Plantavdelning

<p>Asiminaträd: </p> <ul> <li><span data-mce-fragment="1">Frösådda träd 2024 - nuvarande höjd 5-10 cm</span></li> <li><span data-mce-fragment="1">1 år gammalt - nuvarande höjd: 15-30 cm</span></li> <li>3 år gammalt - nuvarande höjd: 90-110 cm</li> <li>6 år gammalt - nuvarande höjd 175-200 cm <span style="text-decoration: underline;">ENDAST UPPHÄMTNING I BUTIK</span> </li> </ul> <p>Frösådd Asiminaplanta med kraftigt rotsystem.</p> <meta charset="utf-8"> <p>Dessa träd kommer ifrån en härdig moderplanta och är sådder från de fröer vi även säljer. Dessa träd övervintrar utomhus redan första året planterade ned i marken med vintertäckning (fiberduk i detta fallet). Moderplantan är av sorten Sunflower.</p> <meta charset="UTF-8"> <p><span>Träden är lätt självfertila men 2 träd rekommenderas för god pollinering.</span><span></span></p> <p><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn</strong><span data-mce-fragment="1">: Asimina, Paw paw</span><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn</strong><span data-mce-fragment="1">: <em>Asimina triloba</em></span><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Familj</strong><span data-mce-fragment="1">: Annonaceae</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning</strong><span data-mce-fragment="1">:</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Asimina är en av de mest tropiskliknande frukter som kan växa i vårt nordiska klimat. Smaken påminner om en blandning av banan och mango och konsistensen är likt papayans eller en perfekt mogen avokado. Frukten ser ut som en liten grön mango med gyllene gult fruktkött.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Frukterna äts oftast som de är men kan även användas för att berika uppfriskande drycker, bakverk och cocktails med sin milt tropiska smak. Frukterna är rika på vitaminer som riboflaviner och B-6. Man kan även använda frukterna för att göra glass på.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling</strong><span data-mce-fragment="1">:</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Asimina härstammar från och växer naturligt i Nordamerika, ofta som undervegetation under större träd.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">De trivs i humusrika, näringsrika och något fuktiga väldränerade marker.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Asimina trivs i skyddade lägen och växer därför gärna under större träd och står dessutom gärna tätt intill varandra (ca 1 m mellan) i fullvuxen storlek. Detta skyddar mot blåst och direkt solljus samt underlättar pollinering. Östläge är en lämplig plats att plantera Asimina. Plantor som växer i utsatta lägen klarar sig betydligt sämre än plantor som växer i skyddade lägen.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Bevattna rikligt eller plantera på plats med god vattentillgång.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Asiminan lägger väldigt mycket energi på att utveckla ett kraftigt rotsystem i början – roten kan ofta vara tjockare än stammen de första månaderna. Vid krukodling är ett tips är att plantera i djupa krukor direkt, detta ger möjlighet för effektivare rotutveckling och man slipper störa plantan innan den vuxit till sig.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">På friland växer Asiminan till täta buskage genom spridning via rotskott.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper</strong><span data-mce-fragment="1">:</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växtläge: halvskugga</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Höjd: 2-12 m</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-5<br>Skördemoget:</span></p> <meta charset="utf-8"> <p><span data-mce-fragment="1">år 4-8 </span></p>

<p>3st Rotsticklingar i olika längd o tjocklekar, 3+ cm - tagna från fler<span data-mce-fragment="1">årig moderplanta av sorten 'Bocking 14'</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Rotsticklingar från Vallört etablerar sig med lätthet. </span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Placera rotsticklingarna i jord och täck med ett 1-2 cm tjockt jordlager. Går bra att sätta både i kruka och på friland. Se till att hålla jorden fuktig. Låt gärna rotsticklingarna stå i halvskugga tills de har skjutit upp sina första skott, efter det kan man flytta ut vallörten till sin slutgiltiga växtplats, vilken inte har några större krav. Det kan ta upp till 2 månader för rotsticklingar att sätta sina första skott, men oftast tittar de upp redan efter 2-3 veckor. Driver du upp dina plantor inomhus eller i växthus går det fortare.</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">'Bocking 14' är en steril sort vilket betyder att den inte har förmåga att producera och sprida sig via frö. Förökning sker enbart under jord. Detta gör att 'Bocking 14' tillsammans med 'Bocking 4' m fl inte är klassade som invasiva.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Vallört 'Bocking 14'<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Symphytum x uplandicum<br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Boraginaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Vallört är historiskt sett en väl använd växt inom behandling av olika åkommor. Men framförallt är den en väldigt effektiv ackumulator av näringsämnen, alltså en bra jordförbättrare. Vallört växer snabbt och rötterna är djupgående vilket ger växten tillgång till näring från djupare jordlager som annars oåtkomligt för de flesta växter. Det är till största del mineraler som kalium och kalcium som lagras i bladen, men även magnesium, järn, fosfor, mangan m.fl.</p> <p data-mce-fragment="1">Bladen från vallörten kan klippas ner under året och användas som täckmaterial, alternativt myllas ner i jorden, för att göra näringsämnena tillgängliga för andra växter. Vallörtsbladen passar bra som gödning till fruktträd och bärbuskar tack vare dess innehåll av kalium och fosfor.</p> <p data-mce-fragment="1">Vallörten har en lång växtperiod, tidig vinter till sen höst.</p> <p data-mce-fragment="1">Om bladen inte klipps ner innan vintern vissnar de och ger på samma sätt näringstillskott till marken de växer på. Nya blad börjar växa fram på plantan direkt efter snösmältning.</p> <p data-mce-fragment="1">Man kan även göra eget gödselvatten av vallört genom att fylla en behållare med bladen och sedan fylla med vatten upp till kanten. Låt stå i ett par dagar och blanda sedan gödselvattnet med 10 delar vatten för att vattna växterna med.</p> <p data-mce-fragment="1">Effektiv som kantväxt vid gödselstackar för att förhindra näringsläckage, men även som kantväxt kring odlingar och andra ställen man inte vill att rotogräs ska sprida sig. Vallörtens täta rotsystem blir som en underjordisk vägg vilket gör det svårt för andra rötter att ta sig igenom.</p> <p data-mce-fragment="1">Vallörten skapar en attraktiv miljö för andra växter i odlingen - vare sig det är att attrahera pollinatörer eller att fungera som ett naturligt gödselmedel.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Vallört är en örtartad perenn. Den växer alltså kvar på platsen även efter att bladen vissnat under vintern.</p> <p data-mce-fragment="1">Det är en oerhört lättskött växt och den är tolerant i val av växtplats. Den klarar av att växa i skugga samt våta marker och är därför en effektiv komponent i översvämmade och vattenmättade marker.</p> <p data-mce-fragment="1">Den trivs även bra i torrare jordar på soliga platser trots att den mår bäst av en något fuktig miljö.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: skugga/halvskugga/sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 50-180 cm<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-6</p>

