Buskskiktet - Fröer

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Roselle, Rosellhibiskus, Jamaican Sorrel
Vetenskapligt namn: Hibiscus sabdariffa
Familj: Malvaceae

Växthistoria & användning:

Härkomst från Afrika, sedan spridd till Asien och Karibien.

Även om det egentligen inte är en frukt används de uppsvullna foderbladen på sätt som är mer likt det av en frukt än en blomma. Juicen man gör på foderbladen smakar som en blandning av tranbär och blåbär. De kan även kanderas och ätas likt en typisk torkad frukt, väldigt gott.

Roselle används mest populärt till att göra juice (Agua de Jamaica) på de färska foderbladen. Man kan även låta foderbladen torka för att göra en me teliknande dryck.

De torkade foderbladen används även som smaksättare av Gin.

Färska blad kan också användas som huvudingrediens i soppor, det ger en riktigt god och syrlig soppa som ofta innehåller någon typ av långkokat protein. Dessa soppor är ofta av asiatisk härkomst.

Går även att använda som ett syrligt tillskott i sallader.

I Asien brukar bladen även friteras och användas för tillreda rätter med t.ex. fisk, kyckling och nötkött.

Roselle används även ofta för sina hälsostärkande egenskaper.

Odling:

Roselle är en perenn som trivs i ljusa lägen. Odla inomhus i ljust fönster och flytta gärna ut på somrarna. Alternativt, odla som ettårig utomhus i kruka eller så fröna direkt på friland när frostrisken är över.

Roselle odlas kommersiellt i ettårsperioder. I naturen är växten dock flerårig och det kan den även bli vid hemmaodling. Övervintring på ett ljust läge är en förutsättning för flerårighet i Sverige. Växer sig till ett litet träd / hög buske.

Sådd:

Blötlägg fröna 1 dygn i förväg. Så i fuktig jord och täck gärna med plast med små hål i för att bibehålla fuktigheten. Optimal temperatur för snabb groning är mellan 25-30 ºC, men fröna gror även runt 20 ºC. Använd eventuellt en

värmematta för bättre groningsförutsättningar.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: Sol
Höjd: upp till 3 meter
Grotid: 7-30 dagar

Odla hela goji-trion - gul, röd & svart - hemma hos dig. Rabatt vid beställning av alla tre!

Gojibär är en rik källa på vitaminer och proteiner. Röda gojibär känner de flesta till, medan gula och svarta gojibär är en hyfsat outforskad hälsokälla i väst. I uråldriga samhällen har växten använts till olika ändamål sedan länge.

Goji är en lättskött buske som är härdig utomhus i Sverige och klarar av att växa i de flesta jordar.

Totalt 70 fröer av 3 sorter:

10 fröer Gul Goji 
30 fröer (Röd) Goji 
30 fröer Svart Goji 

Läs mer om respektive sort här:

• Goji (Lycium barbarum)
• Gul Goji (Lycium barbarum)
• Svart Goji (Lycium ruthenicum)

FRÖN (15st/påse)

Trivialnamn: Lakritsrot, Spansk Lakrits
Vetenskapligt namn: Glycyrrhiza glabra
Familj: Fabaceae

Växthistoria & användning:

Detta karaktäriserar vad vi till vardags kallar Lakritsrot, även benämnd Spansk Lakrits, i relation till övriga lakritsarter i släktet Glycyrrhiza:

• Det är en av de vanligaste lakritsarterna för kommersiell odling och produktion av lakrits. 
• Har även en roll i traditionell medicin.
• Den här arten har en bred utbredning över hela Medelhavsregionen, Centralasien, och delar av Sydostasien.
• Härdig ner till -20 ºC.
• Når vanligtvis en höjd på 1-2 meter.

Lakritsroten har en lång historia både som medicinalväxt och som sötsak. Redan 4000 f.Kr användes den av assyrierna och sedan dess har lakritsroten använts som bl.a. nervlugnande, förkylningsdämpande och vid bekämpning av andra virusinfektioner. Lakritsrot såldes på apoteket som läkemedel så sent som på 1970-talet.

En av de mest framträdande användningarna av lakritsroten av våra förfäder var att tugga på roten för att hålla tänderna rena och friska. Detta gjordes på grund av att ämnet glycyrrhizin som finns i rötterna har antibakteriella egenskaper. Det är även det ämne som bidrar med den söta smaken. Glycyrrhizin metaboliseras dock inte i våra kroppar och kan därför, precis som Stevia (Stevia rebaudiana), användas som ett GI-vänligt substitut för socker.

Roten kan strimlas och göras te på. Du kan även göra en uppfriskande dryck som serveras med is. I Mongoliet används bladen från lakritsrot som substitut för vanligt Te (Camellia sinensis).

Roten kan även malas/krossas för att koka din egen lakrits. Blanda med socker/sirap, mjöl och anis i kastrull och koka upp.

Lakritsrot används även ofta tillsammans med anis vid smaksättning av alkoholhaltiga drycker.

Odling:

Lakritsroten växer naturligt i södra Europa och delar av Asien.

Lakritsroten är härdig ner till -20 ºC. I större delen av Sverige kan den odlas utomhus året runt. För att skydda växten under vintern, täck basen med kvistar, löv, halm eller liknande. Genom att vintertäcka din planta är det möjligt att skapa en plats där den trivs även om din odlingsregion ligger utanför dess angivna växtzon.

Lakritsrot kan också odlas i en bred kruka, ställas utomhus under de varmare månaderna och inomhus under de kallare månaderna.

I Sverige går den att odla både i kruka och på friland men måste i senare fall vintertäckas med t.ex. kvistar, löv eller halm. 

Rötterna, vilket är den del som används för konsumtion, blir meterlånga så en stor kruka rekommenderas vid krukodling. Det tar ca 3 år för lakritsroten att bli skördemogen och under den tiden hinner den bli en rätt stor buske.

