Buskskiktet - Plantor

<p>1st Gojiplanta: 2 år gammal - redo att gå i blom = bära frukt</p> <p><meta charset="utf-8">Nuvarande höjd 20-40 cm</p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Goji, Bocktörne<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><span> </span><em>Lycium barbarum<br></em><strong>Familj:</strong> <span>Solanaceae</span></p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong><br><br>Gojibär är en utav de mest populära "superfoods" (begrepp för mat med särskilt höga näringsvärden) och används ofta i müsli, smoothies, sallader och bröd eller äts helt enkelt som de är. Anledningen till populariteten är troligtvis för att gojibäret är ett av de mest näringstäta bär som finns. Det är rikt på vitaminer och mineraler såväl som omega-3 och antioxidanter. Gojibäret har även ett särskilt högt proteininnehåll på hela 10g per/100g, vilket är väldigt ovanligt bland frukt o bär. Smaken är söt med inslag av tranbär och körsbär. Vanligtvis torkar man bären innan användning.</p> <p>Det röda gojibäret är rikare på karotenoider än det<span> </span><span style="color: #4e991d;"><strong><a style="color: #4e991d;" title="Svart Goji (Lycium ruthenicum)" href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" target="_blank">svarta gojibäret</a></strong></span>, medan det svarta är rikare på antioxidanter. </p> <p>Roten används inom örtmedicin för bl.a. sina leverrensande egenskaper.</p> <p>Bladen används i Asien i grytor och soppor eller görs te på.</p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p>Goji växer vilt i Asien och har sedan den förts in i Sverige även börjat spridas på naturlig väg här. Växten är en lövfällande buske som vanligen blir 80-200 cm hög.</p> <p>Plantan är väldigt lättskött och härdig för både salt o vind. Trivs bra i både sol och halvskugga - goji är en anpassningsbar växt. </p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol/halvskugga<br>Höjd: upp till 3 meter (ofta runt 2m)<br>Växtzon: 1-4</p>

<p>Dessa tebuskar är av en härdigare sort framförädlad i Nederländerna just för deras goda härdighet och förmåga att odlas utomhus året runt i vårt klimat. </p> <p>Tebuskar/-träd 'Tea By Me':</p> <ul> <li><span>Höjd: 30-40 cm</span></li> <li>Höjd: 40-50 cm</li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p>Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.</p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat P<em>u'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> P<strong>u'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span></p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol-halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br>Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p>Dessa tebuskar är av en icke-sort, men de har visat riktigt god härdighet och fin tillväxt efter deras första övervintring på vår lilla teplantage intill Kävlingeån.</p> <p>Tebuskar/-träd i olika storlekar: </p> <ul> <li><span>Höjd: 30-50 cm</span></li> <li>Höjd: 50-70 cm</li> </ul> <p><a href="https://tradgardsdags.nu/products/tebuske-tetrad-tea-by-me-camellia-sinensis-2-3-ar-30-50-cm" title="Tebuske 'Tea By Me': Härdig sort (Camellia sinensis) 2 &amp; 3 år 30-50 cm" rel="noopener" target="_blank"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>Letar du efter den härdigare sorten 'Tea By Me'? - Följ denna länk.</strong></span></a></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p>Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.</p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a href="https://gretaste.se/" title="Gretas Te ~ unika teer" rel="noopener" style="color: rgb(78, 153, 29);" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol-halvskugga<br>Höjd: 1-2 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC<br></p>

