Bärbuskar

1st Gojiplanta: 2 år gammal - redo att gå i blom = bära frukt

TILLFÄLLIGT ERBJUDANDE: KÖP 1, FÅ 1 PÅ KÖPET!

Lägg 2 plantor i varukorgen för att få en utav dem gratis

Nuvarande höjd 20-40 cm

Trivialnamn: Goji, Bocktörne
Vetenskapligt namn: Lycium barbarum
Familj: Solanaceae

Växthistoria & användning:

Gojibär är en utav de mest populära "superfoods" (begrepp för mat med särskilt höga näringsvärden) och används ofta i müsli, smoothies, sallader och bröd eller äts helt enkelt som de är. Anledningen till populariteten är troligtvis för att gojibäret är ett av de mest näringstäta bär som finns. Det är rikt på vitaminer och mineraler såväl som omega-3 och antioxidanter. Gojibäret har även ett särskilt högt proteininnehåll på hela 10g per/100g, vilket är väldigt ovanligt bland frukt o bär. Smaken är söt med inslag av tranbär och körsbär. Vanligtvis torkar man bären innan användning.

Det röda gojibäret är rikare på karotenoider än det svarta gojibäret, medan det svarta är rikare på antioxidanter. 

Roten används inom örtmedicin för bl.a. sina leverrensande egenskaper.

Bladen används i Asien i grytor och soppor eller görs te på.

Odling:

Goji växer vilt i Asien och har sedan den förts in i Sverige även börjat spridas på naturlig väg här. Växten är en lövfällande buske som vanligen blir 80-200 cm hög.

Plantan är väldigt lättskött och härdig för både salt o vind. Trivs bra i både sol och halvskugga - goji är en anpassningsbar växt. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol/halvskugga
Höjd: upp till 3 meter (ofta runt 2m)
Växtzon: 1-4

1st planta Fjärilsranka: 2 år gammal - nuvarande höjd 40-80 cm

Trivialnamn: Fjärilsranka, Schisandrabär, Citronranka, Magnolia Berry, Wu Wei Zi
Vetenskapligt namn: Schisandra chinensis
Familj: Schisandraceae

Växthistoria & användning:

'Sadova No. 1' är en självpollinerande sort - endast en individ behövs för fruktsättning.

Schisandrabären - 'De fem smakernas bär', med sin härkomst i trakterna kring nordöstra Kina, Korea, östliga delen av Ryssland och norra Japan, har använts i traditionell kinesisk medicin i över 2000 år. På senare tid har bäret även börjat uppmärksammas i väst. Namnet kommer ifrån anseendet att bären besitter samtliga följande smaker: sötma, syrlighet, sälta, bitterhet och krydda. Smaken beskrivs som god, om än speciell. 

De orangeröda bären växer i druvlika klasar och låts oftast soltorkas efter skörd.

Schisandrabären har, likt gojibären, ett väldigt högt näringsinnehåll i förhållande till sin vikt. Bäret innehåller antioxidanten glutation som bl a främjar kroppens återhämtning efter fysisk ansträngning. Glutation är även behövligt för att övriga antioxidanter i kroppen ska fungera. Schisandrabäret refereras ofta till som ett "superbär", likt gojibäret m fl. 

Schisandrabäret räknas till adoptogenerna, och har därav förmågan att hjälpa kroppen anpassa sig under olika påfrestande omständigheter i form av t ex värme, kyla, fysisk ansträngning och mental stress. Studier har även gjorts som visat att intag av bären lett till en förbättrad finmotorisk förmåga samt ökad koncentration, uthållighet och mer välfungerande reflexer. Av förestående anledningar är Schisandrabär ett populärt tillskott hos idrottare, användningen som sådan är framförallt utbredd i Ryssland och Asien. 

Schisandrabären ska även ha en positiv inverkan på synfunktionen. De anses också kunna styrka motståndskraften mot virala infektioner som förkylning och influensa.

Som med de flesta "superbär" verkar fördelarna nästintil 'oändliga' - trots allt finns det studier som backar upp dessa påståenden, medan ett fåtal andra studier inte uppnått samma resultat. Det bör vara upp till var och en att testa, för att på riktigt kunna avgöra hur det påverkar eller inte påverkar. Det finns mycket att läsa om dessa påstådda fördelar för den intresserade.

