Plantavdelning

<p>Silkesträd i olika storlekar:</p> <ul> <li>Höjd 80-100 cm</li> <li>Höjd 140-160 cm <meta charset="utf-8">[ENDAST FÖR UPPHÄMTNING] </li> <li>Höjd 175-200 cm [ENDAST FÖR UPPHÄMTNING] </li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Silkesträd, Persian Silk Tree, Pink Silk Tree, Tree of Happiness, Mimosa<strong><br>Vetenskapligt namn:</strong><em> Albizia julibrissin<br></em><strong>Familj:</strong> Fabaceae</p> <p><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p>Silkesträdet är ett iögonfallande träd vars ursprung kan spåras till området runt Iran &amp; Azerbadjan genom Kina, till Korea. Trädet är kännetecknat av sina fluffiga, ljusa rosa blommor som liknar en silkeslen fjäderkrona. Dess skönhet har gjort det till ett uppskattat träd över hela världen.</p> <p>Silkesträdet har även använts för sina ätbara och medicinska egenskaper i århundraden. Unga blad äts som grönsak - kokade eller ångade. De beskrivs ha en aromatisk smak. Även blommor kokas för att konsumeras. En historiskt känd köksväxt i sina hemtrakter.</p> <p><meta charset="utf-8">Växtens bark, blad och blommor &amp; blomknoppar används för att göra te och extrakt med ansedda hälsofördelar. Blommor skördas vid öppning och barken skördas under vår eller sensommar för att torkas för senare konsumtion. </p> <p>Te gjort på blommor sägs ha en delikat, söt smak och lindra stress, spänning och till och med mindre depression. Det är troligen en utav anledningarna till att trädet även benämns som "The Tree of Happiness". Vänligen avgör själv ifall detta stämmer för dig.</p> <p>Man kan även göra gele på nyligen utslagna blommor. </p> <p>Inom traditionell asiatisk medicin har det bland annat använts för att lugna nerver och som ett milt lugnande medel vid sömnbesvär.</p> <p>Blommor har observerats vara effektiva i att locka till sig bin &amp; fjärilar (samt kolibrier i Amerika).<br><meta charset="utf-8"></p> <p>Detta träd har som andra växter i familjen Ärtväxter (Fabaceae) ett samarbete med jordbakterier vilka binder kväve från luften och fixerar det till trädets rötter. På detta sätt tillförses växtplatsen runtomkring med kväve som annars hade varit oåtkomligt för växtligheten - därför kallar vi växter som har ett sådant samarbete för just <em>Markförbättrare</em>. </p> <p>Träet används även för att tillverka möbler. </p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p>Silkesträdet går att odla utomhus på de förmånligare platserna i Sverige (ungefär från Uppsala och söderut enligt växtzoner). <meta charset="utf-8">Trädet ska dock vara härdigt ner till -25<meta charset="utf-8"><span>°C, så geografisk plats är som ofta tvetydig och framgång beror i största del på den faktiska växtplatsen. </span><span>T</span>rivs bäst på varma och soliga platser - en bra plats är i vindskyddat läge mot en södervägg. </p> <p>Unga skott kan vara känsligt för kyla och frost. Skydda gärna trädet under vintern om du odlar utomhus, t ex med halm runt basen och vindskydd i form av fiberduk fäst på pålar runtom trädet om det står i utsatt läge. Detta behövs rimligtvis enbart göras första vintern efter köp av dessa 2-åriga träd.</p> <p><meta charset="utf-8"><span>Silkesträdet kan annars</span> odlas i kruka som övervintras skyddat.</p> <p><meta charset="utf-8">Silkesträdet är ett snabbväxande träd med ett förhållandevis lågt vattenbehov som klarar av att stå i direkt sol. Trädet föredrar väldränerad jord och måttlig bevattning. Närmare bestämt: vattna mycket och sällan, för att uppmuntra en högre tillväxttakt. Någorlunda torktålig.</p> <p>Tålig mot beskärning. Kan formas för att växa intill en husvägg t ex. Beskärning görs sen vinter eller tidig vår.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 5-7 m<br>Växtzon: 1-4</p>

