Plantavdelning

<p><strong>Asiminaträd av sorten 'Sunflower': nuvarande höjd 150-175 cm.</strong></p> <p>Självfertil sort = behöver endast 1 individ för fruktsättning. Fruktsättning gynnas dock av att ha andra sorter nära planterade. <meta charset="utf-8"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><a href="https://tradgardsdags.nu/search?q=asimina&amp;options%5Bprefix%5D=last" title="Sökning: asimina | Trädgårdsdags" style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>Se alla våra Asiminasorter här.</strong></a></span></p> <p><strong>Trivialnamn</strong><span>: Asimina, Paw paw</span><br><strong>Vetenskapligt namn</strong><span>: <em>Asimina triloba</em></span><br><strong>Familj</strong><span>: Annonaceae</span><br><meta charset="utf-8"></p> <h4> <strong>Växthistoria &amp; användning:</strong><span></span> </h4> <p><span>Asimina är en av de mest tropiskliknande frukter som kan växa i vårt nordiska klimat. Smaken påminner om en blandning av banan och mango och konsistensen är likt papayans eller en perfekt mogen avokado. Frukten ser ut som en liten grön mango med gyllene gult fruktkött.</span><br><br><span>Frukterna äts oftast som de är men kan även användas för att berika uppfriskande drycker, bakverk och cocktails med sin milt tropiska smak. Frukterna är rika på vitaminer som riboflaviner och B-6. Man kan även använda frukterna för att göra glass på.</span></p> <h4> <strong>Odling</strong><span>:</span> </h4> <p><span>Asimina härstammar från och växer naturligt i Nordamerika, ofta som undervegetation under större träd.</span><br><br><span>De trivs i humusrika, näringsrika och något fuktiga väldränerade marker.</span><br><br><span>Asimina trivs i skyddade lägen och växer därför gärna under större träd och står dessutom gärna tätt intill varandra (ca 1 m mellan) i fullvuxen storlek. Detta skyddar mot blåst och direkt solljus samt underlättar pollinering. Östläge är en lämplig plats att plantera Asimina. Plantor som växer i utsatta lägen klarar sig betydligt sämre än plantor som växer i skyddade lägen.</span><br><br><span>Bevattna rikligt eller plantera på plats med god vattentillgång.</span><br><br><span>Asiminan lägger väldigt mycket energi på att utveckla ett kraftigt rotsystem i början – roten kan ofta vara tjockare än stammen de första månaderna. Vid krukodling är ett tips är att plantera i djupa krukor direkt, detta ger möjlighet för effektivare rotutveckling och man slipper störa plantan innan den vuxit till sig.</span><br><br><span>På friland växer Asiminan till täta buskage genom spridning via rotskott.</span></p> <h4> <strong>Egenskaper</strong><span>:</span> </h4> <p><span>Årighet: Flerårig</span><br><span>Växtläge: halvskugga</span><br><span>Höjd: 2-12 m</span><br><span>Växtzon: 1-5<br>Skördemoget: <meta charset="utf-8">år 4-8 </span></p>

<p>Sibirisk Ginseng planta - nuvarande höjd: 15-20 cm</p> <p><meta charset="utf-8">[Bild på planta kommer snart]</p> <p>Nu har äntligen denna efterlängtade planta kommit in i lagret! Efter många förfrågningar har vi äntligen lyckats få tag på ett par plantor, de är varken billiga eller lätta att få tag på - därav priset.</p> <p>Har som mål att ta in större plantor under säsongen med, de kommer att vara runt 2-3m och kosta ca 2000kr i butik - alltså mer värde för pengarna. Ni som är intresserade av dessa plantor får gärna höra av er så vet vi hur många vi ska beställa.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Rysk Rot, Sibirisk Ginseng, Eleuthero, Kan Jang, Tajgarot<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Eleutherococcus senticosus</em><br><strong>Familj:</strong> Araliaceae</p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p>Sibirisk Ginseng, eller Rysk rot som den också kallas, är en frosttålig ”Ginseng-art” som ingår i samma familj som Koreansk Ginseng <meta charset="utf-8">(<em>Panax ginseng) </em>och Amerikansk Ginseng <meta charset="utf-8">(<em>Panax quinquefolius</em>). Den är inte besläktad med <span style="color: #4e991d;"><strong><a style="color: #4e991d;" title="Indisk Ginseng / Ashwagandha (Withania somnifera)" href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/ashwagandha-indisk-ginseng-withania-somnifera" target="_blank">Indisk Ginseng</a></strong></span>.</p> <p>Från denna Ginseng är det rotbarken som används för sina adaptogena egenskaper. Adaptogener kallas ämnen som hjälper kroppen att hantera olika typer av stress. Sibirisk Ginseng är välkänd bland atleter och används även för att behandla insomningsbesvär. Traditionellt använd inom Rysk/Kinesisk folkmedicin.</p> <p>Stor del av den Sibirisk Ginseng som finns på marknaden är hela nermalda rötter, när det i själva verket enbart är barken från rötterna som innehåller de verksamma ämnena. Här ger det såklart fördel att odla själv då du styr hela processen på egen hand.</p> <h4> <strong>Odling</strong>:</h4> <p>Sibirisk Ginseng är en buske med ursprung från Nordostasien som ofta växer i skogar som undervegetation eller bildar täta snår. Busken är tornig och kan bli upp till 4 meter beroende på växtplats.</p> <p>Den trivs bra utomhus i Sverige och har inte särskilt stora krav. I markväg klarar den allt från sand- till tunga lerjordar. Bäst trivs den dock i löv- och kompostblandad jord. Står gärna ljust till halvskugga. Kan även odlas i kruka.</p> <p>För att skörda skär du alltså av en/flera av plantans underjordiska utlöpare och låter plantan växa kvar. Skala av barken från roten och kompostera/kasta bort veden innanför barken.<br></p> <p>Det är en robust art med få kända skadegörare.</p> <p>Blommorna blir gulvita/lila som sedan bildar svarta runda frukter i flock.</p> <h4> <strong>Egenskaper</strong>:</h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: halvskugga/sol<br>Höjd: 2-4 m<br>Grotid: 2-4 mån<br>Växtzon: 1-7</p>

