Andra skiktet - Plantor

1 stk Persisk Silketre: 2 år gammelt - nåværende høyde 40-60 cm

Trivialnavn: Silketre, Persisk Silketre, Pink Silk Tree, Tree of Happiness, Mimosa
Vitenskapelig navn: Albizia julibrissin
Familie: Fabaceae

Plantehistorie og bruk:

Silketreet er et slående tre hvis opprinnelse kan spores til området rundt Iran og Aserbajdsjan gjennom Kina, til Korea. Treet er preget av sine luftige, knallrosa blomster som ligner en silkeaktig fjærkrone. Dens skjønnhet har gjort det til et verdsatt tre over hele verden.

Silketreet har også blitt brukt for sine spiselige og medisinske egenskaper i århundrer. Unge blader spises som en grønnsak - kokt eller dampet. De beskrives som å ha en aromatisk smak. Til og med blomster kokes for konsum. En historisk kjent kjøkkenplante i sine hjemtrakter.

Plantens bark, blader og blomster og blomsterknopper brukes til å lage te og ekstrakter med kjente helsemessige fordeler. Blomster høstes ved åpning og barken høstes om våren eller sensommeren for å tørkes for senere konsum.

Te laget av blomster sies å ha en delikat, søt smak og lindre stress, spenninger og til og med mindre depresjon. Det er nok en av grunnene til at treet også kalles «Lykkens tre». Vennligst avgjør selv om dette er riktig for deg.

Du kan også lage gel fra nylig blomstrede blomster.

I tradisjonell asiatisk medisin har den blitt brukt blant annet for å roe nerver og som et mildt beroligende middel mot søvnforstyrrelser.

Blomster har blitt observert å være effektive for å tiltrekke bier og sommerfugler (så vel som kolibrier i Amerika).

Dette treet, som andre planter i ertefamilien (Fabaceae), samarbeider med jordbakterier som binder nitrogen fra luften og fester det til treets røtter. På denne måten tilføres plantestedet rundt omkring med nitrogen som ellers ville vært utilgjengelig for vegetasjonen - derfor kaller vi planter som har slikt samarbeid for nettopp Jordforbedrer .

Treverket brukes også til å lage møbler.

Kultur:

Silketreet kan dyrkes utendørs på de mer gunstige stedene i Sverige (omtrent fra Uppsala og sørover i henhold til plantesoner). Treet må imidlertid være hardfør ned til -25 °C, så geografisk plassering er like ofte tvetydig og suksess avhenger i stor grad av den faktiske anleggsplasseringen. T trives best på varme og solrike steder - en god plass ligger lunt mot sørvegg.

Unge skudd kan være følsomme for kulde og frost. Beskytt treet om vinteren dersom du dyrker utendørs, for eksempel med halm rundt underlaget og vindbeskyttelse i form av fiberduk festet til staker rundt treet hvis det står i utsatt posisjon. Dette må nok bare gjøres den første vinteren etter innkjøp av disse 2 år gamle trærne.

Silketreet kan ellers dyrkes i en potte som er fredet over vinteren.

Silketreet er et hurtigvoksende tre med relativt lavt vannbehov som kan stå i direkte sol. Treet foretrekker godt drenert jord og moderat vanning. Nærmere bestemt: Vann mye og sjelden for å oppmuntre til høyere vekst. Ganske tørketolerant.

Motstandsdyktig mot beskjæring. Kan formes til å vokse inntil for eksempel en husvegg. Beskjæring gjøres på senvinteren eller tidlig på våren.

