Planteavdelingen

<p>1st Asiminatre: <span data-mce-fragment="1">2 år gammel - nåværende høyde: 20-40 cm</span><br data-mce-fragment="1"></p> <p>Frøsådd Asimina-plante med sterkt rotsystem.</p> <p>Anlegget sendes trygt og sikkert pakket med støtdempende emballasje. Planten leveres uten potte.</p> <p>Merk. at trær bestilt i vintermånedene mangler løvverk.</p> <p><meta charset="UTF-8"><span>Trærne er lett selvfruktbare, men 2 trær anbefales for god pollinering.</span></p> <p><strong data-mce-fragment="1">Trivialnavn</strong> <span data-mce-fragment="1">: Asimina, Potepote</span><br data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Vitenskapelig navn</strong> <span data-mce-fragment="1">: <em>Asimina triloba</em></span><br data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Familie</strong> <span data-mce-fragment="1">: Annonaceae</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk</strong> <span data-mce-fragment="1">:</span><br data-mce-fragment="1"> <br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Asimina er en av de mest tropisk-lignende fruktene som kan vokse i vårt nordiske klima. Smaken minner om en blanding av banan og mango og teksturen ligner papaya eller en perfekt moden avokado. Frukten ser ut som en liten grønn mango med gyldent gult kjøtt.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Fruktene spises vanligvis som de er, men kan også brukes til å berike forfriskende drinker, bakverk og cocktailer med sin milde tropiske smak. Fruktene er rike på vitaminer som riboflaviner og B-6. Du kan også bruke fruktene til å lage iskrem.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"><b>Kultur</b>:</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Asimina stammer fra og vokser naturlig i Nord-Amerika, ofte som underskog under større trær.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">De trives i humusrik, næringsrik og lett fuktig veldrenert jord.</span><br data-mce-fragment="1"> <br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Asimina trives på lune steder og vokser derfor gjerne under større trær og liker også å stå tett sammen (ca. 1 m fra hverandre) i full voksen størrelse. Dette beskytter mot vind og direkte sollys og letter pollinering. Østvendt er et egnet sted å plante Asimina. Planter som vokser på utsatte steder gjør det betydelig dårligere enn planter som vokser på beskyttede steder.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Vann rikelig eller plant på et sted med god vannforsyning.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Asiminan legger mye energi i å utvikle et sterkt rotsystem i starten – roten kan ofte være tykkere enn stammen de første månedene. Ved pottedyrking er et tips å plante i dype potter direkte, dette gir mulighet for mer effektiv rotutvikling og man unngår å forstyrre planten før den har vokst.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">I åpen mark vokser Asiminan til et tett kratt ved å spre seg via rotskudd.</span><br data-mce-fragment="1"> <br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper</strong> <span data-mce-fragment="1">:</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig</span><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Planteposisjon: delvis skygge</span><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Høyde: 1-10 m</span><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Vekstsone: 1-8<br> Høstealder: 3-7 år</span></p>

<p>3 rotstikkinger i forskjellige lengder og tykkelser, rundt 2-5 cm - tatt fra flere <span data-mce-fragment="1">år gammel moderplante av sorten 'Bocking 14' (naturlig forplantet via rotformering)</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Rotstiklinger av valerian etableres vanligvis lett.</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Legg rotstikkene i jord og dekk med et 1-2 cm tykt lag jord. Kan plantes både i potte og utendørs. Sørg for å holde jorden fuktig. La gjerne rotstikkene stå i halvskygge til de har satt opp sine første skudd, deretter kan du flytte fennikelen ut til den endelige planteplassen, som ikke har noen store krav. Det kan ta opptil 2 måneder før rotstikkinger sette sine første skudd. Dyrker du plantene dine innendørs eller i drivhus, går det ofte raskere.</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">'Bocking 14' er en steril variant som betyr at den ikke har evne til å produsere og spre seg via frø. Formering skjer bare under jorden. Dette betyr at 'Bocking 14' sammen med 'Bocking 4' osv. ikke er klassifisert som invasiv.</span></p> <p>Borekaksen sendes trygt og sikkert pakket med støtdempende emballasje.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnavn:</strong> Comfrey 'Bocking 14' <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vitenskapelig navn:</strong> <em data-mce-fragment="1">Symphytum x uplandicum<br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Boraginaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Comfrey er historisk sett en godt brukt plante i behandling av ulike plager. Men fremfor alt er det en svært effektiv akkumulator av næringsstoffer, det vil si en god jordforbedringsmiddel. Comfrey vokser raskt og røttene er dype, noe som gir planten tilgang på næring fra dypere jordlag som ellers er utilgjengelige for de fleste planter. Det er stort sett mineraler som kalium og kalsium som lagres i bladene, men også magnesium, jern, fosfor, mangan mm.</p> <p data-mce-fragment="1">Bladene fra vallen kan klippes ned i løpet av året og brukes som dekkmateriale, eller alternativt graves ned i jorda, for å gjøre næringsstoffene tilgjengelig for andre planter. Comfrey blader er godt egnet som gjødsel for frukttrær og bærbusker takket være deres kalium- og fosforinnhold.</p> <p data-mce-fragment="1">Comfrey har en lang vekstsesong, tidlig vinter til sen høst.</p> <p data-mce-fragment="1">Hvis bladene ikke klippes før vinteren, visner de og tilfører på samme måte næring til jorda de vokser på. Nye blader begynner å dukke opp på planten umiddelbart etter at snøen smelter.</p> <p data-mce-fragment="1">Du kan også lage ditt eget gjødselvann av comfrey ved å fylle en beholder med bladene og deretter fylle med vann opp til kanten. La stå i et par dager og bland deretter gjødselvannet med 10 deler vann til å vanne plantene med.</p> <p data-mce-fragment="1">Effektiv som kantplante nær gjødselhauger for å hindre næringslekkasje, men også som kantplante rundt plantasjer og andre steder der man ikke ønsker at råtegresset skal spre seg. Comfreys tette rotsystem blir som en underjordisk vegg, noe som gjør det vanskelig for andre røtter å komme gjennom.</p> <p data-mce-fragment="1">Comfrey skaper et attraktivt miljø for andre planter i hagen - enten det er for å tiltrekke seg pollinatorer eller for å fungere som naturlig gjødsel.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Comfrey er en urteaktig flerårig plante. Den fortsetter derfor å vokse på stedet selv etter at bladene har visnet om vinteren.</p> <p data-mce-fragment="1">Det er en utrolig lettstelt plante og den er tolerant i valg av planteplassering. Den kan vokse i skygge så vel som våt jord og er derfor en effektiv komponent i oversvømmet og vannfylt jord.</p> <p data-mce-fragment="1">Den trives også i tørrere jord på solrike steder, selv om den klarer seg best i et litt fuktig miljø.