<p>Dessa tebuskar är av en härdigare sort framförädlad i Nederländerna just för deras goda härdighet och förmåga att odlas utomhus året runt i vårt klimat. </p> <p>Tebuskar/-träd 'Tea By Me':</p> <ul> <li><span>Höjd: 30-40 cm</span></li> <li>Höjd: 40-50 cm</li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p>Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.</p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat P<em>u'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> P<strong>u'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span></p> <p><meta charset="utf-8"><span><meta charset="utf-8">Under säsong 2025 kommer det även att etableras ännu en liten teplantage i Marieholm på vårt nya Ågården. Det kommer att vara en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p>Tebusken går alltså att övervintra och odla på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol-halvskugga<br>Höjd: 1-2 meter<br>Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p>1st Gojiplanta: 2 år gammal - redo att gå i blom = bära frukt</p> <p><meta charset="utf-8">Nuvarande höjd 20-40 cm</p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Goji, Bocktörne<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><span> </span><em>Lycium barbarum<br></em><strong>Familj:</strong> <span>Solanaceae</span></p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong><br><br>Gojibär är en utav de mest populära "superfoods" (begrepp för mat med särskilt höga näringsvärden) och används ofta i müsli, smoothies, sallader och bröd eller äts helt enkelt som de är. Anledningen till populariteten är troligtvis för att gojibäret är ett av de mest näringstäta bär som finns. Det är rikt på vitaminer och mineraler såväl som omega-3 och antioxidanter. Gojibäret har även ett särskilt högt proteininnehåll på hela 10g per/100g, vilket är väldigt ovanligt bland frukt o bär. Smaken är söt med inslag av tranbär och körsbär. Vanligtvis torkar man bären innan användning.</p> <p>Det röda gojibäret är rikare på karotenoider än det<span> </span><span style="color: #4e991d;"><strong><a style="color: #4e991d;" title="Svart Goji (Lycium ruthenicum)" href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" target="_blank">svarta gojibäret</a></strong></span>, medan det svarta är rikare på antioxidanter. </p> <p>Roten används inom örtmedicin för bl.a. sina leverrensande egenskaper.</p> <p>Bladen används i Asien i grytor och soppor eller görs te på.</p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p>Goji växer vilt i Asien och har sedan den förts in i Sverige även börjat spridas på naturlig väg här. Växten är en lövfällande buske som vanligen blir 80-200 cm hög.</p> <p>Plantan är väldigt lättskött och härdig för både salt o vind. Trivs bra i både sol och halvskugga - goji är en anpassningsbar växt. </p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol/halvskugga<br>Höjd: upp till 3 meter (ofta runt 2m)<br>Växtzon: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1">Vitt Mullbärsträd i två storlekar:</p> <ul> <ul> <li><span data-mce-fragment="1">Höjd: 80-100 cm i C2 kruka <em><strong>Leverans i maj</strong></em></span></li> <li>Höjd: 130-160 cm i C10 kruka &lt;- ENDAST FÖR UPPHÄMTNING</li> </ul> </ul> <p data-mce-fragment="1"><span style="color: #4e991d;"><em><a rel="noopener noreferrer" title="Dvärg-Mullbär Mojo Berry® 'Matsunaga' 40-60 cm (Morus rotundiloba)" href="https://tradgardsdags.nu/products/dvarg-mullbar-mojo-berry-%C2%AE-matsunaga-morus-rotundiloba" style="color: #4e991d;" target="_blank"><strong>För Dvärg-Mullbär Mojo Berry® 'Matsunaga' följ denna länk.</strong></a></em></span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Vitt mullbär, Vitt mullbärsträd<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Morus alba<br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Moraceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Mullbärsträd är en av världens äldsta kulturväxter - troligen mest känd för att vara värd åt silkesmaskar vars trådar fabriceras till silkestyg, eftersom mullbärsblad är silkesmaskens i princip enda källa till föda. Särskilt bladen från det vita mullbärsträdet är omtyckt bland silkesmaskarna. Det vita mullbäret härstammar från Västasien. </p> <p data-mce-fragment="1">Bären på det vita mullbärsträdet varierar i färg - från vita, till rosa, till röda, till nästan svarta. De vita mullbären har en sötare smak än sin svartfruktade släkting<span> </span><a rel="noopener noreferrer" title="Svart mullbär (Morus nigra)" href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>Morus nigra</strong></span></a>. Bären är rika på antioxidanter och anses, likt te på mullbärsblad, kunna bidra till att balansera blodsockernivån. Tack vare sitt ovanligt höga näringsinnehåll anses mullbär vara en så kallad "superfood", likt<span> </span><a rel="noopener noreferrer" title="Goji (Lycium barbarum)" href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;">gojibäret</span></strong></a>.</p> <p data-mce-fragment="1">Torkade bär har en gräddkolsliknande smak. Dessutom innehåller mullbär ämnet MFE som stabiliserar blodsockernivån och därmed dämpar kroppens sötsug. Därför är mullbär ett vanligt substitut för de som vill bli av med sötsuget. </p> <p data-mce-fragment="1">Man kan även göra saft och sylt på bären.</p> <p> </p> <p data-mce-fragment="1"><span>På bladen kan man </span><span>brygga</span><span> hälsosamt te som historiskt har druckits i Kina och som på senare tid har börjat bli populärt i Asien igen. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Det vita mullbärsträdet är något härdigare än släktingen<span> </span><a rel="noopener noreferrer" title="Svart mullbär (Morus nigra)" href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra" data-mce-fragment="1" target="_blank"><span style="color: #4e991d;" data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Morus nigra</strong></span></a> och klarar temperaturer ner till -30<span data-mce-fragment="1">°</span><span data-mce-fragment="1">C</span>. Det klarar av att växa i de flesta jordar men trivs bäst i luckra, näringsrika jordar. Tålig i blåsiga kustklimat men optimal tillväxt ges i varma, vindskyddade lägen.</p> <p data-mce-fragment="1">Passar bra som spaljéträd då grenarna är lättböjliga.</p> <p data-mce-fragment="1">Mullbärsträd passar även bra i skogsträgårdar då det är en populär värdväxt bland många organismer och ger återkommande skördar utan större skötsel samt skyddar växter i nedre lager.</p> <p data-mce-fragment="1">Mullbär är självfertila vilket betyder att det endast behövs ett träd för att ge frukt.</p> <p data-mce-fragment="1">Beskär på vintern när trädet är i dvala för att undvika att trädet "blöder" överdrivet, något som annars är en vanlig egenskap hos mullbärsväxter. </p> <p data-mce-fragment="1">Bären mognar kontinuerligt från mitten av sommaren till tidig höst.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong></strong>När det är dags för skörd är ett tips att plocka bären med nål för att undvika att de kläms sönder mellan fingrarna.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 5-10 m<br data-mce-fragment="1">Grotid: 1-12 månader<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-4</p>

