Klätterväxter - Plantor

1st planta Fjärilsranka: 2 år gammal - nuvarande höjd 40-80 cm

Trivialnamn: Fjärilsranka, Schisandrabär, Citronranka, Magnolia Berry, Wu Wei Zi
Vetenskapligt namn: Schisandra chinensis
Familj: Schisandraceae

Växthistoria & användning:

'Sadova No. 1' är en självpollinerande sort - endast en individ behövs för fruktsättning.

Schisandrabären - 'De fem smakernas bär', med sin härkomst i trakterna kring nordöstra Kina, Korea, östliga delen av Ryssland och norra Japan, har använts i traditionell kinesisk medicin i över 2000 år. På senare tid har bäret även börjat uppmärksammas i väst. Namnet kommer ifrån anseendet att bären besitter samtliga följande smaker: sötma, syrlighet, sälta, bitterhet och krydda. Smaken beskrivs som god, om än speciell. 

De orangeröda bären växer i druvlika klasar och låts oftast soltorkas efter skörd.

Schisandrabären har, likt gojibären, ett väldigt högt näringsinnehåll i förhållande till sin vikt. Bäret innehåller antioxidanten glutation som bl a främjar kroppens återhämtning efter fysisk ansträngning. Glutation är även behövligt för att övriga antioxidanter i kroppen ska fungera. Schisandrabäret refereras ofta till som ett "superbär", likt gojibäret m fl. 

Schisandrabäret räknas till adoptogenerna, och har därav förmågan att hjälpa kroppen anpassa sig under olika påfrestande omständigheter i form av t ex värme, kyla, fysisk ansträngning och mental stress. Studier har även gjorts som visat att intag av bären lett till en förbättrad finmotorisk förmåga samt ökad koncentration, uthållighet och mer välfungerande reflexer. Av förestående anledningar är Schisandrabär ett populärt tillskott hos idrottare, användningen som sådan är framförallt utbredd i Ryssland och Asien. 

Schisandrabären ska även ha en positiv inverkan på synfunktionen. De anses också kunna styrka motståndskraften mot virala infektioner som förkylning och influensa.

Som med de flesta "superbär" verkar fördelarna nästintil 'oändliga' - trots allt finns det studier som backar upp dessa påståenden, medan ett fåtal andra studier inte uppnått samma resultat. Det bör vara upp till var och en att testa, för att på riktigt kunna avgöra hur det påverkar eller inte påverkar. Det finns mycket att läsa om dessa påstådda fördelar för den intresserade.

I öst används bären både som läkemedel, i vinproduktion och till safter och teer.

Man kan använda Schisandrabär på ett liknande sätt som torkade tranbär: t ex toppa overnight oats, ha i gröt, i rawfoodbollar, göra juice på, smoothies etc.

Har sett vidspridda användningsområden för Schisandrabär: såsom ingrediens i Kombucha-bryggningar och i punch, Schisandrasirap och kakor bakade med Schisandrapulver. Gele kokad på bären ska vara en intressant delikatess. 

Schisandrabären är väldigt passande (och alltmer kända för) att ta med sig på vandringar då bären både är näringstäta, energirika och besitter en prestationshöjande förmåga. 

Behagligt doftande gräddvita blommor under försommaren. De glödande orangeröda bären framför det gulnande bladverket ett vackert intryck i trädgården under hösten. Bären hänger till och med kvar efter att rankan fällt sina blad.

Odling:

En klätterväxt som passar bra att odla mot spalje, pergola eller t ex en trädstam i skogsträdgårdar.

Tålig mot skugga - klarar av att växa emot norrvägg och fortfarande producera producera bra med bär. För optimal tillväxt är möjligen en plats i halvskugga bäst.

Ej tålig mot överdriven hetta, alltför mycket direkt solljus eller torka.  

Använd en väldränerad, fuktighetshållande jord. 

