Planteafdeling

<p data-mce-fragment="1">1. plante marokkansk mynte 'marokkansk: nuværende højde 20-40 cm</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivielt navn:</strong> Marokkansk mynte<br><strong>Videnskabeligt navn:</strong> <em>Mentha spicata</em><br>< stærk >Familie:</strong> Lamiaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Anlægshistorik &amp; brug:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><em>Fuld beskrivelse på vej...</em></p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Dyrkning:</strong></p> <p><meta charset="utf-8"><em>Fuld beskrivelse på vej...</em><strong></strong></p> <p><meta charset="utf-8"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaber</strong><span data-mce-fragment="1">:</span><br data -mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig</span><br data-mce-fragment="1 "><span data-mce-fragment="1">Anlægsposition: sol/delskygge</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Højde: 30-60 cm<br>Vækstzone: 1-6</span >< /p>

<p><strong>Frilandsfuchsia: nuvarande höjd 10–20 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Frilandsfuchsia<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Fuchsia magellanica</em><br><strong>Familj:</strong> Onagraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Frilandsfuchsia 'Gracilis' är en gammaldags och beprövad sort som odlats länge i svenska trädgårdar – ofta i skyddade lägen där den återkommer år efter år. Den blommar rikligt från försommar till sen höst med tunna, rödrosa blommor som hänger som små lyktor längs grenarna.</p> <p>De små bären som ibland följer efter blomningen är ätliga och har en mild, syrlig smak. Fuchsior har även använts traditionellt i sina ursprungsländer, bland annat i enkla örtberedningar för matsmältning. Men framför allt odlas den för sin skönhet.</p> <p>Mycket tålig mot vind och salt varför den lämpar sig väl som skyddande häck i kustnära miljöer. </p> <p>Ett naturligt svart färgämne kan utvinnas ur veden. </p> <h4>Odling</h4> <p>’Gracilis’ trivs i sol till halvskugga i näringsrik, fuktig men väldränerad jord. Den kan övervintra utomhus i <meta charset="utf-8">i zon 1–2, t o m zon 3 i skyddat läge om rötterna täcks med löv, halm eller annat täckmaterial. Skotten fryser ofta tillbaka på vintern, men skjuter på nytt från basen på våren. Klipps ner efter vintern för att stimulera ny tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 0,6–1 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 (3 i skyddat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–oktober<br></p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Tieguanyin': nuvarande höjd ca 40–50 cm - 4 år gamla</strong><br><br>'Tieguanyin' är en berömd sort från Anxi i Fujianprovinsen i Kina, traditionellt använd för att tillverka det klassiska oolong-teet med samma namn. Sorten har ett brett, horisontellt växtsätt och mellanstora blad som lämpar sig väl för produktion av både oolong och svart te. Den är anmärkningsvärt köldtålig för sitt ursprung och passar därför fint för försök till oolongproduktion även i nordligare odlingszoner.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Amerikanskt Blåbär av den självfertila sorten 'Northland': nuvarande höjd 40-50 cm</strong></p> <p><br><strong>Trivialnamn:</strong> Amerikanskt Blåbär<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vaccinium corymbosum</em><br><strong>Familj:</strong> Ericaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>’Northland’ är en härdig och lättodlad sort av amerikanskt blåbär som togs fram i Michigan, USA. Den ger riklig skörd av medelstora, söta bär med god blåbärssmak. Bären passar lika bra att ätas färska som till sylt, paj, bakning eller infrysning. Blåbär är rika på antioxidanter, särskilt antocyaniner, och har använts i både mat och traditionell medicin för att stödja syn, matsmältning och blodcirkulation.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i fuktighetshållande, väldränerad och sur jord (lågt pH). För bästa skörd bör plantan vattnas regelbundet under torra perioder. 'Northland' har ett buskigt växtsätt och klarar kyla bra – den är känd för sin pålitliga skörd även i norra odlingszoner. Ger god skörd som ensam planta men ännu bättre om den planteras tillsammans med andra sorter för korspollinering.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 1–1,5 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Skörd:</strong> Juli–augusti<br><strong>Självfertil:</strong> Ja, men rikligare skörd med fler sorter</p>

