Årets nyhed - 2025!

<p><strong>Vindruva av sorten 'Himrod': nuvarande höjd 40–50 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Vindruva<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vitis labrusca × vinifera</em><br><strong>Familj:</strong> Vitaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>’Himrod’ är en kärnfri och självfertil druvsort som togs fram i USA och har blivit omtyckt i både växthus och friland i kallare klimat. Den ger söta, gulgröna druvor med tunt skal – utmärkta att äta färska direkt från rankan eller använda till russin, saft och sylt. Sorten är snabbväxande, ger tidig skörd och har god motståndskraft mot sjukdomar. ’Himrod’ kräver ingen pollineringspartner och ger bra skörd även som ensam planta. Inom traditionell användning har vindruvor även använts för att stödja matsmältning och energiintag.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge – gärna mot en södervägg eller i växthus. Planteras i väldränerad, näringsrik jord med god mullhalt. Beskärs årligen för att ge god skörd och hållbar form. Rankan behöver spaljé eller stöd att klättra på. Täck gärna basen vintertid i kallare delar av landet.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter (klättrande)<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 <br><strong>Skörd:</strong> Augusti–september<br><strong>Självfertil:</strong> Ja<br><strong>Kärnfri:</strong> Ja</p>

<p><strong>Japansk Lönn i olika storlekar</strong></p> <p><strong>Höjd:</strong></p> <ul> <li><strong>80-100 cm</strong></li> <li><strong>100–120 cm [<meta charset="utf-8">ENDAST UPPHÄMTNING I BUTIK]</strong></li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Japansk Lönn<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Acer palmatum</em><br><strong>Familj:</strong> Sapindaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Japansk lönn är ett lövträd med ursprung i Japan, Korea och Kina och har odlats i århundraden för sitt graciösa växtsätt och sina starka höstfärger. Den används både som prydnadsträd, i bonsaiform och i naturträdgårdar där man vill addera struktur, skugga och färg.</p> <p>Unga blad är ätbara i små mängder och kan användas som garnering. I Japan friteras ibland bladen som en säsongsrätt. Trädet går även att tappa på sav tidigt på våren – särskilt i kallare klimat. Savens sockerhalt är låg men kan drickas som den är eller kokas till en tunn sirap, på samma sätt som lönnsirap. Bäst savflöde får man på varma soliga dagar efter en natts frost. </p> <p>Bladen har även använts praktiskt för att hjälpa till att bevara rotfrukter och äpplen – de har lagts som skyddande lager kring skörden för att hålla den fräsch längre. Inom folkmedicin har bladen använts i kylande omslag.</p> <p>Växtens främsta funktion är dock estetisk – som formgivare i trädgårdsrum, där dess siluett och bladfärg spelar huvudrollen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i halvskugga till sol, gärna i vindskyddat läge. Väldränerad, fuktighetshållande jord med lätt surhet är idealiskt. Japansk lönn kan odlas i kruka, särskilt mindre sorter, men trivs även i mark på skyddad plats. Skyddas mot stark vårsol och blåst för att undvika bladskador. Tål inte uttorkning – jämn vattning är viktig.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Halvskugga till sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3 (4-5 i skyddat väldränerat läge)<br></p>

<p><strong>Svartaronia av sorten 'Hugin': nuvarande höjd 60–80 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Svartaronia<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Aronia melanocarpa</em><br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Svartaronia är en tålig och lättodlad bärbuske med ursprung i Nordamerika. Sorten 'Hugin' är en svensk sort med kompakt växtsätt och god härdighet, framtagen för att fungera väl både i trädgårdar och offentliga planteringar.</p> <p>De blanka svarta bären mognar i slutet av sommaren och kan användas till saft, sylt, gelé, vin eller torkas. Bären är rika på antioxidanter, framför allt antocyaniner, och har ett högt innehåll av C-vitamin. Smaken är syrlig och kärv rå, men utvecklas fint vid tillagning. I folkmedicin har aroniabär använts som stärkande växt för hjärta och kärl.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga och klarar de flesta jordar, även fuktiga eller något sura marker. Lämplig som bärbuske, friväxande häck eller inslag i ätbara trädgårdar. Sorten 'Hugin' är låg och bredväxande med vackra höstfärger och rik blomning på våren. Behöver sällan beskäras mer än för att föryngra äldre grenar.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 1–1,5 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6<br><strong>Blomning:</strong> Maj-juni<br><strong>Frukt:</strong> Ätbara svarta bär, mognar augusti–september<br></p>