Bär mognar i september.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: halvskugga / skugga
Höjd: upp till 8 meter
Växtzon: 1-4

Beställ nu för leverans i januari

1st planta Minikiwi 'Issai': 2 år gammal - nuvarande höjd 50-60 cm

Trivialnamn: Minikiwi ’Issai’, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi
Vetenskapligt namn: Actinidia arguta x polygama
Familj: Actinidiaceae

Växthistoria & användning:

Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. 

Sorten 'Issai' är en japansk hybrid mellan en Minikiwi från Ryssland/Kina (Actinida arguta) och Klätteraktinidian (Actinidia polygama). Kombinationen gav en smakrik, mycket härdig och växtkraftig Kiwi-sort som passar utmärkt att odla i vårt nordiska klimat.

'Issai' är självfertil och får små gröna, släta frukter som blir cirka 3 cm i diameter. 

Frukterna mognar i september och har ett grönt fruktkött med en frisk och sötsyrlig smak, som är lik den "vanliga" Kiwin. 

Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på.

I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.

Odling:

Minikiwi 'Issai'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -30℃. Den har ett slingrande växtsätt och kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola. Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök bara se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.

I juni blommar 'Issai' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.

Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone tillförses med god ljustillgång och vindskydd.

Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. 

Även om 'Issai' är självfertil är det fördelaktigt att samplantera den med en hanplanta (inom samma släkte: Actinidia spp.) för att främja fruktproduktion. Det kan ta ett par år innan plantan börjar producera frukt. En etablerad planta kan producera stora mängder frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.

Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.

Beskärning vid spaljering:

• Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.
• Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.
• Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.
• De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.
• Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.
• Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 3-4 m
Växtzon: 1-5

1st planta Jiaogulan: 2 år gammal - nuvarande höjd 20-40 cm

Trivialnamn: Jiaogulan, Gynnostemma, Sweet Tea Vine, Southern Ginseng, Miracle Plant, Amachazuru
Vetenskapligt namn: Gynostemma pentaphyllum
Familj: Cucurbitaceae

Växthistoria & användning:

Jiaogulan, även kallad "odödlighetens ört", är en av de mindre välkända traditionella kinesiska örterna. I århundraden användes den nästan uteslutande av folket i en bergsregion i södra Kina där örten växer vilt. 

Traditionell Kinesisk Medicin (TCM) som vi känner den idag har sitt ursprung i mitten av landet, långt ifrån denna region. Av denna anledning ingår inte Jiaogulan i TCM:s standardiserade uppslag av läkemedel och används därför inte i lika stor utsträckning som andra kinesiska läkeörter. 

På 1970-talet genomförde Kina en genomgående folkräkning. Man upptäckte då att invånarna i särskilda regioner, huvudsakligen Guizhou-provinsen, levde längre än genomsnittet - ofta mer än 100 år. Det visade sig att de äldsta invånarna regelbundet hade druckit Jiaogulan-te under sin livstid. Delvis från denna händelse kommer smeknamnet "odödlighetens ört", men även ifrån flertalet vetenskapliga studier som gjorts om den mystiska örten.

Modernt erkännande för Jiaogulan utanför Kina har sitt ursprung från en forskning i sockersubstitut. När man undersökte det sötgivande ämnet i Jiaogulan hittade man saponiner som är identiska till de saponiner förekommande i Koreansk Ginseng (Panax ginseng). Fortsatt forskning upptäckte flertalet ytterligare saponiner vilka var jämförbara eller identiska med de förekommande i P. ginseng. Saponinerna i P. ginseng kallas ginsenosider medan de funna i Jiaogulan kallas gypenosider. Jämfört med Koreansk Ginseng, har Jiaogulan fördelen att den är betydligt mycket lättare att odla och är skörderedo mycket tidigare.

Idag är Jiaogulan väl använd i Kina och konsumeras i stor utsträckning av de intresserade av dess ansedda föryngrande egenskaper. 

Bladen smakar sött och används för att göra te på. Kan även tillagas - i woker t ex.

Örten används idag vid behandling av diabetes och en rad andra åkommor. Det finns mycket att läsa om denna ört för den intresserade.

