Frukt & bär

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Roselle, Rosellhibiskus, Jamaican Sorrel
Vetenskapligt namn: Hibiscus sabdariffa
Familj: Malvaceae

Växthistoria & användning:

Härkomst från Afrika, sedan spridd till Asien och Karibien.

Även om det egentligen inte är en frukt används de uppsvullna foderbladen på sätt som är mer likt det av en frukt än en blomma. Juicen man gör på foderbladen smakar som en blandning av tranbär och blåbär. De kan även kanderas och ätas likt en typisk torkad frukt, väldigt gott.

Roselle används mest populärt till att göra juice (Agua de Jamaica) på de färska foderbladen. Man kan även låta foderbladen torka för att göra en me teliknande dryck.

De torkade foderbladen används även som smaksättare av Gin.

Färska blad kan också användas som huvudingrediens i soppor, det ger en riktigt god och syrlig soppa som ofta innehåller någon typ av långkokat protein. Dessa soppor är ofta av asiatisk härkomst.

Går även att använda som ett syrligt tillskott i sallader.

I Asien brukar bladen även friteras och användas för tillreda rätter med t.ex. fisk, kyckling och nötkött.

Roselle används även ofta för sina hälsostärkande egenskaper.

Odling:

Roselle är en perenn som trivs i ljusa lägen. Odla inomhus i ljust fönster och flytta gärna ut på somrarna. Alternativt, odla som ettårig utomhus i kruka eller så fröna direkt på friland när frostrisken är över.

Roselle odlas kommersiellt i ettårsperioder. I naturen är växten dock flerårig och det kan den även bli vid hemmaodling. Övervintring på ett ljust läge är en förutsättning för flerårighet i Sverige. Växer sig till ett litet träd / hög buske.

Sådd:

Blötlägg fröna 1 dygn i förväg. Så i fuktig jord och täck gärna med plast med små hål i för att bibehålla fuktigheten. Optimal temperatur för snabb groning är mellan 25-30 ºC, men fröna gror även runt 20 ºC. Använd eventuellt en

värmematta för bättre groningsförutsättningar.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: Sol
Höjd: upp till 3 meter
Grotid: 7-30 dagar

Beställ nu för leverans i januari

FRÖN (5st/påse) Asiminaträd hittar du här.

Trivialnamn: Asimina, Paw Paw
Vetenskapligt namn: Asimina triloba
Familj: Annonaceae

Dessa fröerna kommer ifrån en härdig moderplanta. De träd vi driver upp ifrån dessa fröer övervintrar planterade ned i marken med vintertäckning (fiberduk i detta fallet) redan första vintern. Moderplantan är av sorten Sunflower.

Växthistoria & användning:

Asimina är en av de mest tropiskliknande frukter som kan växa i vårt nordiska klimat. Smaken påminner om en blandning av banan och mango och konsistensen är likt papayans eller en perfekt mogen avokado. Frukten ser ut som en liten grön mango med gyllene gult fruktkött.

Frukterna äts oftast som de är men kan även användas för att berika uppfriskande drycker, bakverk och cocktails med sin milt tropiska smak. Frukterna är rika på vitaminer som riboflaviner och B-6. Man kan även använda frukterna för att göra glass på.

Odling:

Asimina härstammar från och växer naturligt i Nordamerika, ofta som undervegetation under större träd.

De trivs i humusrika, näringsrika och något fuktiga väldränerade marker.

Asimina trivs i skyddade lägen och växer därför gärna under större träd och står dessutom gärna tätt intill varandra (ca 1 m mellan) i fullvuxen storlek. Detta skyddar mot blåst och direkt solljus samt underlättar pollinering. Östläge är en lämplig plats att plantera Asimina. Plantor som växer i utsatta lägen klarar sig betydligt sämre än plantor som växer i skyddade lägen.

Bevattna rikligt eller plantera på plats med god vattentillgång.

Asiminan lägger väldigt mycket energi på att utveckla ett kraftigt rotsystem i början – roten kan ofta vara tjockare än stammen de första månaderna. Vid krukodling är ett tips är att plantera i djupa krukor direkt, detta ger möjlighet för effektivare rotutveckling och man slipper störa plantan innan den vuxit till sig.

På friland växer Asiminan till täta buskage genom spridning via rotskott.

Det tar cirka 4-8 år från frösådd till fruktgivande träd.

Sådd:

OBS! Dessa fröer har legat i stratifiering (köldperiod) sedan november 2023 och kan därav sås direkt efter mottagning.

Fröerna behöver en köldperiod på 2-3 månader för att gro. Detta kan göras genom att lägga fröerna i en påse sand/torv i kylen under föreslagen tid. Efter köldperioden sås fröerna i såjord, håll sådden varm och fuktig, gärna runt 25 grader. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: halvskugga
Höjd: 1-10 m
Grotid: 2-6 veckor
Växtzon: 1-6

Odla hela goji-trion - gul, röd & svart - hemma hos dig. Rabatt vid beställning av alla tre!

Gojibär är en rik källa på vitaminer och proteiner. Röda gojibär känner de flesta till, medan gula och svarta gojibär är en hyfsat outforskad hälsokälla i väst. I uråldriga samhällen har växten använts till olika ändamål sedan länge.

Goji är en lättskött buske som är härdig utomhus i Sverige och klarar av att växa i de flesta jordar.

Totalt 70 fröer av 3 sorter:

10 fröer Gul Goji 
30 fröer (Röd) Goji 
30 fröer Svart Goji 

Läs mer om respektive sort här:

• Goji (Lycium barbarum)
• Gul Goji (Lycium barbarum)
• Svart Goji (Lycium ruthenicum)

FRÖN (20st/påse)

Trivialnamn: Kapris
Vetenskapligt namn: Capparis spinosa
Familj: Capparaceae

Växthistoria & användning:

Kapris är en medelhavsväxt som länge odlats för sina ätbara outslagna blomknoppar. Efter plockning läggs dem sedan in i salt för att avge bitterämnen och framhäva den syrliga smaken. Man kan även låta blommorna sitta kvar tills frukt har bildats och istället lägga in de lite större frukterna på samma vis.