Egenskaper:

Alder: Flerårig
Planteposisjon: sol
Høyde: 5-7 m
Vekstsone: 1-4

1. amerikanske Judas-tre: 2 år gammelt - nåværende høyde 100-120 cm

MERK: Trærne i sesong 2024 er nå større og sterkere enn på bildet (tatt i sesong 2023)

Trivialnavn: Amerikansk Judas Tree, Canadisk Judas Tree, Eastern Redbud
Vitenskapelig navn: Cercis canadensis
Familie: Fabaceae

Plantehistorie og bruk:

Denne varianten av Judas-treet stammer fra Nord-Amerika. Da det amerikanske Judas-treet ble oppdaget av spanjolene i andre halvdel av 1500-tallet, ble det sammenlignet med Judas-treet fra middelhavsregionen ( Cercis siliquastrum ) som de allerede kjente - det er også det treet vi oftest refererer til når vi sier Judas tre her i den europeiske regionen. De viktigste forskjellene er at det amerikanske Judas-treet har spisse blader og er litt mindre i voksenstørrelse og er mer kaldbestandig - sammenlign C. canadensis ' USDA soner 4-9 med C. siliquastrum sine USDA-soner 6-10. C. canadensis bør også være mer egnet for fuktige miljøer/jordsmonn enn mange andre arter i slekten.

Blomstrer i mars-april med knallrosa blomster på den nakne stammen, deretter også på treets hovedstamme, som ofte er veldig iøynefallende. Blomstring sies å være sterkt kontrollert av omfanget av forrige vinter. Etter harde vintre blomstrer Judastreet kraftigere, etter mildere vintre mindre.

Blomstene kan spises rå eller syltet. De har en forfriskende syrlig smak og er rike på vitamin C. Spennende tillegg til en salat.

Uåpnede blomsterknopper kan også syltes eller settes i som kapers .

Indianerstammer i Nord-Amerika dekket de modne frøbelgene med glødende kull, deretter skrellet og spiste de brente frøene. Jeg antar at en moderne måte å gjøre dette på er ganske enkelt å skille frøene fra poden og steke frøene over komfyren eller i ovnen for å gjøre dem klare til å spises. Noen kilder hevder å ha bløtlagt og kokt frøene som linser, som også er en erteplante.

Fruktene er rike på protein som andre planter i ertefamilien (Fabaceae). Tørre frø inneholder ca 25 % protein, 8 % fett og 3 % mineraler av ulike slag. Å være en uraffinert (og vill i Nord-Amerika) ernæringskilde dette er ganske bra, ernæringsmessig konkurrerer det med både pecan og valnøtt. Frøbelgene forblir på treet lenge - de er tilgjengelige fra sensommeren til vinteren - og anses som akseptable for konsum i denne perioden. Imidlertid kan frøbelgene noen ganger bli funnet gjenstår til våren påfølgende år, om de da er egnet til konsum eller ikke opplyses ikke. Av de nevnte grunnene anses frøene til C. canadensis som en nyttig kilde til overlevelsesmat.

De unge, grønne og sprø frøbelgene kan spises som sukkererter - damp dem, kok dem eller rør dem. De passer godt i en wok med for eksempel løk, hvitløk, paprika og bladgrønnsaker. Bladene kan også spises - yngre, sprø blader anbefales.

Te laget av den indre barken har blitt brukt for å redusere feber osv. Kaldbrygging av røtter og indre bark har blitt brukt i gammel folkemedisin for å behandle kikhoste.

Flittig til å tiltrekke seg pollinatorer med sin rikelig blomstring. Regnes som et godt tre for honningbier.

Treet har også mange andre bruksområder innenfor nordamerikansk indisk kultur. En historie om Judas og hvordan han ga treet sitt internasjonale navn er lett å finne for de som er interessert i å lese.

Kultur:

Selv om det amerikanske Judas-treet anses som bedre egnet til fuktig jord enn andre arter i slekten, foretrekker det å ikke vokse i altfor våt jord med høyt leireinnhold. Den trives best i litt sandere leirjord.

Liker å vokse i en solrik posisjon, klarer seg også godt i lett skygge.

Det amerikanske Judas-treet er et raskt voksende tre som ofte blir opptil 80 år gammelt.

Blomster vises i mars-april på forrige års vekst.

Det amerikanske Judas-treet er en av få arter i ertefamilien som ikke fikserer nitrogen via røttene fra luftporene i jorda.

