Bärbuskar

1 Goji plant: 2 years old - ready to flower = bear fruit

Current height 10-30 cm

Raised in Swedish climate

Common name: Goji Berry, Wolfberry, Matrimony Vine, Chinese Boxthorn, Himalayan/Tibetan Goji
Scientific name: Lycium barbarum
Family: Solanaceae

Plant history & use:

Goji berries are one of the most popular superfoods on the market and they are often used in muesli, smoothies, salads and bread or simply eaten as they are. The reason for its popularity is probably because the goji berry is one of the most nutrient-dense berries available. It is rich in vitamins and minerals as well as omega-3 and antioxidants. The goji berry also has a particularly high protein content of 10g per 100g, which is very unusual among fruits and berries. The taste is sweet with hints of cranberry and cherry. The berries are usually dried before use.

The red goji berry is richer in carotenoids than the black goji berry, while the black one is richer in antioxidants.

The root is used in herbal medicine for its liver cleansing properties.

In Asia the leaves are cooked in stews and soups or made into tea.

Cultivation:

Goji grows wild in Asia and since it was brought into Europe it has also started to spread itself naturally here. The plant is a deciduous shrub that usually grows 80-200 cm high.

The goji plant is very easy to care for and it is tolerant for both salt and wind. For this reason it is often planted as a soil binder as a barrier along the beachside in costal regions. It thrives well in both sun and partial shade, this is an adaptable plant!

The Goji berry can be grown in all of Europe. 

Sowing:

The seeds are sown indoors in moist soil, outdoors in pots or in the open field. Optimal germination temperature is around 20-25 ºC . It can take 3-4 months for the newly germinated plants to get ready for transplanting, so it is recommended that you sow early in the year. Then you have a good chance of harvesting already the same year.

Characteristics:

Lifespan: Perennial
Location: Sun / Partial shade
Height: 1-3 meters
USDA Zone: 3-10

1st planta Fjärilsranka: 2 år gammal - nuvarande höjd 40-80 cm

Trivialnamn: Fjärilsranka, Schisandrabär, Citronranka, Magnolia Berry, Wu Wei Zi
Vetenskapligt namn: Schisandra chinensis
Familj: Schisandraceae

Växthistoria & användning:

'Sadova No. 1' är en självpollinerande sort - endast en individ behövs för fruktsättning.

Schisandrabären - 'De fem smakernas bär', med sin härkomst i trakterna kring nordöstra Kina, Korea, östliga delen av Ryssland och norra Japan, har använts i traditionell kinesisk medicin i över 2000 år. På senare tid har bäret även börjat uppmärksammas i väst. Namnet kommer ifrån anseendet att bären besitter samtliga följande smaker: sötma, syrlighet, sälta, bitterhet och krydda. Smaken beskrivs som god, om än speciell. 

De orangeröda bären växer i druvlika klasar och låts oftast soltorkas efter skörd.

Schisandrabären har, likt gojibären, ett väldigt högt näringsinnehåll i förhållande till sin vikt. Bäret innehåller antioxidanten glutation som bl a främjar kroppens återhämtning efter fysisk ansträngning. Glutation är även behövligt för att övriga antioxidanter i kroppen ska fungera. Schisandrabäret refereras ofta till som ett "superbär", likt gojibäret m fl. 

Schisandrabäret räknas till adoptogenerna, och har därav förmågan att hjälpa kroppen anpassa sig under olika påfrestande omständigheter i form av t ex värme, kyla, fysisk ansträngning och mental stress. Studier har även gjorts som visat att intag av bären lett till en förbättrad finmotorisk förmåga samt ökad koncentration, uthållighet och mer välfungerande reflexer. Av förestående anledningar är Schisandrabär ett populärt tillskott hos idrottare, användningen som sådan är framförallt utbredd i Ryssland och Asien. 

Schisandrabären ska även ha en positiv inverkan på synfunktionen. De anses också kunna styrka motståndskraften mot virala infektioner som förkylning och influensa.

