Planteavdelingen

<p>Daddelplommer i 2 forskjellige størrelser:</p> <ul> <li> Høyde: 100-125 cm<span></span><meta charset="utf-8"> </li> <li> <meta charset="utf-8"> Høyde: 125-150 cm</li> </ul> <p> Kun 1 plante trengs for å sette frukt. I disse tilfellene inneholder fruktene ingen frø. For frøproduksjon trengs 1 individ til.</p> <p> <em>Bilde tatt i januar hvorfor ingen blader er synlige på treet.</em></p> <p> <strong>Vanlige navn:</strong> <span>daddelplomme, daddelplomme, kaukasisk persimmon, syrin persimmon,<meta charset="utf-8"> Lotus Persimmon</span><br> <strong>Vitenskapelig navn:<span> </span></strong><em>Diospyros lotus<span><br></span></em> <strong>Familie:</strong> Ebenaceae<span> </span></p> <div class="column"> <h4><strong><span>Plantehistorie og bruk:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8"> Dyrket for sine spiselige frukter. Fruktene har en deilig, velsmakende smak når de er helt modne - nesten så langt de blir overmodne. Før det er frukten veldig hard og usmakelig - litt som umodne frukter av slektningen Kaki ( <em>Diospyrus kaki</em> ), som imidlertid egentlig ikke holder seg hard så lenge. Frukten kan morsomt nok utvikle denne ettertraktede smaken for tidlig dersom frukten utsettes for frost.</p> <p> Frukten kan tørkes som dadler. Når frukten tørkes forsvinner ruheten og smaken utvikler seg til noe som ligner på dadler.</p> <p> Frukten regnes som febernedsettende og frøene beroligende i kinesisk medisin (Chopra. RN, Nayar. SL &amp; Chopra. IC).</p> <p> Frukten inneholder ca. 1,9 % protein, 0,2 % fett, 47,7 % karbohydrat, 1 % forskjellige mineraler.</p> <p> Treverket er slitesterkt, fleksibelt og motstandsdyktig mot råte. Brukes til konstruksjon og snekring. </p> <div class="page" title="Side 2"> <div class="section"> <div class="layoutArea"> <div class="column"> <h4> <strong>Kultur:</strong> </h4> <p> Plantet på et solrikt, varmt og vindbeskyttet sted. Trives godt i næringsrik, lett leirholdig jord. Misliker våt jord, trives i godt drenert jord.</p> <p> Planter som har fått stå ute og gå i vinterdvale er svært hardføre. Selv på eldre trær er imidlertid yngre nyvekst om våren følsom for frost. Vennligst plant på et sted beskyttet mot tidlig morgensol hvis mulig. Gjerne kledd med halm og jutestoff eller lignende de første 1-2 vintrene før den rekker å etablere seg.</p> <p> Kan bli opptil 15 meter høy. Store mørkegrønne skinnende avlange blader. Resistent mot skadedyr.</p> <p> Frukten modnes i okt-nov. Fargen endres fra gul til mørkebrun, med en lett gjennomskinnelig kvalitet, ettersom frukten modnes.</p> <h4> Egenskaper:</h4> <p> Alder: Flerårig<br> Planteposisjon: sol<br> Høyde: 3-4 meter<br> Plantesone: 1-3, i drivhussone 5</p> </div> </div> </div> </div> </div>

<p data-mce-fragment="1"> <em>Levering i april</em></p> <p data-mce-fragment="1"> 1. Yaupon plante: 2 år gammel - nåværende høyde 20-40 cm</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong>Vanlige navn:</strong> <span>Yaupon, Yaupon Holly, Cassina, Black Drink Tree</span><br> <strong>Vitenskapelig navn:</strong> <em><span>Ilex vomitoria</span><br></em> <strong>Familie:</strong> Aquifoliaceae</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong><span data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Koffeinholdig plante, som tebusken (Camellia sinensis), som lenge har blitt brukt av urbefolkningen i Nord-Amerika i form av et brygg på de stekte bladene.</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> <em>Full beskrivelse på vei...</em></p> <p data-mce-fragment="1"> <strong>Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"> Motstandsdyktig mot mange forskjellige klimatiske forhold. Vokser godt i direkte sol og skygge, tørr jord så vel som fuktig.</p> <p data-mce-fragment="1"> Hardfør ned til -18ºC.</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> <em>Full beskrivelse på vei...</em></p> <p data-mce-fragment="1"> <strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"> Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: sol-halvskygge-skygge<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 5-9 meter<br> Vekstsone: hardfør ned til -18<meta charset="utf-8"> <span data-mce-fragment="1">ºC<br> USDA-soner: 6-9</span> <span data-mce-fragment="1"></span></p> <div id="gtx-trans" style="position: absolute; left: 168px; top: 28.7246px;"> <div class="gtx-trans-icon"><br></div> </div>