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: skygge/halvskygge/sol<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 50-180 cm<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-6</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Tieguanyin': nuvarande höjd ca 40–50 cm - 4 år gamla</strong><br><br>'Tieguanyin' är en berömd sort från Anxi i Fujianprovinsen i Kina, traditionellt använd för att tillverka det klassiska oolong-teet med samma namn. Sorten har ett brett, horisontellt växtsätt och mellanstora blad som lämpar sig väl för produktion av både oolong och svart te. Den är anmärkningsvärt köldtålig för sitt ursprung och passar därför fint för försök till oolongproduktion även i nordligare odlingszoner.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Longjing 43': nuvarande höjd ca 40–50 cm - 4 år gamla</strong><br><br>'Longjing 43' är en väletablerad sort från Zhejiang-provinsen i Kina, framtagen särskilt för att producera högkvalitativt grönt te. Den odlas på hög höjd och har god köld- och torktålighet, vilket gör den lämplig för odling även i nordligare klimat. Bladen är mellanstora med klassiskt utseende och tydlig aromprofil – perfekt för dig som vill producera eget Longjing-liknande grönt te hemma.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a href="https://gretaste.se/" title="Gretas Te ~ unika teer" rel="noopener" style="color: rgb(78, 153, 29);" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Kymin': nuvarande höjd ca 30–40 cm - 2 år gamla</strong><br><br>'Kymin' är en georgisk sort framtagen i samarbete med kinesiska teförädlare, med syftet att odla sorter lämpliga för Keemun-liknande teer under kallare förhållanden. Den kombinerar kinesisk smakprofil med den georgiska tebuskens tålighet mot kyla och torka. Växtsättet är upprätt och bladen är medelstora – en mångsidig sort som lämpar sig för svart och vitt te.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a href="https://gretaste.se/" title="Gretas Te ~ unika teer" rel="noopener" style="color: rgb(78, 153, 29);" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Kolkhida': nuvarande höjd ca 30–40 cm - 2 år gamla</strong><br><br>'Kolkhida' är en georgisk sort framtagen på 1970-talet i regionen Samegrelo nära Svarta havet – en plats med långa traditioner av teodling i kallare och fuktiga förhållanden. Sorten är framtagen för att vara särskilt tålig mot både kyla och torka. Den har ett brett, horisontellt växtsätt och små, kompakta blad som gör den särskilt lämpad för skörd av unga toppskott för finare sorter av grönt, vitt och svart te.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Georgian Classic': nuvarande höjd ca 30–40 cm <meta charset="utf-8">- 2 år gamla</strong><meta charset="utf-8"></p> <p>'Georgian Classic' är en traditionell och robust sort från en av de äldsta teplantagerna i Kaukasusbergen i västra Georgien. Regionen har en lång historia av teodling, och den här sorten har odlats och förädlats i generationer för att klara både kyla och torka. <meta charset="utf-8">'Georgian Classic' lämpar sig särskilt bra för att producera grönt, svart och vitt te. Handplockade och varsamt bearbetade ger bladen ett smakrikt och fylligt te med tydlig karaktär.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p data-mce-fragment="1">1 teplante: 2 år gammel - nåværende høyde 30-40 cm</p> <p data-mce-fragment="1">Frøsådde planter, dyrket i svensk klima</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnavn&nbsp;:</strong> <span>Te, tebusk, teplante</span> <br><strong>Vitenskapelig navn:</strong> <em><span>Camellia sinensis</span><br></em> <strong>Familie:</strong> <span data-mce-fragment="1">Theaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong><span data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Te konsumeres over hele verden og er den nest vanligste drikken etter vann. Tebusken inneholder tein, som motvirker tretthet, og <em>teanin</em> , som gir en beroligende effekt, i motsetning til kaffe, som kun har de oppkvikkende egenskapene til koffein (=tein). En kopp te kan derfor virke oppkvikkende og beroligende på samme tid.</p> <p data-mce-fragment="1">Det er hovedsakelig bladknopper og blader som plukkes til å brygge te med, men noen ganger brukes også blomstene.</p> <p data-mce-fragment="1">Fra tebusken Camellia sinensis kan du lage forskjellige typer te: hvit, gul, grønn, blå (oolong), svart og "mørk" te. Forskjellen mellom dem består av forskjellige gjærings- og oksidasjonsprosesser. Hvit te får ikke engang oksidere, mens "mørk" te får både oksidere og gjære i lange perioder. Typene i mellom er gradvis mer eller mindre i den ene eller den andre retningen, i den rekkefølgen som er trykt ovenfor. Alle typer har sine helsemessige fordeler, noen ganger forskjellige.</p> <p data-mce-fragment="1">Rød te (rooibos) kommer fra en annen planteart, Rooibos-busken<span data-mce-fragment="1">&nbsp;</span><em data-mce-fragment="1">Aspalathus linearis</em> <em data-mce-fragment="1">.</em></p> <p data-mce-fragment="1">Tebladene brukes også til matlaging i Asia<meta charset="utf-8"> - for eksempel <em>tebladsalat</em> (gjærede blader) i Burma og (friske blader) i Thailand.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Te har nylig begynt å dyrkes i Sverige og det er en suksessrik tefarm på Gotland som dyrkes for kommersiell bruk. Tebusken vokser i sitt naturlige miljø i store høyder hvor det blir kaldere om natten, og hvor det også kan være kaldt om dagen. Tebusken kan overvintres utendørs i Sverige, avhengig av plassering og omstendigheter kan plantene trenge å vinterdekkes (f.eks. med halm).</p> <p data-mce-fragment="1">Te trives i sur jord, bruk Rhododendronjord når du planter om planten første gang.</p> <p data-mce-fragment="1">&nbsp;</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: sol/delskygge<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 1-2 meter<br data-mce-fragment="1"> Spiretid: 1-3 måneder<br></p>

<p data-mce-fragment="1">1 Goji-plante: 2 år gammel - klar til å blomstre = bære frukt</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> Nåværende høyde 20-40 cm</p> <p data-mce-fragment="1">Oppvokst i svensk klima</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnavn:</strong> Goji<br> <strong>Vitenskapelig navn:</strong><span data-mce-fragment="1">&nbsp;</span><em data-mce-fragment="1">Lycium barbarum<br></em> <strong>Familie:</strong> <span data-mce-fragment="1">Solanaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</span></strong><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> Gojibær er en av de mest populære «supermatene» (betegnelse for mat med spesielt høye næringsverdier) og brukes ofte i müsli, smoothies, salater og brød eller rett og slett spist som de er. Grunnen til populariteten er sannsynligvis fordi gojibæret er et av de mest næringsrike bærene som finnes. Den er rik på vitaminer og mineraler samt omega-3 og antioksidanter. Gojibæret har også et spesielt høyt proteininnhold på 10g per 100g, noe som er svært uvanlig blant frukt og bær. Smaken er søtlig med hint av tranebær og kirsebær. Bærene tørkes vanligvis før bruk.