Egenskaper:

Alder: Flerårig
Planteposisjon: sol / lett skygge
Høyde: 6-10 m
Vekstsone: 1-4

Vårkornell: 3 år gammel - nåværende høyde 50-70 cm

Trivialnavn : Cornelian Cherry
Vitenskapelig navn : Cornus mas
Familie : Cornaceae

Plantehistorie og bruk:

Vi omtaler gjerne kirsebærkornellen som Europas (gulfargede) motstykke til Sakura – de japanske kirsebærtrærne, som også blomstrer på bare greiner. I likhet med kirsebærtrærne gir kirsebærkornellen også interessante, spiselige bær som kan brukes til mange ting.

Den naturlige utbredelsen av kirsebærkornell strekker seg fra Sentral- og Sørøst-Europa til Vest-Asia rundt Kaukasus, men den har også blitt plantet med hell i blant annet Sverige og Nord-Amerika.

Kirsebærkornellen brukes vanligvis for sin prydverdi tidlig på året. Med sin rikelige blomstring på bare kvister i mars-april er den et oppkvikkende syn før mye annet har rukket å dukke opp. Som sådan gir det også en verdifull tidlig kilde til nektar og pollen for pollinatorer. Blomstene er små og gule og sitter i klaser.

Fra blomstene blir det deretter olivenformede røde bær som er spiselige. Disse modnes på sensommeren eller tidlig høst. Frukten er hard, syrlig og snerpende før den er moden, men mykner etter hvert som den blir søtere. En annen guide til når frukten er moden er å se på bakken – når frukten begynner å falle, har den blitt søtet. For lettere høsting kan du riste grenene og deretter plukke opp bærene som faller, dette fordi de ikke alle modnes samtidig. 

Bærene beskrevet som tranebær/surkirsebær/plommesmak kan brukes til å lage gelé, syltetøy, juice, fruktvin og som cocktailbær. Kjernene kan brennes, males og deretter brukes som kaffeerstatning og umodne frukter kan legges i og spises som erstatning for oliven. Kirsebærkornellen har lenge vært brukt i middelhavsland og Vest-Asia nettopp på grunn av fruktene og de medisinske egenskapene de antas å ha. Bærene inneholder et høyt innhold av vitamin C og antioksidanten antocyanin, som gir frukten fargen. 

Kirsebærkornellen er selvbestøvende, men innhøstingen kan bli rikere dersom flere individer plantes sammen.

Kultur:

Kirsebærkornellen trives best i full sol til halvskygge, men fungerer også godt på mer skyggefulle steder, men setter da færre bær. 

Hvis den får vokse fritt, blir den en bred og busket busk. Det er også fullt mulig å stamme den inn i et lite tre og kronen kan være like bred som treet kan være høyt. Frittvoksende blir den flerstammet, men det er like greit å velge å beholde og stamme en av stilkene. Kirsebærkornell kan også brukes som hekkplante da den reagerer godt på beskjæring.

Har en oppreist vekstvane, men hvis greinene blir lange kan tuppene begynne å peke nedover.

Kirsebærkornellen foretrekker godt drenert, næringsrik jord og er ikke kresen med hensyn til pH, selv om kalkholdig jord er spesielt gunstig. De er begunstiget av varme og tåler tørke når den først har etablert seg.

Stammen er gråbrun og barken på litt eldre individer flaker fint. Kirsebærkornellen er løvfellende og høstfargen er vakker brungul til rødbrun.

Egenskaper:

Alder: Flerårig
Planteposisjon: sol/delskygge
Høyde: 3-6 m
Vekstsone: 1-4

1. tre Blomsterkornell: 3 år gammel - nåværende høyde 80-120 cm

Trivialnavn: Dogwood
Vitenskapelig navn: Cornus kousa
Familie: Cornaceae

Plantehistorie og bruk:

Kornel er en tettvokst liten busk som stammer fra Nordøst-Asia. Om våren produserer den mange lyse hvite blomster som lyser opp skyggefulle områder i hagen. På slutten av sommeren danner treet særegne roserøde spiselige frukter på 2-3 cm i diameter.