Att lägga in kapris är väldigt enkelt. Det kan delas upp i 4 steg:

• Lägg de färska blomknopparna/frukterna i en skål med salt
• Lämna blomknopparna/frukterna i skålen tillsammans med salt i 3-7 dagar (eller längre om så önskas).
• Häll av vattnet som samlas i skålen och tillsätt lite extra salt varje dag.
• När inläggningen är klar, skölj av saltet från blomknopparna/frukterna och blötlägg dem i vatten. Blötläggningstiden är upp till egen smak, men kortast rekommenderad tid är 15 minuter. Du kan blötlägga i flera timmar om så önskas. Ta en sked och gör ett smaktest då och då för att hitta den smak som passar dig.

Man kan även lägga in yngre skott och blad från kaprisbusken. Ifall du vill använda även lite äldre blad och skott är ett tips att blanchera dem i kokande vatten 2-3 innan inläggning. Blanda ditt kaprisplock med salt och vinäger, lämna i kylen ca 1 månad. Redo att ätas.

Odling av Kapris har kunnat spåras så långt tillbaka som för 7000 år sedan i dagens Turkiet, Jordanien och Syrien. Där tros den ha använts både för kulinariska och medicinska behov. I medicinskt bruk användes alla växtdelar och då främst som matsmältningsbehjälpande.

I tropiska & subtropiska skogsträdgårdar (agroforestry) används den effektivt i det understa skiktet som marktäckare.

Odling:

I sin ursprungliga miljö växer Kapris ofta i höga temperaturer och marker med dålig vatten- samt näringstillgång. En typisk anpassning till en näringsfattig miljö är ett väldigt utbrett rotsystem som gör den lämplig som markbindare vid ex. strandkanter eller eroderande jordar. Kapris är i sin naturliga miljö ofta utbredd på steniga klippor och sluttningar. Den växer på väggarna av många forntida befästningar i medelhavet. 

I Sverige odlas Kapris bäst i kruka i ljusa lägen och övervintras frostfritt. Kapris kännetecknas av ett först upprätt växtsätt för att senare växa långa horisontella sidoskott som breder ut sig längs marken eller hänger ned när växandes i sluttningar och på murar/väggar. 

Busken är produktiv och vid optimala förhållanden kan det bli ordentliga skördar på upp till 3000 knoppar per buske och säsong. I Sverige kan man inte riktigt förvänta sig samma resultat men man kan göra sitt bästa för att efterlikna plantans ursprungsmiljö genom att:

• låta den stå i direkt solljus hela sommarhalvåret,
• låta den växa i väldränerad medelhavsjord och
• låta jorden torka ut mellan bevattningarna.

Använd gärna en stor kruka när plantan vuxit till sig.

Som beskrivet tidigare skördar man antingen de outslagna blomknopparna eller de färdigbildade frukterna. Om man låter blomknoppen slå ut får busken sötaktigt doftande, spektakulära blommor. Kaprisbusken blomma redan första året vid sådd av frö. 

Blomknopparna plockas traditionellt på morgonen då det är då de tycks ha sitt högsta aromatiska värde.

Kaprisbusken går att föröka via sticklingar.

Sådd:

Kaprisfröer gror oregelbundet. För att skapa bättre groningsförutsättningar:

• Blötlägg fröna i ljummet vatten 1 dygn
• Lägg fröna i en tät plastpåse mellan ett par bitar fuktigt hushållspapper/fuktig sand och låt ligga i kylskåpet 4-6 veckor
• Blötlägg fröna i ljummet vatten ytterligare 1 dygn en sista gång
• Så fröer 0,5 cm djupt i såjord

Rötterna på de unga kaprisplantorna är ovanligt lättstörda och kan skadas vid omplantering. En bra lösning kan vara att så fröna i nedbrytbara odlingsbrickor som du direkt kan plantera ned i en större kruka utan att störa rötterna.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 50 cm
Grotid: 1-12 veckor

FRÖN (50st/påse)

Trivialnamn: Vitt mullbär, Vitt mullbärsträd
Vetenskapligt namn: Morus alba
Familj: Moraceae

Växthistoria & användning:

Mullbärsträd är en av världens äldsta kulturväxter - troligen mest känd för att vara värd åt silkesmaskar vars trådar fabriceras till silkestyg, eftersom mullbärsblad är silkesmaskens i princip enda källa till föda. Särskilt bladen från det vita mullbärsträdet är omtyckt bland silkesmaskarna. Det vita mullbäret härstammar från Västasien. 

Bären på det vita mullbärsträdet varierar i färg - från vita, till rosa, till röda, till nästan svarta. De vita mullbären har en sötare smak än sin svartfruktade släkting Morus nigra. Bären är rika på antioxidanter och anses, likt te på mullbärsblad, kunna bidra till att balansera blodsockernivån. Tack vare sitt ovanligt höga näringsinnehåll anses mullbär vara en så kallad "superfood", likt gojibäret.

Torkade bär har en gräddkolsliknande smak. Dessutom innehåller mullbär ämnet MFE som stabiliserar blodsockernivån och därmed dämpar kroppens sötsug. Därför är mullbär ett vanligt substitut för de som vill bli av med sötsuget. 

Man kan även göra saft och sylt på bären.

På bladen kan man brygga hälsosamt te som historiskt har druckits i Kina och som på senare tid har börjat bli populärt i Asien igen. 

