Läkeväxter

FRÖN (50st/påse)

Trivialnamn: Svart mullbär, Svart mullbärsträd
Vetenskapligt namn: Morus nigra
Familj: Moraceae

Växthistoria & användning:

Mullbärsträd är en av våra äldsta kulturväxter. Det svarta mullbärsträdet härstammar likt den vita varianten, Morus alba, från Västasien - däremot kom det svarta mullbärsträdet till Europa ett par hundra år före det vita. De första fynden av kännedom om det svarta mullbärsträdet var redan ca 300 f.Kr. Möjligtvis kan det vara så att Morus nigra härstammar något längre åt det sydvästliga hållet (närmare Europa) i Västasien än släktingen Morus alba, och att det är därför Morus nigra även har en lite sämre härdighet i kyliga klimat än släktingen.

Traditionellt sett användes det svarta mullbäret till att framställa vin och smink - tack vare sin höga koncentration av antocyaniner vilka ger bäret sin djupt mörka färg. Men bären odlades även för färsk konsumtion. 

Till skillnad från det vita mullbärsträdets frukter som kan variera i färg, är det svarta mullbärsträdets frukter alltid svarta vid mognad. Det svarta mulbäret är även syrligare.

Bären är rika på antioxidanter och anses, likt te på mullbärsblad, kunna bidra till att balansera blodsockernivån. Detta är tack vare innehåll av ämnet MFE som stabiliserar blodsockernivån och därmed dämpar kroppens sötsug. Därför är mullbär ett vanligt substitut för de som vill bli av med sötsuget. 

På grund av bärens ovanligt höga näringsinnehåll anses mullbär, likt gojibäret, vara en så kallad "superfood".

Förutom mullbärsvin kan man även göra saft och sylt på bären.

På bladen kan man brygga hälsosamt te som historiskt har druckits i Kina och som på senare tid har börjat bli populärt i Asien igen. 

Odling:

Klarar temperaturer ner till -25°C. Trädet klarar av att växa i de flesta jordar men trivs bäst i luckra, näringsrika jordar. Tålig i blåsiga kustklimat men optimal tillväxt ges i varma, vindskyddade lägen.

Passar bra som spaljéträd då grenarna är lättböjliga.

Mullbärsträd passar även bra i skogsträgårdar då det är en populär värdväxt bland många organismer och ger återkommande skördar utan större skötsel samt skyddar växter i nedre lager.

Mullbär är självfertila vilket betyder att det endast behövs ett träd för att ge frukt.

Beskär på vintern när trädet är i dvala för att undvika att trädet "blöder" överdrivet, något som annars är en vanlig egenskap hos mullbärsväxter. 

Bären mognar kontinuerligt från mitten av sommaren till tidig höst.

Bären skördas när färgen övergått från rött till kolsvart. Ett tips är att plocka bären med nål för att undvika att de kläms sönder mellan fingrarna.

Sådd:

Mullbärsfrön gror bäst om de får en köldperiod på 2-3 månader. För att framkalla detta, blanda fröna med en liten mängd sand/torv/såjord och lägg i en plastpåse i kylen ovanstående period. Kolla med jämna mellanrum ifall något frö har grott i påsen. När köldperioden är klar, sprid försiktigt ut innehållet i påsen i en kruka med jord. 

Alternativt så utomhus i februari i glastäckt såbädd eller växthus. 

Det tar vanligtvis 2-4 veckor innan fröna gror. Vissa frön kan dock behöva ytterligare 12 månader innan de gror. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 5-10 m
Grotid: 1-12 månader
Växtzon: 1-4

FRÖN (10st/påse)

FRÖN (50st/påse)

Trivialnamn: Såpnejlika, Såpört, Tvålrot
Vetenskapligt namn: Saponaria officinalis
Familj: Caryophyllaceae

Växthistoria & användning:

Såpnejlika används precis som namnet antyder som tvål, schampo och tvättmedel. Såpnejlikan är en inhemsk nyttoväxt som i det traditionella Sverige ofta användes både till att tvätta textiler samt personhygien. Idag används den i kurer mot acne.

Hela växten är användbar, dvs. blommor, blad, rötter och stam. Såpnejlikan innehåller fettlösande ämnen som löddrar tillsammans med vatten. Högst koncentration av de fettlösande ämnena finns i roten. Den löddrande vätskan går sedan att tvätta i, använda som schampo & tvål eller som allmänt rengöringsmedel.

Trots sin giftighet används Saponaria officinalis i matlagning. Den fungerar som ett emulgeringsmedel i kommersiell tahini-produktion och bidrar till att skapa ett luftigt skum i ölbryggning. I Mellanöstern används roten som en tillsats i tillverkningen av halva för att stabilisera oljorna och ge den unika texturen som halva kännetecknas av.

Blommorna doftar sött på kvällarna och är flitiga när det kommer till att locka till sig pollinatörer.

Odling:

I och med att Såpnejlikan är anpassad till svenskt klimat är det inga svårigheter att odla den på friland här. Den trivs i de flesta jordar, allra bäst funkar något lerhaltiga jordar. Sol/halvskugga är bra lägen. Blir 30-100 cm hög beroende på växtplats.

Såpnejlika kan breda ut sig ordentligt via underjordiska utlöpare. Så välj noggrant var du planterar den. Gärna inhägnat och för sig själv ifall du inte vill att den ska ta över odlingen.

Sådd:

Sådd direkt på växtplatsen eller förkultivering inomhus. 1 cm djupt. Håll sådden fuktig vid inomhusodling. Om groning ej inträffat inom en månad placeras sådden i kylen ca en månad. 

Alternativt så utomhus i krukor eller på friland sep-nov. Fröerna gror kommande vår. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig 
Växtläge: sol/halvskugga
Höjd: 30-100 cm
Grotid: 1-3 mån
Växtzon: 1-5

FRÖN (15st/påse)

Trivialnamn: Johannesbröd, även kallad Carob
Vetenskapligt namn: Ceratonia siliqua
Familj: Fabaceae

Växthistoria & användning:

Johannesbröd är en vintergrön kulturväxt med en lång historia av olika användningsområden. Redan för tusentals år sedan användes Carob - som de torkade bönbaljorna kallas - som motvikt vid vägning av guld och ädelstenar. Kärnorna (fröna) inuti baljan vägde nämligen alltid 0,2 gram och det är därifrån måttet carat kommer ifrån.

Carob har även använts som läkemedel mot hosta och sålts som godis på apotek förr i tiden. Baljorna har ett naturligt sockerinnehåll på 30-50% och det tros vara en av anledningarna till att dem åts som tilltugg i romarriket.