Lakritsroten trivs bäst i väldränerad jord och lägen med full sol.

Sådd:

Fröna kan sås utomhus direkt på friland när jordtemperaturen ligger över 15 ºC. Du kan även  förkultivera inomhus under hela året. Ställ i ljus fönster.

Blötlägg fröna 1 dygn innan sådd. Täck fröna med ett tunt lager jord och håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1-2 m
Grotid: 1-3 mån
Växtzon: 1-3

FRÖN (NU: 6st/påse)

Trivialnamn: Te, Tebuske, Teplanta
Vetenskapligt namn: Camellia sinensis
Familj: Theaceae

Växthistoria & användning:

Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller tein som motverkar trötthet samt teanin som ger en lugnande effekt, till skillnad från kaffe som enbart har koffeinets (=teinets) uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara uppiggande och sinneslugnande på samma gång.

Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, men ibland används även blommorna.

Av tebusken Camellia sinensis kan du göra te av olika typer: vitt, gult, grönt, blått (oolong), svart och ”mörkt” te. Skillnaden mellan de utgörs av olika fermenterings- och oxideringsprocesser. Vitt te tillåts inte ens oxidera medan ”mörkt” te tillåts både oxidera samt fermenteras i långa perioder. Typerna emellan är gradvis mer eller mindre åt det ena eller andra hållet, i den ordning som är utskriven ovan. Alla typer har sina hälsofördelar, ibland olika.

Rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken Aspalathus linearis.

Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel Tea Leaf Salad (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.

Odling:

Te har nyligen börjat odlas i Sverige och det finns en lyckad teodling på Gotland som odlar för kommersiellt bruk. Tebusken växer i sin naturliga miljö på höga höjder där det blir kallare om nätterna, och där det även kan vara kallt på dagarna. Tebusken går att övervintra utomhus i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas (t.ex. med halm).

Skydda gärna från kalla vindar med något vindskydd, t ex fiberduk fäst mot stolpar runtomkring plantan, och täck med halm eller dylikt under vinterhalvåret.

Te trivs i sur jord, använd Rhododendron-jord när du planterar om plantan första gången.

Sådd:

Innan du sår fröna, blötlägg dem i vatten 1 dygn (lägg något ovanpå som pressar ned fröna ifall de flyter). Lägg sedan fröna på en bit fuktigt papper, lägg pappret med fröna i en plastpåse i ett dygn. Så i kruka och täck med 1-2 cm jord. Om groning ej inträffat inom en månad placeras sådden i kylen ca 1 månad. Ta ut sådden ur kylen och låt gro. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol/halvskugga
Höjd: 1-2 meter
Grotid: 1-3 månader
Växtzon: 1-4

FRÖN (30st/påse)

Trivialnamn: Svart Goji, Ryskt Bocktörne
Vetenskapligt namn: Lycium ruthenicum Murr.
Familj: Solanaceae

Växthistoria & användning:

Svart Goji är, likt släktingen Goji (Lycium barbarum), en rik källa av proteiner och vitaminer. Särskilt rikt är det svarta gojibäret på antocyaniner, med ett högre innehåll än blåbär. Busken har sitt ursprung i områdena kring tibetanska högplatån och södra Ryssland.

Det är en växt som ännu inte fått mycket uppmärksamhet i väst, men den har sedan länge använts av urbefolkningen i sin naturliga växtmiljö. Överraskande nog använder urbefolkningen i små nordindiska samhällen bäret till att göra en salva för att motverka blindhet på kameler. Detta är möjligt tack vare bärets höga innehåll av lutein.

Bäret får sin djupt blålila färg från antocyaninerna, ett ämne som finns i ovanligt höga halter i det svarta gojibäret. Antocyaniner är samma ämne som färgar blåbären blåa och bidrar till många av dess nyttiga egenskaper. 

Mogna bär kan ätas råa, torkas eller tillagas.

Det vanligaste sättet att konsumera svarta gojibär är att göra en s.k. infusion på dem. Detta görs bäst när de är helt färska, men det går även att göras med torkade bär. Det Svarta Gojibäret ger ifrån sig olika färger beroende på vilken typ av vatten som används. Vid mineralrikt vatten (basiskt: pH >7) blir färgen djupt mörkblå och i surt vatten (pH <7) blir färgen intensivt lila.

Odling:

Svart Goji växer ursprungligen i mycket extrema klimat där den utsätts för torka, extrem kyla, höga salthalter och näringsfattiga jordar. Dessa faktorer har gjort det svarta gojibäret till en väldigt härdig växt. Den kan växa i temperaturer ner till -20 ºC.

Det är en lättodlad buske som ofta ger rika skördar. Den växer gärna i väldränerade jordar (ofta sandjordar) och etablerar ett kraftigt rotsystem vilket gör den till en bra markbindare, t.ex. vid strandkanter. Den kan dessutom på naturlig väg bilda en tät vägg som skyddar mot den värsta blåsten. Trivs i ljusa lägen.

Busken blir upp till 2 m och kan odlas utomhus på friland i Sverige. För att skydda den din Svart Goji-buske från de tuffaste svenska förhållandena kan du på sensommaren täcka plantans bas med halm, löv eller likn. - detta skyddar plantan från den svåraste kylan och förlänger odlingssäsongen.

De mångtaliga bären går från gröna till svart/blålila i färg. Det är först då dem är redo för skörd. Detta sker sommar-höst.

Sådd:

Fröna sås i fuktig såjord. Täck med ett tunt lager jord. Håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1-2 m
Grotid: 1-3 veckor
Växtzon: 1-6

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Chilipeppar 'Purple Thai', Lila Chilipeppar, Lila Chili, Purple Bird's Eye Chili, Purple Thai Chili Pepper
Vetenskapligt namn: Capsicum annuum
Familj: Solanaceae 

Växthistoria & användning:

En ovanlig lilafärgad variant av den populära thailändska chilipepparn. 'Purple Thai' chilin anses ha en perfekt balans mellan smak och hetta vilket bidrar till dess åtråvärde i asiatisk matlagning. Hettan beskrivs som medium och ligger emellan 50 000 - 100 000 Scoville Heat Units. 

