Planteavdelingen

<p><strong>Lavendel: nuvarande höjd 20–30 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lavendel<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula angustifolia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lavendel är en klassisk flerårig kryddväxt med rötter i Medelhavsområdet och lång tradition i både hushåll, örtagårdar och naturmedicin. Blommorna har en tydlig, aromatisk doft och lockar mängder av pollinatörer. Lavendel används både färsk och torkad – till teblandningar, i bakning, till lavendelsocker, örtblandningar, hemgjorda salvor eller som dekoration. Inom traditionell örtanvändning sägs lavendel främja lugn, matsmältning och sömn.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i soligt, varmt och väldränerat läge – gärna med inslag av sand eller grus i jorden. Lavendel trivs bäst i kalkrik jord och kräver god dränering för att klara vintern. Klipps ner lätt efter blomning för att hålla en tät och fin form. Passar bra i örtagårdar, stenpartier, som kantväxt eller i kruka.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 40–60 cm<br><strong>Växtzon:</strong> <meta charset="utf-8">1–5 (väldränerat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–juli<br></p>

<p>1. amerikanske Judas-tre: 2 år gammelt - nåværende høyde 100-120 cm<br><br> MERK: Trærne i sesong 2024 er nå større og sterkere enn på bildet (tatt i sesong 2023)</p> <p><strong>Trivialnavn:</strong> Amerikansk Judas Tree, Canadisk Judas Tree, Eastern Redbud <strong><br>Vitenskapelig navn:</strong> <em>Cercis canadensis<br></em> <strong>Familie:</strong> Fabaceae</p> <p><strong>Plantehistorie og bruk:</strong></p> <p>Denne varianten av Judas-treet stammer fra Nord-Amerika. Da det amerikanske Judas-treet ble oppdaget av spanjolene i andre halvdel av 1500-tallet, ble det sammenlignet med Judas-treet fra<meta charset="utf-8"> middelhavsregionen ( <em>Cercis siliquastrum</em> ) som de allerede kjente - det er også det treet vi oftest refererer til når vi sier Judas tre her i den europeiske regionen. De viktigste forskjellene er at det amerikanske Judas-treet har spisse blader og er litt mindre i voksenstørrelse og er mer kaldbestandig - sammenlign <meta charset="utf-8"><em data-mce-fragment="1">C. canadensis</em> <em>'</em> USDA soner 4-9 med<meta charset="utf-8"> <em data-mce-fragment="1">C.</em> <em>siliquastrum</em> sine USDA-soner 6-10. <em data-mce-fragment="1">C. canadensis</em><em data-mce-fragment="1">&nbsp;</em>bør også være mer<em data-mce-fragment="1">&nbsp;</em>egnet for fuktige miljøer/jordsmonn enn mange andre arter i slekten.</p> <p>Blomstrer i mars-april med knallrosa blomster på den nakne stammen, deretter også på treets hovedstamme, som ofte er veldig iøynefallende. Blomstring sies å være sterkt kontrollert av omfanget av forrige vinter. Etter harde vintre blomstrer Judastreet kraftigere, etter mildere vintre mindre.</p> <p>Blomstene kan spises rå eller syltet. De har en forfriskende syrlig smak og er rike på vitamin C. Spennende tillegg til en salat.</p> <p>Uåpnede blomsterknopper kan også syltes eller settes i som <a title="Kapers (Capparis spinosa)" href="https://tradgardsdags.nu/products/kapris-capparis-spinosa" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>kapers</strong></span></a> .</p> <p>Indianerstammer i Nord-Amerika dekket de modne frøbelgene med glødende kull, deretter skrellet og spiste de brente frøene. Jeg antar at en moderne måte å gjøre dette på er ganske enkelt å skille frøene fra poden og steke frøene over komfyren eller i ovnen for å gjøre dem klare til å spises. Noen kilder hevder å ha bløtlagt og kokt frøene som linser, som også er en erteplante.</p> <p>Fruktene er rike på protein som andre planter i ertefamilien (Fabaceae). Tørre frø inneholder ca 25 % protein, 8 % fett og 3 % mineraler av ulike slag. Å være en uraffinert <meta charset="utf-8">(og vill i Nord-Amerika) ernæringskilde dette er ganske bra, ernæringsmessig konkurrerer det med både pecan og valnøtt. Frøbelgene forblir på treet lenge - de er tilgjengelige fra sensommeren til vinteren - og anses som akseptable for konsum i denne perioden. Imidlertid kan frøbelgene noen ganger bli funnet<meta charset="utf-8"> gjenstår til våren påfølgende år, om de da er egnet til konsum eller ikke opplyses ikke. Av de nevnte grunnene anses frøene til C. canadensis som en nyttig kilde til overlevelsesmat.</p> <p>De unge, grønne og sprø frøbelgene kan spises som sukkererter - damp dem, kok dem eller rør dem. De passer godt i en wok med for eksempel løk, hvitløk, paprika og bladgrønnsaker. Bladene kan også spises - yngre, sprø blader anbefales.</p> <p>Te laget av den indre barken har blitt brukt for å redusere feber osv. Kaldbrygging av røtter og indre bark har blitt brukt i gammel folkemedisin for å behandle kikhoste.<br></p> <p>Flittig til å tiltrekke seg pollinatorer med sin rikelig blomstring. Regnes som et godt tre for honningbier.</p> <p>Treet har også mange andre bruksområder innenfor nordamerikansk indisk kultur. En historie om Judas og hvordan han ga treet sitt internasjonale navn er lett å finne for de som er interessert i å lese.</p> <p><strong>Kultur:</strong></p> <p>Selv om det amerikanske Judas-treet anses som bedre egnet til fuktig jord enn andre arter i slekten, foretrekker det å ikke vokse i altfor våt jord med høyt leireinnhold. Den trives best i litt sandere leirjord.</p> <p>Liker å vokse i en solrik posisjon, klarer seg også godt i lett skygge.</p> <p>Det amerikanske Judas-treet er et raskt voksende tre som ofte blir opptil 80 år gammelt.</p> <p>Blomster vises i mars-april på forrige års vekst.</p> <p>Det amerikanske Judas-treet er en av få arter i ertefamilien som <span style="text-decoration: underline;"><em>ikke</em></span> fikserer nitrogen via røttene fra luftporene i jorda.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Alder: Flerårig<br> Planteposisjon: sol / lett skygge<br> Høyde: 6-10 m<br> Vekstsone: 1-4</p>