<p data-mce-fragment="1">1. Goji-plante: 2 år gammel - klar til at blomstre = bære frugt</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">Nuværende højde 20-40 cm</p> <p data-mce-fragment="1">Vokse op i et svensk klima</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivielt navn:</strong>Goji, Buckthorn<br><strong>Videnskabeligt navn:</strong><span data-mce-fragment="1"> < /span><em data-mce-fragment="1">Lycium barbarum<br></em><strong>Familie:</strong> <span data-mce-fragment="1">Solanaceae</span > </p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Anlægshistorik &amp; brug:</span></strong><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Gojibær er en af ​​de mest populære "superfoods" (betegnelse for mad med særlige høje næringsværdier) og bruges ofte i müsli, smoothies, salater og brød eller bare spises som de er. Årsagen til dens popularitet er sandsynligvis, fordi gojibæret er et af de mest næringsrige bær, der findes. Den er rig på vitaminer og mineraler samt omega-3 og antioxidanter. Gojibæret har også et særligt højt proteinindhold på 10g pr. 100g, hvilket er meget usædvanligt blandt frugter og bær. Smagen er sød med strejf af tranebær og kirsebær. Normalt tørres bærrene før brug.</p> <p data-mce-fragment="1">Den røde gojibær er rigere på carotenoider end det<span> </span><span style="color: #4e991d;"><strong><a href="https : //tradgardsdags.nu/products/black-goji-lycium-ruthenicum" title="Sort Goji (Lycium ruthenicum)" style="color: #4e991d;" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" target="_blank">svart goji berry</a></strong></span>, mens den sorte er rigere på antioxidanter. </p> <p data-mce-fragment="1">Roden bruges i urtemedicin til f.eks. dens leverrensende egenskaber.</p> <p data-mce-fragment="1">Bladen bruges i Asien i gryderetter og supper eller laves til te.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Dyrkning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Goji vokser vildt i Asien, og siden den blev indført i Sverige er den også begyndt at sprede sig naturligt her. Planten er en løvfældende busk, der normalt bliver 80-200 cm høj.</p> <p data-mce-fragment="1">Anlægget er meget let at passe og hårdfør overfor både salt og vind. Trives godt i både sol og halvskygge – goji er en tilpasningsdygtig plante. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaber:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Alder: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Planteposition: sol/delskygge<br data-mce-fragment="1">Højde: op til 3 meter (ofte omkring 2 m)<br data-mce-fragment="1">Vækstzone: 1-4</p>

<p><strong>Parfymjasmin i olika storlekar: </strong></p> <ul> <li><strong>Höjd: 20–40 cm i P9 kruka</strong></li> <li><strong>Höjd: 60-70 cm i C2 kruka</strong></li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Parfymjasmin<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Jasminum officinale</em><br><strong>Familj:</strong> Oleaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Parfymjasmin är en starkt doftande klätterväxt med ursprung i Mellanöstern och Asien. Den har odlats i tusentals år för sina vackra vita blommor och intensiva kvällsdoft, och används än idag inom parfymindustrin. Blommorna kan även användas i doftpåsar, teblandningar (i mycket små mängder) eller som dekoration.</p> <p>I traditionell örtanvändning sägs jasmin kunna verka rogivande, både i form av doft och som mild teingrediens. I flera kulturer används den för att smaksätta grönt te.</p> <h4>Odling</h4> <p>Parfymjasmin uppges vara härdig ned till -15ºC <meta charset="utf-8">(<strong>Phillips. R. &amp; Rix. M.</strong> <em>Shrubs</em>., <strong>Davis. B.</strong> <em>Climbers and Wall Shrubs</em>.) och tillhöra USDA odlingszon 6-7, det är alltså -23ºC respektive -17ºC. Det är i allra högsta grad en tempererad växt även om den må tillhöra den mildare ändan av den tempererade klimatskalan. Den odlas mycket i Storbritannien: i de nordliga delarna av landet mot vägg i söder-/västerläge, i de södra delarna av landet är den fullt härdig. Det finns inte mycket källor på odling i Sverige ännu men vi kommer själva att prova på att odla denna emot en stenmur i sydvästlig vinkel i år (2025). </p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">I de kallare delarna av landet odlas den helst i kruka – gärna i växthus, uterum eller ljus inomhusmiljö. Under sommaren kan den stå utomhus på skyddad plats. <meta charset="utf-8">Övervintras frostfritt i de kallare delarna av landet.</span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;"><meta charset="utf-8">Trivs bäst i full sol till lätt halvskugga. Kräver ett klätterstöd. Beskärs lätt efter blomning för att hålla formen och främja ny tillväxt. </span></p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–12 meter (med stöd)<br><strong>Växtzon:</strong> (1)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–september<br></p>