Odling:

All chilipeppar härstammar från Central- och Sydamerika. Släktet har sedan dess spridits med hjälp av kolonister, missionärer och handlare världen över och nya arter har uppkommit genom anpassning till miljön.

Chilipeppar är generellt lättodlade. De trivs i soliga och varma lägen. Kan  odlas inomhus i fönster. 

All chilipeppar är flerårig och kan producera frukter året runt om de ges rätt förutsättningar. Värme, ljus, lätt näring och fukt är bidragande till en kontinuerlig tillväxt & produktion hos plantan. Övervintras varmt och ljust. Om du vill att plantan ska producera frukter även under vinterhalvåret så använd en växtlampa för att komplettera solljuset, eventuellt odla enbart under växtlampa.

Håll jämn fuktighet i jorden och låt gärna jorden torka upp lätt mellan bevattningarna. Gödslas med fördel 2-3 gånger i veckan för att ge rik fruktproduktion. 

Frukterna övergår från lilafärgade till orange-aktiga i sent mognadsstadium. Frukterna kan ätas i alla mognadsstadier. 2-6 cm.

Sådd: 

Förodlas inomhus i början av året.

Fukta såjorden och tryck lätt ned fröerna mot ytan. Täck med 1 cm jord. Placera ljust och håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 60-80 cm
Grotid: 5-10 dagar

FRÖN (30st/påse)

Trivialnamn: Goji, Bocktörne
Vetenskapligt namn: Lycium barbarum
Familj: Solanaceae

Växthistoria & användning:

Gojibär är en utav de mest populära "superfoods" (begrepp för mat med särskilt höga näringsvärden) och används ofta i müsli, smoothies, sallader och bröd eller äts helt enkelt som de är. Anledningen till populariteten är troligtvis för att gojibäret är ett av de mest näringstäta bär som finns. Det är rikt på vitaminer och mineraler såväl som omega-3 och antioxidanter. Gojibäret har även ett särskilt högt proteininnehåll på hela 10g per/100g, vilket är väldigt ovanligt bland frukt o bär. Smaken är söt med inslag av tranbär och körsbär. Vanligtvis torkar man bären innan användning.

Det röda gojibäret är rikare på karotenoider än det svarta gojibäret, medan det svarta är rikare på antioxidanter. 

Roten används inom örtmedicin för bl.a. sina leverrensande egenskaper.

Bladen används i Asien i grytor och soppor eller görs te på.

Odling:

Goji växer vilt i Asien och har sedan den förts in i Sverige även börjat spridas på naturlig väg här. Växten är en lövfällande buske som vanligen blir 80-200 cm hög.

Plantan är väldigt lättskött och härdig för både salt o vind. Trivs bra i både sol och halvskugga, detta är en anpassningssmart växt!

Sådd:

Fröna sås inomhus jan-mars i fuktig såjord eller utomhus i krukor eller på friland maj-sep. Optimal groningstemperatur ligger runt 20-25 ºC. Det kan ta en 3-4 månader för plantorna att bli redo för utplantering, så det rekommenderas att du sår tidigt på året. Då har du bra chanser att skörda redan samma år.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol/halvskugga
Höjd: upp till 3 meter (ofta runt 2m)
Grotid: 10-30 dagar
Växtzon: 1-4

FRÖN (20st/påse)

Trivialnamn: Thailändsk Aubergine, Thai Aubergine, Thai Green Eggplant 
Vetenskapligt namn: Solanum melongena
Familj: Solanaceae

Växthistoria & användning:

Den typiska thailändska, runda gröna auberginen. Används flitigt i olika typer av curies och grytor. Kan även ätas som rå grönsak vid sidan om huvudrätt. 

Odling:

Thailändsk Aubergine är flerårig men behöver i regel övervintra frostfritt för att klara sig till nästkommande år. Den kan överleva vintern utomhus i de gynnsammaste svenska förhållandena. Vid försök av övervintring utomhus bör basen av plantan vintertäckas med halm eller liknande för att skydda mot kyla. Finns tillgång till växthus är det en utmärkt plats för den thailändska auberginen. 

Alternativt odla som annuell i Sverige. Blomning sker ungefär 6 veckor efter groning och skörd kan påbörjas efter 2-3 månader.

Växer bra i de flesta jordar men trivs i en väldränerad och näringsrik jord. Placeras i sol/halvskugga. Gynnas av riklig bevattning. 

Plantor placeras med ett avstånd på ungefär 60 cm ifrån varandra.

Gödsla gärna regelbundet 1 gång/månad under sommarhalvåret. Första givan ungefär en månad efter groning. 

Självpollinerande. 

När fruktsättning börjar rekommenderas det hålla antalet frukter per planta runt 4-5 st. 

Frukter skördas när de är grön-vita. Väntar man tills frukterna blir gula är de mer bittra, dock fortfarande ätbara.

Sådd:

Förkultiveras inomhus i feb-mars alternativt sås ute på friland i april-maj. Fröer täcks med ett 1 cm lager jord. Håll sådd fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / halvskugga
Höjd: 50-100 cm
Grotid: 3-10 dagar
Växtzon: 1 (gynnsamma lägen)

FRÖN (20st/påse)

Trivialnamn: Somborka-paprika, Somborckina
Vetenskapligt namn: Capsicum annuum
Familj: Solanaceae 

Växthistoria & användning:

Somborka är en paprika som härstammar från Balkan-regionen i Europa. Några av dess mest utmärkande egenskaper är att den har ett tjockt fruktkött samtidigt som den har en hetta som befinner sig ungefär halvvägs till en "vanlig" chili. Man kan alltså säga att det är en köttig paprika med hetta. 