<p>Amerikanskt Judasträd: nuvarande höjd 40-60 cm</p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Amerikanskt Judasträd, Kanadensiskt Judasträd, Eastern Redbud<strong><br>Vetenskapligt namn: </strong><em>Cercis canadensis<br></em><strong>Familj:</strong> Fabaceae</p> <h4><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong></h4> <p>Denna variant av Judasträd härstammar från Nordamerika. När det Amerikanska Judasträdet upptäcktes av spanjorerna under andra hälften av 1500-talet jämfördes det med det Judasträd från medelhavsregionen (<em>Cercis siliquastrum</em>) som de redan kände till - det är även det träd vi vanligast refererar till när vi säger Judasträd här i Europa-regionen. De största skillnaderna är att det Amerikanska Judasträdet har spetsiga blad och är något mindre i vuxen storlek samt är mer köldhärdigt - jämför <em>C. canadensis</em><em>' </em>USDA-zon 4-9 med <em>C.</em> <em>siliquastrum</em>'s USDA-zon 6-10.<em> C. canadensis</em><em> </em>ska även vara mer<em> </em>lämpat för fuktiga miljöer/marker än många andra arter i släktet. </p> <p>Blommar i mars-april med klart rosa blommor på bar stam, då även på trädets huvudstam, vilket ofta är väldigt iögonfallande. Blomstringen sägs styras kraftigt av den föregående vinterns omfattning. Efter hårda vintrar blomstrar Judasträdet mer överflödigt, efter mildare vintrar mindre så. </p> <p>Blommorna kan ätas råa eller picklas. De har en uppfriskande syrlig smak och är rika på C-vitamin. Spännande tillskott till en sallad. </p> <p>Oöppnade blomknoppar kan även picklas eller läggas in likt <a rel="noopener noreferrer" href="https://tradgardsdags.nu/products/kapris-capparis-spinosa" title="Kapris (Capparis spinosa)" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>Kapris</strong></span></a>.</p> <p>Indianstammar i Nordamerika täckte de mogna fröbaljorna med glödande kol för att sedan skala och äta de rostade fröerna. Jag förutsätter att ett modernt sätt att göra detta på är att helt enkelt separera fröerna från fröbaljan och rosta fröerna över spis eller i ugn för att göras redo att ätas. Vissa källor uppger sig ha blötlagt och kokat fröna likt linser, som också är en ärtväxt.</p> <p>Frukterna är proteinrika likt andra växter i familjen Ärtväxter (Fabaceae). Torra frön innehåller ca 25% protein, 8% fett och 3% mineraler av olika slag. För att vara en oförädlad</p> <p> </p> <p>(och vild i Nordamerika) källa på näring är detta rätt bra, näringsmässigt konkurrerar den med både Pekan och Valnöt. Fröbaljorna sitter kvar på trädet en lång tid - de är tillgängliga från sensommaren ända in till vintern - och anses vara acceptabla för konsumtion under denna period. Fröbaljorna kan dock ibland hittas </p> <p> </p> <p>kvarhängande ända fram till våren efterföljande år, om de är lämpliga för konsumtion då eller ej anges inte. Av förut nämnda anledningar anses fröna från C. canadensis vara en användbar källa av överlevnadskost.</p> <p>De unga, gröna och spröda fröbaljorna kan ätas likt sockerärter - ånga dem, koka dem eller woka dem. De passar bra i en wok med t ex lök, vitlök, paprika och bladgrönsaker. Bladen kan ätas likaså - yngre, spröda blad rekommenderas.</p> <p>Te gjort på innerbarken har använts för nedsättning av feber mm. Kallbryggning av rötter och inre bark har i gammal folkmedicin använts för att behandla b la kikhosta.</p> <p>Flitig på att attrahera pollinatörer med sin överflödiga blomstring. Anses vara ett bra träd för honungsbin.</p> <p>Trädet har även många andra tillämpningar inom den Nordamerikanska indiankulturen. En historia om Judas och hur han gav trädet sitt internationella namn är enkelt att hitta för den läsintresserade.</p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Även om det Amerikanska Judasträdet anses vara bättre lämpat för fuktiga marker än andra arter i släktet, så växer den helst inte i överdrivet blöta jordar med hög lerhalt. Den trivs bäst i något sandigare lerjordar.</p> <p>Växer gärna i soligt läge, klarar sig även bra i lätt skugga.</p> <p>Det Amerikanska Judasträdet är ett snabbväxande träd som ofta blir upp till 80 år gammalt. </p> <p>Blommor uppkommer i mars-april på föregående års tillväxt. </p> <p>Det Amerikanska Judasträdet är en utav de få arter i famlijen Ärtväxter som <span style="text-decoration: underline;"><em>inte</em></span> fixerar kväve via sina rötter från luftporer i marken.  </p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol / lätt skugga<br>Höjd: 6-10 m<br>Växtzon: 1-4</p>

