Kronskiktet - Fröer

Beställ nu för leverans i januari

FRÖN (5st/påse) Asiminaträd hittar du här.

Trivialnamn: Asimina, Paw Paw
Vetenskapligt namn: Asimina triloba
Familj: Annonaceae

Dessa fröerna kommer ifrån en härdig moderplanta. De träd vi driver upp ifrån dessa fröer övervintrar planterade ned i marken med vintertäckning (fiberduk i detta fallet) redan första vintern. Moderplantan är av sorten Sunflower.

Växthistoria & användning:

Asimina är en av de mest tropiskliknande frukter som kan växa i vårt nordiska klimat. Smaken påminner om en blandning av banan och mango och konsistensen är likt papayans eller en perfekt mogen avokado. Frukten ser ut som en liten grön mango med gyllene gult fruktkött.

Frukterna äts oftast som de är men kan även användas för att berika uppfriskande drycker, bakverk och cocktails med sin milt tropiska smak. Frukterna är rika på vitaminer som riboflaviner och B-6. Man kan även använda frukterna för att göra glass på.

Odling:

Asimina härstammar från och växer naturligt i Nordamerika, ofta som undervegetation under större träd.

De trivs i humusrika, näringsrika och något fuktiga väldränerade marker.

Asimina trivs i skyddade lägen och växer därför gärna under större träd och står dessutom gärna tätt intill varandra (ca 1 m mellan) i fullvuxen storlek. Detta skyddar mot blåst och direkt solljus samt underlättar pollinering. Östläge är en lämplig plats att plantera Asimina. Plantor som växer i utsatta lägen klarar sig betydligt sämre än plantor som växer i skyddade lägen.

Bevattna rikligt eller plantera på plats med god vattentillgång.

Asiminan lägger väldigt mycket energi på att utveckla ett kraftigt rotsystem i början – roten kan ofta vara tjockare än stammen de första månaderna. Vid krukodling är ett tips är att plantera i djupa krukor direkt, detta ger möjlighet för effektivare rotutveckling och man slipper störa plantan innan den vuxit till sig.

På friland växer Asiminan till täta buskage genom spridning via rotskott.

Det tar cirka 4-8 år från frösådd till fruktgivande träd.

Sådd:

OBS! Dessa fröer har legat i stratifiering (köldperiod) sedan november 2023 och kan därav sås direkt efter mottagning.

Fröerna behöver en köldperiod på 2-3 månader för att gro. Detta kan göras genom att lägga fröerna i en påse sand/torv i kylen under föreslagen tid. Efter köldperioden sås fröerna i såjord, håll sådden varm och fuktig, gärna runt 25 grader. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: halvskugga
Höjd: 1-10 m
Grotid: 2-6 veckor
Växtzon: 1-6

FRÖN (50st/påse)

Trivialnamn: Vitt mullbär, Vitt mullbärsträd
Vetenskapligt namn: Morus alba
Familj: Moraceae

Växthistoria & användning:

Mullbärsträd är en av världens äldsta kulturväxter - troligen mest känd för att vara värd åt silkesmaskar vars trådar fabriceras till silkestyg, eftersom mullbärsblad är silkesmaskens i princip enda källa till föda. Särskilt bladen från det vita mullbärsträdet är omtyckt bland silkesmaskarna. Det vita mullbäret härstammar från Västasien. 

Bären på det vita mullbärsträdet varierar i färg - från vita, till rosa, till röda, till nästan svarta. De vita mullbären har en sötare smak än sin svartfruktade släkting Morus nigra. Bären är rika på antioxidanter och anses, likt te på mullbärsblad, kunna bidra till att balansera blodsockernivån. Tack vare sitt ovanligt höga näringsinnehåll anses mullbär vara en så kallad "superfood", likt gojibäret.

Torkade bär har en gräddkolsliknande smak. Dessutom innehåller mullbär ämnet MFE som stabiliserar blodsockernivån och därmed dämpar kroppens sötsug. Därför är mullbär ett vanligt substitut för de som vill bli av med sötsuget. 

Man kan även göra saft och sylt på bären.

På bladen kan man brygga hälsosamt te som historiskt har druckits i Kina och som på senare tid har börjat bli populärt i Asien igen. 

Odling:

Det vita mullbärsträdet är något härdigare än släktingen Morus nigra och klarar temperaturer ner till -30°C. Det klarar av att växa i de flesta jordar men trivs bäst i luckra, näringsrika jordar. Tålig i blåsiga kustklimat men optimal tillväxt ges i varma, vindskyddade lägen.