I öst används bären både som läkemedel, i vinproduktion och till safter och teer.

Man kan använda Schisandrabär på ett liknande sätt som torkade tranbär: t ex toppa overnight oats, ha i gröt, i rawfoodbollar, göra juice på, smoothies etc.

Har sett vidspridda användningsområden för Schisandrabär: såsom ingrediens i Kombucha-bryggningar och i punch, Schisandrasirap och kakor bakade med Schisandrapulver. Gele kokad på bären ska vara en intressant delikatess. 

Schisandrabären är väldigt passande (och alltmer kända för) att ta med sig på vandringar då bären både är näringstäta, energirika och besitter en prestationshöjande förmåga. 

Behagligt doftande gräddvita blommor under försommaren. De glödande orangeröda bären framför det gulnande bladverket ett vackert intryck i trädgården under hösten. Bären hänger till och med kvar efter att rankan fällt sina blad.

Odling:

En klätterväxt som passar bra att odla mot spalje, pergola eller t ex en trädstam i skogsträdgårdar.

Tålig mot skugga - klarar av att växa emot norrvägg och fortfarande producera producera bra med bär. För optimal tillväxt är möjligen en plats i halvskugga bäst.

Ej tålig mot överdriven hetta, alltför mycket direkt solljus eller torka.  

Använd en väldränerad, fuktighetshållande jord. 

Bär mognar i september.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: halvskugga / skugga
Höjd: upp till 8 meter
Växtzon: 1-4

Beställ nu för leverans i januari

1st planta Minikiwi 'Issai': 2 år gammal - nuvarande höjd 50-60 cm

Trivialnamn: Minikiwi ’Issai’, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi
Vetenskapligt namn: Actinidia arguta x polygama
Familj: Actinidiaceae

Växthistoria & användning:

Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. 

Sorten 'Issai' är en japansk hybrid mellan en Minikiwi från Ryssland/Kina (Actinida arguta) och Klätteraktinidian (Actinidia polygama). Kombinationen gav en smakrik, mycket härdig och växtkraftig Kiwi-sort som passar utmärkt att odla i vårt nordiska klimat.

'Issai' är självfertil och får små gröna, släta frukter som blir cirka 3 cm i diameter. 

Frukterna mognar i september och har ett grönt fruktkött med en frisk och sötsyrlig smak, som är lik den "vanliga" Kiwin. 

Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på.

I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.

Odling:

Minikiwi 'Issai'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -30℃. Den har ett slingrande växtsätt och kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola. Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök bara se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.

I juni blommar 'Issai' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.

Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone tillförses med god ljustillgång och vindskydd.

Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. 

Även om 'Issai' är självfertil är det fördelaktigt att samplantera den med en hanplanta (inom samma släkte: Actinidia spp.) för att främja fruktproduktion. Det kan ta ett par år innan plantan börjar producera frukt. En etablerad planta kan producera stora mängder frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.

Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.

Beskärning vid spaljering:

• Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.
• Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.
• Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.
• De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.
• Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.
• Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 3-4 m
Växtzon: 1-5

1st planta Jordgubbshallon: 2 år gammal

Nu i större storlek: C2 kruka och 40-60 cm hög

Trivialnamn: Jordgubbshallon, Balloon Berry, Strawberry Raspberry
Vetenskapligt namn: Rubus illecebrosus
Familj: Rosaceae

Växthistoria & användning:

Jordgubbshallonet härstammar från Japan och ingår i samma släkte som vårt vanliga hallon (Rubus idaeus), men har ett utseende likt en jordgubb.

Smaken påminner om mullbäret. Passar att göras sylt på. Man kan även äta bären som de är. Dock anses bären utveckla mer smak vid tillagning. 

Odling:

Lättodlad. Trivs i soligt läge. Växer bra i de flesta jordar, men vill man ha bra skörd bör en näringsrik jord användas.

Sprider sig lätt via rotskott och bildar et marktäckande buskage.