<strong>Fjärilsbuske av sorten 'Pink Delight': nuvarande storlek C2</strong><br><br> <strong>Trivialnamn:</strong> Fjärilsbuske<br> <strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Buddleja davidii</em><br> <strong>Familj:</strong> Scrophulariaceae <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> 'Pink Delight' har stora rosa blomställningar och lockar pollinerare. Odlas som prydnad. <h4>Odling</h4> Soligt läge i väldränerad jord. Beskärs årligen. Vintertäckning i kalla lägen. <h4>Egenskaper</h4> <strong>Årighet:</strong> Flerårig<br> <strong>Växtläge:</strong> Sol<br> <strong>Höjd:</strong> 2–3 meter<br> <strong>Växtzon:</strong> 1–2

<p><strong>Luktpion av sorten 'Alexander Fleming': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Alexander Fleming’ får stora, tätt fyllda ljusrosa blommor med kraftig doft – klassisk pionkänsla i både uttryck och doft.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från<em> P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Alexander Fleming’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 60–90 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni<br></p>

<p>Asiminaträd av sorten 'Mango' i C5 kruka - nuvarande höjd 80-100 cm</p> <p>'Mango' är ej självfertil utan behöver en annan sort för fruktsättning. <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><a href="https://tradgardsdags.nu/search?q=asimina&amp;options%5Bprefix%5D=last" title="Sökning: asimina | Trädgårdsdags" style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>Se alla våra Asiminasorter här.</strong></a></span></p> <p><strong>Trivialnamn</strong><span>: Asimina, Paw paw</span><br><strong>Vetenskapligt namn</strong><span>: <em>Asimina triloba</em></span><br><strong>Familj</strong><span>: Annonaceae</span><br><br><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong><br><span></span></p> <p>'Mango' är en tidig- till mellantidigt mognande sort som har fått sitt namn från sina stora frukter som uppges smaka likt mango. <meta charset="utf-8">En av de sötaste sorterna. Sorten uppges vara en snabbväxande och storvuxen sort samt ha frukter med liten andel frön i förhållande till fruktkött. </p> <p><meta charset="utf-8"><strong>Allmänt om Asimina:</strong></p> <p><span>Asimina är en av de mest tropiskliknande frukter som kan växa i vårt nordiska klimat. Smaken påminner om en blandning av banan och mango och konsistensen är likt papayans eller en perfekt mogen avokado. Frukten ser ut som en liten grön mango med gyllene gult fruktkött.</span><br><br><span>Frukterna äts oftast som de är men kan även användas för att berika uppfriskande drycker, bakverk och cocktails med sin milt tropiska smak. Frukterna är rika på vitaminer som riboflaviner och B-6. Man kan även använda frukterna för att göra glass på.</span></p> <h4> <strong>Odling</strong><span>:</span> </h4> <p><span>Asimina härstammar från och växer naturligt i Nordamerika, ofta som undervegetation under större träd.</span><br><br><span>De trivs i humusrika, näringsrika och något fuktiga väldränerade marker.</span><br><br><span>Asimina trivs i skyddade lägen och växer därför gärna under större träd och står dessutom gärna tätt intill varandra (ca 1 m mellan) i fullvuxen storlek. Detta skyddar mot blåst och direkt solljus samt underlättar pollinering. Östläge är en lämplig plats att plantera Asimina. Plantor som växer i utsatta lägen klarar sig betydligt sämre än plantor som växer i skyddade lägen.</span><br><br><span>Bevattna rikligt eller plantera på plats med god vattentillgång.</span><br><br><span>Asiminan lägger väldigt mycket energi på att utveckla ett kraftigt rotsystem i början – roten kan ofta vara tjockare än stammen de första månaderna. Vid krukodling är ett tips är att plantera i djupa krukor direkt, detta ger möjlighet för effektivare rotutveckling och man slipper störa plantan innan den vuxit till sig.</span><br><br><span>På friland växer Asiminan till täta buskage genom spridning via rotskott.</span></p> <h4> <strong>Egenskaper</strong><span>:</span> </h4> <p><span>Årighet: Flerårig</span><br><span>Växtläge: halvskugga</span><br><span>Höjd: 2-12 m</span><br><span>Växtzon: 1-5<br>Skördemoget: <meta charset="utf-8">år 4-8 </span></p>