<p><meta charset="utf-8"><strong>Ananasguava / Feijoa träd i olika storlekar</strong></p> <p><strong>Höjd:</strong></p> <ul> <li><strong> 20–40 cm</strong></li> <li><strong>125-150 cm [ENDAST UPPHÄMTNING]</strong></li> </ul> <p><span>Ananasguavan har hermafrodita blommor men är inte självfertil, så <span style="text-decoration: underline;">två individer</span> behövs för fruktsättning - <span style="text-decoration: underline;">inte nödvändigtvis två olika sorter,</span> även om det anses kunna förbättra fruktsättning. </span><br><strong></strong></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Ananasguava, Feijoa<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <meta charset="utf-8"><em>Feijoa / </em><em>Acca sellowiana</em><br><strong>Familj:</strong> Myrtaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Ananasguava härstammar från Sydamerika och odlas för sina aromatiska, gröna frukter med söt smak som påminner om ananas och jordgubb. Frukterna äts färska eller används till sylt, chutney och desserter. Även blommorna är ätliga och används till dekoration eller som ingrediens i sallader. Växten är uppskattad både för sina frukter och sitt dekorativa silvriga bladverk.</p> <h4>Odling</h4> <p>Ananasguava trivs i soligt, skyddat läge i väldränerad, näringsrik jord.</p> <p>I landets mildaste delar, som i zon 1, kan plantan odlas på friland året runt om den vintertäckes med exempelvis juteväv eller fårullsmatta. <meta charset="utf-8">Hos oss i Marieholm, zon 1 har vi övervintrat en liten 40 cm Ananasguava utomhus med hjälp av vintertäckning i form ac jutesäck runt plantan. Den tappade några blad men överlevde och fortsatte växa frodigt till våren med nya blad. </p> <p>Plantan övervintrades dessutom i kruka, lindad med fårullsmatta - bättre resultat bör ges om man planterar den rätt ned i marken och låts övervintra så.</p> <p><meta charset="utf-8">Stora träd klarar sig troligen ännu bättre.</p> <p>I ouppvärmt växthus klarar de sig utan problem och behåller bladen året runt, även när det i perioder har nått insides temperaturer ned till -15<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p>I kallare delar av landet odlas den bäst i kruka och vinterförvaras frostfritt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1 (friland med vintertäckning i mildaste delar) / odlas i kruka i övriga landet</p>

<p data-mce-fragment="1">1 st träd Prakttamarisk - nuvarande höjd: <br></p> <ul> <li data-mce-fragment="1">Höjd: 80-100 cm, Kruka: C2</li> <li data-mce-fragment="1">Höjd: 90-110 cm, Kruka: C4</li> </ul> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Prakttamarisk, Salt Cedar<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Tamarix tetrandra<br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Tamaricaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p>Prakttamarisken är ett iögonfallande träd med långa böjliga grenar som fylls av plymer av ljusrosa blommor, på bar kvist, under senvåren. Blommorna övergår sedan till olivgröna små, fjällika blad. </p> <p>Prakttamarisken är känd för sin förmåga att ta upp och koncentrera salter i sina växtdelar. Detta är användbart där man har utlopp för gråvatten. Gråvatten är det vatten som kommer ut när vi renar använt vatten från våra kök och badrum - t ex diskmaskiner, tvättmaskiner, duschar osv. När detta vatten renas finns det ofta kvar olika salter som följer med ut i avrinningen. Det är i dessa utlopp som man planterar växter som Prakttamarisken, som verkar vara en utav de mest effektiva växterna just på att ta upp salt från marken den växer i. Oförmåga att ta upp överflödiga salter i jorden kan resultera i problem för kringliggande växter, då det påverkar deras naturliga vattenupptagningsförmåga via osmos.