Ett känt användningsområde idag är som substitut för kakao, i rostad och nedmalen form. Till skillnad från kakao, är carob fritt från bl.a. koffein och teobromin.

Ett annat vanligt användningsområde idag är det så kallade fruktkärnmjölet som utvinns från fröna. Fruktkärnmjöl är ett förtjockningsmedel som används i olika livsmedel, bland annat: glass och crème fraîche.

Carob innehåller många olika vitaminer, t.ex. vitamin A och B2 och har en smak som påminner om kola.

Carobträdet fixerar kväve upptagen från luftporer i marken via noduler som sitter på rötterna. Detta kväve används till trädets egna tillväxt och berikar som konsekvens även resten av växtplatsen. 

Odling:

I sin naturliga miljö runt medelhavet blir trädet 10–15 meter och får baljor uppemot 25cm långa. I Sverige odlas det bäst i kruka som flyttas ut under sommarhalvåret och övervintras svalt. I och med att trädet klarar minusgrader ner till ca -8 ºC innan trädet tar skada, är det teoretiskt sätt möjligt att ha det som uteträd på gynnsamma platser i Sverige. Men det är ett experiment i sig och rekommenderas testas när trädet vuxit till sig något.

För övrigt är Johannesbröd är torktålig och trivs i väldränerad/stenig jord på soliga platser. Undvik fuktiga miljöer och tunga lerjordar. Vattna när jorden torkat ut och tillsätt näring under sommarhalvåret om så önskas.

Omplantering till större kruka görs med fördel innan pålroten (den tjockaste huvudroten) vuxit ner till botten. Som med alla växter, är ett begränsat utrymme för tillväxt av pålroten lika med ett avsevärt avtagande av tillväxt av hela växten.

Johannesbrödsträd som växer i sin naturliga miljö kring Medelhavet är högproducerande träd som kan ge hela 400 kg bönbaljor varje år.

Sådd:

Blötlägg fröna i ljummet vatten 3 dygn innan sådd. Så i såjord. Täck med 2 cm jord. Håll sådden fuktig. Groningstid är ca 2-5 veckor och optimal groningstemperatur är 22-26 ºC.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: upp till 15 m
Grotid: 2-5 veckor

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Äkta Vallört
Vetenskapligt namn: Symphytum officinale
Familj: Boraginaceae

Växthistoria & användning:

Äkta Vallört är historiskt sett en väl använd växt inom behandling av olika åkommor. Men framförallt är den en väldigt effektiv ackumulator av näringsämnen, alltså en bra jordförbättrare. Vallört växer snabbt och rötterna är djupgående vilket ger växten tillgång till näring från djupare jordlager som annars oåtkomligt för de flesta växter. Det är till största del mineraler som kalium och kalcium som lagras i bladen, men även magnesium, järn, fosfor, mangan m.fl.

Bladen från vallörten kan klippas ner under året och användas som täckmaterial, alternativt myllas ner i jorden, för att göra näringsämnena tillgängliga för andra växter. Vallörtsbladen passar bra som gödning till fruktträd och bärbuskar tack vare dess innehåll av kalium och fosfor.

Vallörten har en lång växtperiod, tidig vinter till sen höst.

Om bladen inte klipps ner innan vintern vissnar de och ger på samma sätt näringstillskott till marken de växer på. Nya blad börjar växa fram på plantan direkt efter snösmältning.

Man kan även göra eget gödselvatten av vallört genom att fylla en behållare med bladen och sedan fylla med vatten upp till kanten. Låt stå i ett par dagar och blanda sedan gödselvattnet med 10 delar vatten för att vattna växterna med.

Effektiv som kantväxt vid gödselstackar för att förhindra näringsläckage, men även som kantväxt kring odlingar och andra ställen man inte vill att rotogräs ska sprida sig. Vallörtens täta rotsystem blir som en underjordisk vägg vilket gör det svårt för andra rötter att ta sig igenom.

Vallörten skapar en attraktiv miljö för andra växter i odlingen - vare sig det är att attrahera pollinatörer eller att fungera som ett naturligt gödselmedel.

Odling:

Vallört är en örtartad perenn. Den växer alltså kvar på platsen även efter att bladen vissnat under vintern.

Det är en oerhört lättskött växt och den är tolerant i val av växtplats. Den klarar av att växa i skugga samt våta marker och är därför en effektiv komponent i översvämmade och vattenmättade marker.

Den trivs även bra i torrare jordar på soliga platser trots att den mår bäst av en något fuktig miljö.

Sådd:

Så inomhus eller utomhus.

Om groning ej inträffat efter en månad vid inomhussådd placeras sådden i kylen en månad och tas sedan ut i rumstemperatur igen, alternativt ställs ut under vår- och sommartider.

Kan även sås utomhus på hösten för att ge fröerna en ”riktig vinter”. Fröerna gror på våren därefter.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: skugga/halvskugga/sol
Höjd: 50-100 cm
Grotid: 1-12 månader
Växtzon: 1-6

FRÖN (30st/påse)

Trivialnamn: Kariyat, Kalmegh, King of Bitters, Indian Echinacea, Nilavembu, Bhuin, Chirota, Neemba
Vetenskapligt namn: Andrographis paniculata 
Familj: Acanthaceae 

Växthistoria & användning:

Omtalad medicinalväxt, används även i Skandinavien som infektionshämmande vid förkylning m.m. Jämförs med Echinaceans helande egenskaper. Kariyat är även känd som "King of Bitters" för sin beska smak. 

Det är främst rötter och blad som används för att bl a lindra feber, hudbesvär, magbesvär samt för att förbättra aptiten. Kariyat är fylld av antioxidanter och används som förstärkare av immunförsvaret. 

Allmänt använd för att lindra förkylning genom sin förmåga att förkorta förkylningstiden. 

Torka blad och rötter och tillsätt i kokat vatten eller valfri varm dryck. Du kan även pulverisera torkade blad och konsumera på valfritt sätt. Alternativt gör en dekokt direkt på färska blad och rötter. Bladen äts ibland även färska i en blandning med andra grönsaker.

Grötomslag av växtdelar används för att lindra svullnader och pigmentbrister i huden (t ex vitiligo). Används även som lindrande av orm- och insektsbett. 

Attraktiv växt för bin, fjärilar och övriga pollinerare.

Extrakt på Kariyat-blad kan användas som ett ekologiskt bekämpningsmedel mot skadedjur på växter. Man blandar extraktet med vatten och sprayar på avsedd växt.

Odling:

Kariyat är en flerårig lågväxande buske som dock ofta odlas som annuell. Men övervintrar du växten frostfritt kan du ha användning av samma planta i flera år. 

Kariyat är en tålig växt som växer naturligt i många olika typer av miljöer: lågt liggande slätter, höglandssluttningar, kuster och vägkanter.