Perfekt för inläggning. Inlagd Somborka ger ett syrligt men hett tillskott som sidorätt och passar att ätas tillsammans med en hel del rätter.

Man kan även fylla Somborkan med t ex ris, färs och övriga valfria ingredienser för att tillaga i ugn. 

Båda dessa metoder är vanliga tillämpningar inom det balkanska köket.

Odling:

Trivs i soliga, varma och skyddade lägen. Odlas bäst i växthus. 

Tåligare än vanlig paprika och chili. 

Sådd: 

Förodlas inomhus i början av året eller sås utomhus när frostrisken är över. 

Fukta såjorden och tryck endast lätt ned fröerna mot ytan. Placera ljust och håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Ettårig
Växtläge: sol
Höjd: 60 cm
Grotid: 5-14 dagar

FRÖN (20st/påse)

Trivialnamn: Okra
Vetenskapligt namn: Abelmoschus esculentus
Familj: Malvaceae

Växthistoria & användning:

Okra är en växt med många användningsområden och dess frukter är en utav de mest populära tropiska grönsakerna världen över. 

Frukterna är en välanvänd ingrediens i matlagning tack vare dess krispiga struktur och konsistensgivande egenskaper. Frukten innehåller bindande ämnen vilket gör den väldigt lämplig för grytor och soppor. Den kan även ätas rå, bl a i det asiatiska köket serveras den ofta vid sidan om huvudrätten tillsammans med medföljande sås.

Bladen kan i likhet med spenat användas råa i sallader eller kastas ner i en wok. Även bladen har en svagt bindande effekt.

Rostade Okra-frön kan även användas som ett koffeinfritt alternativ till kaffe. 

I Västafrika där Okran odlas flitigt äter man även blomknoppar och de utslagna blommorna. 

Det genomsnittliga näringsvärdet i Okra är högre än det i bl a tomat, aubergine och de flesta gurkväxter.

Okrans fröer innehåller ungefär 20% protein samt 20% olja vilken kan utvinnas ur fröna.

Odling:

Okra härstammar från Sydasien/Afrika och är i sitt naturliga tillstånd flerårig. Den trivs bra i värme och är känslig för frost. Optimal tillväxttemperatur är 20+ ºC och temperaturer under 10 ºC kan vara skadligt för växten.

Av ovanstående anledningar växer den därför i Sverige som bäst i växthus/odlingstunnel. Den går att odla på friland men skörden kan bli något mindre än vid optimala förhållanden. För att förbättra förutsättningarna för utomhusodling kan man, på våren när jorden blivit uppvärmd, täcka marken med plast eller annan marktäckning såsom halm/bark för att förhindra värmeutstrålning och därmed förlänga odlingssäsongen inpå hösten.

Okran är torktålig men fruktbildning gynnas av kontinuerlig bevattning och näringstillförsel.

Trivs i väldränerad mullrik jord.

Okra är självpollinerande vilket betyder att du endast behöver en planta för att få frukt.

Frukterna plockas i ett tidigt (omoget) stadium medan de är gröna för att undvika träig smak. Ett tips är att testa bryta av spetsen på frukten - bryts den är den färsk, böjs den istället är den för mogen och frukten är bättre lämpad för fröskörd.

Sådd:

Blötlägg fröna i vatten 24 timmar innan sådd. Sätt fröna i fuktig jord och täck med 1-2 cm jord. Håll sådden fuktig. Fröna gror vanligtvis inom 2-3 veckor. Groning sker snabbare vid temperaturer över 25 ºC. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1–2 m
Grotid: 1-8 veckor
Växtzon: Härdig ner till 10 ºC

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Thailändsk Chilipeppar 'Bird's Eye', Prik Ki Noo
Vetenskapligt namn: Capsicum annuum
Familj: Solanaceae 

Växthistoria & användning:

En "riktigt thailändsk" chilipeppar med hög hetta som har en väl etablerad användning nere i Sydostasien. Man äter ofta chilin rå tillsammans med bl a rätten Khao Kha Moo eller som tilltugg till nord-thailändska grillspett. Den tillagas även flitigt i woker, grytor och soppor. 

Den thailändska Bird's Eye chilin används även för att göra olika typer av Nam Prik - thailändska chilipastor. Chilin rostas tillsammans med bl a lök, vitlök för att sedan malas ned och blandas med olja och smaksättare som citrongräs, tamarind etc. Chilipastan används sedan till att doppa grönsaker i eller äts tillsammans med risrätter.

Ett annat enkelt sätt att tillämpa chilin i sina måltider är att skiva den tunt tillsammans med vitlök och sedan blanda med lime och fisksås för att ha som en extra smaksättare att hälla över maten vid sidan om. 

Scovillestyrka 100,000 – 140,000.

Odling:

All chilipeppar härstammar från Central- och Sydamerika. Släktet har sedan dess spridits med hjälp av kolonister, missionärer och handlare världen över och nya arter har uppkommit genom anpassning till miljön.

Chilipeppar är generellt lättodlade. De trivs i soliga och varma lägen. Kan odlas inomhus i fönster. 

All chilipeppar är flerårig och kan producera frukter året runt om de ges rätt förutsättningar. Värme, ljus, lätt näring och fukt är bidragande till en kontinuerlig tillväxt & produktion hos plantan. Om du vill att plantan ska producera frukter även under vinterhalvåret så använd en växtlampa för att komplettera solljuset, eventuellt odla enbart under växtlampa.

Håll jämn fuktighet i jorden och låt gärna jorden torka upp lätt mellan bevattningarna. Gödslas med fördel 2-3 gånger i veckan för att ge rik fruktproduktion. 

Frukterna går från grön- (gul-orange-) till rödfärgade. Frukterna kan ätas i alla mognadsstadier. 2-6 cm.