</p> <p><meta charset="utf-8">Du kan även odla Prakttamarisken som en buske. Om du inte formar den som ett träd genom beskärning uppnår den vanligtvis självmant strukturen av en buske.</p> <p>Passar bra att odla i blandad häck då den skapar ett iögonfallande intryck med sina klara, ljusrosa nyanser som lyfter hela häcken.</p> <p>Grenarna används för att fläta korgar.</p> <p>Flitig på att attrahera pollinatörer.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p>Trivs bäst i öppet, soligt läge i en väldränerad jord. Gärna mullrik och lätt sandig. Tålig mot de flesta jordar. Ogillar grunda och kalkrika jordar.</p> <p><meta charset="utf-8">Tålig i kustklimat.</p> <p>Blommar på bar kvist på senvåren - blommorna ersätts sedan med små olivgröna blad. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 2-4 m<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-3</p>

<p><strong>Kinesiskt Judasträd: nuvarande höjd 40–50 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Kinesiskt Judasträd, Chinese Redbud<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Cercis chinensis</em><br><strong>Familj:</strong> Fabaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Kinesiskt Judasträd är ett dekorativt lövträd med ursprung i östra Kina, där det har odlats både för dess värde som prydnadsträd men också för dess ätbara bönbaljor i århundraden. Arten blommar på bar kvist - även direkt på stammen - tidigt på våren – vanligtvis i april – med täta klasar av lila-rosa blommor som sitter direkt på stam och grenar. Detta fenomen kallas kauliflori och är särskilt effektfullt under tidig vår.</p> <p>Blommorna är ätliga och har en frisk, lätt syrlig smak. De kan användas färska i sallader eller picklas. Även de unga fröbaljorna är ätliga och kan tillagas som sockerärter. Fröna är ätbara. Det finns även viss användning av de unga bladen i matlagning i sitt ursprungsområde.</p> <h4>Jämförelse med Amerikanskt Judasträd (<em>Cercis canadensis</em>)</h4> <p>Kinesiskt Judasträd (<em>C. chinensis</em>) och Amerikanskt Judasträd (<em>C. canadensis</em>) är närbesläktade, men skiljer sig på flera viktiga punkter:</p> <ul> <li> <strong>Växtsätt:</strong> <em>C. chinensis</em> har ofta ett buskigare växtsätt, medan <em>C. canadensis</em> tenderar att bli ett träd med tydligare huvudstam. Man kan dock stamma upp <em>C. chinensis</em> till ett enstammigt träd genom att klippa bort lågväxande grenar på stammen. </li> <li> <strong>Blad:</strong> <em>C. chinensis</em> har ofta tjockare blad än <em>C. canadensis</em>. Bladen är stora och tydligt hjärtformade på båda, men tjockleken på <em>C. chinensis</em><em> </em>blad<em> </em>gör att hjärtformen blir ännu mer tydlig.  </li> <li> <strong>Blommor &amp; frukt:</strong> Blomningen har en mer intensivt rosa nyans och är ofta ännu rikligare hos <em>C. chinensis</em>, därav dess höga värde som prydnadsträd men även dess förmåga att ge ännu fler ätbara bönbaljor.</li> <li> <strong>Härdighet:</strong> <em>C. chinensis</em> är härdig till zon 3, medan <em>C. canadensis</em> klarar zon 4.<meta charset="utf-8"> </li> <li> <strong>Användning i trädgård:</strong> <em>C. chinensis</em> lämpar sig mycket väl som mindre träd eller buske i skyddade lägen, medan <em>C. canadensis</em> ofta används som solitärt träd med något större omfång än föregående.