Plantavdelning

<p><meta charset="utf-8"><strong>Röd Goumi / Koreansk Silverbuske Pointilla® 'Sweet'N'Sour': nuvarande höjd 60–80 cm</strong></p> <p>2 st individer rekommenderas för god pollinering</p> <p><strong></strong><strong>Trivialnamn:</strong> Röd Goumi, Koreansk Silverbuske<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Elaeagnus umbellata</em><br><strong>Familj:</strong> Elaeagnaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Röd goumi är en nyttig buske med ursprung i Östasien. 'Sweet'N'Sour' ger rikligt med röda bär med frisk, syrlig smak. Bären används färska, till sylt, gelé, saft och vin. Bären är rika på C-vitamin och antioxidanter.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad jord. Torktålig och härdig. Fixerar kväve i jorden och förbättrar marken.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–4</p>

<p><strong>Svartbambu i olika storlekar: <meta charset="utf-8">ätbara skott &amp; härdig.</strong></p> <p>Höjd:<br></p> <ul> <li>30-40 cm i C1 kruka</li> <li>50-80 cm i C2 kruka</li> <li>120-150 cm i C3 kruka</li> <li>125-150 cm i C10 kruka <meta charset="utf-8"> <span style="text-decoration: underline;">&lt;- ENDAST FÖR UPPHÄMTNING</span> </li> <li>250-300 cm <span style="text-decoration: underline;">&lt;- ENDAST FÖR UPPHÄMTNING</span> </li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Svartbambu, <meta charset="utf-8"><span>Bambu, Kinabambu, Black Bamboo</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Phyllostachys nigra</em><br><strong>Familj:</strong> Poaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Svartbambu är en elegant bambu med ursprung i Kina, odlad i århundraden för sina mörka, nästan svarta stammar som utvecklas med åldern. Skotten är ätliga och används i asiatisk matlagning – späda skott skördas på våren och tillagas kokta, stekta eller inlagda. Bambuträet används även i hantverk och trädgårdsdesign för sin form och styrka.</p> <p><meta charset="utf-8">De uppkommande yngsta skotten skördas och skalas. Brukar skivas och skållas eller läggas i olika grytor. </p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i näringsrik, väldränerad men fukthållande jord. Kan sprida sig med rhizomer – plantera med rotspärr om spridning ska kontrolleras. Härdig till cirka –18 °C.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 3–6 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–4 (skyddat läge)</p>

<p><strong>Brödgran i olika storlekar:</strong></p> <ul> <li>Höjd: 25-30 cm i C3 kruka</li> <li>Höjd: 70-80 cm i C10 kruka <strong>&lt;- ENDAST UPPHÄMTNING I BUTIK</strong> </li> </ul> <p><strong>Trivialnamn</strong><span>: Brödgran, Apträd</span><br><strong>Vetenskapligt namn</strong><span>: <em>Araucaria araucana</em></span><br><strong>Familj</strong><span>: <meta charset="utf-8"> <span>Araucariaceae</span></span><br><br><strong> </strong></p> <h4><strong>Växthistoria &amp; användning</strong></h4> <p>Brödgranen, även kallad Apträd, är ett härdigt barrträd från Andernas sluttningar i Chile och Argentina och är känd för sina karakteristiska taggiga grenar. Den odlas som oftast prydnadsträd men är också uppskattad för sina stora, ätliga pinjenötter.</p> <p>Pinjenötterna blir så stora som 2-4 cm och har traditionellt rostats eller kokats. De är <meta charset="utf-8">utmärkta till bakning, maträtter och som mättande snacks.</p> <p>Brödgranen når nötproducerande ålder efter 40-50 år och oftast behöver man ha ett han- och ett honträd, vissa exemplar är enbyggare: har både han- och honblommor.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt, skyddat läge med väldränerad jord. Klarar kalla vintrar men är känslig för vårfrost i unga år. Långsamväxande.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong><strong>Årighet:</strong> </strong>Flerårig<strong><br><strong>Växtläge:</strong> </strong>Sol<strong><br><strong>Höjd:</strong> </strong>10–40 meter<strong><br><strong>Växtzon:</strong> </strong>1–2</p>