<p>Vit Lavendel av sorten 'Alba': nuvarande höjd 20-30 cm</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Vit Lavendel<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula angustifolia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Vit lavendel är en mindre vanlig färgvariant av den klassiska äkta lavendeln – en flerårig krydd- och läkeväxt med lång tradition i både hushåll, trädgård och naturmedicin. Sorten 'Alba' har rent vita blomspiror och silvergrått bladverk, och används precis som den blå lavendeln för doft, mat och medicin.</p> <p>Blommorna kan torkas och användas i teblandningar, bakning eller som dekoration i exempelvis lavendelsocker. Lavendel har traditionellt använts för att främja avslappning, stödja sömn och lugna matsmältningen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs bäst i soligt, torrt och varmt läge med väldränerad jord – gärna sand- eller grusblandad. Kalkrik jord är ett plus. 'Alba' blir något lägre än blå lavendel och passar fint i kanter, örtagårdar, krukor eller stenpartier. Klipps tillbaka efter blomning för att hålla formen och stimulera ny tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 30–50 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5 (väldränerat läge)<br><meta charset="utf-8"><strong>Blomning:</strong> Juni–juli<br></p>

<p data-mce-fragment="1">1 busk Gul Goumi Pointilla® 'Fortunella'<strong></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">Nu i større størrelse: C2-gryde og 80-120 cm høj</p> <p data-mce-fragment="1">2 individer anbefales til god bestøvning</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivielt navn:</strong> Yellow Goumi, Japanese Silverbush<strong data-mce-fragment="1"><br data -mce-fragment="1">Videnskabeligt navn: </strong><em data-mce-fragment="1">Elaeagnus umbellata </em>Pointilla® Fortunella<em data-mce-fragment="1"> < nej data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> <span data-mce-fragment="1">Elaeagnaceae</span>< /p> <p data-mce-fragment="1"><strong><span>Anlægshistorie &amp; brug:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Beskrivelse kommer snart...</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Dyrkning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Beskrivelse kommer snart...</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaber:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Planteposition: sol<br data-mce-fragment="1">Højde: 2-3 m< br data-mce-fragment="1">Vækstzone: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1">1. hvide morbærtræ 'Pendula'</p> <p data-mce-fragment="1">C20-gryde - Højde 180-200 cm</p> <p data-mce-fragment="1"><span style="text-decoration: underline;">KUN TIL INDSAMLING</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivielt navn:</strong> White Mulberry, White Mulberry Tree<strong data-mce-fragment="1"></strong> br data -mce-fragment="1">Videnskabeligt navn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Morus alba<br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Moraceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Anlægshistorik &amp; brug:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">'Pendula' er en sort med en bred, hængende vane. Sorten giver rigelige rød-sorte frugter og gør et smukt indtryk i haven. </p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">Info om Mulberry generelt:</p> <p data-mce-fragment="1">Morbærtræer er en af ​​verdens ældste kulturplanter - nok bedst kendt for at være vært for silkeorme, hvis tråde er fremstillet til silkestof, fordi morbærblade er silkeormens stort set eneste fødekilde. Bladene på det hvide morbærtræ er især populære hos silkeormene. Den hvide morbær stammer fra Vestasien. </p> <p data-mce-fragment="1">Bærene på det hvide morbærtræ varierer i farve - fra hvid, til pink, til rød til næsten sort. Den hvide morbær har en sødere smag end dens sortfrugtede slægtning<span> </span><a href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra" title="Sort morbær (Morus) nigra) " target="_blank" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra"><span style="color: #4e991d;" data-mce-style="color: #4e991d;"><strong>Morus nigra</strong></span></a>. Bærene er rige på antioxidanter og menes ligesom morbærbladste at hjælpe med at balancere blodsukkerniveauet. Takket være dets usædvanligt høje næringsindhold betragtes morbær som en såkaldt "superfood", svarende til " title="Goji (Lycium barbarum)" target="_blank" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum"><strong><span style="color: #4e991d;" data-mce-style="color: #4e991d;">gojibæret</span></strong></a>.</p> <p data-mce-fragment="1">Tørrede bær har en cremet kul-lignende smag. Derudover indeholder morbær stoffet MFE, som stabiliserer blodsukkerniveauet og dermed undertrykker kroppens søde tand. Derfor er morbær en almindelig erstatning for dem, der gerne vil af med deres søde tand. </p> <p data-mce-fragment="1">Du kan også lave juice og marmelade af bærrene.</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span>Fra bladene kan du</span><span>brygge</span><span> sund te, der historisk har været drukket i Kina, og som for nylig begyndte at blive populær igen i Asien. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Dyrkning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Det hvide morbærtræ er noget hårdere end dets slægtning<span> </span><a href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus- nigra" title="Sort morbær (Morus nigra)" data-mce-fragment="1" target="_blank" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra"><span style="color: #4e991d;" data-mce-fragment="1" data-mce-style="color: #4e991d;"><strong data-mce-fragment="1">Morus nigra</strong></span></a> og tåler temperaturer ned til -30<span data-mce-fragment="1">°</span><span data-mce-fragment="1">C</span>. Den kan vokse i de fleste jorder, men trives bedst i løs, næringsrig jord. Hårdfør i blæsende kystklima, men optimal vækst gives på varme, beskyttede steder.</p> <p data-mce-fragment="1">Velegnet som espalier, da grenene let kan bøjes.</p> </p> <p data-mce-fragment="1">Morbær er selvfrugtbare, hvilket betyder, at der kun er brug for ét træ for at bære frugt.</p> <p data-mce-fragment="1">Beskær om vinteren, når træet er i dvale, for at undgå overdreven "blødning" af træet, hvilket ellers er et almindeligt kendetegn for morbærplanter. </p> <p data-mce-fragment="1">Bærrene modnes kontinuerligt fra midten af ​​sommeren til det tidlige efterår.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong></strong>Når det er tid til at høste, er et tip at plukke bærrene med en nål for at undgå at knuse dem mellem fingrene.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaber:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Planteposition: sol<br data-mce-fragment="1">Højde: 5-10 m< br data-mce-fragment="1">Væksttid: 1-12 måneder<br data-mce-fragment="1">Vækstzone: 1-4</p>

