Plant Department

<p>1st PLANT: <span data-mce-fragment="1">2 years old - current height: 20 cm</span><br data-mce-fragment="1"></p> <p>Seed-sown Asimina plant with strong root system.</p> <p>The plant is sent safely and securely packed with shock-absorbing packaging. The plant is delivered without a pot.</p> <p>Note. that trees ordered during the winter months lack foliage.</p> <p><meta charset="UTF-8"><span>The trees are easily self-fertile but 2 trees are recommended for good pollination.</span></p> <p><strong data-mce-fragment="1">Common names</strong> <span data-mce-fragment="1">: Asimina, Paw paw</span><br data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Scientific name</strong> <span data-mce-fragment="1">: <em>Asimina triloba</em></span><br data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Family</strong> <span data-mce-fragment="1">: Annonaceae</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Plant history &amp; use</strong> <span data-mce-fragment="1">:</span><br data-mce-fragment="1"> <br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Asimina is one of the most tropical-like fruits that can grow in our Nordic climate. The taste is reminiscent of a mixture of banana and mango and the texture is similar to papaya or a perfectly ripe avocado. The fruit looks like a small green mango with golden yellow flesh.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">The fruits are usually eaten as they are but can also be used to enrich refreshing drinks, pastries and cocktails with their mild tropical taste. The fruits are rich in vitamins such as riboflavins and B-6. You can also use the fruits to make ice cream.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Cultivation</strong> <span data-mce-fragment="1">:</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Asimina originates from and grows naturally in North America, often as undergrowth under larger trees.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">They thrive in humus-rich, nutrient-rich and slightly moist well-drained soils.</span><br data-mce-fragment="1"> <br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Asimina thrives in sheltered locations and therefore likes to grow under larger trees and also like to stand close together (approx. 1 m apart) in full grown size. This protects against wind and direct sunlight and facilitates pollination. East facing is a suitable place to plant Asimina. Plants that grow in exposed locations do significantly worse than plants that grow in protected locations.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Water abundantly or plant in a place with good water supply.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Asiminan puts a lot of energy into developing a strong root system in the beginning - the root can often be thicker than the trunk in the first months. When growing in pots, a tip is to plant in deep pots directly, this gives the opportunity for more efficient root development and you avoid disturbing the plant before it has grown.</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">In open ground, Asiminan grows into a dense thicket by spreading via root shoots.</span><br data-mce-fragment="1"> <br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Characteristics</strong><span data-mce-fragment="1">:</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Age: Perennial</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Location: partial shade</span><br data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Height: 1-10 m</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">USDA&nbsp;zone: 1-8<br> Harvest age: 3-7 years</span></p>

<p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span>3pcs Root Cuttings in different lengths and thickness, around 2-5cm - derived from perennial mother plant of the variety 'Bocking 14' (naturally propagated via roots)</span><br><br><span>Comfrey root cuttings usually establish easily.</span><br><br><span>Place the root cuttings in soil and cover with a 1-2 cm layer of soil. Works</span><br><span>well to put&nbsp;both in pot and outdoors. Make sure to keep the soil moist. Preferably place the root cuttings in partial shade until their first above-ground shoots emerge, after that you can move the Comfrey out to its permanent growing location, which has no major requirements. It can take up to 2 months for root cuttings to set their first shoots. If you are growing your plants indoors or in a greenhouse, it's significantly faster.</span><br><br><span>'Bocking 14' is a sterile variety which means it lacks the ability to</span><br><span>produce and spread&nbsp;through seed. Propagation occurs only underground. This results in 'Bocking 14' together with 'Bocking 4' and others not being classified as invasive.</span><br><br><span>The plant is sent safely and securely with shock-absorbing packaging.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Common name:</strong>&nbsp;Comfrey, Boneset,&nbsp;Knitbone,&nbsp;Consound, Slippery Root<br><strong data-mce-fragment="1">Scientific name:</strong> <em data-mce-fragment="1">Symphytum&nbsp;x uplandicum</em><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Family:</strong> Boraginaceae</p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Plant history &amp; use:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span>Comfrey is historically a well-used plant in the treatment of various ailments. But above all, it is a very effective accumulator of nutrients, i.e. a good soil improver. Comfrey grows quickly and the roots are deep, which gives the plant access to nutrients from deeper soil layers that are otherwise inaccessible to most plants. It is mostly minerals such as potassium and calcium that are stored in the leaves, but also magnesium, iron, phosphorus, manganese and more.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>The leaves from the comfrey plant can be cut down during the year and used as cover material, or alternatively buried in the soil, to make the nutrients available to other plants. Comfrey leaves are well suited as a fertilizer for fruit trees and berry bushes thanks to their potassium and phosphorus content.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>Comfrey has a long growing season, early winter to late autumn.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>If the leaves are not cut before winter, they wither and in the same way add nutrients to the soil they grow on. New leaves begin to emerge on the plant shortly after the snow melts.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>You can make your own fertilizer tea from comfrey by filling a container with the leaves and then filling with water up to the edge. Leave for a couple of days and then mix the fertilizer tea with 10 parts water to irrigate the plants with.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>Comfrey is effective as an edging plant near manure piles to prevent nutrient leakage, but also as an edging plant around plantations and other places where you don't want root weeds to spread. Comfrey's dense root system forms an underground wall, making it difficult for other roots to get through.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>Comfrey creates an overall attractive environment for other plants in your cultivation - through attracting pollinators, serving as a natural fertilizer, and more.</span><br></p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Cultivation:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span>Comfrey is a herbaceous perennial native to Europe. It continues to grow on the site the next year even after the leaves have withered during the winter.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>It is an incredibly easy-to-grow plant and it is tolerant in the choice of plant location. It can grow in shade as well as wet soils and is therefore an effective component in flooded and waterlogged soils.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>It also thrives in drier soils in sunny locations, although it does best in a slightly moist environment.