<p data-mce-fragment="1"><strong>Vitt Mullbärsträd av sorten 'Pendula'</strong></p> <p data-mce-fragment="1">C20 kruka - Höjd 180-200 cm </p> <p data-mce-fragment="1"><span style="text-decoration: underline;">ENDAST FÖR UPPHÄMTNING</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Vitt Mullbär, Vitt Mullbärsträd<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Morus alba<br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Moraceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">'Pendula' är en sort med ett brett, hängande växtsätt. Sorten producerar rikligt med röd-svarta frukter och ger ett vackert intryck i trädgården. </p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">Info Mullbär allmänt:</p> <p data-mce-fragment="1">Mullbärsträd är en av världens äldsta kulturväxter - troligen mest känd för att vara värd åt silkesmaskar vars trådar fabriceras till silkestyg, eftersom mullbärsblad är silkesmaskens i princip enda källa till föda. Särskilt bladen från det vita mullbärsträdet är omtyckt bland silkesmaskarna. Det vita mullbäret härstammar från Västasien. </p> <p data-mce-fragment="1">Bären på det vita mullbärsträdet varierar i färg - från vita, till rosa, till röda, till nästan svarta. De vita mullbären har en sötare smak än sin svartfruktade släkting<span> </span><a href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra" title="Svart mullbär (Morus nigra)" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>Morus nigra</strong></span></a>. Bären är rika på antioxidanter och anses, likt te på mullbärsblad, kunna bidra till att balansera blodsockernivån. Tack vare sitt ovanligt höga näringsinnehåll anses mullbär vara en så kallad "superfood", likt<span> </span><a href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" title="Goji (Lycium barbarum)" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;">gojibäret</span></strong></a>.</p> <p data-mce-fragment="1">Torkade bär har en gräddkolsliknande smak. Dessutom innehåller mullbär ämnet MFE som stabiliserar blodsockernivån och därmed dämpar kroppens sötsug. Därför är mullbär ett vanligt substitut för de som vill bli av med sötsuget. </p> <p data-mce-fragment="1">Man kan även göra saft och sylt på bären.</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span>På bladen kan man </span><span>brygga</span><span> hälsosamt te som historiskt har druckits i Kina och som på senare tid har börjat bli populärt i Asien igen. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Det vita mullbärsträdet är något härdigare än släktingen<span> </span><a href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra" title="Svart mullbär (Morus nigra)" data-mce-fragment="1" target="_blank"><span style="color: #4e991d;" data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Morus nigra</strong></span></a> och klarar temperaturer ner till -30<span data-mce-fragment="1">°</span><span data-mce-fragment="1">C</span>. Det klarar av att växa i de flesta jordar men trivs bäst i luckra, näringsrika jordar. Tålig i blåsiga kustklimat men optimal tillväxt ges i varma, vindskyddade lägen.</p> <p data-mce-fragment="1">Passar bra som spaljéträd då grenarna är lättböjliga.</p> <p data-mce-fragment="1">Mullbärsträd passar även bra i skogsträgårdar då det är en populär värdväxt bland många organismer och ger återkommande skördar utan större skötsel samt skyddar växter i nedre lager.</p> <p data-mce-fragment="1">Mullbär är självfertila vilket betyder att det endast behövs ett träd för att ge frukt.</p> <p data-mce-fragment="1">Beskär på vintern när trädet är i dvala för att undvika att trädet "blöder" överdrivet, något som annars är en vanlig egenskap hos mullbärsväxter. </p> <p data-mce-fragment="1">Bären mognar kontinuerligt från mitten av sommaren till tidig höst.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong></strong>När det är dags för skörd är ett tips att plocka bären med nål för att undvika att de kläms sönder mellan fingrarna.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 5-10 m<br data-mce-fragment="1">Grotid: 1-12 månader<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-4</p>