<p data-mce-fragment="1"><strong>Sötblad, även kallad för sitt sortnamn: 'Sweetleaf®': nuvarande höjd 30-50 cm</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> 'Sweetleaf®' Hallon, Sötblad, <meta charset="utf-8">'Sweetleaf®' Raspberry, Sugarleaf<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> <meta charset="utf-8"> <span>Rubus chingii var. suavissimus</span><br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Rosaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Sweetleaf® är en hallonart som härstammar från Kina, där den främst växer i de södra provinserna Guizhou, Guang Dong och Guangxi. Busken är hyfast okänd men börjar bli högt eftertraktad på grund av sin sötgivande förmåga och härdiga egenskaper. </p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span class="s1">Sweetleaf® kan beskrivas som ett mer härdigt alternativ till Stevia: då dess blad innehåller s k 'rubusosider' som ingår i samma glykosidgrupp som steviosider, samt då den är fullt vinterhärdig och t o m har ett kraftigt växtsätt. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><span class="s1"><meta charset="utf-8">De två glykosiderna steviosider och rubusosider är mycket jämförbara i deras kemiska struktur och har därför också en nära identisk sötgivande effekt. Den kemiska molekylen 'rubusosid' i sin rena form är cirka 200 gånger sötare än kommersiellt raffinerat socker från sockerbetor i sin rena form.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Även färska blad har enorm sötma. Om du tuggar på ett blad smakar det ganska neutralt "grönt" först, innan en utmärkande, bred, matt sötma tar över smaksinnet.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span class="s1">Sweetleaf<meta charset="utf-8">® har ingen udda bismak, vilket stevia ofta kritiseras för. </span><span class="s1"><meta charset="utf-8"></span></p> <p data-mce-fragment="1"><span class="s1"><meta charset="utf-8">För att använda Sweetleaf®: riv eller skär de färska nyskördade bladen i bitar och skålla dem sedan med uppkokat vatten. I processen frigörs de sötgivande ämnena från bladen och absorberas av vattnet. Mängden blad som används är enbart en smaksak. Vissa gillar det lite sötare (fler blad); andra gillar det inte riktigt så sött (färre blad). Dessutom kan du även gnugga bladen i handflatorna innan du skållar dem, så bladstrukturen bryts ned och sötningsämnena lättare kan fly från cellerna.</span></p> <p data-mce-fragment="1">Bladen kan även användas som sötgivande i torkad form, pulveriserade eller genom att koka en sirap på dem.</p> <p data-mce-fragment="1">Passar bra till att söta bl a téer och bakverk.</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span><meta charset="utf-8"> <em data-mce-fragment="1">Rubus chingii var. suavissimus</em> är en av fyra arter som används i Guangxi, Kina för att göra etnomedicinen tiancha (sött te).</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p class="p1"><span class="s1">Sweetleaf® är en kraftigt växande och lövfällande buske. De snabbväxande skotten har enorm vigör med upprätt växtsätt och når en sluthöjd på cirka 250 cm. På grund av den markanta växtkraften är de färska skotten mycket toleranta för beskärning och växer snabbt ut igen.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">De färska, gröna skotten är tungt beväpnade med taggar, men det är inte av största betydelse eftersom endast bladen är av intresse. Bladen har en slående, femflikig form.</span></p> <p class="p1">Odlas bäst i en väldränerad jord i soligt till halvskuggigt <meta charset="utf-8">läge. Generellt tolerant mot många olika jordar. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol - halvskugga<br data-mce-fragment="1">Höjd: 1,5-2,5 m<br>Växtzon: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1">Gul Goji: redo att gå i blom = bära frukt</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Gul Goji, Gult Gojibär, Gul Bocktörne<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Lycium barbarum</em><em data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Solanaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Gult Gojibär ingår i samma släkte som det<span> </span><span style="color: #4e991d;"><a style="color: #4e991d;" title="Goji (Lycium chinense)" href="https://tradgardsdags.nu/products/gojibar-bocktorne-lycium-chinense" target="_blank" rel="noopener noreferrer"><strong>röda</strong></a></span><span> </span>och det<span> </span><span style="color: #4e991d;"><a style="color: #4e991d;" title="Svart Goji (Lycium ruthenicum)" href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" target="_blank" rel="noopener noreferrer"><strong>svarta gojibäret</strong></a></span><span> </span>och är likt sina släktingar ett näringsrikt bär, särskilt på vitaminer och proteiner. Till skillnad från det röda gojibäret innehåller gula gojibär inga bitterämnen och har även ett lägre sockerinnehåll.</p> <p data-mce-fragment="1">Gula gojibär kan ätas råa som dem är, användas i sallader eller torkas för att tillföras i müsli eller i bakverk. Man kan också helt enkelt göra en dryck på dem, likt svarta gojibär.</p> <p data-mce-fragment="1">Både gula och svarta gojibär är relativt ovanligt i Sverige än så länge, så här är chansen att ha något utstickande och nyttigt i odlingen!</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Gul Goji är en härdig buske som klarar många minusgrader och är därför lämpad för utomhusodling i Sverige, antingen i kruka eller på friland. Busken växer bra i både sand-, lerjordar och allt däremellan, så länge jorden är väldränerad. Den trivs i soliga lägen och är relativt okänslig mot torka, vind och salter.</p> <p data-mce-fragment="1">Busken har även ett kraftigt rotsystem som binder marken bra. Dess tåliga egenskaper gör den till en effektiv växt i maritima kustklimat med mycket vind.</p> <p data-mce-fragment="1">Gul Goji är en tacksam växt som inte kräver mycket skötsel.</p> <p data-mce-fragment="1">Busken blir 1-3 meter. Buskens växtsätt gör den lämplig att binda upp på snören längs med en fasad för att växa som fasadtäckare. Oavsett om den växer mot fasad eller inte, ge den något att klättra på / växa emot så växer busken snabbare.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 1-3 m<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-4</p>