Disse fruktene kan brukes til å lage syltetøy eller bake en pai. I Asia lages juice av dem og gjæres til vin.

Barken på tykkere stilker flaker og skaper et vakkert mønster av varierte farger.

Selv bladene på treet får en vakker knallrød/oransje farge om høsten.

Kultur:

Blomsterkornell er et løvtre som trives i det meste av Sverige. Treet har relativt lang levetid (50-150 år) og er hardfør mot kaldt klima.

I motsetning til mange planter, trives dogwood godt på skyggefulle steder. Den bør også helst være beskyttet mot vinden. Hvis treet er i direkte sol, har treet en tendens til å produsere mer frukt, men av mindre størrelse.

Et optimalt voksested for blomsten kornel er under ett eller flere høye løvtrær - som gir skygge og tilfører organisk materiale til jorda - omgitt av ekstra vegetasjon i forskjellige lag. Dette bidrar til det fuktige, vindskjermede og halvskyggefulle miljøet som blomsterkornellen vokser best i Treets lysende oppblomstring kan også lyse opp en ellers skyggefull "lund". Blomsterkornellen har lave vedlikeholdskrav og gir store gjentakende høstinger hvert år.

Av grunnene nevnt ovenfor er blomsten kornel et utmerket tre å ha i en skogshage. Hvis du ikke har en slik plass på dyrkingsarealet ditt, fungerer også et vokseområde med morgensol og ettermiddagsskygge.

Egenskaper:

Alder: Flerårig
Planteposisjon: skygge/halvskygge
Høyde: 1-3 m
Vekstsone: 1-3

1. tre Sichuan pepper: 1 år gammel - nåværende høyde 40-50 cm

Trivialnavn : Sichuan Pepper, Szechuan Pepper, Kinesisk Pepper, Kinesisk Pepper Tree
Vitenskapelig navn: Zanthoxylum simulans
Familie: Rutaceae

Plantehistorie og bruk:

Beskrivelse kommer snart...

Kultur:

Beskrivelse kommer snart...

Egenskaper:

Alder: Flerårig
Planteposisjon: sol
Høyde: 3-7 meter
Vekstsone: 1-3

1st träd Mullbär 'Full Seasons': nuvarande höjd 50-80 cm

Plantorna bar frukt i juni och sätter nu bär i en andra omgång (skrivet 24/9-24)

Trivialnamn: Mullbär, Vitt Mullbär
Vetenskapligt namn: Morus alba
Familj: Moraceae

Växthistoria & användning:

'Full Seasons' är en sort som sätter rikligt med stora, nästan svullna, saftiga frukter. Bären skördas när de är svartfärgade. Något mer kortvuxen än vildsorterna: blir runt 4-5 meter. Samma goda härdighet. 

Info Mullbär allmänt:

Mullbärsträd är en av våra äldsta kulturväxter. Det svarta mullbärsträdet härstammar likt den vita varianten, Morus alba, från Västasien - däremot kom det svarta mullbärsträdet till Europa ett par hundra år före det vita. De första fynden av kännedom om det svarta mullbärsträdet var redan ca 300 f.Kr. Möjligtvis kan det vara så att Morus nigra härstammar något längre åt det sydvästliga hållet (närmare Europa) i Västasien än släktingen Morus alba, och att det är därför Morus nigra även har en lite sämre härdighet i kyliga klimat än släktingen.

Traditionellt sett användes det svarta mullbäret till att framställa vin och smink - tack vare sin höga koncentration av antocyaniner vilka ger bäret sin djupt mörka färg. Men bären odlades även för färsk konsumtion. 

Till skillnad från det vita mullbärsträdets frukter som kan variera i färg, är det svarta mullbärsträdets frukter alltid svarta vid mognad. Det svarta mulbäret är även syrligare.

Bären är rika på antioxidanter och anses, likt te på mullbärsblad, kunna bidra till att balansera blodsockernivån. Detta är tack vare innehåll av ämnet MFE som stabiliserar blodsockernivån och därmed dämpar kroppens sötsug. Därför är mullbär ett vanligt substitut för de som vill bli av med sötsuget. 