<p data-mce-fragment="1">1st träd Rött Mullbär 'Red No. 2': nuvarande höjd 50-80 cm<strong></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Plantorna bar frukt i juni och sätter nu bär i en andra omgång (skrivet 24/9-24)</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Rött Mullbär<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Morus rubra<br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Moraceae</p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></h4> <p class="p1">Sorten 'Red No. 2' ger röda till svarta bär som är uppfriskande sötsyrliga. Något mer kortvuxen än vildsorterna: blir runt 4-5 meter. Samma goda härdighet. </p> <p data-mce-fragment="1">Allmänt om Mullbär:</p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"></span><span data-mce-fragment="1">Mullbärsträd är en av våra äldsta kulturväxter. Det svarta mullbärsträdet härstammar likt den vita varianten, </span><a href="https://tradgardsdags.nu/products/vitt-mullbar-morus-alba" title="Vitt mullbär (Morus alba)" target="_blank"><strong data-mce-fragment="1"><span style="color: #4e991d;" data-mce-fragment="1">Morus alba</span></strong></a><span data-mce-fragment="1">, från Västasien - däremot kom det svarta mullbärsträdet till Europa ett par hundra år före det vita. De första fynden av kännedom om det svarta mullbärsträdet var redan ca 300 f.Kr. Möjligtvis kan det vara så att Morus nigra härstammar något längre åt det sydvästliga hållet (närmare Europa) i Västasien än släktingen Morus alba, och att det är därför Morus nigra även har en lite sämre härdighet i kyliga klimat än släktingen.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Traditionellt sett användes det svarta mullbäret till att framställa vin och smink - tack vare sin höga koncentration av antocyaniner vilka ger bäret sin djupt mörka färg. Men bären odlades även för färsk konsumtion. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Till skillnad från det vita mullbärsträdets frukter som kan variera i färg, är det svarta mullbärsträdets frukter alltid svarta vid mognad. Det svarta mulbäret är även syrligare.</span></p> <p data-mce-fragment="1">Bären är rika på antioxidanter och anses, likt te på mullbärsblad, kunna bidra till att balansera blodsockernivån. Detta är tack vare<span> </span><span data-mce-fragment="1">innehåll av ämnet MFE som stabiliserar blodsockernivån och därmed dämpar kroppens sötsug. Därför är mullbär ett vanligt substitut för de som vill bli av med sötsuget. </span></p> <p data-mce-fragment="1">På grund av bärens ovanligt höga näringsinnehåll anses mullbär, likt <a href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" title="Goji (Lycium barbarum)" data-mce-fragment="1" target="_blank"><strong data-mce-fragment="1"><span style="color: #4e991d;" data-mce-fragment="1">gojibäret</span></strong></a>, vara en så kallad "superfood".</p> <p data-mce-fragment="1">Förutom mullbärsvin kan man även göra saft och sylt på bären.</p> <p data-mce-fragment="1">På bladen kan man brygga hälsosamt te som historiskt har druckits i Kina och som på senare tid har börjat bli populärt i Asien igen. </p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><em>Fullständig <meta charset="utf-8">sortspecifik beskrivning på väg...</em></p> <p data-mce-fragment="1">Trädet klarar av att växa i de flesta jordar men trivs bäst i luckra, näringsrika jordar. Tålig i blåsiga kustklimat men optimal tillväxt ges i varma, vindskyddade lägen.</p> <p data-mce-fragment="1">Passar bra som spaljéträd då grenarna är<span data-mce-fragment="1"> </span>lättböjliga.</p> <p data-mce-fragment="1">Mullbärsträd passar även bra i skogsträgårdar då det är en populär värdväxt bland många organismer och ger återkommande skördar utan större skötsel samt skyddar växter i nedre lager.</p> <p data-mce-fragment="1">Mullbär är självfertila vilket betyder att det endast behövs ett träd för att ge frukt.</p> <p data-mce-fragment="1">Beskär på vintern när trädet är i dvala för att undvika att trädet "blöder" överdrivet, något som annars är en vanlig egenskap hos<span data-mce-fragment="1"> </span>mullbärsväxter. </p> <p data-mce-fragment="1">Bären mognar kontinuerligt från maj till september.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"></strong>Bären skördas när färgen övergått till rött/svart. Ett tips är att plocka bären med nål för att undvika att de kläms sönder mellan fingrarna.</p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 4-5 m<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-4</p>