<p>Dvärg-Mullbär Mojo Berry® 'Matsunaga': nuvarande höjd 40-50 cm</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Dvärg-Mullbär, Mojo Berry® <strong><br>Vetenskapligt namn:</strong><em> Morus rotundiloba<br></em><strong>Familj:</strong> Moraceae</p> <h4><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong></h4> <p class="p1">Mojo Berry® är en kortvuxen mullbärssort som ger frukt både på äldre och nya grenar, vilket innebär att du kan plocka mullbär under det första året, till skillnad från de vanliga 5 eller 6 åren som det tar de flesta andra mullbär.</p> <p class="p1">Denna dvärgformade, kompakta sort når bara en höjd av cirka 1,5 m (jämfört med vanliga mullbär som kan bli upp till 6-8 m höga) vilket gör den lämplig för alla trädgårdar.</p> <p class="p1">Till skillnad från andra sorter som endast producerar frukt under en 3-veckorsperiod mot slutet av sommaren, producerar Mojo Berry® bär under en mycket lång period, från maj ända fram till september.</p> <p class="p1">Frukterna går utmärkt att använda till sylt, tårta eller andra rätter.</p> <p>Mojo Berry® är vacker som solitärträd i kruka på terrassen/uteplatsen eller i en kruka med samplantering tillsammans med andra växter och är även fin som häckväxt/avgränsare.</p> <p><strong>Allmänt om Mullbär:</strong></p> <p><span></span><span>Mullbärsträd är en av våra äldsta kulturväxter. Det svarta mullbärsträdet härstammar likt den vita varianten, </span><a rel="noopener noreferrer" title="Vitt mullbär (Morus alba)" href="https://tradgardsdags.nu/products/vitt-mullbar-morus-alba" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;">Morus alba</span></strong></a><span>, från Västasien - däremot kom det svarta mullbärsträdet till Europa ett par hundra år före det vita. De första fynden av kännedom om det svarta mullbärsträdet var redan ca 300 f.Kr. Möjligtvis kan det vara så att Morus nigra härstammar något längre åt det sydvästliga hållet (närmare Europa) i Västasien än släktingen Morus alba, och att det är därför Morus nigra även har en lite sämre härdighet i kyliga klimat än släktingen.</span></p> <p><span>Traditionellt sett användes det svarta mullbäret till att framställa vin och smink - tack vare sin höga koncentration av antocyaniner vilka ger bäret sin djupt mörka färg. Men bären odlades även för färsk konsumtion. </span></p> <p><span>Till skillnad från det vita mullbärsträdets frukter som kan variera i färg, är det svarta mullbärsträdets frukter alltid svarta vid mognad. Det svarta mulbäret är även syrligare.</span></p> <p>Bären är rika på antioxidanter och anses, likt te på mullbärsblad, kunna bidra till att balansera blodsockernivån. Detta är tack vare<span> </span><span>innehåll av ämnet MFE som stabiliserar blodsockernivån och därmed dämpar kroppens sötsug. Därför är mullbär ett vanligt substitut för de som vill bli av med sötsuget. </span></p> <p>På grund av bärens ovanligt höga näringsinnehåll anses mullbär, likt <a rel="noopener noreferrer" title="Goji (Lycium barbarum)" href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;">gojibäret</span></strong></a>, vara en så kallad "superfood".</p> <p>Förutom mullbärsvin kan man även göra saft och sylt på bären.</p> <p>På bladen kan man brygga hälsosamt te som historiskt har druckits i Kina och som på senare tid har börjat bli populärt i Asien igen. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Mojo Berry® är härdig ner till -10<span>°</span><span>C = odling på friland zon 1-2</span>. Om man vintertäcker trädet med fårull eller liknande kan det klara sig ute på friland ända upp till zon 5. Alternativt odla i kruka och ställ i växthus/förråd över vintern.</p> <p>Trädet klarar av att växa i de flesta jordar men trivs bäst i luckra, näringsrika jordar. Tålig i blåsiga kustklimat men optimal tillväxt ges i varma, vindskyddade lägen.</p> <p>Passar bra som spaljéträd då grenarna är<span> </span>lättböjliga.</p> <p>Mullbärsträd passar även bra i skogsträgårdar då det är en populär värdväxt bland många organismer och ger återkommande skördar utan större skötsel samt skyddar växter i nedre lager.</p> <p>Mullbär är självfertila vilket betyder att det endast behövs ett träd för att ge frukt.</p> <p>Beskär på vintern när trädet är i dvala för att undvika att trädet "blöder" överdrivet, något som annars är en vanlig egenskap hos<span> </span>mullbärsväxter. </p> <p>Bären mognar kontinuerligt från maj till september.</p> <p><strong></strong>Bären skördas när färgen övergått från rött till kolsvart. Ett tips är att plocka bären med nål för att undvika att de kläms sönder mellan fingrarna.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: runt 150 cm<br>Växtzon: 1-2 på friland, 1-5 med vintertäckning eller i växthus</p>