<p>Svart Mullbärsträd i två storlekar:</p> <ul> <li><span>Höjd: 60-80 cm i C3 kruka </span></li> <li>Höjd: 150-170 cm <meta charset="utf-8"> <span style="text-decoration: underline;">&lt;- ENDAST UPPHÄMTNING I BUTIK</span> </li> </ul> <p><meta charset="utf-8"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><em><a style="color: rgb(78, 153, 29);" href="https://tradgardsdags.nu/products/dvarg-mullbar-mojo-berry-%C2%AE-matsunaga-morus-rotundiloba" title="Dvärg-Mullbär Mojo Berry® 'Matsunaga' 40-60 cm (Morus rotundiloba)" target="_blank"><strong>För Dvärg-Mullbär Mojo Berry® 'Matsunaga' följ denna länk.</strong></a></em></span></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Svart mullbär, Svart mullbärsträd<strong><br>Vetenskapligt namn:</strong><em> Morus nigra<br></em><strong>Familj:</strong> Moraceae</p> <h4><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong></h4> <p><span></span><span>Mullbärsträd är en av våra äldsta kulturväxter. Det svarta mullbärsträdet härstammar likt den vita varianten, </span><a href="https://tradgardsdags.nu/products/vitt-mullbar-morus-alba" title="Vitt mullbär (Morus alba)" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;">Morus alba</span></strong></a><span>, från Västasien - däremot kom det svarta mullbärsträdet till Europa ett par hundra år före det vita. De första fynden av kännedom om det svarta mullbärsträdet var redan ca 300 f.Kr. Möjligtvis kan det vara så att Morus nigra härstammar något längre åt det sydvästliga hållet (närmare Europa) i Västasien än släktingen Morus alba, och att det är därför Morus nigra även har en lite sämre härdighet i kyliga klimat än släktingen.</span></p> <p><span>Traditionellt sett användes det svarta mullbäret till att framställa vin och smink - tack vare sin höga koncentration av antocyaniner vilka ger bäret sin djupt mörka färg. Men bären odlades även för färsk konsumtion. </span></p> <p><span>Till skillnad från det vita mullbärsträdets frukter som kan variera i färg, är det svarta mullbärsträdets frukter alltid svarta vid mognad. Det svarta mulbäret är även syrligare.</span></p> <p>Bären är rika på antioxidanter och anses, likt te på mullbärsblad, kunna bidra till att balansera blodsockernivån. Detta är tack vare<span> </span><span>innehåll av ämnet MFE som stabiliserar blodsockernivån och därmed dämpar kroppens sötsug. Därför är mullbär ett vanligt substitut för de som vill bli av med sötsuget. </span></p> <p>På grund av bärens ovanligt höga näringsinnehåll anses mullbär, likt <a href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" title="Goji (Lycium barbarum)" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;">gojibäret</span></strong></a>, vara en så kallad "superfood".</p> <p>Förutom mullbärsvin kan man även göra saft och sylt på bären.</p> <p>På bladen kan man brygga hälsosamt te som historiskt har druckits i Kina och som på senare tid har börjat bli populärt i Asien igen. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Klarar temperaturer ner till -25<span>°</span><span>C</span>. Trädet klarar av att växa i de flesta jordar men trivs bäst i luckra, näringsrika jordar. Tålig i blåsiga kustklimat men optimal tillväxt ges i varma, vindskyddade lägen.</p> <p>Passar bra som spaljéträd då grenarna är<span> </span>lättböjliga.</p> <p>Mullbärsträd passar även bra i skogsträgårdar då det är en populär värdväxt bland många organismer och ger återkommande skördar utan större skötsel samt skyddar växter i nedre lager.</p> <p>Mullbär är självfertila vilket betyder att det endast behövs ett träd för att ge frukt.</p> <p>Beskär på vintern när trädet är i dvala för att undvika att trädet "blöder" överdrivet, något som annars är en vanlig egenskap hos<span> </span>mullbärsväxter. </p> <p>Bären mognar kontinuerligt från mitten av sommaren till tidig höst.</p> <p><strong></strong>Bären skördas när färgen övergått från rött till kolsvart. Ett tips är att plocka bären med nål för att undvika att de kläms sönder mellan fingrarna.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 5-10 m<br>Växtzon: 1-4</p>

<p>Dessa tebuskar är av en icke-sort, men de har visat riktigt god härdighet och fin tillväxt efter deras första övervintring på vår lilla teplantage intill Kävlingeån.</p> <p>Tebuskar/-träd: </p> <ul> <li><span>Höjd: 30-50 cm</span></li> <li>Höjd: 50-70 cm</li> </ul> <p><a rel="noopener" title="Tebuske 'Tea By Me': Härdig sort (Camellia sinensis) 2 &amp; 3 år 30-50 cm" href="https://tradgardsdags.nu/products/tebuske-tetrad-tea-by-me-camellia-sinensis-2-3-ar-30-50-cm" target="_blank"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>Letar du efter den härdigare sorten 'Tea By Me'? - Följ denna länk.</strong></span></a></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p>Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.</p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span><meta charset="utf-8">Under säsong 2025 kommer det även att etableras ännu en liten teplantage i Marieholm på vårt nya Ågården. Det kommer att vara en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p>Tebusken går alltså att övervintra och odla på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol-halvskugga<br>Höjd: 1-2 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC<br></p>