Självpollinerande. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol/halvskugga
Höjd: 50-100 cm
Växtzon: 1-5

1st Körsbärskornell: nuvarande höjd 50-70 cm

TILLFÄLLIGT ERBJUDANDE: KÖP 1, FÅ 1 PÅ KÖPET!

Lägg 2 plantor i varukorgen för att få en utav dem gratis

Trivialnamn: Körsbärskornell, Cornelian Cherry
Vetenskapligt namn: Cornus mas 
Familj: Cornaceae 

Växthistoria & användning:

Vi refererar gärna till Körsbärskornellen som Europa's (gulfärgade) motsvarighet till Sakura - de japanska körsbärsträden, som också blommar på bar kvist. Likt körsbärsträden får även Körsbärskornellen intressanta, ätbara bär som kan användas till mycket.

Den naturliga utbredningen av körsbärskornell sträcker sig från centrala och sydöstra Europa till västra Asien runt Kaukasus, men den har även med framgång planterats i bland annat Sverige och Nordamerika.

Körsbärskornellen är vanligen använd för sitt prydnadsvärde tidigt på året. Med sin rikliga blomning på bar kvist i mars-april är den en uppiggande syn innan mycket annat hunnit slå ut. I och med detta utgör den också en värdefull tidig källa till nektar och pollen för pollinatörer. Blommorna är små och gula och sitter i kluster.

Av blommorna blir det sedan olivformade röda bär som är ätliga. Dessa mognar sent på sommaren eller tidigt på hösten. Frukten är hård, sur och kärv innan den är mogen men mjuknar i takt med att den blir sötare. En annan vägledning för när frukten är ätmogen får man genom att titta på marken – när frukten börjat falla har den sötnat. För enklare skörd kan man då skaka grenarna och sedan plocka upp de bär som faller, detta eftersom alla inte mognar samtidigt. 

Bären som beskrivs smaka tranbär/surkörsbär/plommon kan användas för att göra gelé, sylt, saft, fruktvin och som cocktailbär. Kärnorna kan rostas, malas och sedan användas som kaffesubstitut och omogna frukter kan läggas in och ätas som substitut till oliver. Körsbärskornellen har länge använts i medelhavsländer och västra Asien just för sina frukter och de medicinska egenskaper som de anses ha. Bären innehåller en hög halt C-vitamin och antioxidanten antocyanin som ger frukten dess färg. 

Körsbärskornellen är självpollinerande men skörden kan bli rikligare om flera individer planteras tillsammans.

Det hårda träet från Körsbärskornellen var högt värderat hos de gamla romerna och grekerna för att tillverka bl a spjut och bågar.

Odling:

Körsbärskornellen trivs bäst i full sol till halvskugga men fungerar också bra på skuggigare platser men sätter då färre bär. 

Om den får växa fritt så blir den en bred och yvig buske. Det går även utmärkt att stamma upp den till ett litet träd och kronan kan bli lika bred som trädet kan bli högt. Fritt växande blir den flerstammig men det går lika bra att välja att behålla och stamma upp en av stammarna. Körsbärskornell kan dessutom användas som häckväxt då den svarar bra på beskärning.

Har ett upprättväxande växtsätt men blir grenarna långa så kan deras spetsar börja peka nedåt.

Körsbärskornellen föredrar väldränerad, näringsrik jord och är inte kräsen när det gäller pH-värde även om kalkhaltig jord är särskilt gynnsam. Den är värmegynnad och tål torka när den har etablerat sig.

Stammen är gråbrun och barken på något äldre individer flagnar fint. Körsbärskornellen är lövfällande och höstfärgen är vackert brungul till rödbrun.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol/halvskugga
Höjd: 3-6 m
Växtzon: 1-4

1 st planta Gul Goji: 2 år gammal - redo att gå i blom = bära frukt

Nu i större storlek: C2 kruka och 50-80 cm hög

Trivialnamn: Gul Goji, Gult Gojibär, Gul Bocktörne
Vetenskapligt namn: Lycium barbarum
Familj: Solanaceae

Växthistoria & användning:

Gult Gojibär ingår i samma släkte som det röda och det svarta gojibäret och är likt sina släktingar ett näringsrikt bär, särskilt på vitaminer och proteiner. Till skillnad från det röda gojibäret innehåller gula gojibär inga bitterämnen och har även ett lägre sockerinnehåll.