På grund av bärens ovanligt höga näringsinnehåll anses mullbär, likt gojibäret, vara en så kallad "superfood".

Förutom mullbärsvin kan man även göra saft och sylt på bären.

På bladen kan man brygga hälsosamt te som historiskt har druckits i Kina och som på senare tid har börjat bli populärt i Asien igen. 

Odling:

Mojo Berry® är härdig ner till -10°C = odling på friland zon 1-2. Om man vintertäcker trädet med fårull eller liknande kan det klara sig ute på friland ända upp till zon 5. Alternativt odla i kruka och ställ i växthus/förråd över vintern.

Trädet klarar av att växa i de flesta jordar men trivs bäst i luckra, näringsrika jordar. Tålig i blåsiga kustklimat men optimal tillväxt ges i varma, vindskyddade lägen.

Passar bra som spaljéträd då grenarna är lättböjliga.

Mullbärsträd passar även bra i skogsträgårdar då det är en populär värdväxt bland många organismer och ger återkommande skördar utan större skötsel samt skyddar växter i nedre lager.

Mullbär är självfertila vilket betyder att det endast behövs ett träd för att ge frukt.

Beskär på vintern när trädet är i dvala för att undvika att trädet "blöder" överdrivet, något som annars är en vanlig egenskap hos mullbärsväxter. 

Bären mognar kontinuerligt från maj till september.

Bären skördas när färgen övergått från rött till kolsvart. Ett tips är att plocka bären med nål för att undvika att de kläms sönder mellan fingrarna.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 4-5 m
Växtzon: 1-4

1. tre Ananasguava: 1 år gammel - nåværende høyde: 20-30 cm

Ananasguavaen har hermafrodittblomster, men er ikke selvfruktbar, så det trengs to individer for fruktsetting - ikke nødvendigvis to forskjellige varianter, selv om den sies å forbedre fruktsettingen.

Trivialnavn: Ananas guava, Feijoa
Vitenskapelig navn: Feijoa sellowiana / Acca sellowiana
Familie: Myrtaceae 

1st Yuzuträd: 1 år gammalt - nuvarande höjd 20-40 cm

Yuzu är självfertila = enbart 1 träd behövs för fruktsättning

Trivialnamn: Yuzu
Vetenskapligt namn: Citrus × junos
Familj: Rutaceae 

1stk Tre Salttamarisk: 2 år gammel - nåværende høyde 80-100 cm

Trivialnavn: Tamarisk, Salt Cedar
Vitenskapelig navn: Tamarix tetrandra
Familie: Tamaricaceae

Plantehistorie og bruk:

Tamarisken er et grasiøst løvtre med lange, fleksible grener som er fylt med plumer av blekrosa blomster - på bare grener - sent på våren. Blomstene endres deretter til olivengrønne små, skjellete blader.

Tamarisken er kjent for sin evne til å absorbere og konsentrere salter i plantedelene. Dette er nyttig der du har utløp for gråvann. Gråvann er vannet som kommer ut når vi renser brukt vann fra kjøkken og bad – for eksempel oppvaskmaskiner, vaskemaskiner, dusjer, etc. Når dette vannet blir renset blir det ofte igjen ulike salter som føres ut i avrenningen. Det er i disse utløpene det plantes planter som Praktamarisken, som ser ut til å være en av de mest effektive plantene nettopp til å ta opp salt fra jorda den vokser i. Manglende evne til å ta opp overflødig salt i jorda kan gi problemer mht. omkringliggende planter, så påvirker det deres naturlige evne til å absorbere vann via osmose.

Du kan også dyrke Praktamarisken som en busk. Hvis du ikke former det til et tre ved å beskjære, oppnår det vanligvis strukturen til en busk på egen hånd.

Egnet for dyrking i blandede hekker da den skaper et iøynefallende inntrykk med sine klare, lyserosa nyanser som løfter hele hekken.

Grenene brukes til å veve kurver.

Flittig til å tiltrekke seg pollinatorer.

