Plantavdelning

<p>Parksmultron av sorten 'Schöne Wienerin' i P9 kruka</p> <p>Sorten 'Schöne Wienerin' är självfertil så endast en planta behövs för fruktsättning.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Musk Strawberry, Hautbois Strawberry<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Fragaria moschata<br></em><strong>Familj:</strong> <span>Rosaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><span>Vår föregångare till jordgubben. Odlades i Sverige under 1600-talet under namnet <em>jordgubbe</em>. Sedan 1900-talets början har dock växten ersatts helt av den moderna jordgubben, som även övertog dess namn. Härkomst från Kaukasusbergen.</span></p> <p><span>Parksmultronets bär är större än det vanliga skogssmultronet (<em>F. vesca</em>) men mindre än jordgubben. Bären har en intensiv arom och smak, liknas vid en blandning av jordgubbe, hallon och ananas. Saftigt fruktkött. Bären är röda enbart på den del där solen träffar. </span></p> <p><span>Blommar mer rikligt och vackrare än det vanliga skogssmultronet. </span></p> <p><span>Godast att äta direkt ifrån plantan men kan även användas till bl a saft och gele. </span></p> <p><span>Som många andra marktäckare är parksmultronet effektivt för att förebygga erosion: t ex i obevuxna slätter där vatten ofta sköljer bort jord. </span><span> </span></p> <p data-start="0" data-end="192">'Schöne Wienerin' är en gammal sort som var särskilt omtyckt i slutet av 1800-talet. Den upptäcktes och bevarades i samband med att en trädgård i Dresden, Tyskland, skulle grävas upp.</p> <p data-start="194" data-end="508" data-is-only-node="" data-is-last-node="">Förädlaren Gottlieb Goeschke beskrev sorten så här:<br data-start="245" data-end="248"><em>"ett nytt parksmultron som ställer alla andra i fullständig skugga.</em><br data-start="315" data-end="318"><em>Frukternas storlek är betydande och till formen är de extra lång-sträckta.</em><br data-start="392" data-end="395"><em>Färgen är glänsande mörkbrunröd, fruktköttet gräddfärgat och smältande, honungssött och med en underbar arom […]”</em></p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Parksmultronet sprider sig flitigt med sina långa förgrenade utlöpare och blir en utmärkt marktäckare på rätt plats.</p> <p>Trivs bäst i sol-halvskugga. Producerar rikligt med stora bär i soliga lägen. Mognar juli-augusti.</p> <p>Odla i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord på solig plats. De trivs allra bäst i en lätt sandig jord rik på humus. För att ge plantan en humusrik jord kan du då mylla ner växtrester (t ex gräsklipp) i det översta jordlagret alternativt täcka jorden med ett lager växtrester. Växer bra både i sura och kalkrika jordar.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol-halvskugga<br>Höjd: 10-30 cm<br>Växtzon: 1-4</p>

<p><strong>Minikiwi 'Geneva': nuvarande höjd 60-80 cm</strong></p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">Icke självfertil honplanta = behöver en hanplanta som <meta charset="utf-8"><a rel="noopener" title="Minikiwi 'Weiki' Hanplanta 50-60 cm (Actinidia arguta)" href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-weiki-hanplanta-50-60-cm-actinidia-arguta" target="_blank"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>'Weiki'</strong></span></a> eller en tvåkönad självfertil sort som <span style="color: #4e991d;"><a href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-planta-30-60-cm-actinidia-arguta-issai" title="Minikiwi 'Issai' Planta 30-60 cm (Actinidia arguta x polygama)" style="color: #4e991d;" target="_blank"><strong>'Issai'</strong></a></span> för att bära frukt. En renodlad <span style="color: rgb(0, 0, 0);">hanplanta r</span>ekommenderas för bästa fruktsättning.<br></p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Minikiwi, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Actinidia arguta</em><em><br></em><strong>Familj: </strong>Actinidiaceae</p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p>Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. </p> <p>Sorten 'Geneva' är en amerikansk sort som hittades växandes nära Hedrick Hall vid Cornell Experiment Station i Geneva, New York. Sorten är härdig ned till åtminstone -25℃ och producerar släta, väldigt söta frukter med rödaktigt skal.