Som med de flesta "superbär" verkar fördelarna nästintil 'oändliga' - trots allt finns det studier som backar upp dessa påståenden, medan ett fåtal andra studier inte uppnått samma resultat. Det bör vara upp till var och en att testa, för att på riktigt kunna avgöra hur det påverkar eller inte påverkar. Det finns mycket att läsa om dessa påstådda fördelar för den intresserade.

I öst används bären både som läkemedel, i vinproduktion och till safter och teer.

Man kan använda Schisandrabär på ett liknande sätt som torkade tranbär: t ex toppa overnight oats, ha i gröt, i rawfoodbollar, göra juice på, smoothies etc.

Har sett vidspridda användningsområden för Schisandrabär: såsom ingrediens i Kombucha-bryggningar och i punch, Schisandrasirap och kakor bakade med Schisandrapulver. Gele kokad på bären ska vara en intressant delikatess. 

Schisandrabären är väldigt passande (och alltmer kända för) att ta med sig på vandringar då bären både är näringstäta, energirika och besitter en prestationshöjande förmåga. 

Behagligt doftande gräddvita blommor under försommaren. De glödande orangeröda bären framför det gulnande bladverket ett vackert intryck i trädgården under hösten. Bären hänger till och med kvar efter att rankan fällt sina blad.

Odling:

En klätterväxt som passar bra att odla mot spalje, pergola eller t ex en trädstam i skogsträdgårdar.

Tålig mot skugga - klarar av att växa emot norrvägg och fortfarande producera producera bra med bär. För optimal tillväxt är möjligen en plats i halvskugga bäst.

Ej tålig mot överdriven hetta, alltför mycket direkt solljus eller torka.  

Använd en väldränerad, fuktighetshållande jord. 

Bär mognar i september.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: halvskugga / skugga
Höjd: upp till 8 meter
Växtzon: 1-4

Beställ nu för leverans i januari

1st planta Minikiwi 'Issai': 2 år gammal - nuvarande höjd 50-60 cm

Trivialnamn: Minikiwi ’Issai’, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi
Vetenskapligt namn: Actinidia arguta x polygama
Familj: Actinidiaceae

Växthistoria & användning:

Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. 

Sorten 'Issai' är en japansk hybrid mellan en Minikiwi från Ryssland/Kina (Actinida arguta) och Klätteraktinidian (Actinidia polygama). Kombinationen gav en smakrik, mycket härdig och växtkraftig Kiwi-sort som passar utmärkt att odla i vårt nordiska klimat.

'Issai' är självfertil och får små gröna, släta frukter som blir cirka 3 cm i diameter. 

Frukterna mognar i september och har ett grönt fruktkött med en frisk och sötsyrlig smak, som är lik den "vanliga" Kiwin. 

Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på.

I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.

Odling:

Minikiwi 'Issai'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -30℃. Den har ett slingrande växtsätt och kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola. Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök bara se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.

I juni blommar 'Issai' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.

Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone tillförses med god ljustillgång och vindskydd.

Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. 

Även om 'Issai' är självfertil är det fördelaktigt att samplantera den med en hanplanta (inom samma släkte: Actinidia spp.) för att främja fruktproduktion. Det kan ta ett par år innan plantan börjar producera frukt. En etablerad planta kan producera stora mängder frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.

Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.

Beskärning vid spaljering:

• Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.
• Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.
• Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.
• De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.
• Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.
• Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 3-4 m
Växtzon: 1-5

1 plant Strawberry Raspberry: 2 years old - ready to flower = bear fruit

Current height 20-40 cm

Common names: Strawberry Raspberry, Balloon Berry
Scientific name: Rubus illecebrosus
Family: Rosaceae

Plant history & use:

The strawberry raspberry originates from Japan and is part of the same genus as our common raspberry ( Rubus idaeus ), but has an appearance similar to a strawberry.

