Vintergrönt

<p>Tedoftbuske i olika storlekar:</p> <ul> <li><span>Höjd: 20-30 cm</span></li> <li>Höjd: 60-80 cm</li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Tedoftbuske, Fragrant Tea Olive, Sweet Olive, Sweet Osmanthus</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Osmanthus fragrans</span><br></em><strong>Familj:</strong> Oleaceae</p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p>Tedoftbuske, eller helt enkelt kallad Osmanthus, är en väldigt attraktiv buske med asiatisk härkomst som är släkt med syren och har många olika användningsområden. Dels doftar blommorna ljuvligt aprikosliknande och har en omfattande användning som smaksättare av teer i Kina. Sedan får busken även ätbara frukter vilka liknar oliver både i form och dess tillredningsmetod. Busken är även vintergrön med ett kraftig fint bladverk och passar väl som insynsskyddande häck i skyddade lägen.</p> <p>Doften av aprikoser sprids ofta långväga i trädgården när busken är i blom. Dessa blommor används inte bara vid smaksättning av s k <em>Osmanthus teer</em>, utan även för smaksättning av bl a desserter, bakverk, viner, andra alkoholhaltiga drycker och t o m maträtter. En eterisk olja kan även erhållas från blommorna. </p> <p>Frukterna liknar oliver och precis som oliver tillreds dem genom att läggas i saltlag. Förvånansvärt lika inlagda oliver.</p> <p>Blommor tillsätts även i olika moderna mediciner för att dölja motbjudande smaker. I traditionell medicin används blommorna  som bl a hostdämpande. Övriga delar av växten innehar en rad olika hälsogivande egenskaper som den intresserade kan läsa vidare om. </p> <p>En buske med ett brett härkomstområde som sträcker sig från Himalaya genom de kinesiska provinserna Guizho, Sichuan och Yunnan, till Taiwan, Japan och t o m delar av Sydostasien. </p> <p>Kort sagt, en aprikosdoftande kinesisk syren med ätbara olivliknande frukter. </p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p>Härdig ned till USDA-zon 7, en ungefärlig översättning till svenska zoner är zon 1-2 i skyddade lägen. Passar väl som insynskyddande häck i skyddade lägen tack vare</p> <meta charset="utf-8"> <p>dess täta växtsätt och vintergröna bladverk. Bör dock inte placeras som häck i lägen där den är direkt utsatt mot kraftiga kalla vintervindar. </p> <p>Tålig mot många olika typer av jordar. </p> <meta charset="utf-8"> <p>Växer helst i övervägande soliga lägen med lite lätt skugga här i vårt klimat. Halvskugga funkar även. </p> <meta charset="utf-8"> <p>Trivs riktigt bra mot en varm vägg i söderläge.</p> <meta charset="utf-8"> <p>Väldigt torktålig. Blommorna blir mer färgglada i soliga lägen.</p> <p>Växer något långsammare i början. När den väl etablerat sig kan den växa så mycket som 50 cm under en säsong dock. Blommar under de kallare månaderna av året, alltså från höst till vår.</p> <p>Kan nå upp till 6 meter. Kan formas till ett väldigt fint uppvuxet litet träd.</p> <p>Tålig mot beskärning, beskärs helst i april. Blomning sker på fjolårsskott.</p> <p>Kan gödas med naturgödsel tidig vår.</p> <p>Värderad för sin starka sjukdomsresistens. </p> <p>Blommor kan variera från gyllene till orange till rödaktiga.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol/halvskugga<br>Höjd: 2-6 meter<br>USDA-zon: 7-11<br>Växtzon: ungefärlig översättning 1-2</p>

<p data-mce-fragment="1"><strong>Rökelsebambu av den väldoftande sorten 'Green Perfume': ätbara skott &amp; härdig. </strong></p> <p data-mce-fragment="1">2 storlekar:</p> <ul> <li data-mce-fragment="1">Höjd 80-120 cm C2 kruka</li> <li data-mce-fragment="1">Höjd: 100-120 cm C15 kruka <span style="text-decoration: underline;">ENDAST FÖR UPPHÄMTNING</span> </li> </ul> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn: </strong><span data-mce-fragment="1">Rökelsebambu, Bambu, Kinabambu, Incense Bamboo<br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Phyllostachys atrovaginata</em><em data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Poaceae</span><strong><span></span></strong></p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Rökelsebambu är en härdig bambusort från Kina känd för sina ätliga skott, som används i många asiatiska maträtter. Den är också uppskattad för sin unika doft av sandelträ den ger ifrån sig när solen står på och det brisar lätt - även när den nyss kapats eller krossats. Skotten skördas späda och tillagas kokta, stekta eller inlagda. Stammen kan även användas till byggen och hantverk.</p> <p>De uppkommande yngsta skotten skördas och skalas för att äta likt vanlig bambu. Brukar skivas och skållas eller kokas upp i olika grytor.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i fukthållande, näringsrik jord. Sprider sig med rhizomer, plantera gärna med rotspärr för att begränsa utbredning. Mycket härdig och tålig mot kyla.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: halvskugga - sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 4-10 meter (troligen max 6 meter i nordiskt klimat)<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-4</p>