Odling:

Det vita mullbärsträdet är något härdigare än släktingen Morus nigra och klarar temperaturer ner till -30°C. Det klarar av att växa i de flesta jordar men trivs bäst i luckra, näringsrika jordar. Tålig i blåsiga kustklimat men optimal tillväxt ges i varma, vindskyddade lägen.

Passar bra som spaljéträd då grenarna är lättböjliga.

Mullbärsträd passar även bra i skogsträgårdar då det är en populär värdväxt bland många organismer och ger återkommande skördar utan större skötsel samt skyddar växter i nedre lager.

Mullbär är självfertila vilket betyder att det endast behövs ett träd för att ge frukt.

Beskär på vintern när trädet är i dvala för att undvika att trädet "blöder" överdrivet, något som annars är en vanlig egenskap hos mullbärsväxter. 

Bären mognar kontinuerligt från mitten av sommaren till tidig höst.

När det är dags för skörd är ett tips att plocka bären med nål för att undvika att de kläms sönder mellan fingrarna.

Sådd:

Mullbärsfrön gror bäst om de får en köldperiod på 2-3 månader. För att framkalla detta, blanda fröna med en liten mängd sand/torv/såjord och lägg i en plastpåse i kylen ovanstående period. Kolla med jämna mellanrum ifall något frö har grott i påsen. När köldperioden är klar, sprid försiktigt ut innehållet i påsen i en kruka med jord. 

Alternativt så utomhus i februari i glastäckt såbädd eller växthus. 

Det tar vanligtvis 2-4 veckor innan fröna gror. Vissa frön kan dock behöva ytterligare 12 månader innan de gror. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 5-10 m
Grotid: 1-12 månader
Växtzon: 1-4

FRÖN (30st/påse)

Trivialnamn: Svart Goji, Ryskt Bocktörne
Vetenskapligt namn: Lycium ruthenicum Murr.
Familj: Solanaceae

Växthistoria & användning:

Svart Goji är, likt släktingen Goji (Lycium barbarum), en rik källa av proteiner och vitaminer. Särskilt rikt är det svarta gojibäret på antocyaniner, med ett högre innehåll än blåbär. Busken har sitt ursprung i områdena kring tibetanska högplatån och södra Ryssland.

Det är en växt som ännu inte fått mycket uppmärksamhet i väst, men den har sedan länge använts av urbefolkningen i sin naturliga växtmiljö. Överraskande nog använder urbefolkningen i små nordindiska samhällen bäret till att göra en salva för att motverka blindhet på kameler. Detta är möjligt tack vare bärets höga innehåll av lutein.

Bäret får sin djupt blålila färg från antocyaninerna, ett ämne som finns i ovanligt höga halter i det svarta gojibäret. Antocyaniner är samma ämne som färgar blåbären blåa och bidrar till många av dess nyttiga egenskaper. 

Mogna bär kan ätas råa, torkas eller tillagas.

Det vanligaste sättet att konsumera svarta gojibär är att göra en s.k. infusion på dem. Detta görs bäst när de är helt färska, men det går även att göras med torkade bär. Det Svarta Gojibäret ger ifrån sig olika färger beroende på vilken typ av vatten som används. Vid mineralrikt vatten (basiskt: pH >7) blir färgen djupt mörkblå och i surt vatten (pH <7) blir färgen intensivt lila.

Odling:

Svart Goji växer ursprungligen i mycket extrema klimat där den utsätts för torka, extrem kyla, höga salthalter och näringsfattiga jordar. Dessa faktorer har gjort det svarta gojibäret till en väldigt härdig växt. Den kan växa i temperaturer ner till -20 ºC.

Det är en lättodlad buske som ofta ger rika skördar. Den växer gärna i väldränerade jordar (ofta sandjordar) och etablerar ett kraftigt rotsystem vilket gör den till en bra markbindare, t.ex. vid strandkanter. Den kan dessutom på naturlig väg bilda en tät vägg som skyddar mot den värsta blåsten. Trivs i ljusa lägen.

Busken blir upp till 2 m och kan odlas utomhus på friland i Sverige. För att skydda den din Svart Goji-buske från de tuffaste svenska förhållandena kan du på sensommaren täcka plantans bas med halm, löv eller likn. - detta skyddar plantan från den svåraste kylan och förlänger odlingssäsongen.

De mångtaliga bären går från gröna till svart/blålila i färg. Det är först då dem är redo för skörd. Detta sker sommar-höst.

Sådd:

Fröna sås i fuktig såjord. Täck med ett tunt lager jord. Håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1-2 m
Grotid: 1-3 veckor
Växtzon: 1-6

FRÖN (30st/påse)

Trivialnamn: Goji, Bocktörne
Vetenskapligt namn: Lycium barbarum
Familj: Solanaceae

Växthistoria & användning:

Gojibär är en utav de mest populära "superfoods" (begrepp för mat med särskilt höga näringsvärden) och används ofta i müsli, smoothies, sallader och bröd eller äts helt enkelt som de är. Anledningen till populariteten är troligtvis för att gojibäret är ett av de mest näringstäta bär som finns. Det är rikt på vitaminer och mineraler såväl som omega-3 och antioxidanter. Gojibäret har även ett särskilt högt proteininnehåll på hela 10g per/100g, vilket är väldigt ovanligt bland frukt o bär. Smaken är söt med inslag av tranbär och körsbär. Vanligtvis torkar man bären innan användning.

Det röda gojibäret är rikare på karotenoider än det svarta gojibäret, medan det svarta är rikare på antioxidanter. 

Roten används inom örtmedicin för bl.a. sina leverrensande egenskaper.

Bladen används i Asien i grytor och soppor eller görs te på.

Odling:

Goji växer vilt i Asien och har sedan den förts in i Sverige även börjat spridas på naturlig väg här. Växten är en lövfällande buske som vanligen blir 80-200 cm hög.

