Planteafdeling

<p><strong>Lavendel: nuvarande höjd 20–30 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lavendel<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula angustifolia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lavendel är en klassisk flerårig kryddväxt med rötter i Medelhavsområdet och lång tradition i både hushåll, örtagårdar och naturmedicin. Blommorna har en tydlig, aromatisk doft och lockar mängder av pollinatörer. Lavendel används både färsk och torkad – till teblandningar, i bakning, till lavendelsocker, örtblandningar, hemgjorda salvor eller som dekoration. Inom traditionell örtanvändning sägs lavendel främja lugn, matsmältning och sömn.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i soligt, varmt och väldränerat läge – gärna med inslag av sand eller grus i jorden. Lavendel trivs bäst i kalkrik jord och kräver god dränering för att klara vintern. Klipps ner lätt efter blomning för att hålla en tät och fin form. Passar bra i örtagårdar, stenpartier, som kantväxt eller i kruka.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 40–60 cm<br><strong>Växtzon:</strong> <meta charset="utf-8">1–5 (väldränerat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–juli<br></p>

<p>1. amerikansk Judas-træ: 2 år gammelt - nuværende højde 100-125 cm<br></p> <p><meta charset="utf-8"><span style="text-decoration: underline;"><strong>Billedet er kun et eksempel, denne gruppe planter er højere</strong></span> </p> <p><strong>Trivielt navn:</strong>American Judas Tree, Canadisk Judas Tree, Eastern Redbud<strong><br>Videnskabeligt navn: </strong><em>Cercis canadensis<br></em><strong >Familie: </strong> Fabaceae</p> <h4><strong>Anlægshistorie &amp; brug:</strong></h4> <p>Denne sort af Judas-træ stammer fra Nordamerika. Da det amerikanske Judas-træ blev opdaget af spanierne i anden halvdel af det 16. århundrede, blev det sammenlignet med Judas-træet fra <meta charset="utf-8">middelhavsområdet (<em>Cercis siliquastrum</em> ) som de allerede kendte - det er også det træ, vi oftest henviser til, når vi siger Judas træ her i den europæiske region. De væsentligste forskelle er, at det amerikanske Judas-træ har spidse blade og er lidt mindre i voksenstørrelse og er mere kuldehårdfør - sammenlign <meta charset="utf-8"><em>C. canadensis</em><em>'</em>USDA-zoner 4-9 med <meta charset="utf-8"><em>C.</em> <em>siliquastrum</em>s USDA - zone 6-10.<em> C. canadensis</em><em> </em>bør også være mere<em> </em>egnet til fugtige miljøer/jord end mange andre arter i slægten. </p> <p>Blomster i marts-april med lyserøde blomster på den bare stamme, derefter også på træets hovedstamme, som ofte er meget iøjnefaldende. Blomstring siges at være stærkt styret af omfanget af den foregående vinter. Efter hårde vintre blomstrer Judastræet mere rigtigt, efter mildere vintre mindre. </p> <p>Blomsterne kan spises rå eller syltede. De har en forfriskende syrlig smag og er rige på C-vitamin. Spændende tilføjelse til en salat. </p> <p>Uåbnede blomsterknopper kan også syltes eller puttes i som <a title="Kapers (Capparis spinosa)" href="https://tradgardsdags.nu/products/kapris-capparis-spinosa" target="_blank"> <span style="color: #4e991d;"><strong>Kapers</strong></span></a>.</p> <p>Indianerstammer i Nordamerika dækkede de modne frøbælge med varme kul, derefter skrællede og spiste de ristede frø. Jeg går ud fra, at en moderne måde at gøre dette på er simpelthen at skille frøene fra frøstanden og riste frøene over komfuret eller i ovnen for at gøre dem klar til at spise. Nogle kilder hævder at have gennemblødt og kogt frøene som linser, som også er en ærteplante.</p> <p>Frugterne er rige på protein ligesom andre planter i ærtefamilien (Fabaceae). Tørre frø indeholder omkring 25 % protein, 8 % fedt og 3 % mineraler af forskellig art. For en ubearbejdet <meta charset="utf-8">(og vild i Nordamerika) ernæringskilde er dette ret godt, idet det ernæringsmæssigt konkurrerer med både pekannød og valnød. Frøstandene bliver på træet i lang tid - de er tilgængelige fra sensommeren og frem til vinteren - og anses for acceptable til konsum i denne periode. Frøstandene kan dog nogle gange <meta charset="utf-8">findes hængende indtil foråret det følgende år, om de er egnet til konsum eller ej, er ikke oplyst. Af de førnævnte grunde betragtes frøene af C. canadensis som en nyttig kilde til overlevelsesføde.