<p><strong>Fembladig Akebia av sorten 'Variegata': nuvarande höjd 100-120 cm</strong></p> <p><span>Samtliga plantor är i blommande ålder</span></p> <p><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><a href="https://tradgardsdags.nu/products/fembladig-akebia-planta-20-40-cm-akebia-quinata" title="Fembladig Akebia i olika storlekar 100-200 cm (Akebia quinata)" style="color: rgb(78, 153, 29);"><em><strong>För den vanliga lilablommiga sorten, se här.</strong></em> </a></span></p> <p><strong>Trivialnamn</strong><span>: Fembladig Akebia, Chocolate Vine </span><br><strong>Vetenskapligt namn</strong><span>: <em>Akebia quinata </em></span><br><strong>Familj</strong><span>: Lardizabalaceae </span><br><br><strong>Växthistoria &amp; användning</strong><span>:</span><span></span></p> <p><span>Den Fembladiga Akebian härstammar från Japan, Kina och Korea där den ofta hittas <meta charset="utf-8">naturligt växande <meta charset="utf-8">i bergssluttningar och på kullar emot häckar, trädstammar, längs skogskanter och vattendrag. <meta charset="utf-8">Sorten 'Variegata' har variegerade gröna och vita blad.</span></p> <p><span>Höjdpunkten med denna akebia är dess avlånga ätbara, lila frukter som bildas inuti baljor vilka självmant öppnar upp sig när frukten är mogen. Fröna omges av ett saftigt fruktkött som är sött till smaken - det sägs påminna om köttet hos drakfrukten. I Japan äts den främst som en säsongsbaserad delikatess. Frukten äts ibland tillsammans med citron för att förhöja smaken.</span></p> <p><span>Skalet på baljan används inom matlagning där det bl a fylls med färs för att sedan friteras.</span></p> <p><span>Fröna är beska och bör inte tuggas på, de kan dock sväljas hela eller helt enkelt spottas ut för att undvika den bittra smaken.</span></p> <p><span>Frukterna kan göras till sylt, gelé, juice eller smoothies och till och med glass kan göras på fruktköttet.</span></p> <p><span>Unga skott kan tillsättas i sallader. Blad kan torkas och göras te på.</span></p> <p><span>Används ofta som en täckväxt: både längs med väggar, staket, marker och övriga mindre attraktiva ytor.</span></p> <p><span>Akebian används även ofta som en markbindare i sluttningar för att förebygga erosion.</span></p> <p><span>Den Fembladiga Akebian ger trädgården ett österländskt utseende.</span></p> <p><span><meta charset="utf-8">Blommorna uppges dofta allt från vanilj till honung och choklad. Blommorna är visuellt tydligt uppdelade i han- och honblommor.</span></p> <p>Det har gjorts <a title="Bioconverted Fruit Extract of Akebia Quinata Exhibits Anti-Obesity Effects in High-Fat Diet-Induced Obese Rats" href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC9656223/" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>studier</strong></span></a> som visar på att konsumtion av <em>Akebia quinata</em> reducerar fettansamling i kroppen samt sänker kolesterolvärdet i blodet och på så sätt kan vara effektiv för att bekämpa fetma. Detta är ett relativt nya fynd (2022) och teorier om att denna frukt kan bli mer välkänd inom snar framtid är uttalade. </p> <p>Samma undersökning har även visat att <em>A. quinata</em> verkar renande för både lever, njurar och hjärt- &amp; kärlsystemet. Regelbunden konsumtion hade kunnat leda till en stärkt hälsa. <em>A. quinata</em> är vätskedrivande. </p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">Vid förtäring av växten ska den även vara hämmande mot bakterie- och svampinfektioner. Rötterna fungerar feberstillande.</p> <p><span>Inom traditionell kinesisk medicin används akebian för att behandla urinvägsinfektioner, otillräcklig laktation och reumatoid artrit.</span></p> <p><span>Rankorna används även för att fläta korgar.</span></p> <p><span>Ur fröna utvinns en olja som används vid traditionell kinesisk tvåltillverkning.</span></p> <p><strong>Odling</strong><span>:</span><br><span></span></p> <p><span>Växer helst på solig plats, även om tålig i skuggiga lägen. Föredrar något sandigare jordar med bra dränering och bra fukthållande egenskaper. En humusrik, lätt sandig jord är det bästa - typ planteringsjord blandad med sand. Klarar att växa i jordar med både högre och lägre pH-värden. </span></p> <p><span>Tycker om regelbunden bevattning. Den är dock relativt tålig mot torka. Även mycket köldtålig - klarar lägre temperaturer mellan -20ºC och <meta charset="utf-8">-30ºC. </span></p> <p><span>Generellt snabbväxande. Kan beskäras tidig vår vid behov.</span></p> <p><span>Akebior är inte självpollinerande, vilket betyder att samtliga växter i släktet behöver en annan individ som är genetiskt olik för att framgångsrikt pollineras och producera frukt - det behöver inte vara en annan art/sort, bara en annan individ.</span></p> <p><strong>Egenskaper</strong><span>:</span><br><br><span>Årighet: Flerårig</span><br><span>Växtläge: <meta charset="utf-8">Sol till halvskugga</span><br><span>Höjd: 4-6 m</span><br><span>Växtzon: 1-3</span><strong></strong></p>