</p> <p>Sorten 'Geneva' är honplantor och behöver antingen en hanplanta eller en hermafrodit planta, så som <a href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-planta-30-60-cm-actinidia-arguta-issai" title="Minikiwi 'Issai' Planta 50-60 cm (Actinidia arguta x polygama)" rel="noopener" target="_blank"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>sorten 'Issai'</strong></span></a>, i närheten för att pollineras. </p> <p class="p1"><span class="s1">Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.</span></p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwi 'Geneva'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25<span class="s2">℃</span>. Den har</span> ett slingrande växtsätt och <meta charset="utf-8">kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola.<span class="Apple-converted-space"> <meta charset="utf-8"> <span data-mce-fragment="1">Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök bara se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.</span></span></p> <p class="p1"><span class="Apple-converted-space">I juni-juli blommar 'Geneva' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. <meta charset="utf-8">De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.</span></p> <p class="p1"><span class="Apple-converted-space"><meta charset="utf-8"> <span class="s1">Sorten 'Geneva' brukar ge frukt redan andra året efter plantering. En etablerad planta kan producera stora mängder </span><span class="s1">frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.</span></span></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone förses med god ljustillgång och vindskydd. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. </span></p> <p class="p1"><meta charset="utf-8">Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.</p> <p class="p1">Beskärning vid spaljering:</p> <ul> <li>Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.</li> <li>Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.</li> <li>Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.</li> <li>De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.</li> <li>Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.</li> <li>Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.</li> </ul> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 3-4 m<br>Växtzon: 1-5</p>

<p><strong>Lingon av sorten 'Fireballs': nuvarande storlek C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lingon, Lingon Berry<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vaccinium vitis-idaea</em><br><strong>Familj:</strong> Ericaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Fireballs' är en storfruktig självfertil lingonsort med riklig skörd. Bären används till sylt, gelé, saft och bakning. Lingon är traditionellt en viktig vildbärsresurs i Norden.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i sur, <meta charset="utf-8">mullrik och kalkfattig väldränerad jord. Tålig och lättodlad. Självfertil men högre skörd med korspollinering. <meta charset="utf-8"></p> <p>Mycket tåliga mot kyla, kan tåla temperaturer ned till -40ºC - så länge somrarna är varma. </p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 20–30 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6</p>

<p><strong>Lagerblad i olika storlekar: </strong></p> <ul> <li><strong>Höjd: 20–30 cm</strong></li> <li><strong>Höjd: 40-50 cm </strong></li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Lagerblad<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Laurus nobilis</em><br><strong>Familj:</strong> Lauraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lagerblad har använts som krydda och medicinalväxt i tusentals år, från antikens medelhavskök till dagens långkok. De aromatiska bladen används torkade i soppor, grytor, inläggningar och buljonger – och är en stapel i många kök världen över. Bladen innehåller eteriska oljor och har traditionellt använts för att stödja matsmältning och lindra gaser. Växten är städsegrön och passar utmärkt i kruka. Den kan även formklippas till små träd eller häckar om man vill hålla en mer formell stil i odlingen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Lagerblad är härdiga vid långvariga vintertemperaturer ned till -5ºC och klarar kortvariga fall ända ned till -15ºC. Det finns de som odlar lagerblad ute året runt i landets mildaste delar - skydda gärna mot vind, antingen i form av en jutesäck eller val av vindskyddad och mild plats i trädgården. </p> <p>I kallare delar av landet kan man odla i kruka som står ute på sommaren och övervintras frostfritt.