</span></p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Characteristics:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span>Lifespan: Perennial</span><br><span>Location: Shade/Semi-shade/Sun</span><br><span>Height: 50-180 cm</span><br><span>USDA Zone: 3-10</span></p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Tieguanyin': nuvarande höjd ca 40–50 cm - 4 år gamla</strong><br><br>'Tieguanyin' är en berömd sort från Anxi i Fujianprovinsen i Kina, traditionellt använd för att tillverka det klassiska oolong-teet med samma namn. Sorten har ett brett, horisontellt växtsätt och mellanstora blad som lämpar sig väl för produktion av både oolong och svart te. Den är anmärkningsvärt köldtålig för sitt ursprung och passar därför fint för försök till oolongproduktion även i nordligare odlingszoner.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Longjing 43': nuvarande höjd ca 40–50 cm - 4 år gamla</strong><br><br>'Longjing 43' är en väletablerad sort från Zhejiang-provinsen i Kina, framtagen särskilt för att producera högkvalitativt grönt te. Den odlas på hög höjd och har god köld- och torktålighet, vilket gör den lämplig för odling även i nordligare klimat. Bladen är mellanstora med klassiskt utseende och tydlig aromprofil – perfekt för dig som vill producera eget Longjing-liknande grönt te hemma.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a href="https://gretaste.se/" title="Gretas Te ~ unika teer" rel="noopener" style="color: rgb(78, 153, 29);" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Kymin': nuvarande höjd ca 30–40 cm - 2 år gamla</strong><br><br>'Kymin' är en georgisk sort framtagen i samarbete med kinesiska teförädlare, med syftet att odla sorter lämpliga för Keemun-liknande teer under kallare förhållanden. Den kombinerar kinesisk smakprofil med den georgiska tebuskens tålighet mot kyla och torka. Växtsättet är upprätt och bladen är medelstora – en mångsidig sort som lämpar sig för svart och vitt te.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a href="https://gretaste.se/" title="Gretas Te ~ unika teer" rel="noopener" style="color: rgb(78, 153, 29);" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Kolkhida': nuvarande höjd ca 30–40 cm - 2 år gamla</strong><br><br>'Kolkhida' är en georgisk sort framtagen på 1970-talet i regionen Samegrelo nära Svarta havet – en plats med långa traditioner av teodling i kallare och fuktiga förhållanden. Sorten är framtagen för att vara särskilt tålig mot både kyla och torka. Den har ett brett, horisontellt växtsätt och små, kompakta blad som gör den särskilt lämpad för skörd av unga toppskott för finare sorter av grönt, vitt och svart te.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Georgian Classic': nuvarande höjd ca 30–40 cm <meta charset="utf-8">- 2 år gamla</strong><meta charset="utf-8"></p> <p>'Georgian Classic' är en traditionell och robust sort från en av de äldsta teplantagerna i Kaukasusbergen i västra Georgien. Regionen har en lång historia av teodling, och den här sorten har odlats och förädlats i generationer för att klara både kyla och torka. <meta charset="utf-8">'Georgian Classic' lämpar sig särskilt bra för att producera grönt, svart och vitt te. Handplockade och varsamt bearbetade ger bladen ett smakrikt och fylligt te med tydlig karaktär.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>

<p data-mce-fragment="1">1 Goji plant: 2 years old - ready to flower = bear fruit</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> Current height 10-30 cm</p> <p data-mce-fragment="1">Raised in Swedish climate</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Common name:</strong> Goji Berry, Wolfberry, <meta charset="utf-8">Matrimony Vine, Chinese Boxthorn, Himalayan/Tibetan Goji<br> <strong>Scientific name:</strong><span data-mce-fragment="1">&nbsp;</span><em data-mce-fragment="1">Lycium barbarum<br></em> <strong>Family:</strong> <span data-mce-fragment="1">Solanaceae</span></p> <h4><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Plant history &amp; use:</span></strong></h4> <p>Goji berries are one of the most popular superfoods on the market and they are often used in muesli, smoothies, salads and bread or simply eaten as they are. The reason for&nbsp;its&nbsp;popularity is probably because the goji berry is one of the most nutrient-dense berries available. It is rich in vitamins and minerals as well as omega-3 and antioxidants. The goji berry also has a particularly high protein content of 10g per 100g, which is very unusual among fruits and berries. The taste is sweet with hints of cranberry and cherry. The berries are usually dried before use.</p> <p data-mce-fragment="1">The red goji berry is richer in carotenoids than the <a title="Black Goji Berry (Lycium ruthenicum)" href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>black goji berry</strong></span></a>, while the black one is richer in antioxidants.</p> <p data-mce-fragment="1">The root is used in herbal medicine for its liver cleansing properties.</p> <p data-mce-fragment="1">In Asia the leaves are&nbsp;cooked&nbsp;in stews and soups&nbsp;or made into tea.</p> <h4><strong>Cultivation:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1">Goji grows wild in Asia and since it was brought into&nbsp;Europe it&nbsp;has also started to spread itself naturally here. The plant is a deciduous shrub that usually grows 80-200 cm high.</p> <p data-mce-fragment="1">The goji plant is very easy to care for and it is tolerant for both salt and wind. For this reason it is often planted as a soil binder as a barrier along the beachside in costal regions. It thrives well in both sun and partial shade, this is an adaptable plant!</p> <p data-mce-fragment="1">The Goji berry can be grown in all of Europe.&nbsp;</p> <h4><strong>Sowing:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1">The seeds are sown indoors in moist soil, outdoors in pots or in the open field. Optimal germination temperature is around 20-25 <span data-mce-fragment="1">ºC</span> . It can take 3-4 months for the newly germinated plants to&nbsp;get ready for transplanting, so it is recommended that you sow early in the year. Then you have a good chance of harvesting already the same year.</p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong>Characteristics:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1">Lifespan: Perennial<br data-mce-fragment="1">Location: Sun / Partial shade<br data-mce-fragment="1"> Height: 1-3 meters<br data-mce-fragment="1">USDA&nbsp;Zone: <meta charset="utf-8"><span data-mce-fragment="1">3-10</span><br></p>

<p data-mce-fragment="1"><span>1&nbsp;White Mulberry Tree: 3 years - current height 60-90 cm</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>Seedlings&nbsp;raised in Swedish climate</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Common name:</strong> White mulberry, White mulberry tree <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Scientific name:</strong> <em data-mce-fragment="1">Morus alba<br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Family:</strong> Moraceae</p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Plant history &amp; use:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1">The Mulberry tree&nbsp;is one of the world's oldest cultivated plants - probably best known for hosting silkworms whose threads are used to produce silk fabric, since Mulberry leaves practically are the silkworm's only source of food.&nbsp;And the&nbsp;leaves from the White Mulberry&nbsp;variety&nbsp;are especially popular among the silkworms. The white mulberry originates from West Asia.</p> <p data-mce-fragment="1">The berries on the White Mulberry tree can vary in color - from white to pink to red, to&nbsp;nearly black. The White Mulberries have a sweeter taste than their black-fruited relative <a href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra" title="Black mulberry (Morus nigra)" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra" target="_blank"><span style="color: #4e991d;" data-mce-style="color: #4e991d;"><strong>Morus nigra</strong></span></a> . The berries are rich in antioxidants and, like mulberry leaf tea, are thought to help balance blood sugar levels. Thanks to its unusually high nutritional content, mulberries are considered a so-called "superfood", like <a href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" title="Goji (Lycium barbarum)" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;" data-mce-style="color: #4e991d;">the goji berry</span></strong></a> .</p> <p data-mce-fragment="1">Dried white mulberries berries have a caramel-like taste.