The taste is reminiscent of the mulberry. Suitable for making jam. You can also eat the berries as they are. However, the berries are considered to develop more flavor when cooked.

Culture:

Lightly cultivated. Thrives in a sunny location. Grows well in most soils, but if you want a good harvest, a nutrient-rich soil should be used.

Spreads easily via root shoots and forms a ground-covering habit.

Self-pollinating.

Characteristics:

Age: Perennial
Plant position: sun/part shade
Height: 50-100 cm
Growing zone: 1-5

1 Cherry Dogwood: 3 years old - current height 50-70 cm

Common name : Cornelian Cherry, Cherry Dogwood, Cornelian Cherry Dogwood
Scientific name : Cornus mas
Family : Cornaceae

Plant history & use:

We [Trädgårdsdags] like to refer to the Cherry Dogwood as Europe's (yellow-coloured) counterpart to Sakura - the Japanese cherry trees, which also bloom on bare branches. Like the cherry trees, the Cherry Dogwood also produces interesting, edible berries that can be used for many things.

The natural distribution of Cherry Dogwood extends from Central and Southeast Europe to Western Asia around the Caucasus, but it has also been successfully planted among others, in Sweden and North America.

The Cherry Dogwood is usually used for its ornamental value early during year. With its abundant flowering on bare twigs in March-April, it is an invigorating sight before much else has had time to bloom. As such, it also provides a valuable early source of nectar and pollen for pollinators. The flowers are small and yellow and sit in clusters.

From the flowers it becomes then olive-shaped red berries that are edible. The berries ripen in late summer or early fall. The fruit is hard, sour and harsh before it is ripe but softens and increases in sweetness as it ripens. Another guide to when the fruit is ripe is to look at the ground - when the fruit starts to fall, it has sweetened. For easier harvesting, you can then shake the branches and then pick up the berries that fall, this because they do not all ripen at the same time. 

The berries described as cranberry/sour cherry/plum taste can be used to make jelly, jam, juice, fruit wine and as a cocktail berry. The kernels can be roasted, ground and then used as a coffee substitute and unripe fruits can be put in and eaten as a substitute for olives. The Cherry Dogwood has long been used in Mediterranean countries and Western Asia precisely for its fruits and the medicinal qualities they are considered to have. The berries contain a high content of vitamin C and the antioxidant anthocyanin, which gives the fruit its color. 

The Cherry Dogwood is self-pollinating, but the harvest can be more abundant if several individuals are planted together.

Cultivation:

The Cherry Dogwood thrives best in full sun to partial shade, but also works well in shadier locations, but then sets fewer berries. 

If it is allowed to grow freely, it will become a wide and full-bodied bush. It is also perfectly possible to stem it into a small tree and the crown can be as wide as the tree can be tall. Free-growing, it becomes multi-stemmed, but it is just as well to choose to keep and stem one of the stems. Cherry Dogwood can also be used as a hedge plant as it responds well to pruning.

Has an upright growing habit, but if the branches become long, their tips may start to point downwards.

The Cherry Dogwood prefers well-drained, nutrient-rich soil and is not picky about pH, although calcareous soil is particularly favorable. The is favored by heat and tolerates drought once it has established itself.

The trunk is grey-brown and the bark of slightly older individuals flakes finely. The Cherry Dogwood is deciduous and the autumn color is a beautiful brown-yellow to reddish-brown.

Characteristics:

Lifespan: Perennial
Location: sun/part shade
Height: 3-6 m
USDA Zone: 1-4

1 Yellow Goji plant: 2 years old - ready to flower = bear fruit

Current height 30-40 cm

Raised in a Swedish climate

Common names: Yellow Goji, Yellow Gojiberry, Yellow Buckthorn
Scientific name: Lycium barbarum
Family: Solanaceae

Plant history & use:

Yellow Gojiberry is in the same genus as it red and it black goji berry and, like its relatives, is a nutritious berry, especially in vitamins and proteins. Unlike the red goji berry, yellow goji berries contain no bitter substances and also have a lower sugar content.