</p> <p data-mce-fragment="1">Det røde gojibæret er rikere på karotenoider enn det<span>&nbsp;</span><span style="color: #4e991d;"><strong><a href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" title="Svart Goji (Lycium ruthenicum)" style="color: #4e991d;" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" target="_blank">svart gojibær</a></strong></span> , mens den sorte er rikere på antioksidanter.</p> <p data-mce-fragment="1">Roten brukes i urtemedisin til bl.a. dens leverrensende egenskaper.</p> <p data-mce-fragment="1">Bladene brukes i Asia i gryteretter og supper eller lages til te.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Goji vokser vilt i Asia og har siden den ble brakt inn i Sverige også begynt å spre seg naturlig her. Planten er en løvfellende busk som vanligvis blir 80-200 cm høy.</p> <p data-mce-fragment="1">Planten er veldig lettstelt og hardfør mot både salt og vind. Trives godt i både sol og halvskygge – goji er en tilpasningsdyktig plante.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: sol/delskygge<br data-mce-fragment="1"> Høyde: opptil 3 meter (ofte rundt 2m)<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1">1 stk Hvit morbærtre: 3 år gammelt - nåværende høyde 80-100 cm</p> <p data-mce-fragment="1">Frøsådde planter, dyrket i svensk klima</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnavn:</strong> Hvit morbær, Hvit morbærtre <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vitenskapelig navn:</strong> <em data-mce-fragment="1">Morus alba<br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Moraceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Morbærtrær er en av verdens eldste kulturplanter – sannsynligvis mest kjent for å være vertskap for silkeormer hvis tråder er fremstilt til silkestoff, siden morbærblader er silkeormens i utgangspunktet eneste matkilde. Spesielt bladene fra det hvite morbærtreet er populære blant silkeormene. Den hvite morbær stammer fra Vest-Asia.</p> <p data-mce-fragment="1">Bærene på det hvite morbærtreet varierer i farge - fra hvitt, til rosa, til rødt, til nesten svart. De hvite morbærene har en søtere smak enn deres svartfruktede slektning<span>&nbsp;</span><a href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra" title="Svart morbær (Morus nigra)" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>Morus nigra</strong></span></a> . Bærene er rike på antioksidanter og, i likhet med morbærbladte, antas det å bidra til å balansere blodsukkernivået. Takket være det uvanlig høye næringsinnholdet regnes morbær som en såkalt "supermat", som f.eks.<span>&nbsp;</span><a href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" title="Goji (Lycium barbarum)" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;">gojibæret</span></strong></a> .</p> <p data-mce-fragment="1">Tørkede bær har en kremaktig kullaktig smak. I tillegg inneholder morbær stoffet MFE, som stabiliserer blodsukkernivået og dermed demper kroppens søtsukker. Derfor er morbær en vanlig erstatning for de som vil kvitte seg med søtsuget.</p> <p data-mce-fragment="1">Du kan også lage saft og syltetøy av bærene.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Det hvite morbærtreet er noe hardere enn slektningen<span>&nbsp;</span><a href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra" title="Svart morbær (Morus nigra)" data-mce-fragment="1" target="_blank"><span style="color: #4e991d;" data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Morus nigra</strong></span></a> og tåler temperaturer ned til -30 <span data-mce-fragment="1">°</span> <span data-mce-fragment="1">C.</span> Den kan vokse i de fleste jordarter, men trives best i løs, næringsrik jord. Hardfør i vindfulle kystklima, men optimal vekst gis på varme, vindskjermede steder.</p> <p data-mce-fragment="1">Egnet som espalier da grenene er lett bøybare.</p> <p data-mce-fragment="1">Morbærtrær egner seg også i skoghager da de er en populær vertsplante for mange organismer og gir gjentakende avlinger uten stort vedlikehold og beskytter planter i lavere lag.</p> <p data-mce-fragment="1">Morbær er selvfruktbare, noe som betyr at det bare trengs ett tre for å bære frukt.</p> <p data-mce-fragment="1">Beskjær om vinteren når treet/busken er i dvale for å unngå overdreven "blødning" av treet, som ellers er et vanlig kjennetegn på morbærplanter.</p> <p data-mce-fragment="1">Bærene modnes kontinuerlig fra midtsommer til tidlig høst.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong></strong> Når det er på tide å høste er et tips å plukke bærene med en nål for å unngå å knuse dem mellom fingrene.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: sol<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 1-3 m<br data-mce-fragment="1"> Spiretid: 1-12 måneder<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-3</p>

<p data-mce-fragment="1">1 stk Sort Morbærtre: 3 år gammelt - nåværende høyde 60-90 cm</p> <p data-mce-fragment="1">Frøsådde planter, dyrket i svensk klima</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnavn:</strong> Svart morbær, Svart morbærtre <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vitenskapelig navn:</strong> <em data-mce-fragment="1">Morus nigra<br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Moraceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"></span> <span data-mce-fragment="1">Morbærtrær er en av våre eldste kulturplanter. Det svarte morbærtreet, i likhet med den hvite sorten,</span> <a title="Hvit morbær (Morus alba)" href="https://tradgardsdags.nu/products/vitt-mullbar-morus-alba" target="_blank"><strong data-mce-fragment="1"><span style="color: #4e991d;" data-mce-fragment="1">Morus alba</span></strong></a> <span data-mce-fragment="1">, stammer fra Vest-Asia – derimot kom det svarte morbærtreet til Europa et par hundre år før det hvite. De første funnene av kunnskap om det svarte morbærtreet var allerede rundt 300 f.Kr. Det kan muligens være at Morus nigra har sin opprinnelse litt lenger mot sør-vest (nærmere Europa) i Vest-Asia enn sin slektning Morus alba, og at det er derfor Morus nigra også har en litt dårligere hardførhet i kaldt klima enn sin slektning.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Tradisjonelt ble den svarte morbæren brukt til å lage vin og sminke – takket være dens høye konsentrasjon av antocyaniner som gir bæret dens dype mørke farge. Men bærene ble også dyrket for ferskt konsum.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">I motsetning til fruktene til det hvite morbærtreet som kan variere i farge, er fruktene til det svarte morbærtreet alltid svarte når de er modne. Den svarte morbæren er også mer syrlig.</span></p> <p data-mce-fragment="1">Bærene er rike på antioksidanter og, i likhet med morbærbladte, antas det å bidra til å balansere blodsukkernivået. Dette er takket være<span>&nbsp;</span><span data-mce-fragment="1">innhold av stoffet MFE, som stabiliserer blodsukkernivået og dermed undertrykker kroppens søtsukker. Derfor er morbær en vanlig erstatning for de som vil kvitte seg med søtsuget.</span></p> <p data-mce-fragment="1">På grunn av bærets uvanlig høye næringsinnhold regnes morbær, i likhet med <a title="Goji (Lycium barbarum)" href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" data-mce-fragment="1" target="_blank"><strong data-mce-fragment="1"><span style="color: #4e991d;" data-mce-fragment="1">gojibæret</span></strong></a> , som en såkalt "supermat".