Plantan är väldigt lättskött och härdig för både salt o vind. Trivs bra i både sol och halvskugga, detta är en anpassningssmart växt!

Sådd:

Fröna sås inomhus jan-mars i fuktig såjord eller utomhus i krukor eller på friland maj-sep. Optimal groningstemperatur ligger runt 20-25 ºC. Det kan ta en 3-4 månader för plantorna att bli redo för utplantering, så det rekommenderas att du sår tidigt på året. Då har du bra chanser att skörda redan samma år.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol/halvskugga
Höjd: upp till 3 meter (ofta runt 2m)
Grotid: 10-30 dagar
Växtzon: 1-4

FRÖN (15st/påse)

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Blomsterkornell, Kinesisk Blomsterkornell
Vetenskapligt namn: Cornus kousa var. chinensis
Familj: Cornaceae

Växthistoria & användning:

Blomsterkornell är ett tätvuxet litet buskträd som härstammar ifrån Nordostasien. På våren bildar den mångtaliga klart vita blommor som lyser upp skuggiga partier i trädgården. I slutet av sommaren bildar trädet egendomliga rosaröda ätbara frukter på 2-3 cm i diameter. 

Dessa frukter kan man göra sylt eller baka paj på. I Asien gör man juice av dem samt fermenterar till vin.

Barken på grövre stammar flagnar och skapar ett vackert mönster av varierade färger.

Även bladen på trädet får en vacker klarröd/orange färg på hösten. 

Odling:

Blomsterkornell är ett lövfällande träd som trivs bra i större delen av Sverige. Trädet är relativt långlivat (50-150 år) och är härdigt mot kyliga klimat.

Till skillnad från många växter trivs blomsterkornell bra i skuggiga lägen. Det ska även gärna vara vindskyddat. Står trädet i direkt sol tenderar trädet att producera fler frukter, men av mindre storlek. 

En optimal växtplats för blomsterkornellen är under ett eller flera högre lövfällande träd - som ger skugga och tillför organiskt material till marken - omgiven av ytterligare växtlighet i olika skikt. Detta bidrar till den fuktiga, vindskyddade och halvt skuggiga miljö som blomsterkornellen växer bäst i. Trädets klarlysande blomning kan dessutom lysa upp en annars skuggig "dunge". Blomsterkornellen har låga skötselkrav och ger stora återkommande skördar varje år. 

Av ovan nämnda anledningar är blomsterkornellen ett utmärkt träd att ha i en skogsträdgård. Har du ingen sådan plats på din odlingsyta, funkar en växtplats med morgonsol och eftermiddagsskugga även bra. 

Sådd:

Dessa frön gror bäst om de får en köldperiod på 3-4 månader. Men först bör fröna blötläggas i varmt vatten 1-2 dygn.

Blanda sedan fröna med en liten mängd sand/torv/såjord och lägg i en plastpåse i kylen ovanstående period. Kolla med jämna mellanrum ifall något frö har grott i påsen. När köldperioden är klar, sprid försiktigt ut innehållet i påsen i en kruka med jord. Med denna metod kan groning ta ett par månader.

Alternativt så utomhus på hösten och skydda sådden från fåglar eller andra djur som kan tänkas störa sådden. Med denna metod gror fröerna på våren. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: skugga/halvskugga
Höjd: 1-3 m
Grotid: 1-12 månader
Växtzon: 1-3

FRÖN (50st/påse)

Trivialnamn: Svart mullbär, Svart mullbärsträd
Vetenskapligt namn: Morus nigra
Familj: Moraceae

Växthistoria & användning:

Mullbärsträd är en av våra äldsta kulturväxter. Det svarta mullbärsträdet härstammar likt den vita varianten, Morus alba, från Västasien - däremot kom det svarta mullbärsträdet till Europa ett par hundra år före det vita. De första fynden av kännedom om det svarta mullbärsträdet var redan ca 300 f.Kr. Möjligtvis kan det vara så att Morus nigra härstammar något längre åt det sydvästliga hållet (närmare Europa) i Västasien än släktingen Morus alba, och att det är därför Morus nigra även har en lite sämre härdighet i kyliga klimat än släktingen.

Traditionellt sett användes det svarta mullbäret till att framställa vin och smink - tack vare sin höga koncentration av antocyaniner vilka ger bäret sin djupt mörka färg. Men bären odlades även för färsk konsumtion. 

Till skillnad från det vita mullbärsträdets frukter som kan variera i färg, är det svarta mullbärsträdets frukter alltid svarta vid mognad. Det svarta mulbäret är även syrligare.

Bären är rika på antioxidanter och anses, likt te på mullbärsblad, kunna bidra till att balansera blodsockernivån. Detta är tack vare innehåll av ämnet MFE som stabiliserar blodsockernivån och därmed dämpar kroppens sötsug. Därför är mullbär ett vanligt substitut för de som vill bli av med sötsuget. 

På grund av bärens ovanligt höga näringsinnehåll anses mullbär, likt gojibäret, vara en så kallad "superfood".

Förutom mullbärsvin kan man även göra saft och sylt på bären.

På bladen kan man brygga hälsosamt te som historiskt har druckits i Kina och som på senare tid har börjat bli populärt i Asien igen. 

Odling:

Klarar temperaturer ner till -25°C. Trädet klarar av att växa i de flesta jordar men trivs bäst i luckra, näringsrika jordar. Tålig i blåsiga kustklimat men optimal tillväxt ges i varma, vindskyddade lägen.

Passar bra som spaljéträd då grenarna är lättböjliga.

Mullbärsträd passar även bra i skogsträgårdar då det är en populär värdväxt bland många organismer och ger återkommande skördar utan större skötsel samt skyddar växter i nedre lager.

Mullbär är självfertila vilket betyder att det endast behövs ett träd för att ge frukt.