<p data-mce-fragment="1">1st planta Jordgubbshallon: 2 år gammal</p> <p data-mce-fragment="1">Nu i större storlek: C2 kruka och 40-60 cm hög</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnamn:</strong> Jordgubbshallon, Balloon Berry, Strawberry Raspberry<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><span data-mce-fragment="1"> <em>Rubus illecebrosus</em></span><em data-mce-fragment="1"><br></em><strong>Familj:</strong> <span data-mce-fragment="1">Rosaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Jordgubbshallonet härstammar från Japan och ingår i samma släkte som vårt vanliga hallon (<em>Rubus idaeus</em>), men har ett utseende likt en jordgubb.</span></p> <p data-mce-fragment="1">Smaken påminner om mullbäret. Passar att göras sylt på. Man kan även äta bären som de är. Dock anses bären utveckla mer smak vid tillagning. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Lättodlad. Trivs i soligt läge. Växer bra i de flesta jordar, men vill man ha bra skörd bör en näringsrik jord användas.</p> <p data-mce-fragment="1">Sprider sig lätt via rotskott och bildar et marktäckande buskage.</p> <p data-mce-fragment="1">Självpollinerande. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol/halvskugga<br data-mce-fragment="1">Höjd: 50-100 cm<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-5</p>

<p data-mce-fragment="1"><strong>Hanplanta Tasmansk Bergspeppar: nuvarande höjd 20-40 cm</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><a rel="noopener noreferrer" title="Tasmansk Bergspeppar Honplanta 20-40 cm (Tasmannia lanceolata)" href="https://tradgardsdags.nu/products/tasmansk-peppar-bergspeppar-20-40-cm-tasmannia-lanceolata" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;">Följ denna länk för honplantor</span></strong></a>.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnamn:</strong><span> Tasmansk Peppar, Bergspeppar, Tasmanpeppar, Tasmanian Pepperberry, Mountain Pepper, Pepper Tree</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Tasmannia lanceolata </span></em>(syn. <em><span>Drimys aromatica</span></em>)<em><br></em><strong>Familj:</strong> Winteraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Tasmansk Bergspeppar är en buske från de svala bergsområdena i sydöstra Australien och Tasmanien. Den har använts av ursprungsbefolkningen och senare europeiska bosättare för sina aromatiska blad och bär. Hanplantan behövs som pollinatör för att honplantan ska bära bär. Både blad och bär används som krydda – smaken är pepprig, frisk och något sötaktig, med en stickande hetta som påminner om rosépeppar eller en mild chili. En örtmix med en tydligt peppar-underton, brukar beskriva smaken kort och gott.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i halvskugga till skugga i fukthållande, väldränerad och sur jord. Skyddas från starka vindar och vintertorka. Kan odlas i större kruka eller på friland i skyddade lägen i mildare klimat. Hanplanta krävs för att honplantor ska ge bär.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Halvskugga till skugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–3 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3 (skyddat läge)</p>