<p data-mce-fragment="1">1. silketre: 2 år gammelt - nåværende høyde 30-40 cm</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnavn:</strong> Silk Tree, Persisk Silk Tree, Pink Silk Tree, Tree of Happiness, Mimosa <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vitenskapelig navn:</strong> <em data-mce-fragment="1">Albizia julibrissin<br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Fabaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</strong></p> <p>Silketreet er et slående tre hvis opprinnelse kan spores til området rundt Iran og Aserbajdsjan gjennom Kina, til Korea. Treet er preget av sine luftige, knallrosa blomster som ligner en silkeaktig fjærkrone. Dens skjønnhet har gjort det til et verdsatt tre over hele verden.</p> <p>Silketreet har også blitt brukt for sine spiselige og medisinske egenskaper i århundrer. Unge blader spises som en grønnsak - kokt eller dampet. De beskrives som å ha en aromatisk smak. Til og med blomster kokes for konsum. En historisk kjent kjøkkenplante i sine hjemtrakter.</p> <p><meta charset="utf-8"> Plantens bark, blader og blomster og blomsterknopper brukes til å lage te og ekstrakter med kjente helsemessige fordeler. Blomster høstes ved åpning og barken høstes om våren eller sensommeren for å tørkes for senere konsum.</p> <p>Te laget av blomster sies å ha en delikat, søt smak og lindre stress, spenninger og til og med mindre depresjon. Det er nok en av grunnene til at treet også kalles «Lykkens tre». Vennligst avgjør selv om dette er riktig for deg.</p> <p>Du kan også lage gel fra nylig blomstrede blomster.</p> <p>I tradisjonell asiatisk medisin har den blitt brukt blant annet for å roe nerver og som et mildt beroligende middel mot søvnforstyrrelser.</p> <p>Blomster har blitt observert å være effektive for å tiltrekke bier og sommerfugler (så vel som kolibrier i Amerika).<br><meta charset="utf-8"></p> <p>Dette treet, som andre planter i ertefamilien (Fabaceae), samarbeider med jordbakterier som binder nitrogen fra luften og fester det til treets røtter. På denne måten tilføres plantestedet rundt omkring med nitrogen som ellers ville vært utilgjengelig for vegetasjonen - derfor kaller vi planter som har et slikt samarbeid for nettopp <em>Jordforbedrer</em> .</p> <p data-mce-fragment="1">Treverket brukes også til å lage møbler.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Kultur:</strong></p> <p>Silketreet kan dyrkes utendørs på de mer gunstige stedene i Sverige (omtrent fra Uppsala og sørover i henhold til plantesoner).<meta charset="utf-8"> Treet må imidlertid være hardfør ned til -25 <meta charset="utf-8"><span data-mce-fragment="1">°C, så geografisk plassering er like ofte tvetydig og suksess avhenger i stor grad av den faktiske anleggsplasseringen.</span> <span data-mce-fragment="1">T</span> trives best på varme og solrike steder - en god plass ligger lunt mot sørvegg.</p> <p>Unge skudd kan være følsomme for kulde og frost. Beskytt treet om vinteren dersom du dyrker utendørs, for eksempel med halm rundt underlaget og vindbeskyttelse i form av fiberduk festet til påler rundt treet hvis det står i utsatt posisjon. Dette må nok bare gjøres den første vinteren etter innkjøp av disse 2 år gamle trærne.</p> <p><meta charset="utf-8"> <span data-mce-fragment="1">Silketreet kan ellers</span> dyrkes i en potte som er fredet over vinteren.</p> <p><meta charset="utf-8"> Silketreet er et hurtigvoksende tre med relativt lavt vannbehov som kan stå i direkte sol. Treet foretrekker godt drenert jord og moderat vanning. Nærmere bestemt: Vann mye og sjelden for å oppmuntre til høyere vekst. Ganske tørketolerant.</p> <p>Motstandsdyktig mot beskjæring. Kan formes til å vokse inntil for eksempel en husvegg. Beskjæring gjøres på senvinteren eller tidlig på våren.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: sol<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 5-7 m<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-4</p>