<p><strong>Plattpersika av sorten 'Ornella': nuvarande höjd 80–100 cm</strong></p> <p>Självfertil men fruktsättning gynnas av närhet till andra sorters persika/nektarin.<br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Plattpersika, Paraguayo, Donutpersika, Saturnopersika<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Prunus persica var. platycarpa</em><br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Plattpersika, även känd som paraguayo, är en gammal form av persika med platta, söta och aromatiska frukter. Sorten 'Ornella' ger riklig skörd av saftiga frukter med fin balans mellan sötma och syra. Frukterna äts färska eller används i desserter, sylt och bakning.</p> <p>Arten har odlats i Medelhavsområdet i århundraden och har på senare tid blivit populär i nordligare trädgårdar tack vare sina goda frukter och dekorativa blomning.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i varmt, soligt och skyddat läge i väldränerad, gärna kalkrik jord. Kan odlas på friland i de mildaste delarna av landet (zon 1-2) på plats skyddad från kalla vintervindar eller i större kruka som vinterförvaras frostfritt.</p> <p>Vattnas jämnt, särskilt under blomning och fruktsättning. Beskärs försiktigt efter skörd för att stimulera ny fruktsättning.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–5 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1-2</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Longjing 43': nuvarande höjd ca 40–50 cm - 4 år gamla</strong><br><br>'Longjing 43' är en väletablerad sort från Zhejiang-provinsen i Kina, framtagen särskilt för att producera högkvalitativt grönt te. Den odlas på hög höjd och har god köld- och torktålighet, vilket gör den lämplig för odling även i nordligare klimat. Bladen är mellanstora med klassiskt utseende och tydlig aromprofil – perfekt för dig som vill producera eget Longjing-liknande grönt te hemma.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a href="https://gretaste.se/" title="Gretas Te ~ unika teer" rel="noopener" style="color: rgb(78, 153, 29);" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Sarah Bernhardt': nuvarande höjd 10–20 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Sarah Bernhardt’ är en av de mest välkända och odlingsvärda pionerna, älskad för sina stora, ljusrosa, tätt fyllda blommor med svag doft. Den blommar något senare än många andra sorter och har utmärkt hållbarhet som snittblomma. Det är även en utav de äldsta sorterna - I Sverige finns det många exempel på plantor av ’Sarah Bernhardt’ som vuxit på samma plats i 30–50 år eller mer.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Sarah Bernhardt’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 80–100 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni–juli</p>

