Planteafdeling

<p>Japansk rosintræ - nuværende højde: 100-130 cm</p> <p>[Billede af træet kommer snart]</p> <p><strong>Trivielt navn:</strong> Japansk rosintræ, orientalsk rosintræ, rosintræ, Chi-Chao Li<strong><br>Videnskabeligt navn:</strong><em> Hovenia dulcis</em> <em> <br></em><strong>Familie:</strong> Rhamnaceae</p> <p><strong><span>Anlæggets historie &amp; brug:</span></strong></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Det Det japanske rosintræ er et hårdfør træ, der findes i Asien, fra det østlige Kina og Korea til Himalaya, hvor det vokser i højder op til 2.000 m over havets overflade.</span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Den de kødfulde, søde og velduftende frugter spises rå eller kogte. Når frugterne tørres, får de både en smag og et udseende, der minder om rosiner.  </span><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;"> </span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">En ekstrakt lavet af frø, grene og unge blade kan spises som honning og bruges også til at lave vin og slik (Facciola, S.).</span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Den frø indeholder omkring 15 % protein og 7,8 % fedt (Duke. J. A. & Ayensu. E. S.).</span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Den Russisk indtræden har længe været brugt i traditionel kinesisk, koreansk og japansk medicin til at behandle en række lidelser, herunder tømmermænd (Hyun TK et al.). Rosintræets frugter er allerede nævnt i <em>materia medica</em> fra Tang-dynastiet i det 6. århundrede.</span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Moderne forskning bekræfter, at flavanonol ampelopsin/dihydromyricetin (DHM), der findes i planter i slægterne <em>Ampelopsis</em> og <em>Cercidiphyllum</em>, kan reducere symptomer om alkoholforgiftning og afholdenhed (Reich L.). </span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Uddrag af <em>Hovenia dulcis</em> er kommercielt tilgængelige og markedsføres som et middel mod eftervirkningerne af overdrevent alkoholforbrug.</span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Den træ er traditionelt kendt for sine sundhedsmæssige fordele, når det indtages i teform.</span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">< span>Træet fra Russintrædet er hårdt og velegnet til at lave møbler.</span></span></p> <p><strong>Dyrkning:</strong></p> <p>Trives godt i veldrænet, sandet muldjord på et solrigt og varmt sted. Gerne beskyttet mod frost de første år, herefter kan træet tåle ned til -15°C. Får træet derimod lov til at hærde mod kulden langsomt, kan vævet få lov til at modne (hærde) og så kan træet være hårdfør ned til -25°C (Huxley. A.).</ p> <p>Undgå kompakt og våd jord.</p> <p>Træet anses for hurtigtvoksende og bliver normalt ikke mere end 5-6 meter højt i vores klima. I andre dele af verden når den højder på op til 30 meter.</p> <p>Kan toppes for at holde som en busk eller få lov til at vokse for at blive mere naturligt træformet. </p> <p>Rosinindgangen er tørkebestandig, men frugtens kvalitet kan blive mærkbart påvirket, hvis vandforsyningen ikke er god. Vanding 2-3 gange om ugen anbefales i løbet af foråret og sommeren. </p> <p>Frugterne modnes normalt sent på sæsonen, omkring oktober. Frugterne høstes, når de er tørret på træet, så der er ikke behov for manuel tørring af frugterne.</p> <p>Den russiske indgang er selvfertil og producerer rigelig frugt ved modenhed.</p> <p><strong>Funktioner:</strong></p> <p>År: Flerårig<br>Planteplacering: sol / let skygge<br>Højde: 4-30 m<br>Væksttid: 1-12 måneder/sek.<br>Vækstzone: 1-4<br>< /p >

<p><strong style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Amerikanskt Blåbär av den självfertila sorten 'Northland': nuvarande höjd 40-50 cm</strong></p> <p><br><strong>Trivialnamn:</strong> Amerikanskt Blåbär<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vaccinium corymbosum</em><br><strong>Familj:</strong> Ericaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>’Northland’ är en härdig och lättodlad sort av amerikanskt blåbär som togs fram i Michigan, USA. Den ger riklig skörd av medelstora, söta bär med god blåbärssmak. Bären passar lika bra att ätas färska som till sylt, paj, bakning eller infrysning. Blåbär är rika på antioxidanter, särskilt antocyaniner, och har använts i både mat och traditionell medicin för att stödja syn, matsmältning och blodcirkulation.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i fuktighetshållande, väldränerad och sur jord (lågt pH). För bästa skörd bör plantan vattnas regelbundet under torra perioder. 'Northland' har ett buskigt växtsätt och klarar kyla bra – den är känd för sin pålitliga skörd även i norra odlingszoner. Ger god skörd som ensam planta men ännu bättre om den planteras tillsammans med andra sorter för korspollinering.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 1–1,5 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Skörd:</strong> Juli–augusti<br><strong>Självfertil:</strong> Ja, men rikligare skörd med fler sorter</p>