</p> <p>Trivs i soligt, varmt och skyddat läge. Planteras i väldränerad, näringsrik jord – gärna i stor kruka som kan flyttas in under vintern. Klipps efter behov för att skörda blad och hålla formen. Vattnas jämnt – inte för blött, inte för torrt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 3–10 meter - troligtvis lägre i nordiskt klimat<br><strong>Växtzon:</strong> 1 (gynnsamma lägen)<br></p>

<p>Taggfri Björnbärssort 'Thornless Evergreen' - n<meta charset="utf-8">uvarande höjd 60-70 cm</p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Björnbär, Flikbjörnbär<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Rubus laciniatus<br></em><strong>Familj:</strong> <span>Rosaceae</span></p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p><meta charset="utf-8">'Thornless Evergreen' är en taggfri sort med vintergröna blad som producerar rikligt med stora svarta bär med en <meta charset="utf-8">söt och fyllig smak. Just denna sort har blivit väldigt populär på senare tid då avsaknaden av taggar gör bären lättplockade och de flikiga bladen gör sig fina i trädgården året runt.</p> <p><meta charset="utf-8">Bären mognar från augusti till september. Bären passar utmärkt att ätas färska som dem är, frysas in eller använda till saft, sylt och bakverk. <meta charset="utf-8"></p> <p>Ett lila till matt-blått färgämne kan utvinnas ur frukten.</p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p>Låt växa i en väldränerad, mullrik jord på en varm och solig plats. Trivs inte särskilt bra i i tunga lerjordar, torra, sandiga jordar eller vattendränkta marker.</p> <p>Tillväxten gynnas om den får växa emot något för att stödja dess långa grenar. Låt gärna växa mot en pergola, en vägg, ett träd med luftigt grenverk eller liknande.</p> <p><meta charset="utf-8">Ger bär på fjolårsskotten.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol/halvskugga<br>Höjd: 3-4 m<br>Växtzon: 1-4</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Kymin': nuvarande höjd ca 30–40 cm - 2 år gamla</strong><br><br>'Kymin' är en georgisk sort framtagen i samarbete med kinesiska teförädlare, med syftet att odla sorter lämpliga för Keemun-liknande teer under kallare förhållanden. Den kombinerar kinesisk smakprofil med den georgiska tebuskens tålighet mot kyla och torka. Växtsättet är upprätt och bladen är medelstora – en mångsidig sort som lämpar sig för svart och vitt te.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a href="https://gretaste.se/" title="Gretas Te ~ unika teer" rel="noopener" style="color: rgb(78, 153, 29);" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Saskatoon / Bärhäggmispel av sorten 'Northline': nuvarande höjd 50-60 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Saskatoon, <meta charset="utf-8">Saskatoonbär, Bärhäggmispel, Sen Häggmispel, Serviceberries<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Amelanchier alnifolia</em><br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Northline' är en kanadensisk sort som ger stora, saftiga bär med söt smak. Bären används till färskkonsumtion, sylt, saft, paj och vin. Bärhäggmispel har odlats av ursprungsbefolkningen i Nordamerika som livsmedel och medicinväxt.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Härdig och tålig buske som ger riklig skörd.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6</p>