<p><strong>Kinesisk Blomsterkornell i olika storlekar:</strong></p> <ul> <li style="font-weight: bold;"><strong>Höjd 60-80 cm</strong></li> <li style="font-weight: bold;"><strong>Höjd 100-125 cm</strong></li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Kinesisk Blomsterkornell<strong><br>Vetenskapligt namn:</strong><em> Cornus kousa<br></em><strong>Familj:</strong> Cornaceae</p> <p><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p>Blomsterkornell är ett tätvuxet litet buskträd som härstammar ifrån Nordostasien. På våren bildar den mångtaliga klart vita blommor som lyser upp skuggiga partier i trädgården. I slutet av sommaren bildar trädet egendomliga rosaröda ätbara frukter på 2-3 cm i diameter. </p> <p>Dessa frukter kan man göra sylt eller baka paj på. I Asien gör man juice av dem samt fermenterar till vin.</p> <p>Barken på grövre stammar flagnar och skapar ett vackert mönster av varierade färger.</p> <p>Även bladen på trädet får en vacker klarröd/orange färg på hösten. </p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p>Blomsterkornell är ett lövfällande träd som trivs bra i större delen av Sverige. Trädet är relativt långlivat (50-150 år) och är härdigt mot kyliga klimat.</p> <p>Till skillnad från många växter trivs blomsterkornell bra i skuggiga lägen. Det ska även gärna vara vindskyddat. Står trädet i direkt sol tenderar trädet att producera fler frukter, men av mindre storlek. </p> <p>En optimal växtplats för blomsterkornellen är under ett eller flera högre lövfällande träd - som ger skugga och tillför organiskt material till marken - omgiven av ytterligare växtlighet i olika skikt. Detta bidrar till den fuktiga, vindskyddade och halvt skuggiga miljö som blomsterkornellen växer bäst i. Trädets klarlysande blomning kan dessutom lysa upp en annars skuggig "dunge". Blomsterkornellen har låga skötselkrav och ger stora återkommande skördar varje år. </p> <p>Av ovan nämnda anledningar är blomsterkornellen ett utmärkt träd att ha i en skogsträdgård. Har du ingen sådan plats på din odlingsyta, funkar en växtplats med morgonsol och eftermiddagsskugga även bra.  </p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: skugga/halvskugga<br>Höjd: 2-3 m<br>Växtzon: 1-3</p>

<p><strong>Japansk Lönn i olika storlekar</strong></p> <p><strong>Höjd:</strong></p> <ul> <li><strong>80-100 cm</strong></li> <li><strong>100–120 cm [<meta charset="utf-8">ENDAST UPPHÄMTNING I BUTIK]</strong></li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Japansk Lönn<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Acer palmatum</em><br><strong>Familj:</strong> Sapindaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Japansk lönn är ett lövträd med ursprung i Japan, Korea och Kina och har odlats i århundraden för sitt graciösa växtsätt och sina starka höstfärger. Den används både som prydnadsträd, i bonsaiform och i naturträdgårdar där man vill addera struktur, skugga och färg.</p> <p>Unga blad är ätbara i små mängder och kan användas som garnering. I Japan friteras ibland bladen som en säsongsrätt. Trädet går även att tappa på sav tidigt på våren – särskilt i kallare klimat. Savens sockerhalt är låg men kan drickas som den är eller kokas till en tunn sirap, på samma sätt som lönnsirap. Bäst savflöde får man på varma soliga dagar efter en natts frost. </p> <p>Bladen har även använts praktiskt för att hjälpa till att bevara rotfrukter och äpplen – de har lagts som skyddande lager kring skörden för att hålla den fräsch längre. Inom folkmedicin har bladen använts i kylande omslag.</p> <p>Växtens främsta funktion är dock estetisk – som formgivare i trädgårdsrum, där dess siluett och bladfärg spelar huvudrollen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i halvskugga till sol, gärna i vindskyddat läge. Väldränerad, fuktighetshållande jord med lätt surhet är idealiskt. Japansk lönn kan odlas i kruka, särskilt mindre sorter, men trivs även i mark på skyddad plats. Skyddas mot stark vårsol och blåst för att undvika bladskador. Tål inte uttorkning – jämn vattning är viktig.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Halvskugga till sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3 (4-5 i skyddat väldränerat läge)<br></p>

<strong>Fjärilsbuske av sorten 'Berries &amp; Cream': nuvarande storlek C2</strong><br><br> <strong>Trivialnamn:</strong> Fjärilsbuske<br> <strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Buddleja davidii</em><br> <strong>Familj:</strong> Scrophulariaceae <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> 'Berries &amp; Cream' är en sort med tvåfärgade blommor som lockar fjärilar och bin. Odlas som prydnadsbuske för sina blomställningar. <h4>Odling</h4> Trivs i sol i väldränerad jord. Beskärs årligen för kompakt växtsätt. Halvhärdig, täck vid sträng kyla. <h4>Egenskaper</h4> <strong>Årighet:</strong> Flerårig<br> <strong>Växtläge:</strong> Sol<br> <strong>Höjd:</strong> 2–3 meter<br> <strong>Växtzon:</strong> 1–2