<p>Blåbärstry 'Zojka': nuvarande höjd 40-60 cm</p> <p><meta charset="utf-8">Dessa plantor är i mogen ålder och vissa av de bär redan frukt.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Blåbärstry, Honungsbär, Bärtry, Haskap Berry, Honeyberry, Blue Honeysuckle<strong><br>Vetenskapligt namn:</strong><em> Lonicera caerulea var. kamtschatica</em><em><br></em><strong>Familj:</strong> Caprifoliaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Zojka' är en rysk-polsk sort som ger stora, avlånga bär med fin sötma och svag syrlighet. Bären är goda färska och utmärkta till sylt, saft och bakverk. Sorten är rikbärande och blommar tidigt, vilket ger skörd tidigt på sommaren. Blåbärstry har använts i generationer i Ryssland och Östeuropa för sin tidiga och rikliga skörd.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad, fukthållande jord. Plantera gärna med annan sort för bättre skörd. Tålig och mycket härdig buske som klarar kalla vintrar och växlande vårväder.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol / halvskugga<br>Höjd: 160 cm<br>Växtzon: 1-7</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Georgian Classic': nuvarande höjd ca 30–40 cm <meta charset="utf-8">- 2 år gamla</strong><meta charset="utf-8"></p> <p>'Georgian Classic' är en traditionell och robust sort från en av de äldsta teplantagerna i Kaukasusbergen i västra Georgien. Regionen har en lång historia av teodling, och den här sorten har odlats och förädlats i generationer för att klara både kyla och torka. <meta charset="utf-8">'Georgian Classic' lämpar sig särskilt bra för att producera grönt, svart och vitt te. Handplockade och varsamt bearbetade ger bladen ett smakrikt och fylligt te med tydlig karaktär.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Kolkhida': nuvarande höjd ca 30–40 cm - 2 år gamla</strong><br><br>'Kolkhida' är en georgisk sort framtagen på 1970-talet i regionen Samegrelo nära Svarta havet – en plats med långa traditioner av teodling i kallare och fuktiga förhållanden. Sorten är framtagen för att vara särskilt tålig mot både kyla och torka. Den har ett brett, horisontellt växtsätt och små, kompakta blad som gör den särskilt lämpad för skörd av unga toppskott för finare sorter av grönt, vitt och svart te.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<meta charset="utf-8"> <p><strong>Äkta Valnötsträd i olika storlekar</strong></p> <p><strong>Höjd:</strong></p> <ul> <li><strong>30-50 cm</strong></li> <li><strong>100–160 cm &lt;- ENDAST FÖR UPPHÄMTNING</strong></li> </ul> <p>Dessa träd är uppgrävda från en Valnötsplantage i Småland, zon 4. Det var rätt uppvuxet med träd runtomkring för skydd mot vind, men vi skulle åtminstone utifrån detta vilja säga att de bör vara härdiga i zon 3, istället för zon 2 som vanlig Äkta Valnöt ofta listas som. </p> <p><strong></strong><strong>Trivialnamn:</strong> Äkta Valnöt<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Juglans regia</em><br><strong>Familj:</strong> Juglandaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Valnöt har odlats i Europa sedan antiken för sina näringsrika nötter. Nötterna äts färska, torkade eller används i bakning och matlagning.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol i väldränerad, näringsrik jord. Skyddat läge i kallare zoner. Härdigare exemplar lämpade för svenskt klimat.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 8–12 meter<br><strong>Växtzon: </strong>1-3 (4 i skyddat läge)</p>

<div title="Page 2" class="page"> <div class="section"> <div class="layoutArea"> <strong>Smultronträd: nuvarande höjd 40–50 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Smultronträd<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Arbutus unedo</em><br><strong>Familj:</strong> Ericaceae</div> <div class="layoutArea"><br></div> <h4 class="layoutArea">Växthistoria &amp; användning:</h4> <div class="layoutArea">Smultronträdet kommer från Medelhavsområdet och västra Europa. Det odlas för sina dekorativa vita blommor och runda, röda frukter som påminner om smultron till utseendet. Frukterna är ätliga och kan användas till sylt, gelé och likörer.</div> <div class="layoutArea"><br></div> <h4 class="layoutArea">Odling:</h4> <div class="layoutArea">Trivs i soligt, varmt och skyddat läge i väldränerad jord. Odlas ofta i kruka hos oss och vinterförvaras frostfritt, men kan överleva milda vintrar på friland i skyddade lägen.</div> <div class="layoutArea"><br></div> <div class="layoutArea"> <h4>Egenskaper:</h4> <strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–5 meter <meta charset="utf-8">(i Sverige i kruka 1-2 meter)<br><strong>Växtzon:</strong> 1 (friland i mycket skyddade lägen, annars sval övervintring i kruka)</div> </div> </div>