<p>1st planta Minikiwi 'Weiki': 2 år gammal - nuvarande höjd 50-60 cm<strong></strong></p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">Icke självfertil honplanta = behöver en hanplanta som <meta charset="utf-8"><a href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-weiki-hanplanta-50-60-cm-actinidia-arguta" title="Minikiwi 'Weiki' Hanplanta 50-60 cm (Actinidia arguta)" rel="noopener" target="_blank"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>'Weiki'</strong></span></a> eller en tvåkönad självfertil sort som <span style="color: #4e991d;" data-mce-style="color: #4e991d;"><a style="color: #4e991d;" title="Minikiwi 'Issai' Planta 30-60 cm (Actinidia arguta x polygama)" href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-planta-30-60-cm-actinidia-arguta-issai" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-planta-30-60-cm-actinidia-arguta-issai" data-mce-style="color: #4e991d;" target="_blank"><strong>'Issai'</strong></a></span> för att bära frukt. En renodlad <span style="color: rgb(0, 0, 0);" data-mce-style="color: rgb(0, 0, 0);">hanplanta r</span>ekommenderas för bästa fruktsättning.<br></p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Minikiwi, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Actinidia arguta</em><em><br></em><strong>Familj: </strong>Actinidiaceae</p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p>Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. </p> <p>Sorten 'Weiki' är en tysk sort som likt 'Jumbo' är känd för sina stora frukter. Frukterna är söta och smakrika och påminner om den vanliga kiwin till smaken. Sorten är mycket härdig i vårt nordiska klimat och har ett kompakt växtsätt vilket lämpar den för att täcka en yta - t ex en vägg eller spalje.</p> <p>'Weiki' får körsbärsröda frukter med ett fast fruktkött som har en god hållbarhet efter skörd.</p> <p>Frukterna mognar i september-oktober.</p> <p class="p1"><span class="s1">Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.</span></p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwi 'Weiki'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25<span class="s2">℃</span>. </span>Den har ett slingrande växtsätt och <meta charset="utf-8">kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola.<span class="Apple-converted-space"> Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.</span></p> <p class="p1"><span class="Apple-converted-space">I juni blommar 'Weiki' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. <meta charset="utf-8">De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone tillförses med god ljustillgång och vindskydd. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">Denna 'Weiki' är en honplanta och behöver samplanteras med en hanplanta (inom samma släkte: <em>Actinidia spp.</em>) för att bära frukt. Det kan ta ett par år innan plantan börjar producera frukt. En etablerad planta kan producera stora mängder </span><span class="s1">frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.</span></p> <p class="p1"><meta charset="utf-8">Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.</p> <p class="p1">Beskärning:</p> <ul> <li>Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.</li> <li>Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.</li> <li>Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.</li> <li>De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.</li> <li>Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.</li> <li>Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.</li> </ul> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 3-4 m<br>Växtzon: 1-5</p>

<p><strong>Yaupon: nuvarande höjd 20–40 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> <meta charset="utf-8"><span>Yaupon, Yaupon Holly, Cassina, Black Drink Tree</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Ilex vomitoria</em><br><strong>Familj:</strong> Aquifoliaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Yaupon är en nordamerikansk växt med lång tradition som koffeinhaltig dryck hos ursprungsbefolkningen i sydöstra USA. Bladen rostas eller torkas och används till te som har en mild uppiggande effekt. Drycken påminner om yerba mate men är mjukare i smaken.<meta charset="utf-8"></p> <h4>Odling</h4> <p>Yaupon är en tålig växt som klarar temperaturer ner till cirka –18 °C (USDA zon 6–9) och kan därmed odlas på friland i landets mildaste delar, exempelvis i Skåne, på Gotland och längs västkusten. Trivs i sol till halvskugga i väldränerad jord. Tål både torka och vind bra när den etablerats. Lämplig även i kruka.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter (på sikt)<br><strong>Växtzon:</strong> 1 (friland i mildaste delar, annars kruka)<br><strong>USDA-zon</strong>: 6-9<br></p>