<p><strong>Mandelträd av sorten 'Ferragnes': nuvarande höjd 70–90 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Mandelträd<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Prunus dulcis</em><br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Mandelträdet har en lång odlingstradition i varma och torra områden runt Medelhavet. Sorten 'Ferragnes' är en fransk högkvalitativ mandelsort som ger stora och välsmakande nötter med mellanhårt skal. <meta charset="utf-8">För god skörd behöver sorten korspollineras med annan mandelsort.</p> <p>Mandlarna används både färska, rostade och i matlagning och bakverk. Alternativt för att göra sin egen mandelolja. </p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt, varmt och skyddat läge i väldränerad, kalkrik jord. Tål torka när den är etablerad, men bör vattnas regelbundet vid etablering. Härdig för odling på friland i zon 1–2. <meta charset="utf-8">Det finns även de som framgångsrikt odlar mandelträd i zon 3 och 4 i gynnsamma lägen. </p> <p><meta charset="utf-8">Annars för odling i större kruka som vinterförvaras frostfritt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 5–10 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 (3-4)</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Longjing 43': nuvarande höjd ca 40–50 cm - 4 år gamla</strong><br><br>'Longjing 43' är en väletablerad sort från Zhejiang-provinsen i Kina, framtagen särskilt för att producera högkvalitativt grönt te. Den odlas på hög höjd och har god köld- och torktålighet, vilket gör den lämplig för odling även i nordligare klimat. Bladen är mellanstora med klassiskt utseende och tydlig aromprofil – perfekt för dig som vill producera eget Longjing-liknande grönt te hemma.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a href="https://gretaste.se/" title="Gretas Te ~ unika teer" rel="noopener" style="color: rgb(78, 153, 29);" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Shirley Temple': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Shirley Temple’ får stora, tätt fyllda blommor som slår ut i ljusrosa och bleknar till nästan rent vitt. Blommorna är svagt doftande och eleganta, med ett något lägre och mer kompakt växtsätt än många andra sorter.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Shirley Temple’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 60–80 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Sarah Bernhardt': nuvarande höjd 10–20 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Sarah Bernhardt’ är en av de mest välkända och odlingsvärda pionerna, älskad för sina stora, ljusrosa, tätt fyllda blommor med svag doft. Den blommar något senare än många andra sorter och har utmärkt hållbarhet som snittblomma. Det är även en utav de äldsta sorterna - I Sverige finns det många exempel på plantor av ’Sarah Bernhardt’ som vuxit på samma plats i 30–50 år eller mer.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Sarah Bernhardt’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 80–100 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni–juli</p>

<p><strong>Frilandsfuchsia: nuvarande höjd 10–20 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Frilandsfuchsia<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Fuchsia magellanica</em><br><strong>Familj:</strong> Onagraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>’Tricolor’ är en särskilt dekorativ sort av frilandsfuchsia med brokiga blad i grönt, vitt och rosa, som tillsammans med de hängande rödvioletta blommorna ger ett iögonfallande uttryck hela sommaren. Liksom andra sorter av Fuchsia magellanica är den härdig, flerårig och övervintrar i stora delar av Sverige – något ovanligt för fuchsior.</p> <p>De små, avlånga bären som kan följa efter blomningen är ätliga och har en mild, syrlig smak.<meta charset="utf-8"> I ursprungsländerna har växten traditionellt använts i enklare örtberedningar, bland annat för matsmältningen. </p> <p>Ett naturligt svart färgämne kan utvinnas ur veden.</p> <p>Tålig mot vind och salt – lämpar sig som häck i kustnära miljöer<br></p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i näringsrik, fuktighetshållande men väldränerad jord. ’Tricolor’ fungerar utmärkt som fristående buske, kantväxt eller låg häck. Mycket tålig mot vind och salt, vilket gör den särskilt lämplig som skyddande häck i kustnära miljöer. Övervintrar på friland i zon 1–2, även i zon 3 i skyddat läge. Skotten fryser ofta ner, men busken skjuter från basen på våren – beskärs då för att främja ny tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 0,6–1 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 (3 i skyddat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–oktober<br></p>

<p><strong>Amerikansk sekvoja av sorten 'Adpressa': nuvarande höjd 25–30 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Amerikansk Sekvoja<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Sequoia sempervirens</em><br><strong>Familj:</strong> Cupressaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Amerikansk Sekvoja är världens högsta trädart och har sitt ursprung längs Nordamerikas västkust, främst i Kalifornien. Sorten ’Adpressa’ är en lågvuxen form med tätare, ljusare barr och långsammare tillväxt än artens standardform, vilket gör den intressant både som prydnadsträd och som ett udda inslag i samlarträdgårdar.</p> <p>Virket från sekvoja är rakfibrigt, kvistfritt, lätt, mjukt och mycket beständigt i kontakt med jord och fukt. Det räknas som ett högkvalitativt och lättbearbetat virke, traditionellt använt till snickerier, staketstolpar och olika typer av konstruktioner. Ett brunt färgämne kan utvinnas ur barken. Yngre skott från stammen har historiskt använts till korgflätning. Växten utvecklar också ett tjockt lager av mjuk och fibrös bark som kan skördas utan att skada trädet. Denna bark har använts som isolerings- och stoppningsmaterial, och det fina barkdamm som uppstår vid hantering fungerar som jordförbättringsmedel. Barkens fibrer kan även användas till papper: grenar från fällda träd skördas, barken skärs i lämpliga bitar och blötläggs i rent vatten innan den kokas med lut i minst sex timmar. Därefter mals fibrerna i kulkvarn till ett brunfärgat papper.</p> <p>I traditionell läkekonst hos de nordamerikanska indianstammarna har ett grötomslag av upphettade blad använts för att behandla öronvärk. Den kådliknande saven har också använts som ett stimulerande och stärkande medel vid trötthet och allmän utmattning.</p> <h4>Odling</h4> <p>Sekvoja trivs i svalt och fuktigt klimat och uppskattar hög luftfuktighet, jämn tillgång på vatten och ett skyddat, halvskuggigt läge – gärna i sur till neutral jord med mycket mull. Den är inte särskilt torktålig och bör hållas jämnt fuktig, särskilt under varma perioder. ’Adpressa’ är mer kompakt och långsammare än arten i stort, vilket gör den lättare att placera även i mindre trädgårdar. Övervintras skyddat i större delen av landet.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Halvskugga till sol<br><strong>Höjd:</strong> 3–5 meter (långsamt växande)<br><strong>Växtzon:</strong> 1 (2-3 i skyddat läge)<br><strong>Användning:</strong> Virke, naturligt färgämne, pappersfiber, jordförbättring, isolering, medicinväxt</p>