<h5><strong>Rosmarin av den härdiga sorten 'Arp': nuvarande höjd 5–10 cm</strong></h5> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Rosmarin<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Rosmarinus officinalis</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Rosmarin är en klassisk kryddväxt från Medelhavsområdet med lång användning i både matlagning och naturmedicin. Sorten 'Arp' är särskilt framtagen för att klara kallare klimat och räknas som en av de mest köldtåliga rosmarinsorterna – den klarar temperaturer ner till omkring –23 °C i skyddat läge. Bladen används färska eller torkade i allt från bröd och marinader till grytor, grillrätter och örtte. Rosmarin sägs också ha stärkande egenskaper för blodcirkulation och minne, och används traditionellt som ört i te eller tinkturer.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i soligt och varmt läge i väldränerad jord – gärna sandblandad och kalkrik. 'Arp' kan i de mildaste delarna av landet övervintra på friland, särskilt i skyddade, torra lägen. I övrigt odlas den bäst i stor kruka som kan flyttas till svalt och ljust utrymme över vintern. Vattnas måttligt – tål inte stående väta.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 60–100 cm (kan hållas lägre)<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 (möjligen zon 3 i skyddat läge)<br><strong>Skörd:</strong> Året om<br></p>

<p>Taybär av den taggfria sorten 'Buckingham Tayberry': nuvarande höjd 60-80 cm<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Taybär, Boysenbär, Björnhallon<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Rubus fruticosus x ideaus<br></em><strong>Familj:</strong> <span>Rosaceae</span></p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p>'Buckingham Tayberry' är en taggfri sort med t o m lena blad som producerar rikligt med goda bär. </p> <p>Taybärsbusken producerar stora, smakrika och saftiga vinröda bär som passar utmärkt att ätas direkt - men även till att göra saft, sylt och till och med vin på.</p> <p>Ett annat gott sätt att använda taybären är att baka en taybärspaj.</p> <p>Likt andra hybrider visar även Taybär god resistens mot växtsjukdomar. </p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p>Odla helst i en väldränerad, mullrik jord på en varm och solig plats. Trivs inte särskilt bra i i tunga lerjordar, torra, sandiga jordar eller vattendränkta marker.</p> <p>Taybärsbusken har ärvt sina långa och smala grenar från björnbäret och fungerar därav utmärkt att odlas klättrandes i en pergola, mot en vägg eller liknande. Buskens utveckling och hälsa gynnas överlag av något typ av stöd för grenarna. </p> <p>Bären mognar från mitten av juli till slutet av augusti. Bär formas på grenar som är åtminstone 2 år.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol/halvskugga<br>Höjd: 2 m<br>Växtzon: 1-2</p>

<p>Blåbärstry 'Wojtek': nuvarande höjd 40-60 cm</p> <p><meta charset="utf-8">Dessa plantor är i mogen ålder och vissa av de bär redan frukt.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Blåbärstry, Honungsbär, Bärtry, Haskap, Honeyberry, Haskap Berry, Blue Honeysuckle<strong><br>Vetenskapligt namn:</strong><em> Lonicera caerulea var. kamtschatica</em><em><br></em><strong>Familj:</strong> Caprifoliaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Wojtek' är en rysk-polsk sort känd för sina stora, saftiga bär med söt och mild smak. Bären används färska, till saft, sylt eller bakning. Sorten är rikbärande och pålitlig även under sämre vårväder. Blåbärstry är ett av de första bären som mognar på säsongen och har länge använts i kallare odlingsområden.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad men fukthållande jord. Planteras gärna tillsammans med annan sort för korspollinering och högre avkastning. Mycket härdig och tålig mot kyla och sjukdomar.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol / halvskugga<br>Höjd: 150-170 cm<br>Växtzon: 1-7</p>