Kultur:

Trives best i åpen, solrik posisjon i veldrenert jord. Gjerne leirholdig og litt sandete. Tolererer de fleste jordarter. Misliker grunne og kalkholdige jordarter.

Hardfør i kystklima.

Blomster på bare kvister sent på våren - blomstene erstattes da av små olivengrønne blader.

Egenskaper:

Alder: Flerårig
Planteposisjon: sol
Høyde: 2-4 m
Vekstsone: 1-3

1st träd Rött Mullbär 'Red No. 2': nuvarande höjd 50-80 cm

Plantorna bar frukt i juni och sätter nu bär i en andra omgång (skrivet 24/9-24)

Trivialnamn: Rött Mullbär
Vetenskapligt namn: Morus rubra
Familj: Moraceae

Växthistoria & användning:

Sorten 'Red No. 2' ger röda till svarta bär som är uppfriskande sötsyrliga. Något mer kortvuxen än vildsorterna: blir runt 4-5 meter. Samma goda härdighet. 

Info Mullbär allmänt:

Mullbärsträd är en av våra äldsta kulturväxter. Det svarta mullbärsträdet härstammar likt den vita varianten, Morus alba, från Västasien - däremot kom det svarta mullbärsträdet till Europa ett par hundra år före det vita. De första fynden av kännedom om det svarta mullbärsträdet var redan ca 300 f.Kr. Möjligtvis kan det vara så att Morus nigra härstammar något längre åt det sydvästliga hållet (närmare Europa) i Västasien än släktingen Morus alba, och att det är därför Morus nigra även har en lite sämre härdighet i kyliga klimat än släktingen.

Traditionellt sett användes det svarta mullbäret till att framställa vin och smink - tack vare sin höga koncentration av antocyaniner vilka ger bäret sin djupt mörka färg. Men bären odlades även för färsk konsumtion. 

Till skillnad från det vita mullbärsträdets frukter som kan variera i färg, är det svarta mullbärsträdets frukter alltid svarta vid mognad. Det svarta mulbäret är även syrligare.

Bären är rika på antioxidanter och anses, likt te på mullbärsblad, kunna bidra till att balansera blodsockernivån. Detta är tack vare innehåll av ämnet MFE som stabiliserar blodsockernivån och därmed dämpar kroppens sötsug. Därför är mullbär ett vanligt substitut för de som vill bli av med sötsuget. 

På grund av bärens ovanligt höga näringsinnehåll anses mullbär, likt gojibäret, vara en så kallad "superfood".

Förutom mullbärsvin kan man även göra saft och sylt på bären.

På bladen kan man brygga hälsosamt te som historiskt har druckits i Kina och som på senare tid har börjat bli populärt i Asien igen. 

Odling:

Fullständig sortspecifik beskrivning på väg...

Trädet klarar av att växa i de flesta jordar men trivs bäst i luckra, näringsrika jordar. Tålig i blåsiga kustklimat men optimal tillväxt ges i varma, vindskyddade lägen.

Passar bra som spaljéträd då grenarna är lättböjliga.

Mullbärsträd passar även bra i skogsträgårdar då det är en populär värdväxt bland många organismer och ger återkommande skördar utan större skötsel samt skyddar växter i nedre lager.

Mullbär är självfertila vilket betyder att det endast behövs ett träd för att ge frukt.

Beskär på vintern när trädet är i dvala för att undvika att trädet "blöder" överdrivet, något som annars är en vanlig egenskap hos mullbärsväxter. 

Bären mognar kontinuerligt från maj till september.

Bären skördas när färgen övergått till rött/svart. Ett tips är att plocka bären med nål för att undvika att de kläms sönder mellan fingrarna.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 4-5 m
Växtzon: 1-4

1 Papayatre av sorten 'HOLLAND': 1 år gammel - nåværende høyde: 30-50 cm

Frøsådde planter, dyrket i Sverige

Anlegget sendes trygt og sikkert pakket med støtdempende emballasje.