<p data-mce-fragment="1">1 st planta Lila Hallon 'Brandywine': 2 år gammal</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">Nuvarande höjd 20-40 cm</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnamn: </strong>Lila Hallon 'Brandywine'<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Rubus occidentalis x idaeus (ssp. strigosus) / Rubus neglectus<br></em><strong>Familj:</strong> <span data-mce-fragment="1">Rosaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1" mce-data-marked="1">'Brandywine' är ett äkta lila hallon - då det är en hybridkorsning mellan det svarta och det röda hallonet - <meta charset="utf-8"> <em data-mce-fragment="1">R. occidentalis </em>och<em data-mce-fragment="1"> R. idaeus</em>. Sorten är framtagen av Cornell University i N.Y. för att vara härdig och framförallt <meta charset="utf-8">anpassningsbar i olika miljöer. Likt det svarta hallonet sätter 'Brandywine' inga rotskott. Bären är stora, genomgående runda till formen och har en fast konsistens. Bären har en lätt syrlig, komplett smak. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1" mce-data-marked="1">'Brandywine' anses vara en utav de bästa lila hallonsorterna, eller enligt vissa källor t om "den bästa".</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1" mce-data-marked="1"><meta charset="utf-8">Sorten ska även vara resistent mot insektsangrepp.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1" mce-data-marked="1">Bra sort att göra vin på, konservera i burk eller frysa in. Går även bra att göra sylt på.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Odla i en väldränerad jord på solig plats. De trivs allra bäst i en sandig jord rik på humus. För att ge plantan en humusrik jord kan du då mylla ner växtrester (t ex gräsklipp) i det översta jordlagret alternativt täcka jorden med ett lager växtrester.</p> <p data-mce-fragment="1">Skotten på 'Brandywine' är kraftiga, ganska upprätta och tunga.</p> <p data-mce-fragment="1">Bär mognar juli till september.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 1,5-2 m<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-4</p>

<p><strong>Vindruva av sorten 'Himrod': nuvarande höjd 40–50 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Vindruva<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vitis labrusca × vinifera</em><br><strong>Familj:</strong> Vitaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>’Himrod’ är en kärnfri och självfertil druvsort som togs fram i USA och har blivit omtyckt i både växthus och friland i kallare klimat. Den ger söta, gulgröna druvor med tunt skal – utmärkta att äta färska direkt från rankan eller använda till russin, saft och sylt. Sorten är snabbväxande, ger tidig skörd och har god motståndskraft mot sjukdomar. ’Himrod’ kräver ingen pollineringspartner och ger bra skörd även som ensam planta. Inom traditionell användning har vindruvor även använts för att stödja matsmältning och energiintag.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge – gärna mot en södervägg eller i växthus. Planteras i väldränerad, näringsrik jord med god mullhalt. Beskärs årligen för att ge god skörd och hållbar form. Rankan behöver spaljé eller stöd att klättra på. Täck gärna basen vintertid i kallare delar av landet.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter (klättrande)<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 <br><strong>Skörd:</strong> Augusti–september<br><strong>Självfertil:</strong> Ja<br><strong>Kärnfri:</strong> Ja</p>

<p><strong>Orange Kryphallon av sorten 'Emerald Carpet': nuvarande storlek P9 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Orange Kryphallon, Taiwanhallon<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Rubus rolfei </em>(Syn.<em> Rubus pentalobus</em>)<br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Orange Kryphallon är en marktäckande hallonsläkting med ursprung i Taiwan och sydöstra Kina. Sorten 'Emerald Carpet' är särskilt uppskattad för sitt täta växtsätt och sitt dekorativa, vintergröna bladverk som får bronsröda toner på hösten.</p> <p>Den odlas främst som marktäckare i trädgårdar och slänter men bären är ätbara – små, orange och milda i smaken, och kan användas i sylt och desserter.