<p data-mce-fragment="1">Silkesträd i olika storlekar:</p> <ul> <li data-mce-fragment="1">Höjd 100-120 cm</li> <li data-mce-fragment="1">Höjd 170 cm [ENDAST FÖR UPPHÄMTNING] </li> </ul> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Silkesträd, Persian Silk Tree, Pink Silk Tree, Tree of Happiness, Mimosa<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Albizia julibrissin<br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Fabaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p>Silkesträdet är ett iögonfallande träd vars ursprung kan spåras till området runt Iran &amp; Azerbadjan genom Kina, till Korea. Trädet är kännetecknat av sina fluffiga, ljusa rosa blommor som liknar en silkeslen fjäderkrona. Dess skönhet har gjort det till ett uppskattat träd över hela världen.</p> <p>Silkesträdet har även använts för sina ätbara och medicinska egenskaper i århundraden. Unga blad äts som grönsak - kokade eller ångade. De beskrivs ha en aromatisk smak. Även blommor kokas för att konsumeras. En historiskt känd köksväxt i sina hemtrakter.</p> <p><meta charset="utf-8">Växtens bark, blad och blommor &amp; blomknoppar används för att göra te och extrakt med ansedda hälsofördelar. Blommor skördas vid öppning och barken skördas under vår eller sensommar för att torkas för senare konsumtion. </p> <p>Te gjort på blommor sägs ha en delikat, söt smak och lindra stress, spänning och till och med mindre depression. Det är troligen en utav anledningarna till att trädet även benämns som "The Tree of Happiness". Vänligen avgör själv ifall detta stämmer för dig.</p> <p>Man kan även göra gele på nyligen utslagna blommor. </p> <p>Inom traditionell asiatisk medicin har det bland annat använts för att lugna nerver och som ett milt lugnande medel vid sömnbesvär.</p> <p>Blommor har observerats vara effektiva i att locka till sig bin &amp; fjärilar (samt kolibrier i Amerika).<br><meta charset="utf-8"></p> <p>Detta träd har som andra växter i familjen Ärtväxter (Fabaceae) ett samarbete med jordbakterier vilka binder kväve från luften och fixerar det till trädets rötter. På detta sätt tillförses växtplatsen runtomkring med kväve som annars hade varit oåtkomligt för växtligheten - därför kallar vi växter som har ett sådant samarbete för just <em>Markförbättrare</em>. </p> <p data-mce-fragment="1">Träet används även för att tillverka möbler. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p>Silkesträdet går att odla utomhus på de förmånligare platserna i Sverige (ungefär från Uppsala och söderut enligt växtzoner). <meta charset="utf-8">Trädet ska dock vara härdigt ner till -25<meta charset="utf-8"><span data-mce-fragment="1">°C, så geografisk plats är som ofta tvetydig och framgång beror i största del på den faktiska växtplatsen. </span><span data-mce-fragment="1">T</span>rivs bäst på varma och soliga platser - en bra plats är i vindskyddat läge mot en södervägg. </p> <p>Unga skott kan vara känsligt för kyla och frost. Skydda gärna trädet under vintern om du odlar utomhus, t ex med halm runt basen och vindskydd i form av fiberduk fäst på pålar runtom trädet om det står i utsatt läge. Detta behövs rimligtvis enbart göras första vintern efter köp av dessa 2-åriga träd.</p> <p><meta charset="utf-8"><span data-mce-fragment="1">Silkesträdet kan annars</span> odlas i kruka som övervintras skyddat.</p> <p><meta charset="utf-8">Silkesträdet är ett snabbväxande träd med ett förhållandevis lågt vattenbehov som klarar av att stå i direkt sol. Trädet föredrar väldränerad jord och måttlig bevattning. Närmare bestämt: vattna mycket och sällan, för att uppmuntra en högre tillväxttakt. Någorlunda torktålig.</p> <p>Tålig mot beskärning. Kan formas för att växa intill en husvägg t ex. Beskärning görs sen vinter eller tidig vår.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 5-7 m<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1">1st planta Fjärilsranka: 2 år gammal - nuvarande höjd 40-80 cm</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnamn: </strong><span data-mce-fragment="1">Fjärilsranka, Schisandrabär, Citronranka, Magnolia Berry, Wu Wei Zi</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Schisandra chinensis<br></em><strong>Familj:</strong> Schisandraceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">'Sadova No. 1' är en självpollinerande sort - endast en individ behövs för fruktsättning.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Schisandrabären - 'De fem smakernas bär', med sin härkomst i trakterna kring nordöstra Kina, Korea, östliga delen av Ryssland och norra Japan,</span><span data-mce-fragment="1"> </span><span data-mce-fragment="1">har använts i traditionell kinesisk medicin i över 2000 år. På senare tid har bäret även börjat uppmärksammas i väst. Namnet kommer ifrån anseendet att bären besitter samtliga följande smaker: <em>sötma</em>, <em>syrlighet</em>, <em>sälta</em>, <em>bitterhet</em> och <em>krydda</em>. </span><span data-mce-fragment="1">Smaken beskrivs som god, om än speciell. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">De orangeröda bären växer i druvlika klasar och låts oftast soltorkas efter skörd.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"></span><span data-mce-fragment="1">Schisandrabären har, likt gojibären, ett väldigt högt näringsinnehåll i förhållande till sin vikt. Bäret innehåller antioxidanten glutation som bl a främjar kroppens återhämtning efter fysisk ansträngning. Glutation är även behövligt för att övriga antioxidanter i kroppen ska fungera. Schisandrabäret refereras ofta till som ett "superbär", likt gojibäret m fl. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Schisandrabäret räknas till adoptogenerna, och har därav förmågan att hjälpa kroppen anpassa sig under olika påfrestande omständigheter i form av t ex värme, kyla, fysisk ansträngning och mental stress. Studier har även gjorts som visat att intag av bären lett till en förbättrad finmotorisk förmåga samt ökad koncentration, uthållighet och mer välfungerande reflexer. Av förestående anledningar är Schisandrabär ett populärt tillskott hos idrottare, användningen som sådan är framförallt utbredd i Ryssland och Asien. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Schisandrabären ska även ha en positiv inverkan på synfunktionen. <meta charset="utf-8">De anses också kunna styrka motståndskraften mot virala infektioner som förkylning och influensa.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Som med de flesta "superbär" verkar fördelarna nästintil 'oändliga' - trots allt finns det studier som backar upp dessa påståenden, medan ett fåtal andra studier inte uppnått samma resultat. Det bör vara upp till var och en att testa, för att på riktigt kunna avgöra hur det påverkar eller inte påverkar. Det finns mycket att läsa om dessa påstådda fördelar för den intresserade.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">I öst används bären både som läkemedel, i vinproduktion och till safter och teer.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Man kan använda Schisandrabär på ett liknande sätt som torkade tranbär: t ex toppa overnight oats, ha i gröt, i rawfoodbollar, göra juice på, smoothies etc.</span></p> <p data-mce-fragment="1">Har sett vidspridda användningsområden för Schisandrabär: såsom ingrediens i Kombucha-bryggningar och i punch, Schisandrasirap och kakor bakade med Schisandrapulver. <meta charset="utf-8">Gele kokad på bären ska vara en intressant delikatess. </p> <p data-mce-fragment="1">Schisandrabären är väldigt passande (och alltmer kända för) att ta med sig på vandringar då bären både är näringstäta, energirika och besitter en prestationshöjande förmåga. </p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span data-mce-fragment="1">Behagligt doftande gräddvita</span> blommor under försommaren. De <meta charset="utf-8">glödande orangeröda bären framför det gulnande bladverket ett vackert intryck <meta charset="utf-8"> i trädgården under hösten. Bären hänger till och med kvar efter att rankan fällt sina blad.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">En klätterväxt som passar bra att odla mot spalje, pergola eller t ex en trädstam i skogsträdgårdar.</p> <p data-mce-fragment="1">Tålig mot skugga - klarar av att växa <meta charset="utf-8">emot norrvägg och fortfarande producera producera bra med bär. För optimal tillväxt är möjligen en plats i halvskugga bäst.</p> <p data-mce-fragment="1">Ej tålig mot överdriven hetta, alltför mycket direkt solljus eller torka.  </p> <p data-mce-fragment="1">Använd en väldränerad, fuktighetshållande jord. </p> <p data-mce-fragment="1">Bär mognar i september.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: halvskugga / skugga<br data-mce-fragment="1">Höjd: upp till 8 meter<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-4</p>

<p><strong><em>Leverans i maj</em></strong></p> <p>1st Vallörtsplanta - plantor tagna från fler<span data-mce-fragment="1">årig moderplanta av sorten 'Bocking 14' (naturligt förökade via rotdelar)</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">'Bocking 14' är en steril sort vilket betyder att den inte har förmåga att producera och sprida sig via frö. Förökning sker enbart under jord. Detta gör att 'Bocking 14' tillsammans med 'Bocking 4' m fl inte är klassade som invasiva.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Vallört 'Bocking 14'<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Symphytum x uplandicum<br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Boraginaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Vallört är historiskt sett en väl använd växt inom behandling av olika åkommor. Men framförallt är den en väldigt effektiv ackumulator av näringsämnen, alltså en bra jordförbättrare. Vallört växer snabbt och rötterna är djupgående vilket ger växten tillgång till näring från djupare jordlager som annars oåtkomligt för de flesta växter. Det är till största del mineraler som kalium och kalcium som lagras i bladen, men även magnesium, järn, fosfor, mangan m.fl.</p> <p data-mce-fragment="1">Bladen från vallörten kan klippas ner under året och användas som täckmaterial, alternativt myllas ner i jorden, för att göra näringsämnena tillgängliga för andra växter. Vallörtsbladen passar bra som gödning till fruktträd och bärbuskar tack vare dess innehåll av kalium och fosfor.</p> <p data-mce-fragment="1">Vallörten har en lång växtperiod, tidig vinter till sen höst.</p> <p data-mce-fragment="1">Om bladen inte klipps ner innan vintern vissnar de och ger på samma sätt näringstillskott till marken de växer på. Nya blad börjar växa fram på plantan direkt efter snösmältning.</p> <p data-mce-fragment="1">Man kan även göra eget gödselvatten av vallört genom att fylla en behållare med bladen och sedan fylla med vatten upp till kanten. Låt stå i ett par dagar och blanda sedan gödselvattnet med 10 delar vatten för att vattna växterna med.</p> <p data-mce-fragment="1">Effektiv som kantväxt vid gödselstackar för att förhindra näringsläckage, men även som kantväxt kring odlingar och andra ställen man inte vill att rotogräs ska sprida sig. Vallörtens täta rotsystem blir som en underjordisk vägg vilket gör det svårt för andra rötter att ta sig igenom.</p> <p data-mce-fragment="1">Vallörten skapar en attraktiv miljö för andra växter i odlingen - vare sig det är att attrahera pollinatörer eller att fungera som ett naturligt gödselmedel.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Vallört är en örtartad perenn. Den växer alltså kvar på platsen även efter att bladen vissnat under vintern.</p> <p data-mce-fragment="1">Det är en oerhört lättskött växt och den är tolerant i val av växtplats. Den klarar av att växa i skugga samt våta marker och är därför en effektiv komponent i översvämmade och vattenmättade marker.</p> <p data-mce-fragment="1">Den trivs även bra i torrare jordar på soliga platser trots att den mår bäst av en något fuktig miljö. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: skugga/halvskugga/sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 50-180 cm<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-6</p>