Odling:

Jiaogulan har i naturen ett vidspritt utsträckningsområde: det sträcker sig hela vägen från Kina till Korea och Japan, ner till Sydostasien och till och med till Nya Guinea. Det är en växt som trivs i en mängd olika klimat. Det är en klättrande växt som kan sträcka sig hela 8 meter högt. Du kan antingen odla den emot något den kan slingra sig på, eller låta den krypa sig fram i lågväxande buskage längs med marken.

Jiaogulan ska klara av att växa i majoriteten av Sveriges zon 1-2, på ett ungefär klarar den temperaturer ner till -10°C. Vill gärna växa i en mullrik, väldränerad men fukthållande jord (typisk humus-karaktär) - planteringsjord fungerar bra. Placera soligt. 

Plantera i kruka och övervintra i växthus första året för att ge plantan något mildare omständigheter. Du kan även övervintra den i förråd, källare etc. om det finns tillräckligt med ljus. Klarar plantan första året med skyddad övervintring kan man testa att plantera ut plantan i marken nästa vår för att ge den ett försök att övervintra utan skydd den kommande vintern. Man kan alltid sätta upp vindskydd utav fiberduk och pålar runt plantan samt täcka basen med halm för att skapa mildare omständigheter vid odling direkt på friland.

Alternativt flytta in växten inomhus under vintern och ställ ute under sommarhalvåret. Har din växt vuxit till sig ordentligt efter sommaren så toppa och gör te på bladen för att anpassa den till sin nya odlingsyta inomhus. Med denna metod går det att odla Jiaogulan i hela Sverige.

Passar bra att odla som marktäckare i tillåtande klimat.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: upp till 8 meter
Växtzon: 1-2

1st planta Minikiwi 'Ken's Red': 2 år gammal - nuvarande höjd 50-60 cm

Icke självfertil honplanta = behöver en hanplanta som 'Weiki' eller en tvåkönad självfertil sort som 'Issai' för att bära frukt. En renodlad hanplanta rekommenderas för bästa fruktsättning.

Trivialnamn: Minikiwi ’Ken's Red’, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi
Vetenskapligt namn: Actinidia arguta x melanandra
Familj: Actinidiaceae

Växthistoria & användning:

Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. 

Sorten 'Ken's Red' är en nyzeeländsk korsning mellan Actinida arguta och Actinidia melanandra. Ken's Red är möjligen den Minikiwi som har störst frukter - frukterna är söta och smakrika och påminner om den vanliga kiwin till smaken. Sorten är mycket härdig i vårt nordiska klimat och har ett kompakt växtsätt vilket lämpar den för att täcka en yta - t ex en vägg eller spalje.

'Ken's Red' får vinröda frukter med ett fast fruktkött som har en god hållbarhet efter skörd.

Frukterna mognar i september-oktober.

Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på.

I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.

Odling:

Minikiwi 'Ken's Red'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25℃. Den har ett slingrande växtsätt och kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola. Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök bara se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.

I juni blommar 'Ken's Red' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.

Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone förses med god ljustillgång och vindskydd. 

Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. 

'Ken's Red' behöver samplanteras med en hanplanta (inom samma släkte: Actinidia spp.) för att bära frukt. Det kan ta ett par år innan plantan börjar producera frukt. En etablerad planta kan producera stora mängder frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.

Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.

Beskärning:

• Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.
• Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.
• Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.
• De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.
• Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.
• Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 3-4 m
Växtzon: 1-5

1st planta Fembladig Akebia: 2 år gammal - nuvarande höjd: 80-100 cm

Samtliga plantor är redo att gå i blom och sätta frukt

Trivialnamn: Fembladig Akebia, Chocolate Vine 
Vetenskapligt namn: Akebia quinata 
Familj: Lardizabalaceae 

Växthistoria & användning:

Den Fembladiga Akebian härstammar från Japan, Kina och Korea där den ofta hittas naturligt växande i bergssluttningar och på kullar emot häckar, trädstammar, längs skogskanter och vattendrag.