</li> </ul> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad men fuktighetshållande jord, gärna något sandblandad med mullhalt. Plantera gärna i ett skyddat läge, särskilt i kallare delar av landet.</p> <p><em>C. chinensis</em> är känslig för vinterväta och gynnas av viss vintertäckning. Har ni en icke vätskehållande jord med hög sandhalt bör detta dock inte vara ett problem.</p> <p>Passar även bra för uppstamning i större kruka tack vare dess lägre höjd än andra arter Judasträd.</p> <p>Beskärs varsamt vid behov – helst sensommar eller tidig höst – då vårbeskärning riskerar savflöde.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3<br><strong>Användning:</strong> Prydnad, ätliga blommor och baljor, pollinatörsväxt</p>

<p data-mce-fragment="1">Silkesträd av sorten 'Rosea'</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Silkesträd, Persian Silk Tree, Pink Silk Tree, Tree of Happiness, Mimosa<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Albizia julibrissin<br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Fabaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p>Sorten 'Rosea' har en något bättre härdighet än den vanliga icke-sorten.</p> <p>Silkesträdet är ett iögonfallande träd vars ursprung kan spåras till området runt Iran &amp; Azerbadjan genom Kina, till Korea. Trädet är kännetecknat av sina fluffiga, ljusa rosa blommor som liknar en silkeslen fjäderkrona. Dess skönhet har gjort det till ett uppskattat träd över hela världen.</p> <p>Silkesträdet har även använts för sina ätbara och medicinska egenskaper i århundraden. Unga blad äts som grönsak - kokade eller ångade. De beskrivs ha en aromatisk smak. Även blommor kokas för att konsumeras. En historiskt känd köksväxt i sina hemtrakter.</p> <p><meta charset="utf-8">Växtens bark, blad och blommor &amp; blomknoppar används för att göra te och extrakt med ansedda hälsofördelar. Blommor skördas vid öppning och barken skördas under vår eller sensommar för att torkas för senare konsumtion. </p> <p>Te gjort på blommor sägs ha en delikat, söt smak och lindra stress, spänning och till och med mindre depression. Det är troligen en utav anledningarna till att trädet även benämns som "The Tree of Happiness". Vänligen avgör själv ifall detta stämmer för dig.</p> <p>Man kan även göra gele på nyligen utslagna blommor. </p> <p>Inom traditionell asiatisk medicin har det bland annat använts för att lugna nerver och som ett milt lugnande medel vid sömnbesvär.</p> <p>Blommor har observerats vara effektiva i att locka till sig bin &amp; fjärilar (samt kolibrier i Amerika).<br><meta charset="utf-8"></p> <p>Detta träd har som andra växter i familjen Ärtväxter (Fabaceae) ett samarbete med jordbakterier vilka binder kväve från luften och fixerar det till trädets rötter. På detta sätt tillförses växtplatsen runtomkring med kväve som annars hade varit oåtkomligt för växtligheten - därför kallar vi växter som har ett sådant samarbete för just <em>Markförbättrare</em>. </p> <p data-mce-fragment="1">Träet används även för att tillverka möbler. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p>Silkesträdet går att odla utomhus på de förmånligare platserna i Sverige (ungefär från Uppsala och söderut enligt växtzoner). <meta charset="utf-8">Trädet ska dock vara härdigt ner till -25<meta charset="utf-8"><span data-mce-fragment="1">°C, så geografisk plats är som ofta tvetydig och framgång beror i största del på den faktiska växtplatsen. </span><span data-mce-fragment="1">T</span>rivs bäst på varma och soliga platser - en bra plats är i vindskyddat läge mot en södervägg. </p> <p>Unga skott kan vara känsligt för kyla och frost. Skydda gärna trädet under vintern om du odlar utomhus, t ex med halm runt basen och vindskydd i form av fiberduk fäst på pålar runtom trädet om det står i utsatt läge. Detta behövs rimligtvis enbart göras första vintern efter köp av dessa 2-åriga träd.