<h4><strong>Yerba Mate av den härdigare sorten 'GARDEN 2 CUP®': nuvarande höjd 50-80 cm</strong></h4> <p><meta charset="utf-8">'GARDEN 2 CUP®' ska kunna klara temperaturer ned till -7ºC</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Mate, <meta charset="utf-8">Yerba Mate, Paraguayte, Tereré</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Ilex paraguariensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> Aquifoliaceae</p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8"><strong>Växten Yerba Mate härstammar</strong> från de subtropiska regionerna i Sydamerika. Den konsumerades ursprungligen av Guarani-folket för dess "energigivande och helande egenskaper". </p> <p>Drycken <em>mate</em> är ett populärt alternativ till kaffe då växtens koffeinhaltiga blad torkas och mals ner/krossas för att brygga den stimulerande drycken<em>.</em> Bladen innehåller även vitamin B6 och magnesium vilket bl a hjälper till att minska trötthet och balansera sömnvanor.</p> <p><strong>Mate innehåller runt 80mg koffein</strong> per kopp, medan traditionellt te (<span style="color: #4e991d;"><a style="color: #4e991d;" title="Tebuske Planta 30-50 cm (Camellia sinensis)" href="https://tradgardsdags.nu/products/tebuske-planta-camellia-sinensis" target="_blank"><strong>Camellia sinensis</strong></a></span>) innehåller ca 40mg för grönt te, eller 60mg för svart te; kaffe innehåller 100-200+mg koffein per kopp - detta ger en bild av den uppiggande effekten av de olika dryckerna. Dock har respektive drycks övriga verksamma ämnen, utöver koffeinet, även en effekt på nivån av vakenhet eller friskhet, men koffeinet är ett enkelt sätt att jämföra de olika dryckerna. Mate innehåller även teobromin, som är ett välkänt ämne tack vare dess förekomst i kakao.</p> <p><strong>De malda/krossade bladen</strong> låts normalt sjuda i varmt vatten. Om man istället låter drycken kallbryggas kallas den <em>tereré. </em>Den kalla drycken tereré konsumeras till största del i de varmare regionerna i Sydamerika. Ofta tillsätts olika sorters uppfriskande och medicinska örter i drycken för att konsumeras i samband.</p> <p><strong>I Sydamerikanska länder</strong> som Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay är mate så vanligt att det är dricks mer än kaffe - något som kan vara svårt att förstå för oss européer. Även i USA finns drycken allmänt tillgänglig att köpa i butiker. Utanför Amerika har mate spridits i popularitet till Levanten (Syrien &amp; Libanon m fl.).</p> <p><strong>Bladen är även rika på vitaminer</strong> A, B1, B2, B3, C och E; mineralerna kalium, kalcium, mangan, järn, selen, fosfor och zink; samt en rad flavonoider vilka hjälper till att bl a skydda kroppen mot oxidativ stress.</p> <p><strong>Det finns olika sätt att göra mate.</strong> Vissa mate-blandningar har låtits fermenteras medan blandningar som gjorts enligt andra metoder hoppar över detta steget och genomför <meta charset="utf-8">enbart en kort torkning innan malning av bladen sker - den senare varianten innehåller ofta enbart blad, är väldigt finmalen och ger en neongrön färgad dryck. Andra blandningar innehåller både kvistar och blad - och vissa har dessutom genomgått en rökningsprocess över eld. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p><strong>Yerba Mate trivs bäst</strong> i ett regelbundet varmt klimat med en något högre fuktighet. Växten klarar dock kortvariga temperaturer ner till -7ºC. <span>I ett mycket skyddat och varmt läge samt med täckning av jutesäck finns det chans till lyckad övervintring utomhus i landets mest gynnsamma delar. I frostfritt garage/lada klarar den sig finfint. </span></p> <p><span>Annars kan man även övervintra Yerba Mate inomhus. Yerba Mate har tjocka vintergröna blad vilka gör sig fina inomhus på vintern.</span></p> <p><strong>Plantera din Mate-planta</strong> i en kruka med väldränerad jord, ställ utomhus i full sol och vindskyddat läge från och med mars/april (inga minusgrader under längre perioder) - har du växthus är det en utmärkt plats för Yerba Maten. Flytta eller förbered för övervintring när minusgrader nalkas.</p> <p><strong>Blad börjar <meta charset="utf-8">normalt skördas</strong> under våren från och med plantans 4:e år.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 4-6 meter<br>Växtzon: härdig ner till -7<span>ºC </span></p> <div style="position: absolute; left: 168px; top: 28.7246px;" id="gtx-trans"> <div class="gtx-trans-icon"><br></div> </div>