<p><strong>Tasmansk Bergspeppar nuvarande h</strong><strong>öjd 20-40 cm</strong></p> <p><strong><span style="color: #4e991d;"><a rel="noopener noreferrer" title="Tasmansk Bergspeppar Hanplanta 20-40 cm (Tasmannia lanceolata)" href="https://tradgardsdags.nu/products/tasmansk-bergspeppar-hanplanta-20-40-cm-tasmannia-lanceolata" style="color: #4e991d;" target="_blank">Följ denna länk för hanplantor</a></span>.</strong></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Tasmansk Peppar, Bergspeppar, Tasmanpeppar, Tasmanian Pepperberry, Mountain Pepper, Pepper Tree</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Tasmannia lanceolata </span></em>(syn. <em><span>Drimys aromatica</span></em>)<em><br></em><strong>Familj:</strong> Winteraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Tasmansk bergspeppar är en kryddväxt hemmahörande i bergsområdena i sydöstra Australien och Tasmanien. Honplantan producerar de dekorativa och smakrika bären – djupt blålila, starkt kryddiga och med en karaktäristisk hetta. Både bär och blad används färska eller torkade i matlagning, exempelvis i grytor, såser eller som pepparsubstitut. För bärskörd behövs en hanplanta i närheten för pollinering. <meta charset="utf-8">En örtmix med en tydligt peppar-underton, brukar beskriva smaken kort och gott.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i halvskugga till skugga i fukthållande, väldränerad och sur jord. Behöver skydd från starka vindar och uttorkande vintersol. Passar i större kruka eller på skyddad plats i trädgården i mildare delar av landet.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Halvskugga till skugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–3 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3 (skyddat läge)</p>

<p>'Tearoma®' är en tesort förädlad i Schweiz för sin goda härdighet och förmåga att odlas utomshus året runt i vårt klimat. Det är fortfarande ett nytt fenomen att man kan odla te i Sverige, det är inte alla tesorter som klarar sig men de som har bäst härdighet på marknaden idag är denna sort samt ett par sorter från Georgien - <a href="https://tradgardsdags.nu/collections/tesorter" title="Olika sorter härdiga tebuskar | Plantavdelning | Trädgårdsdags" rel="noopener" target="_blank"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>se alla tesorter här.</strong></span></a></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol-halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC<br></p>

<p><meta charset="utf-8"><strong>Gul Goumi / Koreansk Silverbuske Pointilla® 'Fortunella': nuvarande höjd 80–120 cm</strong></p> <p>2 st individer rekommenderas för god pollinering</p> <p><strong></strong><strong>Trivialnamn:</strong> Gul Goumi, Koreansk Silverbuske<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Elaeagnus umbellata</em><br><strong>Familj:</strong> Elaeagnaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Fortunella' är en ovanlig variant av goumi med dekorativa, gulorange bär som har en frisk, söt-syrlig smak. Bären används färska eller till sylt, gelé, saft och vin. Växten har odlats i Östasien både som nyttoväxt och som markförbättrare tack vare sin förmåga att fixera kväve.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad jord. Lättodlad, torktålig och kan användas som vindskydd eller friväxande häck.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–4</p>