Yellow goji berries can be eaten raw as they are, used in salads or dried to add to muesli or baked goods. You can also simply make a drink from them, like black goji berries.

Both yellow and black goji berries are relatively uncommon in Sweden so far, so here is the chance to have something outstanding and useful in the cultivation!

Culture:

Yellow Goji is a hardy shrub that can withstand many subzero temperatures and is therefore suitable for outdoor cultivation in Sweden, either in a pot or in the open field. The shrub grows well in both sandy, clay soils and everything in between, as long as the soil is well-drained. It thrives in sunny locations and is relatively insensitive to drought, wind and salt.

The bush also has a strong root system that binds the soil well. Its hardy properties make it an effective plant in maritime coastal climates with a lot of wind.

Yellow Goji is a grateful plant that does not require much care.

The bush grows to 1-3 meters. The way the bush grows makes it suitable for tying up on strings along a facade to grow as a facade cover. Regardless of whether it grows against a facade or not, give it something to climb on / grow against and the bush will grow faster.

Characteristics:

Age: Perennial
Plant position: sun
Height: 1-3 m
Growing zone: 1-6

1st planta Minikiwi 'Ken's Red': 2 år gammal - nuvarande höjd 50-60 cm

Icke självfertil honplanta = behöver en hanplanta som 'Weiki' eller en tvåkönad självfertil sort som 'Issai' för att bära frukt. En renodlad hanplanta rekommenderas för bästa fruktsättning.

Trivialnamn: Minikiwi ’Ken's Red’, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi
Vetenskapligt namn: Actinidia arguta x melanandra
Familj: Actinidiaceae

Växthistoria & användning:

Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. 

Sorten 'Ken's Red' är en nyzeeländsk korsning mellan Actinida arguta och Actinidia melanandra. Ken's Red är möjligen den Minikiwi som har störst frukter - frukterna är söta och smakrika och påminner om den vanliga kiwin till smaken. Sorten är mycket härdig i vårt nordiska klimat och har ett kompakt växtsätt vilket lämpar den för att täcka en yta - t ex en vägg eller spalje.

'Ken's Red' får vinröda frukter med ett fast fruktkött som har en god hållbarhet efter skörd.

Frukterna mognar i september-oktober.

Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på.

I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.

Odling:

Minikiwi 'Ken's Red'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25℃. Den har ett slingrande växtsätt och kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola. Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök bara se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.

I juni blommar 'Ken's Red' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.

Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone förses med god ljustillgång och vindskydd. 

Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. 

'Ken's Red' behöver samplanteras med en hanplanta (inom samma släkte: Actinidia spp.) för att bära frukt. Det kan ta ett par år innan plantan börjar producera frukt. En etablerad planta kan producera stora mängder frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.

Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.

Beskärning:

• Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.
• Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.
• Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.
• De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.
• Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.
• Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 3-4 m
Växtzon: 1-5

1 st buske Röd Goumi Pointilla® 'Sweet'N'Sour'

Nu i större storlek: C2 kruka och 60-80 cm hög

2 st individer rekommenderas för god pollinering

Trivialnamn: Röd Goumi, Japansk Silverbuske
Vetenskapligt namn: Elaeagnus umbellata Pointilla® Sweet'N'Sour
Familj: Elaeagnaceae

Växthistoria & användning:

Beskrivning kommer snart...

Odling:

Beskrivning kommer snart...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 2-3 m
Växtzon: 1-4

1 st buske Gul Goumi Pointilla® 'Fortunella'

Nu i större storlek: C2 kruka och 80-120 cm hög

2 st individer rekommenderas för god pollinering

Trivialnamn: Gul Goumi, Japansk Silverbuske
Vetenskapligt namn: Elaeagnus umbellata Pointilla® Fortunella
Familj: Elaeagnaceae

Växthistoria & användning:

Beskrivning kommer snart...