Gula gojibär kan ätas råa som dem är, användas i sallader eller torkas för att tillföras i müsli eller i bakverk. Man kan också helt enkelt göra en dryck på dem, likt svarta gojibär.

Både gula och svarta gojibär är relativt ovanligt i Sverige än så länge, så här är chansen att ha något utstickande och nyttigt i odlingen!

Odling:

Gul Goji är en härdig buske som klarar många minusgrader och är därför lämpad för utomhusodling i Sverige, antingen i kruka eller på friland. Busken växer bra i både sand-, lerjordar och allt däremellan, så länge jorden är väldränerad. Den trivs i soliga lägen och är relativt okänslig mot torka, vind och salter.

Busken har även ett kraftigt rotsystem som binder marken bra. Dess tåliga egenskaper gör den till en effektiv växt i maritima kustklimat med mycket vind.

Gul Goji är en tacksam växt som inte kräver mycket skötsel.

Busken blir 1-3 meter. Buskens växtsätt gör den lämplig att binda upp på snören längs med en fasad för att växa som fasadtäckare. Oavsett om den växer mot fasad eller inte, ge den något att klättra på / växa emot så växer busken snabbare.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1-3 m
Växtzon: 1-4

1st planta Minikiwi 'Ken's Red': 2 år gammal - nuvarande höjd 50-60 cm

Icke självfertil honplanta = behöver en hanplanta som 'Weiki' eller en tvåkönad självfertil sort som 'Issai' för att bära frukt. En renodlad hanplanta rekommenderas för bästa fruktsättning.

Trivialnamn: Minikiwi ’Ken's Red’, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi
Vetenskapligt namn: Actinidia arguta x melanandra
Familj: Actinidiaceae

Växthistoria & användning:

Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. 

Sorten 'Ken's Red' är en nyzeeländsk korsning mellan Actinida arguta och Actinidia melanandra. Ken's Red är möjligen den Minikiwi som har störst frukter - frukterna är söta och smakrika och påminner om den vanliga kiwin till smaken. Sorten är mycket härdig i vårt nordiska klimat och har ett kompakt växtsätt vilket lämpar den för att täcka en yta - t ex en vägg eller spalje.

'Ken's Red' får vinröda frukter med ett fast fruktkött som har en god hållbarhet efter skörd.

Frukterna mognar i september-oktober.

Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på.

I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.

Odling:

Minikiwi 'Ken's Red'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25℃. Den har ett slingrande växtsätt och kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola. Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök bara se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.

I juni blommar 'Ken's Red' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.

Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone förses med god ljustillgång och vindskydd. 

Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. 

'Ken's Red' behöver samplanteras med en hanplanta (inom samma släkte: Actinidia spp.) för att bära frukt. Det kan ta ett par år innan plantan börjar producera frukt. En etablerad planta kan producera stora mängder frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.

Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.

Beskärning:

• Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.
• Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.
• Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.
• De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.
• Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.
• Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 3-4 m
Växtzon: 1-5

1 st buske Röd Goumi Pointilla® 'Sweet'N'Sour'

Nu i större storlek: C2 kruka och 60-80 cm hög

2 st individer rekommenderas för god pollinering

Trivialnamn: Röd Goumi, Japansk Silverbuske
Vetenskapligt namn: Elaeagnus umbellata Pointilla® Sweet'N'Sour
Familj: Elaeagnaceae

Växthistoria & användning:

Beskrivning kommer snart...

Odling:

Beskrivning kommer snart...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 2-3 m
Växtzon: 1-4

1 st buske Gul Goumi Pointilla® 'Fortunella'

Nu i större storlek: C2 kruka och 80-120 cm hög

2 st individer rekommenderas för god pollinering

Trivialnamn: Gul Goumi, Japansk Silverbuske
Vetenskapligt namn: Elaeagnus umbellata Pointilla® Fortunella
Familj: Elaeagnaceae

Växthistoria & användning:

Beskrivning kommer snart...