Höjdpunkten med denna akebia är dess avlånga ätbara, lila frukter som bildas inuti baljor vilka självmant öppnar upp sig när frukten är mogen. Fröna omges av ett saftigt fruktkött som är sött till smaken - det sägs påminna om köttet hos drakfrukten. I Japan äts den främst som en säsongsbaserad delikatess. Frukten äts ibland tillsammans med citron för att förhöja smaken.

Skalet på baljan används inom matlagning där det bl a fylls med färs för att sedan friteras.

Fröna är beska och bör inte tuggas på, de kan dock sväljas hela eller helt enkelt spottas ut för att undvika den bittra smaken.

Frukterna kan göras till sylt, gelé, juice eller smoothies och till och med glass kan göras på fruktköttet.

Unga skott kan tillsättas i sallader. Blad kan torkas och göras te på.

Används ofta som en täckväxt: både längs med väggar, staket, marker och övriga mindre attraktiva ytor.

Akebian används även ofta som en markbindare i sluttningar för att förebygga erosion.

Den Fembladiga Akebian ger trädgården ett österländskt utseende.

Blommorna uppges dofta allt från vanilj till honung och choklad. Blommorna är visuellt tydligt uppdelade i han- och honblommor.

Det har gjorts studier som visar på att konsumtion av Akebia quinata reducerar fettansamling i kroppen samt sänker kolesterolvärdet i blodet och på så sätt kan vara effektiv för att bekämpa fetma. Detta är ett relativt nya fynd (2022) och teorier om att denna frukt kan bli mer välkänd inom snar framtid är uttalade. 

Samma undersökning har även visat att A. quinata verkar renande för både lever, njurar och hjärt- & kärlsystemet. Regelbunden konsumtion hade kunnat leda till en stärkt hälsa. A. quinata är vätskedrivande. 

Vid förtäring av växten ska den även vara hämmande mot bakterie- och svampinfektioner. Rötterna fungerar feberstillande.

Inom traditionell kinesisk medicin används akebian för att behandla urinvägsinfektioner, otillräcklig laktation och reumatoid artrit.

Rankorna används även för att fläta korgar.

Ur fröna utvinns en olja som används vid traditionell kinesisk tvåltillverkning.

Odling:

Växer helst på solig plats, även om tålig i skuggiga lägen. Föredrar något sandigare jordar med bra dränering och bra fukthållande egenskaper. En humusrik, lätt sandig jord är det bästa - typ planteringsjord blandad med sand. Klarar att växa i jordar med både högre och lägre pH-värden.

Tycker om regelbunden bevattning. Den är dock relativt tålig mot torka. Även mycket köldtålig - klarar lägre temperaturer mellan -20ºC och -30ºC. 

Generellt snabbväxande. Kan beskäras tidig vår vid behov.

Akebior är inte självpollinerande, vilket betyder att samtliga växter i släktet behöver en annan individ som är genetiskt olik för att framgångsrikt pollineras och producera frukt - det behöver inte vara en annan art/sort, bara en annan individ.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / halvskugga
Höjd: upp till 4 m
Växtzon: 1-3

1st Hanplanta Minikiwi 'Weiki': 2 år gammal

Nuvarande höjd 50-60 cm

Detta är en hanplanta som används för att pollinera de olika honsorterna minikiwi vi har i butik. 'Issai' som är hermafrodit kan även användas som pollinator men för bästa fruktsättning rekommenderas en renodlad hanplanta.

Sorten 'Weiki' är ansedd som en av de vackrast växande hanplantorna och även effektivt pollinerande.

Rekommenderas 1 hanplanta per 6-8 honplantor.

Trivialnamn: Minikiwi, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi
Vetenskapligt namn: Actinidia arguta
Familj: Actinidiaceae

Växthistoria & användning:

Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. 

Honvarianten av sorten 'Weiki' är en tysk sort som likt 'Jumbo' är känd för sina stora frukter. Frukterna är söta och smakrika och påminner om den vanliga kiwin till smaken. Sorten är mycket härdig i vårt nordiska klimat och har ett kompakt växtsätt vilket lämpar den för att täcka en yta - t ex en vägg eller spalje.