<p> 1. plante Ekte valerian</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Vanlig navn:</strong> Ekte valerian <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vitenskapelig navn:</strong> <em data-mce-fragment="1">Symphytum officinale<br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Boraginaceae</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Ekte vendelrot er historisk sett en godt brukt plante i behandlingen av ulike plager. Men fremfor alt er det en svært effektiv akkumulator av næringsstoffer, det vil si en god jordforbedringsmiddel. Comfrey vokser raskt og røttene er dype, noe som gir planten tilgang på næring fra dypere jordlag som ellers er utilgjengelige for de fleste planter. Det er stort sett mineraler som kalium og kalsium som lagres i bladene, men også magnesium, jern, fosfor, mangan mm.</p> <p data-mce-fragment="1"> Bladene fra vallen kan kuttes ned i løpet av året og brukes som dekkmateriale, eller alternativt graves ned i jorda, for å gjøre næringsstoffene tilgjengelig for andre planter. Comfrey blader er godt egnet som gjødsel for frukttrær og bærbusker takket være deres kalium- og fosforinnhold.</p> <p data-mce-fragment="1"> Comfrey har en lang vekstsesong, tidlig vinter til sen høst.</p> <p data-mce-fragment="1">Hvis bladene ikke klippes før vinteren, visner de og tilfører på samme måte næring til jorda de vokser på. Nye blader begynner å dukke opp på planten umiddelbart etter at snøen smelter.</p> <p data-mce-fragment="1"> Du kan også lage ditt eget gjødselvann av comfrey ved å fylle en beholder med bladene og deretter fylle med vann opp til kanten. La stå i et par dager og bland deretter gjødselvannet med 10 deler vann til å vanne plantene med.</p> <p data-mce-fragment="1"> Effektiv som kantplante nær gjødselhauger for å hindre næringslekkasje, men også som kantplante rundt plantasjer og andre steder hvor man ikke ønsker at rotgress skal spre seg. Comfreys tette rotsystem blir som en underjordisk vegg, noe som gjør det vanskelig for andre røtter å komme gjennom.</p> <p data-mce-fragment="1"> Comfrey skaper et attraktivt miljø for andre planter i hagen - enten det er for å tiltrekke seg pollinatorer eller for å fungere som naturlig gjødsel.</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Comfrey er en urteaktig flerårig plante. Den fortsetter derfor å vokse på stedet selv etter at bladene har visnet om vinteren.</p> <p data-mce-fragment="1"> Det er en utrolig lettstelt plante og den er tolerant i valg av planteplassering. Den kan vokse i skygge så vel som våt jord og er derfor en effektiv komponent i oversvømmet og vannfylt jord.</p> <p data-mce-fragment="1"> Den trives også godt i tørrere jord på solrike steder, selv om den klarer seg best i et litt fuktig miljø.<strong data-mce-fragment="1"></strong></p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"> Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: skygge/halvskygge/sol<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 50-100 cm<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-6</p>

<p data-mce-fragment="1">1 plante Purple Raspberry 'Brandywine': 2 år gammel</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> Nåværende høyde 20-40 cm</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnavn:</strong> Lilla bringebær 'Brandywine'<br> <strong>Vitenskapelig navn:</strong> <em>Rubus occidentalis x idaeus (ssp. strigosus) / Rubus neglectus<br></em> <strong>Familie:</strong> <span data-mce-fragment="1">Rosaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1" mce-data-marked="1">'Brandywine' er et ekte lilla bringebær - siden det er en hybrid krysning mellom det svarte og det røde bringebæret -</span> <meta charset="utf-8"><em data-mce-fragment="1">R. occidentalis</em> og <em data-mce-fragment="1">R. idaeus</em> . Sorten er utviklet av Cornell University i NY for å være hardfør og fremfor alt<meta charset="utf-8"> tilpasningsdyktig i ulike miljøer. Som det svarte bringebæret setter ikke 'Brandywine' rotskudd. Bærene er store, gjennomgående runde i formen og har en fast tekstur. Bærene har en litt syrlig, fyldig smak.</p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1" mce-data-marked="1">'Brandywine' regnes som en av de beste lilla bringebærvariantene, eller ifølge noen kilder t om "de beste".</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1" mce-data-marked="1"><meta charset="utf-8">Sorten må også være motstandsdyktig mot insektangrep.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1" mce-data-marked="1">Godt utvalg for å lage vin, hermetikk eller frysing. Kan også brukes til å lage syltetøy.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Vokse i godt drenert jord på et solrikt sted. De trives best i en sandjord rik på humus. For å gi planten en humusrik jord, kan du deretter trenge planterester (f.eks. gressklipp) inn i det øverste jordlaget eller dekke jorda med et lag planterester.</p> <p data-mce-fragment="1">Skuddene til 'Brandywine' er sterke, ganske oppreiste og tunge.</p> <p data-mce-fragment="1">Bær modnes juli til september.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: sol<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 1,5-2 m<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-4</p>