</p> <p>De unge, grønne og møre frøstande kan spises som sukkerærter - damp dem, kog dem eller rør dem. De passer godt i en wok med fx løg, hvidløg, paprika og bladgrøntsager. Bladene kan også spises - yngre, sprøde blade anbefales.</p> <p>Te lavet på den indre bark er blevet brugt til at reducere feber mv. Koldbrygning af rødder og inderbark er blevet brugt i gammel folkemedicin til behandling af blandt andet kighoste.<br></p> <p>Flittig til at tiltrække bestøvere med sin rigelige blomstring. Betragtes som et godt træ til honningbier.</p> <p>Træet har også mange andre anvendelser inden for nordamerikansk indisk kultur. En historie om Judas, og hvordan han gav træet sit internationale navn er let at finde for den interesserede læser.</p> <h4><strong>Dyrkning:</strong></h4> <p>Selvom det amerikanske Judas-træ anses for at være bedre egnet til fugtig jord end andre arter i slægten, foretrækker det ikke at vokse i alt for våd jord med et højt lerindhold. Den trives bedst i lidt mere sandet lerjord.</p> <p>Vokser gerne på et solrigt sted, klarer sig også godt i let skygge.</p> <p>Det amerikanske Judas-træ er et hurtigtvoksende træ, der ofte bliver op til 80 år gammelt. </p> <p>Blomster vises i marts-april på det foregående års vækst. </p> <p>Det amerikanske Judas-træ er en af ​​de få arter i ærtefamilien, der <span style="text-decoration: underline;"><em>ikke</em></span> fikserer nitrogen via sine rødder fra luftporer i jorden.  </p> <h4><strong>Egenskaber:</strong></h4> <p>Alder: Flerårig<br>Planteposition: sol / let skygge<br>Højde: 6-10 m<br>Plantezone: 1-4</p>

<p><strong>Fikon av sorten 'Little Miss Figgy': nuvarande höjd 20–30 cm</strong></p> <p><strong></strong>Självfertil sort = behöver endast 1 individ för fruktsättning.<br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Fikon<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Ficus carica</em><br><strong>Familj:</strong> Moraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Little Miss Figgy' är en modern, dvärgväxande fikonbuske med kompakta blad och rik fruktsättning. Sorten har sitt ursprung i förädling av frilandshärdiga fikon och är framtagen för att passa i små trädgårdar, krukor och orangerier. Frukterna är medelstora till stora, djupt purpurröda med söt och aromatisk smak, perfekt att äta färska, torka eller använda i sylt, desserter och bakverk.</p> <h4>Odling</h4> <p>Plantera i soligt och varmt läge i väldränerad, mullrik jord. 'Little Miss Figgy' är naturligt kompakt, cirka 80–120 cm hög och 60–90 cm bred, vilket gör den lätt att placera på uteplats, balkong eller i växthus. Vattna regelbundet under torra perioder och gödsla under vår och försommar för bästa fruktsättning. Sorten är självfertil och behöver ingen annan fikonplanta för att sätta frukt.</p> <p>Härdig ned till cirka –15 °C (USDA-zon 7). I Skåne och andra milda zon 1–2-lägen kan den övervintra på friland med bra dränering och vintertäckning. På kallare platser rekommenderas odling i kruka som tas in för frostfri vinterförvaring.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 80–120 cm (kompakt växtsätt)<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2<br></p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Sorbet': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Sorbet’ har ett unikt färgspel med tätt fyllda blommor i lager av ljusrosa och krämvitt, nästan som en skopa glass – därav namnet. Doften är mild men behaglig, och växtsättet är robust med god blomrikedom.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Sorbet’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 70–90 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Shirley Temple': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Shirley Temple’ får stora, tätt fyllda blommor som slår ut i ljusrosa och bleknar till nästan rent vitt. Blommorna är svagt doftande och eleganta, med ett något lägre och mer kompakt växtsätt än många andra sorter.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Shirley Temple’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 60–80 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni</p>