<p><strong>Druvlilja i P9 kruka</strong></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Druvlilja, Mörk Druvlilja, Blå Druvlilja, Lily Turf, Monkey Grass<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Liriope muscari</em><br><strong>Familj:</strong> Asparagaceae</p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Vacker och effektiv marktäckare som bildar ätbara noduler på rötterna. Dessa noduler är en högt värderad medicinsk delikatess i Kina. Druvliljan blommar vackert i upprätta ax <meta charset="utf-8">från sommaren ända inpå hösten. Det gräsliknande bladverket är dessutom vintergrönt.</p> <p>Härstammar från Kina, Japan &amp; Korea i skuggiga skogar på högre altituder. </p> <p>De ätliga nodulerna kanderas oftast och äts som ett slags medicinskt snack. De används även i en koreansk dryck i syfte att öka fysisk uthållighet samt i slemlösande syften.</p> <p>Under blomningstid <meta charset="utf-8">skapar Druvliljan en iögonfallande färgkontrast i trädgården. </p> <p>Väl lämpad för plantering i branta backar i syfte av erosionskontroll.</p> <h4> <strong>Odling</strong>:</h4> <p>Trivs bäst i sol-halvskugga. Växer dock även bra i djup skugga. Fuktiga näringsrika jordar favoriseras. Druvliljan är dock tålig mot många olika miljöförutsättningar, så torrare jordar och hetta tolereras också.</p> <p>Härdig ned till ca -15ºC.</p> <p>Lättskött. Sprider sig horisontellt med korta stolon, dock inte aggressivt.</p> <h4> <strong>Egenskaper</strong>:</h4> <p>Årighet: Flerårig <br>Växtläge: sol-halvskugga-skugga<br>Höjd: ca 30 cm<br>Växtzon: 1-3</p>

<p><meta charset="utf-8"><strong>Amerikanskt Tranbär av sorten 'Pilgrim': nuvarande storlek C2 kruka</strong></p> <p>Självfertil, endast en individ behövs för fruktsättning.<strong></strong></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Amerikanskt Tranbär, Myrbär<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vaccinium macrocarpon</em><br><strong>Familj:</strong> Ericaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Pilgrim' är en rikbärande tranbärssort från Nordamerika med stora, syrliga bär. Bären används till såser, sylt, gelé och bakning. Tranbär är kända för sitt höga innehåll av antioxidanter och C-vitamin.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i sur, fuktig jord i sol till halvskugga. Kräver jämn fukt under säsongen och klarar kalla vintrar bra.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 10–20 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5</p>

<p>Blåbärstry 'Borealis': nuvarande höjd 40-60 cm</p> <p><meta charset="utf-8">Dessa plantor är i mogen ålder och vissa av de bär redan frukt.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Blåbärstry, Honungsbär, Bärtry, Haskap Berry, Honeyberry, Blue Honeysuckle<strong><br>Vetenskapligt namn:</strong><em> Lonicera caerulea var. kamtschatica</em><em><br></em><strong>Familj:</strong> Caprifoliaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> 'Borealis' är en kanadensisk sort framtagen för sitt stora bär och sin fina balans mellan sötma och syra. Bären är avlånga och blådaggiga, med smak som påminner om blåbär och svarta vinbär. Äts färska eller används till sylt, saft, gelé och bakning. Blåbärstry har odlats i Ryssland, Japan och Kanada som ett av de tidigaste bärande bärbuskarna på våren. <h4>Odling</h4> Trivs i sol till halvskugga i väldränerad men fukthållande jord. Bör planteras tillsammans med annan sort för bättre pollinering och skörd. Mycket härdig och tålig buske som ger skörd tidigt på säsongen, ofta före jordgubbar. <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol / halvskugga<br>Höjd: 150 cm<br>Växtzon: 1-7</p>