<p data-mce-fragment="1"><strong>Svart Goji: nuvarande höjd 10-20 cm</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Frösådda plantor, uppvuxna i svenskt klimat</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Svart Goji, Ryskt Bocktörne<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> </em><em data-mce-fragment="1">Lycium ruthenicum </em>Murr.<em data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong><span> </span>Solanaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Svart Goji är, likt släktingen<span> </span><a title="Gojibär (Lycium barbarum)" href="https://tradgardsdags.nu/products/gojibar-bocktorne-lycium-chinense" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong style="color: #4e991d;">Goji (<em>Lycium barbarum</em>)</strong></span></a>, en rik källa av proteiner och vitaminer. Särskilt rikt är det svarta gojibäret på antocyaniner, med ett högre innehåll än blåbär. Busken har sitt ursprung i områdena kring tibetanska högplatån och södra Ryssland.</p> <p data-mce-fragment="1">Det är en växt som ännu inte fått mycket uppmärksamhet i väst, men den har sedan länge använts av urbefolkningen i sin naturliga växtmiljö. Överraskande nog använder urbefolkningen i små nordindiska samhällen bäret till att göra en salva för att motverka blindhet på kameler. Detta är möjligt tack vare bärets höga innehåll av<span> </span><em>lutein</em>.</p> <p data-mce-fragment="1">Bäret får sin djupt blålila färg från antocyaninerna, ett ämne som finns i ovanligt höga halter i det svarta gojibäret. Antocyaniner är samma ämne som färgar blåbären blåa och bidrar till många av dess nyttiga egenskaper. </p> <p data-mce-fragment="1">Mogna bär kan ätas råa, torkas eller tillagas.</p> <p data-mce-fragment="1">Det vanligaste sättet att konsumera svarta gojibär är att göra en s.k. infusion på dem. Detta görs bäst när de är helt färska, men det går även att göras med torkade bär. Det Svarta Gojibäret ger ifrån sig olika färger beroende på vilken typ av vatten som används. Vid mineralrikt vatten<span> </span><meta charset="utf-8">(basiskt: pH &gt;7) blir färgen djupt mörkblå och i surt vatten<span> </span><meta charset="utf-8">(pH &lt;7) blir färgen intensivt lila.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Svart Goji växer ursprungligen i mycket extrema klimat där den utsätts för torka, extrem kyla, höga salthalter och näringsfattiga jordar. Dessa faktorer har gjort det svarta gojibäret till en väldigt härdig växt. Den kan växa i temperaturer ner till -20 ºC.</p> <p data-mce-fragment="1">Det är en lättodlad buske som ofta ger rika skördar. Den växer gärna i väldränerade jordar (ofta sandjordar) och etablerar ett kraftigt rotsystem vilket gör den till en bra markbindare, t.ex. vid strandkanter. Den kan dessutom på naturlig väg bilda en tät vägg som skyddar mot den värsta blåsten. Trivs i ljusa lägen.</p> <p data-mce-fragment="1">Busken blir upp till 2 m och kan odlas utomhus på friland i Sverige. För att skydda den din Svart Goji-buske från de tuffaste svenska förhållandena kan du på sensommaren täcka plantans bas med halm, löv eller likn. - detta skyddar plantan från den svåraste kylan och förlänger odlingssäsongen.</p> <p data-mce-fragment="1">De mångtaliga bären går från gröna till svart/blålila i färg. Det är först då dem är redo för skörd. Detta sker sommar-höst. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 1-2 m<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-6</p>