<p><strong>Fikon av sorten 'Little Miss Figgy': nuvarande höjd 20–30 cm</strong></p> <p><strong></strong>Självfertil sort = behöver endast 1 individ för fruktsättning.<br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Fikon<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Ficus carica</em><br><strong>Familj:</strong> Moraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Little Miss Figgy' är en modern, dvärgväxande fikonbuske med kompakta blad och rik fruktsättning. Sorten har sitt ursprung i förädling av frilandshärdiga fikon och är framtagen för att passa i små trädgårdar, krukor och orangerier. Frukterna är medelstora till stora, djupt purpurröda med söt och aromatisk smak, perfekt att äta färska, torka eller använda i sylt, desserter och bakverk.</p> <h4>Odling</h4> <p>Plantera i soligt och varmt läge i väldränerad, mullrik jord. 'Little Miss Figgy' är naturligt kompakt, cirka 80–120 cm hög och 60–90 cm bred, vilket gör den lätt att placera på uteplats, balkong eller i växthus. Vattna regelbundet under torra perioder och gödsla under vår och försommar för bästa fruktsättning. Sorten är självfertil och behöver ingen annan fikonplanta för att sätta frukt.</p> <p>Härdig ned till cirka –15 °C (USDA-zon 7). I Skåne och andra milda zon 1–2-lägen kan den övervintra på friland med bra dränering och vintertäckning. På kallare platser rekommenderas odling i kruka som tas in för frostfri vinterförvaring.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 80–120 cm (kompakt växtsätt)<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2<br></p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Sorbet': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Sorbet’ har ett unikt färgspel med tätt fyllda blommor i lager av ljusrosa och krämvitt, nästan som en skopa glass – därav namnet. Doften är mild men behaglig, och växtsättet är robust med god blomrikedom.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Sorbet’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 70–90 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Shirley Temple': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Shirley Temple’ får stora, tätt fyllda blommor som slår ut i ljusrosa och bleknar till nästan rent vitt. Blommorna är svagt doftande och eleganta, med ett något lägre och mer kompakt växtsätt än många andra sorter.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Shirley Temple’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 60–80 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni</p>