<p><meta charset="utf-8">Kryphallon i C2 kruka<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Kryphallon, Creeping Bramble, Chinese Bramble, Groundcover Bramble<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Rubus tricolor<br></em><strong>Familj:</strong> <span>Rosaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p>Vintergrön marktäckande hallonart med ätbara bär. Används ofta i odlingar för sin effektiva förmåga att hålla undan ogräs. Bär på ca 2 cm i diameter mognar från <meta charset="utf-8">sommar till tidig höst då de övergår till en djupt röd färg. Härstammar från sydvästra Kina.</p> <p>Kryphallon är en väldigt attraktiv marktäckare just eftersom att den är lågväxande, effektiv i sin förmåga att konkurrera ut ogräs samt är vintergrön. Detta är huvudsyftet med växten, men till råga på det så erbjuder den dessutom ätbara bär. Denna växt kan bli en favorit hos de som är på jakt efter effektiva och användbara marktäckare med ambitionen att underlätta ogräshantering, t ex i en skogsträdgård. </p> <p>Ett tätt och <meta charset="utf-8">vackert mörkgrönt bladverk som täcker de krypande horisontella stammarna. Blommar i vitt på sen vår-sommar. Stammarna är klädda med mjuka körtelhår, det är inte taggar.</p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Trivs i halvskuggiga-skuggiga lägen, men klarar sig även bra i direkt sol. Trivs allra bäst i väldränerade lerjordar. Däremot den tålig mot nästan alla typer av jordar: kalkrika, sandiga och sura jordar t ex. Härdig till ca -15ºC. </p> <p><meta charset="utf-8">Mogna bär övergår till en djupt röd färg sen sommar-tidig höst. Det är bra att skörda regelbundet för att låta plantan producera nya bär. </p> <p>Sprider sig via horisontella skott som sedan slår rot. När Kryphallonet väl är etablerat kan den sprida sig 2 m per år. Kan beskäras för att hållas inom bestämda gränser. Det rekommenderas att man planterar med träd som redan är någorlunda etablerade, då Kryphallonet är väldigt flitig på att ta för sig av vatten och näring för sin egen tillväxt.</p> <p>Mycket torktålig när den väl är etablerad. </p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: skugga-halvskugga-sol<br>Höjd: 10-30 cm (1,5-2,5 m bred)<br>Växtzon: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Såpnejlika, Såpört, Tvålrot<br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong> <em>Saponaria officinalis</em><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Caryophyllaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Såpnejlika används precis som namnet antyder som tvål, schampo och tvättmedel. Såpnejlikan är en inhemsk nyttoväxt som i det traditionella Sverige ofta användes både till att tvätta textiler samt personhygien. Idag används den i kurer mot acne.</p> <p data-mce-fragment="1">Hela växten är användbar, dvs. blommor, blad, rötter och stam. Såpnejlikan innehåller fettlösande ämnen som löddrar tillsammans med vatten. Högst koncentration av de fettlösande ämnena finns i roten. Den löddrande vätskan går sedan att tvätta i, använda som schampo &amp; tvål eller som allmänt rengöringsmedel.</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span>Trots sin giftighet används Saponaria officinalis i matlagning. Den fungerar som ett emulgeringsmedel i kommersiell tahini-produktion och bidrar till att skapa ett luftigt skum i ölbryggning. I Mellanöstern används roten som en tillsats i tillverkningen av halva för att stabilisera oljorna och ge den unika texturen som halva <meta charset="utf-8">kännetecknas av.</span></p> <p data-mce-fragment="1">Blommorna doftar sött på kvällarna och är flitiga när det kommer till att locka till sig pollinatörer.