I odling är det en lättskött växt som trivs i många olika typer av jordar. Fuktiga jordar med god dränering är dock en fördel. Kan växa både i full skugga (t ex under högre träd och buskar) och i halvskugga men den växer som bäst i soliga, lätt skuggiga lägen.

Plantera med ett avstånd på ca 60cm x 30cm.

Toppa grenar för ett buskigare växtsätt.

Rötter bör skördas när bladverk börjar tappa färg eller vissna. 

Sådd:

Förkultiveras inomhus tidigt på året, alternativt sås direkt på friland i maj-juni.

Blötlägg fröna 1 dygn i förväg. Så i fuktig jord och täck gärna med plast försedd med små lufthål för att bibehålla fuktigheten.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / skugga / halvskugga
Höjd: 30 cm
Grotid: 3-10 dagar

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Vit Roselle, Vit Rosellhibiskus, White Sorrel 
Vetenskapligt namn: Hibiscus sabdariffa 
Familj: Malvaceae 

Växthistoria & användning:

Till skillnad från den mer allmänt kända röda rosellhibiskusen, har den vita rosellhibiskusen grön-vita foderblad (det man normalt brukar referera till "frukten" hos rosellehibiskus) mer djupt gula blommor och grön stam. Frukterna är även mindre hos vit roselle men den sammanlagda skörden är dock högre än från vanlig röd roselle.

Frukterna och bladen används på samma sätt som frukt o blad från vanlig roselle - juicen blir dock genomskinlig / amberfärgad istället för den vanliga rosellens djupt röda färg. 

Hibiscus sabdariffa hästammar från Afrika och spriddes därifrån till Asien och Karibien.

Används mest populärt till att göra juice (Agua de Jamaica) av de färska foderbladen, men man kan även låta de torka för att göra hibiskuste. Torkade foderblad används även som smaksättare av Gin. De färska bladen kan också användas som ett syrligt tillskott i sallader eller i soppor av asiatisk karaktär.

I Asien brukar bladen friteras, göras soppa på eller användas för tillreda rätter med t.ex. fisk, kyckling och nötkött.

Roselle används även ofta för sina hälsostärkande egenskaper.

Odling:

Roselle trivs i ljusa lägen. Odla inomhus i ljust fönster och flytta gärna ut på somrarna. Alternativt, så fröna direkt på friland när frostrisken är över.

Roselle odlas kommersiellt i ettårsperioder. I naturen är växten dock flerårig och det kan den även bli vid hemmaodling. Övervintring på ett ljust läge är en förutsättning för flerårighet i Sverige. Växer sig till ett litet träd / hög buske.

Sådd:

Blötlägg fröna 1 dygn i förväg. Så i fuktig jord och täck gärna med plast med små hål i för att bibehålla fuktigheten. Optimal temperatur för snabb groning är mellan 25-30 ºC, men fröna gror även vid 20+ ºC. Använd eventuellt en värmematta för bättre groningsförutsättningar.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: upp till 2 meter
Grotid: 7-30 dagar

FRÖN (50st/påse)

Trivialnamn: Afrikansk Kål, Spiderwisp, Shona Cabbage, African Cabbage, African Spider Flower
Vetenskapligt namn: Cleome gynandra 
Familj: Cleomaceae 

Växthistoria & användning:

Blad och skott används för att lägga in/pickla och ätas som sidorätt. De kan även kokas och ätas likt spenat eller tillsättas i grytor.

Hela växten är rik på vitaminer och ovanjordiska växtdelar har en pepprig, senapslik smak.

Malda frön kan användas som substitut för senap.

Odlas även i samband med andra grödor för sina skadedjursbortstötande egenskaper.

Vätska från blad och rötter används för att lindra öronvärk mm.

Odling:

Trivs bäst i en luftig, väldränerad och näringsrik jord i varma och soliga lägen. 

Afrikansk Kål är torktålig men trivs allra bäst i fuktiga jordar. 

Sådd: 

Så direkt på friland när frostrisken är över, alternativt förkultivera inomhus tidigt på året. Täck fröerna med ett mycket tunt lager jord. 

Egenskaper: 

Årighet: Ettårig 
Växtläge: sol / halvskugga 
Höjd: 60 cm 
Grotid: 5-14 dagar

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Gul Goji, Gult Gojibär, Gul Bocktörne
Vetenskapligt namn: Lycium barbarum
Familj: Solanaceae

Växthistoria & användning:

Gult Gojibär ingår i samma släkte som det röda och det svarta gojibäret och är likt sina släktingar ett näringsrikt bär, särskilt på vitaminer och proteiner. Till skillnad från det röda gojibäret innehåller gula gojibär inga bitterämnen och har även ett lägre sockerinnehåll.

Gula gojibär kan ätas råa som dem är, användas i sallader eller torkas för att tillföras i müsli eller i bakverk. Man kan också helt enkelt göra dryck på dem, likt svarta gojibär.

Både gula och svarta gojibär är relativt ovanligt i Sverige än så länge, så här är chansen att ha något ovanligt och nyttigt i odlingen!

Odling:

Gul Goji är en härdig buske som klarar många minusgrader och är därför lämpad för utomhusodling i Sverige, antingen i kruka eller på friland. Busken växer bra i både sand-, lerjordar och allt däremellan, så länge jorden är väldränerad. Den trivs i soliga lägen och är relativt okänslig mot torka, vind och salter.

Busken har även ett kraftigt rotsystem som binder marken bra. Dess tåliga egenskaper gör den till en effektiv växt i maritima kustklimat med mycket vind.

Gul Goji är en tacksam växt som inte kräver mycket skötsel.

Busken blir 1-3 meter. Buskens växtsätt gör den lämplig att binda upp på snören längs med en fasad för att växa som fasadtäckare. Oavsett om den växer mot fasad eller inte, ge den något att klättra på / växa emot så växer busken snabbare.

Sådd:

Fröna sås i fuktig såjord. Täck med ett tunt lager jord. Håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1-3 m
Grotid: 1-3 veckor
Växtzon: 1-6

FRÖN (5st/påse)

Trivialnamn: Koreansk Ginseng, Asian (Korean, Chinese, Japanese) Ginseng, Rénshēn, Insam, Ninjin
Vetenskapligt namn: Panax ginseng
Familj: Araliaceae

Växthistoria & användning:

Panax ginseng, även känd som Koreansk Ginseng, har en lång och rik historia som en viktig ört inom traditionell asiatisk medicin. Dess medicinska egenskaper och adaptogena förmågor har gjort den populär världen över för sina potentiella hälsofördelar.