<p><strong>Lagerblad i olika storlekar: </strong></p> <ul> <li><strong>Höjd: 20–30 cm</strong></li> <li><strong>Höjd: 40-50 cm </strong></li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Lagerblad<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Laurus nobilis</em><br><strong>Familj:</strong> Lauraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lagerblad har använts som krydda och medicinalväxt i tusentals år, från antikens medelhavskök till dagens långkok. De aromatiska bladen används torkade i soppor, grytor, inläggningar och buljonger – och är en stapel i många kök världen över. Bladen innehåller eteriska oljor och har traditionellt använts för att stödja matsmältning och lindra gaser. Växten är städsegrön och passar utmärkt i kruka. Den kan även formklippas till små träd eller häckar om man vill hålla en mer formell stil i odlingen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Lagerblad är härdiga vid långvariga vintertemperaturer ned till -5ºC och klarar kortvariga fall ända ned till -15ºC. Det finns de som odlar lagerblad ute året runt i landets mildaste delar - skydda gärna mot vind, antingen i form av en jutesäck eller val av vindskyddad och mild plats i trädgården. </p> <p>I kallare delar av landet kan man odla i kruka som står ute på sommaren och övervintras frostfritt.</p> <p>Trivs i soligt, varmt och skyddat läge. Planteras i väldränerad, näringsrik jord – gärna i stor kruka som kan flyttas in under vintern. Klipps efter behov för att skörda blad och hålla formen. Vattnas jämnt – inte för blött, inte för torrt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 3–10 meter - troligtvis lägre i nordiskt klimat<br><strong>Växtzon:</strong> 1 (gynnsamma lägen)<br></p>

<p><strong>Lavandin av sorten 'Grosso': nuvarande höjd 20–30 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lavandin<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula × intermedia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lavandin 'Grosso' är en av de mest odlade lavandinsorterna i kommersiell produktion – särskilt i Frankrike där den odlas i stor skala för sin höga halt av eterisk olja och tydliga, klassiska lavendeldoft. Det är en robust och kraftigväxande sort som passar lika bra i örtträdgården som i större planteringar. Lavandin är högre än äkta lavandel och lämpar sig därför bättre till syften av en lågväxande häck. </p> <p>Blommorna används till torkning, lavendelpåsar, teblandningar, örtsalt och naturlig kroppsvård. Lavandin har traditionellt använts för att skapa ro, lindra huvudvärk och stötta sömnen – ofta i form av doftpåsar eller avkok.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt, väldränerat och gärna kalkrikt läge. 'Grosso' är kraftigare än vanlig lavendel och bildar snabbt stora, täta plantor. Passar utmärkt som låg häck eller som solitär i större örtrabatter. Klipps ner efter blomning för att bevara formen och främja ny tillväxt. Tål värme och torka väl, men kräver dränering för att klara vintern.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 60–80 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5 (med god dränering)<br><strong>Blomning:</strong> Juli–augusti<br></p>

<p><strong>Lavandin av sorten 'Phenomenal': nuvarande höjd 5–10 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lavandin<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula × intermedia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lavandin är en korsning mellan äkta lavendel (<em>Lavandula angustifolia</em>) och spiklavendel (<em>Lavandula latifolia</em>), framtagen för att kombinera den förstnämndas arom med den senares växtkraft och tålighet. Sorten 'Phenomenal' är särskilt känd för sin härdighet, täta form och förmåga att klara både fukt och kyla bättre än många andra lavendelsorter. Lavandin blir även högre än vanlig lavendel - passar därför bra i syfte av en lågväxande häck.</p> <p>Blommorna har hög eterisk oljehalt och används precis som vanlig lavendel till torkning, doftpåsar, teblandningar, örtblandningar och naturlig hudvård. Lavandin används också kommersiellt för utvinning av lavendelolja, tack vare sin rika doft.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i full sol i väldränerad, gärna kalkrik jord. Klarar både värme och torka, men också svensk vinter bättre än de flesta lavendelsorter – förutsatt god dränering. Klipps tillbaka efter blomning för att hålla växten kompakt. Utmärkt i rabatt, örtträdgård, slänter eller som kantväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 50–70 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5 (god dränering krävs)<br><strong>Blomning:</strong> Juli–augusti</p>