</p> <p data-mce-fragment="1">I tillegg til morbærvin kan du også lage saft og syltetøy av bærene.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Tåler temperaturer ned til -25 <span data-mce-fragment="1">°</span> <span data-mce-fragment="1">C.</span> Treet kan vokse i de fleste jordarter, men trives best i løs, næringsrik jord. Hardfør i vindfulle kystklima, men optimal vekst gis på varme, vindskjermede steder.</p> <p data-mce-fragment="1">Passer godt som espalier som grenene er<span data-mce-fragment="1">&nbsp;</span>lett bøyelig.</p> <p data-mce-fragment="1">Morbærtrær egner seg også i skoghager da de er en populær vertsplante for mange organismer og gir gjentakende avlinger uten stort vedlikehold og beskytter planter i lavere lag.</p> <p data-mce-fragment="1">Morbær er selvfruktbare, noe som betyr at det bare trengs ett tre for å bære frukt.</p> <p data-mce-fragment="1">Beskjær om vinteren når treet/busken er i dvale for å unngå overdreven "blødning" av treet, som ellers er et vanlig kjennetegn ved<span data-mce-fragment="1">&nbsp;</span>morbærplanter.</p> <p data-mce-fragment="1">Bærene modnes kontinuerlig fra midten av sommeren til tidlig høst.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"></strong> Bærene høstes når fargen har endret seg fra rød til kulsort. Et tips er å plukke bærene med en nål for å unngå at de blir knust mellom fingrene.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: sol<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 1-4 m<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-3</p>

<p data-mce-fragment="1">1. plante Sommerfuglvin: 2 år gammel - nåværende høyde 40-80 cm</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnavn:</strong> <span data-mce-fragment="1">Butterfly Vine, Schisandra Berry, Lemon Vine, Magnolia Berry, Wu Wei Zi</span><br> <strong>Vitenskapelig navn:</strong> <em>Schisandra chinensis<br></em> <strong>Familie:</strong> Schisandraceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1" mce-data-marked="1">'Sadova nr. 1' er en selvbestøvende variant - bare ett individ er nødvendig for fruktdannelse.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Schisandrabæret - 'Bæret av de fem smakene', med sin opprinnelse i regionene rundt det nordøstlige Kina, Korea, den østlige delen av Russland og det nordlige Japan,</span><span data-mce-fragment="1">&nbsp;</span><span data-mce-fragment="1">har blitt brukt i tradisjonell kinesisk medisin i over 2000 år. I nyere tid har bæret også begynt å vekke oppsikt i Vesten. Navnet kommer fra troen på at bærene har alle følgende smaker: <em>sødme</em> , <em>surhet</em> , <em>salt</em> , <em>bitterhet</em> og <em>krydder</em> .</span> <span data-mce-fragment="1">Smaken beskrives som god, om enn spesiell.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">De oransjerøde bærene vokser i druelignende klaser og lar seg vanligvis soltørke etter høsting.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"></span><span data-mce-fragment="1">Schisandrabær har i likhet med gojibær et svært høyt næringsinnhold i forhold til vekten. Bæret inneholder antioksidanten glutation, som blant annet fremmer kroppens restitusjon etter fysisk anstrengelse. Glutation er også nødvendig for at de andre antioksidantene i kroppen skal fungere. Schisandrabæret omtales ofte som et "superbær", som gojibæret osv.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Schisandrabæret regnes blant adoptogenene, og har derfor evnen til å hjelpe kroppen til å tilpasse seg under ulike stressende omstendigheter i form av f.eks varme, kulde, fysisk anstrengelse og psykisk stress. Det er også gjort studier som viste at inntak av bærene førte til forbedret finmotorikk samt økt konsentrasjon, utholdenhet og mer velfungerende reflekser. Av følgende grunner er Schisandra-bær et populært supplement blant idrettsutøvere, og bruken av disse er spesielt utbredt i Russland og Asia.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Schisandrabær skal også ha en positiv effekt på synsfunksjonen.<meta charset="utf-8"> De anses også for å kunne styrke motstanden mot virusinfeksjoner som forkjølelse og influensa.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Som med de fleste "superbær" virker fordelene nesten "endeløse" - det er tross alt studier som støtter disse påstandene, mens noen få andre studier ikke har oppnådd de samme resultatene. Det bør være opp til alle å teste, for å virkelig kunne avgjøre hvordan det påvirker eller ikke påvirker. Det er mye å lese om disse påståtte fordelene for den interesserte.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">I Østen brukes bærene både som medisin, i vinproduksjon og til juice og te.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Schisandrabær kan brukes på samme måte som tørkede tyttebær: for eksempel topping av havre over natten, i grøt, i råkostboller, lage juice, smoothies osv.</span></p> <p data-mce-fragment="1">Schisandra bær har sett utbredt bruk: som ingrediens i Kombucha brygger og i punch, Schisandra sirup og småkaker bakt med Schisandra pulver.<meta charset="utf-8"> Gelé kokt på bærene bør være en interessant spesialitet.</p> <p data-mce-fragment="1">Schisandrabær egner seg veldig godt (og stadig mer kjent for) å ha med seg på fotturer da bærene både er næringstette, energirike og har en prestasjonsfremmende evne.</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> <span data-mce-fragment="1">Behagelig duftende kremhvite</span> blomster på forsommeren. De<meta charset="utf-8"> glødende oransje-røde bær foran det gulnende bladverket et vakkert inntrykk<meta charset="utf-8"> i hagen om høsten. Bærene henger til og med på etter at vintreet mister bladene.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">En klatreplante som egner seg til å vokse mot et espalier, pergola eller for eksempel en trestamme i skogshager.</p> <p data-mce-fragment="1">Tolerant for skygge - i stand til å vokse<meta charset="utf-8"> mot nordveggen og fortsatt produsere produsere godt med bær. For optimal vekst er nok en plassering i halvskygge best.</p> <p data-mce-fragment="1">Ikke motstandsdyktig mot overdreven varme, for mye direkte sollys eller tørke.</p> <p data-mce-fragment="1">Bruk en godt drenert, fuktighetsbevarende jord.</p> <p data-mce-fragment="1">Bærene modnes i september.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: delvis skygge / skygge <br data-mce-fragment="1">Høyde: opptil 8 meter<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1">1 stk <meta charset="utf-8">Persisk Silketre: 2 år gammelt - nåværende høyde 40-60 cm</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnavn:</strong> Silketre, Persisk Silketre, Pink Silk Tree, Tree of Happiness, Mimosa <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vitenskapelig navn:</strong> <em data-mce-fragment="1">Albizia julibrissin<br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Fabaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</strong></p> <p>Silketreet er et slående tre hvis opprinnelse kan spores til området rundt Iran og Aserbajdsjan gjennom Kina, til Korea. Treet er preget av sine luftige, knallrosa blomster som ligner en silkeaktig fjærkrone. Dens skjønnhet har gjort det til et verdsatt tre over hele verden.