Odling:

Beskrivning kommer snart...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 2-3 m
Växtzon: 1-4

1st planta Fembladig Akebia: 2 år gammal - nuvarande höjd: 80-100 cm

Samtliga plantor är redo att gå i blom och sätta frukt

Trivialnamn: Fembladig Akebia, Chocolate Vine 
Vetenskapligt namn: Akebia quinata 
Familj: Lardizabalaceae 

Växthistoria & användning:

Den Fembladiga Akebian härstammar från Japan, Kina och Korea där den ofta hittas naturligt växande i bergssluttningar och på kullar emot häckar, trädstammar, längs skogskanter och vattendrag.

Höjdpunkten med denna akebia är dess avlånga ätbara, lila frukter som bildas inuti baljor vilka självmant öppnar upp sig när frukten är mogen. Fröna omges av ett saftigt fruktkött som är sött till smaken - det sägs påminna om köttet hos drakfrukten. I Japan äts den främst som en säsongsbaserad delikatess. Frukten äts ibland tillsammans med citron för att förhöja smaken.

Skalet på baljan används inom matlagning där det bl a fylls med färs för att sedan friteras.

Fröna är beska och bör inte tuggas på, de kan dock sväljas hela eller helt enkelt spottas ut för att undvika den bittra smaken.

Frukterna kan göras till sylt, gelé, juice eller smoothies och till och med glass kan göras på fruktköttet.

Unga skott kan tillsättas i sallader. Blad kan torkas och göras te på.

Används ofta som en täckväxt: både längs med väggar, staket, marker och övriga mindre attraktiva ytor.

Akebian används även ofta som en markbindare i sluttningar för att förebygga erosion.

Den Fembladiga Akebian ger trädgården ett österländskt utseende.

Blommorna uppges dofta allt från vanilj till honung och choklad. Blommorna är visuellt tydligt uppdelade i han- och honblommor.

Det har gjorts studier som visar på att konsumtion av Akebia quinata reducerar fettansamling i kroppen samt sänker kolesterolvärdet i blodet och på så sätt kan vara effektiv för att bekämpa fetma. Detta är ett relativt nya fynd (2022) och teorier om att denna frukt kan bli mer välkänd inom snar framtid är uttalade. 

Samma undersökning har även visat att A. quinata verkar renande för både lever, njurar och hjärt- & kärlsystemet. Regelbunden konsumtion hade kunnat leda till en stärkt hälsa. A. quinata är vätskedrivande. 

Vid förtäring av växten ska den även vara hämmande mot bakterie- och svampinfektioner. Rötterna fungerar feberstillande.

Inom traditionell kinesisk medicin används akebian för att behandla urinvägsinfektioner, otillräcklig laktation och reumatoid artrit.

Rankorna används även för att fläta korgar.

Ur fröna utvinns en olja som används vid traditionell kinesisk tvåltillverkning.

Odling:

Växer helst på solig plats, även om tålig i skuggiga lägen. Föredrar något sandigare jordar med bra dränering och bra fukthållande egenskaper. En humusrik, lätt sandig jord är det bästa - typ planteringsjord blandad med sand. Klarar att växa i jordar med både högre och lägre pH-värden.

Tycker om regelbunden bevattning. Den är dock relativt tålig mot torka. Även mycket köldtålig - klarar lägre temperaturer mellan -20ºC och -30ºC. 

Generellt snabbväxande. Kan beskäras tidig vår vid behov.

Akebior är inte självpollinerande, vilket betyder att samtliga växter i släktet behöver en annan individ som är genetiskt olik för att framgångsrikt pollineras och producera frukt - det behöver inte vara en annan art/sort, bara en annan individ.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / halvskugga
Höjd: upp till 4 m
Växtzon: 1-3

1 st planta Svart Hallon 'Black Jewel': 2 år gammal - redo att gå i blom = bära frukt

Nuvarande höjd 50-80 cm

Trivialnamn: Svart Hallon 'Black Jewel'
Vetenskapligt namn: Rubus occidentalis
Familj: Rosaceae

Växthistoria & användning:

Det svarta hallonet, Rubus occidentalis, är en svartfärgad variant av det vanligare röda hallonet, Rubus ideaus. Som framgår ovan är det dock två helt olika arter. Det svarta hallonet beskrivs som högst sjukdomsresistent, lättodlad och tidigbärande. Det svarta hallonet är även mer tåligt mot värme och torka. Bären behåller sin form flera dagar i kyl efter skörd.