<p>Vit Lavendel av sorten 'Alba': nuvarande höjd 20-30 cm</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Vit Lavendel<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula angustifolia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Vit lavendel är en mindre vanlig färgvariant av den klassiska äkta lavendeln – en flerårig krydd- och läkeväxt med lång tradition i både hushåll, trädgård och naturmedicin. Sorten 'Alba' har rent vita blomspiror och silvergrått bladverk, och används precis som den blå lavendeln för doft, mat och medicin.</p> <p>Blommorna kan torkas och användas i teblandningar, bakning eller som dekoration i exempelvis lavendelsocker. Lavendel har traditionellt använts för att främja avslappning, stödja sömn och lugna matsmältningen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs bäst i soligt, torrt och varmt läge med väldränerad jord – gärna sand- eller grusblandad. Kalkrik jord är ett plus. 'Alba' blir något lägre än blå lavendel och passar fint i kanter, örtagårdar, krukor eller stenpartier. Klipps tillbaka efter blomning för att hålla formen och stimulera ny tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 30–50 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5 (väldränerat läge)<br><meta charset="utf-8"><strong>Blomning:</strong> Juni–juli<br></p>

<p><strong>Plattpersika av sorten 'Ornella': nuvarande höjd 80–100 cm</strong></p> <p>Självfertil men fruktsättning gynnas av närhet till andra sorters persika/nektarin.<br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Plattpersika, Paraguayo, Donutpersika, Saturnopersika<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Prunus persica var. platycarpa</em><br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Plattpersika, även känd som paraguayo, är en gammal form av persika med platta, söta och aromatiska frukter. Sorten 'Ornella' ger riklig skörd av saftiga frukter med fin balans mellan sötma och syra. Frukterna äts färska eller används i desserter, sylt och bakning.</p> <p>Arten har odlats i Medelhavsområdet i århundraden och har på senare tid blivit populär i nordligare trädgårdar tack vare sina goda frukter och dekorativa blomning.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i varmt, soligt och skyddat läge i väldränerad, gärna kalkrik jord. Kan odlas på friland i de mildaste delarna av landet (zon 1-2) på plats skyddad från kalla vintervindar eller i större kruka som vinterförvaras frostfritt.</p> <p>Vattnas jämnt, särskilt under blomning och fruktsättning. Beskärs försiktigt efter skörd för att stimulera ny fruktsättning.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–5 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1-2</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Sarah Bernhardt': nuvarande höjd 10–20 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Sarah Bernhardt’ är en av de mest välkända och odlingsvärda pionerna, älskad för sina stora, ljusrosa, tätt fyllda blommor med svag doft. Den blommar något senare än många andra sorter och har utmärkt hållbarhet som snittblomma. Det är även en utav de äldsta sorterna - I Sverige finns det många exempel på plantor av ’Sarah Bernhardt’ som vuxit på samma plats i 30–50 år eller mer.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Sarah Bernhardt’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 80–100 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni–juli</p>

<p><strong>Lavendel: nuvarande höjd 20–30 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lavendel<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula angustifolia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lavendel är en klassisk flerårig kryddväxt med rötter i Medelhavsområdet och lång tradition i både hushåll, örtagårdar och naturmedicin. Blommorna har en tydlig, aromatisk doft och lockar mängder av pollinatörer. Lavendel används både färsk och torkad – till teblandningar, i bakning, till lavendelsocker, örtblandningar, hemgjorda salvor eller som dekoration. Inom traditionell örtanvändning sägs lavendel främja lugn, matsmältning och sömn.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i soligt, varmt och väldränerat läge – gärna med inslag av sand eller grus i jorden. Lavendel trivs bäst i kalkrik jord och kräver god dränering för att klara vintern. Klipps ner lätt efter blomning för att hålla en tät och fin form. Passar bra i örtagårdar, stenpartier, som kantväxt eller i kruka.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 40–60 cm<br><strong>Växtzon:</strong> <meta charset="utf-8">1–5 (väldränerat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–juli<br></p>