</p> <p data-mce-fragment="1">In addition, the berries contain the substance MFE, which stabilizes the blood sugar level and thus naturally calms the body's craving for sugar. Therefore, mulberries are a common snack-substitute for those who want to get rid of their sweet tooth.</p> <p data-mce-fragment="1">You can also make juice and jam from the berries.</p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Culture:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1">The White Mulberry tree is somewhat hardier than its relative <a href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra" title="Black mulberry (Morus nigra)" data-mce-fragment="1" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-mullbar-morus-nigra" target="_blank"><span style="color: #4e991d;" data-mce-fragment="1" data-mce-style="color: #4e991d;"><strong data-mce-fragment="1">Morus nigra</strong></span></a> and can withstand temperatures down to -30 <span data-mce-fragment="1">°</span> <span data-mce-fragment="1">C.</span> It can grow in most soils but thrives best in loose, nutrient-rich soils. Hardy in windy coastal climates but optimal growth is given in warm, wind-sheltered locations.</p> <p data-mce-fragment="1">Suitable as a trellis tree as the branches are easily bendable.</p> <p data-mce-fragment="1">Mulberry trees also suit well in forest orchards as they are a popular host plant for many organisms and provide recurring harvests without major maintenance and protect plants in lower layers.</p> <p data-mce-fragment="1">Mulberries are self-fertile, which means that only one tree is needed to bear fruit.</p> <p data-mce-fragment="1">Prune in winter when the tree/shrub is dormant to avoid excessive "bleeding" of the tree, which is otherwise a common characteristic of mulberry plants.</p> <p data-mce-fragment="1">The berries ripen continuously from mid-summer to early autumn.<br></p> <p data-mce-fragment="1"><strong></strong>When it's time to harvest, a tip is to pick the berries with a needle to avoid crushing them between your fingers.</p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"></strong></h4> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Characteristics:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1">Lifespan: Perennial<br data-mce-fragment="1">Location: Sun<br data-mce-fragment="1"> Height: 1-3 m<br data-mce-fragment="1">USDA Zone: 4-10</p>

<p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span>1&nbsp;Black Mulberry Tree: 3 years - current height 60-90 cm</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>Seedlings&nbsp;raised in Swedish climate</span></p> <h4 data-mce-fragment="1">SEEDS (30pcs/bag)</h4> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Common names:</strong> Black mulberry, Black mulberry tree <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Scientific name:</strong> <em data-mce-fragment="1">Morus nigra<br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Family:</strong> Moraceae</p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Plant history &amp; use:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"></span><span data-mce-fragment="1">Mulberry trees are one of our oldest cultivated plants. The black mulberry tree, like the white variety,</span> <a href="https://tradgardsdags.nu/products/vitt-mullbar-morus-alba" title="White mulberry (Morus alba)" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/vitt-mullbar-morus-alba" target="_blank"><strong data-mce-fragment="1"><span style="color: #4e991d;" data-mce-fragment="1">Morus alba</span></strong></a><span data-mce-fragment="1">, originates from Western Asia - on the other hand, the black mulberry tree came to Europe a couple of hundred years before the white one. The first findings of knowledge of the black mulberry tree were already around 300 BC. It could possibly be that Morus nigra originates slightly further to the south-west (closer to Europe) in West Asia than its relative Morus alba, and that this is why Morus nigra also has a slightly poorer hardiness in cold climates than its relative.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Traditionally, the black mulberry was used to make wine and make-up - thanks to its high concentration of anthocyanins which give the berry its deep dark colour. But the berries were also grown for fresh consumption.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Unlike the fruits of the white mulberry tree which can vary in color, the fruits of the black mulberry tree are always black when ripe. The black mulberry is also more acidic.</span></p> <p data-mce-fragment="1">The berries are rich in antioxidants and, like mulberry leaf tea, are thought to help balance blood sugar levels. This is thanks to <span data-mce-fragment="1">the content of the substance MFE, which stabilizes the blood sugar level and thus suppresses the body's sweet tooth. Therefore, mulberries are a common substitute for those who want to get rid of their sweet tooth.</span></p> <p data-mce-fragment="1">Due to the berry's unusually high nutritional content, mulberry, like <a href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" title="Goji (Lycium barbarum)" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" target="_blank" data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span style="color: #4e991d;" data-mce-fragment="1">the goji berry</span></strong></a> , is considered a so-called "superfood".</p> <p data-mce-fragment="1">In addition to mulberry wine, you can also make juice and jam from the berries.<br></p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Cultivation:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1">Withstands temperatures down to -25 <span data-mce-fragment="1">°</span> <span data-mce-fragment="1">C.</span> The tree can grow in most soils but thrives best in loose, nutrient-rich soils. Hardy in windy coastal climates but optimal growth is given in warm, wind-sheltered locations.</p> <p data-mce-fragment="1">Fits well as a trellis tree as the branches are<span data-mce-fragment="1">&nbsp;</span>easily bendable.</p> <p data-mce-fragment="1">Mulberry trees also suit well in forest orchards as they are a popular host plant for many organisms and provide recurring harvests without major maintenance and protect plants in lower layers.</p> <p data-mce-fragment="1">Mulberries are self-fertile, which means that only one tree is needed to bear fruit.</p> <p data-mce-fragment="1">Prune in winter when the tree/shrub is dormant to avoid excessive "bleeding" of the tree, which is otherwise a common characteristic of<span data-mce-fragment="1">&nbsp;</span>mulberry plants.</p> <p data-mce-fragment="1">The berries ripen continuously from mid-summer to early autumn.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"></strong>The berries are harvested when the color has changed from red to jet black. A tip is to pick the berries with a needle to avoid them being crushed between your fingers.</p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Characteristics:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1">Lifespan: Perennial<br data-mce-fragment="1">Location: Sun<br data-mce-fragment="1"> Height: 1-4 m<br data-mce-fragment="1">USDA&nbsp;Zone: 5-10</p>