Honplantan 'Weiki' får körsbärsröda frukter med ett fast fruktkött som har en god hållbarhet efter skörd.

Frukterna mognar i september-oktober.

Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på.

I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.

Odling:

Minikiwi 'Weiki'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25℃. Den har ett slingrande växtsätt och kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola. Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.

I juni blommar 'Weiki' med små, väldoftande vita blommor som sedan hos honplantorna övergår till smakrika, släta små frukter. De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.

Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone tillförses med god ljustillgång och vindskydd.

Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. 

Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.

Beskärning:

• Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.
• Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.
• Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.
• De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.
• Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.
• Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 3-4 m
Växtzon: 1-5

1st planta Minikiwi 'Jumbo': 2 år gammal - nuvarande höjd 50-60 cm

Icke självfertil honplanta = behöver en hanplanta som 'Weiki' eller en tvåkönad självfertil sort som 'Issai' för att bära frukt. En renodlad hanplanta rekommenderas för bästa fruktsättning.

Trivialnamn: Minikiwi, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi
Vetenskapligt namn: Actinidia arguta
Familj: Actinidiaceae

Växthistoria & användning:

Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. 

Sorten 'Jumbo' är en italiensk sort som är känd för sina stora frukter. Frukterna är söta och smakrika och påminner om den vanliga kiwin till smaken. Sorten är mycket härdig i vårt nordiska klimat och har ett kompakt växtsätt vilket lämpar den för att täcka en yta - t ex en vägg eller spalje.

'Jumbo' får gulgröna frukter med ett fast fruktkött som har en god hållbarhet efter skörd.

Frukterna mognar i september-oktober.

Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på.

I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.

Odling:

Minikiwi 'Jumbo'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25℃. Den har ett slingrande växtsätt och kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola. Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.

I juni blommar 'Jumbo' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.

Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone tillförses med god ljustillgång och vindskydd.

Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. 

'Jumbo' behöver samplanteras med en hanplanta (inom samma släkte: Actinidia spp.) för att bära frukt. Det kan ta ett par år innan plantan börjar producera frukt. En etablerad planta kan producera stora mängder frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.

Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.

Beskärning:

• Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.
• Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.
• Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.
• De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.
• Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.
• Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 3-4 m
Växtzon: 1-5

1st planta Minikiwi 'Geneva': 2 år gammal - nuvarande höjd 50-60 cm

Icke självfertil honplanta = behöver en hanplanta som 'Weiki' eller en tvåkönad självfertil sort som 'Issai' för att bära frukt. En renodlad hanplanta rekommenderas för bästa fruktsättning.

Trivialnamn: Minikiwi, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi
Vetenskapligt namn: Actinidia arguta
Familj: Actinidiaceae

Växthistoria & användning:

Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. 

Sorten 'Geneva' är en amerikansk sort som hittades växandes nära Hedrick Hall vid Cornell Experiment Station i Geneva, New York. Sorten är härdig ned till åtminstone -25℃ och producerar släta, väldigt söta frukter med rödaktigt skal.

Sorten 'Geneva' är honplantor och behöver antingen en hanplanta eller en hermafrodit planta, så som sorten 'Issai', i närheten för att pollineras. 

Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på.

I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.

Odling:

Minikiwi 'Geneva'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25℃. Den har ett slingrande växtsätt och kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola. Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök bara se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.

I juni-juli blommar 'Geneva' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.

Sorten 'Geneva' brukar ge frukt redan andra året efter plantering. En etablerad planta kan producera stora mängder frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.

Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone förses med god ljustillgång och vindskydd. 

Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. 

Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.

Beskärning vid spaljering:

• Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.
• Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.
• Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.
• De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.
• Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.
• Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 3-4 m
Växtzon: 1-5

1st planta Kiwi 'Jenny': 2 år gammal

Nuvarande höjd 40-50 cm

En självfertil sort. Hur som helst kan en ytterligare individ öka fruktsättning och leder dessutom oftast till större frukter. Se andra självfertila sorter som 'Issai' eller överväg en renodlad hanplanta.

