FRÖN (30st/påse)
Trivialnamn: Gyllene Himalaya-Hallon, Golden Evergreen Raspberry, Yellow Himalayan Raspberry, Ainselu
Vetenskapligt namn: Rubus ellipticus
Familj: Rosaceae
Växthistoria & användning:
Det Gyllene Himalayanska Hallonet har sin härkomst från Himalaya-bergskedjan i Tibet och Nepal, men växer även vilt på höga altituder på sydligare breddgrader som t ex Sri Lanka och Sydostasien.
Bären har en söt smak med en behaglig nivå av syrlighet.
Nepalesiska bönder odlar och skördar Gyllene Himalaya-Hallon för att sedan jäsa bären och producera ett lokalt fruktvin.
Bären har historiskt sett använts både som föda och i medicinska syften.
Vetenskapliga undersökningar har avslöjat en rikedom på makronäringsämnen, mikronäringsämnen och olika mineraler i bäret (Lamichhane A, Lamichhane G et al.). Vidare har det Gyllene Himalayanska Hallonet visat sig vara rik på andra nyttiga ämnen, inklusive polyfenoler, flavonoider, antocyaniner, tanniner och terpenoider.
I lokala samhällen där hallonet växer vilt sker fortfarande konsumtion av bären likt förr i tiden. Bären säljs på lokala marknader i Himalaya-trakten (Manandhar. N. P.).
Den inre barken värderas som en medicinsk ört i traditionell tibetansk medicin.
I skogsträdgårdssammanhang odlas växten traditionellt i levande staket i nordvästra Himalaya, där den hjälper till att hålla ute boskap och andra djur; markera markgränser; samtidigt som den tillhandahåller en rad medicinska och ätbara användningsområden (Pankaj Sharma & Usha Devi). Växten är även nyttosam i förebyggande av jorderosion och i övriga markvårdssyften (Manandhar. N. P.).
Denna art används även i hallonförädlingsprogram, där den korsas med vissa sorter för att medföra dess motståndskraft mot sjukdomar och för att förbättra anpassningsförmågan till varmare klimat (Janick, J. & J. N. Moore).
Ur bären kan man (förvånande nog) utvinna ett blålila färgämne som kan användas vid naturlig färgning (Grae. I.).
Odling:
Det Gyllene Hamalayanska Hallonet ska vara en vintergrön buske i sin naturliga miljö - möjligtvis även i de mildaste delarna i vårt land. Busken producerar ett kluster av kraftiga, taggiga, upprättstående stammar från en vedartad grundstam. Busken blir vanligtvis 1-3 m hög, ibland upp till 4,5 m.
Lättodlad växt som trivs bäst i en väldränerad lerartad jord. God härdighet mot minusgrader, exakt härdighet är svårt att hitta pga dess ovanlighet inom kommersiell odling, men fall av härdighet ner till -20ºC har rapporterats (A. K. Trivedi)
Mer skuggtålig än många andra arter i Hallonsläktet (Rubus sp.). Bästa plats för största möjliga fruktsättning är dock soligt läge.
Årlig skörd från vilda exemplar i Himalaya är ca 750 g från en buske som upptar en yta på 2,5 m² (Parmar. C. and Kaushal. M.K.).
Busken är självfertil och pollineras av insekter. Nya stjälkar produceras varje år från den fleråriga grundstammen, dessa stjälkar sätter frukt under sitt andra år och dör sedan ut för att utbytas mot fjolårets fruktsättande stjälkar nästkommande år.
Rotknölar samlade från växter i Java visade nitrogen-fixerande aktivitet och kan antas fixera sitt egna kväve likt de flesta växter i familjen Ärtväxter - Fabaceae (M. J. Van Steeniis-Kruseman).
Sådd:
OBS! Dessa fröer har legat i stratifiering (köldperiod) och kan därav sås direkt efter mottagning.
Fröna sås i fuktig såjord. Täck med ett tunt lager (ca 1 cm) jord. Håll sådden fuktig.
Egenskaper:
Årighet: Flerårig
Växtläge: sol
Höjd: 1-4 m
Grotid: 1-3 veckor
USDA-zon: 7-10
Växtzon (ungefärlig översättning): 1-4