<p><strong>Frilandsfuchsia: nuvarande höjd 10–20 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Frilandsfuchsia<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Fuchsia magellanica</em><br><strong>Familj:</strong> Onagraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>’Tricolor’ är en särskilt dekorativ sort av frilandsfuchsia med brokiga blad i grönt, vitt och rosa, som tillsammans med de hängande rödvioletta blommorna ger ett iögonfallande uttryck hela sommaren. Liksom andra sorter av Fuchsia magellanica är den härdig, flerårig och övervintrar i stora delar av Sverige – något ovanligt för fuchsior.</p> <p>De små, avlånga bären som kan följa efter blomningen är ätliga och har en mild, syrlig smak.<meta charset="utf-8"> I ursprungsländerna har växten traditionellt använts i enklare örtberedningar, bland annat för matsmältningen. </p> <p>Ett naturligt svart färgämne kan utvinnas ur veden.</p> <p>Tålig mot vind och salt – lämpar sig som häck i kustnära miljöer<br></p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i näringsrik, fuktighetshållande men väldränerad jord. ’Tricolor’ fungerar utmärkt som fristående buske, kantväxt eller låg häck. Mycket tålig mot vind och salt, vilket gör den särskilt lämplig som skyddande häck i kustnära miljöer. Övervintrar på friland i zon 1–2, även i zon 3 i skyddat läge. Skotten fryser ofta ner, men busken skjuter från basen på våren – beskärs då för att främja ny tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 0,6–1 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 (3 i skyddat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–oktober<br></p>

<p><strong>Lavendel: nuvarande höjd 20–30 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lavendel<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula angustifolia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lavendel är en klassisk flerårig kryddväxt med rötter i Medelhavsområdet och lång tradition i både hushåll, örtagårdar och naturmedicin. Blommorna har en tydlig, aromatisk doft och lockar mängder av pollinatörer. Lavendel används både färsk och torkad – till teblandningar, i bakning, till lavendelsocker, örtblandningar, hemgjorda salvor eller som dekoration. Inom traditionell örtanvändning sägs lavendel främja lugn, matsmältning och sömn.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i soligt, varmt och väldränerat läge – gärna med inslag av sand eller grus i jorden. Lavendel trivs bäst i kalkrik jord och kräver god dränering för att klara vintern. Klipps ner lätt efter blomning för att hålla en tät och fin form. Passar bra i örtagårdar, stenpartier, som kantväxt eller i kruka.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 40–60 cm<br><strong>Växtzon:</strong> <meta charset="utf-8">1–5 (väldränerat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–juli<br></p>

<p><strong>Indisk Ginseng / Ashwagandha: nuvarande höjd 20–40 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Indisk Ginseng, Ashwagandha<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Withania somnifera</em><br><strong>Familj:</strong> Solanaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Ashwagandha har använts i över 3 000 år inom den indiska läketraditionen och kallas ibland för <em>Indisk Ginseng</em> tack vare sina stärkande och rogivande egenskaper. Rötterna är den mest uppskattade delen och används traditionellt som pulver eller avkok för att stödja återhämtning, stärka nervsystemet och balansera energi. De unga bladen är också ätliga och kan användas i te eller milda örtavkok.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt och varmt läge med väldränerad, näringsrik jord. Plantera gärna i kruka eller upphöjd bädd för att undvika vinterfukt. Ashwagandha är en flerårig ört men behöver i Sverige tas in och övervintras frostfritt – plantan tål endast korta perioder av lätt frost (ned till ca –5 °C) och övervintras säkrast svalt och ljust inomhus. Skörda rötter på hösten när plantan vissnat ner.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 40–70 cm<br><strong>Växtzon:</strong> Övervintra frostfritt<br><strong>Användning:</strong> Rötter och blad till te, avkok, torkning och traditionell örtmedicin</p>