Passar bra som spaljéträd då grenarna är lättböjliga.

Mullbärsträd passar även bra i skogsträgårdar då det är en populär värdväxt bland många organismer och ger återkommande skördar utan större skötsel samt skyddar växter i nedre lager.

Mullbär är självfertila vilket betyder att det endast behövs ett träd för att ge frukt.

Beskär på vintern när trädet är i dvala för att undvika att trädet "blöder" överdrivet, något som annars är en vanlig egenskap hos mullbärsväxter. 

Bären mognar kontinuerligt från mitten av sommaren till tidig höst.

När det är dags för skörd är ett tips att plocka bären med nål för att undvika att de kläms sönder mellan fingrarna.

Sådd:

Mullbärsfrön gror bäst om de får en köldperiod på 2-3 månader. För att framkalla detta, blanda fröna med en liten mängd sand/torv/såjord och lägg i en plastpåse i kylen ovanstående period. Kolla med jämna mellanrum ifall något frö har grott i påsen. När köldperioden är klar, sprid försiktigt ut innehållet i påsen i en kruka med jord. 

Alternativt så utomhus i februari i glastäckt såbädd eller växthus. 

Det tar vanligtvis 2-4 veckor innan fröna gror. Vissa frön kan dock behöva ytterligare 12 månader innan de gror. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 5-10 m
Grotid: 1-12 månader
Växtzon: 1-4

FRÖN (50st/påse)

Trivialnamn: Svart mullbär, Svart mullbärsträd
Vetenskapligt namn: Morus nigra
Familj: Moraceae

Växthistoria & användning:

Mullbärsträd är en av våra äldsta kulturväxter. Det svarta mullbärsträdet härstammar likt den vita varianten, Morus alba, från Västasien - däremot kom det svarta mullbärsträdet till Europa ett par hundra år före det vita. De första fynden av kännedom om det svarta mullbärsträdet var redan ca 300 f.Kr. Möjligtvis kan det vara så att Morus nigra härstammar något längre åt det sydvästliga hållet (närmare Europa) i Västasien än släktingen Morus alba, och att det är därför Morus nigra även har en lite sämre härdighet i kyliga klimat än släktingen.

Traditionellt sett användes det svarta mullbäret till att framställa vin och smink - tack vare sin höga koncentration av antocyaniner vilka ger bäret sin djupt mörka färg. Men bären odlades även för färsk konsumtion. 

Till skillnad från det vita mullbärsträdets frukter som kan variera i färg, är det svarta mullbärsträdets frukter alltid svarta vid mognad. Det svarta mulbäret är även syrligare.

Bären är rika på antioxidanter och anses, likt te på mullbärsblad, kunna bidra till att balansera blodsockernivån. Detta är tack vare innehåll av ämnet MFE som stabiliserar blodsockernivån och därmed dämpar kroppens sötsug. Därför är mullbär ett vanligt substitut för de som vill bli av med sötsuget. 

På grund av bärens ovanligt höga näringsinnehåll anses mullbär, likt gojibäret, vara en så kallad "superfood".

Förutom mullbärsvin kan man även göra saft och sylt på bären.

På bladen kan man brygga hälsosamt te som historiskt har druckits i Kina och som på senare tid har börjat bli populärt i Asien igen. 

Odling:

Klarar temperaturer ner till -25°C. Trädet klarar av att växa i de flesta jordar men trivs bäst i luckra, näringsrika jordar. Tålig i blåsiga kustklimat men optimal tillväxt ges i varma, vindskyddade lägen.

Passar bra som spaljéträd då grenarna är lättböjliga.

Mullbärsträd passar även bra i skogsträgårdar då det är en populär värdväxt bland många organismer och ger återkommande skördar utan större skötsel samt skyddar växter i nedre lager.

Mullbär är självfertila vilket betyder att det endast behövs ett träd för att ge frukt.

Beskär på vintern när trädet är i dvala för att undvika att trädet "blöder" överdrivet, något som annars är en vanlig egenskap hos mullbärsväxter. 

Bären mognar kontinuerligt från mitten av sommaren till tidig höst.

Bären skördas när färgen övergått från rött till kolsvart. Ett tips är att plocka bären med nål för att undvika att de kläms sönder mellan fingrarna.

Sådd:

Mullbärsfrön gror bäst om de får en köldperiod på 2-3 månader. För att framkalla detta, blanda fröna med en liten mängd sand/torv/såjord och lägg i en plastpåse i kylen ovanstående period. Kolla med jämna mellanrum ifall något frö har grott i påsen. När köldperioden är klar, sprid försiktigt ut innehållet i påsen i en kruka med jord. 