<p><meta charset="utf-8"><strong>[ENDAST FÖR UPPHÄMTNING]</strong></p> <p>Amerikanskt Judasträd av sorten 'The Rising Sun®'</p> <p>Nuvarande höjd: 80-90 cm i C12 kruka </p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Amerikanskt Judasträd, Kanadensiskt Judasträd, Eastern Redbud<strong><br>Vetenskapligt namn: </strong><em>Cercis canadensis<br></em><strong>Familj:</strong> Fabaceae</p> <h4><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong></h4> <p>Sorten <meta charset="utf-8">'The Rising Sun®' har ett bladverk som nästan liknar en 3D effekt - detta skapas då de yngsta bladen på denna sort är röda, och går från röd till gult till grönt ju äldre bladen blir. Det är ett iögonfallande träd att ha i trädgården.</p> <p>Resterande egenskaper är desamma som huvudarten (<em>C. canadensis</em>) - dvs ätbara frön, bönbaljor, blomknoppar mm. Blommar på bar kvist, och t o m på stammen. </p> <p><em>Cercis canadensis</em> härstammar från Nordamerika. När det Amerikanska Judasträdet upptäcktes av spanjorerna under andra hälften av 1500-talet jämfördes det med det Judasträd från medelhavsregionen (<em>Cercis siliquastrum</em>) som de redan kände till - det är även det träd vi vanligast refererar till när vi säger Judasträd här i Europa-regionen. De största skillnaderna är att det Amerikanska Judasträdet har spetsiga blad och är något mindre i vuxen storlek samt är mer köldhärdigt - jämför <em>C. canadensis</em><em>' </em>USDA-zon 4-9 med <em>C.</em> <em>siliquastrum</em>'s USDA-zon 6-10.<em> C. canadensis</em><em> </em>ska även vara mer<em> </em>lämpat för fuktiga miljöer/marker än många andra arter i släktet. </p> <p>Blommar i mars-april med klart rosa blommor på bar stam, då även på trädets huvudstam, vilket ofta är väldigt iögonfallande. Blomstringen sägs styras kraftigt av den föregående vinterns omfattning. Efter hårda vintrar blomstrar Judasträdet mer överflödigt, efter mildare vintrar mindre så. </p> <p>Blommorna kan ätas råa eller picklas. De har en uppfriskande syrlig smak och är rika på C-vitamin. Spännande tillskott till en sallad. </p> <p>Oöppnade blomknoppar kan även picklas eller läggas in likt <a rel="noopener noreferrer" href="https://tradgardsdags.nu/products/kapris-capparis-spinosa" title="Kapris (Capparis spinosa)" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>Kapris</strong></span></a>.</p> <p>Indianstammar i Nordamerika täckte de mogna fröbaljorna med glödande kol för att sedan skala och äta de rostade fröerna. Jag förutsätter att ett modernt sätt att göra detta på är att helt enkelt separera fröerna från fröbaljan och rosta fröerna över spis eller i ugn för att göras redo att ätas. Vissa källor uppger sig ha blötlagt och kokat fröna likt linser, som också är en ärtväxt.</p> <p>Frukterna är proteinrika likt andra växter i familjen Ärtväxter (Fabaceae). Torra frön innehåller ca 25% protein, 8% fett och 3% mineraler av olika slag. För att vara en oförädlad (och vild i Nordamerika) källa på näring är detta rätt bra, näringsmässigt konkurrerar den med både Pekan och Valnöt. Fröbaljorna sitter kvar på trädet en lång tid - de är tillgängliga från sensommaren ända in till vintern - och anses vara acceptabla för konsumtion under denna period. Fröbaljorna kan dock ibland hittas kvarhängande ända fram till våren efterföljande år, om de är lämpliga för konsumtion då eller ej anges inte. Av förut nämnda anledningar anses fröna från C. canadensis vara en användbar källa av överlevnadskost.</p> <p>De unga, gröna och spröda fröbaljorna kan ätas likt sockerärter - ånga dem, koka dem eller woka dem. De passar bra i en wok med t ex lök, vitlök, paprika och bladgrönsaker. Bladen kan ätas likaså - yngre, spröda blad rekommenderas.</p> <p>Te gjort på innerbarken har använts för nedsättning av feber mm. Kallbryggning av rötter och inre bark har i gammal folkmedicin använts för att behandla b la kikhosta.</p> <p>Flitig på att attrahera pollinatörer med sin överflödiga blomstring. Anses vara ett bra träd för honungsbin.</p> <p>Trädet har även många andra tillämpningar inom den Nordamerikanska indiankulturen. En historia om Judas och hur han gav trädet sitt internationella namn är enkelt att hitta för den läsintresserade.</p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Även om det Amerikanska Judasträdet anses vara bättre lämpat för fuktiga marker än andra arter i släktet, så växer den helst inte i överdrivet blöta jordar med hög lerhalt. Den trivs bäst i något sandigare lerjordar.</p> <p>Växer gärna i soligt läge, klarar sig även bra i lätt skugga.</p> <p>Det Amerikanska Judasträdet är ett snabbväxande träd som ofta blir upp till 80 år gammalt. </p> <p>Blommor uppkommer i mars-april på föregående års tillväxt. </p> <p>Det Amerikanska Judasträdet är en utav de få arter i famlijen Ärtväxter som <span style="text-decoration: underline;"><em>inte</em></span> fixerar kväve via sina rötter från luftporer i marken.  </p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol / lätt skugga<br>Höjd: 6-10 m<br>Växtzon: 1-4</p>