</p> <p>Silketreet har også blitt brukt for sine spiselige og medisinske egenskaper i århundrer. Unge blader spises som en grønnsak - kokt eller dampet. De beskrives som å ha en aromatisk smak. Til og med blomster kokes for konsum. En historisk kjent kjøkkenplante i sine hjemtrakter.</p> <p><meta charset="utf-8"> Plantens bark, blader og blomster og blomsterknopper brukes til å lage te og ekstrakter med kjente helsemessige fordeler. Blomster høstes ved åpning og barken høstes om våren eller sensommeren for å tørkes for senere konsum.</p> <p>Te laget av blomster sies å ha en delikat, søt smak og lindre stress, spenninger og til og med mindre depresjon. Det er nok en av grunnene til at treet også kalles «Lykkens tre». Vennligst avgjør selv om dette er riktig for deg.</p> <p>Du kan også lage gel fra nylig blomstrede blomster.</p> <p>I tradisjonell asiatisk medisin har den blitt brukt blant annet for å roe nerver og som et mildt beroligende middel mot søvnforstyrrelser.</p> <p>Blomster har blitt observert å være effektive for å tiltrekke bier og sommerfugler (så vel som kolibrier i Amerika).<br><meta charset="utf-8"></p> <p>Dette treet, som andre planter i ertefamilien (Fabaceae), samarbeider med jordbakterier som binder nitrogen fra luften og fester det til treets røtter. På denne måten tilføres plantestedet rundt omkring med nitrogen som ellers ville vært utilgjengelig for vegetasjonen - derfor kaller vi planter som har slikt samarbeid for nettopp <em>Jordforbedrer</em> .</p> <p data-mce-fragment="1">Treverket brukes også til å lage møbler.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Kultur:</strong></p> <p>Silketreet kan dyrkes utendørs på de mer gunstige stedene i Sverige (omtrent fra Uppsala og sørover i henhold til plantesoner).<meta charset="utf-8"> Treet må imidlertid være hardfør ned til -25<meta charset="utf-8"> <span data-mce-fragment="1">°C, så geografisk plassering er like ofte tvetydig og suksess avhenger i stor grad av den faktiske anleggsplasseringen.</span> <span data-mce-fragment="1">T</span> trives best på varme og solrike steder - en god plass ligger lunt mot sørvegg.</p> <p>Unge skudd kan være følsomme for kulde og frost. Beskytt treet om vinteren dersom du dyrker utendørs, for eksempel med halm rundt underlaget og vindbeskyttelse i form av fiberduk festet til staker rundt treet hvis det står i utsatt posisjon. Dette må nok bare gjøres den første vinteren etter innkjøp av disse 2 år gamle trærne.</p> <p><meta charset="utf-8"> <span data-mce-fragment="1">Silketreet kan ellers</span> dyrkes i en potte som er fredet over vinteren.</p> <p><meta charset="utf-8"> Silketreet er et hurtigvoksende tre med relativt lavt vannbehov som kan stå i direkte sol. Treet foretrekker godt drenert jord og moderat vanning. Nærmere bestemt: Vann mye og sjelden for å oppmuntre til høyere vekst. Ganske tørketolerant.</p> <p>Motstandsdyktig mot beskjæring. Kan formes til å vokse inntil for eksempel en husvegg. Beskjæring gjøres på senvinteren eller tidlig på våren.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: sol<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 5-7 m<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1">1 teplante: 2 år gammel - nåværende høyde 30-40 cm</p> <p data-mce-fragment="1">Frøsådde planter, dyrket i svensk klima</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnavn&nbsp;:</strong> <span>Te, tebusk, teplante</span> <br><strong>Vitenskapelig navn:</strong> <em><span>Camellia sinensis</span><br></em> <strong>Familie:</strong> <span data-mce-fragment="1">Theaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong><span data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Te konsumeres over hele verden og er den nest vanligste drikken etter vann. Tebusken inneholder tein, som motvirker tretthet, og <em>teanin</em> , som gir en beroligende effekt, i motsetning til kaffe, som kun har de oppkvikkende egenskapene til koffein (=tein). En kopp te kan derfor virke oppkvikkende og beroligende på samme tid.</p> <p data-mce-fragment="1">Det er hovedsakelig bladknopper og blader som plukkes til å brygge te med, men noen ganger brukes også blomstene.</p> <p data-mce-fragment="1">Fra tebusken Camellia sinensis kan du lage forskjellige typer te: hvit, gul, grønn, blå (oolong), svart og "mørk" te. Forskjellen mellom dem består av forskjellige gjærings- og oksidasjonsprosesser. Hvit te får ikke engang oksidere, mens "mørk" te får både oksidere og gjære i lange perioder. Typene i mellom er gradvis mer eller mindre i den ene eller den andre retningen, i den rekkefølgen som er trykt ovenfor. Alle typer har sine helsemessige fordeler, noen ganger forskjellige.</p> <p data-mce-fragment="1">Rød te (rooibos) kommer fra en annen planteart, Rooibos-busken<span data-mce-fragment="1">&nbsp;</span><em data-mce-fragment="1">Aspalathus linearis</em> <em data-mce-fragment="1">.</em></p> <p data-mce-fragment="1">Tebladene brukes også til matlaging i Asia<meta charset="utf-8"> - for eksempel <em>tebladsalat</em> (gjærede blader) i Burma og (friske blader) i Thailand.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Te har nylig begynt å dyrkes i Sverige og det er en suksessrik tefarm på Gotland som dyrkes for kommersiell bruk. Tebusken vokser i sitt naturlige miljø i store høyder hvor det blir kaldere om natten, og hvor det også kan være kaldt om dagen. Tebusken kan overvintres utendørs i Sverige, avhengig av plassering og omstendigheter kan plantene trenge å vinterdekkes (f.eks. med halm).</p> <p data-mce-fragment="1">Te trives i sur jord, bruk Rhododendronjord når du planter om planten første gang.</p> <p data-mce-fragment="1">&nbsp;</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: sol/delskygge<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 1-2 meter<br data-mce-fragment="1"> Spiretid: 1-3 måneder<br></p>

<p>1&nbsp;Comfrey plante med sterkt rotsystem og nye skudd - planter hentet fra flere <span data-mce-fragment="1">år gammel morplante av sorten 'Bocking 14' (naturlig forplantet via rotformering)</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Kronekaks etablerer seg både raskt og vellykket.</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Plasser kronstiklingene i jord - enten i en potte eller i åpen mark. Sørg for at jorda holdes fuktig den første måneden, deretter klarer planten seg som regel selv. Dyrker du plantene dine innendørs eller i drivhus, går det raskere.</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">'Bocking 14' er en steril variant som betyr at den ikke har evne til å produsere og spre seg via frø. Formering skjer bare under jorden. Dette betyr at 'Bocking 14' sammen med 'Bocking 4' osv. ikke er klassifisert som invasiv.</span></p> <p>Anlegget sendes trygt og sikkert pakket med støtdempende emballasje.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnavn:</strong> Comfrey 'Bocking 14' <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vitenskapelig navn:</strong> <em data-mce-fragment="1">Symphytum x uplandicum<br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Boraginaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Comfrey er historisk sett en godt brukt plante i behandling av ulike plager. Men fremfor alt er det en svært effektiv akkumulator av næringsstoffer, det vil si en god jordforbedringsmiddel. Comfrey vokser raskt og røttene er dype, noe som gir planten tilgang på næring fra dypere jordlag som ellers er utilgjengelige for de fleste planter. Det er stort sett mineraler som kalium og kalsium som lagres i bladene, men også magnesium, jern, fosfor, mangan mm.