<p><strong>Lavendel: nuvarande höjd 20–30 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lavendel<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula angustifolia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lavendel är en klassisk flerårig kryddväxt med rötter i Medelhavsområdet och lång tradition i både hushåll, örtagårdar och naturmedicin. Blommorna har en tydlig, aromatisk doft och lockar mängder av pollinatörer. Lavendel används både färsk och torkad – till teblandningar, i bakning, till lavendelsocker, örtblandningar, hemgjorda salvor eller som dekoration. Inom traditionell örtanvändning sägs lavendel främja lugn, matsmältning och sömn.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i soligt, varmt och väldränerat läge – gärna med inslag av sand eller grus i jorden. Lavendel trivs bäst i kalkrik jord och kräver god dränering för att klara vintern. Klipps ner lätt efter blomning för att hålla en tät och fin form. Passar bra i örtagårdar, stenpartier, som kantväxt eller i kruka.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 40–60 cm<br><strong>Växtzon:</strong> <meta charset="utf-8">1–5 (väldränerat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–juli<br></p>

<p>Vit Lavendel av sorten 'Alba': nuvarande höjd 20-30 cm</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Vit Lavendel<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula angustifolia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Vit lavendel är en mindre vanlig färgvariant av den klassiska äkta lavendeln – en flerårig krydd- och läkeväxt med lång tradition i både hushåll, trädgård och naturmedicin. Sorten 'Alba' har rent vita blomspiror och silvergrått bladverk, och används precis som den blå lavendeln för doft, mat och medicin.</p> <p>Blommorna kan torkas och användas i teblandningar, bakning eller som dekoration i exempelvis lavendelsocker. Lavendel har traditionellt använts för att främja avslappning, stödja sömn och lugna matsmältningen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs bäst i soligt, torrt och varmt läge med väldränerad jord – gärna sand- eller grusblandad. Kalkrik jord är ett plus. 'Alba' blir något lägre än blå lavendel och passar fint i kanter, örtagårdar, krukor eller stenpartier. Klipps tillbaka efter blomning för att hålla formen och stimulera ny tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 30–50 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5 (väldränerat läge)<br><meta charset="utf-8"><strong>Blomning:</strong> Juni–juli<br></p>

<p>Rosenmagnolia 'Genie' i olika storlekar: </p> <ul> <li>Höjd: 80-100 cm </li> <li>Höjd: 175-200 cm <strong>&lt;- ENDAST UPPHÄMTNING I BUTIK</strong> </li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Rosenmagnolia 'Genie' <br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Magnolia soulangeana × liliiflora </em><br><strong>Familj:</strong> Magnoliaceae </p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Genie' är en modern magnoliasort framtagen på Nya Zeeland med fokus på kompakt växtsätt och rik blomning. Den tillhör en grupp hybrider mellan liljemagnolia (<em>Magnolia liliiflora</em>) och praktmagnolia (<em>M. soulangeana</em>), och har snabbt blivit populär för sin djupt vinröda blomfärg och förmåga att blomma både tidigt på våren och ibland om på hösten.</p> <p>Utöver sin prydnadskvalitet har magnolians blomblad och knoppar en lång tradition av användning i örtmedicin i framför allt östra Asien. De har där använts i avkok eller som tillskott, bland annat för att lindra täppta luftvägar och stödja matsmältningen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord – gärna något sur. Skyddat läge rekommenderas för att undvika frostskador på de tidiga knopparna. 'Genie' har ett kompakt, upprätt växtsätt och passar även i mindre trädgårdar. Vattnas regelbundet under etablering. Täck gärna jorden runt rötterna med lövkompost eller gräsklipp.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 4–6 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3<br></p>