<p><strong>Ginkgo / Kinesiskt Tempelträd: nuvarande höjd 80-100 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Ginkgo, Kinesiskt Tempelträd, <span>Maidenhair Tree</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Ginkgo biloba</em><br><strong>Familj:</strong> Ginkgoaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Ginkgo är en uråldrig trädart från Kina, odlad i tusentals år som prydnads- och tempelträd. Bladen används i traditionell kinesisk medicin. Trädet uppskattas för sina vackra flikiga blad och starka höstfärger.</p> <p><span>Det är den sista levande arten i sin ordning: Ginkgoales, som först uppkom för över 290 miljoner år sedan.</span></p> <p><span>Trädet är mycket likt de urträd som det härstammar från. </span>Dess närmaste släktingar idag är kottepalmer och barrträd.</p> <p>Trädet odlades tidigt i mänsklighetens historia och är fortfarande allmänt planterat. Det anses vara en levande fossil. Träden är väldigt långlivade, vissa exemplar beräknas vara runt 1500 år gamla. </p> <p>Både fröer och blad är ätbara. Ginkgobladen har sedan länge varit ansedda för dess påtalade positiva effekt på kognitiva funktioner, såsom minne och koncentration. </p> <p>Fröerna används både i nermald form i asiatiska risgrötar (<em>congee</em>), samt rostas och saltas för att ätas som hälsosamt tilltugg till andra rätter och drycker. </p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Tål stadsmiljö och vind bra. Långsamväxande.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 10–35 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3</p>

<p><strong>Luddkörsbär i olika storlekar:</strong></p> <ul> <li>Höjd: 30-40 cm </li> <li>Höjd: 40-60 cm</li> <li>Höjd: 60-70 cm </li> </ul> <p class="p1"><span class="s1"><b>Trivialnamn</b>: Luddkörsbär, Nanjing / Korean / Manchu / Shanghai / Ando / Mountain Cherry, Chinese Dwarf Cherry<br><b>Vetenskapligt namn</b>: <em>Prunus tomentosa </em><br><b>Familj</b>: Rosaceae </span><strong></strong><br></p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luddkörsbär härstammar från Kina och används både som prydnadsbuske och för sina små, röda, sötsyrliga bär som passar till saft, sylt och vin.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol i väldränerad jord. Tål kyla och vind bra. Självfertil men ger bättre skörd med flera plantor.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 1,5–3 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6</p>

<p>Tebär / Tuvvaktelbär av sorten 'Big Berry' i mindre kruka</p> <p>Tebär är självfertila, enbart 1 individ behövs för fruktsättning.</p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Tebär, Tuvvaktelbär, Wintergreen, Checkerberry, Eastern teaberry, Teaberry, Creeping Wintergreen, Canada Tea<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Gaultheria procumbens<br></em><strong>Familj:</strong> <span>Ericaceae</span><span></span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p>Tebär, eller Tuvvaktelbär, är en synnerligen unik växt som härstammar ifrån Nordamerika. Busken har fått sitt namn från dess blad som användes av nordamerikanska indianstammar för att göra ett läkande te på. Än idag utvinns <meta charset="utf-8"><span>metylsalicylat</span><span> ur växten för användning i läkemedel som lindrar smärta och inflammation.</span></p> <p>För vissa är dock bären det mest intressanta med denna buske, de har en smak som är identisk med Jenka-tuggumi. Smaken är frisk och bären lämnar en mild och fräsch, lätt mintig eftersmak i munnen. Smaken från bla Jenka, olika sorters tandkräm och munvatten kommer ifrån just <em>Gaultheria procumbens </em>- Tebäret. Bären blir upp till 15 mm i diameter.</p> <p>Bladen innehåller <meta charset="utf-8"><span>metylsalicylat, ett ämne som än idag används i muskelvärkslindrande salvor både för dess behagliga doft och lindrande effekt. Metylsalicylat är nära relaterat till acetylsalicylsyra som är det verksamma ämnet i de flesta utav våra smärtstillande, febernedsättande och inflammationshämmande läkemedel.</span></p> <p><span>Metylsalicylat används även för att smaksätta tuggummi och godis. Utöver detta används <meta charset="utf-8">metylsalicylat i munvatten tack vare dess antiseptiska effekt, och åter igen: dess behagliga doft. Några av de vanligaste munvatten som finns i butik idag har en smak som kommer från just <em>G. procumbens</em>.</span></p> <p>Man gör även en essentiell olja på blad och bär. Oljan kan användas för smaksättning av desserter och drycker.</p> <p>Används för att göra amerikansk <em>root beer</em>.</p> <p>För att göra en kopp te på bladen: Häll kokande vatten över bladen och låt dra i 20 minuter. Det rekommenderas att man inte dricker mer än sammanlagt 2 matskedar åt gången, och max en kopp per dag. Måtten för en kopp te är 2-3 dl vatten till 1 tesked blad.</p> <p>Tebär är en vintergrön växt och även dess bär sitter kvar redo att plockas hela vintern.</p> <p>Effektiv marktäckare som lätt täcker önskad yta med tiden. Klassas som en effektiv uppsamlare av näringsämnen i jorden, näringen ackumuleras i bladen varför man även kan använda den som en effektiv flerårig gröngödslingsgröda. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Surjordsväxt. Härdig ned till -35ºC. Producerar mest bär i övervägande soligt läge. Är dock anpassad till att klara sig väldigt bra i skuggigt till halvskuggigt läge då den ofta växer som marktäckare i ek-, bok- och barrskogar. Väldränerad, fukthållande och lätt grusig jord med lågt pH är optimalt. Klarar sig väl i torra jordar när den är etablerad.</p> <p>Sprider sig med underjordiska utlöpare och kan bilda en fin marktäckande matta på rätt plats. Om den önskas odlas som marktäckare, plantera plantor med ca 50 cm mellanrum. </p> <p>Går att föröka med sticklingar från årsskott.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: halvskugga / skugga<br>Höjd: 10-20 cm<br>Växtzon: 1-4</p>