<p><strong>Fembladig Akebia av den vitblommiga sorten 'Alba': nuvarande höjd 100-120 cm</strong></p> <p><span>Samtliga plantor är i blommande ålder</span></p> <p><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><a href="https://tradgardsdags.nu/products/fembladig-akebia-planta-20-40-cm-akebia-quinata" title="Fembladig Akebia i olika storlekar 100-200 cm (Akebia quinata)" style="color: rgb(78, 153, 29);"><em><strong>För den vanliga lilablommiga sorten, se här.</strong></em> </a></span></p> <p><strong>Trivialnamn</strong><span>: Fembladig Akebia, Chocolate Vine </span><br><strong>Vetenskapligt namn</strong><span>: <em>Akebia quinata </em></span><br><strong>Familj</strong><span>: Lardizabalaceae </span><br><br><strong>Växthistoria &amp; användning</strong><span>:</span><span></span></p> <p><span>Den Fembladiga Akebian härstammar från Japan, Kina och Korea där den ofta hittas <meta charset="utf-8">naturligt växande <meta charset="utf-8">i bergssluttningar och på kullar emot häckar, trädstammar, längs skogskanter och vattendrag. <meta charset="utf-8">Sorten 'Alba' har vita blommor med mild doft.</span></p> <p><span>Höjdpunkten med denna akebia är dess avlånga ätbara, lila frukter som bildas inuti baljor vilka självmant öppnar upp sig när frukten är mogen. Fröna omges av ett saftigt fruktkött som är sött till smaken - det sägs påminna om köttet hos drakfrukten. I Japan äts den främst som en säsongsbaserad delikatess. Frukten äts ibland tillsammans med citron för att förhöja smaken.</span></p> <p><span>Skalet på baljan används inom matlagning där det bl a fylls med färs för att sedan friteras.</span></p> <p><span>Fröna är beska och bör inte tuggas på, de kan dock sväljas hela eller helt enkelt spottas ut för att undvika den bittra smaken.</span></p> <p><span>Frukterna kan göras till sylt, gelé, juice eller smoothies och till och med glass kan göras på fruktköttet.</span></p> <p><span>Unga skott kan tillsättas i sallader. Blad kan torkas och göras te på.</span></p> <p><span>Används ofta som en täckväxt: både längs med väggar, staket, marker och övriga mindre attraktiva ytor.</span></p> <p><span>Akebian används även ofta som en markbindare i sluttningar för att förebygga erosion.</span></p> <p><span>Den Fembladiga Akebian ger trädgården ett österländskt utseende.</span></p> <p><span><meta charset="utf-8">Blommorna uppges dofta allt från vanilj till honung och choklad. Blommorna är visuellt tydligt uppdelade i han- och honblommor.</span></p> <p>Det har gjorts <a title="Bioconverted Fruit Extract of Akebia Quinata Exhibits Anti-Obesity Effects in High-Fat Diet-Induced Obese Rats" href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC9656223/" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>studier</strong></span></a> som visar på att konsumtion av <em>Akebia quinata</em> reducerar fettansamling i kroppen samt sänker kolesterolvärdet i blodet och på så sätt kan vara effektiv för att bekämpa fetma. Detta är ett relativt nya fynd (2022) och teorier om att denna frukt kan bli mer välkänd inom snar framtid är uttalade. </p> <p>Samma undersökning har även visat att <em>A. quinata</em> verkar renande för både lever, njurar och hjärt- &amp; kärlsystemet. Regelbunden konsumtion hade kunnat leda till en stärkt hälsa. <em>A. quinata</em> är vätskedrivande. </p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">Vid förtäring av växten ska den även vara hämmande mot bakterie- och svampinfektioner. Rötterna fungerar feberstillande.</p> <p><span>Inom traditionell kinesisk medicin används akebian för att behandla urinvägsinfektioner, otillräcklig laktation och reumatoid artrit.</span></p> <p><span>Rankorna används även för att fläta korgar.</span></p> <p><span>Ur fröna utvinns en olja som används vid traditionell kinesisk tvåltillverkning.</span></p> <p><strong>Odling</strong><span>:</span><br><span></span></p> <p><span>Växer helst på solig plats, även om tålig i skuggiga lägen. Föredrar något sandigare jordar med bra dränering och bra fukthållande egenskaper. En humusrik, lätt sandig jord är det bästa - typ planteringsjord blandad med sand. Klarar att växa i jordar med både högre och lägre pH-värden. </span></p> <p><span>Tycker om regelbunden bevattning. Den är dock relativt tålig mot torka. Även mycket köldtålig - klarar lägre temperaturer mellan -20ºC och <meta charset="utf-8">-30ºC. </span></p> <p><span>Generellt snabbväxande. Kan beskäras tidig vår vid behov.</span></p> <p><span>Akebior är inte självpollinerande, vilket betyder att samtliga växter i släktet behöver en annan individ som är genetiskt olik för att framgångsrikt pollineras och producera frukt - det behöver inte vara en annan art/sort, bara en annan individ.</span></p> <p><strong>Egenskaper</strong><span>:</span><br><br><span>Årighet: Flerårig</span><br><span>Växtläge: <meta charset="utf-8">Sol till halvskugga</span><br><span>Höjd: 4-6 m</span><br><span>Växtzon: 1-3</span><strong></strong></p>

<p>Fikon av sorten <meta charset="utf-8">'Brown Turkey' i C2 kruka - nuvarande höjd 60-70 cm.</p> <p>Självfertil sort = behöver endast 1 individ för fruktsättning.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Fikon<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Ficus carica</em><br><strong>Familj:</strong> Moraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Brown Turkey' är en klassisk fikonsort som odlas brett i Europa tack vare sin pålitlighet, härdighet och goda fruktsättning. Sorten ger medelstora till stora fikon med brunlila skal och saftigt, sött fruktkött i bärnstensfärg. Fikonen kan ätas färska, torkas eller användas i matlagning och bakverk. I gynnsamt läge kan man få två skördar per säsong – en mindre i juli och en större i september.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs bäst i varmt och skyddat läge med full sol. Odlas i väldränerad, mullrik jord – gärna i upphöjda bäddar eller stora krukor. I kallare delar av landet trivs plantan bäst i växthus, uterum eller mot en varm södervägg. Beskärs lätt för att behålla kompakt form och stimulera fruktsättning.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2, i växthus 1–5<br><strong>Skördemoget:</strong> Efter 2–3 år</p>