<p>Olivträd - nuvarande höjd 100-120 cm</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Olivträd<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Olea europaea</em><br><strong>Familj:</strong> Oleaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Olivträdet har odlats i över 5000 år och är en av världens mest använda nytto- och kulturväxter. Det är framför allt de omogna, gröna eller svarta, mogna oliverna som skördas för inläggning eller pressas till olja. Obehandlade oliver är mycket bittra, men kan ätas efter blötläggning eller syrning. Trädet odlas i kruka, i växthus eller på friland i de mest gynnsamma lägen i Sverige med vintertäckning. Olivträdet är både vackert och produktivt. Bladen är grågröna och läderartade, och trädet kan ge skörd även i kruka under rätt förhållanden.</p> <p>Olivträd används även för erosionskontroll i utsatta områden. </p> <h4>Odling</h4> <p><meta charset="utf-8">Dessa exemplar med tjockare stam har extra god vedmognad och leverantören uppger att de klarar temperaturer ned till –18 °C under kortare perioder, särskilt i skyddat läge med väldränerad jord.</p> <p>Trivs i full sol, gärna i väldränerad, kalkrik jord. Planteras i stor kruka eller direkt i marken i de mildaste delarna av landet. Under vintern skyddas trädet med fördel med fiberduk, juteväv eller bubbelplast runt kruka och/eller stam – särskilt i utsatta lägen eller vid risk för långvarig kyla. Vattnas regelbundet under tillväxtsäsong, men tål viss torka.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 5–12 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 i skyddat läge, kortvarigt härdig ned till –18 °C<br><strong>Skördemoget:</strong> Efter 3–5 år<br><strong>Självfertil:</strong> Ja, men rikligare skörd med korspollinering</p>

<p>Cembratall av sorten 'Glauca'</p> <p>Cembratallen är en s k enbyggare<em>, </em>den har han- och honblommor på samma individ. Däremot är den inte <em>självfertil, </em>utan den behöver pollineras av en annan individ. Så för fruktsättning behövs 2 individer. </p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Cembratall, Brödtall<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Pinus cembra</em><br><strong>Familj:</strong> Pinaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Glauca' är en blågrön form av cembratall som delar alla de ätbara och användbara egenskaperna med arten, men med ett ännu mer dekorativt, silverblått bladverk.</p> <p>Precis som grundformen producerar den stora kottar med ätliga frön – så kallade pinjenötter – som kan ätas råa eller rostade. Nötterna är rika på fett och protein och har använts som livsmedel i Alperna i århundraden.</p> <p>Cembratallen är känd för att producera kottar i ung ålder - och låg höjd. Av dessa plantor på 30-35 cm är det några som redan har kottar på sig. </p> <p>Sorten kombinerar nytta och skönhet och lämpar sig både för självförsörjning och som långsamtväxande solitär i trädgården.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i sol till halvskugga i väldränerad, gärna lätt sur jord. 'Glauca' växer långsamt men stabilt och utvecklar på sikt en vacker, kompakt pyramidform. Mycket härdig mot kyla och snö. Lämplig för odling i stora trädgårdar, skogsträdgårdar eller som inslag i naturlika planteringar. För god nötproduktion rekommenderas plantering av flera träd.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 10–20 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6<br></p>

<p>Cembratall - nuvarande höjd: 10-20 cm<br></p> <p><meta charset="utf-8">Cembratallen är en s k enbyggare<em>, </em>den har han- och honblommor på samma individ. Däremot är den inte <em>självfertil, </em>utan den behöver pollineras av en annan individ. Så för fruktsättning behövs 2 individer. </p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Cembratall, Brödtall<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Pinus cembra</em><br><strong>Familj:</strong> Pinaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Cembratallen härstammar från Alperna och Karpaterna och har använts i generationer för både landskapsplantering och nötskörd.</p> <p>Trädet är långsamtväxande, mycket härdigt och uppskattat för sin eleganta, smala siluett samt de dekorativa kottarna som producerar ätliga frön – så kallade pinjenötter. Nötterna kan ätas råa eller rostade och har en mild, nötig smak. I ursprungsområdena används de traditionellt i bakverk och matlagning, precis som pinjenötter från andra tallarter.</p> <p><meta charset="utf-8">Cembratallen är känd för att ge nötter i ung ålder - och låg höjd. Plantor på bara 30-35 cm kan bära kottar. </p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i sol till lätt halvskugga i väldränerad, gärna lätt sur jord. Trivs bra i vindskyddade lägen men är även tålig mot kyla och snö. Kräver tålamod – tillväxten är långsam men stabil. Kan användas som prydnads- eller skogsträd, och är särskilt vacker som solitär i större trädgårdar.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 10–25 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6<br></p>