Sådd: 

Förodlas inomhus i början av året.

Lägg fröerna i ljummet vatten 1 dygn före sådd. Fukta såjord och tryck lätt ned fröerna mot ytan. Täck med 1 cm jord. Placera ljust och håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 50-150 cm
Grotid: 5-15 dagar

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Vit Roselle, Vit Rosellhibiskus, White Sorrel 
Vetenskapligt namn: Hibiscus sabdariffa 
Familj: Malvaceae 

Växthistoria & användning:

Till skillnad från den mer allmänt kända röda rosellhibiskusen, har den vita rosellhibiskusen grön-vita foderblad (det man normalt brukar referera till "frukten" hos rosellehibiskus) mer djupt gula blommor och grön stam. Frukterna är även mindre hos vit roselle men den sammanlagda skörden är dock högre än från vanlig röd roselle.

Frukterna och bladen används på samma sätt som frukt o blad från vanlig roselle - juicen blir dock genomskinlig / amberfärgad istället för den vanliga rosellens djupt röda färg. 

Hibiscus sabdariffa hästammar från Afrika och spriddes därifrån till Asien och Karibien.

Används mest populärt till att göra juice (Agua de Jamaica) av de färska foderbladen, men man kan även låta de torka för att göra hibiskuste. Torkade foderblad används även som smaksättare av Gin. De färska bladen kan också användas som ett syrligt tillskott i sallader eller i soppor av asiatisk karaktär.

I Asien brukar bladen friteras, göras soppa på eller användas för tillreda rätter med t.ex. fisk, kyckling och nötkött.

Roselle används även ofta för sina hälsostärkande egenskaper.

Odling:

Roselle trivs i ljusa lägen. Odla inomhus i ljust fönster och flytta gärna ut på somrarna. Alternativt, så fröna direkt på friland när frostrisken är över.

Roselle odlas kommersiellt i ettårsperioder. I naturen är växten dock flerårig och det kan den även bli vid hemmaodling. Övervintring på ett ljust läge är en förutsättning för flerårighet i Sverige. Växer sig till ett litet träd / hög buske.

Sådd:

Blötlägg fröna 1 dygn i förväg. Så i fuktig jord och täck gärna med plast med små hål i för att bibehålla fuktigheten. Optimal temperatur för snabb groning är mellan 25-30 ºC, men fröna gror även vid 20+ ºC. Använd eventuellt en värmematta för bättre groningsförutsättningar.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: upp till 2 meter
Grotid: 7-30 dagar

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Gul Goji, Gult Gojibär, Gul Bocktörne
Vetenskapligt namn: Lycium barbarum
Familj: Solanaceae

Växthistoria & användning:

Gult Gojibär ingår i samma släkte som det röda och det svarta gojibäret och är likt sina släktingar ett näringsrikt bär, särskilt på vitaminer och proteiner. Till skillnad från det röda gojibäret innehåller gula gojibär inga bitterämnen och har även ett lägre sockerinnehåll.

Gula gojibär kan ätas råa som dem är, användas i sallader eller torkas för att tillföras i müsli eller i bakverk. Man kan också helt enkelt göra dryck på dem, likt svarta gojibär.

Både gula och svarta gojibär är relativt ovanligt i Sverige än så länge, så här är chansen att ha något ovanligt och nyttigt i odlingen!

Odling:

Gul Goji är en härdig buske som klarar många minusgrader och är därför lämpad för utomhusodling i Sverige, antingen i kruka eller på friland. Busken växer bra i både sand-, lerjordar och allt däremellan, så länge jorden är väldränerad. Den trivs i soliga lägen och är relativt okänslig mot torka, vind och salter.

Busken har även ett kraftigt rotsystem som binder marken bra. Dess tåliga egenskaper gör den till en effektiv växt i maritima kustklimat med mycket vind.

Gul Goji är en tacksam växt som inte kräver mycket skötsel.

Busken blir 1-3 meter. Buskens växtsätt gör den lämplig att binda upp på snören längs med en fasad för att växa som fasadtäckare. Oavsett om den växer mot fasad eller inte, ge den något att klättra på / växa emot så växer busken snabbare.

Sådd:

Fröna sås i fuktig såjord. Täck med ett tunt lager jord. Håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1-3 m
Grotid: 1-3 veckor
Växtzon: 1-6

FRÖN (6st kapslar = ca 30st frön/påse)

Trivialnamn: Rysk Rot, Sibirisk Ginseng, Eleuthero, Kan Jang, Tajgarot
Vetenskapligt namn: Eleutherococcus senticosus
Familj: Araliaceae

Växthistoria & användning:

Sibirisk Ginseng, eller Rysk rot som den också kallas, är en frosttålig ”Ginseng-art” som ingår i samma familj som Koreansk Ginseng (Panax ginseng) och Amerikansk Ginseng (Panax quinquefolius). Den är inte besläktad med Indisk Ginseng.

Från denna Ginseng är det rotbarken som används för sina adaptogena egenskaper. Adaptogener kallas ämnen som hjälper kroppen att hantera olika typer av stress. Sibirisk Ginseng är välkänd bland atleter och används även för att behandla insomningsbesvär. Traditionellt använd inom Rysk/Kinesisk folkmedicin.

Stor del av den Sibirisk Ginseng som finns på marknaden är hela nermalda rötter, när det i själva verket enbart är barken från rötterna som innehåller de verksamma ämnena. Här ger det såklart fördel att odla själv då du styr hela processen på egen hand.

Odling:

Sibirisk Ginseng är en buske med ursprung från Nordostasien som ofta växer i skogar som undervegetation eller bildar täta snår. Busken är tornig och kan bli upp till 4 meter beroende på växtplats.

Den trivs bra utomhus i Sverige och har inte särskilt stora krav. I markväg klarar den allt från sand- till tunga lerjordar. Bäst trivs den dock i löv- och kompostblandad jord. Står gärna ljust till halvskugga. Kan även odlas i kruka.