<p>1. amerikansk Judas-træ: 2 år gammelt - nuværende højde 100-125 cm<br></p> <p><meta charset="utf-8"><span style="text-decoration: underline;"><strong>Billedet er kun et eksempel, denne gruppe planter er højere</strong></span> </p> <p><strong>Trivielt navn:</strong>American Judas Tree, Canadisk Judas Tree, Eastern Redbud<strong><br>Videnskabeligt navn: </strong><em>Cercis canadensis<br></em><strong >Familie: </strong> Fabaceae</p> <h4><strong>Anlægshistorie &amp; brug:</strong></h4> <p>Denne sort af Judas-træ stammer fra Nordamerika. Da det amerikanske Judas-træ blev opdaget af spanierne i anden halvdel af det 16. århundrede, blev det sammenlignet med Judas-træet fra <meta charset="utf-8">middelhavsområdet (<em>Cercis siliquastrum</em> ) som de allerede kendte - det er også det træ, vi oftest henviser til, når vi siger Judas træ her i den europæiske region. De væsentligste forskelle er, at det amerikanske Judas-træ har spidse blade og er lidt mindre i voksenstørrelse og er mere kuldehårdfør - sammenlign <meta charset="utf-8"><em>C. canadensis</em><em>'</em>USDA-zoner 4-9 med <meta charset="utf-8"><em>C.</em> <em>siliquastrum</em>s USDA - zone 6-10.<em> C. canadensis</em><em> </em>bør også være mere<em> </em>egnet til fugtige miljøer/jord end mange andre arter i slægten. </p> <p>Blomster i marts-april med lyserøde blomster på den bare stamme, derefter også på træets hovedstamme, som ofte er meget iøjnefaldende. Blomstring siges at være stærkt styret af omfanget af den foregående vinter. Efter hårde vintre blomstrer Judastræet mere rigtigt, efter mildere vintre mindre. </p> <p>Blomsterne kan spises rå eller syltede. De har en forfriskende syrlig smag og er rige på C-vitamin. Spændende tilføjelse til en salat. </p> <p>Uåbnede blomsterknopper kan også syltes eller puttes i som <a title="Kapers (Capparis spinosa)" href="https://tradgardsdags.nu/products/kapris-capparis-spinosa" target="_blank"> <span style="color: #4e991d;"><strong>Kapers</strong></span></a>.</p> <p>Indianerstammer i Nordamerika dækkede de modne frøbælge med varme kul, derefter skrællede og spiste de ristede frø. Jeg går ud fra, at en moderne måde at gøre dette på er simpelthen at skille frøene fra frøstanden og riste frøene over komfuret eller i ovnen for at gøre dem klar til at spise. Nogle kilder hævder at have gennemblødt og kogt frøene som linser, som også er en ærteplante.</p> <p>Frugterne er rige på protein ligesom andre planter i ærtefamilien (Fabaceae). Tørre frø indeholder omkring 25 % protein, 8 % fedt og 3 % mineraler af forskellig art. For en ubearbejdet <meta charset="utf-8">(og vild i Nordamerika) ernæringskilde er dette ret godt, idet det ernæringsmæssigt konkurrerer med både pekannød og valnød. Frøstandene bliver på træet i lang tid - de er tilgængelige fra sensommeren og frem til vinteren - og anses for acceptable til konsum i denne periode. Frøstandene kan dog nogle gange <meta charset="utf-8">findes hængende indtil foråret det følgende år, om de er egnet til konsum eller ej, er ikke oplyst. Af de førnævnte grunde betragtes frøene af C. canadensis som en nyttig kilde til overlevelsesføde.</p> <p>De unge, grønne og møre frøstande kan spises som sukkerærter - damp dem, kog dem eller rør dem. De passer godt i en wok med fx løg, hvidløg, paprika og bladgrøntsager. Bladene kan også spises - yngre, sprøde blade anbefales.</p> <p>Te lavet på den indre bark er blevet brugt til at reducere feber mv. Koldbrygning af rødder og inderbark er blevet brugt i gammel folkemedicin til behandling af blandt andet kighoste.<br></p> <p>Flittig til at tiltrække bestøvere med sin rigelige blomstring. Betragtes som et godt træ til honningbier.</p> <p>Træet har også mange andre anvendelser inden for nordamerikansk indisk kultur. En historie om Judas, og hvordan han gav træet sit internationale navn er let at finde for den interesserede læser.</p> <h4><strong>Dyrkning:</strong></h4> <p>Selvom det amerikanske Judas-træ anses for at være bedre egnet til fugtig jord end andre arter i slægten, foretrækker det ikke at vokse i alt for våd jord med et højt lerindhold. Den trives bedst i lidt mere sandet lerjord.