<p>Fikon av sorten <meta charset="utf-8">'Brown Turkey' i C2 kruka - nuvarande höjd 60-70 cm.</p> <p>Självfertil sort = behöver endast 1 individ för fruktsättning.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Fikon<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Ficus carica</em><br><strong>Familj:</strong> Moraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Brown Turkey' är en klassisk fikonsort som odlas brett i Europa tack vare sin pålitlighet, härdighet och goda fruktsättning. Sorten ger medelstora till stora fikon med brunlila skal och saftigt, sött fruktkött i bärnstensfärg. Fikonen kan ätas färska, torkas eller användas i matlagning och bakverk. I gynnsamt läge kan man få två skördar per säsong – en mindre i juli och en större i september.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs bäst i varmt och skyddat läge med full sol. Odlas i väldränerad, mullrik jord – gärna i upphöjda bäddar eller stora krukor. I kallare delar av landet trivs plantan bäst i växthus, uterum eller mot en varm södervägg. Beskärs lätt för att behålla kompakt form och stimulera fruktsättning.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2, i växthus 1–5<br><strong>Skördemoget:</strong> Efter 2–3 år</p>

<p>Päronträd av sorten 'Clapp's Favourite' - nuvarande höjd 125-150 cm<span></span><meta charset="utf-8"></p> <p><strong>ENDAST FÖR UPPHÄMTNING I BUTIK</strong></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Päron 'Clapp's Favourite'<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Pyrus communis</em> 'Clapp's Favourite'<br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Clapp’s Favourite är en amerikansk päronsort framtagen i mitten av 1800-talet och har sedan dess blivit en pålitlig tidig sort även i svenska trädgårdar. Frukten är gul med röda inslag, saftig och söt med mild arom. Den äts gärna färsk men lämpar sig också för inläggning, kompott eller torkning. Eftersom frukten mognar tidigt och snabbt efter skörd bör den konsumeras eller konserveras i tid för att undvika övermognad.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt och skyddat läge. Planteras i väldränerad, näringsrik jord och vattnas regelbundet under etablering och vid torka. Sorten är inte självpollinerande – plantera gärna tillsammans med en annan päronsort för bättre skörd. Frukten mognar i augusti–september beroende på läge.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 4–7 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3<br><strong>Skördemoget:</strong> Efter 3–5 år</p>