Odling:

Beskrivning kommer snart...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 2-3 m
Växtzon: 1-4

1st planta Fembladig Akebia: 2 år gammal - nuvarande höjd: 80-100 cm

Samtliga plantor är redo att gå i blom och sätta frukt

Trivialnamn: Fembladig Akebia, Chocolate Vine 
Vetenskapligt namn: Akebia quinata 
Familj: Lardizabalaceae 

Växthistoria & användning:

Den Fembladiga Akebian härstammar från Japan, Kina och Korea där den ofta hittas naturligt växande i bergssluttningar och på kullar emot häckar, trädstammar, längs skogskanter och vattendrag.

Höjdpunkten med denna akebia är dess avlånga ätbara, lila frukter som bildas inuti baljor vilka självmant öppnar upp sig när frukten är mogen. Fröna omges av ett saftigt fruktkött som är sött till smaken - det sägs påminna om köttet hos drakfrukten. I Japan äts den främst som en säsongsbaserad delikatess. Frukten äts ibland tillsammans med citron för att förhöja smaken.

Skalet på baljan används inom matlagning där det bl a fylls med färs för att sedan friteras.

Fröna är beska och bör inte tuggas på, de kan dock sväljas hela eller helt enkelt spottas ut för att undvika den bittra smaken.

Frukterna kan göras till sylt, gelé, juice eller smoothies och till och med glass kan göras på fruktköttet.

Unga skott kan tillsättas i sallader. Blad kan torkas och göras te på.

Används ofta som en täckväxt: både längs med väggar, staket, marker och övriga mindre attraktiva ytor.

Akebian används även ofta som en markbindare i sluttningar för att förebygga erosion.

Den Fembladiga Akebian ger trädgården ett österländskt utseende.

Blommorna uppges dofta allt från vanilj till honung och choklad. Blommorna är visuellt tydligt uppdelade i han- och honblommor.

Det har gjorts studier som visar på att konsumtion av Akebia quinata reducerar fettansamling i kroppen samt sänker kolesterolvärdet i blodet och på så sätt kan vara effektiv för att bekämpa fetma. Detta är ett relativt nya fynd (2022) och teorier om att denna frukt kan bli mer välkänd inom snar framtid är uttalade. 

Samma undersökning har även visat att A. quinata verkar renande för både lever, njurar och hjärt- & kärlsystemet. Regelbunden konsumtion hade kunnat leda till en stärkt hälsa. A. quinata är vätskedrivande. 

Vid förtäring av växten ska den även vara hämmande mot bakterie- och svampinfektioner. Rötterna fungerar feberstillande.

Inom traditionell kinesisk medicin används akebian för att behandla urinvägsinfektioner, otillräcklig laktation och reumatoid artrit.

Rankorna används även för att fläta korgar.

Ur fröna utvinns en olja som används vid traditionell kinesisk tvåltillverkning.

Odling:

Växer helst på solig plats, även om tålig i skuggiga lägen. Föredrar något sandigare jordar med bra dränering och bra fukthållande egenskaper. En humusrik, lätt sandig jord är det bästa - typ planteringsjord blandad med sand. Klarar att växa i jordar med både högre och lägre pH-värden.

Tycker om regelbunden bevattning. Den är dock relativt tålig mot torka. Även mycket köldtålig - klarar lägre temperaturer mellan -20ºC och -30ºC. 

Generellt snabbväxande. Kan beskäras tidig vår vid behov.

Akebior är inte självpollinerande, vilket betyder att samtliga växter i släktet behöver en annan individ som är genetiskt olik för att framgångsrikt pollineras och producera frukt - det behöver inte vara en annan art/sort, bara en annan individ.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / halvskugga
Höjd: upp till 4 m
Växtzon: 1-3

1 plant Black Raspberry 'Black Jewel': 2 years old - ready to flower = bear fruit

Current height 50-80 cm

Common name: Black Raspberry 'Black Jewel'
Scientific name: Rubus occidentalis
Family: Rosaceae

Plant history & use:

The black raspberry, Rubus occidentalis, is a black colored variant of the more common red raspberry, Rubus ideaus. As can be seen above, however, they are two completely different species. The black raspberry is described as highly disease resistant, easy to grow and early bearing. The black raspberry is also more resistant to heat and drought. The berries keep their shape for several days in the fridge after harvesting.