För att skörda skär du alltså av en/flera av plantans underjordiska utlöpare och låter plantan växa kvar. Skala av barken från roten och kompostera/kasta bort veden innanför barken.

Det är en robust art med få kända skadegörare.

Blommorna blir gulvita/lila som sedan bildar svarta runda frukter i flock.

Sådd:

Fröer från Sibirisk Ginseng kan vara svårgrodda. Man bör stratifiera fröna för att optimera groningsförutsättningar. Detta kan göras genom att:

• Blötlägga fröer i 1 dygn
• Lägga i en tät plastpåse med sand/torv i kylen i 2-3 månader. Vissa fröer kan behöva ligga ett helt år.
• Så fröer i såjord, täck med 0,5 cm jord, håll sådden fuktig

Om inga frön har grott efter 4 månader (sedan avslutad stratifiering) kan du prova en av dessa två metoder:

1. Lämna fröna i jorden/krukan utomhus där du har sått dem för resten av året. Låt vintern vara den långa kylperiod de behöver. Se till att skydda jorden från kraftigt regn eller pickande fåglar med ett täckande nät eller liknande. Nästa vår kommer fröna förhoppningsvis att gro och de första skotten dyka upp ovanför jordytan.

2. Sätt fröna i en kruka med jord i kylen. Håll dem där tills efterföljande vår kommer. Flytta krukan utomhus i vårtid och vänta på groning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: halvskugga/sol
Höjd: 2-4 m
Grotid: 2-4 mån
Växtzon: 1-7

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Tomat ’Indigo Rose’
Vetenskapligt namn: Solanum lycopersicum
Familj: Solanaceae

Växthistoria & användning:

Blå tomater (klassificering som inkluderar bl a 'Indigo Rose') är särskilt förädlade för att producera ett högt innehåll av antioxidanten antocyanin - en grupp ämnen som ger många frukter & bär dess blå/lila färg och även till viss del bidrar till att skydda växten från insektsangrepp och sjukdomar. Antocyaniner finns i alla tomatsorter, däremot oftast inte i frukterna utan istället i blad och stjälk.

Denna mörklila tomat har en något plommonlik smak. Frukterna är mogna när de övergått från en blålila till lilabrun färg. Delar av tomaten som inte blivit utsatta för solljus kan precis som vanliga tomater gå från grönt till rött vid mognad.

Omogna gröna tomater kan syltas eller stekas i olivolja och citron.

Odling:

Trivs i varma lägen, både inomhus och på friland. Växthusodling passar utmärkt. Växer bäst i väldränerad och näringsrik jord.

Detta är en väldigt högvuxen tomat, upp till 2 meter. Gynnas av uppbindning. Sidoskotten i bladvecken knipsas bort för att gynna blomsättning = fler tomater! Ger skörd i längre perioder än kortvuxna tomatsorter.

Går bra att samodla t.ex. vitlök, krasse och tagetes som undervegetation för att hålla borta bladlöss.

Sådd:

Förodlas inomhus eller sås direkt på friland när frostrisken är över. Täck endast med ett tunt lager jord. Håll sådden fuktig. Vanligtvis snabbgroende, 5-15 dagar.

Egenskaper:

Årighet: Ettårig
Växtläge: sol
Höjd: 150-200 cm
Grotid: 5-15 dagar

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Kinesisk Lakritsrot, Gan Cao, Manchurisk Lakrits, Mongolisk Lakrits
Vetenskapligt namn: Glycyrrhiza uralensis (syn. G. glandulifera)
Familj: Fabaceae

Växthistoria & användning:

Karaktäristiskt för Kinesisk Lakritsrot är:

• Ursprungligen från Centralasien och norra Kina.
• Används i traditionell kinesisk medicin för sina medicinska egenskaper.
• Härdig ner till -25 ºC.
• Kan odlas utomhus i kallare klimat med lämpliga skyddsåtgärder under vintern.
• Växer till en höjd av 0,5-1,5 meter. Detta är en mer lågväxande lakritsart.

Lakritsroten har en lång historia både som medicinalväxt och som sötsak. Redan 4000 f.Kr användes den av assyrierna och sedan dess har lakritsroten använts som bl.a. nervlugnande, förkylningsdämpande och vid bekämpning av andra virusinfektioner. Lakritsrot såldes på apoteket som läkemedel så sent som på 1970-talet.

En av de mest framträdande användningarna av lakritsroten av våra förfäder var att tugga på roten för att hålla tänderna rena och friska. Detta gjordes på grund av att ämnet glycyrrhizin som finns i rötterna har antibakteriella egenskaper. Det är även det ämne som bidrar med den söta smaken. Glycyrrhizin metaboliseras dock inte i våra kroppar och kan därför, precis som Stevia (Stevia rebaudiana), användas som ett GI-vänligt substitut för socker.

Roten kan strimlas och göras te på. Du kan även göra en uppfriskande dryck som serveras med is. I Mongoliet används bladen från lakritsrot som substitut för vanligt Te (Camellia sinensis).

Roten kan även malas/krossas för att koka din egen lakrits. Blanda med socker/sirap, mjöl och anis i kastrull och koka upp.

Lakritsrot används även ofta tillsammans med anis vid smaksättning av alkoholhaltiga drycker.

Odling:

Lakritsroten växer naturligt i södra Europa och delar av Asien.

Den Kinesiska Lakritsroten är härdig ner till -25 ºC. I större delen av Sverige kan den odlas utomhus året runt. För att skydda växten under vintern, täck basen med kvistar, löv, halm eller liknande. Genom att vintertäcka din planta är det möjligt att skapa en plats där den trivs även om din odlingsregion ligger utanför dess angivna växtzon.

Lakritsrot kan också odlas i en bred kruka, ställas utomhus under de varmare månaderna och inomhus under de kallare månaderna.

