Shrub layer - Plants – Trädgårdsdags

Goji Berry / Wolfberry Plant (Lycium barbarum)

~~245 SEK~~ 175 SEK

1 Goji plant: 2 years old - ready to flower = bear fruit <meta charset="utf-8"> Current height 10-30 cm Raised in Swedish climate Common name: Goji Berry, Wolfberry, <meta charset="utf-8">Matrimony Vine, Chinese Boxthorn, Himalayan/Tibetan Goji Scientific name: Lycium barbarum Family: Solanaceae <h4>Plant history & use:</h4> Goji berries are one of the most popular superfoods on the market and they are often used in muesli, smoothies, salads and bread or simply eaten as they are. The reason for its popularity is probably because the goji berry is one of the most nutrient-dense berries available. It is rich in vitamins and minerals as well as omega-3 and antioxidants. The goji berry also has a particularly high protein content of 10g per 100g, which is very unusual among fruits and berries. The taste is sweet with hints of cranberry and cherry. The berries are usually dried before use. The red goji berry is richer in carotenoids than the <a title="Black Goji Berry (Lycium ruthenicum)" href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" target="_blank">black goji berry</a>, while the black one is richer in antioxidants. The root is used in herbal medicine for its liver cleansing properties. In Asia the leaves are cooked in stews and soups or made into tea. <h4>Cultivation:</h4> Goji grows wild in Asia and since it was brought into Europe it has also started to spread itself naturally here. The plant is a deciduous shrub that usually grows 80-200 cm high. The goji plant is very easy to care for and it is tolerant for both salt and wind. For this reason it is often planted as a soil binder as a barrier along the beachside in costal regions. It thrives well in both sun and partial shade, this is an adaptable plant! The Goji berry can be grown in all of Europe.  <h4>Sowing:</h4> The seeds are sown indoors in moist soil, outdoors in pots or in the open field. Optimal germination temperature is around 20-25 ºC . It can take 3-4 months for the newly germinated plants to get ready for transplanting, so it is recommended that you sow early in the year. Then you have a good chance of harvesting already the same year. <h4 data-mce-fragment="1">Characteristics:</h4> Lifespan: Perennial Location: Sun / Partial shade Height: 1-3 meters USDA Zone: <meta charset="utf-8">3-10

Tea Plant (Camellia sinensis)

From 295 SEK

1 Tea Plant: 2 years old - current height 30-40 cm Seed-sown plants, grown in Swedish climate Common name: Tea Plant, Tea Shrub, Tea Tree Scientific name: Camellia sinensis Family: Theaceae <h4 data-mce-fragment="1">Plant history & use:</h4> Tea is consumed worldwide as the second most common beverage after water. The tea bush contains theine, which counteracts fatigue, and theanine , which provides a calming effect, unlike coffee, which only has the invigorating properties of caffeine (=theine). A cup of tea can therefore be invigorating and calming at the same time. It is mainly leaf buds and young leaves that are picked to brew tea with, but sometimes the flowers are also used. The younger the shoots/leafs, the higher quality tea. From the tea bush Camellia sinensis, you can make different types of tea: white, yellow, green, blue (oolong), black and "dark" tea. The difference between them is defined by different fermentation and oxidation processes. White tea is not even allowed to oxidize, while "dark" tea is allowed to both oxidize and ferment for long periods. The types in between are gradually more or less in one direction or the other, in the order stated. All types have their health benefits, sometimes differing. Red tea (rooibos) comes from another species, the Rooibos bush Aspalathus linearis . The tea leaves are also used for cooking in Asia - for example Tea Lead Salad (fermented leaves) in Burma and (fresh leaves) in Thailand. <h4 data-mce-fragment="1">Cultivation:</h4> <meta charset="utf-8">The exact origin of the Tea bush is debated, although it has been pinned down that it originates from an area south-east of the Tibetan plateau: between China, Thailand, Myanmar (Burma) and north-east India. The Tea bush was first cultivated in ancient China and not introduced to Europe until the 17th century - only to be spread by colonialists for cultivation in India, Africa and Indonesia.  The first sights of an established plantation in Europe was not until the late 19th century - in the Azores islands of Portugal. Shortly after emerges cultivations in Georgia, Turkey and Russia which still to this day are the largest tea producers in Europe. A southern European climate can be a great match for growing tea, especially on locations with a slightly humid, subtropical and hilly environment with mild winters and long summers. Similar to that of Georgias hillside tea plantations, for example.  Northern Europe has its fair share of successful tea plantations as well, maybe with UK Tregothnan as one of the first. Recent years has seen an increase in northern European tea cultivations, ranging from Belgium all the way up to Sweden. And they are operating well. What this tells us is that cultivating tea is actually possible in most parts of Europe, just spend a bit of your power of thought to find (or create) the right spot. The tea bush naturally grows at high altitudes where it gets colder at night, and it may also be chilly during daytime. It prefers a location sheltered from wind, as it slows down leaf growth. It does not like to grow in shade however, the optimal location is an environment with lots of light. It prefers a well-drained soil - not a permanently moist soil, neither a drought susceptible soil. In optimal conditions the water just flushes through regularly, leaving the soil free to dry up in between flushes.  <meta charset="utf-8">Reading the above preferations, you may start to realize why a sloping hillside environment is the natural environment of the tea bush. A hillside climate is not a must though, many of the successful European cultivations are grown on plain land. Just try to mimic the preferred conditions as much as you can, with whatever means you have available to the degree that you can.  The tea bush can be overwintered outdoors in most of Europe, depending on location and conditions the plants may need to be covered during wintertime - e.g. straw, bark or similar. Tea thrives in acidic soil, use Rhododendron soil when repotting the plant the first time. <h4 data-mce-fragment="1"></h4> <h4 data-mce-fragment="1">Characteristics:</h4> Lifespan: Perennial Location: Sun/Part shade Height: 1-2 meters Germination Time: 1-3 months USDA Zones: 7-9