</p> <p><meta charset="utf-8"><span data-mce-fragment="1">Silkesträdet kan annars</span> odlas i kruka som övervintras skyddat.</p> <p><meta charset="utf-8">Silkesträdet är ett snabbväxande träd med ett förhållandevis lågt vattenbehov som klarar av att stå i direkt sol. Trädet föredrar väldränerad jord och måttlig bevattning. Närmare bestämt: vattna mycket och sällan, för att uppmuntra en högre tillväxttakt. Någorlunda torktålig.</p> <p>Tålig mot beskärning. Kan formas för att växa intill en husvägg t ex. Beskärning görs sen vinter eller tidig vår.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 5-7 m<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-4</p>

<p><strong>Kapris planta - nuvarande höjd: 20-40 cm</strong></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Kapris<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Capparis spinosa</em><br><strong>Familj:</strong> Capparaceae</p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p>Kapris är en medelhavsväxt som länge odlats för sina ätbara outslagna blomknoppar. Efter plockning läggs dem sedan in i salt för att avge bitterämnen och framhäva den syrliga smaken. Man kan även låta blommorna sitta kvar tills frukt har bildats och istället lägga in de lite större frukterna på samma vis.</p> <p>Att lägga in kapris är väldigt enkelt. Det kan delas upp i 4 steg:<br></p> <ul> <li>Lägg de färska blomknopparna/frukterna i en skål med salt</li> <li>Lämna blomknopparna/frukterna i skålen tillsammans med salt i 3-7 dagar (eller längre om så önskas).</li> <ul> <li>Häll av vattnet som samlas i skålen och tillsätt lite extra salt varje dag.</li> </ul> <li>När inläggningen är klar, skölj av saltet från blomknopparna/frukterna och blötlägg dem i vatten. Blötläggningstiden är upp till egen smak, men kortast rekommenderad tid är 15 minuter. Du kan blötlägga i flera timmar om så önskas. Ta en sked och gör ett smaktest då och då för att hitta den smak som passar dig.</li> </ul> <p>Man kan även lägga in yngre skott och blad från kaprisbusken. Ifall du vill använda även lite äldre blad och skott är ett tips att blanchera dem i kokande vatten 2-3 innan inläggning. Blanda ditt kaprisplock med salt och vinäger, lämna i kylen ca 1 månad. Redo att ätas.</p> <p>Odling av Kapris har kunnat spåras så långt tillbaka som för 7000 år sedan i dagens Turkiet, Jordanien och Syrien. Där tros den ha använts både för kulinariska och medicinska behov. I medicinskt bruk användes alla växtdelar och då främst som matsmältningsbehjälpande.</p> <p>I tropiska &amp; subtropiska skogsträdgårdar (agroforestry) används den effektivt i det understa skiktet som marktäckare.</p> <p><strong>Odling</strong>:</p> <p><meta charset="utf-8">I Sverige odlas Kapris bäst i kruka i ljusa lägen och övervintras frostfritt - men... vi håller på att experimentera med kaprisodling på en stenmur i söderläge. Plantorna är planterade i gliporna mellan stenarna, precis som den ofta växer naturligt på gamla borgväggar nere i medelhavet. De behöver inte mycket jord för att breda ut sig och bli fina. Stenmuren lagrar värme när det är varmt och ger ifrån sig värme när temperaturen sjunker, detta skapar ett något mer gynnsamt klimat. Kapris är härdig ned till -8°C, så med lite vintertäckning i form av juteväv är detta inte omöjligt i förmånliga lägen i landets mildaste delar. </p> <p>Kapris kännetecknas av ett först upprätt växtsätt för att senare växa långa horisontella sidoskott som breder ut sig längs marken eller hänger ned när växandes i sluttningar och på murar/väggar. </p> <p>I sin ursprungliga miljö växer Kapris ofta i höga temperaturer och marker med dålig vatten- samt näringstillgång. En typisk anpassning till en näringsfattig miljö är ett väldigt utbrett rotsystem som gör den lämplig som markbindare vid ex. strandkanter eller eroderande jordar. Kapris är i sin naturliga miljö ofta utbredd på steniga klippor och sluttningar. Den växer på väggarna av många forntida befästningar i medelhavet. </p> <p>Busken är produktiv och vid optimala förhållanden kan det bli ordentliga skördar på upp till 3000 knoppar per buske och säsong. I Sverige kan man inte riktigt förvänta sig samma resultat men man kan göra sitt bästa för att efterlikna plantans ursprungsmiljö genom att:</p> <ul> <li>låta den stå i direkt solljus hela sommarhalvåret,</li> <li>låta den växa i väldränerad medelhavsjord och</li> <li>låta jorden torka ut mellan bevattningarna.