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling</strong>:</p> <p data-mce-fragment="1">I och med att Såpnejlikan är anpassad till svenskt klimat är det inga svårigheter att odla den på friland här. Den trivs i de flesta jordar, allra bäst funkar något lerhaltiga jordar. Sol/halvskugga är bra lägen. Blir 30-100 cm hög beroende på växtplats.</p> <p data-mce-fragment="1">Såpnejlika kan breda ut sig ordentligt via underjordiska utlöpare. Så välj noggrant var du planterar den. Gärna inhägnat och för sig själv ifall du inte vill att den ska ta över odlingen.<strong data-mce-fragment="1"></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper</strong>:</p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig <br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol/halvskugga<br data-mce-fragment="1">Höjd: 30-100 cm<br data-mce-fragment="1">Grotid: 1-3 mån<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-5</p>

<p><strong>Lingon av sorten 'Fireballs': nuvarande storlek C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lingon, Lingon Berry<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vaccinium vitis-idaea</em><br><strong>Familj:</strong> Ericaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Fireballs' är en storfruktig självfertil lingonsort med riklig skörd. Bären används till sylt, gelé, saft och bakning. Lingon är traditionellt en viktig vildbärsresurs i Norden.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i sur, <meta charset="utf-8">mullrik och kalkfattig väldränerad jord. Tålig och lättodlad. Självfertil men högre skörd med korspollinering. <meta charset="utf-8"></p> <p>Mycket tåliga mot kyla, kan tåla temperaturer ned till -40ºC - så länge somrarna är varma. </p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 20–30 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6</p>

<p><strong>Lagerblad i olika storlekar: </strong></p> <ul> <li><strong>Höjd: 20–30 cm</strong></li> <li><strong>Höjd: 40-50 cm </strong></li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Lagerblad<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Laurus nobilis</em><br><strong>Familj:</strong> Lauraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lagerblad har använts som krydda och medicinalväxt i tusentals år, från antikens medelhavskök till dagens långkok. De aromatiska bladen används torkade i soppor, grytor, inläggningar och buljonger – och är en stapel i många kök världen över. Bladen innehåller eteriska oljor och har traditionellt använts för att stödja matsmältning och lindra gaser. Växten är städsegrön och passar utmärkt i kruka. Den kan även formklippas till små träd eller häckar om man vill hålla en mer formell stil i odlingen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Lagerblad är härdiga vid långvariga vintertemperaturer ned till -5ºC och klarar kortvariga fall ända ned till -15ºC. Det finns de som odlar lagerblad ute året runt i landets mildaste delar - skydda gärna mot vind, antingen i form av en jutesäck eller val av vindskyddad och mild plats i trädgården. </p> <p>I kallare delar av landet kan man odla i kruka som står ute på sommaren och övervintras frostfritt.</p> <p>Trivs i soligt, varmt och skyddat läge. Planteras i väldränerad, näringsrik jord – gärna i stor kruka som kan flyttas in under vintern. Klipps efter behov för att skörda blad och hålla formen. Vattnas jämnt – inte för blött, inte för torrt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 3–10 meter - troligtvis lägre i nordiskt klimat<br><strong>Växtzon:</strong> 1 (gynnsamma lägen)<br></p>

<p><strong>Lavandin av sorten 'Phenomenal': nuvarande höjd 5–10 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lavandin<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula × intermedia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lavandin är en korsning mellan äkta lavendel (<em>Lavandula angustifolia</em>) och spiklavendel (<em>Lavandula latifolia</em>), framtagen för att kombinera den förstnämndas arom med den senares växtkraft och tålighet. Sorten 'Phenomenal' är särskilt känd för sin härdighet, täta form och förmåga att klara både fukt och kyla bättre än många andra lavendelsorter. Lavandin blir även högre än vanlig lavendel - passar därför bra i syfte av en lågväxande häck.</p> <p>Blommorna har hög eterisk oljehalt och används precis som vanlig lavendel till torkning, doftpåsar, teblandningar, örtblandningar och naturlig hudvård. Lavandin används också kommersiellt för utvinning av lavendelolja, tack vare sin rika doft.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i full sol i väldränerad, gärna kalkrik jord. Klarar både värme och torka, men också svensk vinter bättre än de flesta lavendelsorter – förutsatt god dränering. Klipps tillbaka efter blomning för att hålla växten kompakt. Utmärkt i rabatt, örtträdgård, slänter eller som kantväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 50–70 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5 (god dränering krävs)<br><strong>Blomning:</strong> Juli–augusti</p>