Beskär på vintern när trädet är i dvala för att undvika att trädet "blöder" överdrivet, något som annars är en vanlig egenskap hos mullbärsväxter. 

Bären mognar kontinuerligt från mitten av sommaren till tidig höst.

Bären skördas när färgen övergått från rött till kolsvart. Ett tips är att plocka bären med nål för att undvika att de kläms sönder mellan fingrarna.

Sådd:

Mullbärsfrön gror bäst om de får en köldperiod på 2-3 månader. För att framkalla detta, blanda fröna med en liten mängd sand/torv/såjord och lägg i en plastpåse i kylen ovanstående period. Kolla med jämna mellanrum ifall något frö har grott i påsen. När köldperioden är klar, sprid försiktigt ut innehållet i påsen i en kruka med jord. 

Alternativt så utomhus i februari i glastäckt såbädd eller växthus. 

Det tar vanligtvis 2-4 veckor innan fröna gror. Vissa frön kan dock behöva ytterligare 12 månader innan de gror. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 5-10 m
Grotid: 1-12 månader
Växtzon: 1-4

FRÖN (10st/påse)

FRÖN (15st/påse)

Trivialnamn: Johannesbröd, även kallad Carob
Vetenskapligt namn: Ceratonia siliqua
Familj: Fabaceae

Växthistoria & användning:

Johannesbröd är en vintergrön kulturväxt med en lång historia av olika användningsområden. Redan för tusentals år sedan användes Carob - som de torkade bönbaljorna kallas - som motvikt vid vägning av guld och ädelstenar. Kärnorna (fröna) inuti baljan vägde nämligen alltid 0,2 gram och det är därifrån måttet carat kommer ifrån.

Carob har även använts som läkemedel mot hosta och sålts som godis på apotek förr i tiden. Baljorna har ett naturligt sockerinnehåll på 30-50% och det tros vara en av anledningarna till att dem åts som tilltugg i romarriket.

Ett känt användningsområde idag är som substitut för kakao, i rostad och nedmalen form. Till skillnad från kakao, är carob fritt från bl.a. koffein och teobromin.

Ett annat vanligt användningsområde idag är det så kallade fruktkärnmjölet som utvinns från fröna. Fruktkärnmjöl är ett förtjockningsmedel som används i olika livsmedel, bland annat: glass och crème fraîche.

Carob innehåller många olika vitaminer, t.ex. vitamin A och B2 och har en smak som påminner om kola.

Carobträdet fixerar kväve upptagen från luftporer i marken via noduler som sitter på rötterna. Detta kväve används till trädets egna tillväxt och berikar som konsekvens även resten av växtplatsen. 

Odling:

I sin naturliga miljö runt medelhavet blir trädet 10–15 meter och får baljor uppemot 25cm långa. I Sverige odlas det bäst i kruka som flyttas ut under sommarhalvåret och övervintras svalt. I och med att trädet klarar minusgrader ner till ca -8 ºC innan trädet tar skada, är det teoretiskt sätt möjligt att ha det som uteträd på gynnsamma platser i Sverige. Men det är ett experiment i sig och rekommenderas testas när trädet vuxit till sig något.

För övrigt är Johannesbröd är torktålig och trivs i väldränerad/stenig jord på soliga platser. Undvik fuktiga miljöer och tunga lerjordar. Vattna när jorden torkat ut och tillsätt näring under sommarhalvåret om så önskas.

Omplantering till större kruka görs med fördel innan pålroten (den tjockaste huvudroten) vuxit ner till botten. Som med alla växter, är ett begränsat utrymme för tillväxt av pålroten lika med ett avsevärt avtagande av tillväxt av hela växten.

Johannesbrödsträd som växer i sin naturliga miljö kring Medelhavet är högproducerande träd som kan ge hela 400 kg bönbaljor varje år.

Sådd:

Blötlägg fröna i ljummet vatten 3 dygn innan sådd. Så i såjord. Täck med 2 cm jord. Håll sådden fuktig. Groningstid är ca 2-5 veckor och optimal groningstemperatur är 22-26 ºC.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: upp till 15 m
Grotid: 2-5 veckor

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Vit Roselle, Vit Rosellhibiskus, White Sorrel 
Vetenskapligt namn: Hibiscus sabdariffa 
Familj: Malvaceae 

Växthistoria & användning:

Till skillnad från den mer allmänt kända röda rosellhibiskusen, har den vita rosellhibiskusen grön-vita foderblad (det man normalt brukar referera till "frukten" hos rosellehibiskus) mer djupt gula blommor och grön stam. Frukterna är även mindre hos vit roselle men den sammanlagda skörden är dock högre än från vanlig röd roselle.

Frukterna och bladen används på samma sätt som frukt o blad från vanlig roselle - juicen blir dock genomskinlig / amberfärgad istället för den vanliga rosellens djupt röda färg. 

Hibiscus sabdariffa hästammar från Afrika och spriddes därifrån till Asien och Karibien.

Används mest populärt till att göra juice (Agua de Jamaica) av de färska foderbladen, men man kan även låta de torka för att göra hibiskuste. Torkade foderblad används även som smaksättare av Gin. De färska bladen kan också användas som ett syrligt tillskott i sallader eller i soppor av asiatisk karaktär.

I Asien brukar bladen friteras, göras soppa på eller användas för tillreda rätter med t.ex. fisk, kyckling och nötkött.

Roselle används även ofta för sina hälsostärkande egenskaper.

Odling:

Roselle trivs i ljusa lägen. Odla inomhus i ljust fönster och flytta gärna ut på somrarna. Alternativt, så fröna direkt på friland när frostrisken är över.

Roselle odlas kommersiellt i ettårsperioder. I naturen är växten dock flerårig och det kan den även bli vid hemmaodling. Övervintring på ett ljust läge är en förutsättning för flerårighet i Sverige. Växer sig till ett litet träd / hög buske.