Det svarta hallonet har även kallats "Kungen av bär" på grund av dess ansedda hälsofördelar. Bären innehåller höga nivåer av antioxidanter och även antocyaniner (den grupp ämnen som ger frukt och grönsaker dess mörka färg - blå/lila/svart) vilka verkar anti-inflammatoriskt och även kopplas till processer i kroppen i form av bl a förbättrat minne och ökad synförmåga.

Sorten 'Black Jewel' har bär med en hög sötma och en behaglig eftersmak som stannar kvar efter bären ätits. Bären har ett glansigt utseende och ger ett iögonfallande tillskott i odlingen.

Bären kan både torkas och frysas in för senare användning. De är goda i smoothies. Man kan även göra sylt och juice på svarta hallon. 

Odling:

Odla i en väldränerad jord på solig plats. De trivs allra bäst i en sandig jord rik på humus. För att ge plantan en humusrik jord kan du då mylla ner växtrester (t ex gräsklipp) i det översta jordlagret alternativt täcka jorden med ett lager växtrester.

Svarta Hallon är en snabbväxande art. Det kan även vara bra att notera att det svarta hallonet är en högväxande hallonart, busken blir normalt 2-3 meter hög. 

Svart Hallon (R. occidentalis) sätter inte rotskott som det vanligare röda hallonet (R. idaeus). 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 2-3 m
Växtzon: 1-4

1st planta Natalplommon: 2 år gammal

Nuvarande höjd 20-40 cm

Trivialnamn: Natalplommon, Amathungulu, Large Num-Num
Vetenskapligt namn: Carissa macrocarpa (syn. C. grandiflora)
Familj: Apocynaceae 

Växthistoria & användning: 

Natalplommon är en fascinerande buske med sina rötter i subtropiska regioner. Det är en buske som charmar med sina vackra vita blommor och lockar med sina röda, saftiga frukter. Trädet har fått sitt svenska trivialnamn "Natalplommon" på grund av dess ursprung i Natal-regionen i Sydafrika.

Natalplommon är inte bara en vacker buske utan erbjuder också en rad användningsområden. Dess röda frukter är ätliga och har en söt och saftig smak. Dessa frukter kan ätas direkt eller användas i sylt, marmelad och andra läckra desserter. Dessutom används de i traditionell medicin för sina potentiella hälsofördelar.

Den intressanta busken har också förmågan att bidra till den omgivande miljön. Dess djupa rötter hjälper till att förbättra jordens struktur och kan hjälpa till att hålla erosionskänsliga områden i schack. Dess blomning är väldoftande och lockar även till sig pollinerande insekter - ett välkommet inslag för biodiversiteten helt enkelt.

Natalplommon blommar och ger frukt en stor del av säsongen. Frukterna är fyllda med C-vitamin.

Passar bra att odla som ätbar häck på soliga och gynnsamma platser.

Odling:

Natalplommon trivs bäst i en varm och solig miljö med god dränering. Den klarar även av halvskuggiga och skuggiga lägen. Det är ett relativt tåligt träd och kan överleva kortvariga perioder av torka. Det klarar även av ett par minusgrader, så odling i marken med vintertäckning på varmare platser i landet kan fungera. Alternativt, flytta in över vintern.

För odling i kruka är det viktigt att använda en väldränerad jord för att undvika vattenstagnation som kan skada rötterna. 

Natalplommon är inom sina naturliga klimatgränser en vintergrön buske. 

Egenskaper: 

Årighet: Flerårig 
Växtläge: sol / halvskugga / skugga
Höjd: 1-2 m 

1st Havtornplanta: 2 år gammal - nuvarande höjd 40-50 cm

Självfertil sort = behöver enbart 1 planta för fruktsättning.

Trivialnamn: Havtorn, Havstörne, Finnbär
Vetenskapligt namn: Hippophae rhamnoides
Familj: Elaeagnaceae

Växthistoria & användning:

Fullständig beskrivning på väg...