<p><strong>Citrongräs: nuvarande höjd 30–50 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Citrongräs<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Cymbopogon citratus</em><br><strong>Familj:</strong> Poaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Citrongräs är en klassisk köksväxt som länge odlats i Sydostasien, där den är en viktig ingrediens i thailändsk, vietnamesisk och indisk matlagning. De aromatiska stjälkarna och bladen ger en frisk citrussmak till soppor, curryrätter, marinader, te och kalla drycker. Oljan från citrongräs används också traditionellt som smakämne och i naturmedicin för att verka uppfriskande och lugnande.</p> <h4>Odling</h4> <p>Citrongräs trivs i soligt, varmt och vindskyddat läge med näringsrik, väldränerad jord. Den odlas vanligen i kruka eller växthus i Sverige, men kan under sommarhalvåret stå ute på skyddad plats. För bästa övervintring tas krukan in före frost och placeras ljust och svalt (cirka 5–10 °C). Regelbunden vattning och näring under tillväxtperioden gynnar kraftiga stjälkar med intensiv smak.</p> <p>I USDA zon <meta charset="utf-8">8b uppges den klara vintern - stjälkar vissnar men kommer tillbaka på våren. De mest gynnsamma lägena i vårt land klassas som USDA zon 8. </p> <p>Som vi alltid gör när vi tar in något nytt, kommer vi att testa att ha några exemplar Citrongräs ute i växthus samt rätt ner i marken utomhus med vintertäckning under vintern 2025-2026 - vi återkommer med feedback. </p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig (odlas oftast som ettårig eller i kruka i Sverige)<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 60–100 cm<br><strong>USDA zon:</strong> 8b - stjälkar vissnar men kommer tillbaka på våren. <br><strong>Användning:</strong> Smaksättning av mat och dryck, te, naturmedicin, eterisk olja</p>

<p><strong>Svartaronia av sorten 'Hugin': nuvarande höjd 60–80 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Svartaronia<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Aronia melanocarpa</em><br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Svartaronia är en tålig och lättodlad bärbuske med ursprung i Nordamerika. Sorten 'Hugin' är en svensk sort med kompakt växtsätt och god härdighet, framtagen för att fungera väl både i trädgårdar och offentliga planteringar.</p> <p>De blanka svarta bären mognar i slutet av sommaren och kan användas till saft, sylt, gelé, vin eller torkas. Bären är rika på antioxidanter, framför allt antocyaniner, och har ett högt innehåll av C-vitamin. Smaken är syrlig och kärv rå, men utvecklas fint vid tillagning. I folkmedicin har aroniabär använts som stärkande växt för hjärta och kärl.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga och klarar de flesta jordar, även fuktiga eller något sura marker. Lämplig som bärbuske, friväxande häck eller inslag i ätbara trädgårdar. Sorten 'Hugin' är låg och bredväxande med vackra höstfärger och rik blomning på våren. Behöver sällan beskäras mer än för att föryngra äldre grenar.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 1–1,5 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6<br><strong>Blomning:</strong> Maj-juni<br><strong>Frukt:</strong> Ätbara svarta bär, mognar augusti–september<br></p>