<p>'Tearoma®' är en tesort förädlad i Schweiz för sin goda härdighet och förmåga att odlas utomshus året runt i vårt klimat. Det är fortfarande ett nytt fenomen att man kan odla te i Sverige, det är inte alla tesorter som klarar sig men de som har bäst härdighet på marknaden idag är denna sort samt den nederländsk-förädlade sorten <a href="https://tradgardsdags.nu/products/tebuske-tetrad-tea-by-me-camellia-sinensis-2-3-ar-30-50-cm" title="Tebuske 'Tea By Me': Härdig sort (Camellia sinensis) 2 &amp; 3 år 30-50 cm" rel="noopener" target="_blank"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>'Tea by Me'</strong></span></a>.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span><meta charset="utf-8">Under säsong 2025 kommer det även att etableras ännu en liten teplantage i Marieholm på vårt nya Ågården. Det kommer att vara en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p>Tebusken går alltså att övervintra och odla på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol-halvskugga<br>Höjd: 1-2 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC<br></p>

<p>1st träd Kinesiskt Grönsaksträd: 1 år gammal - nuvarande höjd 15-30 cm</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> <meta charset="utf-8">Kinesiskt Grönsaksträd, Kinesisk Toon, Toona, Cigarrlådeträd, Chinese Mahogany, Chinese Toon, Onion Tree</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Toona sinensis / Cedrela sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> Meliaceae</p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p><meta charset="utf-8">Kinesiskt Grönsaksträd, eller Kinesisk Toon, är ett vinterhärdigt träd med ett iögonfallande bladverk som framträder i rosa-röda toner till våren. På hösten har bladen en vacker gyllene färg. Utseendet är bara pricken över i:et, trädet har en lång rad olika användningsområden. </p> <p>Unga skott och blad används flitigt i det kinesiska köket. Bladen har en spröd konsistens och smaken beskrivs som umami, nötig och lökaktig. En annan källa beskriver smaken av de tillagade bladen som en komplex måltid i sig självt - mer specifikt: som rostade bönor med toner av lök och peppar. "Även de som inte tycker om grönsaker skulle kunna tycka om Toona."</p> <p>Bladen är rika på vitamin A och innehåller ca 6% protein, 1% fett, 6,6% kolhydrater och 1,5% mineraler av olika slag.</p> <p>Bladen tillagas oftast som komponent i woker eller genom att ånga/koka bladen för att äta som sidogrönsak. Kan även friteras på ett tempura-liknande vis. </p> <p>Unga skott och blad äts likväl i sallader eller läggs in/picklas. I Kina torkas blad &amp; skott för att sedan malas ned och användas som krydda.</p> <p>De vanligaste användningsområdena <meta charset="utf-8">i de få svenska hem som växten odlas tycks vara att koka buljong på blad &amp; skott, göra pesto eller att slänga picklade blad i en hamburgare.</p> <p>En teliknande dryck görs på blad och skott, i vissa fall även frukten. Blad och skott hettas upp i en panna en kort tid och låts sedan torka långsamt.</p> <p>Rötter, bark och frukt har i tusentals år använts inom traditionell kinesisk medicin.</p> <p>Träet är högt prisat virke och påminner om mahogny med sin mörkröda färg - det används för att göra möbler, fönsterramar mm.</p> <p>Träet har även en delikat doft och bränns i tempel som rökelse.</p> <p>Kallas ibland synonymt för Cigarrlådeträd då man historiskt har använt träet för tillverkning av cigarrlådor. Det var dock till övervägande del släktingen <em>T. odorata</em> som användes till detta syfte.</p> <p>Får vackra vita/rosa blommor i stora vippor hängandes från grenarna i augusti. Blommorna är sötdoftande och skickliga på att attrahera pollinatörer.</p> <p>I kinesisk kultur används ofta <em>T. sinensis</em> symboliskt för att representera fadersfiguren.</p> <p>På avstånd kan Kinesisk Toon ibland påminna lite om bambu, när den låts sätta rotskott och på så sätt forma en lund. Står man under ett stort träd ser bladverket nästan palmliknande ut mot bakgrunden av himmeln. En iögonfallande växt på många sätt. </p> <p><span></span><strong>Odling:</strong></p> <p>Härstammar från östra Asien - från Nordkorea, genom Kina hela vägen ner till västra Indonesien.</p> <p>Lättskött och snabbväxande. Placera i soligt läge. Härdig på friland i zon 1-2. Har rapporterats klara temperaturer ned till -25ºC.</p> <p><meta charset="utf-8">Trivs bäst i fuktiga, bördiga och väldränerade jordar. Tolererar de flesta pH i jordväg. Trivs ej i våta marker. </p> <p>Kan hållas lågväxande och toppas för kontinuerlig tillväxt av unga skott och blad. </p> <p>Har en god skuggtolerans, men resultatet blir smala, långsträckta träd som söker sig upp emot ljuset. </p> <p>Placerat i sol eller skugga, trädet blir med tiden ca 15-20 meter högt. Kinesisk Toon kan bli över 100 år. </p> <p>Toppa även som större träd för rik tillväxt av unga blad &amp; skott.</p> <p><i>S</i>ätter rotskott vid vuxen ålder.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 15-20 meter<br>Växtzon: 1-2</p>