Sådd:

Blötlägg fröna 1 dygn i förväg. Så i fuktig jord och täck gärna med plast med små hål i för att bibehålla fuktigheten. Optimal temperatur för snabb groning är mellan 25-30 ºC, men fröna gror även vid 20+ ºC. Använd eventuellt en värmematta för bättre groningsförutsättningar.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: upp till 2 meter
Grotid: 7-30 dagar

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Gul Goji, Gult Gojibär, Gul Bocktörne
Vetenskapligt namn: Lycium barbarum
Familj: Solanaceae

Växthistoria & användning:

Gult Gojibär ingår i samma släkte som det röda och det svarta gojibäret och är likt sina släktingar ett näringsrikt bär, särskilt på vitaminer och proteiner. Till skillnad från det röda gojibäret innehåller gula gojibär inga bitterämnen och har även ett lägre sockerinnehåll.

Gula gojibär kan ätas råa som dem är, användas i sallader eller torkas för att tillföras i müsli eller i bakverk. Man kan också helt enkelt göra dryck på dem, likt svarta gojibär.

Både gula och svarta gojibär är relativt ovanligt i Sverige än så länge, så här är chansen att ha något ovanligt och nyttigt i odlingen!

Odling:

Gul Goji är en härdig buske som klarar många minusgrader och är därför lämpad för utomhusodling i Sverige, antingen i kruka eller på friland. Busken växer bra i både sand-, lerjordar och allt däremellan, så länge jorden är väldränerad. Den trivs i soliga lägen och är relativt okänslig mot torka, vind och salter.

Busken har även ett kraftigt rotsystem som binder marken bra. Dess tåliga egenskaper gör den till en effektiv växt i maritima kustklimat med mycket vind.

Gul Goji är en tacksam växt som inte kräver mycket skötsel.

Busken blir 1-3 meter. Buskens växtsätt gör den lämplig att binda upp på snören längs med en fasad för att växa som fasadtäckare. Oavsett om den växer mot fasad eller inte, ge den något att klättra på / växa emot så växer busken snabbare.

Sådd:

Fröna sås i fuktig såjord. Täck med ett tunt lager jord. Håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1-3 m
Grotid: 1-3 veckor
Växtzon: 1-6

FRÖN (20st/påse)

Trivialnamn: Japanskt Russinträd, Orientaliskt Russinträd, Raisin Tree, Chi-Chao Li
Vetenskapligt namn: Hovenia dulcis
Familj: Rhamnaceae

Växthistoria & användning:

Det Japanska Russinträdet ett härdigt träd som finns i Asien, från östra Kina och Korea till Himalaya där det växer på höjder upp till 2 000 m öh.

De köttiga, söta och väldoftande frukterna äts råa eller tillagade. När frukterna torkas får dem både en smak och ett utseende som påminner om russin.  

Ett extrakt gjort från frön, grenar och unga blad kan ätas likt honung och används även för att göra vin och godis (Facciola, S.).

Fröerna innehåller ca 15 % protein och 7,8 % fett (Duke. J. A. & Ayensu. E. S.).

Russinträdet har sedan länge använts i traditionella kinesiska, koreanska och japanska mediciner för att behandla en rad olika åkommor, däribland bakfylla (Hyun TK et al.). Frukterna från Russinträdet nämns redan i materia medica från Tangdynastin på 600-talet.

Modern forskning bekräftar att flavanonolen ampelopsin / dihydromyricetin (DHM), som återfinns hos växter i släktena Ampelopsis och Cercidiphyllum, kan minska symtomen på alkoholförgiftning och abstinens (Reich L.).

Extrakt av Hovenia dulcis finns kommersiellt tillgängliga och marknadsförs som ett botemedel mot efterverkningarna av överdriven alkoholkonsumtion.

Trädet är traditionellt känt för sina hälsofördelar vid konsumtion i teform.

Träet från Russinträdet är hårt och passar väl för tillverkning av möbler.

Odling:

Trivs bra i väldränerade, sandiga lerjordar i soligt och varmt läge. Skyddas gärna mot frost de första åren, därefter tål trädet ner mot -15°C. Om trädet däremot låts härdas mot kylan långsamt kan vävnaden låtas mogna (förhårdna) och då kan trädet vara härdig ända ned till -25°C (Huxley. A.).

Undvik kompakta och våta jordar.

Trädet anses vara snabbväxande och blir oftast inte mer än 5-6 meter högt i vårt klimat. I andra delar av världen når det höjder upp till hela 30 meter.

Kan toppas för att hållas som en buske eller låtas växa för att bli mer naturligt trädformad. 

Russinträdet är torktåligt, men kvaliteten på frukten kan påverkas märkbart om vattentillgången ej är god. Vattning 2-3 gånger i veckan rekommenderas under vår och sommar. 

Frukterna mognar oftast sent på säsongen, runt oktober månad. Frukterna skördas när de torkat på trädet, så inget behov för manuell torkning av frukterna.

Russinträdet är självfertilt och producerar rikligt med frukt i mogen ålder.

Sådd:

OBS! Dessa fröer har legat i stratifiering (köldperiod) och kan därav sås direkt efter mottagning.

Fröna sås i fuktig såjord. Täck med ett tunt lager (ca 1 cm) jord. Håll sådden fuktig.

För vissa fröer kan groning ske så sent som ett år efter, alltså ytterligare en köldperiod senare. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / lätt skugga
Höjd: 4-30 m
Grotid: 1-12 månad/-er
Växtzon: 1-4

FRÖN (30st/påse)

Trivialnamn: Gyllene Himalaya-Hallon, Golden Evergreen Raspberry, Yellow Himalayan Raspberry, Ainselu
Vetenskapligt namn: Rubus ellipticus
Familj: Rosaceae

Växthistoria & användning:

Det Gyllene Himalayanska Hallonet har sin härkomst från Himalaya-bergskedjan i Tibet och Nepal, men växer även vilt på höga altituder på sydligare breddgrader som t ex Sri Lanka och Sydostasien. 