Denna växt anses vara en adaptogen, vilket innebär att den kan hjälpa kroppen att anpassa sig till stress och främja en balanserad och frisk fysisk och mental hälsa. Koreansk Ginseng används ofta för att förbättra uthållighet, minska trötthet och boosta kognitiva funktioner.

Koreansk Ginseng används ofta i olika kosttillskott. Dess rötter har länge varit eftertraktade för sina hälsofrämjande förmågor och används även torkade i form av te, extrakt och pulver. Ginseng-te anses vara lugnande och kan bidra till att minska stress och förbättra sömnkvaliteten.

Odling:

Koreansk Ginseng är en flerårig växt som trivs bäst i skuggiga och fuktiga miljöer. För att efterlikna dess naturliga livsmiljö, bör den odlas i en väldränerad, fuktig jord med en pH-nivå på runt 5,5 till 6,5. Den föredrar även att växa i en svalare miljö och kan därför trivas i skuggiga områden, t ex under träd och buskar. För att visualisera dess optimala miljö, tänk: markvegetation i en skogsdunge.

Koreansk Ginseng är mycket köldtålig och klarar av att övervintra i vårt nordiska klimat.

Plantor är generellt sett långsamväxande, men de kan bli över 100 år gamla. 

Skörd av rötter görs vanligtvis efter år 4, det är även det år som plantor brukar gå i blom och sätta frö. Man kan såklart även vänta med att skörda ännu längre.

Sådd:

Lägg frön i sand/såjord. Börja med att hålla sådden varm och fuktig i cirka +18 till +22°C under 2-4 veckor. Därefter ger du sådden till en kall period (kylen fungerar bra) i ytterligare 4-6 veckor.

Du kan även överväga att så utomhus på friland, i kallbänkar eller kalla växthus. Detta har visat sig framgångsrikt även så sent som mars, april och maj.

Groning kan ta allt från 3 till 18 månader. Det må vara en lång och oregelbunden process, men även en spännande process.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: Skuggigt & fuktigt
Höjd: 30-60 cm
Grotid: 3-18 månader
Växtzon: 1-6

FRÖN (6st kapslar = ca 30st frön/påse)

Trivialnamn: Rysk Rot, Sibirisk Ginseng, Eleuthero, Kan Jang, Tajgarot
Vetenskapligt namn: Eleutherococcus senticosus
Familj: Araliaceae

Växthistoria & användning:

Sibirisk Ginseng, eller Rysk rot som den också kallas, är en frosttålig ”Ginseng-art” som ingår i samma familj som Koreansk Ginseng (Panax ginseng) och Amerikansk Ginseng (Panax quinquefolius). Den är inte besläktad med Indisk Ginseng.

Från denna Ginseng är det rotbarken som används för sina adaptogena egenskaper. Adaptogener kallas ämnen som hjälper kroppen att hantera olika typer av stress. Sibirisk Ginseng är välkänd bland atleter och används även för att behandla insomningsbesvär. Traditionellt använd inom Rysk/Kinesisk folkmedicin.

Stor del av den Sibirisk Ginseng som finns på marknaden är hela nermalda rötter, när det i själva verket enbart är barken från rötterna som innehåller de verksamma ämnena. Här ger det såklart fördel att odla själv då du styr hela processen på egen hand.

Odling:

Sibirisk Ginseng är en buske med ursprung från Nordostasien som ofta växer i skogar som undervegetation eller bildar täta snår. Busken är tornig och kan bli upp till 4 meter beroende på växtplats.

Den trivs bra utomhus i Sverige och har inte särskilt stora krav. I markväg klarar den allt från sand- till tunga lerjordar. Bäst trivs den dock i löv- och kompostblandad jord. Står gärna ljust till halvskugga. Kan även odlas i kruka.

För att skörda skär du alltså av en/flera av plantans underjordiska utlöpare och låter plantan växa kvar. Skala av barken från roten och kompostera/kasta bort veden innanför barken.

Det är en robust art med få kända skadegörare.

Blommorna blir gulvita/lila som sedan bildar svarta runda frukter i flock.

Sådd:

Fröer från Sibirisk Ginseng kan vara svårgrodda. Man bör stratifiera fröna för att optimera groningsförutsättningar. Detta kan göras genom att:

• Blötlägga fröer i 1 dygn
• Lägga i en tät plastpåse med sand/torv i kylen i 2-3 månader. Vissa fröer kan behöva ligga ett helt år.
• Så fröer i såjord, täck med 0,5 cm jord, håll sådden fuktig

Om inga frön har grott efter 4 månader (sedan avslutad stratifiering) kan du prova en av dessa två metoder:

1. Lämna fröna i jorden/krukan utomhus där du har sått dem för resten av året. Låt vintern vara den långa kylperiod de behöver. Se till att skydda jorden från kraftigt regn eller pickande fåglar med ett täckande nät eller liknande. Nästa vår kommer fröna förhoppningsvis att gro och de första skotten dyka upp ovanför jordytan.

2. Sätt fröna i en kruka med jord i kylen. Håll dem där tills efterföljande vår kommer. Flytta krukan utomhus i vårtid och vänta på groning.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: halvskugga/sol
Höjd: 2-4 m
Grotid: 2-4 mån
Växtzon: 1-7

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Ljuslila Himmelsärt, Segelärt, Klitoria, Light-purple Butterfly Pea 
Vetenskapligt namn: Clitoria ternatea
Familj: Fabaceae 

Växthistoria & användning:

En ljuslila variant av den vanligare Blå Himmelsärten. Denna variant har fyllda blommor. 

Storvuxen klätterväxt med ätbara blommor. Kan odlas som täckgröda emot staket eller som marktäckare.

Används för att färga mat, sötsaker och drycker. 

I Asien dricks te gjort direkt på blommorna. Ibland blandas det med citrongräs, honung och lime. 

Himmelsärt används även i traditionell medicin som avslappnande och minnesförbättrande.

Som jämförelse kan man tänka att te gjort på himmelsärt används i Asien på samma sätt som vi i Sverige använder kamomillte. 

Likt Goabönan är Himmelsärten regenerativ för marken genom att den fixerar kväve från luftporer i jorden samt fungerar bra som marktäckargröda. Däremot är Himmelsärten i regel inte härdig i Sverige till skillnad från Goabönan.

Odling:

Himmelsärten är en sol-älskande, snabbväxande växt som kvickt etablerar sig om den har något att klättra på.

Odling i kruka rekommenderas om man vill låta den bli flerårig i Sverige. Övervintras frostfritt. 

Klarar att växa i både fuktiga och torra jordar. Trivs förvånansvärt bra i tunga lerjordar. För odling i kruka bör en mullrik jord med god dränering användas. 

Toppa grenar för ett buskigare växtsätt.