<p><strong>Vindruva av sorten 'Swenson Red': nuvarande höjd 60-80 cm</strong><strong></strong></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Vindruva, Vinranka<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vitis vinifera</em><br><strong>Familj:</strong> Vitaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Swenson Red' är en härdig sort som ger rosaröda druvor med söt, mild smak med toner av jordgubb. Kan ätas färska eller användas till saft och vin.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8"><span>'Swenson Red' är en hybrid som uppkommit genom en korsning mellan föräldrar som själva är hybrider. Swenson Red innehåller därav en stor genetisk variation från olika <em>Vitis</em> arter, bl a: <meta charset="utf-8"> <em>V. aestivalis, V. cinerea, V. labrusca, V. lincecumii, V. riparia, V. rupestris, </em>och<em> V. vinifera.</em></span></p> <h4>Odling</h4> <p>Soligt läge och väldränerad jord. Ge stöd och beskäres regelbundet. Bra val för nordligt klimat.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3</p>

<p><strong>Korogi: nuvarande höjd 20–40 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Korogi, Kinesisk jordärtskocka<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Stachys affinis</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Korogi är en flerårig rotgrönsak med ursprung i Kina och Japan, där den länge odlats för sina knubbiga, vita jordstammar som är krispiga, milda och mycket användbara i matlagning. Den kallas ibland på engelska för <em>Chinese artichoke</em>, men är inte släkt med varken jordärtskockan eller kronärtskockan.</p> <p>De ätliga jordstammarna skördas sent på hösten eller tidigt på våren och kan ätas råa, kokta, stekta eller t o m <meta charset="utf-8">picklade. Konsistensen påminner om vattenkastanj och smaken är mild, nötaktig och söt. I Japan serveras de ofta picklade som tillbehör, medan de i Kina används i grytor och wok. De är också rika på kolhydrater och anses ha stärkande egenskaper i traditionell kinesisk örtmedicin.</p> <h4>Odling</h4> <p>Korogi trivs i sol till halvskugga i fuktighetshållande men väldränerad jord. Sprider sig under jord via sina jordstammar. Odlas bäst i upphöjda bäddar eller krukor om man vill kontrollera spridningen.</p> <p>Jorden bör hållas jämnt fuktig under växtsäsongen. Torka bör undvikas. Skördas efter första frostnätterna då smaken förbättras. Lämna gärna några knölar kvar i jorden för återväxt nästa säsong.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 30–50 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–4<br></p>

<p><strong>Vindruva av sorten 'Himrod': nuvarande höjd 40–50 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Vindruva<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vitis labrusca × vinifera</em><br><strong>Familj:</strong> Vitaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>’Himrod’ är en kärnfri och självfertil druvsort som togs fram i USA och har blivit omtyckt i både växthus och friland i kallare klimat. Den ger söta, gulgröna druvor med tunt skal – utmärkta att äta färska direkt från rankan eller använda till russin, saft och sylt. Sorten är snabbväxande, ger tidig skörd och har god motståndskraft mot sjukdomar. ’Himrod’ kräver ingen pollineringspartner och ger bra skörd även som ensam planta. Inom traditionell användning har vindruvor även använts för att stödja matsmältning och energiintag.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge – gärna mot en södervägg eller i växthus. Planteras i väldränerad, näringsrik jord med god mullhalt. Beskärs årligen för att ge god skörd och hållbar form. Rankan behöver spaljé eller stöd att klättra på. Täck gärna basen vintertid i kallare delar av landet.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter (klättrande)<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 <br><strong>Skörd:</strong> Augusti–september<br><strong>Självfertil:</strong> Ja<br><strong>Kärnfri:</strong> Ja</p>