</p> <p>Vokser gerne på et solrigt sted, klarer sig også godt i let skygge.</p> <p>Det amerikanske Judas-træ er et hurtigtvoksende træ, der ofte bliver op til 80 år gammelt. </p> <p>Blomster vises i marts-april på det foregående års vækst. </p> <p>Det amerikanske Judas-træ er en af ​​de få arter i ærtefamilien, der <span style="text-decoration: underline;"><em>ikke</em></span> fikserer nitrogen via sine rødder fra luftporer i jorden.  </p> <h4><strong>Egenskaber:</strong></h4> <p>Alder: Flerårig<br>Planteposition: sol / let skygge<br>Højde: 6-10 m<br>Plantezone: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1">1. Vand Tupelo træ: 3 år gammelt - nuværende højde 100-120 cm</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivielle navne:</strong>&nbsp;Water Tupelo, Cottongum, Wild Olive, Large Tupelo, Tupelo-Gum, Water-Gum<br data-mce-fragment="1">Videnskabeligt navn:<em data-mce-fragment="1"> Nyssa aquatica<br data-mce-="" fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Nyssaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Anlægshistorik &amp; brug:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Water Tupelo er et iøjnefaldende træ, der er hjemmehørende i Nordamerika. Træet vokser ofte i moser, sumpe og vådområder ud til floder – ikke mindst langs Mississippi-floden og dens omkringliggende egne. Vand Tupelon har ingen problemer med at vokse i stillestående vand. Træet danner normalt en "opsvulmet" base i bunden af ​​træstammen, for derefter at tilspidse opad langs træstammen. Dette klassiske "sumptræ-look" efterlader på en eller anden måde et stort indtryk på iagttageren - måske gør træets størrelse også sin del. Det er et syn langt ud over det sædvanlige i vores nordiske egne.</p> <p data-mce-fragment="1">Den har stadig ikke noget etableret svensk navn, da det er en næsten ikke-eksisterende plante i vores egne, vi har derfor valgt at lade den beholde sit amerikanske navn. Navnet <em>Tupelo</em> kommer fra et nordamerikansk indisk sprog og er en kombination af to ord, der betyder præcis "sump" &amp; "træ".</p> <p data-mce-fragment="1">Danner spiselige mørkelilla frugter, der modnes om efteråret. Frugterne kan spises rå, men bruges oftere til at lave marmelade. Frugterne er cirka 4 cm lange, har en sur frugtkød og en forholdsvis stor kerne.</p> <p data-mce-fragment="1">Vandtupelon, ligesom den bedre kendte&nbsp;Skovtupelon (Nyssa sylvatica), blomstrer normalt i maj, og deres upåfaldende blomster er i høj grad nektarproducerende. Tupelo-honning har en meget rig smag, takket være dens høje fruktoseindhold krystalliserer den sjældent og er derfor en af ​​de mest populære nordamerikanske honninger.</p> <p data-mce-fragment="1">De små mørkelilla frugter gør også træet til et populært&nbsp;<span data-mce-fragment="1">fødetræ for fugle. Interessant ud fra et økosystemperspektiv, hvis du af en eller anden grund skal tiltrække fugle til dit skovgartneri eller lignende.&nbsp;</span></p> <p data-mce-fragment="1">Træet fra rødderne bruges nogle gange til at lave flydere i stedet for det mere almindelige træ fra kork. Træet bruges også til andet tømrer- og håndværk.</p> <p data-mce-fragment="1">Bladene er blanke og bliver smukt gul-orange om efteråret.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Dyrkning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Vokser bedst lige i jorden på et passende sted, da træet bliver både meget stort og gammelt.</p> <p data-mce-fragment="1">Koldbestandig, skal modstå temperaturer ned til -25ºC.</p> <p data-mce-fragment="1">Trives bedst i positioner med fuld sol eller let skygge.</p> <p data-mce-fragment="1">Tåler jord med&nbsp;dårlig dræning og kan som nævnt vokse i stående vand. Meget modstandsdygtig over for oversvømmelser - rapporter angiver, at når træet er nedsænket til så meget som ¾ af dets højde, kan træet overleve op til 10 måneder. Denne evne er mulig takket være den særlige struktur af vævet, der kan transportere ilt fra atmosfæren til de luftige korklignende rødder.</p> <p data-mce-fragment="1">Brug en lerjord, når du planter din Water Tupelo for at give den en god start. Pottejord fungerer godt.</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">Vokser ofte 15-25 meter høj og har en 6-15 meter bred krone i sit naturlige miljø.&nbsp;<meta charset="utf-8">Vand Tupelon danner ofte en jævn, tæt, rund krone.&nbsp;</p> <p data-mce-fragment="1">Vandtupeloer er træer med lang levetid og bærer ikke frugt, før de er omkring 30 år gamle.