<p data-mce-fragment="1"> 1st plant Butterfly vine: 2 years old - current height 40-80 cm</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong>Common names:</strong> <span data-mce-fragment="1">Butterfly vine, Schisandra berry, Lemon vine, Magnolia Berry, Wu Wei Zi</span><br> <strong>Scientific name:</strong> <em>Schisandra chinensis<br></em> <strong>Family:</strong> Schisandraceae</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Plant history &amp; use:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">'Sadova No. 1' is a self-pollinating variety - only one individual is needed for fruiting.</span></p> <p data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Schisandra berries - 'The berries of five flavors', originating in the regions around northeastern China, Korea, eastern Russia and northern Japan,</span><span data-mce-fragment="1"> </span><span data-mce-fragment="1">has been used in traditional Chinese medicine for over 2000 years. Recently, the berry has also begun to gain attention in the West. The name comes from the reputation that the berries possess all of the following flavors: <em>sweetness</em> , <em>sourness</em> , <em>saltiness</em> , <em>bitterness</em> and <em>spice</em> .</span> <span data-mce-fragment="1">The taste is described as good, if peculiar.</span></p> <p data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">The orange-red berries grow in grape-like clusters and are usually sun-dried after harvest.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"></span><span data-mce-fragment="1">Schisandra berries, like goji berries, have a very high nutritional content in relation to their weight. The berry contains the antioxidant glutathione, which, among other things, promotes the body's recovery after physical exertion. Glutathione is also necessary for other antioxidants in the body to function. Schisandra berries are often referred to as a "super berry", like goji berries and others.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Schisandra berries are considered adaptogens, and therefore have the ability to help the body adapt under various stressful circumstances in the form of heat, cold, physical exertion and mental stress. Studies have also been conducted that have shown that consuming the berries has led to improved fine motor skills as well as increased concentration, endurance and better functioning reflexes. For the following reasons, Schisandra berries are a popular supplement among athletes, and their use as such is particularly widespread in Russia and Asia.</span></p> <p data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">Schisandra berries are also said to have a positive effect on vision.<meta charset="utf-8"> They are also thought to be able to strengthen resistance to viral infections such as colds and flu.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">As with most "superberries", the benefits seem almost 'endless' - after all, there are studies that back up these claims, while a few other studies have not achieved the same results. It should be up to each individual to try it, to truly determine how it affects or does not affect. There is a lot to read about these alleged benefits for those interested.</span></p> <p data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">In the East, the berries are used as medicine, in wine production, and for juices and teas.</span></p> <p data-mce-fragment="1"> <span data-mce-fragment="1">You can use Schisandra berries in a similar way to dried cranberries: for example, topping overnight oats, adding to porridge, in raw food balls, making juice, smoothies, etc.</span></p> <p data-mce-fragment="1"> Have seen widespread uses for Schisandra berries: as an ingredient in Kombucha brews and in punch, Schisandra syrup and cakes baked with Schisandra powder.<meta charset="utf-8"> Jelly cooked on the berries should be an interesting delicacy.</p> <p data-mce-fragment="1">Schisandra berries are very suitable (and increasingly well-known) to take with you on hikes as the berries are both nutrient-dense, energy-rich and have performance-enhancing properties.</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> <span data-mce-fragment="1">Pleasantly fragrant creamy white</span> flowers in early summer. They<meta charset="utf-8"> The glowing orange-red berries in front of the yellowing foliage create a beautiful impression.<meta charset="utf-8"> in the garden during the fall. The berries even hang on after the vine has shed its leaves.</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong>Culture:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"> A climbing plant that is well suited to growing against a trellis, pergola or, for example, a tree trunk in forest gardens.</p> <p data-mce-fragment="1"> Shade tolerant - able to grow<meta charset="utf-8"> against a north wall and still produce good berries. For optimal growth, a location in partial shade is probably best.</p> <p data-mce-fragment="1"> Not resistant to excessive heat, too much direct sunlight or drought.</p> <p data-mce-fragment="1"> Use a well-drained, moisture-retaining soil.</p> <p data-mce-fragment="1"> Berries ripen in September.</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong>Features:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"> Year: Perennial<br data-mce-fragment="1"> Growing conditions: partial shade / shade <br data-mce-fragment="1">Height: up to 8 meters<br data-mce-fragment="1"> Growing zone: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1">1 Persian Silk Tree: 2 years old - current height 50-80 cm</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Common names:</strong> Silk Tree, Persian Silk Tree, Pink Silk Tree, Tree of Happiness, Mimosa <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Scientific name:</strong> <em data-mce-fragment="1">Albizia julibrissin<br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Family:</strong> Fabaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Plant history &amp; use:</strong></p> <p>The silk tree is a striking tree whose origin can be traced to the area around Iran &amp; Azerbaijan through China, to Korea. The tree is characterized by its fluffy, bright pink flowers that resemble a silky feather crown. Its beauty has made it a prized tree all over the world.</p> <p>The silk tree has also been used for its edible and medicinal properties for centuries. Young leaves are eaten as a vegetable - boiled or steamed. They are described as having an aromatic taste. Even flowers are boiled for consumption. A historically known kitchen plant in its home regions.</p> <p><meta charset="utf-8"> The plant's bark, leaves and flowers &amp; flower buds are used to make teas and extracts with reputed health benefits. Flowers are harvested at opening and the bark is harvested in spring or late summer to be dried for later consumption.</p> <p>Tea made from flowers is said to have a delicate, sweet flavor and relieve stress, tension and even minor depression. It is probably one of the reasons why the tree is also called "The Tree of Happiness". Please decide for yourself if this is right for you.</p> <p>You can also make gel from recently bloomed flowers.</p> <p>In traditional Asian medicine, it has been used, among other things, to calm nerves and as a mild sedative for sleep disorders.</p> <p>Flowers have been observed to be effective in attracting bees &amp; butterflies (as well as hummingbirds in America).<br><meta charset="utf-8"></p> <p>This tree, like other plants in the pea family (Fabaceae), cooperates with soil bacteria which bind nitrogen from the air and fix it to the tree's roots. In this way, the plant area is supplied all around with nitrogen that would otherwise have been inaccessible to the vegetation - that is why we call plants that have such a cooperation precisely <em>Land improvers</em> .</p> <p data-mce-fragment="1">The wood is also used to make furniture.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Culture:</strong></p> <p>The silk tree can be grown outdoors in the more favorable locations in Sweden (roughly from Uppsala and southward according to plant zones).<meta charset="utf-8"> However, the tree must be hardy down to -25<meta charset="utf-8"> <span data-mce-fragment="1">°C, so geographical location is as often ambiguous and success largely depends on the actual plant location.</span> <span data-mce-fragment="1">T</span> thrives best in warm and sunny places - a good place is in a sheltered position against a south wall.</p> <p>Young shoots can be sensitive to cold and frost. Please protect the tree during the winter if you grow outdoors, for example with straw around the base and wind protection in the form of fiber cloth attached to stakes around the tree if it is in an exposed position. This probably only needs to be done the first winter after purchasing these 2-year-old trees.</p> <p><meta charset="utf-8"> <span data-mce-fragment="1">The silk tree can otherwise</span> be grown in a pot that is protected over the winter.</p> <p><meta charset="utf-8"> The silk tree is a fast-growing tree with a relatively low water requirement that can stand in direct sun. The tree prefers well-drained soil and moderate irrigation. Specifically: water a lot and infrequently, to encourage a higher growth rate. Fairly drought tolerant.</p> <p>Resistant to pruning. Can be shaped to grow next to a house wall, for example. Pruning is done in late winter or early spring.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Characteristics:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Age: Perennial<br data-mce-fragment="1"> Plant position: sun<br data-mce-fragment="1"> Height: 5-7 m<br data-mce-fragment="1"> Growing zone: 1-4</p>