The black raspberry has also been called the "King of Berries" due to its reputed health benefits. The berries contain high levels of antioxidants and also anthocyanins (the group of substances that give fruits and vegetables their dark color - blue/purple/black) which have an anti-inflammatory effect and are also linked to processes in the body in the form of improved memory and increased eyesight .

The variety 'Black Jewel' has berries with a high sweetness and a pleasant aftertaste that remains after the berries have been eaten. The berries have a glossy appearance and make an eye-catching addition to the cultivation.

The berries can be both dried and frozen for later use. They are good in smoothies. You can also make jam and juice from black raspberries.

Culture:

Grow in a well-drained soil in a sunny location. They thrive best in a sandy soil rich in humus. To give the plant a humus-rich soil, you can then crowd plant residues (e.g. grass clippings) into the top layer of soil or cover the soil with a layer of plant residues.

It may be good to note that the black raspberry is a tall-growing raspberry species, the bush normally grows 2-3 meters high.

Characteristics:

Age: Perennial
Plant position: sun
Height: 2-3 m
Growing zone: 1-4

1st planta Natalplommon: 2 år gammal

Nuvarande höjd 20-40 cm

Trivialnamn: Natalplommon, Amathungulu, Large Num-Num
Vetenskapligt namn: Carissa macrocarpa (syn. C. grandiflora)
Familj: Apocynaceae 

Växthistoria & användning: 

Natalplommon är en fascinerande buske med sina rötter i subtropiska regioner. Det är en buske som charmar med sina vackra vita blommor och lockar med sina röda, saftiga frukter. Trädet har fått sitt svenska trivialnamn "Natalplommon" på grund av dess ursprung i Natal-regionen i Sydafrika.

Natalplommon är inte bara en vacker buske utan erbjuder också en rad användningsområden. Dess röda frukter är ätliga och har en söt och saftig smak. Dessa frukter kan ätas direkt eller användas i sylt, marmelad och andra läckra desserter. Dessutom används de i traditionell medicin för sina potentiella hälsofördelar.

Den intressanta busken har också förmågan att bidra till den omgivande miljön. Dess djupa rötter hjälper till att förbättra jordens struktur och kan hjälpa till att hålla erosionskänsliga områden i schack. Dess blomning är väldoftande och lockar även till sig pollinerande insekter - ett välkommet inslag för biodiversiteten helt enkelt.

Natalplommon blommar och ger frukt en stor del av säsongen. Frukterna är fyllda med C-vitamin.

Passar bra att odla som ätbar häck på soliga och gynnsamma platser.

Odling:

Natalplommon trivs bäst i en varm och solig miljö med god dränering. Den klarar även av halvskuggiga och skuggiga lägen. Det är ett relativt tåligt träd och kan överleva kortvariga perioder av torka. Det klarar även av ett par minusgrader, så odling i marken med vintertäckning på varmare platser i landet kan fungera. Alternativt, flytta in över vintern.

För odling i kruka är det viktigt att använda en väldränerad jord för att undvika vattenstagnation som kan skada rötterna. 

Natalplommon är inom sina naturliga klimatgränser en vintergrön buske. 

Egenskaper: 

Årighet: Flerårig 
Växtläge: sol / halvskugga / skugga
Höjd: 1-2 m 

1st Havtornplanta: 2 år gammal - nuvarande höjd 40-50 cm

Självfertil sort = behöver enbart 1 planta för fruktsättning.