<p data-mce-fragment="1">FRØ (20 stk/pose)</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnavn&nbsp;:</strong> japansk rosintre, orientalsk rosintre, rosintre, Chi-Chao Li <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vitenskapelig navn:</strong> <em data-mce-fragment="1">Hovenia dulcis</em><em data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Rhamnaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong><span>Plantehistorie og bruk:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Det japanske rosintreet er et hardfør tre som finnes i Asia, fra det østlige Kina og Korea til Himalaya hvor det vokser i høyder opp til 2000 moh.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">De kjøttfulle, søte og velduftende fruktene spises rå eller kokt. Når fruktene tørkes får de både en smak og et utseende som minner om rosiner.</span> <span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;"></span></p> <p data-mce-fragment="1"><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Et ekstrakt laget av frø, grener og unge blader kan spises som honning og brukes også til å lage vin og søtsaker (Facciola, S.).</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Frøene inneholder ca. 15 % protein og 7,8 % fett (Duke. JA &amp; Ayensu. ES).</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Rosinfrø har lenge vært brukt i tradisjonell kinesisk, koreansk og japansk medisin for å behandle en rekke plager, inkludert bakrus (Hyun TK et al.). Fruktene til rosintreet er allerede nevnt i materia medica fra Tang-dynastiet på 600-tallet.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Moderne forskning bekrefter at flavanonol ampelopsin / dihydromyricetin (DHM), som finnes i planter av slektene <em>Ampelopsis</em> og <em>Cercidiphyllum</em> , kan redusere symptomene på alkoholforgiftning og abstinenser (Reich L.).</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Ekstrakter av <em>Hovenia dulcis</em> er kommersielt tilgjengelige og markedsføres som et middel mot ettervirkningene av overdreven alkoholforbruk.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Treet er tradisjonelt kjent for sine helsemessige fordeler når det konsumeres i teform.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;"><span>Treverket fra Russintrædet er hardt og godt egnet til å lage møbler.</span></span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Trives godt i veldrenert, sandholdig leirjord på et solrikt og varmt sted. Helst beskyttet mot frost de første årene, deretter tåler treet ned til -15°C. Hvis treet derimot får stivne mot kulda sakte, kan vevet få modne (herde) og da kan treet bli hardfør ned til -25°C (Huxley. A.).</p> <p data-mce-fragment="1">Unngå komprimert og våt jord.</p> <p data-mce-fragment="1">Treet regnes som hurtigvoksende og blir vanligvis ikke mer enn 5-6 meter høyt i vårt klima. I andre deler av verden når den høyder på opptil 30 meter.</p> <p data-mce-fragment="1">Kan toppes for å beholde som en busk eller tillates å vokse for å bli mer naturlig treformet.</p> <p data-mce-fragment="1">Rosininngangen er tørketolerant, men kvaliteten på frukten kan påvirkes merkbart dersom vanntilførselen ikke er god. Vanning 2-3 ganger i uken anbefales om våren og sommeren.</p> <p data-mce-fragment="1">Fruktene modnes vanligvis sent på sesongen, rundt oktober. Fruktene høstes når de har tørket på treet, så det er ikke behov for manuell tørking av fruktene.</p> <p data-mce-fragment="1">Rosininngangen er selvfruktbar og produserer rikelig med frukt ved modning.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Såing:</strong></p> <p>MERK FØLGENDE! Disse frøene har vært i lagdeling (kuldeperiode) og kan derfor sås umiddelbart etter mottak.</p> <p data-mce-fragment="1">Frøene blir sådd i fuktig jord. Dekk med et tynt lag (ca. 1 cm) jord. Hold frøet fuktig.</p> <p data-mce-fragment="1">For noen frø kan spiringen skje så sent som et år senere, det vil si en ny kuldeperiode senere.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: sol / lett skygge<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 4-30 m<br data-mce-fragment="1"> Spiretid: 1-12 mnd/s<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-4<br></p>

<p data-mce-fragment="1"> 1. plante Grapefrukt mynte 'Grapefrukt': nåværende høyde 40-50 cm</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong>Vanlig navn:</strong> Grapefruktmynte <br><strong>Vitenskapelig navn:</strong> <em>Mentha piperita</em><br> <strong>Familie:</strong> Lamiaceae</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong>Plantehistorie og bruk:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> <em>Full beskrivelse på vei...</em></p> <p data-mce-fragment="1"> <strong>Kultur:</strong></p> <p><meta charset="utf-8"> <em>Full beskrivelse på vei...</em><strong></strong></p> <p><meta charset="utf-8"> <strong data-mce-fragment="1">Egenskaper</strong> <span data-mce-fragment="1">:</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig</span><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Planteposisjon: sol/delskygge</span><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Høyde: 30-60 cm<br> Vekstsone: 1-7</span><span data-mce-fragment="1"></span></p>

<p data-mce-fragment="1"> 1. plante Marokkansk mynte 'Marokkansk: nåværende høyde 20-40 cm</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong>Vanlig navn:</strong> Marokkansk mynte<br> <strong>Vitenskapelig navn:</strong> <em>Mentha spicata</em><br> <strong>Familie:</strong> Lamiaceae</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong>Plantehistorie og bruk:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> <em>Full beskrivelse på vei...</em></p> <p data-mce-fragment="1"> <strong>Kultur:</strong></p> <p><meta charset="utf-8"> <em>Full beskrivelse på vei...</em><strong></strong></p> <p><meta charset="utf-8"> <strong data-mce-fragment="1">Egenskaper</strong> <span data-mce-fragment="1">:</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig</span><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Planteposisjon: sol/delskygge</span><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Høyde: 30-60 cm<br> Vekstsone: 1-6</span></p>