<p data-mce-fragment="1">1 stk Hvit morbærtre: 3 år gammelt - nåværende høyde 80-100 cm</p> <p data-mce-fragment="1">Frøsådde planter, dyrket i svensk klima</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnavn:</strong> Hvit morbær, Hvit morbærtre <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vitenskapelig navn:</strong> <em data-mce-fragment="1">Morus alba<br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Moraceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Plantehistorie og bruk:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Morbærtrær er en av verdens eldste kulturplanter – sannsynligvis mest kjent for å være vertskap for silkeormer hvis tråder er fremstilt til silkestoff, siden morbærblader er silkeormens i utgangspunktet eneste matkilde. Spesielt bladene fra det hvite morbærtreet er populære blant silkeormene. Den hvite morbær stammer fra Vest-Asia.</p> <p data-mce-fragment="1">Bærene på det hvite morbærtreet varierer i farge - fra hvitt, til rosa, til rødt, til nesten svart. De hvite morbærene har en søtere smak enn deres svartfruktede slektning<span>&nbsp;</span><a href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra" title="Svart morbær (Morus nigra)" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>Morus nigra</strong></span></a> . Bærene er rike på antioksidanter og, i likhet med morbærbladte, antas det å bidra til å balansere blodsukkernivået. Takket være det uvanlig høye næringsinnholdet regnes morbær som en såkalt "supermat", som f.eks.<span>&nbsp;</span><a href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" title="Goji (Lycium barbarum)" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;">gojibæret</span></strong></a> .</p> <p data-mce-fragment="1">Tørkede bær har en kremaktig kullaktig smak. I tillegg inneholder morbær stoffet MFE, som stabiliserer blodsukkernivået og dermed demper kroppens søtsukker. Derfor er morbær en vanlig erstatning for de som vil kvitte seg med søtsuget.</p> <p data-mce-fragment="1">Du kan også lage saft og syltetøy av bærene.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Det hvite morbærtreet er noe hardere enn slektningen<span>&nbsp;</span><a href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra" title="Svart morbær (Morus nigra)" data-mce-fragment="1" target="_blank"><span style="color: #4e991d;" data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Morus nigra</strong></span></a> og tåler temperaturer ned til -30 <span data-mce-fragment="1">°</span> <span data-mce-fragment="1">C.</span> Den kan vokse i de fleste jordarter, men trives best i løs, næringsrik jord. Hardfør i vindfulle kystklima, men optimal vekst gis på varme, vindskjermede steder.</p> <p data-mce-fragment="1">Egnet som espalier da grenene er lett bøybare.</p> <p data-mce-fragment="1">Morbærtrær egner seg også i skoghager da de er en populær vertsplante for mange organismer og gir gjentakende avlinger uten stort vedlikehold og beskytter planter i lavere lag.</p> <p data-mce-fragment="1">Morbær er selvfruktbare, noe som betyr at det bare trengs ett tre for å bære frukt.</p> <p data-mce-fragment="1">Beskjær om vinteren når treet/busken er i dvale for å unngå overdreven "blødning" av treet, som ellers er et vanlig kjennetegn på morbærplanter.</p> <p data-mce-fragment="1">Bærene modnes kontinuerlig fra midtsommer til tidlig høst.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong></strong> Når det er på tide å høste er et tips å plukke bærene med en nål for å unngå å knuse dem mellom fingrene.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: sol<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 1-3 m<br data-mce-fragment="1"> Spiretid: 1-12 måneder<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-3</p>

<p data-mce-fragment="1">1 såkalt Rökelsebambu, spiselige skudd, hardføre i vårt klima.</p> <p data-mce-fragment="1"> Høyde: 150-200 cm <span style="text-decoration: underline;">KUN HENTES</span></p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Vanlige navn:</strong> <span data-mce-fragment="1">Røkelse Bambus, Bambu, Kinabambu, Røkelse Bambus<br data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Vitenskapelig navn:</strong> <em data-mce-fragment="1">Phyllostachys atrovaginata</em><em data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Poaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"> <strong><span>Plantehistorie og bruk:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> <em>Full beskrivelse på vei...</em></p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> <em>Full beskrivelse på vei...</em></p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"> Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: delvis skygge - sol<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 4-10 meter (sannsynligvis maks 6 meter i nordisk klima)<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-4</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Alexander Fleming': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Alexander Fleming’ får stora, tätt fyllda ljusrosa blommor med kraftig doft – klassisk pionkänsla i både uttryck och doft.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från<em> P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Alexander Fleming’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 60–90 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni<br></p>

<p><strong>Japansk Lönn i olika storlekar</strong></p> <p><strong>Höjd:</strong></p> <ul> <li><strong>80-100 cm</strong></li> <li><strong>100–120 cm [<meta charset="utf-8">ENDAST UPPHÄMTNING I BUTIK]</strong></li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Japansk Lönn<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Acer palmatum</em><br><strong>Familj:</strong> Sapindaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Japansk lönn är ett lövträd med ursprung i Japan, Korea och Kina och har odlats i århundraden för sitt graciösa växtsätt och sina starka höstfärger. Den används både som prydnadsträd, i bonsaiform och i naturträdgårdar där man vill addera struktur, skugga och färg.</p> <p>Unga blad är ätbara i små mängder och kan användas som garnering. I Japan friteras ibland bladen som en säsongsrätt. Trädet går även att tappa på sav tidigt på våren – särskilt i kallare klimat. Savens sockerhalt är låg men kan drickas som den är eller kokas till en tunn sirap, på samma sätt som lönnsirap. Bäst savflöde får man på varma soliga dagar efter en natts frost. </p> <p>Bladen har även använts praktiskt för att hjälpa till att bevara rotfrukter och äpplen – de har lagts som skyddande lager kring skörden för att hålla den fräsch längre. Inom folkmedicin har bladen använts i kylande omslag.</p> <p>Växtens främsta funktion är dock estetisk – som formgivare i trädgårdsrum, där dess siluett och bladfärg spelar huvudrollen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i halvskugga till sol, gärna i vindskyddat läge. Väldränerad, fuktighetshållande jord med lätt surhet är idealiskt. Japansk lönn kan odlas i kruka, särskilt mindre sorter, men trivs även i mark på skyddad plats. Skyddas mot stark vårsol och blåst för att undvika bladskador. Tål inte uttorkning – jämn vattning är viktig.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Halvskugga till sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3 (4-5 i skyddat väldränerat läge)<br></p>