<p>1st Amerikanskt Judasträd: 2 år gammalt - nuvarande höjd 120-150 cm</p> <meta charset="utf-8"> <p><span style="text-decoration: underline;"><strong>Bilden är enbart ett exempel, denna omgång plantor är högre</strong></span></p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Amerikanskt Judasträd, Kanadensiskt Judasträd, Eastern Redbud<strong><br>Vetenskapligt namn: </strong><em>Cercis canadensis<br></em><strong>Familj:</strong> Fabaceae</p> <h4><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong></h4> <p>Denna variant av Judasträd härstammar från Nordamerika. När det Amerikanska Judasträdet upptäcktes av spanjorerna under andra hälften av 1500-talet jämfördes det med det Judasträd från</p> <meta charset="utf-8"> <p>medelhavsregionen (<em>Cercis siliquastrum</em>) som de redan kände till - det är även det träd vi vanligast refererar till när vi säger Judasträd här i Europa-regionen. De största skillnaderna är att det Amerikanska Judasträdet har spetsiga blad och är något mindre i vuxen storlek samt är mer köldhärdigt - jämför </p> <meta charset="utf-8"> <p><em>C. canadensis</em><em>' </em>USDA-zon 4-9 med</p> <meta charset="utf-8"> <p><em>C.</em> <em>siliquastrum</em>'s USDA-zon 6-10.<em> C. canadensis</em><em> </em>ska även vara mer<em> </em>lämpat för fuktiga miljöer/marker än många andra arter i släktet. </p> <p>Blommar i mars-april med klart rosa blommor på bar stam, då även på trädets huvudstam, vilket ofta är väldigt iögonfallande. Blomstringen sägs styras kraftigt av den föregående vinterns omfattning. Efter hårda vintrar blomstrar Judasträdet mer överflödigt, efter mildare vintrar mindre så. </p> <p>Blommorna kan ätas råa eller picklas. De har en uppfriskande syrlig smak och är rika på C-vitamin. Spännande tillskott till en sallad. </p> <p>Oöppnade blomknoppar kan även picklas eller läggas in likt <a title="Kapris (Capparis spinosa)" href="https://tradgardsdags.nu/products/kapris-capparis-spinosa" target="_blank" rel="noopener noreferrer"><span style="color: #4e991d;"><strong>Kapris</strong></span></a>.</p> <p>Indianstammar i Nordamerika täckte de mogna fröbaljorna med glödande kol för att sedan skala och äta de rostade fröerna. Jag förutsätter att ett modernt sätt att göra detta på är att helt enkelt separera fröerna från fröbaljan och rosta fröerna över spis eller i ugn för att göras redo att ätas. Vissa källor uppger sig ha blötlagt och kokat fröna likt linser, som också är en ärtväxt.</p> <p>Frukterna är proteinrika likt andra växter i familjen Ärtväxter (Fabaceae). Torra frön innehåller ca 25% protein, 8% fett och 3% mineraler av olika slag. För att vara en oförädlad</p> <meta charset="utf-8"> <p>(och vild i Nordamerika) källa på näring är detta rätt bra, näringsmässigt konkurrerar den med både Pekan och Valnöt. Fröbaljorna sitter kvar på trädet en lång tid - de är tillgängliga från sensommaren ända in till vintern - och anses vara acceptabla för konsumtion under denna period. Fröbaljorna kan dock ibland hittas </p> <meta charset="utf-8"> <p>kvarhängande ända fram till våren efterföljande år, om de är lämpliga för konsumtion då eller ej anges inte. Av förut nämnda anledningar anses fröna från C. canadensis vara en användbar källa av överlevnadskost.</p> <p>De unga, gröna och spröda fröbaljorna kan ätas likt sockerärter - ånga dem, koka dem eller woka dem. De passar bra i en wok med t ex lök, vitlök, paprika och bladgrönsaker. Bladen kan ätas likaså - yngre, spröda blad rekommenderas.</p> <p>Te gjort på innerbarken har använts för nedsättning av feber mm. Kallbryggning av rötter och inre bark har i gammal folkmedicin använts för att behandla b la kikhosta.</p> <p>Flitig på att attrahera pollinatörer med sin överflödiga blomstring. Anses vara ett bra träd för honungsbin.</p> <p>Trädet har även många andra tillämpningar inom den Nordamerikanska indiankulturen. En historia om Judas och hur han gav trädet sitt internationella namn är enkelt att hitta för den läsintresserade.</p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Även om det Amerikanska Judasträdet anses vara bättre lämpat för fuktiga marker än andra arter i släktet, så växer den helst inte i överdrivet blöta jordar med hög lerhalt. Den trivs bäst i något sandigare lerjordar.</p> <p>Växer gärna i soligt läge, klarar sig även bra i lätt skugga.</p> <p>Det Amerikanska Judasträdet är ett snabbväxande träd som ofta blir upp till 80 år gammalt. </p> <p>Blommor uppkommer i mars-april på föregående års tillväxt. </p> <p>Det Amerikanska Judasträdet är en utav de få arter i famlijen Ärtväxter som <span style="text-decoration: underline;"><em>inte</em></span> fixerar kväve via sina rötter från luftporer i marken.  </p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol / lätt skugga<br>Höjd: 6-10 m<br>Växtzon: 1-4</p>

<p>1st planta Minikiwi 'Issai': 2 år gammal - nuvarande höjd 80-100 cm</p> <p><meta charset="utf-8"><span style="text-decoration: underline;"><strong>Bilden är enbart ett exempel, denna omgång plantor är högre och kraftigare</strong></span></p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Minikiwi ’Issai’, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Actinidia arguta x <span>polygama</span></em><em><br></em><strong>Familj: </strong>Actinidiaceae</p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p>Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. </p> <p>Sorten 'Issai' är en japansk hybrid mellan en Minikiwi från Ryssland/Kina (Actinida arguta) och Klätteraktinidian (Actinidia polygama). Kombinationen gav en smakrik, mycket härdig och växtkraftig Kiwi-sort som passar utmärkt att odla i vårt nordiska klimat.</p> <p>'Issai' är självfertil och får små gröna, släta frukter som blir cirka 3 cm i diameter. </p> <p>Frukterna mognar i september och har ett grönt fruktkött med en frisk och sötsyrlig smak, som är lik den "vanliga" Kiwin. </p> <p class="p1"><span class="s1">Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.</span></p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwi 'Issai'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -30<span class="s2">℃</span>. </span>Den har ett slingrande växtsätt och <meta charset="utf-8">kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola.<span class="Apple-converted-space"> <meta charset="utf-8"> <span>Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - <meta charset="utf-8">försök bara se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.</span></span></p> <p class="p1"><span class="Apple-converted-space">I juni blommar 'Issai' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. <meta charset="utf-8">De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone tillförses med god ljustillgång och vindskydd. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">Även om 'Issai' är självfertil är det fördelaktigt att samplantera den med en hanplanta (inom samma släkte: <em>Actinidia spp.</em>) för att främja fruktproduktion. Det kan ta ett par år innan plantan börjar producera frukt. En etablerad planta kan producera stora mängder </span><span class="s1">frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.</span></p> <p class="p1"><meta charset="utf-8">Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.</p> <p class="p1">Beskärning vid spaljering:</p> <ul> <li>Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.</li> <li>Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.</li> <li>Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.</li> <li>De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.</li> <li>Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.</li> <li>Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.</li> </ul> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 3-4 m<br>Växtzon: 1-5</p>