<p><strong>Frilandsfuchsia: nuvarande höjd 10–20 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Frilandsfuchsia<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Fuchsia magellanica</em><br><strong>Familj:</strong> Onagraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Frilandsfuchsia 'Gracilis' är en gammaldags och beprövad sort som odlats länge i svenska trädgårdar – ofta i skyddade lägen där den återkommer år efter år. Den blommar rikligt från försommar till sen höst med tunna, rödrosa blommor som hänger som små lyktor längs grenarna.</p> <p>De små bären som ibland följer efter blomningen är ätliga och har en mild, syrlig smak. Fuchsior har även använts traditionellt i sina ursprungsländer, bland annat i enkla örtberedningar för matsmältning. Men framför allt odlas den för sin skönhet.</p> <p>Mycket tålig mot vind och salt varför den lämpar sig väl som skyddande häck i kustnära miljöer. </p> <p>Ett naturligt svart färgämne kan utvinnas ur veden. </p> <h4>Odling</h4> <p>’Gracilis’ trivs i sol till halvskugga i näringsrik, fuktig men väldränerad jord. Den kan övervintra utomhus i <meta charset="utf-8">i zon 1–2, t o m zon 3 i skyddat läge om rötterna täcks med löv, halm eller annat täckmaterial. Skotten fryser ofta tillbaka på vintern, men skjuter på nytt från basen på våren. Klipps ner efter vintern för att stimulera ny tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 0,6–1 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 (3 i skyddat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–oktober<br></p>

<p><strong>Minikiwi av den till övervägande del honkönade men lätt självfertila sorten 'Lucy': n</strong><strong>uvarande höjd 60–80 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Minikiwi, <meta charset="utf-8">Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Actinidia arguta x purpurea</em><br><strong>Familj:</strong> Actinidiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Lucy' är en sort av minikiwi som ger små, släta, gröna frukter med söt smak. Frukterna kan ätas direkt utan att skalas och är rika på C-vitamin.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i näringsrik, väldränerad jord. Planteras vid spaljé eller stöd. Behöver han- och honplantor för skörd.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 3–5 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3 (skyddat läge)</p> <p><strong>Minikiwi 'Lucy' Honplanta: nuvarande höjd 60–80 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Minikiwi<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Actinidia arguta</em><br><strong>Familj:</strong> Actinidiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>En ny favorit bland minikiwin's olika honsorter! <meta charset="utf-8">'Lucy' är till övervägande del honkönad men visar även till mindre del hermafrodita egenskaper och är dessutom självfertil. Detta innebär att 'Lucy' kan producera frukt på egen hand, men fruktsättning gynnas av närhet till andra pollinatörer såsom renodlade hanplantor - <a title="Minikiwi 'Weiki' Hanplanta 60-80 cm (Actinidia arguta)" href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-weiki-hanplanta-50-60-cm-actinidia-arguta"><strong><span style="color: rgb(78, 153, 29);">'Weiki'</span></strong></a> - eller andra hermafrodita sorter - <a title="Minikiwi 'Issai' Självfertil Sort 60-80 cm (Actinidia arguta x polygama)" href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-planta-30-60-cm-actinidia-arguta-issai"><strong><span style="color: rgb(78, 153, 29);">'Issai'</span></strong></a>.</p> <p>'Lucy' ger rikligt med söta och släta minikiwibär med grönt skal och lätt rött fruktkött. Frukterna är åt det större hållet jämfört med andra sorters minikiwi. Även bladen på denna sort är större än normalt. </p> <p>Frukterna är fulla av vitamin C, antioxidanter och smak. De mognar i september–oktober och är utmärkta som snacks, till efterrätter, i smoothies eller för att torkas.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i soligt, vindskyddat läge med väldränerad och mullrik jord, gärna med lätt sur reaktion. Minikiwi trivs bäst med spaljé, pergola eller annat stöd och växer snabbt under gynnsamma förhållanden. Sorten är härdig ner till ca -30°C och går att odla i stora delar av landet. Viktigt med regelbunden vattning – särskilt under etablering och torra perioder. Beskärs lätt under sensommar för att forma plantan.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 3–5 meter (med stöd)<br><strong>Växtzon:</strong> 1–4<br></p>

<p><strong>Vindruva av sorten 'Rondo': nuvarande höjd 60-80 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Vindruva<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vitis vinifera × amurensis</em><br><strong>Familj:</strong> Vitaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Rondo' är en mycket köldtålig vindruvsort framtagen för att trivas i norra Europas klimat. Den är resultatet av en korsning mellan europeisk vinranka (<em>Vitis vinifera</em>) och den extremt härdiga östasiatiska arten <em>Vitis amurensis</em>. Sorten togs fram i Tjeckien på 1960-talet och har blivit populär för vinodling i kallare klimat, inte minst i Danmark, Tyskland och Sverige. Druvorna är små till medelstora, blåvioletta och mognar tidigt – ofta redan i augusti–september i södra Sverige. De har en söt och aromatisk smak, perfekt för både färskkonsumtion och framställning av kraftiga röda viner med djup färg och fruktig karaktär. Skalen är tunna och druvan har hög färgintensitet, vilket gör den särskilt uppskattad av vinmakare.</p> <h4>Odling</h4> <p>'Rondo' är en av de mest härdiga sorterna som klarar ner till ca -25°C. Den trivs bäst i soligt och skyddat läge med väldränerad, gärna kalkrik jord. Rankorna växer kraftigt och behöver stöd i form av spaljé eller pergola. Beskärs på vårvintern enligt traditionell spaljé- eller guyotmetod för att främja fruktsättning. För bästa skörd bör man gallra klasarna lätt under sommaren. Motståndskraftig mot många vanliga sjukdomar. Undvik alldeles för fuktiga växtplatser.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Soligt och varmt läge<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter med uppbindning<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3 <br></p>