Alternativt så utomhus i februari i glastäckt såbädd eller växthus. 

Det tar vanligtvis 2-4 veckor innan fröna gror. Vissa frön kan dock behöva ytterligare 12 månader innan de gror. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 5-10 m
Grotid: 1-12 månader
Växtzon: 1-4

FRÖN (15st/påse)

Trivialnamn: Johannesbröd, även kallad Carob
Vetenskapligt namn: Ceratonia siliqua
Familj: Fabaceae

Växthistoria & användning:

Johannesbröd är en vintergrön kulturväxt med en lång historia av olika användningsområden. Redan för tusentals år sedan användes Carob - som de torkade bönbaljorna kallas - som motvikt vid vägning av guld och ädelstenar. Kärnorna (fröna) inuti baljan vägde nämligen alltid 0,2 gram och det är därifrån måttet carat kommer ifrån.

Carob har även använts som läkemedel mot hosta och sålts som godis på apotek förr i tiden. Baljorna har ett naturligt sockerinnehåll på 30-50% och det tros vara en av anledningarna till att dem åts som tilltugg i romarriket.

Ett känt användningsområde idag är som substitut för kakao, i rostad och nedmalen form. Till skillnad från kakao, är carob fritt från bl.a. koffein och teobromin.

Ett annat vanligt användningsområde idag är det så kallade fruktkärnmjölet som utvinns från fröna. Fruktkärnmjöl är ett förtjockningsmedel som används i olika livsmedel, bland annat: glass och crème fraîche.

Carob innehåller många olika vitaminer, t.ex. vitamin A och B2 och har en smak som påminner om kola.

Carobträdet fixerar kväve upptagen från luftporer i marken via noduler som sitter på rötterna. Detta kväve används till trädets egna tillväxt och berikar som konsekvens även resten av växtplatsen. 

Odling:

I sin naturliga miljö runt medelhavet blir trädet 10–15 meter och får baljor uppemot 25cm långa. I Sverige odlas det bäst i kruka som flyttas ut under sommarhalvåret och övervintras svalt. I och med att trädet klarar minusgrader ner till ca -8 ºC innan trädet tar skada, är det teoretiskt sätt möjligt att ha det som uteträd på gynnsamma platser i Sverige. Men det är ett experiment i sig och rekommenderas testas när trädet vuxit till sig något.

För övrigt är Johannesbröd är torktålig och trivs i väldränerad/stenig jord på soliga platser. Undvik fuktiga miljöer och tunga lerjordar. Vattna när jorden torkat ut och tillsätt näring under sommarhalvåret om så önskas.

Omplantering till större kruka görs med fördel innan pålroten (den tjockaste huvudroten) vuxit ner till botten. Som med alla växter, är ett begränsat utrymme för tillväxt av pålroten lika med ett avsevärt avtagande av tillväxt av hela växten.

Johannesbrödsträd som växer i sin naturliga miljö kring Medelhavet är högproducerande träd som kan ge hela 400 kg bönbaljor varje år.

Sådd:

Blötlägg fröna i ljummet vatten 3 dygn innan sådd. Så i såjord. Täck med 2 cm jord. Håll sådden fuktig. Groningstid är ca 2-5 veckor och optimal groningstemperatur är 22-26 ºC.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: upp till 15 m
Grotid: 2-5 veckor

FRÖN (20st/påse)

Trivialnamn: Japanskt Russinträd, Orientaliskt Russinträd, Raisin Tree, Chi-Chao Li
Vetenskapligt namn: Hovenia dulcis
Familj: Rhamnaceae

Växthistoria & användning:

Det Japanska Russinträdet ett härdigt träd som finns i Asien, från östra Kina och Korea till Himalaya där det växer på höjder upp till 2 000 m öh.

De köttiga, söta och väldoftande frukterna äts råa eller tillagade. När frukterna torkas får dem både en smak och ett utseende som påminner om russin.  

Ett extrakt gjort från frön, grenar och unga blad kan ätas likt honung och används även för att göra vin och godis (Facciola, S.).

Fröerna innehåller ca 15 % protein och 7,8 % fett (Duke. J. A. & Ayensu. E. S.).

Russinträdet har sedan länge använts i traditionella kinesiska, koreanska och japanska mediciner för att behandla en rad olika åkommor, däribland bakfylla (Hyun TK et al.). Frukterna från Russinträdet nämns redan i materia medica från Tangdynastin på 600-talet.