<p>Taggfri Björnbärssort 'Thornless Evergreen' - n<meta charset="utf-8">uvarande höjd 60-70 cm</p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Björnbär, Flikbjörnbär<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Rubus laciniatus<br></em><strong>Familj:</strong> <span>Rosaceae</span></p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p><meta charset="utf-8">'Thornless Evergreen' är en taggfri sort med vintergröna blad som producerar rikligt med stora svarta bär med en <meta charset="utf-8">söt och fyllig smak. Just denna sort har blivit väldigt populär på senare tid då avsaknaden av taggar gör bären lättplockade och de flikiga bladen gör sig fina i trädgården året runt.</p> <p><meta charset="utf-8">Bären mognar från augusti till september. Bären passar utmärkt att ätas färska som dem är, frysas in eller använda till saft, sylt och bakverk. <meta charset="utf-8"></p> <p>Ett lila till matt-blått färgämne kan utvinnas ur frukten.</p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p>Låt växa i en väldränerad, mullrik jord på en varm och solig plats. Trivs inte särskilt bra i i tunga lerjordar, torra, sandiga jordar eller vattendränkta marker.</p> <p>Tillväxten gynnas om den får växa emot något för att stödja dess långa grenar. Låt gärna växa mot en pergola, en vägg, ett träd med luftigt grenverk eller liknande.</p> <p><meta charset="utf-8">Ger bär på fjolårsskotten.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol/halvskugga<br>Höjd: 3-4 m<br>Växtzon: 1-4</p>

<p>Pinjetallar i olika storlekar:</p> <ul> <li>Höjd: 30-50 cm</li> <li>Höjd: 125-150 cm<meta charset="utf-8"> </li> </ul> <p>Pinjeträd är s k enbyggare<em>, </em>de har han- och honblommor på samma individ. Däremot är de inte <em>självfertila, </em>utan de behöver pollineras av en annan individ. Så för fruktsättning behövs 2 individer. </p> <p><strong>Trivialnamn</strong><span>: Pinje, Pinjeträd, Pinjetall, Italian Stone Pine, Umbrella Pine</span><br><strong>Vetenskapligt namn</strong><span>: <em>Pinus pinea</em></span><br><strong>Familj</strong><span>: <meta charset="utf-8">Pinaceae</span></p> <h4> <strong>Växthistoria &amp; användning</strong><span>:</span> </h4> <p>Pinjeträdet är ett vintergrönt barrträd som i årtusenden odlats för sina ätbara nötter som finnes inuti dess kottar. Till skillnad från vad man kanske tror är dessa träd härdiga ned till -18ºC. Utanför dess ursprungliga miljö runt medelhavet växer de även i bl a Nederländerna, Tyskland och Storbritannien.</p> <p>Pinjenötter har sedan åtminstone 6000 år använts i byteshandel och är än idag en viktig ekonomisk gröda. Det som egentligen är fröna inuti trädets kottar används flitigt inom både matlagning, brödbak och desserter. Nötterna är väldigt mjuka och ger en känsla av att de nästan smälter i munnen när man äter dem naturligt. De har en typisk nötig och lätt smörig smak med en lätt delikat bismak av harts.</p> <p>Ett vaniljliknande smakämne kan utvinnas ur trämassan.</p> <p>Omogna pinjekottar kan malas ned och användas som krydda.</p> <p>Trädet producerar rikligt med terpentin som verkar bl a bakteriehämmande, smärtstillande vid muskelsmärtor och bortdrivande av maskar (Grieve. A). Effektivt verkande vid besvär i andningsorgan under t ex förkylning och influensa.</p> <p><meta charset="utf-8"><span>Träet kan användas vid tillverkning av möbler och liknande snickeri.</span></p> <p><span>Ett grönt färgämne utvinns ut barren.</span></p> <p><span><meta charset="utf-8">I vuxen ålder utvecklar trädet en iögonfallande paraplyliknande krona, en typisk medelhavssyn.</span></p> <h4> <strong>Odling</strong><span>:</span> </h4> <p>Trivs bäst i ljust läge i en väldränerad, sandig/grusig jord. En lätt, väldränerad jord är av betydelse då vätskefyllda jordar lättare ger skada på rötter när marken fryser under kallare månader. Klarar sig bra i jordar från lätt surt till neutralt pH. <meta charset="utf-8">Vill inte växa i skuggigt läge.