Odling:

Fullständig beskrivning på väg...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 2-3 meter
Växtzon: 1-6

1st Hanplanta Minikiwi 'Weiki': 2 år gammal

Nuvarande höjd 50-60 cm

Detta är en hanplanta som används för att pollinera de olika honsorterna minikiwi vi har i butik. 'Issai' som är hermafrodit kan även användas som pollinator men för bästa fruktsättning rekommenderas en renodlad hanplanta.

Sorten 'Weiki' är ansedd som en av de vackrast växande hanplantorna och även effektivt pollinerande.

Rekommenderas 1 hanplanta per 6-8 honplantor.

Trivialnamn: Minikiwi, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi
Vetenskapligt namn: Actinidia arguta
Familj: Actinidiaceae

Växthistoria & användning:

Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. 

Honvarianten av sorten 'Weiki' är en tysk sort som likt 'Jumbo' är känd för sina stora frukter. Frukterna är söta och smakrika och påminner om den vanliga kiwin till smaken. Sorten är mycket härdig i vårt nordiska klimat och har ett kompakt växtsätt vilket lämpar den för att täcka en yta - t ex en vägg eller spalje.

Honplantan 'Weiki' får körsbärsröda frukter med ett fast fruktkött som har en god hållbarhet efter skörd.

Frukterna mognar i september-oktober.

Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på.

I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.

Odling:

Minikiwi 'Weiki'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25℃. Den har ett slingrande växtsätt och kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola. Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.

I juni blommar 'Weiki' med små, väldoftande vita blommor som sedan hos honplantorna övergår till smakrika, släta små frukter. De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.

Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone tillförses med god ljustillgång och vindskydd.

Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. 

Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.

Beskärning:

• Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.
• Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.
• Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.
• De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.
• Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.
• Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 3-4 m
Växtzon: 1-5

1st planta Amerikanskt Tranbär 'Pilgrim': 2 år gammal i C2 kruka

Trivialnamn: Tranbär, Myrbär
Vetenskapligt namn: Vaccinium macrocarpon
Familj: Ericaceae

Växthistoria & användning:

Fullständig beskrivning kommer snart...

Odling:

Fullständig beskrivning kommer snart...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / halvskugga
Höjd: 10-20 cm
Växtzon: 1-4

1st honplanta Tasmansk Peppar: 1 år gammal - nuvarande höjd 20-40 cm

Följ denna länk för hanplantor.

Trivialnamn: Tasmansk Peppar, Bergspeppar, Tasmanpeppar, Tasmanian Pepperberry, Mountain Pepper, Pepper Tree
Vetenskapligt namn: Tasmannia lanceolata (syn. Drimys aromatica)
Familj: Winteraceae

Växthistoria & användning:

Beskrivning kommer snart...

Odling:

Beskrivning kommer snart...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: halvskugga / sol
Höjd: 2-3 meter
Växtzon: 1-2 (härdig ned till -15ºC)

1st planta Amerikanskt Tranbär 'Early Black': 2 år gammal i C2 kruka

Trivialnamn: Amerikanskt Tranbär, Myrbär
Vetenskapligt namn: Vaccinium macrocarpon
Familj: Ericaceae

Växthistoria & användning:

Fullständig beskrivning kommer snart...

Odling:

Fullständig beskrivning kommer snart...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / halvskugga
Höjd: 10-20 cm
Växtzon: 1-4

1 st planta Blåbärstry 'Borealis': 2 år gammal - redo att gå i blom = bära frukt

Nuvarande höjd 40-60 cm

Trivialnamn: Blåbärstry, Honungsbär, Bärtry, Haskap Berry, Honeyberry, Blue Honeysuckle
Vetenskapligt namn: Lonicera caerulea var. kamtschatica
Familj: Caprifoliaceae

Växthistoria & användning:

Fullständig beskrivning kommer inom kort...

Odling:

Fullständig beskrivning kommer inom kort...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / halvskugga
Höjd: 150 cm
Växtzon: 1-7

1st planta Svart Goji: 1 år gammal - nuvarande höjd 10-20 cm

Frösådda plantor, uppvuxna i svenskt klimat

OBS. att plantan saknar bladverk under vintern.