</li> </ul> <p>Använd gärna en stor kruka när plantan vuxit till sig.</p> <p>Som beskrivet tidigare skördar man antingen de outslagna blomknopparna eller de färdigbildade frukterna. Om man låter blomknoppen slå ut får busken sötaktigt doftande, spektakulära blommor. Kaprisbusken blomma redan första året vid sådd av frö. </p> <p><meta charset="utf-8">Blomknopparna plockas traditionellt på morgonen då det är då de tycks ha sitt högsta aromatiska värde.</p> <p>Kaprisbusken går att föröka via sticklingar.<strong></strong></p> <p><strong>Egenskaper</strong>:</p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 50 cm<br></p>

<p><strong>Korogi: nuvarande höjd 20–40 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Korogi, Kinesisk jordärtskocka<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Stachys affinis</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Korogi är en flerårig rotgrönsak med ursprung i Kina och Japan, där den länge odlats för sina knubbiga, vita jordstammar som är krispiga, milda och mycket användbara i matlagning. Den kallas ibland på engelska för <em>Chinese artichoke</em>, men är inte släkt med varken jordärtskockan eller kronärtskockan.</p> <p>De ätliga jordstammarna skördas sent på hösten eller tidigt på våren och kan ätas råa, kokta, stekta eller t o m <meta charset="utf-8">picklade. Konsistensen påminner om vattenkastanj och smaken är mild, nötaktig och söt. I Japan serveras de ofta picklade som tillbehör, medan de i Kina används i grytor och wok. De är också rika på kolhydrater och anses ha stärkande egenskaper i traditionell kinesisk örtmedicin.</p> <h4>Odling</h4> <p>Korogi trivs i sol till halvskugga i fuktighetshållande men väldränerad jord. Sprider sig under jord via sina jordstammar. Odlas bäst i upphöjda bäddar eller krukor om man vill kontrollera spridningen.</p> <p>Jorden bör hållas jämnt fuktig under växtsäsongen. Torka bör undvikas. Skördas efter första frostnätterna då smaken förbättras. Lämna gärna några knölar kvar i jorden för återväxt nästa säsong.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 30–50 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–4<br></p>

<p><meta charset="utf-8"><strong>[ENDAST FÖR UPPHÄMTNING]</strong></p> <p>Amerikanskt Judasträd av sorten 'The Rising Sun®'</p> <p>Nuvarande höjd: 80-90 cm i C12 kruka </p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Amerikanskt Judasträd, Kanadensiskt Judasträd, Eastern Redbud<strong><br>Vetenskapligt namn: </strong><em>Cercis canadensis<br></em><strong>Familj:</strong> Fabaceae</p> <h4><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong></h4> <p>Sorten <meta charset="utf-8">'The Rising Sun®' har ett bladverk som nästan liknar en 3D effekt - detta skapas då de yngsta bladen på denna sort är röda, och går från röd till gult till grönt ju äldre bladen blir. Det är ett iögonfallande träd att ha i trädgården.</p> <p>Resterande egenskaper är desamma som huvudarten (<em>C. canadensis</em>) - dvs ätbara frön, bönbaljor, blomknoppar mm. Blommar på bar kvist, och t o m på stammen. </p> <p><em>Cercis canadensis</em> härstammar från Nordamerika. När det Amerikanska Judasträdet upptäcktes av spanjorerna under andra hälften av 1500-talet jämfördes det med det Judasträd från medelhavsregionen (<em>Cercis siliquastrum</em>) som de redan kände till - det är även det träd vi vanligast refererar till när vi säger Judasträd här i Europa-regionen. De största skillnaderna är att det Amerikanska Judasträdet har spetsiga blad och är något mindre i vuxen storlek samt är mer köldhärdigt - jämför <em>C. canadensis</em><em>' </em>USDA-zon 4-9 med <em>C.