</p> <p><meta charset="utf-8">Härdig ned till -18<meta charset="utf-8">ºC. Om man vill kan man vintertäcka med t ex halm och en juteväv första vintern för att kunna känna sig säker.</p> <p>Etablerade plantor är torktåliga.</p> <p>Träden blir normalt upp till 100 år gamla och runt 12-20 meter höga.</p> <p>Kottarna mognar först det tredje året efter att de bildats på trädet. Fröer mognar i april. Normal fruktgivande ålder ligger mellan 7-15 år från frösådd planta. Behöver han- och honplantor för att sätta frukt.</p> <h4> <strong>Egenskaper</strong><span>:</span> </h4> <p><span>Årighet: Flerårig</span><br><span>Växtläge: sol</span><br><span>Höjd: 12-25 m</span><br><span>Växtzon: 1-2<br></span></p>

<p data-mce-fragment="1"><strong>Torreyanöt: nuvarande höjd: 40-60 cm</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn</strong><span data-mce-fragment="1"><strong>:</strong> Torreyanöt, Japansk Torreya, Kajanöt, Kaya Nut, Japanese Nutmeg-Yew</span><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn</strong><span data-mce-fragment="1"><strong>:</strong> <em>Torreya nucifera</em></span><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Familj</strong><span data-mce-fragment="1"><strong>:</strong> Taxaceae</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"></span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Japansk Torreya, eller Torreyanöt, har sitt ursprung från Japan där det används likt <em>T. grandis</em> används i Kina - nötter rostas och äts eller pressas för sin vitaminrika olja. Man använder även träet för särskilda ändamål - läs nedan...</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Träet från den Japanska Torreyan anses vara det mest värdefulla träet för tillverkning av bräden och pjäser till spelet <em>Go</em>. Träet uppskattas tack vare dess vackra gul-guldiga färg, fina och enhetliga ringstruktur och det specifika ljudet från klicket av en sten (pjäs) mot dess yta.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">Trädet är skyddat i Japan på grund av dess brist i och med tidigare överavverkning. Det är enbart de riktigt gamla (200-800 år gamla) Japanska Torreya-träden som anses vara lämpliga för tillverkning av de tjocka Go-brädena - vilket gör dem högt prisade. De finaste brädena kan kosta över 19,000 USD.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Träet anses även vara tåligt vid kontakt med vatten. Man tillverkar vattenhinkar av träet.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Det är även en traditionell medicinalväxt i Korea där nötterna är högt värderade för sina antiparasitiska egenskaper. Även modernt har trädet utnyttjats framgångsrikt vid vetenskapliga undersökningar där fler växtdelar såsom blad - och nötter - anses visat sig ha en hämmande effekt för replikation av virus. (Vänligen gör vidare egen undersökning vid intresse.)</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Oljan från pressade nötter eldas vid meditation inom japansk Buddhism.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Nötterna beskrivs ha en behaglig, söt och lätt hartsartad, aromatisk smak.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Till råga på allt är trädet väldigt vackert när det vuxit till sig, det får ett klassiskt och respektingivande utseende med åldern.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Torreyanöten blir 15-25 meter högt och kan få en bred stam på 1,5 meter i diameter.</p> <p data-mce-fragment="1">Trivs i de flesta jordar, gärna åt det surare (pH) och fuktigare hållet. Tycker inte om att stå på platser utsatt för kraftig vind, så ett mer skyddat läge rekommenderas. Trivs på platser med hög luftfuktighet, eller i en fuktig jord längs en å-kant el. liknande. Låt växa i halvskugga.</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">Härdig ner till -18ºC.</p> <p data-mce-fragment="1">De flesta individer tycks ha både han- och honblommor - vilket behövs för att få frukt. Däremot tycks var individ luta mot att ha en betydande majoritet av antingen han- eller honblommor. Så visserligen bör det räcka med en individ för produktion av nötter, även om produktionen troligen hade gynnats vid närvaro av två individer. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växtläge: halvskugga</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Höjd: 15-25 m</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växtzon: ca 1-3<br></span></p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Kymin': nuvarande höjd ca 30–40 cm - 2 år gamla</strong><br><br>'Kymin' är en georgisk sort framtagen i samarbete med kinesiska teförädlare, med syftet att odla sorter lämpliga för Keemun-liknande teer under kallare förhållanden. Den kombinerar kinesisk smakprofil med den georgiska tebuskens tålighet mot kyla och torka. Växtsättet är upprätt och bladen är medelstora – en mångsidig sort som lämpar sig för svart och vitt te.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a href="https://gretaste.se/" title="Gretas Te ~ unika teer" rel="noopener" style="color: rgb(78, 153, 29);" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Lavandin av sorten 'Grosso': nuvarande höjd 20–30 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lavandin<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula × intermedia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lavandin 'Grosso' är en av de mest odlade lavandinsorterna i kommersiell produktion – särskilt i Frankrike där den odlas i stor skala för sin höga halt av eterisk olja och tydliga, klassiska lavendeldoft. Det är en robust och kraftigväxande sort som passar lika bra i örtträdgården som i större planteringar. Lavandin är högre än äkta lavandel och lämpar sig därför bättre till syften av en lågväxande häck. </p> <p>Blommorna används till torkning, lavendelpåsar, teblandningar, örtsalt och naturlig kroppsvård. Lavandin har traditionellt använts för att skapa ro, lindra huvudvärk och stötta sömnen – ofta i form av doftpåsar eller avkok.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt, väldränerat och gärna kalkrikt läge. 'Grosso' är kraftigare än vanlig lavendel och bildar snabbt stora, täta plantor. Passar utmärkt som låg häck eller som solitär i större örtrabatter. Klipps ner efter blomning för att bevara formen och främja ny tillväxt. Tål värme och torka väl, men kräver dränering för att klara vintern.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 60–80 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5 (med god dränering)<br><strong>Blomning:</strong> Juli–augusti<br></p>

<p>Daddelplommon i 2 olika storlekar:</p> <ul> <li>Höjd: 100-125 cm<span></span><meta charset="utf-8"> </li> <li> <meta charset="utf-8">Höjd: 140-160 cm <strong>[ENDAST FÖR UPPHÄMTNING]</strong> </li> </ul> <p>Endast 1 planta behövs för att sätta frukt. Frukterna innehåller i dessa fall inga fröer. För fröproduktion behövs 1 till individ. </p> <p><em>Bild tagen i januari varför inga blad syns på trädet. </em></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Daddelplommon, Date Plum, Caucasian Persimmon, Lilac Persimmon, <meta charset="utf-8"> Lotus Persimmon</span><br><strong>Vetenskapligt namn:<span> </span></strong><em>Diospyros lotus<span><br></span></em><strong>Familj: </strong>Ebenaceae<span> </span></p> <div class="column"> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Odlas för sina ätbara frukter. Frukterna har en utsökt, smakrik smak när de är fullt mogna - nästan till den grad då de når övermognad. Innan dess är frukten väldigt sträv och osmakbar - lite likt omogna frukter hos släktingen Kaki (<em>Diospyrus kaki</em>) som dock inte riktigt håller sig sträv lika länge. Lustigt nog så kan frukten utveckla denna eftersökta smak i förtid om frukterna utsätts för en frost. </p> <p>Frukten kan torkas likt dadlar. När frukten torkas försvinner strävheten och smaken utvecklas till något som liknar dadlar. </p> <p>Frukten anses vara febernedsättande och fröna lugnande inom kinesisk medicin (Chopra. R. N., Nayar. S. L. &amp; Chopra. I. C.). </p> <p>Frukten innehåller cirka 1,9% protein, 0,2% fett, 47,7% kolhydrat, 1% diverse mineraler.</p> <p>Träet är hållbart, böjligt och motståndskraftigt mot röta. Används för byggen och snickeri. </p> <div title="Page 2" class="page"> <div class="section"> <div class="layoutArea"> <div class="column"> <h4> <strong>Odling:</strong> </h4> <p>Planteras i soligt, varmt och vindskyddat läge. Trivs bra i näringsrika, lätt leriga jordar. Ogillar våta jordar, trivs i en väldränerad jord.</p> <p>Plantor som fått stå ute och gå in i vinterdvala är mycket härdiga. Även på äldre träd är dock yngre nytillväxt på våren känslig för frost. Plantera gärna på en plats skyddad från tidig morgonsol om möjligt. Täcks gärna med halm och juteväv eller liknande under de första 1-2 vintrarna innan den hunnit etablera sig. </p> <p>Kan bli upp till 15 meter höga. Stora mörkgröna glänsande avlånga blad. Skadedjursresistent.</p> <p>Frukten mognar i okt-nov. Färgen övergår från gult till mörkbrunt, med en lätt genomskinlig egenskap, när frukten mognar.</p> <h4>Egenskaper:</h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 3-4 meter<br>Växtzon: 1-3, i växthus zon 5</p> </div> </div> </div> </div> </div>