<p>1. amerikansk Judas-træ: 2 år gammelt - nuværende højde 100-125 cm<br></p> <p><meta charset="utf-8"><span style="text-decoration: underline;"><strong>Billedet er kun et eksempel, denne gruppe planter er højere</strong></span> </p> <p><strong>Trivielt navn:</strong>American Judas Tree, Canadisk Judas Tree, Eastern Redbud<strong><br>Videnskabeligt navn: </strong><em>Cercis canadensis<br></em><strong >Familie: </strong> Fabaceae</p> <h4><strong>Anlægshistorie &amp; brug:</strong></h4> <p>Denne sort af Judas-træ stammer fra Nordamerika. Da det amerikanske Judas-træ blev opdaget af spanierne i anden halvdel af det 16. århundrede, blev det sammenlignet med Judas-træet fra <meta charset="utf-8">middelhavsområdet (<em>Cercis siliquastrum</em> ) som de allerede kendte - det er også det træ, vi oftest henviser til, når vi siger Judas træ her i den europæiske region. De væsentligste forskelle er, at det amerikanske Judas-træ har spidse blade og er lidt mindre i voksenstørrelse og er mere kuldehårdfør - sammenlign <meta charset="utf-8"><em>C. canadensis</em><em>'</em>USDA-zoner 4-9 med <meta charset="utf-8"><em>C.</em> <em>siliquastrum</em>s USDA - zone 6-10.<em> C. canadensis</em><em> </em>bør også være mere<em> </em>egnet til fugtige miljøer/jord end mange andre arter i slægten. </p> <p>Blomster i marts-april med lyserøde blomster på den bare stamme, derefter også på træets hovedstamme, som ofte er meget iøjnefaldende. Blomstring siges at være stærkt styret af omfanget af den foregående vinter. Efter hårde vintre blomstrer Judastræet mere rigtigt, efter mildere vintre mindre. </p> <p>Blomsterne kan spises rå eller syltede. De har en forfriskende syrlig smag og er rige på C-vitamin. Spændende tilføjelse til en salat. </p> <p>Uåbnede blomsterknopper kan også syltes eller puttes i som <a title="Kapers (Capparis spinosa)" href="https://tradgardsdags.nu/products/kapris-capparis-spinosa" target="_blank"> <span style="color: #4e991d;"><strong>Kapers</strong></span></a>.</p> <p>Indianerstammer i Nordamerika dækkede de modne frøbælge med varme kul, derefter skrællede og spiste de ristede frø. Jeg går ud fra, at en moderne måde at gøre dette på er simpelthen at skille frøene fra frøstanden og riste frøene over komfuret eller i ovnen for at gøre dem klar til at spise. Nogle kilder hævder at have gennemblødt og kogt frøene som linser, som også er en ærteplante.</p> <p>Frugterne er rige på protein ligesom andre planter i ærtefamilien (Fabaceae). Tørre frø indeholder omkring 25 % protein, 8 % fedt og 3 % mineraler af forskellig art. For en ubearbejdet <meta charset="utf-8">(og vild i Nordamerika) ernæringskilde er dette ret godt, idet det ernæringsmæssigt konkurrerer med både pekannød og valnød. Frøstandene bliver på træet i lang tid - de er tilgængelige fra sensommeren og frem til vinteren - og anses for acceptable til konsum i denne periode. Frøstandene kan dog nogle gange <meta charset="utf-8">findes hængende indtil foråret det følgende år, om de er egnet til konsum eller ej, er ikke oplyst. Af de førnævnte grunde betragtes frøene af C. canadensis som en nyttig kilde til overlevelsesføde.</p> <p>De unge, grønne og møre frøstande kan spises som sukkerærter - damp dem, kog dem eller rør dem. De passer godt i en wok med fx løg, hvidløg, paprika og bladgrøntsager. Bladene kan også spises - yngre, sprøde blade anbefales.</p> <p>Te lavet på den indre bark er blevet brugt til at reducere feber mv. Koldbrygning af rødder og inderbark er blevet brugt i gammel folkemedicin til behandling af blandt andet kighoste.<br></p> <p>Flittig til at tiltrække bestøvere med sin rigelige blomstring. Betragtes som et godt træ til honningbier.</p> <p>Træet har også mange andre anvendelser inden for nordamerikansk indisk kultur. En historie om Judas, og hvordan han gav træet sit internationale navn er let at finde for den interesserede læser.</p> <h4><strong>Dyrkning:</strong></h4> <p>Selvom det amerikanske Judas-træ anses for at være bedre egnet til fugtig jord end andre arter i slægten, foretrækker det ikke at vokse i alt for våd jord med et højt lerindhold. Den trives bedst i lidt mere sandet lerjord.</p> <p>Vokser gerne på et solrigt sted, klarer sig også godt i let skygge.</p> <p>Det amerikanske Judas-træ er et hurtigtvoksende træ, der ofte bliver op til 80 år gammelt. </p> <p>Blomster vises i marts-april på det foregående års vækst. </p> <p>Det amerikanske Judas-træ er en af ​​de få arter i ærtefamilien, der <span style="text-decoration: underline;"><em>ikke</em></span> fikserer nitrogen via sine rødder fra luftporer i jorden.  </p> <h4><strong>Egenskaber:</strong></h4> <p>Alder: Flerårig<br>Planteposition: sol / let skygge<br>Højde: 6-10 m<br>Plantezone: 1-4</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Shirley Temple': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Shirley Temple’ får stora, tätt fyllda blommor som slår ut i ljusrosa och bleknar till nästan rent vitt. Blommorna är svagt doftande och eleganta, med ett något lägre och mer kompakt växtsätt än många andra sorter.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Shirley Temple’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 60–80 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Sorbet': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Sorbet’ har ett unikt färgspel med tätt fyllda blommor i lager av ljusrosa och krämvitt, nästan som en skopa glass – därav namnet. Doften är mild men behaglig, och växtsättet är robust med god blomrikedom.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Sorbet’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 70–90 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Sarah Bernhardt': nuvarande höjd 10–20 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Sarah Bernhardt’ är en av de mest välkända och odlingsvärda pionerna, älskad för sina stora, ljusrosa, tätt fyllda blommor med svag doft. Den blommar något senare än många andra sorter och har utmärkt hållbarhet som snittblomma. Det är även en utav de äldsta sorterna - I Sverige finns det många exempel på plantor av ’Sarah Bernhardt’ som vuxit på samma plats i 30–50 år eller mer.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Sarah Bernhardt’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 80–100 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni–juli</p>