</em> <em>siliquastrum</em>'s USDA-zon 6-10.<em> C. canadensis</em><em> </em>ska även vara mer<em> </em>lämpat för fuktiga miljöer/marker än många andra arter i släktet. </p> <p>Blommar i mars-april med klart rosa blommor på bar stam, då även på trädets huvudstam, vilket ofta är väldigt iögonfallande. Blomstringen sägs styras kraftigt av den föregående vinterns omfattning. Efter hårda vintrar blomstrar Judasträdet mer överflödigt, efter mildare vintrar mindre så. </p> <p>Blommorna kan ätas råa eller picklas. De har en uppfriskande syrlig smak och är rika på C-vitamin. Spännande tillskott till en sallad. </p> <p>Oöppnade blomknoppar kan även picklas eller läggas in likt <a rel="noopener noreferrer" href="https://tradgardsdags.nu/products/kapris-capparis-spinosa" title="Kapris (Capparis spinosa)" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>Kapris</strong></span></a>.</p> <p>Indianstammar i Nordamerika täckte de mogna fröbaljorna med glödande kol för att sedan skala och äta de rostade fröerna. Jag förutsätter att ett modernt sätt att göra detta på är att helt enkelt separera fröerna från fröbaljan och rosta fröerna över spis eller i ugn för att göras redo att ätas. Vissa källor uppger sig ha blötlagt och kokat fröna likt linser, som också är en ärtväxt.</p> <p>Frukterna är proteinrika likt andra växter i familjen Ärtväxter (Fabaceae). Torra frön innehåller ca 25% protein, 8% fett och 3% mineraler av olika slag. För att vara en oförädlad (och vild i Nordamerika) källa på näring är detta rätt bra, näringsmässigt konkurrerar den med både Pekan och Valnöt. Fröbaljorna sitter kvar på trädet en lång tid - de är tillgängliga från sensommaren ända in till vintern - och anses vara acceptabla för konsumtion under denna period. Fröbaljorna kan dock ibland hittas kvarhängande ända fram till våren efterföljande år, om de är lämpliga för konsumtion då eller ej anges inte. Av förut nämnda anledningar anses fröna från C. canadensis vara en användbar källa av överlevnadskost.</p> <p>De unga, gröna och spröda fröbaljorna kan ätas likt sockerärter - ånga dem, koka dem eller woka dem. De passar bra i en wok med t ex lök, vitlök, paprika och bladgrönsaker. Bladen kan ätas likaså - yngre, spröda blad rekommenderas.</p> <p>Te gjort på innerbarken har använts för nedsättning av feber mm. Kallbryggning av rötter och inre bark har i gammal folkmedicin använts för att behandla b la kikhosta.</p> <p>Flitig på att attrahera pollinatörer med sin överflödiga blomstring. Anses vara ett bra träd för honungsbin.</p> <p>Trädet har även många andra tillämpningar inom den Nordamerikanska indiankulturen. En historia om Judas och hur han gav trädet sitt internationella namn är enkelt att hitta för den läsintresserade.</p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Även om det Amerikanska Judasträdet anses vara bättre lämpat för fuktiga marker än andra arter i släktet, så växer den helst inte i överdrivet blöta jordar med hög lerhalt. Den trivs bäst i något sandigare lerjordar.</p> <p>Växer gärna i soligt läge, klarar sig även bra i lätt skugga.</p> <p>Det Amerikanska Judasträdet är ett snabbväxande träd som ofta blir upp till 80 år gammalt. </p> <p>Blommor uppkommer i mars-april på föregående års tillväxt. </p> <p>Det Amerikanska Judasträdet är en utav de få arter i famlijen Ärtväxter som <span style="text-decoration: underline;"><em>inte</em></span> fixerar kväve via sina rötter från luftporer i marken.  </p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol / lätt skugga<br>Höjd: 6-10 m<br>Växtzon: 1-4</p>