</p> <p>Det Orangea Kryphallonet är inte lika kraftigväxande som det vanligare Kryphallonet (<em>R. tricolor</em>) och kan därför vara ett bättre alternativ om man är mer rädd om platsen man vill plantera på - med tiden bildar dock även den orangea kryphallonet en tät marktäckande matta, men den är något enklare att hålla efter.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad, gärna lätt sur jord. Tål torka när den är etablerad. Passar utmärkt som marktäckare i stenparti, på murar eller i slänter. Lågväxande och lättskött, sprider sig med utlöpare.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 10–20 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2</p>

<p><strong>Frilandsfuchsia: nuvarande höjd 10–20 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Frilandsfuchsia<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Fuchsia magellanica</em><br><strong>Familj:</strong> Onagraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Frilandsfuchsia 'Gracilis' är en gammaldags och beprövad sort som odlats länge i svenska trädgårdar – ofta i skyddade lägen där den återkommer år efter år. Den blommar rikligt från försommar till sen höst med tunna, rödrosa blommor som hänger som små lyktor längs grenarna.</p> <p>De små bären som ibland följer efter blomningen är ätliga och har en mild, syrlig smak. Fuchsior har även använts traditionellt i sina ursprungsländer, bland annat i enkla örtberedningar för matsmältning. Men framför allt odlas den för sin skönhet.</p> <p>Mycket tålig mot vind och salt varför den lämpar sig väl som skyddande häck i kustnära miljöer. </p> <p>Ett naturligt svart färgämne kan utvinnas ur veden. </p> <h4>Odling</h4> <p>’Gracilis’ trivs i sol till halvskugga i näringsrik, fuktig men väldränerad jord. Den kan övervintra utomhus i <meta charset="utf-8">i zon 1–2, t o m zon 3 i skyddat läge om rötterna täcks med löv, halm eller annat täckmaterial. Skotten fryser ofta tillbaka på vintern, men skjuter på nytt från basen på våren. Klipps ner efter vintern för att stimulera ny tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 0,6–1 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 (3 i skyddat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–oktober<br></p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Tieguanyin': nuvarande höjd ca 40–50 cm - 4 år gamla</strong><br><br>'Tieguanyin' är en berömd sort från Anxi i Fujianprovinsen i Kina, traditionellt använd för att tillverka det klassiska oolong-teet med samma namn. Sorten har ett brett, horisontellt växtsätt och mellanstora blad som lämpar sig väl för produktion av både oolong och svart te. Den är anmärkningsvärt köldtålig för sitt ursprung och passar därför fint för försök till oolongproduktion även i nordligare odlingszoner.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Amerikanskt Blåbär av den självfertila sorten 'Northland': nuvarande höjd 40-50 cm</strong></p> <p><br><strong>Trivialnamn:</strong> Amerikanskt Blåbär<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vaccinium corymbosum</em><br><strong>Familj:</strong> Ericaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>’Northland’ är en härdig och lättodlad sort av amerikanskt blåbär som togs fram i Michigan, USA. Den ger riklig skörd av medelstora, söta bär med god blåbärssmak. Bären passar lika bra att ätas färska som till sylt, paj, bakning eller infrysning. Blåbär är rika på antioxidanter, särskilt antocyaniner, och har använts i både mat och traditionell medicin för att stödja syn, matsmältning och blodcirkulation.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i fuktighetshållande, väldränerad och sur jord (lågt pH). För bästa skörd bör plantan vattnas regelbundet under torra perioder. 'Northland' har ett buskigt växtsätt och klarar kyla bra – den är känd för sin pålitliga skörd även i norra odlingszoner. Ger god skörd som ensam planta men ännu bättre om den planteras tillsammans med andra sorter för korspollinering.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 1–1,5 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Skörd:</strong> Juli–augusti<br><strong>Självfertil:</strong> Ja, men rikligare skörd med fler sorter</p>