<p>White Mulberry 'White Berry' træ - nuværende højde: 175-200 cm</p> <p>[Billede af træet kommer snart]</p> <p>KUN AFHANDLING</p> <p><strong>Trivielt navn:</strong> White Mulberry, White Mulberry Tree<strong><br>Videnskabeligt navn:</strong><em> Morus alba<br></em><strong>Familie:< /strong > Moraceae</p> <h4><strong>Anlægshistorie &amp; brug:</strong></h4> <p>Sorten 'White Berry' er en sort, der med garanti giver hvide bær. Mulberry er en slægt, der nærmest bliver mere forvirrende, jo mere man kommer ind i emnet, der findes et væld af forskellige arter og sorter, og plantens udbredelse ser ud til at være næsten global – de trives overalt. Under alle omstændigheder er farven på bærene ikke altid ensartet, selv inden for samme art: langt fra alle træer inden for arten <em>Morus alba, </em>også kaldet White Mulberry, producerer hvide bær. De fleste individer inden for arten har sorte bær, ligesom <em>Morus nigra</em> - det er snarere bladene og vækstvanerne, der adskiller arten det meste af tiden. <em>M. nigra </em>kan dog ikke have hvide bær, men har altid sorte bær.</p> <p>Af ovenstående grund opstår behovet for navnetyper med ensartede karakteristika. En af disse er 'White Berry', som kun har hvide bær. De er ikke helt nemme at få fat i - vi har 1 eksemplar til salg nu i januar 2025. Målet er at få flere ind senere på foråret.</p> <p><meta charset="utf-8"><strong>Generelt om Mulberries:</strong></p> <p>Morbærtræer er en af ​​verdens ældste kulturplanter - nok bedst kendt for at være vært for silkeorme, hvis tråde er fremstillet til silkestof, fordi morbærblade er silkeormens stort set eneste fødekilde. Bladene på det hvide morbærtræ er især populære hos silkeormene. Den hvide morbær stammer fra Vestasien. </p> <p>Bærene på det hvide morbærtræ varierer i farve - fra hvid til pink, til rød til næsten sort. Den hvide morbær har en sødere smag end dens sortfrugtede slægtning<span> </span><a title="Sort morbær (Morus nigra)" href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus -nigra " target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>Morus nigra</strong></span></a>. Bærene er rige på antioxidanter og menes ligesom morbærbladste at hjælpe med at balancere blodsukkerniveauet. Takket være dets usædvanligt høje næringsindhold betragtes morbær som en såkaldt "superfood", som<span> </span><a title="Goji (Lycium barbarum)" href="https://tradgardsdags.nu/collections /froavdelning/ products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;">gojibæret</span></strong></a>. </p> <p>Tørrede bær har en cremet kul-lignende smag. Derudover indeholder morbær stoffet MFE, som stabiliserer blodsukkerniveauet og dermed undertrykker kroppens søde tand. Derfor er morbær en almindelig erstatning for dem, der gerne vil af med deres søde tand. </p> <p>Du kan også lave saft og marmelade af bærrene.</p> <p><meta charset="utf-8"><span>Bladene kan</span><span>brygges</span><span> sund te, der historisk har været drukket i Kina og for nylig er begyndt at blive populær i Asien igen. </span></p> <h4><strong>Dyrkning:</strong></h4> <p>Det hvide morbærtræ er noget hårdere end dets slægtning<span> </span><a title="Sort morbær (Morus nigra)" href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus -nigra " target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>Morus nigra</strong></span></a> og kan modstå temperaturer ned til -30<span>°</span><span>C</span>. Den kan vokse i de fleste jorder, men trives bedst i løs, næringsrig jord. Hårdfør i blæsende kystklima, men optimal vækst gives på varme, beskyttede steder.</p> <p>Velegnet som espalier, da grenene let kan bøjes.</p> <p>Morbærtræer er også velegnede i skovplantager, da de er en populær værtsplante for mange organismer og giver tilbagevendende høst uden større vedligeholdelse og beskytter planter i lavere lag.</p> <p>Morbær er selvfrugtbare, hvilket betyder, at der kun er brug for ét træ for at bære frugt.