</p> <p data-mce-fragment="1">Bladene fra vallen kan klippes ned i løpet av året og brukes som dekkmateriale, eller alternativt graves ned i jorda, for å gjøre næringsstoffene tilgjengelig for andre planter. Comfrey blader er godt egnet som gjødsel for frukttrær og bærbusker takket være deres kalium- og fosforinnhold.</p> <p data-mce-fragment="1">Comfrey har en lang vekstsesong, tidlig vinter til sen høst.</p> <p data-mce-fragment="1">Hvis bladene ikke klippes før vinteren, visner de og tilfører på samme måte næring til jorda de vokser på. Nye blader begynner å dukke opp på planten umiddelbart etter at snøen smelter.</p> <p data-mce-fragment="1">Du kan også lage ditt eget gjødselvann av comfrey ved å fylle en beholder med bladene og deretter fylle med vann opp til kanten. La stå i et par dager og bland deretter gjødselvannet med 10 deler vann til å vanne plantene med.</p> <p data-mce-fragment="1">Effektiv som kantplante nær gjødselhauger for å hindre næringslekkasje, men også som kantplante rundt plantasjer og andre steder hvor man ikke ønsker at rotgress skal spre seg. Comfreys tette rotsystem blir som en underjordisk vegg, noe som gjør det vanskelig for andre røtter å komme gjennom.</p> <p data-mce-fragment="1">Comfrey skaper et attraktivt miljø for andre planter i hagen - enten det er for å tiltrekke seg pollinatorer eller for å fungere som naturlig gjødsel.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Comfrey er en urteaktig flerårig plante. Den fortsetter derfor å vokse på stedet selv etter at bladene har visnet om vinteren.</p> <p data-mce-fragment="1">Det er en utrolig lettstelt plante og den er tolerant i valg av planteplassering. Den kan vokse i skygge så vel som våt jord og er derfor en effektiv komponent i oversvømmet og vannfylt jord.</p> <p data-mce-fragment="1">Den trives også i tørrere jord på solrike steder, selv om den klarer seg best i et litt fuktig miljø.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: skygge/halvskygge/sol<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 50-180 cm<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-6</p>

<p data-mce-fragment="1">1. tre Chinese Toon: 1 år gammel - nåværende høyde 15-30 cm</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnavn:</strong> <span>kinesisk toon, toona, kinesisk grønnsakstre, sigarbokstre, kinesisk mahogni, kinesisk toon, løktre</span><br> <strong>Vitenskapelig navn:</strong> <em><span>Toona sinensis / Cedrela sinensis</span><br></em> <strong>Familie:</strong> Meliaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong><span data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Chinese Toon er et vinterhardt tre med iøynefallende løvverk som vises i rosa-røde toner om våren. Om høsten har bladene en vakker gylden farge. Utseendet er imidlertid bare prikken over i-en, da treet har en lang rekke forskjellige bruksområder.</p> <p data-mce-fragment="1">Unge skudd og blader er tilberedt og er en verdsatt ingrediens i Kina. Bladene har en sprø konsistens og sies å smake lik løk. Smaken er også noen ganger beskrevet som umami, eller nøtteaktig. En annen kilde beskriver smaken av de kokte bladene som et komplekst måltid i seg selv - mer spesifikt: som ristede bønner med toner av løk og pepper. "Selv de som ikke liker grønnsaker kan like Toona."</p> <p data-mce-fragment="1">Bladene er rike på vitamin A og inneholder ca 6 % protein, 1 % fett, 6,6 % karbohydrater og 1,5 % mineraler av ulike slag.</p> <p data-mce-fragment="1">Måten å lage mat på er vanligvis som en komponent i en wok eller å dampe/koke bladene og spise som sidegrønnsak. Kan også stekes på en tempura-aktig måte.</p> <p data-mce-fragment="1">Unge skudd og blader spises likevel i salater eller tilsettes/syltes. I Kina tørkes blader og skudd og males og brukes som krydder.</p> <p data-mce-fragment="1">Andre bruksområder<meta charset="utf-8"> blant svensker ser det også ut til å lage buljong av blader og skudd, pesto eller slenge i en hamburger.</p> <p data-mce-fragment="1">En telignende drikk lages av blader og skudd, i noen tilfeller også frukten. Blader og skudd varmes opp i en panne i kort tid og får deretter tørke sakte.</p> <p data-mce-fragment="1">Røtter, bark og frukt brukes i tradisjonell kinesisk medisin.</p> <p data-mce-fragment="1">Treverket er høyt verdsatt tre og ligner mahogni med sin mørkerøde farge - det brukes til å lage møbler, vinduskarmer osv. Treet har også en delikat duft og brennes i templer som røkelse.</p> <p data-mce-fragment="1">Noen ganger referert til som et synonym for sigarbokstre, da treverket historisk har blitt brukt til fremstilling av sigarbokser. Det var imidlertid hovedsakelig slektningen <em data-mce-fragment="1">T. odorata</em> som ble brukt til dette formålet.</p> <p data-mce-fragment="1">Får vakre hvite/rosa blomster i store panikker hengende fra greinene i august. Blomstene er søtt duftende og dyktige til å tiltrekke seg pollinatorer.</p> <p data-mce-fragment="1">I kinesisk kultur brukes <em>T. sinensis</em> ofte symbolsk for å representere farsfiguren.</p> <p data-mce-fragment="1">På avstand kan kinesiske Toon noen ganger se litt ut som bambus, når det er lov å ta rotskudd og dermed danne en lund. Stående under et stort tre ser løvet nesten palmeaktig ut mot himmelens bakgrunn. En iøynefallende plante på mange måter.</p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"></span> <strong>Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Kommer fra det østlige Asia – fra Nord-Korea, gjennom Kina og helt ned til det vestlige Indonesia.</p> <p data-mce-fragment="1">Enkel å ta vare på og raskt voksende. Plasser i en solrik beliggenhet. Hardfør utendørs i sone 1-2. Det er rapportert klare temperaturer ned til -25ºC.</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> Trives best i fuktig, fruktbar og veldrenert jord. Tåler det meste av jords pH. Trives ikke i våt jord.</p> <p data-mce-fragment="1">Kan holdes lavtvoksende og toppes for kontinuerlig vekst av unge skudd og blader.</p> <p data-mce-fragment="1">Har god skyggetoleranse, men resultatet er slanke, langstrakte trær som søker lyset.</p> <p data-mce-fragment="1">Plassert i sol eller skygge blir treet etter hvert til ca 15-20 meter høyt. Kinesisk Toon kan leve over 100 år.</p> <p data-mce-fragment="1">Topper også som større trær for rik vekst av unge blader og skudd.</p> <p data-mce-fragment="1"><em>T. sinensis</em> setter rotskudd i voksen alder.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: sol<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 15-20 meter<br> Vekstsone: 1-2</p>