Trivialnamn: Kiwi ’Jenny’
Vetenskapligt namn: Actinidia deliciosa
Familj: Actinidiaceae

Växthistoria & användning:

Beskrivning kommer snart...

Odling:

Beskrivning kommer snart...

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 3-4 m
Växtzon: 1-3, i växthus upp till zon 5.

1st planta Minikiwi 'Weiki': 2 år gammal - nuvarande höjd 50-60 cm

Icke självfertil honplanta = behöver en hanplanta som 'Weiki' eller en tvåkönad självfertil sort som 'Issai' för att bära frukt. En renodlad hanplanta rekommenderas för bästa fruktsättning.

Trivialnamn: Minikiwi, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi
Vetenskapligt namn: Actinidia arguta
Familj: Actinidiaceae

Växthistoria & användning:

Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. 

Sorten 'Weiki' är en tysk sort som likt 'Jumbo' är känd för sina stora frukter. Frukterna är söta och smakrika och påminner om den vanliga kiwin till smaken. Sorten är mycket härdig i vårt nordiska klimat och har ett kompakt växtsätt vilket lämpar den för att täcka en yta - t ex en vägg eller spalje.

'Weiki' får körsbärsröda frukter med ett fast fruktkött som har en god hållbarhet efter skörd.

Frukterna mognar i september-oktober.

Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på.

I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.

Odling:

Minikiwi 'Weiki'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25℃. Den har ett slingrande växtsätt och kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola. Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.

I juni blommar 'Weiki' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.

Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone tillförses med god ljustillgång och vindskydd.

Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. 

Denna 'Weiki' är en honplanta och behöver samplanteras med en hanplanta (inom samma släkte: Actinidia spp.) för att bära frukt. Det kan ta ett par år innan plantan börjar producera frukt. En etablerad planta kan producera stora mängder frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.

Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.

Beskärning:

• Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.
• Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.
• Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.
• De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.
• Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.
• Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 3-4 m
Växtzon: 1-5

Paket med 6st olika sorters Minikiwi:

• 4 fruktbärande honplantor av olika sorter
• 1 fruktbärande självfertil (hermafrodit) sort
• 1 pollinerande hanplanta för att förstärka fruktsättningskapaciteten

Läs mer om respektive sort via länkarna markerade i grönt.

Honplantor:

• Minikiwi 'Geneva' Honplanta 50-60 cm (Actinidia arguta)
• Minikiwi 'Jumbo' Honplanta 50-60 cm (Actinidia arguta)
• Minikiwi 'Ken's Red' Honplanta 50-60 cm (Actinidia arguta x melanandra)
• Minikiwi 'Weiki' Honplanta 50-60 cm (Actinidia arguta)

Hermafrodit planta:

• Minikiwi 'Issai' Självfertil Planta 50-60 cm (Actinidia arguta x polygama)

Hanplanta:

• Minikiwi 'Weiki' Hanplanta 50-60 cm (Actinidia arguta)

Trivialnamn: Minikiwi, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi
Vetenskapligt namn: Actinidia arguta (x polygama & melanandra)
Familj: Actinidiaceae

Växthistoria & användning:

Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. 

Frukterna är söta och smakrika och påminner om den vanliga kiwin till smaken. Sorten är mycket härdig i vårt nordiska klimat och har ett kompakt växtsätt vilket lämpar den för att täcka en yta - t ex en vägg eller spalje.

Frukterna mognar i september-oktober.

Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på.

I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.

Odling:

Dessa sorters Minikiwi klarar temperaturer åtminstone ned till -25℃. De har alla ett slingrande växtsätt och kan bli upp till 3-4 meter höga. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola. Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.

I maj-juli blommar dem med små, väldoftande vita blommor som sedan hos honplantorna övergår till smakrika, släta små frukter. De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.

Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone tillförses med god ljustillgång och vindskydd.

Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. 

En etablerad honplanta kan producera stora mängder frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.

Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.

Beskärning:

• Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.
• Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.
• Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.
• De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.
• Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.
• Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 3-4 m
Växtzon: 1-5