</p> <p>Beskær om vinteren, når træet er i dvale for at undgå overdreven "blødning" af træet, hvilket ellers er et almindeligt kendetegn for morbærplanter. </p> <p>Bærrene modnes kontinuerligt fra midten af ​​sommeren til det tidlige efterår.</p> <p><strong></strong>Når det er tid til at høste, er et tip at plukke bærrene med en nål for at undgå at knuse dem mellem fingrene.</p> <h4><strong>Egenskaber:</strong></h4> <p>År: Flerårig<br>Planteposition: sol<br>Højde: 5-10 m<br>Væksttid: 1-12 måneder<br>Vækstzone: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1">1 såkaldt Røgelse Bambus, spiselige skud, hårdføre i vores klima.</p> <p data-mce-fragment="1">Højde: 150-200 cm <span style="text-decoration: underline;">KUN AFHENTNING</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivielt navn: </strong><span data-mce-fragment="1">Røgelse Bamboo, Bambu, Kinabambu, Røgelse Bambus <br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Videnskabeligt navn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Phyllostachys atrovaginata</em >< osv data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familie:</strong> Poaceae</span>< /p> <p data-mce-fragment="1"><strong><span>Anlægshistorie &amp; brug:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><em>Fuld beskrivelse på vej...</em></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Dyrkning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><em>Fuld beskrivelse på vej...</em></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaber:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Plantens placering: delvis skygge - sol<br data-mce-fragment="1">Højde: 4- 10 meter (formentlig max 6 meter i nordisk klima)<br data-mce-fragment="1">Vækstzone: 1-4</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Alexander Fleming': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Alexander Fleming’ får stora, tätt fyllda ljusrosa blommor med kraftig doft – klassisk pionkänsla i både uttryck och doft.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från<em> P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Alexander Fleming’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 60–90 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni<br></p>

<p><strong>Japansk Lönn i olika storlekar</strong></p> <p><strong>Höjd:</strong></p> <ul> <li><strong>80-100 cm</strong></li> <li><strong>100–120 cm [<meta charset="utf-8">ENDAST UPPHÄMTNING I BUTIK]</strong></li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Japansk Lönn<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Acer palmatum</em><br><strong>Familj:</strong> Sapindaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Japansk lönn är ett lövträd med ursprung i Japan, Korea och Kina och har odlats i århundraden för sitt graciösa växtsätt och sina starka höstfärger. Den används både som prydnadsträd, i bonsaiform och i naturträdgårdar där man vill addera struktur, skugga och färg.</p> <p>Unga blad är ätbara i små mängder och kan användas som garnering. I Japan friteras ibland bladen som en säsongsrätt. Trädet går även att tappa på sav tidigt på våren – särskilt i kallare klimat. Savens sockerhalt är låg men kan drickas som den är eller kokas till en tunn sirap, på samma sätt som lönnsirap. Bäst savflöde får man på varma soliga dagar efter en natts frost. </p> <p>Bladen har även använts praktiskt för att hjälpa till att bevara rotfrukter och äpplen – de har lagts som skyddande lager kring skörden för att hålla den fräsch längre. Inom folkmedicin har bladen använts i kylande omslag.</p> <p>Växtens främsta funktion är dock estetisk – som formgivare i trädgårdsrum, där dess siluett och bladfärg spelar huvudrollen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i halvskugga till sol, gärna i vindskyddat läge. Väldränerad, fuktighetshållande jord med lätt surhet är idealiskt. Japansk lönn kan odlas i kruka, särskilt mindre sorter, men trivs även i mark på skyddad plats. Skyddas mot stark vårsol och blåst för att undvika bladskador. Tål inte uttorkning – jämn vattning är viktig.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Halvskugga till sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3 (4-5 i skyddat väldränerat läge)<br></p>