<p><meta charset="utf-8"><strong>Gul Goumi / Koreansk Silverbuske 'Amber': nuvarande höjd 50-60 cm</strong></p> <p>2 st individer rekommenderas för god pollinering</p> <p><strong></strong><span><strong>Trivialnamn:</strong> Gul Goumi, Koreansk Silverbuske<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Elaeagnus umbellata</em><br><strong>Familj:</strong> Elaeagnaceae</span></p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Amber' är en variant av goumi med dekorativa, gulorange bär som har en frisk, söt-syrlig smak. Bären används färska eller till sylt, gelé, saft och vin. Växten har odlats i Östasien både som nyttoväxt och som markförbättrare tack vare sin förmåga att fixera kväve.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad jord. Lättodlad, torktålig och kan användas som vindskydd eller friväxande häck.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–4</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Longjing 43': nuvarande höjd ca 40–50 cm - 4 år gamla</strong><br><br>'Longjing 43' är en väletablerad sort från Zhejiang-provinsen i Kina, framtagen särskilt för att producera högkvalitativt grönt te. Den odlas på hög höjd och har god köld- och torktålighet, vilket gör den lämplig för odling även i nordligare klimat. Bladen är mellanstora med klassiskt utseende och tydlig aromprofil – perfekt för dig som vill producera eget Longjing-liknande grönt te hemma.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a href="https://gretaste.se/" title="Gretas Te ~ unika teer" rel="noopener" style="color: rgb(78, 153, 29);" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Frilandsfuchsia: nuvarande höjd 10–20 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Frilandsfuchsia<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Fuchsia magellanica</em><br><strong>Familj:</strong> Onagraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>’Tricolor’ är en särskilt dekorativ sort av frilandsfuchsia med brokiga blad i grönt, vitt och rosa, som tillsammans med de hängande rödvioletta blommorna ger ett iögonfallande uttryck hela sommaren. Liksom andra sorter av Fuchsia magellanica är den härdig, flerårig och övervintrar i stora delar av Sverige – något ovanligt för fuchsior.</p> <p>De små, avlånga bären som kan följa efter blomningen är ätliga och har en mild, syrlig smak.<meta charset="utf-8"> I ursprungsländerna har växten traditionellt använts i enklare örtberedningar, bland annat för matsmältningen. </p> <p>Ett naturligt svart färgämne kan utvinnas ur veden.</p> <p>Tålig mot vind och salt – lämpar sig som häck i kustnära miljöer<br></p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i näringsrik, fuktighetshållande men väldränerad jord. ’Tricolor’ fungerar utmärkt som fristående buske, kantväxt eller låg häck. Mycket tålig mot vind och salt, vilket gör den särskilt lämplig som skyddande häck i kustnära miljöer. Övervintrar på friland i zon 1–2, även i zon 3 i skyddat läge. Skotten fryser ofta ner, men busken skjuter från basen på våren – beskärs då för att främja ny tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 0,6–1 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 (3 i skyddat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–oktober<br></p>

<p><strong>Svartaronia av sorten 'Hugin': nuvarande höjd 60–80 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Svartaronia<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Aronia melanocarpa</em><br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Svartaronia är en tålig och lättodlad bärbuske med ursprung i Nordamerika. Sorten 'Hugin' är en svensk sort med kompakt växtsätt och god härdighet, framtagen för att fungera väl både i trädgårdar och offentliga planteringar.</p> <p>De blanka svarta bären mognar i slutet av sommaren och kan användas till saft, sylt, gelé, vin eller torkas. Bären är rika på antioxidanter, framför allt antocyaniner, och har ett högt innehåll av C-vitamin. Smaken är syrlig och kärv rå, men utvecklas fint vid tillagning. I folkmedicin har aroniabär använts som stärkande växt för hjärta och kärl.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga och klarar de flesta jordar, även fuktiga eller något sura marker. Lämplig som bärbuske, friväxande häck eller inslag i ätbara trädgårdar. Sorten 'Hugin' är låg och bredväxande med vackra höstfärger och rik blomning på våren. Behöver sällan beskäras mer än för att föryngra äldre grenar.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 1–1,5 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6<br><strong>Blomning:</strong> Maj-juni<br><strong>Frukt:</strong> Ätbara svarta bär, mognar augusti–september<br></p>