Trivialnamn: Havtorn, Havstörne, Finnbär
Vetenskapligt namn: Hippophae rhamnoides
Familj: Elaeagnaceae

Växthistoria & användning:

Fullständig beskrivning på väg...

Odling:

Fullständig beskrivning på väg...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 2-3 meter
Växtzon: 1-6

1st Hanplanta Minikiwi 'Weiki': 2 år gammal

Nuvarande höjd 50-60 cm

Detta är en hanplanta som används för att pollinera de olika honsorterna minikiwi vi har i butik. 'Issai' som är hermafrodit kan även användas som pollinator men för bästa fruktsättning rekommenderas en renodlad hanplanta.

Sorten 'Weiki' är ansedd som en av de vackrast växande hanplantorna och även effektivt pollinerande.

Rekommenderas 1 hanplanta per 6-8 honplantor.

Trivialnamn: Minikiwi, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi
Vetenskapligt namn: Actinidia arguta
Familj: Actinidiaceae

Växthistoria & användning:

Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. 

Honvarianten av sorten 'Weiki' är en tysk sort som likt 'Jumbo' är känd för sina stora frukter. Frukterna är söta och smakrika och påminner om den vanliga kiwin till smaken. Sorten är mycket härdig i vårt nordiska klimat och har ett kompakt växtsätt vilket lämpar den för att täcka en yta - t ex en vägg eller spalje.

Honplantan 'Weiki' får körsbärsröda frukter med ett fast fruktkött som har en god hållbarhet efter skörd.

Frukterna mognar i september-oktober.

Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på.

I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.

Odling:

Minikiwi 'Weiki'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25℃. Den har ett slingrande växtsätt och kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola. Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.

I juni blommar 'Weiki' med små, väldoftande vita blommor som sedan hos honplantorna övergår till smakrika, släta små frukter. De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.

Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone tillförses med god ljustillgång och vindskydd.

Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. 

Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.

Beskärning:

• Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.
• Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.
• Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.
• De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.
• Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.
• Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 3-4 m
Växtzon: 1-5

1st planta Amerikanskt Tranbär 'Pilgrim': 2 år gammal i C2 kruka

Trivialnamn: Tranbär, Myrbär
Vetenskapligt namn: Vaccinium macrocarpon
Familj: Ericaceae

Växthistoria & användning:

Fullständig beskrivning kommer snart...

Odling:

Fullständig beskrivning kommer snart...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / halvskugga
Höjd: 10-20 cm
Växtzon: 1-4

1st honplanta Tasmansk Peppar: 1 år gammal - nuvarande höjd 20-40 cm

Följ denna länk för hanplantor.

Trivialnamn: Tasmansk Peppar, Bergspeppar, Tasmanpeppar, Tasmanian Pepperberry, Mountain Pepper, Pepper Tree
Vetenskapligt namn: Tasmannia lanceolata (syn. Drimys aromatica)
Familj: Winteraceae

Växthistoria & användning:

Beskrivning kommer snart...

Odling:

Beskrivning kommer snart...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: halvskugga / sol
Höjd: 2-3 meter
Växtzon: 1-2 (härdig ned till -15ºC)

1st planta Amerikanskt Tranbär 'Early Black': 2 år gammal i C2 kruka

Trivialnamn: Amerikanskt Tranbär, Myrbär
Vetenskapligt namn: Vaccinium macrocarpon
Familj: Ericaceae

Växthistoria & användning:

Fullständig beskrivning kommer snart...

Odling:

Fullständig beskrivning kommer snart...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / halvskugga
Höjd: 10-20 cm
Växtzon: 1-4

1 st planta Blåbärstry 'Borealis': 2 år gammal - redo att gå i blom = bära frukt

Nuvarande höjd 40-60 cm

Trivialnamn: Blåbärstry, Honungsbär, Bärtry, Haskap Berry, Honeyberry, Blue Honeysuckle
Vetenskapligt namn: Lonicera caerulea var. kamtschatica
Familj: Caprifoliaceae

Växthistoria & användning:

Fullständig beskrivning kommer inom kort...