&nbsp;Når frugtalderen er nået, producerer træet imidlertid frugt i overflod.</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">Perfekt til kantplantning langs en dam, sø eller å.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaber:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Vækstposition: sol / let skygge<br data-mce-fragment="1">Højde: 15- 25 m<br data-mce-fragment="1">Vækstzone: 1-4</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Sorbet': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Sorbet’ har ett unikt färgspel med tätt fyllda blommor i lager av ljusrosa och krämvitt, nästan som en skopa glass – därav namnet. Doften är mild men behaglig, och växtsättet är robust med god blomrikedom.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Sorbet’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 70–90 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Shirley Temple': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Shirley Temple’ får stora, tätt fyllda blommor som slår ut i ljusrosa och bleknar till nästan rent vitt. Blommorna är svagt doftande och eleganta, med ett något lägre och mer kompakt växtsätt än många andra sorter.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Shirley Temple’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 60–80 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni</p>

<p><strong>Päronträd: stamomkrets ca 7 cm, höjd ca 3 meter</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Päron<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Pyrus communis</em><br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>’Conference’ är en av Europas mest odlade päronsorter, känd för sin pålitlighet, stora söta frukter och lagringstålighet. Sorten togs fram i England i slutet av 1800-talet och är idag en klassiker både i yrkesodling och hemmaträdgårdar.</p> <p>Frukten är långsmal med gröngult skal, saftigt fruktkött och mild, söt smak – god att äta som den är eller använda i bakning, sallader och inläggningar. Päronen kan lagras svalt under flera veckor efter skörd. Trädet blommar rikligt och lockar pollinatörer, och det vackra växtsättet gör det till ett fint inslag även i större trädgårdar.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt och varmt läge med väldränerad, näringsrik jord. Planteras med gott om utrymme – dessa exemplar är uppvuxna på friland och har välutvecklad stam med god tillväxt. Självfertil sort som ger bra skörd även ensam, men ännu rikligare om den får stå nära en annan päronsort. Vattnas regelbundet under etablering och beskärs årligen vid behov för form och fruktved.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 3–5 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3<br><strong>Skörd:</strong> September–oktober<br><strong>Självfertil:</strong> Ja</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Alexander Fleming': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Alexander Fleming’ får stora, tätt fyllda ljusrosa blommor med kraftig doft – klassisk pionkänsla i både uttryck och doft.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från<em> P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Alexander Fleming’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 60–90 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni<br></p>

<p>Päronträd av sorten 'Clapp's Favourite' - nuvarande höjd 125-150 cm<span></span><meta charset="utf-8"></p> <p><strong>ENDAST FÖR UPPHÄMTNING I BUTIK</strong></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Päron 'Clapp's Favourite'<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Pyrus communis</em> 'Clapp's Favourite'<br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Clapp’s Favourite är en amerikansk päronsort framtagen i mitten av 1800-talet och har sedan dess blivit en pålitlig tidig sort även i svenska trädgårdar. Frukten är gul med röda inslag, saftig och söt med mild arom. Den äts gärna färsk men lämpar sig också för inläggning, kompott eller torkning. Eftersom frukten mognar tidigt och snabbt efter skörd bör den konsumeras eller konserveras i tid för att undvika övermognad.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt och skyddat läge. Planteras i väldränerad, näringsrik jord och vattnas regelbundet under etablering och vid torka. Sorten är inte självpollinerande – plantera gärna tillsammans med en annan päronsort för bättre skörd. Frukten mognar i augusti–september beroende på läge.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 4–7 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3<br><strong>Skördemoget:</strong> Efter 3–5 år</p>