<p>Tedoftbuske av arten <em>Osmanthus yunnanensis</em> - nuvarande höjd: 60-80 cm</p> <p>För den mer välkända syskonarten <a title="Tedoftbuske (Osmanthus fragrans) 20-80 cm" href="https://tradgardsdags.nu/products/tedoftbuske-osmanthus-fragrans-15-30-cm"><strong><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><em>Osmanthus fragrans</em> se här</span></strong></a>.</p> <p>Huvudsaklig anledning till att vi tagit in denna<em> </em>syskonart <meta charset="utf-8">(<em>O. yunnanensis</em>)<em> </em>i sortimentet är då vi testar skillnad i härdighet/vigör i vårt klimat. </p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Tedoftbuske, Yunnan Tea Olive</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Osmanthus yunnanensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> Oleaceae</p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p>Tedoftbuske, eller helt enkelt kallad Osmanthus, är en väldigt attraktiv buske med asiatisk härkomst som är släkt med syren och har många olika användningsområden. Dels doftar blommorna ljuvligt aprikosliknande och har en omfattande användning som smaksättare av teer i Kina. Sedan får busken även ätbara frukter vilka liknar oliver både i form och dess tillredningsmetod. Busken är även vintergrön med ett kraftig fint bladverk och passar väl som insynsskyddande häck i skyddade lägen.</p> <p>Doften av aprikoser sprids ofta långväga i trädgården när busken är i blom. Dessa blommor används inte bara vid smaksättning av s k <em>Osmanthus teer</em>, utan även för smaksättning av bl a desserter, bakverk, viner, andra alkoholhaltiga drycker och t o m maträtter. En eterisk olja kan även erhållas från blommorna. </p> <p>Frukterna liknar oliver och precis som oliver tillreds dem genom att läggas i saltlag. Förvånansvärt lika inlagda oliver.</p> <p>Blommor tillsätts även i olika moderna mediciner för att dölja motbjudande smaker. I traditionell medicin används blommorna  som bl a hostdämpande. Övriga delar av växten innehar en rad olika hälsogivande egenskaper som den intresserade kan läsa vidare om. </p> <p>Härstammar från de kinesiska provinserna Sichuan och Yunnan. </p> <p>Kort sagt, en aprikosdoftande kinesisk syren med ätbara olivliknande frukter. </p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p>Härdig ned till USDA-zon 7, en ungefärlig översättning till svenska zoner är zon 1-2 i skyddade lägen. Arten <em>O. yunnanensis </em>sägs klara temperaturer ned till -15ºC, det finns en individ som växer och trivs i St Andrews Botanic Garden i sydöstra Skottland.</p> <p>Passar väl som insynskyddande häck i skyddade lägen tack vare <meta charset="utf-8">dess täta växtsätt och vintergröna bladverk. Bör dock inte placeras som häck i lägen där den är direkt utsatt mot kraftiga kalla vintervindar. </p> <p>Tålig mot många olika typer av jordar. <meta charset="utf-8">Växer helst i övervägande soliga lägen med lite lätt skugga här i vårt klimat. Halvskugga funkar även. <meta charset="utf-8">Trivs riktigt bra mot en varm vägg i söderläge. <meta charset="utf-8">Väldigt torktålig. Blommorna blir mer färgglada i soliga lägen.</p> <p>Växer något långsammare i början. När den väl etablerat sig kan den växa så mycket som 50 cm under en säsong dock. Blommar under de kallare månaderna av året, alltså från höst till vår.</p> <p>Kan nå upp till hela 12 meter. I Sverige troligen mycket lägre. Kan formas till ett fint uppvuxet träd.</p> <p>Tålig mot beskärning, beskärs helst i april. Blomning sker på fjolårsskott.</p> <p>Kan gödas med naturgödsel tidig vår.</p> <p>Värderad för sin starka sjukdomsresistens. </p> <p>Blommor kan variera från gyllene till orange till rödaktiga.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol/halvskugga<br>Höjd: 2-12 meter<br>USDA-zon: 7-11<br>Växtzon: ungefärlig översättning 1-2</p>