Odling:

Fullständig beskrivning kommer inom kort...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / halvskugga
Höjd: 150 cm
Växtzon: 1-7

1 plant Black Goji: 1 year old - current height 15-30 cm

Raised in Swedish climate

Common names: Black Goji, Russian Buckthorn
Scientific name: Lycium ruthenicum Murr.
Family: Solanaceae

Plant history & use:

Black Goji is, like the relative Goji ( Lycium barbarum ) , a rich source of proteins and vitamins. The black goji berry is particularly rich in anthocyanins, with a higher content than blueberries. The shrub originates in the areas around the Tibetan Plateau and southern Russia.

It is a plant that has not yet received much attention in the West, but it has long been used by the indigenous people in its natural plant environment. Surprisingly, the indigenous people of small North Indian communities use the berry to make an ointment to prevent blindness in camels. This is possible thanks to the berry's high content of lutein .

The berry gets its deep blue-purple color from the anthocyanins, a substance found in unusually high concentrations in the black goji berry. Anthocyanins are the same substances that color blueberries blue and contribute to many of their beneficial properties.

Ripe berries can be eaten raw, dried or cooked.

The most common way to consume black goji berries is to make a so-called infusion on them. This is best done when they are completely fresh, but it can also be done with dried berries. The Black Goji Berry gives off different colors depending on the type of water used. In the case of mineral-rich water (basic: pH >7) the color becomes deep dark blue and in acidic water (pH <7) the color becomes intense purple.

Culture:

Black Goji originally grows in very extreme climates where it is exposed to drought, extreme cold, high salinity and nutrient poor soils. These factors have made the black goji berry a very hardy plant. It can grow in temperatures down to -20 ºC.

It is an easy-to-grow shrub that often produces rich harvests. It likes to grow in well-drained soils (often sandy soils) and establishes a strong root system, which makes it a good soil binder, e.g. at beach edges. It can also naturally form a tight wall that protects against the worst wind. Thrives in bright conditions.

The bush grows up to 2 m and can be grown outdoors in open ground in Sweden. To protect your Black Goji bush from the harshest Swedish conditions, in late summer you can cover the base of the plant with straw, leaves or the like. - this protects the plant from the most severe cold and extends the growing season.

The numerous berries range from green to black/bluish purple in color. It is only then that they are ready for harvest. This takes place summer-autumn.

Characteristics:

Age: Perennial
Plant position: sun
Height: 1-2 m
Growing zone: 1-6

1st planta Taybär 'Buckingham Tayberry': 2 år gammal - redo att gå i blom = bära frukt

Nuvarande höjd 40-60 cm

Trivialnamn: Taybär, Boysenbär, Björnhallon
Vetenskapligt namn: Rubus fruticosus x ideaus
Familj: Rosaceae

Växthistoria & användning:

'Buckingham Tayberry' är en taggfri sort med t o m lena blad som producerar rikligt med goda bär. 

Taybärsbusken producerar stora, smakrika och saftiga vinröda bär som passar utmärkt att ätas direkt - men även till att göra saft, sylt och till och med vin på.

Ett annat gott sätt att använda taybären är att baka en taybärspaj.

Likt andra hybrider visar även Taybär god resistens mot växtsjukdomar. 

Odling:

Odla helst i en väldränerad, mullrik jord på en varm och solig plats. Trivs inte särskilt bra i i tunga lerjordar, torra, sandiga jordar eller vattendränkta marker.

Taybärsbusken har ärvt sina långa och smala grenar från björnbäret och fungerar därav utmärkt att odlas klättrandes i en pergola, mot en vägg eller liknande. Buskens utveckling och hälsa gynnas överlag av något typ av stöd för grenarna. 

Bären mognar från mitten av juli till slutet av augusti. Bär formas på grenar som är åtminstone 2 år.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol/halvskugga
Höjd: 2 m
Växtzon: 1-2