Bären har en söt smak med en behaglig nivå av syrlighet.

Nepalesiska bönder odlar och skördar Gyllene Himalaya-Hallon för att sedan jäsa bären och producera ett lokalt fruktvin.

Bären har historiskt sett använts både som föda och i medicinska syften.

Vetenskapliga undersökningar har avslöjat en rikedom på makronäringsämnen, mikronäringsämnen och olika mineraler i bäret (Lamichhane A, Lamichhane G et al.). Vidare har det Gyllene Himalayanska Hallonet visat sig vara rik på andra nyttiga ämnen, inklusive polyfenoler, flavonoider, antocyaniner, tanniner och terpenoider.

I lokala samhällen där hallonet växer vilt sker fortfarande konsumtion av bären likt förr i tiden. Bären säljs på lokala marknader i Himalaya-trakten (Manandhar. N. P.).

Den inre barken värderas som en medicinsk ört i traditionell tibetansk medicin. 

I skogsträdgårdssammanhang odlas växten traditionellt i levande staket i nordvästra Himalaya, där den hjälper till att hålla ute boskap och andra djur; markera markgränser; samtidigt som den tillhandahåller en rad medicinska och ätbara användningsområden (Pankaj Sharma & Usha Devi). Växten är även nyttosam i förebyggande av jorderosion och i övriga markvårdssyften (Manandhar. N. P.).

Denna art används även i hallonförädlingsprogram, där den korsas med vissa sorter för att medföra dess motståndskraft mot sjukdomar och för att förbättra anpassningsförmågan till varmare klimat (Janick, J. & J. N. Moore).

Ur bären kan man (förvånande nog) utvinna ett blålila färgämne som kan användas vid naturlig färgning (Grae. I.).

Odling:

Det Gyllene Hamalayanska Hallonet ska vara en vintergrön buske i sin naturliga miljö - möjligtvis även i de mildaste delarna i vårt land.  Busken producerar ett kluster av kraftiga, taggiga, upprättstående stammar från en vedartad grundstam. Busken blir vanligtvis 1-3 m hög, ibland upp till 4,5 m.

Lättodlad växt som trivs bäst i en väldränerad lerartad jord. God härdighet mot minusgrader, exakt härdighet är svårt att hitta pga dess ovanlighet inom kommersiell odling, men fall av härdighet ner till -20ºC har rapporterats (A. K. Trivedi)

Mer skuggtålig än många andra arter i Hallonsläktet (Rubus sp.). Bästa plats för största möjliga fruktsättning är dock soligt läge. 

Årlig skörd från vilda exemplar i Himalaya är ca 750 g från en buske som upptar en yta på 2,5 m² (Parmar. C. and Kaushal. M.K.).

Busken är självfertil och pollineras av insekter. Nya stjälkar produceras varje år från den fleråriga grundstammen, dessa stjälkar sätter frukt under sitt andra år och dör sedan ut för att utbytas mot fjolårets fruktsättande stjälkar nästkommande år.

Rotknölar samlade från växter i Java visade nitrogen-fixerande aktivitet och kan antas fixera sitt egna kväve likt de flesta växter i familjen Ärtväxter - Fabaceae (M. J. Van Steeniis-Kruseman).

Sådd:

OBS! Dessa fröer har legat i stratifiering (köldperiod) och kan därav sås direkt efter mottagning.

Fröna sås i fuktig såjord. Täck med ett tunt lager (ca 1 cm) jord. Håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1-4 m
Grotid: 1-3 veckor
USDA-zon: 7-10
Växtzon (ungefärlig översättning): 1-3

FRÖN (20st/påse)

FRÖN (6st/påse)

Trivialnamn: Himalayansk Körsbärsprinsepia, Himalayan Cherry Prinsepia, Chinese Prinsepia, Himalayan Wild Cherry
Vetenskapligt namn: Prinsepia utilis
Familj: Rosaceae

Växthistoria & användning:

Den Himalayanska Körsbärsprinsepian är en härdig buske med ätbara bär, som är mycket omtyckta och ofta äts som snack av invånarna i buskens hemområden. Busken värderas ofta för sin förmåga att klara sig i förhållanden av lägre temperatursgrader.

Härkomst spåras till Himalaya och Manchuriet.

Frukterna används även ofta för att göra saft, sylt, marmelader och andra inläggningar.

Fröna används för att producera en olja som används vid matlagning (Fern, K.).

Olja utvunnen från fröna appliceras även vid muskelsmärta som uppkommit vid t ex överansträngning (Chopra. R. N. et al.). Oljan appliceras även på pannan och tinningarna vid behandling och lindring av förkylning (Manandhar. N. P.). Frukten används i kinesisk medicin.

Fröet innehåller ca 21 % fettsyror (Chopra. R. N. et al.). Förutom att den är ätbar kan den även användas för tändning.

Oljekakan (det som blir över efter att man pressat oljan ur fröerna) används för att tvätta kläder (Manandhar. N. P.).

En djupt lila färg från frukterna används även för att måla fönster och väggar. 

Den Himalayanska Körsbärsprinsepian odlas som en häck i Himalaya. Busken har ett omfattande rotsystem och används i förebyggande av erosion för att binda jorden.

Den Himalayanska Körsbärsprinsepian är även uppskattad för dess förmåga att locka till sig pollinatörer.

Odling:

En taggig buske som ofta håller sig under 2 meters höjd - den kan dock växa upp till 5 m. Vid 5-10 års ålder anses busken ha uppnått sin maximala höjd. 