<p data-mce-fragment="1"><strong>Svart Hallon av sorten 'Black Jewel' - nuvarande höjd 60-80 cm</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnamn: </strong>Svart Hallon 'Black Jewel'<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Rubus occidentalis<br></em><strong>Familj:</strong> <span data-mce-fragment="1">Rosaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Det svarta hallonet, <em>Rubus occidentalis, </em>är en svartfärgad variant av det vanligare röda hallonet, <em>Rubus ideaus.</em> Som framgår ovan är det dock två helt olika arter. Det svarta hallonet beskrivs som högst sjukdomsresistent, lättodlad och tidigbärande. Det svarta hallonet är även mer tåligt mot värme och torka. Bären behåller sin form flera dagar i kyl efter skörd.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Det svarta hallonet har även kallats "Kungen av bär" på grund av dess ansedda hälsofördelar. Bären innehåller höga nivåer av antioxidanter och även antocyaniner (den grupp ämnen som ger frukt och grönsaker dess mörka färg - blå/lila/svart) vilka verkar anti-inflammatoriskt och även kopplas till processer i kroppen i form av bl a förbättrat minne och ökad synförmåga.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Sorten 'Black Jewel' har bär med en hög sötma och en behaglig eftersmak som stannar kvar efter bären ätits. Bären har ett glansigt utseende och ger ett iögonfallande tillskott i odlingen.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Bären kan både torkas och frysas in för senare användning. De är goda i smoothies. Man kan även göra sylt och juice på svarta hallon. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Odla i en väldränerad jord på solig plats. De trivs allra bäst i en sandig jord rik på humus. För att ge plantan en humusrik jord kan du då mylla ner växtrester (t ex gräsklipp) i det översta jordlagret alternativt täcka jorden med ett lager växtrester.</p> <p data-mce-fragment="1">Svarta Hallon är en snabbväxande art. Det kan även vara bra att notera att det svarta hallonet är en högväxande hallonart, busken blir normalt 2-3 meter hög. </p> <p data-mce-fragment="1">Svart Hallon (<em>R. occidentalis</em>) sätter inte rotskott som det vanligare röda hallonet (<em>R. idaeus</em>). </p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 2-3 m<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-4</p>

<p><strong>Havtorn av den självfertila sorten 'Friesdorfer Orange': nuvarande höjd 40–50 cm</strong></p> <p><meta charset="utf-8">Självfertil sort = behöver enbart 1 planta för fruktsättning.<br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Havtorn, <meta charset="utf-8">Havstörne, Finnbär<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Hippophae rhamnoides</em><br><strong>Familj:</strong> Elaeagnaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Friesdorfer Orange' är en högavkastande havtornssort med stora, orange bär rika på C-vitamin. Bären används till saft, sylt, marmelad och olja.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt, öppet läge i väldränerad jord. Torktålig och härdig. Han- och honplantor behövs för bärproduktion.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Kolkhida': nuvarande höjd ca 30–40 cm - 2 år gamla</strong><br><br>'Kolkhida' är en georgisk sort framtagen på 1970-talet i regionen Samegrelo nära Svarta havet – en plats med långa traditioner av teodling i kallare och fuktiga förhållanden. Sorten är framtagen för att vara särskilt tålig mot både kyla och torka. Den har ett brett, horisontellt växtsätt och små, kompakta blad som gör den särskilt lämpad för skörd av unga toppskott för finare sorter av grönt, vitt och svart te.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Georgian Classic': nuvarande höjd ca 30–40 cm <meta charset="utf-8">- 2 år gamla</strong><meta charset="utf-8"></p> <p>'Georgian Classic' är en traditionell och robust sort från en av de äldsta teplantagerna i Kaukasusbergen i västra Georgien. Regionen har en lång historia av teodling, och den här sorten har odlats och förädlats i generationer för att klara både kyla och torka. <meta charset="utf-8">'Georgian Classic' lämpar sig särskilt bra för att producera grönt, svart och vitt te. Handplockade och varsamt bearbetade ger bladen ett smakrikt och fylligt te med tydlig karaktär.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a href="https://gretaste.se/" title="Gretas Te ~ unika teer" rel="noopener" style="color: rgb(78, 153, 29);" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><meta charset="utf-8"><strong>Röd Goumi / Koreansk Silverbuske Pointilla® 'Sweet'N'Sour': nuvarande höjd 60–80 cm</strong></p> <p>2 st individer rekommenderas för god pollinering</p> <p><strong></strong><strong>Trivialnamn:</strong> Röd Goumi, Koreansk Silverbuske<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Elaeagnus umbellata</em><br><strong>Familj:</strong> Elaeagnaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Röd goumi är en nyttig buske med ursprung i Östasien. 'Sweet'N'Sour' ger rikligt med röda bär med frisk, syrlig smak. Bären används färska, till sylt, gelé, saft och vin. Bären är rika på C-vitamin och antioxidanter.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad jord. Torktålig och härdig. Fixerar kväve i jorden och förbättrar marken.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–4</p>