Modern forskning bekräftar att flavanonolen ampelopsin / dihydromyricetin (DHM), som återfinns hos växter i släktena Ampelopsis och Cercidiphyllum, kan minska symtomen på alkoholförgiftning och abstinens (Reich L.).

Extrakt av Hovenia dulcis finns kommersiellt tillgängliga och marknadsförs som ett botemedel mot efterverkningarna av överdriven alkoholkonsumtion.

Trädet är traditionellt känt för sina hälsofördelar vid konsumtion i teform.

Träet från Russinträdet är hårt och passar väl för tillverkning av möbler.

Odling:

Trivs bra i väldränerade, sandiga lerjordar i soligt och varmt läge. Skyddas gärna mot frost de första åren, därefter tål trädet ner mot -15°C. Om trädet däremot låts härdas mot kylan långsamt kan vävnaden låtas mogna (förhårdna) och då kan trädet vara härdig ända ned till -25°C (Huxley. A.).

Undvik kompakta och våta jordar.

Trädet anses vara snabbväxande och blir oftast inte mer än 5-6 meter högt i vårt klimat. I andra delar av världen når det höjder upp till hela 30 meter.

Kan toppas för att hållas som en buske eller låtas växa för att bli mer naturligt trädformad. 

Russinträdet är torktåligt, men kvaliteten på frukten kan påverkas märkbart om vattentillgången ej är god. Vattning 2-3 gånger i veckan rekommenderas under vår och sommar. 

Frukterna mognar oftast sent på säsongen, runt oktober månad. Frukterna skördas när de torkat på trädet, så inget behov för manuell torkning av frukterna.

Russinträdet är självfertilt och producerar rikligt med frukt i mogen ålder.

Sådd:

OBS! Dessa fröer har legat i stratifiering (köldperiod) och kan därav sås direkt efter mottagning.

Fröna sås i fuktig såjord. Täck med ett tunt lager (ca 1 cm) jord. Håll sådden fuktig.

För vissa fröer kan groning ske så sent som ett år efter, alltså ytterligare en köldperiod senare. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / lätt skugga
Höjd: 4-30 m
Grotid: 1-12 månad/-er
Växtzon: 1-4

FRÖN (5st/påse)

Trivialnamn: Cannonball tree, Ayahuma, Naga Linga
Vetenskapligt namn: Couroupita guianensis
Familj: Lecythidaceae

Växthistoria & användning:

Cannonball Tree som det kallas på engelska är ett egendomligt träd med tropiskt ursprung. Det växer ofta i både buddhistiska och hinduistiska tempel och har lite av en helig stämpel. Det hinduistiska namnet Naga (= ormliknande) kommer ifrån att blomman tycks likna gapet på en orm. Engelskans Cannonball syftar på trädets frukter som faktiskt blir så stora och tunga att de kan liknas vid kanonkulor.

Trädet är färgsprakande och bär i sin naturliga miljö ofattbart många blommor - upp till 1000 stycken under en och samma dag. Blommorna har en stark, behaglig doft som bäst liknas vid en blandning av syren och pion. Frukterna har en än mer distinkt, ofta inte lika omtyckt doft. Trots detta används frukten för ätliga ändamål.

Traditionellt används det hårda fruktskalet till att göra redskap och behållare. I traditionell medicin används både blad, blommor, fruktkött och bark för att bota olika åkommor. Trädet har använts väl inom flera kulturer på olika ställen på jorden, allt från Amazonas regnskogsstammar till det traditionella Kina.

Odling:

I naturen växer C. guianensis längs floder och sankmarker. Men det klarar sig även i torrare jordar. Trädet trivs i soligt läge och unga plantor växer snabbt under bra förhållanden. Kan bli tiotals meter högt i sin ursprungsmiljö.

I Sverige får man helt enkelt odla detta träd i kruka som med fördel ställs ut på sommaren. Under vinterhalvåret kan det vara bra att ställa en luftfuktare närbelägen för att skapa så bra miljöförutsättningar som möjligt.

Trädet går att föröka via sticklingar.

Sådd:

Fröer från C. guianensis har normalt kort hållbarhet och bör sås fortast möjligt. Under tiden bör fröerna hållas lätt fuktiga. (Fröerna levereras av denna anledning i lätt fuktig kokosfiber).

Så ca 1 cm djupt i fuktig såjord och håll sådden varm och fuktig. Här kan en värmematta hjälpa till att hålla en jämn temperatur.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig 
Växtläge: sol/halvskugga
Höjd: 2-30 m
Grotid: 8-60 dagar