<p><strong>Yaupon: nuvarande höjd 20–40 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> <meta charset="utf-8"><span>Yaupon, Yaupon Holly, Cassina, Black Drink Tree</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Ilex vomitoria</em><br><strong>Familj:</strong> Aquifoliaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Yaupon är en nordamerikansk växt med lång tradition som koffeinhaltig dryck hos ursprungsbefolkningen i sydöstra USA. Bladen rostas eller torkas och används till te som har en mild uppiggande effekt. Drycken påminner om yerba mate men är mjukare i smaken.<meta charset="utf-8"></p> <h4>Odling</h4> <p>Yaupon är en tålig växt som klarar temperaturer ner till cirka –18 °C (USDA zon 6–9) och kan därmed odlas på friland i landets mildaste delar, exempelvis i Skåne, på Gotland och längs västkusten. Trivs i sol till halvskugga i väldränerad jord. Tål både torka och vind bra när den etablerats. Lämplig även i kruka.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter (på sikt)<br><strong>Växtzon:</strong> 1 (friland i mildaste delar, annars kruka)<br><strong>USDA-zon</strong>: 6-9<br></p>

<p><strong>Orange Kryphallon av sorten 'Emerald Carpet': nuvarande storlek P9 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Orange Kryphallon, Taiwanhallon<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Rubus rolfei </em>(Syn.<em> Rubus pentalobus</em>)<br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Orange Kryphallon är en marktäckande hallonsläkting med ursprung i Taiwan och sydöstra Kina. Sorten 'Emerald Carpet' är särskilt uppskattad för sitt täta växtsätt och sitt dekorativa, vintergröna bladverk som får bronsröda toner på hösten.</p> <p>Den odlas främst som marktäckare i trädgårdar och slänter men bären är ätbara – små, orange och milda i smaken, och kan användas i sylt och desserter.</p> <p>Det Orangea Kryphallonet är inte lika kraftigväxande som det vanligare Kryphallonet (<em>R. tricolor</em>) och kan därför vara ett bättre alternativ om man är mer rädd om platsen man vill plantera på - med tiden bildar dock även den orangea kryphallonet en tät marktäckande matta, men den är något enklare att hålla efter.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad, gärna lätt sur jord. Tål torka när den är etablerad. Passar utmärkt som marktäckare i stenparti, på murar eller i slänter. Lågväxande och lättskött, sprider sig med utlöpare.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 10–20 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Tieguanyin': nuvarande höjd ca 40–50 cm - 4 år gamla</strong><br><br>'Tieguanyin' är en berömd sort från Anxi i Fujianprovinsen i Kina, traditionellt använd för att tillverka det klassiska oolong-teet med samma namn. Sorten har ett brett, horisontellt växtsätt och mellanstora blad som lämpar sig väl för produktion av både oolong och svart te. Den är anmärkningsvärt köldtålig för sitt ursprung och passar därför fint för försök till oolongproduktion även i nordligare odlingszoner.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p>Vit Lavendel av sorten 'Alba': nuvarande höjd 20-30 cm</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Vit Lavendel<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula angustifolia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Vit lavendel är en mindre vanlig färgvariant av den klassiska äkta lavendeln – en flerårig krydd- och läkeväxt med lång tradition i både hushåll, trädgård och naturmedicin. Sorten 'Alba' har rent vita blomspiror och silvergrått bladverk, och används precis som den blå lavendeln för doft, mat och medicin.</p> <p>Blommorna kan torkas och användas i teblandningar, bakning eller som dekoration i exempelvis lavendelsocker. Lavendel har traditionellt använts för att främja avslappning, stödja sömn och lugna matsmältningen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs bäst i soligt, torrt och varmt läge med väldränerad jord – gärna sand- eller grusblandad. Kalkrik jord är ett plus. 'Alba' blir något lägre än blå lavendel och passar fint i kanter, örtagårdar, krukor eller stenpartier. Klipps tillbaka efter blomning för att hålla formen och stimulera ny tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 30–50 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5 (väldränerat läge)<br><meta charset="utf-8"><strong>Blomning:</strong> Juni–juli<br></p>