<p>Blåbärstry 'Zojka': nuvarande höjd 40-60 cm</p> <p><meta charset="utf-8">Dessa plantor är i mogen ålder och vissa av de bär redan frukt.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Blåbärstry, Honungsbär, Bärtry, Haskap Berry, Honeyberry, Blue Honeysuckle<strong><br>Vetenskapligt namn:</strong><em> Lonicera caerulea var. kamtschatica</em><em><br></em><strong>Familj:</strong> Caprifoliaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Zojka' är en rysk-polsk sort som ger stora, avlånga bär med fin sötma och svag syrlighet. Bären är goda färska och utmärkta till sylt, saft och bakverk. Sorten är rikbärande och blommar tidigt, vilket ger skörd tidigt på sommaren. Blåbärstry har använts i generationer i Ryssland och Östeuropa för sin tidiga och rikliga skörd.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad, fukthållande jord. Plantera gärna med annan sort för bättre skörd. Tålig och mycket härdig buske som klarar kalla vintrar och växlande vårväder.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol / halvskugga<br>Höjd: 160 cm<br>Växtzon: 1-7</p>

<p>Taybär av den taggfria sorten 'Buckingham Tayberry': nuvarande höjd 60-80 cm<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Taybär, Boysenbär, Björnhallon<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Rubus fruticosus x ideaus<br></em><strong>Familj:</strong> <span>Rosaceae</span></p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p>'Buckingham Tayberry' är en taggfri sort med t o m lena blad som producerar rikligt med goda bär. </p> <p>Taybärsbusken producerar stora, smakrika och saftiga vinröda bär som passar utmärkt att ätas direkt - men även till att göra saft, sylt och till och med vin på.</p> <p>Ett annat gott sätt att använda taybären är att baka en taybärspaj.</p> <p>Likt andra hybrider visar även Taybär god resistens mot växtsjukdomar. </p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p>Odla helst i en väldränerad, mullrik jord på en varm och solig plats. Trivs inte särskilt bra i i tunga lerjordar, torra, sandiga jordar eller vattendränkta marker.</p> <p>Taybärsbusken har ärvt sina långa och smala grenar från björnbäret och fungerar därav utmärkt att odlas klättrandes i en pergola, mot en vägg eller liknande. Buskens utveckling och hälsa gynnas överlag av något typ av stöd för grenarna. </p> <p>Bären mognar från mitten av juli till slutet av augusti. Bär formas på grenar som är åtminstone 2 år.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol/halvskugga<br>Höjd: 2 m<br>Växtzon: 1-2</p>

<p>Blåbärstry 'Wojtek': nuvarande höjd 40-60 cm</p> <p><meta charset="utf-8">Dessa plantor är i mogen ålder och vissa av de bär redan frukt.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Blåbärstry, Honungsbär, Bärtry, Haskap, Honeyberry, Haskap Berry, Blue Honeysuckle<strong><br>Vetenskapligt namn:</strong><em> Lonicera caerulea var. kamtschatica</em><em><br></em><strong>Familj:</strong> Caprifoliaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Wojtek' är en rysk-polsk sort känd för sina stora, saftiga bär med söt och mild smak. Bären används färska, till saft, sylt eller bakning. Sorten är rikbärande och pålitlig även under sämre vårväder. Blåbärstry är ett av de första bären som mognar på säsongen och har länge använts i kallare odlingsområden.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad men fukthållande jord. Planteras gärna tillsammans med annan sort för korspollinering och högre avkastning. Mycket härdig och tålig mot kyla och sjukdomar.</p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol / halvskugga<br>Höjd: 150-170 cm<br>Växtzon: 1-7</p>