Sådd:

Förkultiveras inomhus tidigt på året, alternativt sås ute i april-maj.

Blötlägg fröna 1 dygn i förväg. Så i fuktig jord och täck gärna med plast försedd med små lufthål för att bibehålla god fuktighet.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig 
Växtläge: sol 
Höjd: 150-300 cm 
Grotid: 10-20 dagar

FRÖN (50st/påse)

Trivialnamn: Citronbasilika, Afrikansk basilika, Hairy Basil, Lemon Basil
Vetenskapligt namn: Ocimum x africanum
Familj: Lamiaceae

Växthistoria & användning:

Citronbasilika är en hybridbasilika som uppstod genom korsning av Ocimum americanum och Ocimum basilicum. Den har en speciell citronaktig smak och arom som gör den utmärkt för matlagning, särskilt i sydamerikanska, afrikanska och asiatiska rätter. Den är vanligtvis lite mildare än den vanliga basilikan (Ocimum basilicum) och kan användas färsk eller torkad.

Citronbasilika används ofta i salsor, grytor, marinader och som smaksättning i drycker. Dess ljusa smak och friska aroma gör den också utmärkt för att göra te.

Citronbasilika har också medicinala egenskaper. Den har antiseptiska och antiinflammatoriska egenskaper och kan hjälpa till att lindra symtom från förkylningar och huvudvärk. Örten har också använts för att behandla magbesvär och högt blodtryck.

Citronbasilika är en utmärkt växt för odling i trädgården eller i krukor på en solig uteplats. Den är enkel att odla och ger en generös skörd av smakrika blad. Den är också en vacker växt med ljusa gröna blad och vackra vita blommor.

Så om du är en matälskare eller en trädgårdsentusiast, är citronbasilika definitivt en växt du bör prova odla. Den ger både god smak och hälsofördelar och är enkel att sköta. 

Odling:

Citronbasilika trivs i full sol eller halvskugga med god dränering. Den kräver regelbunden bevattning men jorden bör inte vara för blöt. Sätt i en kruka med gott om plats för rötterna så kan Citronbasilikan växa sig till ett flerårigt litet träd, likt den Heliga Basilikan. Detta förutsätter dock att du flyttar in växten före vintern då Citronbasilikan är frostkänslig. Du kan även plantera direkt i marken i växthus om du ser till att vintertemperaturen inte faller under 0 ºC. Alternativt odla direkt i marken som ettårig. 

Skär av blomställningar för att uppmuntra tillväxt av bladverk. Blomställningarna är dock ätbara och aromatiska likaså. 

Citronbasilikan är också känd för att vara resistent mot skadedjur och sjukdomar, och fungerar därmed bra som ett naturligt skydd för de växter man placerar den omkring. Det är dock ändå viktigt att hålla ett öga på eventuella tecken på svampangrepp eller insektsangrepp.

För att få en rik skörd av friska blad, så är det viktigt att hålla jorden fuktig, men inte blöt. Det är också viktigt att ge plantan tillräckligt med näring och plats för att växa.

Sådd:

För att så citronbasilika, fyll en kruka eller såddkärl med fuktig, väldränerad jord. Sprid fröerna jämnt över jorden och tryck ner dem försiktigt så att de får god kontakt med jordytan. Täck ej med jord.

För att bevara fuktigheten, täck sådden med plastfolie eller en plastpåse med lufthål. Sätt sedan sådden på en varm plats med god dränering och låt den stå tills fröerna har grott. Det brukar ta mellan 5-15 dagar för fröerna att gro.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: halvskugga/sol
Höjd: 30-150 cm
Grotid: 5-15 dagar

FRÖN (30st/påse) 

Trivialnamn: Grön Shiso, Bladmynta, Kinesisk Mynte, Veripeippi, Sesame Sauvage, Schwarznessel, Wilder Sesam, Beefsteak Plant, Shiso Zoku, Bai Su Zi
Vetenskapligt namn: Perilla frutescens
Familj: Lamiaceae 

Växthistoria & användning: 

Shiso, eller Bladmynta som örten kallas på svenska, härstammar ifrån Fjärran Östern: Korea, Japan, Kina m fl. Dess naturliga växtplats är från Himalaya till östra Asien där den ofta växer vild i fuktig, öppen skogsmark.

Både fröer, blad och unga skott/plantor används som krydda. Smaken kan anses obekant för västerländska smaksinnen till en början, vissa människor upptäcker kanel, andra koriander eller citrus. 

Skott eller små plantor läggs i sallader, medan äldre blad ofta används som garnering eller smaksättning. Användningsområdena för Shiso'n är dock vidspridda.

Större blad kan t ex användas för att slå in (wrap) bulgogi, en koreansk biffrätt. Blad från lilafärgade Shiso-sorter används i Japan för att färga och smaksätta inläggningar: t ex ingefära och plommon. Äldre blad kan även saltas och användas för smaksättning av tofu och som garnering till tempura. I och med att bladen har en "curryliknande" smak är dem en ingrediens i många soppor och grytor. Det är även vanligt att man gör rätter på ångade Shisoblad, t ex Perilla Leaf Kimchi. Bladen kan även torkas för senare användning. 

Outslagna blomknoppar används som garnering till soppor och andra maträtter, äts färska i sallader, läggs in (likt Kapris) eller wokas tillsammans med andra grönsaker.

Fröerna kan strös över sallader och maträtter. De är en av ingredienserna i de välkända kryddblandningarna 'Shichimi' och 'Seven Spice'. Man gör även energibars med just Shisofrön. Det är frön från de rödfärgade Shiso-sorterna som föredras vid kulinarisk användning.

Ur fröerna kan man även utvinna s k perillaolja, som används i industriella sammanhang - t ex parfymtillverkning och tandvårdsprodukter samt inom pappers- och färgindustrin. Oljan används dock även i kulinariska syften som smaksättning av godis och olika såser. Ur fröerna kan man också utvinna en olja som effektivt används för att behandla trä, likt linolja.

Fröerna innehåller cirka 21,5% protein, 43,4% fett, 11,3% kolhydrat, 4,4% mineraler av olika slag. Fröerna från Shison är även rika på linolensyra (ALA).

Shiso är en uppskattad medicinalväxt inom orientalisk medicin, där den benämns som en bitande, aromatisk och värmande ört. Både bladen, stjälkarna och fröna används. Bladen används vid behandling av förkylningar, luftvägsinfektion, kräkningar, buksmärtor m fl (Yeung. Him-Che.). Fröerna är antiastmatisk, hostdämpande, mjukgörande och slemlösande. Saften från bladen appliceras på skärsår och sår (Manandhar. N. P.). Extrakt från växten används internt vid behandling av astma, förkylningar och frossa, illamående, buksmärtor, matförgiftning och allergiska reaktioner (särskilt sådana från skaldjur), bronkit och förstoppning (Duke. J. A. and Ayensu. E. S.). Stjälkarna är ett traditionellt kinesiskt botemedel mot illamående på morgonen (Bown. D.).