<p>Cembratall av sorten 'Glauca'</p> <p>Cembratallen är en s k enbyggare<em>, </em>den har han- och honblommor på samma individ. Däremot är den inte <em>självfertil, </em>utan den behöver pollineras av en annan individ. Så för fruktsättning behövs 2 individer. </p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Cembratall, Brödtall<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Pinus cembra</em><br><strong>Familj:</strong> Pinaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Glauca' är en blågrön form av cembratall som delar alla de ätbara och användbara egenskaperna med arten, men med ett ännu mer dekorativt, silverblått bladverk.</p> <p>Precis som grundformen producerar den stora kottar med ätliga frön – så kallade pinjenötter – som kan ätas råa eller rostade. Nötterna är rika på fett och protein och har använts som livsmedel i Alperna i århundraden.</p> <p>Cembratallen är känd för att producera kottar i ung ålder - och låg höjd. Av dessa plantor på 30-35 cm är det några som redan har kottar på sig. </p> <p>Sorten kombinerar nytta och skönhet och lämpar sig både för självförsörjning och som långsamtväxande solitär i trädgården.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i sol till halvskugga i väldränerad, gärna lätt sur jord. 'Glauca' växer långsamt men stabilt och utvecklar på sikt en vacker, kompakt pyramidform. Mycket härdig mot kyla och snö. Lämplig för odling i stora trädgårdar, skogsträdgårdar eller som inslag i naturlika planteringar. För god nötproduktion rekommenderas plantering av flera träd.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 10–20 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6<br></p>

<p>Cembratall - nuvarande höjd: 10-20 cm<br></p> <p><meta charset="utf-8">Cembratallen är en s k enbyggare<em>, </em>den har han- och honblommor på samma individ. Däremot är den inte <em>självfertil, </em>utan den behöver pollineras av en annan individ. Så för fruktsättning behövs 2 individer. </p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Cembratall, Brödtall<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Pinus cembra</em><br><strong>Familj:</strong> Pinaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Cembratallen härstammar från Alperna och Karpaterna och har använts i generationer för både landskapsplantering och nötskörd.</p> <p>Trädet är långsamtväxande, mycket härdigt och uppskattat för sin eleganta, smala siluett samt de dekorativa kottarna som producerar ätliga frön – så kallade pinjenötter. Nötterna kan ätas råa eller rostade och har en mild, nötig smak. I ursprungsområdena används de traditionellt i bakverk och matlagning, precis som pinjenötter från andra tallarter.</p> <p><meta charset="utf-8">Cembratallen är känd för att ge nötter i ung ålder - och låg höjd. Plantor på bara 30-35 cm kan bära kottar. </p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i sol till lätt halvskugga i väldränerad, gärna lätt sur jord. Trivs bra i vindskyddade lägen men är även tålig mot kyla och snö. Kräver tålamod – tillväxten är långsam men stabil. Kan användas som prydnads- eller skogsträd, och är särskilt vacker som solitär i större trädgårdar.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 10–25 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6<br></p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Longjing 43': nuvarande höjd ca 40–50 cm - 4 år gamla</strong><br><br>'Longjing 43' är en väletablerad sort från Zhejiang-provinsen i Kina, framtagen särskilt för att producera högkvalitativt grönt te. Den odlas på hög höjd och har god köld- och torktålighet, vilket gör den lämplig för odling även i nordligare klimat. Bladen är mellanstora med klassiskt utseende och tydlig aromprofil – perfekt för dig som vill producera eget Longjing-liknande grönt te hemma.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a href="https://gretaste.se/" title="Gretas Te ~ unika teer" rel="noopener" style="color: rgb(78, 153, 29);" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>