<p><strong>Minikiwi 'Jumbo': nuvarande höjd 60-80 cm</strong></p> <p>Icke självfertil honplanta = behöver en hanplanta som <meta charset="utf-8"><a rel="noopener" title="Minikiwi 'Weiki' Hanplanta 50-60 cm (Actinidia arguta)" href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-weiki-hanplanta-50-60-cm-actinidia-arguta" target="_blank"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>'Weiki'</strong></span></a> eller en tvåkönad självfertil sort som <span style="color: #4e991d;"><a href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-planta-30-60-cm-actinidia-arguta-issai" title="Minikiwi 'Issai' Planta 30-60 cm (Actinidia arguta x polygama)" style="color: #4e991d;" target="_blank"><strong>'Issai'</strong></a></span> för att bära frukt. En renodlad <span style="color: rgb(0, 0, 0);">hanplanta r</span>ekommenderas för bästa fruktsättning.</p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Minikiwi, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Actinidia arguta</em><em><br></em><strong>Familj: </strong>Actinidiaceae</p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p>Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. </p> <p>Sorten 'Jumbo' är en italiensk sort som är känd för sina stora frukter. Frukterna är söta och smakrika och påminner om den vanliga kiwin till smaken. Sorten är mycket härdig i vårt nordiska klimat och har ett kompakt växtsätt vilket lämpar den för att täcka en yta - t ex en vägg eller spalje.</p> <p>'Jumbo' får gulgröna frukter med ett fast fruktkött som har en god hållbarhet efter skörd.</p> <p>Frukterna mognar i september-oktober.</p> <p class="p1"><span class="s1">Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.</span></p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwi 'Jumbo'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25<span class="s2">℃</span>. </span>Den har ett slingrande växtsätt och <meta charset="utf-8">kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola.<span class="Apple-converted-space"> Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.</span></p> <p class="p1"><span class="Apple-converted-space">I juni blommar 'Jumbo' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. <meta charset="utf-8">De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone tillförses med god ljustillgång och vindskydd. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">'Jumbo' behöver samplanteras med en hanplanta (inom samma släkte: <em>Actinidia spp.</em>) för att bära frukt. Det kan ta ett par år innan plantan börjar producera frukt. En etablerad planta kan producera stora mängder </span><span class="s1">frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.</span></p> <p class="p1"><meta charset="utf-8">Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.</p> <p class="p1">Beskärning:</p> <ul> <li>Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.</li> <li>Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.</li> <li>Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.</li> <li>De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.</li> <li>Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.</li> <li>Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.</li> </ul> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 3-4 m<br>Växtzon: 1-5</p>