Extrakt av örten har på senare tid börjat användas även i västvärlden, mot vissa allergier och som alternativ till antibiotika och kortison. De senaste ca 20 åren har det funnits ett intresse för örtens verkan mot astma (Almark L. & Flising L. - Svenska Örtasällskapet).

Odling:

Trivs bäst i en lätt, fuktighetsbevarande jord i soligt läge. Shison är ej frosttålig så den behöver övervintras frostfritt ifall man vill odla den som flerårig. Annars är den passande att odla som ettårig tack vare dess höga tillväxttakt.

Lättodlad, likt de flesta andra växter i familjen Lamiaceae: Grekiskt Bergste, Helig Basilika, Trädbasilika, Thaibasilika, Citronbasilika.

USDA-zon anges vara 7-10. Den ungefärliga översättningen från USDA zon 7-8 till vårt svenska system är växtzon 1-2. Men i och med att systemen inte mäts på samma vis är de inte direkt översättningsbara. Experiment kan göras på egen risk, finns chans för att plantornas rötter kan övervintra i landets allra mildaste delar, även om delen ovan jord fryser bort under vintern. 

Sådd:

Förkultivera inomhus, alternativt så utomhus på senvåren när jorden är varm. Fröna är ljusgroende - täck därav fröerna med ett ytterst tunt jordlager eller täck inte alls. Håll sådden fuktig. Ett sätt att behålla god fuktighet är att täcka sådden med plast försedd med lufthål.

Optimal groningstemperatur är 18-25 °C.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig i varmare klimat, annars ettårig
Växtläge: sol
Höjd: 60-100 cm
Grotid: 5-15 dagar
USDA-zon: 7-10

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Ljuslila Himmelsärt, Ljuslila Segelärt, Ljuslila Klitoria, Ljuslila Butterfly Pea 
Vetenskapligt namn: Clitoria ternatea
Familj: Fabaceae 

Växthistoria & användning:

Magentafärgad variant av den vanligare Blå Himmelsärten.

Storvuxen klätterväxt med ätbara blommor. Kan odlas som täckgröda emot staket eller som marktäckare.

Används för att färga mat, sötsaker och drycker. 

I Asien dricks te gjort direkt på blommorna. Ibland blandas det med citrongräs, honung och lime. 

Himmelsärt används även i traditionell medicin som avslappnande och minnesförbättrande.

Som jämförelse kan man tänka att te gjort på himmelsärt används i Asien på samma sätt som vi i Sverige använder kamomillte. 

Likt Goabönan är Himmelsärten regenerativ för marken genom att den fixerar kväve från luftporer i jorden samt fungerar bra som marktäckargröda. Däremot är Himmelsärten i regel inte härdig i Sverige till skillnad från Goabönan.

Odling:

Himmelsärten är en sol-älskande, snabbväxande växt som kvickt etablerar sig om den har något att klättra på.

Odling i kruka rekommenderas om man vill låta den bli flerårig i Sverige. Övervintras frostfritt. 

Klarar att växa i både fuktiga och torra jordar. Trivs förvånansvärt bra i tunga lerjordar. För odling i kruka bör en mullrik jord med god dränering användas. 

Toppa grenar för ett buskigare växtsätt.

Sådd:

Förkultiveras inomhus tidigt på året, alternativt sås ute i april-maj.

Blötlägg fröna 1 dygn i förväg. Så i fuktig jord och täck gärna med plast försedd med små lufthål för att bibehålla god fuktighet.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig 
Växtläge: sol 
Höjd: 150-300 cm 
Grotid: 10-20 dagar

FRÖN (20st/påse)

Trivialnamn: Japanskt Russinträd, Orientaliskt Russinträd, Raisin Tree, Chi-Chao Li
Vetenskapligt namn: Hovenia dulcis
Familj: Rhamnaceae

Växthistoria & användning:

Det Japanska Russinträdet ett härdigt träd som finns i Asien, från östra Kina och Korea till Himalaya där det växer på höjder upp till 2 000 m öh.

De köttiga, söta och väldoftande frukterna äts råa eller tillagade. När frukterna torkas får dem både en smak och ett utseende som påminner om russin.  

Ett extrakt gjort från frön, grenar och unga blad kan ätas likt honung och används även för att göra vin och godis (Facciola, S.).

Fröerna innehåller ca 15 % protein och 7,8 % fett (Duke. J. A. & Ayensu. E. S.).

Russinträdet har sedan länge använts i traditionella kinesiska, koreanska och japanska mediciner för att behandla en rad olika åkommor, däribland bakfylla (Hyun TK et al.). Frukterna från Russinträdet nämns redan i materia medica från Tangdynastin på 600-talet.

Modern forskning bekräftar att flavanonolen ampelopsin / dihydromyricetin (DHM), som återfinns hos växter i släktena Ampelopsis och Cercidiphyllum, kan minska symtomen på alkoholförgiftning och abstinens (Reich L.).

Extrakt av Hovenia dulcis finns kommersiellt tillgängliga och marknadsförs som ett botemedel mot efterverkningarna av överdriven alkoholkonsumtion.

Trädet är traditionellt känt för sina hälsofördelar vid konsumtion i teform.

Träet från Russinträdet är hårt och passar väl för tillverkning av möbler.

Odling:

Trivs bra i väldränerade, sandiga lerjordar i soligt och varmt läge. Skyddas gärna mot frost de första åren, därefter tål trädet ner mot -15°C. Om trädet däremot låts härdas mot kylan långsamt kan vävnaden låtas mogna (förhårdna) och då kan trädet vara härdig ända ned till -25°C (Huxley. A.).

Undvik kompakta och våta jordar.

Trädet anses vara snabbväxande och blir oftast inte mer än 5-6 meter högt i vårt klimat. I andra delar av världen når det höjder upp till hela 30 meter.

Kan toppas för att hållas som en buske eller låtas växa för att bli mer naturligt trädformad. 

Russinträdet är torktåligt, men kvaliteten på frukten kan påverkas märkbart om vattentillgången ej är god. Vattning 2-3 gånger i veckan rekommenderas under vår och sommar. 

Frukterna mognar oftast sent på säsongen, runt oktober månad. Frukterna skördas när de torkat på trädet, så inget behov för manuell torkning av frukterna.

Russinträdet är självfertilt och producerar rikligt med frukt i mogen ålder.