1. tre Smultrontre: 2 år gammelt - nåværende høyde 50-60 cm

Trivialnavn : Donut tree
Vitenskapelig navn: Arbutus unedo
Familie: Ericaceae

Plantehistorie og bruk:

Beskrivelse kommer snart...

Kultur:

1. plante Blackberry Mispel 'Smokey': 2 år gammel - nåværende høyde 80-100 cm

Trivialnavn : Saskatoon, Saskatoon bær, Berry haggis, Late haggis, Serviceberries
Vitenskapelig navn: Amelanchier alnifolia
Familie: Rosaceae

Plantehistorie og bruk:

Full beskrivelse kommer snart...

Kultur:

Full beskrivelse kommer snart...

Egenskaper:

Alder: Flerårig
Planteposisjon: sol / delvis skygge
Høyde: 2-4 m
Vekstsone: 1-6

3 olika storlekar Svartbambu, ätbara skott, härdig i vårt klimat.

Höjd:

• 50-70 cm
• 110-130 cm 
• 200-250 cm <- ENDAST FÖR UPPHÄMTNING

Trivialnamn: Svartbambu, Bambu, Kinabambu, Black Bamboo
Vetenskapligt namn: Phyllostachys nigra
Familj: Poaceae

Växthistoria & användning:

Fullständig beskrivning på väg...

Odling:

Fullständig beskrivning på väg...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: halvskugga - sol
Höjd: 4-6 meter
Växtzon: 1-4

1. frøplantemispel 'Martin': 2 år gammel - nåværende høyde 80-100 cm

Trivialnavn : Saskatoon, Saskatoon bær, Berry haggis, Late haggis, Serviceberries
Vitenskapelig navn: Amelanchier alnifolia
Familie: Rosaceae

Plantehistorie og bruk:

Full beskrivelse kommer snart...

Kultur:

Full beskrivelse kommer snart...

Egenskaper:

Alder: Flerårig
Planteposisjon: sol / delvis skygge
Høyde: 2-4 m
Vekstsone: 1-6

1st Persikoträd av sorten 'Melred': 3 år gammalt - nuvarande höjd 80-100 cm

Persikosorten 'Melred' är självfertil = enbart 1 träd behövs för fruktsättning

Trivialnamn: Persika
Vetenskapligt namn: Prunus persica 
Familj: Rosaceae 

1 st Bornholmsfikon av sorten 'Bornholm' i C2 kruka - nuvarande höjd 60-80 cm.

Självfertil sort = behöver endast 1 individ för fruktsättning.

Trivialnamn: Fikon, Bornholmsfikon
Vetenskapligt namn: Ficus carica
Familj: Moraceae

Växthistoria & användning:

Fullständig beskrivning är på gång...

Odling:

Fullständig beskrivning är på gång...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: soligt / halvskugga
Höjd: 2-3 m
Växtzon: 1-3
Skördemoget: år 2-4 

Förbeställ nu för leverans i april.

1st Nektarinträd: 3 år gammalt - nuvarande höjd 80-100 cm

Nektariner är självfertila = enbart 1 träd behövs för fruktsättning

Trivialnamn: Nektarin
Vetenskapligt namn: Prunus persica var. nucipersica / nectarina
Familj: Rosaceae 

1st planta Bärhäggmispel 'Northline': 2 år gammal - nuvarande höjd 60-80 cm

Trivialnamn: Saskatoon, Saskatoonbär, Bärhäggmispel, Sen Häggmispel, Serviceberries
Vetenskapligt namn: Amelanchier alnifolia 
Familj: Rosaceae

Växthistoria & användning:

Fullständig beskrivning kommer inom kort...

Odling:

Fullständig beskrivning kommer inom kort...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / halvskugga
Höjd: 2-4 m
Växtzon: 1-6

1st Plommonträd av sorten 'Victoria': nuvarande höjd 80-100 cm

Persikosorten 'Victoria' är självfertil = enbart 1 träd behövs för fruktsättning

Trivialnamn: Plommon
Vetenskapligt namn: Prunus domestica 
Familj: Rosaceae