<p>'Tearoma®' er en tesort raffineret i Schweiz for sin gode hårdførhed og evne til at blive dyrket udendørs hele året rundt i vores klima. Det er stadig et nyt fænomen, at man kan dyrke te i Sverige, ikke alle varianter af te gør det, men dem med den bedste hårdførhed på markedet i dag er denne sort og den hollandsk-raffinerede variant <a rel="noopener" title =" Tebusk 'Tea By Me': Hårdfør sort (Camellia sinensis) 2 & 3 år 30-50 cm" href="https://tradgardsdags.nu/products/tebuske-tetrad-tea-by-me-camellia-sinensis-2-3-ar-30-50-cm" target="_blank"><span style=" color: rgb(78, 153, 29);"><strong>'Te by Me'</strong></span></a>.</p> <p>Tebuske/-træer 'Te af mig':</p> <ul> <li><span data-mce-fragment="1">Højde: 30-40 cm</span></li> <li>Højde: 40-50 cm</li> </ul> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivielt navn:</strong><span> Te, tebusk, tetræ, teplante</span><br><strong>Videnskabeligt navn:</span> strong><em ><span> Camellia sinensis</span><br></em><strong>Familie:</strong> <span data-mce-fragment="1">Theaceae</span></p > <p data-mce-fragment="1"><strong><span data-mce-fragment="1">Anlægshistorik &amp; brug:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Te indtages på verdensplan og er den næstmest almindelige drik efter vand. Tebusken indeholder thein som modvirker træthed og <em>theanin</em> som giver en beroligende effekt i modsætning til kaffe som kun har koffeinens (=thein) opkvikkende egenskaber. En kop te kan derfor være opkvikkende og beroligende på samme tid.</p> <p data-mce-fragment="1">Det er hovedsageligt bladknopper og blade, der plukkes til at brygge te med, men nogle gange bruges blomsterne også.</p> <p data-mce-fragment="1">Fra tebusken Camellia sinensis kan du lave forskellige typer te: hvid, gul, grøn, blå (oolong), sort og "mørk" te. Forskellen mellem dem består af forskellige gærings- og oxidationsprocesser. Hvid te må ikke engang oxidere, mens "mørk" te får lov at både oxidere og gære i lange perioder. Typerne imellem er efterhånden mere eller mindre i den ene eller den anden retning, i den rækkefølge, der er trykt ovenfor. Alle typer har deres sundhedsmæssige fordele, nogle gange forskellige.</p> <p data-mce-fragment="1">Rød te (rooibos) kommer fra en anden planteart, Rooibos-busken<span data-mce-fragment="1"></span><em data-mce-fragment= "1 ">Aspalathus linearis</em><em data-mce-fragment="1">.</em></p> <p data-mce-fragment="1">Teblade bruges også til madlavning i Asien - for eksempel <em>Tebladssalat</em> (gærede blade) i Burma og (friske blade) i Thailand.</ p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Dyrkning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Te er for nylig begyndt at blive dyrket i Sverige, og der er en succesrig tefarm på Gotland, som dyrkes til kommercielt brug. Tebusken vokser i sit naturlige miljø i store højder, hvor det bliver koldere om natten, og hvor det også kan være koldt om dagen. Tebusken kan overvintres udendørs i Sverige, afhængigt af placering og omstændigheder skal planterne muligvis vinterdækkes (f.eks. med halm).</p> <p data-mce-fragment="1">Beskyt venligst mod kold vind med noget vindbeskyttelse, f.eks. fiberdug fastgjort til stolper rundt om planten, og dæk med halm eller lignende om vinteren.</p> <p data-mce-fragment="1">Te trives i sur jord, brug Rhododendron-jord, når du genplanter planten første gang.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaber:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">År: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Planteposition: sol/delskygge<br data-mce-fragment="1">Højde: 1- 2 meter <br>Vækstzone: 1-4</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Sorbet': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Sorbet’ har ett unikt färgspel med tätt fyllda blommor i lager av ljusrosa och krämvitt, nästan som en skopa glass – därav namnet. Doften är mild men behaglig, och växtsättet är robust med god blomrikedom.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Sorbet’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 70–90 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Shirley Temple': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Shirley Temple’ får stora, tätt fyllda blommor som slår ut i ljusrosa och bleknar till nästan rent vitt. Blommorna är svagt doftande och eleganta, med ett något lägre och mer kompakt växtsätt än många andra sorter.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Shirley Temple’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 60–80 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni</p>

<p><strong>Päronträd: stamomkrets ca 7 cm, höjd ca 3 meter</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Päron<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Pyrus communis</em><br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>’Conference’ är en av Europas mest odlade päronsorter, känd för sin pålitlighet, stora söta frukter och lagringstålighet. Sorten togs fram i England i slutet av 1800-talet och är idag en klassiker både i yrkesodling och hemmaträdgårdar.</p> <p>Frukten är långsmal med gröngult skal, saftigt fruktkött och mild, söt smak – god att äta som den är eller använda i bakning, sallader och inläggningar. Päronen kan lagras svalt under flera veckor efter skörd. Trädet blommar rikligt och lockar pollinatörer, och det vackra växtsättet gör det till ett fint inslag även i större trädgårdar.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt och varmt läge med väldränerad, näringsrik jord. Planteras med gott om utrymme – dessa exemplar är uppvuxna på friland och har välutvecklad stam med god tillväxt. Självfertil sort som ger bra skörd även ensam, men ännu rikligare om den får stå nära en annan päronsort. Vattnas regelbundet under etablering och beskärs årligen vid behov för form och fruktved.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 3–5 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3<br><strong>Skörd:</strong> September–oktober<br><strong>Självfertil:</strong> Ja</p>