<p data-mce-fragment="1">1 Tea Plant: 2 years old - current height 30-40 cm</p> <p data-mce-fragment="1">Seed-sown plants, grown in Swedish climate</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Common name:</strong> <span>Tea Plant, Tea Shrub, Tea Tree</span><br> <strong>Scientific name:</strong> <em><span>Camellia sinensis</span><br></em> <strong>Family:</strong> <span data-mce-fragment="1">Theaceae</span></p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong><span data-mce-fragment="1">Plant history &amp; use:</span></strong></h4> <p data-mce-fragment="1">Tea is consumed worldwide as the second most common beverage after water. The tea bush contains theine, which counteracts fatigue, and <em>theanine</em> , which provides a calming effect, unlike coffee, which only has the invigorating properties of caffeine (=theine). A cup of tea can therefore be invigorating and calming at the same time.</p> <p data-mce-fragment="1">It is mainly leaf buds and young leaves that are picked to brew tea with, but sometimes the flowers are also used. The younger the shoots/leafs, the higher quality tea.</p> <p data-mce-fragment="1">From the tea bush Camellia sinensis, you can make different types of tea: white, yellow, green, blue (oolong), black and "dark" tea. The difference between them is&nbsp;defined&nbsp;by different fermentation and oxidation processes. White tea is not even allowed to oxidize, while "dark" tea is allowed to both oxidize and ferment for long periods. The types in between are gradually more or less in one direction or the other, in the order stated. All types have their health benefits, sometimes differing.</p> <p data-mce-fragment="1">Red tea (rooibos) comes from another species, the Rooibos bush<span data-mce-fragment="1">&nbsp;</span><em data-mce-fragment="1">Aspalathus linearis</em> <em data-mce-fragment="1">.</em></p> <p data-mce-fragment="1">The tea leaves are also used for cooking in Asia - for example Tea Lead Salad (fermented leaves) in Burma and (fresh leaves) in Thailand.</p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong>Cultivation:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">The exact origin of the Tea bush is debated, although it has been pinned down that it originates from an area south-east of the Tibetan plateau: between China, Thailand, Myanmar (Burma) and north-east India.</p> <p data-mce-fragment="1">The Tea bush was first cultivated in ancient China and&nbsp;not introduced to Europe until the 17th century - only to be spread by colonialists&nbsp;for cultivation in&nbsp;India, Africa and Indonesia.&nbsp;</p> <p data-mce-fragment="1">The first sights of an established plantation in Europe was not until the late 19th century - in the Azores islands of Portugal.&nbsp;Shortly after emerges cultivations in Georgia, Turkey and Russia which still to this day are the largest tea producers in Europe.</p> <p data-mce-fragment="1">A southern European climate can be a great match for growing tea, especially on locations&nbsp;with a slightly humid, subtropical and hilly environment with mild winters and long summers. Similar&nbsp;to that&nbsp;of Georgias hillside tea plantations, for example.&nbsp;</p> <p data-mce-fragment="1">Northern Europe has its fair share of successful tea plantations as well, maybe with&nbsp;UK Tregothnan as one of the first. Recent years has seen an increase in northern European tea cultivations, ranging from Belgium all the way up to Sweden. And they are operating well.&nbsp;What this&nbsp;tells us is&nbsp;that cultivating tea is actually possible in most parts of Europe, just&nbsp;spend a bit of&nbsp;your power of thought to&nbsp;find (or create) the right spot.</p> <p data-mce-fragment="1">The tea bush naturally grows at high altitudes where it gets colder at night, and it may also be&nbsp;chilly during daytime. It prefers a location sheltered from wind, as it slows down leaf growth. It does not like to grow in shade however, the optimal location is an environment with lots of light.</p> <p data-mce-fragment="1">It prefers a well-drained soil - not a permanently moist soil, neither a drought susceptible soil. In optimal conditions the water just <em>flushes through</em> regularly,&nbsp;leaving the soil free to dry up in between flushes.&nbsp;</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">Reading the above preferations, you&nbsp;may start to realize why a sloping hillside environment is the natural environment of the tea bush. A hillside climate&nbsp;is not a must though, many of the successful European cultivations are grown on plain land. Just try to mimic the preferred conditions as much as you can,&nbsp;with whatever means you have available to the degree that you can.&nbsp;</p> <p data-mce-fragment="1">The tea bush can be overwintered outdoors in&nbsp;most of Europe, depending on location and&nbsp;conditions the plants may need to be covered during wintertime - e.g. straw, bark or similar.</p> <p data-mce-fragment="1">Tea thrives in acidic soil, use Rhododendron soil when repotting the plant the first time.</p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong></strong></h4> <h4 data-mce-fragment="1"><strong>Characteristics:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1">Lifespan: Perennial<br data-mce-fragment="1">Location: Sun/Part shade<br data-mce-fragment="1"> Height: 1-2 meters<br data-mce-fragment="1"> Germination Time: 1-3 months<br>USDA Zones: 7-9</p>

<p>1 Comfrey plant - taken from<span data-mce-fragment="1">&nbsp;older mother plant of the variety 'Bocking 14' (naturally propagated via root propagation)</span></p> <p data-mce-fragment="1">'Bocking 14' is a sterile variety which means it lacks the ability to<br>produce and spread&nbsp;through seed. Propagation occurs only underground. This results in 'Bocking 14' together with 'Bocking 4' and others not being classified as invasive.<br><br>The plant is sent safely and securely with shock-absorbing packaging.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Common name:</strong>&nbsp;Comfrey, Boneset,&nbsp;Knitbone,&nbsp;Consound, Slippery Root<br><strong data-mce-fragment="1">Scientific name:</strong> <em data-mce-fragment="1">Symphytum&nbsp;x uplandicum</em><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Family:</strong> Boraginaceae</p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Plant history &amp; use:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span>Comfrey is historically a well-used plant in the treatment of various ailments. But above all, it is a very effective accumulator of nutrients, i.e. a good soil improver. Comfrey grows quickly and the roots are deep, which gives the plant access to nutrients from deeper soil layers that are otherwise inaccessible to most plants. It is mostly minerals such as potassium and calcium that are stored in the leaves, but also magnesium, iron, phosphorus, manganese and more.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>The leaves from the comfrey plant can be cut down during the year and used as cover material, or alternatively buried in the soil, to make the nutrients available to other plants. Comfrey leaves are well suited as a fertilizer for fruit trees and berry bushes thanks to their potassium and phosphorus content.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>Comfrey has a long growing season, early winter to late autumn.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>If the leaves are not cut before winter, they wither and in the same way add nutrients to the soil they grow on. New leaves begin to emerge on the plant shortly after the snow melts.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>You can make your own fertilizer tea from comfrey by filling a container with the leaves and then filling with water up to the edge. Leave for a couple of days and then mix the fertilizer tea with 10 parts water to irrigate the plants with.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>Comfrey is effective as an edging plant near manure piles to prevent nutrient leakage, but also as an edging plant around plantations and other places where you don't want root weeds to spread. Comfrey's dense root system forms an underground wall, making it difficult for other roots to get through.