<p><strong>Höstsilverbuske / Olivpil i olika storlekar: </strong></p> <ul> <li><strong>Höjd: 40–60 cm</strong></li> <li><strong>Höjd: 140–170 cm - Uppstammade träd med rund krona &lt;- ENDAST UPPHÄMTNING I BUTIK</strong></li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Höstsilverbuske, Olivpil<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Elaeagnus × ebbingei</em><br><strong>Familj:</strong> Elaeagnaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Höstsilverbusken är en hybrid mellan <em>Elaeagnus macrophylla</em> och <em>Elaeagnus pungens</em> – framtagen för att kombinera vintergrönt bladverk, tålighet och snabb tillväxt. Bladen är silvergröna på undersidan och ger busken ett olivliknande uttryck, vilket gett den smeknamnet "olivpil".</p> <p>Busken blommar diskret på hösten med små, väldoftande blommor som följs av ätliga, röda bär på sensommaren eller hösten. Bären kan ätas direkt när de är helt mogna eller användas till sylt, gelé eller vin. De är rika på C-vitamin och har traditionellt använts i enklare örtmedicin. Växten är också kvävefixerande och förbättrar jorden omkring sig.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga och är tålig mot vind, salt och torka. Växer snabbt och passar utmärkt som friväxande häck, insynsskydd eller solitärbuske. Tål beskärning bra och kan formas efter behov. Övervintras bäst i växtzon 1, men med skyddat läge kan den klara sig även i zon 2, särskilt som etablerad. Vintergröna blad kan få frostskador i sträng kyla – busken sätter dock nya blad till våren i sådana fall. </p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter (kan hållas lägre med beskärning)<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2<br><strong>Blomning:</strong> September–oktober<br><strong>Frukt:</strong> Söta röda bär mognar under vår- och sommarmånaderna<br></p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Sorbet': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Sorbet’ har ett unikt färgspel med tätt fyllda blommor i lager av ljusrosa och krämvitt, nästan som en skopa glass – därav namnet. Doften är mild men behaglig, och växtsättet är robust med god blomrikedom.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Sorbet’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 70–90 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni</p>

<p>Rosenmagnolia 'Genie' i olika storlekar: </p> <ul> <li>Höjd: 80-100 cm </li> <li>Höjd: 175-200 cm <strong>&lt;- ENDAST UPPHÄMTNING I BUTIK</strong> </li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Rosenmagnolia 'Genie' <br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Magnolia soulangeana × liliiflora </em><br><strong>Familj:</strong> Magnoliaceae </p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Genie' är en modern magnoliasort framtagen på Nya Zeeland med fokus på kompakt växtsätt och rik blomning. Den tillhör en grupp hybrider mellan liljemagnolia (<em>Magnolia liliiflora</em>) och praktmagnolia (<em>M. soulangeana</em>), och har snabbt blivit populär för sin djupt vinröda blomfärg och förmåga att blomma både tidigt på våren och ibland om på hösten.</p> <p>Utöver sin prydnadskvalitet har magnolians blomblad och knoppar en lång tradition av användning i örtmedicin i framför allt östra Asien. De har där använts i avkok eller som tillskott, bland annat för att lindra täppta luftvägar och stödja matsmältningen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord – gärna något sur. Skyddat läge rekommenderas för att undvika frostskador på de tidiga knopparna. 'Genie' har ett kompakt, upprätt växtsätt och passar även i mindre trädgårdar. Vattnas regelbundet under etablering. Täck gärna jorden runt rötterna med lövkompost eller gräsklipp.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 4–6 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3<br></p>