<p>White Mulberry 'White Berry' træ - nuværende højde: 175-200 cm</p> <p>[Billede af træet kommer snart]</p> <p>KUN AFHANDLING</p> <p><strong>Trivielt navn:</strong> White Mulberry, White Mulberry Tree<strong><br>Videnskabeligt navn:</strong><em> Morus alba<br></em><strong>Familie:< /strong > Moraceae</p> <h4><strong>Anlægshistorie &amp; brug:</strong></h4> <p>Sorten 'White Berry' er en sort, der med garanti giver hvide bær. Mulberry er en slægt, der nærmest bliver mere forvirrende, jo mere man kommer ind i emnet, der findes et væld af forskellige arter og sorter, og plantens udbredelse ser ud til at være næsten global – de trives overalt. Under alle omstændigheder er farven på bærene ikke altid ensartet, selv inden for samme art: langt fra alle træer inden for arten <em>Morus alba, </em>også kaldet White Mulberry, producerer hvide bær. De fleste individer inden for arten har sorte bær, ligesom <em>Morus nigra</em> - det er snarere bladene og vækstvanerne, der adskiller arten det meste af tiden. <em>M. nigra </em>kan dog ikke have hvide bær, men har altid sorte bær.</p> <p>Af ovenstående grund opstår behovet for navnetyper med ensartede karakteristika. En af disse er 'White Berry', som kun har hvide bær. De er ikke helt nemme at få fat i - vi har 1 eksemplar til salg nu i januar 2025. Målet er at få flere ind senere på foråret.</p> <p><meta charset="utf-8"><strong>Generelt om Mulberries:</strong></p> <p>Morbærtræer er en af ​​verdens ældste kulturplanter - nok bedst kendt for at være vært for silkeorme, hvis tråde er fremstillet til silkestof, fordi morbærblade er silkeormens stort set eneste fødekilde. Bladene på det hvide morbærtræ er især populære hos silkeormene. Den hvide morbær stammer fra Vestasien. </p> <p>Bærene på det hvide morbærtræ varierer i farve - fra hvid til pink, til rød til næsten sort. Den hvide morbær har en sødere smag end dens sortfrugtede slægtning<span> </span><a title="Sort morbær (Morus nigra)" href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus -nigra " target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>Morus nigra</strong></span></a>. Bærene er rige på antioxidanter og menes ligesom morbærbladste at hjælpe med at balancere blodsukkerniveauet. Takket være dets usædvanligt høje næringsindhold betragtes morbær som en såkaldt "superfood", som<span> </span><a title="Goji (Lycium barbarum)" href="https://tradgardsdags.nu/collections /froavdelning/ products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;">gojibæret</span></strong></a>. </p> <p>Tørrede bær har en cremet kul-lignende smag. Derudover indeholder morbær stoffet MFE, som stabiliserer blodsukkerniveauet og dermed undertrykker kroppens søde tand. Derfor er morbær en almindelig erstatning for dem, der gerne vil af med deres søde tand. </p> <p>Du kan også lave saft og marmelade af bærrene.</p> <p><meta charset="utf-8"><span>Bladene kan</span><span>brygges</span><span> sund te, der historisk har været drukket i Kina og for nylig er begyndt at blive populær i Asien igen. </span></p> <h4><strong>Dyrkning:</strong></h4> <p>Det hvide morbærtræ er noget hårdere end dets slægtning<span> </span><a title="Sort morbær (Morus nigra)" href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus -nigra " target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>Morus nigra</strong></span></a> og kan modstå temperaturer ned til -30<span>°</span><span>C</span>. Den kan vokse i de fleste jorder, men trives bedst i løs, næringsrig jord. Hårdfør i blæsende kystklima, men optimal vækst gives på varme, beskyttede steder.</p> <p>Velegnet som espalier, da grenene let kan bøjes.</p> <p>Morbærtræer er også velegnede i skovplantager, da de er en populær værtsplante for mange organismer og giver tilbagevendende høst uden større vedligeholdelse og beskytter planter i lavere lag.</p> <p>Morbær er selvfrugtbare, hvilket betyder, at der kun er brug for ét træ for at bære frugt.</p> <p>Beskær om vinteren, når træet er i dvale for at undgå overdreven "blødning" af træet, hvilket ellers er et almindeligt kendetegn for morbærplanter. </p> <p>Bærrene modnes kontinuerligt fra midten af ​​sommeren til det tidlige efterår.</p> <p><strong></strong>Når det er tid til at høste, er et tip at plukke bærrene med en nål for at undgå at knuse dem mellem fingrene.</p> <h4><strong>Egenskaber:</strong></h4> <p>År: Flerårig<br>Planteposition: sol<br>Højde: 5-10 m<br>Væksttid: 1-12 måneder<br>Vækstzone: 1-4</p>