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>Comfrey creates an overall attractive environment for other plants in your cultivation - through attracting pollinators, serving as a natural fertilizer, and more.</span><br></p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Cultivation:</strong></h4> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span>Comfrey is a herbaceous perennial native to Europe. It continues to grow on the site the next year even after the leaves have withered during the winter.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>It is an incredibly easy-to-grow plant and it is tolerant in the choice of plant location. It can grow in shade as well as wet soils and is therefore an effective component in flooded and waterlogged soils.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span>It also thrives in drier soils in sunny locations, although it does best in a slightly moist environment.</span></p> <h4 data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Characteristics:</strong><br><strong data-mce-fragment="1"></strong></h4> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"><span>Lifespan: Perennial</span><br><span>Location: Shade/Semi-shade/Sun</span><br><span>Height: 50-180 cm</span><br><span>USDA Zone: 3-10</span></p>

<p> 1 tree Chinese Vegetable Tree: 1 year old - current height 15-30 cm</p> <p> <strong>Trivial name:</strong> <span><meta charset="utf-8">Chinese Vegetable Tree, Chinese Toon, Toona, Cigar Box Tree, Chinese Mahogany, Chinese Toon, Onion Tree</span> <br><strong>Scientific name:</strong> <em><span>Toona sinensis / Cedrela sinensis</span><br></em> <strong>Family:</strong> Meliaceae</p> <p> <strong><span>Plant history &amp; use:</span></strong></p> <p><meta charset="utf-8"> Chinese Vegetable Tree, or Chinese Toon, is a winter-hardy tree with eye-catching foliage that appears in pink-red tones in spring. In autumn, the leaves have a beautiful golden color. The appearance is just the icing on the cake, the tree has a wide range of different uses.</p> <p> Young shoots and leaves are widely used in Chinese cuisine. The leaves have a crisp texture and the taste is described as umami, nutty and oniony. Another source describes the taste of the cooked leaves as a complex meal in itself - more specifically: like roasted beans with notes of onion and pepper. "Even those who don't like vegetables might like Toona."</p> <p> The leaves are rich in vitamin A and contain about 6% protein, 1% fat, 6.6% carbohydrates and 1.5% minerals of various kinds.</p> <p>The leaves are most often cooked as a component in stir-fries or by steaming/boiling the leaves to eat as a side vegetable. They can also be deep-fried in a tempura-like manner.</p> <p> Young shoots and leaves are also eaten in salads or pickled. In China, leaves and shoots are dried and then ground and used as a spice.</p> <p> The most common areas of use<meta charset="utf-8"> In the few Swedish homes where the plant is grown, it seems to be used to boil broth from the leaves &amp; shoots, make pesto or throw pickled leaves into a hamburger.</p> <p> A tea-like drink is made from the leaves and shoots, and in some cases the fruit. The leaves and shoots are heated in a pan for a short time and then allowed to dry slowly.</p> <p> Roots, bark and fruit have been used in traditional Chinese medicine for thousands of years.</p> <p> The wood is highly prized and resembles mahogany with its dark red color - it is used to make furniture, window frames, etc.</p> <p> The wood also has a delicate scent and is burned in temples as incense.</p> <p>Sometimes called synonymously Cigar Box Tree as the wood has historically been used for making cigar boxes. However, it was predominantly the relative <em>T. odorata</em> that was used for this purpose.</p> <p> Produces beautiful white/pink flowers in large panicles hanging from the branches in August. The flowers are sweetly scented and adept at attracting pollinators.</p> <p> In Chinese culture, <em>T. sinensis</em> is often used symbolically to represent the father figure.</p> <p> From a distance, Chinese Toon can sometimes resemble bamboo, when it is allowed to take root and form a grove. Standing under a large tree, the foliage looks almost palm-like against the sky. An eye-catching plant in many ways.</p> <p><span></span> <strong>Culture:</strong></p> <p> Originates from eastern Asia - from North Korea, through China all the way down to western Indonesia.</p> <p> Easy to care for and fast growing. Place in a sunny position. Hardy outdoors in zones 1-2. Clear temperatures down to -25ºC have been reported.</p> <p> <meta charset="utf-8">Grows best in moist, fertile, well-drained soils. Tolerates most soil pH. Does not thrive in wet soils.</p> <p> Can be kept low growing and topped for continuous growth of young shoots and leaves.</p> <p> Has good shade tolerance, but the result is narrow, elongated trees that reach up towards the light.</p> <p> Placed in sun or shade, the tree will eventually grow to about 15-20 meters tall. Chinese Toon can live over 100 years.</p> <p> Also top as a larger tree for abundant growth of young leaves &amp; shoots.</p> <p> <i>Sets</i> root shoots at adulthood.</p> <p> <strong>Features:</strong></p> <p> Year: Perennial<br> Growing position: sun<br> Height: 15-20 meters<br> Growing zone: 1-2</p>

<p> 1st plant Minikiwi 'Issai': 2 years old - current height 80-100 cm</p> <p><meta charset="utf-8"> <span style="text-decoration: underline;"><strong>The picture is just an example, this batch of plants is taller and stronger.</strong></span></p> <p> <strong>Common names:</strong> Minikiwi 'Issai', Gooseberry Actinidia, Hardy Kiwi <br><strong>Scientific name:</strong> <em>Actinidia arguta x <span>polygama</span></em><em><br></em> <strong>Family:</strong> Actinidiaceae</p> <p> <strong><span>Plant history &amp; use:</span></strong></p> <p> Minikiwi is a perennial climbing plant that originates in Japan, Korea and northern China. It is a hardy Kiwi variety that can grow and produce good fruit outdoors in our climate. The fruits are small and hairless, and are eaten with the skin on, unlike the hairy kiwifruit we are used to buying in stores.</p> <p> The variety 'Issai' is a Japanese hybrid between a Minikiwi from Russia/China (Actinida arguta) and a Climbing Actinidian (Actinidia polygama). The combination resulted in a tasty, very hardy and vigorous Kiwi variety that is excellent for growing in our Nordic climate.</p> <p> 'Issai' is self-fertile and produces small green, smooth fruits that are about 3 cm in diameter.</p> <p>The fruits ripen in September and have a green flesh with a fresh and sweet-sour taste, similar to the "regular" kiwi.</p> <p class="p1"> <span class="s1">The fruits are a rich source of vitamin C (up to 5 times more than blackcurrants, for example) and can be eaten straight from the plant without peeling. The fruits can also be used to make jam.</span></p> <p class="p1"> <span class="s1">In Korea, young leaves are used in a vegetable dish called namul.</span></p> <p> <strong>Culture:</strong></p> <p class="p1"> <span class="s1">Mini kiwi 'Issai' is a hardy variety that can withstand temperatures down to -30 <span class="s2">℃</span> .</span> It has a winding growth habit and<meta charset="utf-8"> can grow up to 3-4 meters high. Some type of climbing support is necessary, such as a trellis, wall or pergola. <span class="Apple-converted-space"><meta charset="utf-8"> <span>If you want to grow in a forest garden, it works great to let Minikiwn grow against a tree trunk -<meta charset="utf-8"> Just try to make sure there is reasonably good light entering the plant.</span></span></p> <p class="p1"><span class="Apple-converted-space">In June, 'Issai' blooms with small, fragrant white flowers that then turn into tasty, smooth small fruits.<meta charset="utf-8"> The summer green leaves turn a beautiful yellow in the fall.</span></p> <p class="p1"> <span class="s1">The mini kiwi thrives best in a sunny, warm and sheltered location. The optimal growing location is in a greenhouse, against a wall or a trellis. However, it also does well outside the greenhouse and in shadier environments - but for best fruit production, the plant should at least be provided with good light and wind protection.