<p data-mce-fragment="1">1st planta Jordgubbshallon: 2 år gammal</p> <p data-mce-fragment="1">Nu i större storlek: C2 kruka och 40-60 cm hög</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnamn:</strong> Jordgubbshallon, Balloon Berry, Strawberry Raspberry<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><span data-mce-fragment="1"> <em>Rubus illecebrosus</em></span><em data-mce-fragment="1"><br></em><strong>Familj:</strong> <span data-mce-fragment="1">Rosaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Jordgubbshallonet härstammar från Japan och ingår i samma släkte som vårt vanliga hallon (<em>Rubus idaeus</em>), men har ett utseende likt en jordgubb.</span></p> <p data-mce-fragment="1">Smaken påminner om mullbäret. Passar att göras sylt på. Man kan även äta bären som de är. Dock anses bären utveckla mer smak vid tillagning. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Lättodlad. Trivs i soligt läge. Växer bra i de flesta jordar, men vill man ha bra skörd bör en näringsrik jord användas.</p> <p data-mce-fragment="1">Sprider sig lätt via rotskott och bildar et marktäckande buskage.</p> <p data-mce-fragment="1">Självpollinerande. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol/halvskugga<br data-mce-fragment="1">Höjd: 50-100 cm<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-5</p>

<p data-mce-fragment="1">1 st planta Gul Goji: 2 år gammal - redo att gå i blom = bära frukt</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">Nu i större storlek: C2 kruka och 50-80 cm hög</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Gul Goji, Gult Gojibär, Gul Bocktörne<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Lycium barbarum</em><em data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Solanaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Gult Gojibär ingår i samma släkte som det<span> </span><span style="color: #4e991d;"><a style="color: #4e991d;" title="Goji (Lycium chinense)" href="https://tradgardsdags.nu/products/gojibar-bocktorne-lycium-chinense" target="_blank" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/gojibar-bocktorne-lycium-chinense"><strong>röda</strong></a></span><span> </span>och det<span> </span><span style="color: #4e991d;"><a style="color: #4e991d;" title="Svart Goji (Lycium ruthenicum)" href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" target="_blank" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum"><strong>svarta gojibäret</strong></a></span><span> </span>och är likt sina släktingar ett näringsrikt bär, särskilt på vitaminer och proteiner. Till skillnad från det röda gojibäret innehåller gula gojibär inga bitterämnen och har även ett lägre sockerinnehåll.</p> <p data-mce-fragment="1">Gula gojibär kan ätas råa som dem är, användas i sallader eller torkas för att tillföras i müsli eller i bakverk. Man kan också helt enkelt göra en dryck på dem, likt svarta gojibär.</p> <p data-mce-fragment="1">Både gula och svarta gojibär är relativt ovanligt i Sverige än så länge, så här är chansen att ha något utstickande och nyttigt i odlingen!</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Gul Goji är en härdig buske som klarar många minusgrader och är därför lämpad för utomhusodling i Sverige, antingen i kruka eller på friland. Busken växer bra i både sand-, lerjordar och allt däremellan, så länge jorden är väldränerad. Den trivs i soliga lägen och är relativt okänslig mot torka, vind och salter.</p> <p data-mce-fragment="1">Busken har även ett kraftigt rotsystem som binder marken bra. Dess tåliga egenskaper gör den till en effektiv växt i maritima kustklimat med mycket vind.</p> <p data-mce-fragment="1">Gul Goji är en tacksam växt som inte kräver mycket skötsel.</p> <p data-mce-fragment="1">Busken blir 1-3 meter. Buskens växtsätt gör den lämplig att binda upp på snören längs med en fasad för att växa som fasadtäckare. Oavsett om den växer mot fasad eller inte, ge den något att klättra på / växa emot så växer busken snabbare.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 1-3 m<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1">Körsbärskornell: nuvarande höjd 80-100 cm</p> <p class="p1"><span class="s1"><b>Trivialnamn</b>: Körsbärskornell, Cornelian Cherry<br><b>Vetenskapligt namn</b>: <i>Cornus mas </i><br><b>Familj</b>: Cornaceae </span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p class="p1"><span class="s1">Vi refererar gärna till Körsbärskornellen som Europa's (gulfärgade) motsvarighet till Sakura - de japanska körsbärsträden, som också blommar på bar kvist. Likt körsbärsträden får även Körsbärskornellen intressanta, ätbara bär som kan användas till mycket.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Den naturliga utbredningen av körsbärskornell sträcker sig från centrala och sydöstra Europa till västra Asien runt Kaukasus, men den har även med framgång planterats i bland annat Sverige och Nordamerika.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Körsbärskornellen är vanligen använd för sitt prydnadsvärde tidigt på året. Med sin rikliga blomning på bar kvist i mars-april är den en uppiggande syn innan mycket annat hunnit slå ut. I och med detta utgör den också en värdefull tidig källa till nektar och pollen för pollinatörer. Blommorna är små och gula och sitter i kluster.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Av blommorna blir det </span></p> <meta charset="utf-8"> <p class="p1"><span class="s1">sedan olivformade röda bär som är ätliga. Dessa mognar sent på sommaren eller tidigt på hösten. Frukten är hård, sur och kärv innan den är mogen men mjuknar i takt med att den blir sötare. En annan vägledning för när frukten är ätmogen får man genom att titta på marken – när frukten börjat falla har den sötnat. För enklare skörd kan man då skaka grenarna och sedan plocka upp de bär som faller, detta eftersom alla inte mognar samtidigt.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></p> <p class="p1"><span class="s1">Bären som beskrivs smaka tranbär/surkörsbär/plommon kan användas för att göra gelé, sylt, saft, fruktvin och som cocktailbär. Kärnorna kan rostas, malas och sedan användas som kaffesubstitut och omogna frukter kan läggas in och ätas som substitut till oliver. Körsbärskornellen har länge använts i medelhavsländer och västra Asien just för sina frukter och de medicinska egenskaper som de anses ha. Bären innehåller en hög halt C-vitamin och antioxidanten antocyanin som ger frukten dess färg.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></p> <p class="p1"><span class="s1">Körsbärskornellen är självpollinerande men skörden kan bli rikligare om flera individer planteras tillsammans.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Det hårda träet från Körsbärskornellen var högt värderat hos de gamla romerna och grekerna för att tillverka bl a spjut och bågar.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p class="p1"><span class="s1">Körsbärskornellen trivs bäst i full sol till halvskugga men fungerar också bra på skuggigare platser men sätter då färre bär.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></p> <p class="p1"><span class="s1">Om den får växa fritt så blir den en bred och yvig buske. Det går även utmärkt att stamma upp den till ett litet träd och kronan kan bli lika bred som trädet kan bli högt. Fritt växande blir den flerstammig men det går lika bra att välja att behålla och stamma upp en av stammarna. Körsbärskornell kan dessutom användas som häckväxt då den svarar bra på beskärning.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Har ett upprättväxande växtsätt men blir grenarna långa så kan deras spetsar börja peka nedåt.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Körsbärskornellen föredrar väldränerad, näringsrik jord och är inte kräsen när det gäller pH-värde även om kalkhaltig jord är särskilt gynnsam. Den<i> </i>är värmegynnad och tål torka när den har etablerat sig.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Stammen är gråbrun och barken på något äldre individer flagnar fint. Körsbärskornellen är lövfällande och höstfärgen är vackert brungul till rödbrun.</span></p> <p class="p1"><span class="s1"><b>Egenskaper</b>:<br><br>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol/halvskugga<br>Höjd: 3-6 m<br>Växtzon: 1-4</span></p>