<p>1. plante Minikiwi 'Issai': 2 år gammel</p> <p>Nåværende høyde 50-60 cm (større enn på bildet)</p> <p><strong>Trivialnavn:</strong> Minikiwi 'Issai', Stikkelsbær Actinidia, Hardy Kiwi<br> <strong>Vitenskapelig navn:</strong> <em>Actinidia arguta x <span data-mce-fragment="1">polygama</span></em><em> <br><strong>Familie:</strong> Actinidiaceae</em></p> <p><strong><span>Plantehistorie og bruk:</span></strong></p> <p>Minikiwin er en flerårig klatreplante som har sin opprinnelse i Japan, Korea og Nord-Kina. Det er en hardfør Kiwi-sort som kan vokse og produsere frukt godt utendørs i vårt klima. Fruktene blir små og hårløse, og spises med skallet på, i motsetning til de hårete kiwifruktene vi er vant til å kjøpe i butikkene.</p> <p>Sorten 'Issai' er en japansk hybrid mellom en Mini Kiwi fra Russland/Kina (Actinida arguta) og klatreaktiniden (Actinidia polygama). Kombinasjonen ga en smakfull, meget hardfør og sprek Kiwi-sort som egner seg utmerket for dyrking i vårt nordiske klima.</p> <meta charset="utf-8"> <p>'Issai' er selvfruktbar og produserer små grønne, glatte frukter som er omtrent 3 cm i diameter.</p> <meta charset="utf-8"> <p>Fruktene modnes i september og har en grønn fruktkjøtt med en frisk og søt-syrlig smak, som ligner på "vanlig" Kiwi.</p> <p class="p1"><span class="s1">Fruktene er en rik kilde til C-vitaminer (opptil 5 ganger mer enn for eksempel solbær) og kan spises direkte fra planten uten å skrelles. Fruktene kan også brukes til å lage syltetøy.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">I Korea brukes unge blader i en grønnsaksrett kalt namul.</span></p> <p><strong>Kultur:</strong></p> <meta charset="utf-8"> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwi 'Issai' er en hardfør variant som tåler temperaturer ned til -30 <span class="s2">℃</span> .</span> Den har en svingete vane og<meta charset="utf-8"> kan bli opptil 3-4 meter høye. En eller annen type klatrestøtte er nødvendig, for eksempel et espalier, vegg eller en pergola. <span class="Apple-converted-space"><meta charset="utf-8"> <span data-mce-fragment="1">Hvis du vil dyrke i en skogshage, fungerer det utmerket å la Minikiwn vokse mot en trestamme – prøv å sørge for at det er rimelig godt lys.</span></span></p> <p class="p1"><span class="Apple-converted-space">I juni blomstrer 'Issai' med små, velduftende hvite blomster som deretter blir til smakfulle, glatte små frukter.<meta charset="utf-8"> De sommergrønne bladene skifter til en vakker gul høstfarge om høsten.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwien trives best på et solrikt, varmt og lunt sted. Optimal planteplassering er i et drivhus, mot en vegg eller et espalier. Den klarer seg imidlertid også godt utenfor drivhus og i mer skyggefulle miljøer – men for best fruktproduksjon bør planten i det minste tilføres god lys- og vindbeskyttelse.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Plant Minikiwin i en næringsrik, godt drenert og fuktighetsbevarende jord. Skal du gjødsle bør det gjøres med for eksempel blåbærgjødsel, da Minikiwin trives best i en lett sur pH. Naturgjødsel og kompost fungerer også bra.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Selv om 'Issai' er selvfruktbar, er det fordelaktig å samplante den med en hannplante (innenfor samme slekt: <em>Actinidia spp.</em> ) for å fremme fruktproduksjonen. Det kan ta et par år før planten begynner å gi frukt. En etablert plante kan produsere store mengder</span> <span class="s1">frukt per år, rundt 25 kg per plante og i noen tilfeller mer.</span></p> <p class="p1"><meta charset="utf-8"> Det er gunstig å dyrke mot et espalier for å få god luftsirkulasjon og mer sollys til fruktene.</p> <p class="p1"><strong> Beskjæring</strong>:</p> <ul> <li>I det første planteåret er det greit å la planten begynne å ta form i 1-3 hovedstengler. Topp hovedstammen(e) på slutten av sesongen for å gjøre dem sterkere neste år.</li> <li>Det andre året topper du hovedskuddene som starter fra hovedstammene igjen. Sidegrenene, eller lange skudd, begynner så å utvikle seg. Du bør holde deg til maks 4 lange skudd per hovedstamme.</li> <li>I det tredje året bør også langskuddene kortes ned til 1-1,5 meter. På denne tiden begynner det ofte å danne seg blomster rundt de første centimeterne av sidegrenene, som deretter blir til fine frukter.</li> <li>I årene etter velger du år for år de beste sidegrenene/langskuddene på planten din. Klipp av andre nye grener. På denne måten har du dannet et stjerneformet grenfeste, en krage, som støtter resten av planten med frukt.</li> <li>Ikke legg igjen for mange sidegrener da dette gir en tett plante med færre frukter. Ved å toppe nye urteaktige grener om sommeren slipper du inn mer sollys og luft til fruktene, noe som favoriserer veksten deres.</li> <li>Eventuell beskjæring av treaktige plantedeler gjøres sent på høsten/tidlig vinter for å unngå blødninger.</li> </ul> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Alder: Flerårig<br> Planteposisjon: sol<br> Høyde: 3-4 m<br> Vekstsone: 1-5</p>

<p>1. amerikanske Judas-tre: 2 år gammelt - nåværende høyde 100-120 cm<br><br> MERK: Trærne i sesong 2024 er nå større og sterkere enn på bildet (tatt i sesong 2023)</p> <p><strong>Trivialnavn:</strong> Amerikansk Judas Tree, Canadisk Judas Tree, Eastern Redbud <strong><br>Vitenskapelig navn:</strong> <em>Cercis canadensis<br></em> <strong>Familie:</strong> Fabaceae</p> <p><strong>Plantehistorie og bruk:</strong></p> <p>Denne varianten av Judas-treet stammer fra Nord-Amerika. Da det amerikanske Judas-treet ble oppdaget av spanjolene i andre halvdel av 1500-tallet, ble det sammenlignet med Judas-treet fra<meta charset="utf-8"> middelhavsregionen ( <em>Cercis siliquastrum</em> ) som de allerede kjente - det er også det treet vi oftest refererer til når vi sier Judas tre her i den europeiske regionen. De viktigste forskjellene er at det amerikanske Judas-treet har spisse blader og er litt mindre i voksenstørrelse og er mer kaldbestandig - sammenlign <meta charset="utf-8"><em data-mce-fragment="1">C. canadensis</em> <em>'</em> USDA soner 4-9 med<meta charset="utf-8"> <em data-mce-fragment="1">C.</em> <em>siliquastrum</em> sine USDA-soner 6-10. <em data-mce-fragment="1">C. canadensis</em><em data-mce-fragment="1">&nbsp;</em>bør også være mer<em data-mce-fragment="1">&nbsp;</em>egnet for fuktige miljøer/jordsmonn enn mange andre arter i slekten.</p> <p>Blomstrer i mars-april med knallrosa blomster på den nakne stammen, deretter også på treets hovedstamme, som ofte er veldig iøynefallende. Blomstring sies å være sterkt kontrollert av omfanget av forrige vinter. Etter harde vintre blomstrer Judastreet kraftigere, etter mildere vintre mindre.</p> <p>Blomstene kan spises rå eller syltet. De har en forfriskende syrlig smak og er rike på vitamin C. Spennende tillegg til en salat.</p> <p>Uåpnede blomsterknopper kan også syltes eller settes i som <a title="Kapers (Capparis spinosa)" href="https://tradgardsdags.nu/products/kapris-capparis-spinosa" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>kapers</strong></span></a> .</p> <p>Indianerstammer i Nord-Amerika dekket de modne frøbelgene med glødende kull, deretter skrellet og spiste de brente frøene. Jeg antar at en moderne måte å gjøre dette på er ganske enkelt å skille frøene fra poden og steke frøene over komfyren eller i ovnen for å gjøre dem klare til å spises. Noen kilder hevder å ha bløtlagt og kokt frøene som linser, som også er en erteplante.