I Sverige går den att odla både i kruka och på friland men måste i senare fall vintertäckas med t.ex. kvistar, löv eller halm. 

Rötterna, vilket är den del som används för konsumtion, blir meterlånga så en stor kruka rekommenderas vid krukodling. Det tar ca 3 år för lakritsroten att bli skördemogen och under den tiden hinner den bli en rätt stor buske.

Lakritsroten trivs bäst i väldränerad jord och lägen med full sol.

Sådd:

Fröna kan sås utomhus direkt på friland när jordtemperaturen ligger över 15 ºC. Du kan även  förkultivera inomhus under hela året. Ställ i ljus fönster.

Blötlägg fröna 1 dygn innan sådd. Täck fröna med ett tunt lager jord och håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 0,5-1,5 m
Grotid: 1-3 mån
Växtzon: 1-4

FRÖN (30st/påse)

Trivialnamn: Gyllene Himalaya-Hallon, Golden Evergreen Raspberry, Yellow Himalayan Raspberry, Ainselu
Vetenskapligt namn: Rubus ellipticus
Familj: Rosaceae

Växthistoria & användning:

Det Gyllene Himalayanska Hallonet har sin härkomst från Himalaya-bergskedjan i Tibet och Nepal, men växer även vilt på höga altituder på sydligare breddgrader som t ex Sri Lanka och Sydostasien. 

Bären har en söt smak med en behaglig nivå av syrlighet.

Nepalesiska bönder odlar och skördar Gyllene Himalaya-Hallon för att sedan jäsa bären och producera ett lokalt fruktvin.

Bären har historiskt sett använts både som föda och i medicinska syften.

Vetenskapliga undersökningar har avslöjat en rikedom på makronäringsämnen, mikronäringsämnen och olika mineraler i bäret (Lamichhane A, Lamichhane G et al.). Vidare har det Gyllene Himalayanska Hallonet visat sig vara rik på andra nyttiga ämnen, inklusive polyfenoler, flavonoider, antocyaniner, tanniner och terpenoider.

I lokala samhällen där hallonet växer vilt sker fortfarande konsumtion av bären likt förr i tiden. Bären säljs på lokala marknader i Himalaya-trakten (Manandhar. N. P.).

Den inre barken värderas som en medicinsk ört i traditionell tibetansk medicin. 

I skogsträdgårdssammanhang odlas växten traditionellt i levande staket i nordvästra Himalaya, där den hjälper till att hålla ute boskap och andra djur; markera markgränser; samtidigt som den tillhandahåller en rad medicinska och ätbara användningsområden (Pankaj Sharma & Usha Devi). Växten är även nyttosam i förebyggande av jorderosion och i övriga markvårdssyften (Manandhar. N. P.).

Denna art används även i hallonförädlingsprogram, där den korsas med vissa sorter för att medföra dess motståndskraft mot sjukdomar och för att förbättra anpassningsförmågan till varmare klimat (Janick, J. & J. N. Moore).

Ur bären kan man (förvånande nog) utvinna ett blålila färgämne som kan användas vid naturlig färgning (Grae. I.).

Odling:

Det Gyllene Hamalayanska Hallonet ska vara en vintergrön buske i sin naturliga miljö - möjligtvis även i de mildaste delarna i vårt land.  Busken producerar ett kluster av kraftiga, taggiga, upprättstående stammar från en vedartad grundstam. Busken blir vanligtvis 1-3 m hög, ibland upp till 4,5 m.

Lättodlad växt som trivs bäst i en väldränerad lerartad jord. God härdighet mot minusgrader, exakt härdighet är svårt att hitta pga dess ovanlighet inom kommersiell odling, men fall av härdighet ner till -20ºC har rapporterats (A. K. Trivedi)

Mer skuggtålig än många andra arter i Hallonsläktet (Rubus sp.). Bästa plats för största möjliga fruktsättning är dock soligt läge. 

Årlig skörd från vilda exemplar i Himalaya är ca 750 g från en buske som upptar en yta på 2,5 m² (Parmar. C. and Kaushal. M.K.).

Busken är självfertil och pollineras av insekter. Nya stjälkar produceras varje år från den fleråriga grundstammen, dessa stjälkar sätter frukt under sitt andra år och dör sedan ut för att utbytas mot fjolårets fruktsättande stjälkar nästkommande år.

Rotknölar samlade från växter i Java visade nitrogen-fixerande aktivitet och kan antas fixera sitt egna kväve likt de flesta växter i familjen Ärtväxter - Fabaceae (M. J. Van Steeniis-Kruseman).

Sådd:

OBS! Dessa fröer har legat i stratifiering (köldperiod) och kan därav sås direkt efter mottagning.

Fröna sås i fuktig såjord. Täck med ett tunt lager (ca 1 cm) jord. Håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1-4 m
Grotid: 1-3 veckor
USDA-zon: 7-10
Växtzon (ungefärlig översättning): 1-3

FRÖN (20st/påse)

Trivialnamn: Lila Thailändsk Aubergine, Purple Thai Aubergine, Thai Round Purple Eggplant 
Vetenskapligt namn: Solanum melongena
Familj: Solanaceae

Växthistoria & användning:

En lilafärgad variant av den typiska thailändska, runda auberginen. Används flitigt i olika typer av curies och grytor. Kan även ätas som rå grönsak vid sidan om huvudrätt. 

Odling:

Lila Thailändsk Aubergine är flerårig men behöver i regel övervintra frostfritt för att klara sig till nästkommande år. Den kan överleva vintern utomhus i de gynnsammaste svenska förhållandena. Vid försök av övervintring utomhus bör basen av plantan vintertäckas med halm eller liknande för att skydda mot kyla. Finns tillgång till växthus är det en utmärkt plats för den thailändska auberginen. 