Sådd:

OBS! Dessa fröer har legat i stratifiering (köldperiod) och kan därav sås direkt efter mottagning.

Fröna sås i fuktig såjord. Täck med ett tunt lager (ca 1 cm) jord. Håll sådden fuktig.

För vissa fröer kan groning ske så sent som ett år efter, alltså ytterligare en köldperiod senare. 

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / lätt skugga
Höjd: 4-30 m
Grotid: 1-12 månad/-er
Växtzon: 1-4

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Kinesisk Lakritsrot, Gan Cao, Manchurisk Lakrits, Mongolisk Lakrits
Vetenskapligt namn: Glycyrrhiza uralensis (syn. G. glandulifera)
Familj: Fabaceae

Växthistoria & användning:

Karaktäristiskt för Kinesisk Lakritsrot är:

• Ursprungligen från Centralasien och norra Kina.
• Används i traditionell kinesisk medicin för sina medicinska egenskaper.
• Härdig ner till -25 ºC.
• Kan odlas utomhus i kallare klimat med lämpliga skyddsåtgärder under vintern.
• Växer till en höjd av 0,5-1,5 meter. Detta är en mer lågväxande lakritsart.

Lakritsroten har en lång historia både som medicinalväxt och som sötsak. Redan 4000 f.Kr användes den av assyrierna och sedan dess har lakritsroten använts som bl.a. nervlugnande, förkylningsdämpande och vid bekämpning av andra virusinfektioner. Lakritsrot såldes på apoteket som läkemedel så sent som på 1970-talet.

En av de mest framträdande användningarna av lakritsroten av våra förfäder var att tugga på roten för att hålla tänderna rena och friska. Detta gjordes på grund av att ämnet glycyrrhizin som finns i rötterna har antibakteriella egenskaper. Det är även det ämne som bidrar med den söta smaken. Glycyrrhizin metaboliseras dock inte i våra kroppar och kan därför, precis som Stevia (Stevia rebaudiana), användas som ett GI-vänligt substitut för socker.

Roten kan strimlas och göras te på. Du kan även göra en uppfriskande dryck som serveras med is. I Mongoliet används bladen från lakritsrot som substitut för vanligt Te (Camellia sinensis).

Roten kan även malas/krossas för att koka din egen lakrits. Blanda med socker/sirap, mjöl och anis i kastrull och koka upp.

Lakritsrot används även ofta tillsammans med anis vid smaksättning av alkoholhaltiga drycker.

Odling:

Lakritsroten växer naturligt i södra Europa och delar av Asien.

Den Kinesiska Lakritsroten är härdig ner till -25 ºC. I större delen av Sverige kan den odlas utomhus året runt. För att skydda växten under vintern, täck basen med kvistar, löv, halm eller liknande. Genom att vintertäcka din planta är det möjligt att skapa en plats där den trivs även om din odlingsregion ligger utanför dess angivna växtzon.

Lakritsrot kan också odlas i en bred kruka, ställas utomhus under de varmare månaderna och inomhus under de kallare månaderna.

I Sverige går den att odla både i kruka och på friland men måste i senare fall vintertäckas med t.ex. kvistar, löv eller halm. 

Rötterna, vilket är den del som används för konsumtion, blir meterlånga så en stor kruka rekommenderas vid krukodling. Det tar ca 3 år för lakritsroten att bli skördemogen och under den tiden hinner den bli en rätt stor buske.

Lakritsroten trivs bäst i väldränerad jord och lägen med full sol.

Sådd:

Fröna kan sås utomhus direkt på friland när jordtemperaturen ligger över 15 ºC. Du kan även  förkultivera inomhus under hela året. Ställ i ljus fönster.

Blötlägg fröna 1 dygn innan sådd. Täck fröna med ett tunt lager jord och håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 0,5-1,5 m
Grotid: 1-3 mån
Växtzon: 1-4

FRÖN (5st/påse)

Trivialnamn: Orkidéträd, Orkidébauhinia, Kamelfotträd, Mountain Ebony, Kachnar
Vetenskapligt namn: Bauhinia variegata 'Candida' / 'Alba'
Familj: Fabaceae

Växthistoria & användning:

Orkidéträdet, även känt som Orkidébauhinia, är ett vackert blommande träd som tillhör familjen ärtväxter. Det är ursprungligen från södra Asien och är känt för sina distinkta och färgstarka blommor. Trädet har fått sitt namn utifrån likheten mellan dess blommor och orkidé-blommor. Blommorna på Orkidéträdet är väldigt väldoftande - de har en kaprifolliknande doft. Dessa fröer är ifrån varianten 'Candida' med vita blommor.

Löv o blomknoppar är ätbara. I Indien använder man de outslagna blomknopparna, vilka där kallas Kachnar, för att både tillaga curries och göra olika inläggningar. Man kan jämföra det med att vi här i Europa använder de outslagna blomknopparna från Kaprisväxten för att göra inläggning och konsumera. 

Olja kan utvinnas ur fröerna från Orkidéträdet.

Det finns även en del medicinska användningsområden för växten. Det är då främst sav från barken som används.

Trädet trivs bäst i subtropiska och tropiska klimat, men kan även klara sig i skyddade och soliga lägen i tempererade klimat. Läs mer om odling nedan.

Odling:

Orkidéträdet har sin härkomst från subtropiska och tropiska klimat i södra Asien. Det tolererar dock frost och temperaturer så lågt som -7 grader. Ifall man placerar trädet på en förmånligt solig och vindstilla plats kan man teoretiskt sätt lyckas med utomhusodling året runt i de gynnsammaste delarna av Sverige - Skåne, Öland & Gotland bl a. Den angivna USDA-zonen för trädet är zon 8, vilket motsvarar just de gynnsammaste lägen i Sveriges zon 1. Läs mer om förhållandet mellan Svenska växtzoner & USDA-zoner här.

För att skydda trädet ytterligare under de kallare månaderna kan man täcka trädets bas med halm eller liknande för att skapa ett skydd mot vind, hindra utstrålning av jordvärme och isolera mot extern inträngande kyla. Detta kan man göra med i princip alla träd som befinner sig på gränsen till härdighet i försök om att lyckas med övervintring utomhus. 

Annars kan man alltid odla i kruka som flyttas in för övervintring.

Använd en näringsrik, väldränerad jord till ditt Orkidéträd.

Orkidéträdet är lätt kalkkänsligt - tillsätt torv eller annat pH-sänkande substrat till din jord ifall den är naturligt kalkaktig (högre delen av pH-värden - 7.5 och uppåt) för att ge trädet optimala förutsättningar för framgångsrik tillväxt. Accepterbara värden för Orkidéträdet är pH 5.5-7.5. 