<p data-mce-fragment="1">1. plante Gotu Kola: 1 år gammel – nuværende højde (retlige <em>længde</em> i dette tilfælde) 20-40 cm<br></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivielle navne: </strong><span data-mce-fragment="1">Gotu Kola, Salatnelliker, Pennywort , Brahmi Herb osv...<br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Videnskabeligt navn:</strong><em data-mce-fragment="1"> </em ><em data-mce-fragment="1">Centella asiatica </em>/<em data-mce-fragment="1"> Hydrocotyl asiatica<br data-mce-fragment="1"></em><strong data -mce-fragment="1">Familie:</strong> Apiaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong><span>Anlægshistorie &amp; brug:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Gotu Kola er en velkendt lægeplante, der stammer fra Asien. Det har længe været brugt til at lindre f.eks. stress og angst. Det er også almindeligt anvendt mod hudsygdomme såsom eksem, sår og acne, da det forbedrer hudens elasticitet. Gotu Kola er et adaptogen og kan lide ="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;" data-mce-style="color: #4e991d;">Ashwagandha<span> </span></span></strong></a>det er en af ​​de få planter med en meget bred vifte af anvendelser i traditionelle medicin. Der er en række videnskabelige artikler at læse for dem, der er interesserede i at lære mere.</p> <p data-mce-fragment="1">Til rent medicinske formål udvindes det fra planten. Men du kan også bruge dens sundhedsfremmende egenskaber i mad og drikke. </p> <p data-mce-fragment="1">I f.eks. I Burma laves salat ofte med "Pennywort" som base sammen med tomat, løg &amp; jordnødder osv. Du kan også få brygget te på bladene eller lave en kølende drink ved at presse de friske blade.</p> <p data-mce-fragment="1"><span style="text-decoration: underline;" data-mce-style="text-decoration: underline;">Der er to forskellige varianter af Gotu Kola:</span> <br></p> <p data-mce-fragment="1">En af dem har hele, runde blade og er bedre tilpasset til at vokse direkte i vand - men den vokser også godt i jorden. Denne sort spredes horisontalt ved hjælp af underjordiske (/under vandoverfladen) jordstængler, der er lidt tykkere end selve bladstammen.</p> <p data-mce-fragment="1">Den anden sort har et lille hul i sin bladform lige der, hvor bladstilken møder bladet - denne sort spredes ved hjælp af lange, slanke overjordiske stoloner, der ligner jordbær. At dømme efter dens lignende vækstvane er det ikke svært at forstå, at Gotu Kolan også er en god bunddække. </p> <p data-mce-fragment="1">Begge varianter indeholder de samme aktive stoffer, men det er den senere nævnte variant, der oftest bruges ved fremstilling af kosttilskud mv. Som det kan ses på billederne, hører vores planter til sidstnævnte sort.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Dyrkning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">I sit naturlige miljø findes Gotu Kolan ofte voksende i <span data-mce-fragment="1">vand</span>, i fugtig jord, såvel som af vejkanter og hækkanter.</p> <p data-mce-fragment="1">Det er en letdyrket og kraftig plante, der trives bedst i fugtbevarende jord på halvskygge steder. En fordel er at lade den vokse i en luftig jord med meget organisk materiale, da det kræver fugtbevarende egenskaber samtidig med, at overskydende vand nemt løber af/ned i tønden. Gotu Kolan kan også vokse i tørrere jorder.</p> <p data-mce-fragment="1">Gotu Kola-planten spreder sig hurtigt, så hvis den vokser i en potte, foretrækkes en bred potte. </p> <p data-mce-fragment="1">Denne plante bliver normalt ikke højere end 30 cm, men kan på den anden side gerne sprede sig op til 1 m vandret. </p> <p data-mce-fragment="1">Af denne grund er det et effektivt bunddække i samplantning med andre afgrøder.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaber:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">År: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Planteposition: delvis skygge/sol<br data-mce-fragment="1">Højde: 30 cm (bredde 1 m)<br data-mce-fragment="1">Vækstzone: 1-4</p>