Trivialnamn: Svart Goji, Ryskt Bocktörne
Vetenskapligt namn: Lycium ruthenicum Murr.
Familj: Solanaceae

Växthistoria & användning:

Svart Goji är, likt släktingen Goji (Lycium barbarum), en rik källa av proteiner och vitaminer. Särskilt rikt är det svarta gojibäret på antocyaniner, med ett högre innehåll än blåbär. Busken har sitt ursprung i områdena kring tibetanska högplatån och södra Ryssland.

Det är en växt som ännu inte fått mycket uppmärksamhet i väst, men den har sedan länge använts av urbefolkningen i sin naturliga växtmiljö. Överraskande nog använder urbefolkningen i små nordindiska samhällen bäret till att göra en salva för att motverka blindhet på kameler. Detta är möjligt tack vare bärets höga innehåll av lutein.

Bäret får sin djupt blålila färg från antocyaninerna, ett ämne som finns i ovanligt höga halter i det svarta gojibäret. Antocyaniner är samma ämne som färgar blåbären blåa och bidrar till många av dess nyttiga egenskaper. 

Mogna bär kan ätas råa, torkas eller tillagas.

Det vanligaste sättet att konsumera svarta gojibär är att göra en s.k. infusion på dem. Detta görs bäst när de är helt färska, men det går även att göras med torkade bär. Det Svarta Gojibäret ger ifrån sig olika färger beroende på vilken typ av vatten som används. Vid mineralrikt vatten (basiskt: pH >7) blir färgen djupt mörkblå och i surt vatten (pH <7) blir färgen intensivt lila.

Odling:

Svart Goji växer ursprungligen i mycket extrema klimat där den utsätts för torka, extrem kyla, höga salthalter och näringsfattiga jordar. Dessa faktorer har gjort det svarta gojibäret till en väldigt härdig växt. Den kan växa i temperaturer ner till -20 ºC.

Det är en lättodlad buske som ofta ger rika skördar. Den växer gärna i väldränerade jordar (ofta sandjordar) och etablerar ett kraftigt rotsystem vilket gör den till en bra markbindare, t.ex. vid strandkanter. Den kan dessutom på naturlig väg bilda en tät vägg som skyddar mot den värsta blåsten. Trivs i ljusa lägen.

Busken blir upp till 2 m och kan odlas utomhus på friland i Sverige. För att skydda den din Svart Goji-buske från de tuffaste svenska förhållandena kan du på sensommaren täcka plantans bas med halm, löv eller likn. - detta skyddar plantan från den svåraste kylan och förlänger odlingssäsongen.

De mångtaliga bären går från gröna till svart/blålila i färg. Det är först då dem är redo för skörd. Detta sker sommar-höst. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1-2 m
Växtzon: 1-6

1st planta Taybär 'Buckingham Tayberry': 2 år gammal - redo att gå i blom = bära frukt

Nuvarande höjd 40-60 cm

Trivialnamn: Taybär, Boysenbär, Björnhallon
Vetenskapligt namn: Rubus fruticosus x ideaus
Familj: Rosaceae

Växthistoria & användning:

'Buckingham Tayberry' är en taggfri sort med t o m lena blad som producerar rikligt med goda bär. 

Taybärsbusken producerar stora, smakrika och saftiga vinröda bär som passar utmärkt att ätas direkt - men även till att göra saft, sylt och till och med vin på.

Ett annat gott sätt att använda taybären är att baka en taybärspaj.

Likt andra hybrider visar även Taybär god resistens mot växtsjukdomar. 

Odling:

Odla helst i en väldränerad, mullrik jord på en varm och solig plats. Trivs inte särskilt bra i i tunga lerjordar, torra, sandiga jordar eller vattendränkta marker.

Taybärsbusken har ärvt sina långa och smala grenar från björnbäret och fungerar därav utmärkt att odlas klättrandes i en pergola, mot en vägg eller liknande. Buskens utveckling och hälsa gynnas överlag av något typ av stöd för grenarna. 

Bären mognar från mitten av juli till slutet av augusti. Bär formas på grenar som är åtminstone 2 år.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol/halvskugga
Höjd: 2 m
Växtzon: 1-2