</span></p> <p class="p1"> <span class="s1">Plant Minikiwi in a nutrient-rich, well-drained and moisture-retaining soil. If you want to fertilize, it should be done with, for example, blueberry fertilizer, as Minikiwi thrives best in a slightly acidic pH. Natural fertilizer and compost also work well.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Although 'Issai' is self-fertile, it is advantageous to co-plant it with a male plant (within the same genus: <em>Actinidia spp.</em> ) to promote fruit production. It may take a couple of years before the plant starts producing fruit. An established plant can produce large quantities</span> <span class="s1">of fruit per year, around 25kg per plant and in some cases more.</span></p> <p class="p1"><meta charset="utf-8"> It is advantageous to grow against a trellis to get good air circulation and more sunlight for the fruits.</p> <p class="p1"> Pruning when trellising:</p> <ul> <li> The first year of planting, it is a good idea to let the plant start to take shape in 1-3 main stems. Top your main stem(s) at the end of the season to make them stronger next year.</li> <li> The second year you top the main shoots that come from the main trunks again. The side branches, or long shoots, then begin to develop. You should stick to a maximum of 4 long shoots per main trunk.</li> <li>In the third year, the long shoots should also be shortened to 1-1.5 meters. At this time, flowers often begin to form around the first few centimeters of the side branches, which then turn into fine fruits.</li> <li> In the following years, year by year, you select the best side branches/long shoots on your plant. Cut away the other emerging branches. In this way, you have formed a star-shaped branch attachment, a collar, which supports the rest of the plant with fruits.</li> <li> Do not leave too many side branches as this will result in a dense plant with fewer fruits. By topping emerging herbaceous branches during the summer you allow more sunlight and air to reach the fruits, which will benefit their growth.</li> <li> Any pruning of woody plant parts is done in late autumn/early winter to avoid bleeding.</li> </ul> <p> <strong>Features:</strong></p> <p> Year: Perennial<br> Growing position: sun<br> Height: 3-4 m<br> Growing zone: 1-5</p>

<p>Eastern Redbud tree: 2 years old - current height 70-100 cm</p> <p><strong>Common Names:</strong> <meta charset="utf-8">Eastern Redbud, <meta charset="utf-8">American/Canadian Judas Tree, Mexican/Texas Redbud<strong><br>Scientific name:</strong> <em>Cercis canadensis<br></em> <strong>Family:</strong> Fabaceae</p> <h4><strong>Plant history &amp; use:</strong></h4> <p>This variety of Judas Tree originates from North America. When the American Judas Tree was discovered by the Spanish in the second half of the 16th century, it was compared to the Judas Tree from<meta charset="utf-8"> the Mediterranean region (<em>Cercis siliquastrum</em>) which they already knew - it is also the tree we most commonly refer to when we say Judas Tree here in the European region. The main differences are that the American Judas Tree has pointed leaves and is slightly smaller in adult size and is more cold hardy - compare<meta charset="utf-8"> <em data-mce-fragment="1">C. canadensis</em> <em>'</em> USDA zones 4-9 with<meta charset="utf-8"> <em data-mce-fragment="1">C.</em> <em>siliquastrum</em>'s USDA zones 6-10. <em data-mce-fragment="1">C. canadensis</em><em data-mce-fragment="1">&nbsp;</em>should also be more<em data-mce-fragment="1">&nbsp;</em>suited to moist environments/soils than many other species in the genus.</p> <p>Blooms in March-April with bright pink flowers on the bare trunk, then also on the main trunk of the tree, which is often very eye-catching. Flowering is said to be strongly controlled by the extent of the previous winter. After harsh winters the Judas Tree blooms more profusely, after milder winters less so.</p> <p>The flowers can be eaten raw or pickled. They have a refreshing sour taste and are rich in vitamin C. Exciting addition to a salad.</p> <p>Unopened flower buds can also be pickled or put in like <a title="Capers (Capparis spinosa)" href="https://tradgardsdags.nu/en/products/kapris-capparis-spinosa" target="_blank" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/en/products/kapris-capparis-spinosa"><span style="color: #4e991d;" data-mce-style="color: #4e991d;"><strong>Capers</strong></span></a>.</p> <p>Native American tribes in North America covered the ripe seed pods with glowing coals, then peeled and ate the roasted seeds. I assume a modern way to do this is to simply separate the seeds from the pod and roast the seeds over the stove or in the oven to make them ready to eat. Some sources claim to have soaked and boiled the seeds like lentils, which are also a pea plant.</p> <p>The fruits are rich in protein like other plants in the pea family (Fabaceae). Dry seeds contain about 25% protein, 8% fat and 3% minerals of various kinds. To be an unrefined<meta charset="utf-8"> (and wild in North America) source of nutrition this is quite good, nutritionally it competes with both Pecan and Walnut. The seed pods remain on the tree for a long time - they are available from late summer right through to winter - and are considered acceptable for consumption during this period. However, the seed pods can sometimes be found<meta charset="utf-8"> remaining until the spring of the following year, whether they are fit for consumption then or not is not stated. For the aforementioned reasons, the seeds of C. canadensis are considered a useful source of survival food.</p> <p>The young, green and brittle seed pods can be eaten like sugar snap peas - steam them, boil them or stir-fry them. They fit well in a wok with, for example, onions, garlic, paprika and leafy vegetables. The leaves can be eaten as well - younger, brittle leaves are recommended.</p> <p>Tea made from the inner bark has been used to reduce fever etc. Cold brewing of roots and inner bark has been used in old folk medicine to treat whooping cough.<br></p> <p>Diligent in attracting pollinators with its profuse flowering. Considered a good tree for honey bees.</p> <p>The tree also has many other applications within North American Indian culture. A story about Judas and how he gave the tree its international name is easy to find for those interested in reading.</p> <h4><strong>Cultivation:</strong></h4> <p>Even though&nbsp;the American Judas Tree is considered better suited to moist soils than other species in the genus, it prefers not to grow in excessively wet soils with a high clay content. It thrives best in slightly sandier clay soils.</p> <p>Likes to grow in a sunny position, also does well in light shade.</p> <p>The American Judas tree is a fast-growing tree that often lives up to 80 years old.</p> <p>Flowers appear in March-April on the previous year's growth.</p> <p>The American Judas tree is one of the few species in the pea family that <span style="text-decoration: underline;" data-mce-style="text-decoration: underline;"><em>does not</em></span> fix nitrogen via its roots from air pores in the soil.</p> <h4><strong>Characteristics:</strong></h4> <p>Age: Perennial<br>Location: sun / light shade<br> Height: 6-10 m<br>USDA&nbsp;zone: 4-9</p>