Alternativt odla som annuell i Sverige. Blomning sker ungefär 6 veckor efter groning och skörd kan påbörjas efter 2-3 månader.

Växer bra i de flesta jordar men trivs i en väldränerad och näringsrik jord. Placeras i sol/halvskugga. Gynnas av riklig bevattning. 

Plantor placeras med ett avstånd på ungefär 60 cm ifrån varandra.

Gödsla gärna regelbundet 1 gång/månad under sommarhalvåret. Första givan ungefär en månad efter groning. 

Självpollinerande. 

När fruktsättning börjar rekommenderas det hålla antalet frukter per planta runt 4-5 st. 

Sådd:

Förkultiveras inomhus i feb-mars alternativt sås ute på friland i april-maj. Fröer täcks med ett 1 cm lager jord. Håll sådd fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / halvskugga
Höjd: 50-100 cm
Grotid: 3-10 dagar
Växtzon: 1 (gynnsamma lägen)

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Röd Okra 
Vetenskapligt namn: Abelmoschus esculentus var. rubra
Familj: Malvaceae

Växthistoria & användning:

Röd okra är en variant av den gröna okran med samma vetenskapliga namn. Precis som den gröna varianten är frukterna på röd okra en väl använd ingrediens i matlagning tack vare dess krispiga struktur och bindande egenskaper. Frukterna kan användas på samma sätt som de gröna, både i grytor och soppor, men även råa som tilltugg. Även bladen på röd okra kan användas råa i sallader eller i wokrätter.

Den stora skillnaden mellan röd och grön okra är givetvis den röda färgen - vilken gör sorten till en populär prydnadsväxt. 

Odling:

Precis som den gröna okran är röd okra torktålig och växer bäst i väldränerad, mullrik jord. Den trivs bäst i värme och är känslig för frost, så odling i Sverige rekommenderas främst i växthus eller odlingsbäddar med täckning under våren.

Röd okra är självpollinerande, så en enda planta är tillräcklig för att få frukt. För bästa resultat, ge plantan kontinuerlig bevattning och näringstillförsel.

Frukterna på röd okra ska plockas i ett tidigt, omogna stadium medan de fortfarande är röda och mjuka. Om frukterna blir för mogna kan de utveckla en träig smak.

Sådd:

Blötlägg fröna i vatten 24 timmar före sådd. Sätt fröna i fuktig jord och täck med 1-2 cm jord. Håll sådden fuktig och placera på en plats med direkt solljus. Fröna gror snabbare vid temperaturer över 25 ºC. 

Egenskaper: 

Årighet: Flerårig 
Växtläge: Sol 
Höjd: 1-2 m 
Grotid: 1-8 veckor 
Växtzon: Härdig ner till 10 ºC 

FRÖN (6st/påse)

Trivialnamn: Romersk Lakritsrot, Russian Licorice, German Licorice
Vetenskapligt namn: Glycyrrhiza echinata
Familj: Fabaceae

Växthistoria & användning:

Karaktäristiskt för Romersk Lakritsrot är:

• Ursprungligen från södra Europa och delar av Asien.
• Har en anrik historia som medicinalväxt och används som sötsak.
• Används för att producera rysk och tysk lakrits.
• Härdig ner till -20 ºC.
• Växer till en höjd av 1-2 meter.

Lakritsroten har en lång historia både som medicinalväxt och som sötsak. Redan 4000 f.Kr användes den av assyrierna och sedan dess har lakritsroten använts som bl.a. nervlugnande, förkylningsdämpande och vid bekämpning av andra virusinfektioner. Lakritsrot såldes på apoteket som läkemedel så sent som på 1970-talet.

En av de mest framträdande användningarna av lakritsroten av våra förfäder var att tugga på roten för att hålla tänderna rena och friska. Detta gjordes på grund av att ämnet glycyrrhizin som finns i rötterna har antibakteriella egenskaper. Det är även det ämne som bidrar med den söta smaken. Glycyrrhizin metaboliseras dock inte i våra kroppar och kan därför, precis som Stevia (Stevia rebaudiana), användas som ett GI-vänligt substitut för socker.

Roten kan strimlas och göras te på. Du kan även göra en uppfriskande dryck som serveras med is. I Mongoliet används bladen från lakritsrot som substitut för vanligt Te (Camellia sinensis).

Roten kan även malas/krossas för att koka din egen lakrits. Blanda med socker/sirap, mjöl och anis i kastrull och koka upp.

Lakritsrot används även ofta tillsammans med anis vid smaksättning av alkoholhaltiga drycker.

Odling:

Lakritsroten växer naturligt i södra Europa och delar av Asien.

Den Romerska Lakritsroten är härdig ner till -20 ºC. I större delen av Sverige kan den odlas utomhus året runt. För att skydda växten under vintern, täck basen med kvistar, löv, halm eller liknande. Genom att vintertäcka din planta är det möjligt att skapa en plats där den trivs även om din odlingsregion ligger utanför dess angivna växtzon.

Lakritsrot kan också odlas i en bred kruka, ställas utomhus under de varmare månaderna och inomhus under de kallare månaderna.

I Sverige går den att odla både i kruka och på friland men måste i senare fall vintertäckas med t.ex. kvistar, löv eller halm. 

Rötterna, vilket är den del som används för konsumtion, blir meterlånga så en stor kruka rekommenderas vid krukodling. Det tar ca 3 år för lakritsroten att bli skördemogen och under den tiden hinner den bli en rätt stor buske.

Lakritsroten trivs bäst i väldränerad jord och lägen med full sol.

Sådd:

Fröna kan sås utomhus direkt på friland när jordtemperaturen ligger över 15 ºC. Du kan även  förkultivera inomhus under hela året. Ställ i ljus fönster.

Blötlägg fröna 1 dygn innan sådd. Täck fröna med ett tunt lager jord och håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1-2 m
Grotid: 1-3 mån
Växtzon: 1-3