Trivs bäst i en lätt fuktig, men väldränerad jord. Placera helst på solig, öppen plats med gott om utrymme för busken att breda ut sig. Busken kan bli ca 2,5 meter bred i vuxen ålder.

Blommar sen vinter och tidig vår. Höstblommor kan ge mogen frukt efterföljande vår.

Den Himalayanska Körsbärsprinsepian är självfertil och pollineras av insekter.

Frukterna är lilabruna till djupt mörkblå till svartlila, avlånga, ca 8mm i diameter. De mognar på hösten och klarar sig ofta genom hela vintern intakta, i deras naturliga miljö. 

Sådd:

OBS! Dessa fröer har legat i stratifiering (köldperiod) och kan därav sås direkt efter mottagning.

Fröna sås i fuktig såjord. Täck med ett tunt lager (ca 1 cm) jord. Håll sådden fuktig. Täck gärna sådden med plast försedd med lufthål, alt. så i minidrivhus.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1-5 m
Grotid: 2-12 veckor
USDA-zon: 6-9
Växtzon (ungefärlig översättning): 1-5

FRÖN (6st/påse) Natalplommon-plantor hittar du här.

Trivialnamn: Natalplommon, Amathungulu, Large Num-Num
Vetenskapligt namn: Carissa macrocarpa (syn. C. grandiflora)
Familj: Apocynaceae 

Växthistoria & användning: 

Natalplommon är en fascinerande buske med sina rötter i subtropiska regioner. Det är en buske som charmar med sina vackra vita blommor och lockar med sina röda, saftiga frukter. Trädet har fått sitt svenska trivialnamn "Natalplommon" på grund av dess ursprung i Natal-regionen i Sydafrika.

Natalplommon är inte bara en vacker buske utan erbjuder också en rad användningsområden. Dess röda frukter är ätliga och har en söt och saftig smak. Dessa frukter kan ätas direkt eller användas i sylt, marmelad och andra läckra desserter. Dessutom används de i traditionell medicin för sina potentiella hälsofördelar.

Den intressanta busken har också förmågan att bidra till den omgivande miljön. Dess djupa rötter hjälper till att förbättra jordens struktur och kan hjälpa till att hålla erosionskänsliga områden i schack. Dess blomning lockar även till sig pollinerande insekter och är ett välkommet inslag för biodiversiteten.

Natalplommon blommar och ger frukt en stor del av säsongen. Frukterna är fyllda med C-vitamin.

Passar bra att odla som ätbar häck på soliga och gynnsamma platser.

Odling:

Natalplommon trivs bäst i en varm och solig miljö med god dränering. Den klarar även av halvskuggiga och skuggiga lägen. Det är ett relativt tåligt träd och kan överleva kortvariga perioder av torka. Det klarar även av ett par minusgrader, så odling i marken med vintertäckning på varmare platser i landet kan fungera. Alternativt, flytta in över vintern.

För odling i kruka är det viktigt att använda en väldränerad jord för att undvika vattenstagnation som kan skada rötterna. 

Natalplommon är inom sina naturliga klimatgränser en vintergrön buske. 

Sådd: 

Så fröna i fuktig jord och täck med ett 1 cm lager jord. Placera ljust och håll sådden fuktig.

Egenskaper: 

Årighet: Flerårig 
Växtläge: sol / halvskugga / skugga
Höjd: 1-2 m 
Grotid: 2-4 veckor

FRÖN (5st/påse)

Trivialnamn: Cannonball tree, Ayahuma, Naga Linga
Vetenskapligt namn: Couroupita guianensis
Familj: Lecythidaceae

Växthistoria & användning:

Cannonball Tree som det kallas på engelska är ett egendomligt träd med tropiskt ursprung. Det växer ofta i både buddhistiska och hinduistiska tempel och har lite av en helig stämpel. Det hinduistiska namnet Naga (= ormliknande) kommer ifrån att blomman tycks likna gapet på en orm. Engelskans Cannonball syftar på trädets frukter som faktiskt blir så stora och tunga att de kan liknas vid kanonkulor.

Trädet är färgsprakande och bär i sin naturliga miljö ofattbart många blommor - upp till 1000 stycken under en och samma dag. Blommorna har en stark, behaglig doft som bäst liknas vid en blandning av syren och pion. Frukterna har en än mer distinkt, ofta inte lika omtyckt doft. Trots detta används frukten för ätliga ändamål.

Traditionellt används det hårda fruktskalet till att göra redskap och behållare. I traditionell medicin används både blad, blommor, fruktkött och bark för att bota olika åkommor. Trädet har använts väl inom flera kulturer på olika ställen på jorden, allt från Amazonas regnskogsstammar till det traditionella Kina.

Odling:

I naturen växer C. guianensis längs floder och sankmarker. Men det klarar sig även i torrare jordar. Trädet trivs i soligt läge och unga plantor växer snabbt under bra förhållanden. Kan bli tiotals meter högt i sin ursprungsmiljö.

I Sverige får man helt enkelt odla detta träd i kruka som med fördel ställs ut på sommaren. Under vinterhalvåret kan det vara bra att ställa en luftfuktare närbelägen för att skapa så bra miljöförutsättningar som möjligt.

Trädet går att föröka via sticklingar.

Sådd:

Fröer från C. guianensis har normalt kort hållbarhet och bör sås fortast möjligt. Under tiden bör fröerna hållas lätt fuktiga. (Fröerna levereras av denna anledning i lätt fuktig kokosfiber).

Så ca 1 cm djupt i fuktig såjord och håll sådden varm och fuktig. Här kan en värmematta hjälpa till att hålla en jämn temperatur.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig 
Växtläge: sol/halvskugga
Höjd: 2-30 m
Grotid: 8-60 dagar