<p data-mce-fragment="1">1st Turkisk Trädhassel: 2 år gammal - nuvarande höjd 50-70 cm</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Turkisk Hassel, Trädhassel, Turkhassel, Turkisk Trädhassel<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Corylus colurna<br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Betulaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Turkisk Hassel är en trädformad hassel med tjock stam och pyramidformad krona. Härstammar från Sydöstra Europa och Sydvästra Asien - trädet finns vilt växande i regionen från Balkan, till norra Turkiet, till norra Iran. </p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Det är ett snabbväxande träd som är tåligt i utsatta miljöer, t ex stadsmiljö. Turkhasseln blir cirka 20-30 meter högt och får ofta en rak, genomgående stam med mer eller mindre horisontella grenar. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Turkisk Hassel får ätbara hasselnötter som sitter inuti ludna bollar. Nötterna är mindre än dem på den vanligare hasseln - <em>Corylus avellana -</em> men de har ett tjockare skal, vilket gör Turkhasselnöten mer resistent mot hungriga skadedjur av olika slag - t ex </span><span data-mce-fragment="1">nötvivlar, fåglar &amp; ekorrar - som annars är ett stort problem vid odling av vanlig hassel, <em>C. avellana</em>. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Turkisk Hassel kan leva i över 200 år.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Turkisk Hassel är ett snabbvuxet träd som är tåligt mot torka, vind, hetta och kyla när det etablerat sig. Optimal miljö är dock en plats med full sol och en fuktig, väldränerad jord. Den växer dock även bra i tunga lerjordar och sandiga jordar. </p> <p data-mce-fragment="1">Trädet klarar vintertemperaturer ner till -25ºC. </p> <p data-mce-fragment="1">Nötter mognar i oktober-november.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 20-30 m<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-5</p>

<p>Blomsterkornell i 3 olika storlekar:</p> <ul> <li>Höjd: 50-70 cm</li> <li>Höjd: 80-100 cm</li> <li>Höjd 100-120 cm</li> </ul> <p><span style="text-decoration: underline;"><strong>Bilden är enbart ett exempel och representerar inte den exakta storleken hos de olika varianterna</strong></span></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Blomsterkornell<strong><br>Vetenskapligt namn:</strong><em> Cornus kousa<br></em><strong>Familj:</strong> Cornaceae</p> <p><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p>Blomsterkornell är ett tätvuxet litet buskträd som härstammar ifrån Nordostasien. På våren bildar den mångtaliga klart vita blommor som lyser upp skuggiga partier i trädgården. I slutet av sommaren bildar trädet egendomliga rosaröda ätbara frukter på 2-3 cm i diameter. </p> <p>Dessa frukter kan man göra sylt eller baka paj på. I Asien gör man juice av dem samt fermenterar till vin.</p> <p>Barken på grövre stammar flagnar och skapar ett vackert mönster av varierade färger.</p> <p>Även bladen på trädet får en vacker klarröd/orange färg på hösten. </p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p> </p> <p>Blomsterkornell är ett lövfällande träd som trivs bra i större delen av Sverige. Trädet är relativt långlivat (50-150 år) och är härdigt mot kyliga klimat.</p> <p>Till skillnad från många växter trivs blomsterkornell bra i skuggiga lägen. Det ska även gärna vara vindskyddat. Står trädet i direkt sol tenderar trädet att producera fler frukter, men av mindre storlek. </p> <p>En optimal växtplats för blomsterkornellen är under ett eller flera högre lövfällande träd - som ger skugga och tillför organiskt material till marken - omgiven av ytterligare växtlighet i olika skikt. Detta bidrar till den fuktiga, vindskyddade och halvt skuggiga miljö som blomsterkornellen växer bäst i. Trädets klarlysande blomning kan dessutom lysa upp en annars skuggig "dunge". Blomsterkornellen har låga skötselkrav och ger stora återkommande skördar varje år. </p> <p>Av ovan nämnda anledningar är blomsterkornellen ett utmärkt träd att ha i en skogsträdgård. Har du ingen sådan plats på din odlingsyta, funkar en växtplats med morgonsol och eftermiddagsskugga även bra.  </p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: skugga/halvskugga<br>Höjd: 2-3 m<br>Växtzon: 1-3</p>

<p>Pekanträd i olika storlekar:</p> <ul> <li>Höjd: 20-30 cm </li> <li>Höjd: 100-120 cm <strong>&lt;-</strong> <em><strong>Leverans i maj</strong></em> </li> </ul> <p>2 träd rekommenderas för god pollinering.</p> <p><meta charset="utf-8"><em>Bild tagen i januari varför inga blad syns på trädet. </em></p> <p><meta charset="utf-8"><strong>Trivialnamn:</strong> Pekanträd, Pekanhickory, Pekannöt, Pekan<strong><br>Vetenskapligt namn:</strong><em> Carya illinoinensis<br></em><strong>Familj:</strong> Juglandaceae</p> <p><strong>Växthistoria &amp; användning</strong><span>:</span></p> <p><span>Pekannöten, med ett antioxidant-innehåll högre än någon annan s k ”trädnöt”, är en utav de populäraste nötterna på marknaden. Pekanträdet härstammar från Nordamerika där USA och Mexiko tillsammans står för över 90% av den globala pekannötproduktionen. Nöten liknar kontinentens valnöt, men är mer avlång och har ett slätt skal samt en helt olik arom.</span></p> <p>Pekannöten innehåller rikliga mängder mineraler såsom zink, magnesium, kalcium och järn samt Omega-6-fetter.</p> <p>Nötterna innehåller enkelomättade fetter och dess omtalade fördelar för en god hälsa är många. </p> <p>Pekannötter kan t ex användas till att göra ett frasigt täcke för ugnsrostade filéer, fylla ugnsbakad paprika med, piffa till en sallad, strö på glass eller helt enkelt äta som dem är. En handfull nötter per dag är rekommenderat dagligt intag. </p> <h4> <strong>Odling</strong><span>:</span> </h4> <p>Pekanträdet växer i sin naturliga miljö längs med å- och flodkanter där trädet kan sträcka sina rötter djupt ner i jorden. I sin naturliga växtmiljö blir pekanträden ofta så småningom de högsta och mest storvuxna träden i området. De kan nå en ålder på upp till hela 300 år.</p> <p>Trivs bäst i soliga lägen i en lätt sandig jord med bra dränering. Planteras i djup kruka de första åren eller direkt ner i jorden. Gott om plats för rötterna att sträcka sig på djupet är viktigt för att skapa ett starkt och friskt träd.</p> <p>Blanda ner kompost eller stallgödsel i översta jordlagret. Täck basen av stammen med något typ av täckmaterial, t ex träflis elr gräsklipp, för att förhindra uppkomst av ogräs och därmed konkurrens för det nyetablerade trädet.</p> <p>Plantera träd med åtminstone 15 meters avstånd, för att ge utrymme för deras naturliga storvuxenhet.</p> <p><span>Bevattna rikligt de första åren av etablering.</span></p> <p><span>Trädet är skördemoget efter 3-8 år.</span></p> <p>Nötter mognar på senhösten. Skörda när trädet självmant låtit nötterna falla ner på marken.</p> <h4> <strong>Egenskaper</strong><span>:</span> </h4> <p><span>Årighet: Flerårig</span><br><span>Växtläge: sol</span><br><span>Höjd: 20-40 m</span><br><span>Växtzon: ca 1-7<br>Skördemoget: 3-8 år</span></p>