Det går att föröka trädet med sticklingar såväl som frön.

Sådd:

Blötlägg fröna 1-2 dygn innan sådd.

Förså gärna inomhus eller i växthus under ca 1 cm lager jord. Håll sådden fuktig. Fröerna får anses vara snabbgroende, det brukar inte dröja mer än ca 1 vecka innan fröerna börjar gro, somliga utav fröerna tar längre tid på sig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol / halvskugga
Höjd: 2-10 m
Grotid: 1-4 veckor
Växtzon: 1 (gynnsamma lägen)

FRÖN (30st/påse)

Trivialnamn: Gyllene Himalaya-Hallon, Golden Evergreen Raspberry, Yellow Himalayan Raspberry, Ainselu
Vetenskapligt namn: Rubus ellipticus
Familj: Rosaceae

Växthistoria & användning:

Det Gyllene Himalayanska Hallonet har sin härkomst från Himalaya-bergskedjan i Tibet och Nepal, men växer även vilt på höga altituder på sydligare breddgrader som t ex Sri Lanka och Sydostasien. 

Bären har en söt smak med en behaglig nivå av syrlighet.

Nepalesiska bönder odlar och skördar Gyllene Himalaya-Hallon för att sedan jäsa bären och producera ett lokalt fruktvin.

Bären har historiskt sett använts både som föda och i medicinska syften.

Vetenskapliga undersökningar har avslöjat en rikedom på makronäringsämnen, mikronäringsämnen och olika mineraler i bäret (Lamichhane A, Lamichhane G et al.). Vidare har det Gyllene Himalayanska Hallonet visat sig vara rik på andra nyttiga ämnen, inklusive polyfenoler, flavonoider, antocyaniner, tanniner och terpenoider.

I lokala samhällen där hallonet växer vilt sker fortfarande konsumtion av bären likt förr i tiden. Bären säljs på lokala marknader i Himalaya-trakten (Manandhar. N. P.).

Den inre barken värderas som en medicinsk ört i traditionell tibetansk medicin. 

I skogsträdgårdssammanhang odlas växten traditionellt i levande staket i nordvästra Himalaya, där den hjälper till att hålla ute boskap och andra djur; markera markgränser; samtidigt som den tillhandahåller en rad medicinska och ätbara användningsområden (Pankaj Sharma & Usha Devi). Växten är även nyttosam i förebyggande av jorderosion och i övriga markvårdssyften (Manandhar. N. P.).

Denna art används även i hallonförädlingsprogram, där den korsas med vissa sorter för att medföra dess motståndskraft mot sjukdomar och för att förbättra anpassningsförmågan till varmare klimat (Janick, J. & J. N. Moore).

Ur bären kan man (förvånande nog) utvinna ett blålila färgämne som kan användas vid naturlig färgning (Grae. I.).

Odling:

Det Gyllene Hamalayanska Hallonet ska vara en vintergrön buske i sin naturliga miljö - möjligtvis även i de mildaste delarna i vårt land.  Busken producerar ett kluster av kraftiga, taggiga, upprättstående stammar från en vedartad grundstam. Busken blir vanligtvis 1-3 m hög, ibland upp till 4,5 m.

Lättodlad växt som trivs bäst i en väldränerad lerartad jord. God härdighet mot minusgrader, exakt härdighet är svårt att hitta pga dess ovanlighet inom kommersiell odling, men fall av härdighet ner till -20ºC har rapporterats (A. K. Trivedi)

Mer skuggtålig än många andra arter i Hallonsläktet (Rubus sp.). Bästa plats för största möjliga fruktsättning är dock soligt läge. 

Årlig skörd från vilda exemplar i Himalaya är ca 750 g från en buske som upptar en yta på 2,5 m² (Parmar. C. and Kaushal. M.K.).

Busken är självfertil och pollineras av insekter. Nya stjälkar produceras varje år från den fleråriga grundstammen, dessa stjälkar sätter frukt under sitt andra år och dör sedan ut för att utbytas mot fjolårets fruktsättande stjälkar nästkommande år.

Rotknölar samlade från växter i Java visade nitrogen-fixerande aktivitet och kan antas fixera sitt egna kväve likt de flesta växter i familjen Ärtväxter - Fabaceae (M. J. Van Steeniis-Kruseman).

Sådd:

OBS! Dessa fröer har legat i stratifiering (köldperiod) och kan därav sås direkt efter mottagning.

Fröna sås i fuktig såjord. Täck med ett tunt lager (ca 1 cm) jord. Håll sådden fuktig.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1-4 m
Grotid: 1-3 veckor
USDA-zon: 7-10
Växtzon (ungefärlig översättning): 1-3

FRÖN (10st/påse)

Trivialnamn: Ljusblå Himmelsärt, Ljusblå Segelärt, Ljusblå Klitoria, Light-blue Butterfly Pea 
Vetenskapligt namn: Clitoria ternatea
Familj: Fabaceae 

Växthistoria & användning:

Ljusblå variant av den vanligare Blå Himmelsärten. Denna sort har dubbla kronblad, det finns även en Ljusblå Himmelsärt med fyllda blommor.

Storvuxen klätterväxt med ätbara blommor. Kan odlas som täckgröda emot staket eller som marktäckare.

Används för att färga mat, sötsaker och drycker. 

I Asien dricks te gjort direkt på blommorna. Ibland blandas det med citrongräs, honung och lime. 

Himmelsärt används även i traditionell medicin som avslappnande och minnesförbättrande.

Som jämförelse kan man tänka att te gjort på himmelsärt används i Asien på samma sätt som vi i Sverige använder kamomillte. 

Likt Goabönan är Himmelsärten regenerativ för marken genom att den fixerar kväve från luftporer i jorden samt fungerar bra som marktäckargröda. Däremot är Himmelsärten i regel inte härdig i Sverige till skillnad från Goabönan.

Odling:

Himmelsärten är en sol-älskande, snabbväxande växt som kvickt etablerar sig om den har något att klättra på.

Odling i kruka rekommenderas om man vill låta den bli flerårig i Sverige. Övervintras frostfritt. 

Klarar att växa i både fuktiga och torra jordar. Trivs förvånansvärt bra i tunga lerjordar. För odling i kruka bör en mullrik jord med god dränering användas. 

Toppa grenar för ett buskigare växtsätt.

Sådd:

Förkultiveras inomhus tidigt på året, alternativt sås ute i april-maj.

Blötlägg fröna 1 dygn i förväg. Så i fuktig jord och täck gärna med plast försedd med små lufthål för att bibehålla god fuktighet.

Egenskaper:

Årighet: Flerårig 
Växtläge: sol 
Höjd: 150-300 cm 
Grotid: 10-20 dagar