<p> Flowering dogwood in 2 different sizes:</p> <ul> <li> 1 year old - current height 50-70 cm</li> </ul> <ul> <li> 3 years old - current height 80-100 cm</li> </ul> <p><meta charset="utf-8"> <span style="text-decoration: underline;"><strong>The image is only an example and does not represent the exact size of the different variants.</strong></span></p> <p> <strong>Common name:</strong> Flowering dogwood <strong><br>Scientific name:</strong> <em>Cornus kousa<br></em> <strong>Family:</strong> Cornaceae</p> <p><strong>Plant history &amp; use:</strong></p> <p> The flowering dogwood is a small, dense shrub native to Northeast Asia. In spring, it produces numerous bright white flowers that brighten up shady areas in the garden. In late summer, the tree produces peculiar pinkish-red edible fruits, 2-3 cm in diameter.</p> <p> These fruits can be used to make jam or bake pies. In Asia, they are used to make juice and ferment into wine.</p> <p> The bark on thicker trunks flakes and creates a beautiful pattern of varied colors.</p> <p> The leaves on the tree also turn a beautiful bright red/orange color in the fall.</p> <p> <strong>Culture:</strong></p> <p></p> <p> The flowering dogwood is a deciduous tree that thrives in most of Sweden. The tree is relatively long-lived (50-150 years) and is hardy to cold climates.</p> <p> Unlike many plants, flowering dogwood thrives in shady locations. It should also be protected from the wind. If the tree is in direct sun, the tree tends to produce more fruit, but of smaller size.</p> <p>An optimal location for the flowering dogwood is under one or more taller deciduous trees - which provide shade and add organic matter to the soil - surrounded by additional vegetation in different layers. This contributes to the moist, wind-protected and semi-shady environment in which the flowering dogwood grows best. The tree's bright blooms can also brighten an otherwise shady "grove". The flowering dogwood has low maintenance requirements and produces large recurring harvests every year.</p> <p> For the reasons mentioned above, the flowering dogwood is an excellent tree to have in a woodland garden. If you don't have such a place in your growing area, a planting spot with morning sun and afternoon shade also works well.</p> <p> <strong>Features:</strong></p> <p> Year: Perennial<br> Growing conditions: shade/partial shade<br> Height: 2-3 m<br> Growing zone: 1-3</p>

<p data-mce-fragment="1">1 Yellow Goji plant: 2 years old - ready to flower = bear fruit</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> Current height 30-40 cm</p> <p data-mce-fragment="1">Raised in a Swedish climate</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Common names:</strong> Yellow Goji, Yellow Gojiberry, Yellow Buckthorn <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Scientific name:</strong> <em data-mce-fragment="1">Lycium barbarum</em><em data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Family:</strong> Solanaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong><span>Plant history &amp; use:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Yellow Gojiberry is in the same genus as it<span>&nbsp;</span><span style="color: #4e991d;"><a href="https://tradgardsdags.nu/products/gojibar-bocktorne-lycium-chinense" title="Goji (Lycium chinense)" style="color: #4e991d;" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/gojibar-bocktorne-lycium-chinense" target="_blank"><strong>red</strong></a></span><span>&nbsp;</span>and it<span>&nbsp;</span><span style="color: #4e991d;"><a href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" title="Black Goji (Lycium ruthenicum)" style="color: #4e991d;" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" target="_blank"><strong>black goji berry</strong></a></span><span>&nbsp;</span>and, like its relatives, is a nutritious berry, especially in vitamins and proteins. Unlike the red goji berry, yellow goji berries contain no bitter substances and also have a lower sugar content.</p> <p data-mce-fragment="1">Yellow goji berries can be eaten raw as they are, used in salads or dried to add to muesli or baked goods. You can also simply make a drink from them, like black goji berries.</p> <p data-mce-fragment="1">Both yellow and black goji berries are relatively uncommon in Sweden so far, so here is the chance to have something outstanding and useful in the cultivation!</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Culture:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Yellow Goji is a hardy shrub that can withstand many subzero temperatures and is therefore suitable for outdoor cultivation in Sweden, either in a pot or in the open field. The shrub grows well in both sandy, clay soils and everything in between, as long as the soil is well-drained. It thrives in sunny locations and is relatively insensitive to drought, wind and salt.</p> <p data-mce-fragment="1">The bush also has a strong root system that binds the soil well. Its hardy properties make it an effective plant in maritime coastal climates with a lot of wind.</p> <p data-mce-fragment="1">Yellow Goji is a grateful plant that does not require much care.</p> <p data-mce-fragment="1">The bush grows to 1-3 meters. The way the bush grows makes it suitable for tying up on strings along a facade to grow as a facade cover. Regardless of whether it grows against a facade or not, give it something to climb on / grow against and the bush will grow faster.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Characteristics:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Age: Perennial<br data-mce-fragment="1"> Plant position: sun<br data-mce-fragment="1"> Height: 1-3 m<br data-mce-fragment="1"> Growing zone: 1-6</p>

<p>'Tearoma®' is a tea variety bred in Switzerland for its good hardiness and ability to be grown outdoors all year round in our climate. It is still a new phenomenon that you can grow tea in Sweden, not all tea varieties can cope but the ones with the best hardiness on the market today are this variety and the Dutch-bred variety <a href="https://tradgardsdags.nu/products/tebuske-tetrad-tea-by-me-camellia-sinensis-2-3-ar-30-50-cm" title="Tea bush 'Tea By Me': Hardy variety (Camellia sinensis) 2 &amp; 3 years 30-50 cm" rel="noopener" target="_blank"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>'Tea by Me'</strong></span></a> .</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong>Common names:</strong> <span>Tea, Tea bush, Tea tree, Tea plant</span><br> <strong>Scientific name:</strong> <em><span>Camellia sinensis</span><br></em> <strong>Family:</strong> <span data-mce-fragment="1">Theaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"> <strong><span data-mce-fragment="1">Plant history &amp; use:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1">Tea is consumed all over the world and is the second most common drink after water. The tea bush contains theine, which counteracts fatigue, and <em>theanine,</em> which has a calming effect, unlike coffee, which only has the stimulating properties of caffeine (=theine). A cup of tea can therefore be invigorating and calming at the same time.</p> <p data-mce-fragment="1"> It is mainly the leaf buds and leaves that are picked to brew tea, but sometimes the flowers are also used.</p> <p data-mce-fragment="1"> From the tea bush Camellia sinensis, you can make different types of tea: white, yellow, green, blue (oolong), black and “dark” tea. The difference between them is made up of different fermentation and oxidation processes. White tea is not even allowed to oxidize, while “dark” tea is allowed to both oxidize and ferment for long periods. The types in between are gradually more or less in one direction or the other, in the order listed above. All types have their health benefits, sometimes different.</p> <p data-mce-fragment="1">Red tea (rooibos) comes from a different plant species, the Rooibos bush.<span data-mce-fragment="1"> </span><em data-mce-fragment="1">Aspalathus linearis</em> <em data-mce-fragment="1">.</em></p> <p data-mce-fragment="1"> Tea leaves are also used in cooking in Asia - for example, <em>Tea Leaf Salad</em> (fermented leaves) in Burma and (fresh leaves) in Thailand.</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong>Culture:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"> Tea has recently started to be grown in Sweden and there is a successful tea plantation on Gotland that grows for commercial use. The tea bush grows in its natural environment at high altitudes where it gets colder at night, and where it can also be cold during the day. The tea bush can be overwintered outdoors in Sweden, depending on the location and circumstances, the plants may need to be covered for the winter (e.g. with straw).</p> <p data-mce-fragment="1"> Protect from cold winds with some windbreak, such as non-woven fabric attached to posts around the plant, and cover with straw or similar during the winter months.</p> <p data-mce-fragment="1"> Tea thrives in acidic soil, use Rhododendron soil when repotting the plant for the first time.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Features:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"> Year: Perennial<br data-mce-fragment="1"> Growing position: sun/partial shade<br data-mce-fragment="1"> Height: 1-2 meters<br> Growing zone: 1-4</p>