</p> <p>Fruktene er rike på protein som andre planter i ertefamilien (Fabaceae). Tørre frø inneholder ca 25 % protein, 8 % fett og 3 % mineraler av ulike slag. Å være en uraffinert <meta charset="utf-8">(og vill i Nord-Amerika) ernæringskilde dette er ganske bra, ernæringsmessig konkurrerer det med både pecan og valnøtt. Frøbelgene forblir på treet lenge - de er tilgjengelige fra sensommeren til vinteren - og anses som akseptable for konsum i denne perioden. Imidlertid kan frøbelgene noen ganger bli funnet<meta charset="utf-8"> gjenstår til våren påfølgende år, om de da er egnet til konsum eller ikke opplyses ikke. Av de nevnte grunnene anses frøene til C. canadensis som en nyttig kilde til overlevelsesmat.</p> <p>De unge, grønne og sprø frøbelgene kan spises som sukkererter - damp dem, kok dem eller rør dem. De passer godt i en wok med for eksempel løk, hvitløk, paprika og bladgrønnsaker. Bladene kan også spises - yngre, sprø blader anbefales.</p> <p>Te laget av den indre barken har blitt brukt for å redusere feber osv. Kaldbrygging av røtter og indre bark har blitt brukt i gammel folkemedisin for å behandle kikhoste.<br></p> <p>Flittig til å tiltrekke seg pollinatorer med sin rikelig blomstring. Regnes som et godt tre for honningbier.</p> <p>Treet har også mange andre bruksområder innenfor nordamerikansk indisk kultur. En historie om Judas og hvordan han ga treet sitt internasjonale navn er lett å finne for de som er interessert i å lese.</p> <p><strong>Kultur:</strong></p> <p>Selv om det amerikanske Judas-treet anses som bedre egnet til fuktig jord enn andre arter i slekten, foretrekker det å ikke vokse i altfor våt jord med høyt leireinnhold. Den trives best i litt sandere leirjord.</p> <p>Liker å vokse i en solrik posisjon, klarer seg også godt i lett skygge.</p> <p>Det amerikanske Judas-treet er et raskt voksende tre som ofte blir opptil 80 år gammelt.</p> <p>Blomster vises i mars-april på forrige års vekst.</p> <p>Det amerikanske Judas-treet er en av få arter i ertefamilien som <span style="text-decoration: underline;"><em>ikke</em></span> fikserer nitrogen via røttene fra luftporene i jorda.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Alder: Flerårig<br> Planteposisjon: sol / lett skygge<br> Høyde: 6-10 m<br> Vekstsone: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1">1. tre Blomsterkornell: 3 år gammel - nåværende høyde 80-120 cm</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnavn:</strong> Dogwood <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vitenskapelig navn:</strong> <em data-mce-fragment="1">Cornus kousa<br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Cornaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Kornel er en tettvokst liten busk som stammer fra Nordøst-Asia. Om våren produserer den mange lyse hvite blomster som lyser opp skyggefulle områder i hagen. På slutten av sommeren danner treet særegne roserøde spiselige frukter på 2-3 cm i diameter.</p> <p data-mce-fragment="1">Disse fruktene kan brukes til å lage syltetøy eller bake en pai. I Asia lages juice av dem og gjæres til vin.</p> <p data-mce-fragment="1">Barken på tykkere stilker flaker og skaper et vakkert mønster av varierte farger.</p> <p data-mce-fragment="1">Selv bladene på treet får en vakker knallrød/oransje farge om høsten.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> Blomsterkornell er et løvtre som trives i det meste av Sverige. Treet har relativt lang levetid (50-150 år) og er hardfør mot kaldt klima.</p> <p data-mce-fragment="1">I motsetning til mange planter, trives dogwood godt på skyggefulle steder. Den bør også helst være beskyttet mot vinden. Hvis treet er i direkte sol, har treet en tendens til å produsere mer frukt, men av mindre størrelse.</p> <p data-mce-fragment="1">Et optimalt voksested for blomsten kornel er under ett eller flere høye løvtrær - som gir skygge og tilfører organisk materiale til jorda - omgitt av ekstra vegetasjon i forskjellige lag. Dette bidrar til det fuktige, vindskjermede og halvskyggefulle miljøet som blomsterkornellen vokser best i Treets lysende oppblomstring kan også lyse opp en ellers skyggefull "lund". Blomsterkornellen har lave vedlikeholdskrav og gir store gjentakende høstinger hvert år.<br></p> <p data-mce-fragment="1">Av grunnene nevnt ovenfor er blomsten kornel et utmerket tre å ha i en skogshage. Hvis du ikke har en slik plass på dyrkingsarealet ditt, fungerer også et vokseområde med morgensol og ettermiddagsskygge.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: skygge/halvskygge<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 1-3 m<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-3</p>

<p data-mce-fragment="1">1 Gul Goji-plante: 2 år gammel - klar til å blomstre = bære frukt</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> Nåværende høyde 30-40 cm</p> <p data-mce-fragment="1">Oppvokst i svensk klima</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnavn:</strong> Gul goji, gul gojibær<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vitenskapelig navn:</strong> <em data-mce-fragment="1">Lycium barbarum</em><em data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Solanaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong><span>Plantehistorie og bruk:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Gul Gojiberry er i samme slekt som den<span>&nbsp;</span><span style="color: #4e991d;"><a href="https://tradgardsdags.nu/products/gojibar-bocktorne-lycium-chinense" title="Goji (Lycium chinense)" style="color: #4e991d;" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/gojibar-bocktorne-lycium-chinense" target="_blank"><strong>rød</strong></a></span><span>&nbsp;</span>og det<span>&nbsp;</span><span style="color: #4e991d;"><a href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" title="Svart Goji (Lycium ruthenicum)" style="color: #4e991d;" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" target="_blank"><strong>svart gojibær</strong></a></span><span>&nbsp;</span>og, som sine slektninger, er et næringsrikt bær, spesielt i vitaminer og proteiner. I motsetning til det røde gojibæret inneholder gule gojibær ingen bitterstoffer og har også et lavere sukkerinnhold.</p> <p data-mce-fragment="1">Gule gojibær kan spises rå som de er, brukes i salater eller tørkes til müsli eller bakevarer. Du kan også ganske enkelt lage en drink av dem, som svarte gojibær.</p> <p data-mce-fragment="1">Både gule og svarte gojibær er relativt uvanlige i Sverige så langt, så her er sjansen til å ha noe enestående og nyttig i dyrkingen!</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Gul Goji er en hardfør busk som tåler mange minusgrader og egner seg derfor til utendørs dyrking i Sverige, enten i potte eller på utmark. Busken vokser godt i både sand-, leirjord og alt i mellom, så lenge jorda er godt drenert. Den trives på solrike steder og er relativt ufølsom for tørke, vind og salt.</p> <p data-mce-fragment="1">Busken har også et sterkt rotsystem som binder jorda godt. Dens hardføre egenskaper gjør den til en effektiv plante i maritimt kystklima med mye vind.</p> <p data-mce-fragment="1">Gul Goji er en takknemlig plante som ikke krever mye stell.</p> <p data-mce-fragment="1">Busken vokser til 1-3 meter. Måten busken vokser på gjør den egnet til å binde opp på snorer langs en fasade for å vokse som fasadedekke. Uansett om den vokser mot en fasade eller ikke, gi den noe å klatre på/vokse mot så vokser busken raskere.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: sol<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 1-3 m<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-6</p>