<p data-mce-fragment="1">1. plante Gotu Kola: 1 år gammel - nåværende høyde (ganske <em>lengde</em> i dette tilfellet) 20-40 cm<br></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnavn&nbsp;:</strong> <span data-mce-fragment="1">Gotu Kola, Salatpiggblad, Pennywort, Brahmi urt etc...<br data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Vitenskapelig navn:</strong><em data-mce-fragment="1">&nbsp;</em><em data-mce-fragment="1">Centella asiatica</em> / <em data-mce-fragment="1">Hydrocotyl asiatica<br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Apiaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong><span>Plantehistorie og bruk:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Gotu Kola er en velkjent medisinsk plante som stammer fra Asia. Det har lenge vært brukt for å lindre f.eks. stress og angst. Det er også ofte brukt mot hudsykdommer som eksem, sår og akne da det forbedrer elastisiteten i huden. Gotu Kola er et adaptogen og lignende<span>&nbsp;</span><a href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/ashwagandha-indisk-ginseng-withania-somnifera" title="Ashwagandha frø" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;" data-mce-style="color: #4e991d;">Ashwagandha<span>&nbsp;</span></span></strong></a>er en av få planter med et meget bredt bruksområde i tradisjonell medisin. Det finnes en rekke vitenskapelige artikler å lese for de som er interessert i å lære mer i dybden.</p> <p data-mce-fragment="1">For rent medisinske formål lages ekstrakter av planten. Men du kan også bruke dens helsefremmende egenskaper i mat og drikke.</p> <p data-mce-fragment="1">I f.eks. I Burma lages ofte salat med "Pennywort" som base sammen med tomat, løk &amp; peanøtter mm. Du kan også få brygget te på bladene eller lage en avkjølende drink ved å trykke på de friske bladene.</p> <p data-mce-fragment="1"><span style="text-decoration: underline;" data-mce-style="text-decoration: underline;">Det er to forskjellige varianter av Gotu Kola:</span><br></p> <p data-mce-fragment="1">En av dem har hele, runde blader og er bedre tilpasset til å vokse direkte i vann – men den vokser også godt i jord. Denne varianten sprer seg horisontalt ved hjelp av underjordiske (/under vannoverflaten) jordstengler som er litt tykkere enn selve bladstammen.</p> <p data-mce-fragment="1">Den andre sorten har et lite gap i bladformen akkurat der bladstilken møter bladet - denne sorten sprer seg ved hjelp av lange, slanke overjordiske stoloner som ligner på jordbær. Ut fra dens lignende vekstmåte er det ikke vanskelig å forstå at Gotu Kolan også er et godt bunndekke.</p> <p data-mce-fragment="1">Begge variantene inneholder de samme virkestoffene, men det er den senere nevnte varianten som oftest brukes ved fremstilling av kosttilskudd mv. Som det kan ses på bildene, tilhører våre planter sistnevnte variant.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Kultur:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">I sitt naturlige miljø er Gotu Kolan ofte funnet i <span data-mce-fragment="1">vann</span> , i fuktig jord og langs veikanter og hekker.</p> <p data-mce-fragment="1">Det er en lettdyrket og kraftig plante som trives best i fuktighetsbevarende jord på halvskygge steder. En fordel er å la den vokse i en luftig jord med mye organisk materiale da den krever fuktighetsbevarende egenskaper samtidig som overflødig vann lett renner av/ned i tønnen. Gotu Kolan kan også vokse i tørrere jord.</p> <p data-mce-fragment="1">Gotu Kola-planten sprer seg raskt, så hvis den vokser i potte, foretrekkes en bred potte.</p> <p data-mce-fragment="1">Denne planten blir vanligvis ikke høyere enn 30 cm, men sprer seg derimot gjerne oppover 1 m horisontalt.</p> <p data-mce-fragment="1">Av denne grunn er det et effektivt bunndekke i samplanting med andre vekster.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1"> Planteposisjon: delvis skygge/sol<br data-mce-fragment="1"> Høyde: 30 cm (bredde 1 m)<br data-mce-fragment="1"> Vekstsone: 1-4</p>