<p><strong>Amurvin - en riktigt härdig fruktbärande vinranka: nuvarande höjd 60-80 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Amurvin, Vindruva, Vinranka<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vitis amurensis</em><br><strong>Familj:</strong> Vitaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Amurvin är en mycket härdig vinart från östra Asien. Arten är döpt efter den flod som rinner genom Sibirien och Manchuriet. Vintrarna i denna region är betydligt mycket kalla än de vi upplever här. Amurvinet uppges klara temperaturer under -40ºC. <meta charset="utf-8">Amurvin är självfertil.</p> <p>Får små, mörka druvor med frisk smak. <meta charset="utf-8">Druvorna används till vin och saft. Druvorna ska  ge ett vin av god kvalitet med inslag av smultron. </p> <p>På bilderna visas riktiga amurvindruvor på en s k <em>farmers market </em>i Champagne, Frankrike.</p> <p>Bladverket får en mycket dekorativ, djupt röd färg på hösten. </p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol i väldränerad jord. Kräver stöd och beskärning för bästa skörd.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 3–5 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3(4)</p>

<p><strong>Orange Kryphallon av sorten 'Emerald Carpet': nuvarande storlek P9 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Orange Kryphallon, Taiwanhallon<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Rubus rolfei </em>(Syn.<em> Rubus pentalobus</em>)<br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Orange Kryphallon är en marktäckande hallonsläkting med ursprung i Taiwan och sydöstra Kina. Sorten 'Emerald Carpet' är särskilt uppskattad för sitt täta växtsätt och sitt dekorativa, vintergröna bladverk som får bronsröda toner på hösten.</p> <p>Den odlas främst som marktäckare i trädgårdar och slänter men bären är ätbara – små, orange och milda i smaken, och kan användas i sylt och desserter.</p> <p>Det Orangea Kryphallonet är inte lika kraftigväxande som det vanligare Kryphallonet (<em>R. tricolor</em>) och kan därför vara ett bättre alternativ om man är mer rädd om platsen man vill plantera på - med tiden bildar dock även den orangea kryphallonet en tät marktäckande matta, men den är något enklare att hålla efter.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad, gärna lätt sur jord. Tål torka när den är etablerad. Passar utmärkt som marktäckare i stenparti, på murar eller i slänter. Lågväxande och lättskött, sprider sig med utlöpare.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 10–20 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2</p>

<p><strong>Mandelträd av den självfertila dvärgsorten 'Nut Me Avijor': nuvarande höjd 50–70 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Mandelträd<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Prunus dulcis</em><br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Mandelträdet har odlats i tusentals år i Medelhavsområdet och Mellanöstern för sina näringsrika nötter. Sorten 'Nut Me Avijor' är en modern dvärgsort framtagen för lättare skörd och mindre trädgårdar. Sorten är självfertil och ger god skörd på egen hand. Blir inte mer än 1,5-2 meter hög.</p> <p>Mandlar äts färska, rostade eller som ingrediens i bakverk, konfekt och matlagning. Alternativt för att göra sin egen mandelolja. </p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt, varmt och skyddat läge i väldränerad, gärna kalkrik jord. Kräver jämn vattning men tål inte stående väta.</p> <p>Odling på friland i gynnsamma lägen zon 1-2, typ i vindskyddat söderläge. I zon 2 rekommenderas att man vintertäcker kronan med någon slags juteväv eller fiberduk. Det finns även de som framgångsrikt odlar Mandelträd i zon 3 och 4 i gynnsamma lägen. </p> <p>Denna sort är härdig ned till ca -15ºC.</p> <p>Annars kan man odla i stor kruka som övervintras frostfritt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 1,5–2 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 (3-4)</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Tieguanyin': nuvarande höjd ca 40–50 cm - 4 år gamla</strong><br><br>'Tieguanyin' är en berömd sort från Anxi i Fujianprovinsen i Kina, traditionellt använd för att tillverka det klassiska oolong-teet med samma namn. Sorten har ett brett, horisontellt växtsätt och mellanstora blad som lämpar sig väl för produktion av både oolong och svart te. Den är anmärkningsvärt köldtålig för sitt ursprung och passar därför fint för försök till oolongproduktion även i nordligare odlingszoner.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>