Tea Plant (Camellia sinensis)

From 325 SEK

1 Tea Plant: 2 years old - current height 30-40 cm Seed-sown plants, grown in Swedish climate Common name: Tea Plant, Tea Shrub, Tea Tree Scientific name: Camellia sinensis Family: Theaceae <h4 data-mce-fragment="1">Plant history & use:</h4> Tea is consumed worldwide as the second most common beverage after water. The tea bush contains theine, which counteracts fatigue, and theanine , which provides a calming effect, unlike coffee, which only has the invigorating properties of caffeine (=theine). A cup of tea can therefore be invigorating and calming at the same time. It is mainly leaf buds and young leaves that are picked to brew tea with, but sometimes the flowers are also used. The younger the shoots/leafs, the higher quality tea. From the tea bush Camellia sinensis, you can make different types of tea: white, yellow, green, blue (oolong), black and "dark" tea. The difference between them is defined by different fermentation and oxidation processes. White tea is not even allowed to oxidize, while "dark" tea is allowed to both oxidize and ferment for long periods. The types in between are gradually more or less in one direction or the other, in the order stated. All types have their health benefits, sometimes differing. Red tea (rooibos) comes from another species, the Rooibos bush Aspalathus linearis . The tea leaves are also used for cooking in Asia - for example Tea Lead Salad (fermented leaves) in Burma and (fresh leaves) in Thailand. <h4 data-mce-fragment="1">Cultivation:</h4> <meta charset="utf-8">The exact origin of the Tea bush is debated, although it has been pinned down that it originates from an area south-east of the Tibetan plateau: between China, Thailand, Myanmar (Burma) and north-east India. The Tea bush was first cultivated in ancient China and not introduced to Europe until the 17th century - only to be spread by colonialists for cultivation in India, Africa and Indonesia.  The first sights of an established plantation in Europe was not until the late 19th century - in the Azores islands of Portugal. Shortly after emerges cultivations in Georgia, Turkey and Russia which still to this day are the largest tea producers in Europe. A southern European climate can be a great match for growing tea, especially on locations with a slightly humid, subtropical and hilly environment with mild winters and long summers. Similar to that of Georgias hillside tea plantations, for example.  Northern Europe has its fair share of successful tea plantations as well, maybe with UK Tregothnan as one of the first. Recent years has seen an increase in northern European tea cultivations, ranging from Belgium all the way up to Sweden. And they are operating well. What this tells us is that cultivating tea is actually possible in most parts of Europe, just spend a bit of your power of thought to find (or create) the right spot. The tea bush naturally grows at high altitudes where it gets colder at night, and it may also be chilly during daytime. It prefers a location sheltered from wind, as it slows down leaf growth. It does not like to grow in shade however, the optimal location is an environment with lots of light. It prefers a well-drained soil - not a permanently moist soil, neither a drought susceptible soil. In optimal conditions the water just flushes through regularly, leaving the soil free to dry up in between flushes.  <meta charset="utf-8">Reading the above preferations, you may start to realize why a sloping hillside environment is the natural environment of the tea bush. A hillside climate is not a must though, many of the successful European cultivations are grown on plain land. Just try to mimic the preferred conditions as much as you can, with whatever means you have available to the degree that you can.  The tea bush can be overwintered outdoors in most of Europe, depending on location and conditions the plants may need to be covered during wintertime - e.g. straw, bark or similar. Tea thrives in acidic soil, use Rhododendron soil when repotting the plant the first time. <h4 data-mce-fragment="1"></h4> <h4 data-mce-fragment="1">Characteristics:</h4> Lifespan: Perennial Location: Sun/Part shade Height: 1-2 meters Germination Time: 1-3 months USDA Zones: 7-9

'Sweetleaf®' / Sweetleaf 30-50 cm (Rubus chingii var. suavissimus)

295 SEK

1st plant 'Sweetleaf®': current height 30-50 cm Common name: 'Sweetleaf®' Raspberry, Sweetleaf,<meta charset="utf-8"> 'Sweetleaf®' Raspberry, Sugarleaf Scientific name: <meta charset="utf-8"> Rubus chingii var. suavissimus Family: Rosaceae Plant history & use: Sweetleaf® is a raspberry species originating from China, where it grows mainly in the southern provinces of Guizhou, Guang Dong and Guangxi. The shrub is relatively unknown but is becoming highly sought after due to its sweetening ability and hardy qualities. <meta charset="utf-8"> Sweetleaf® can be described as a more hardy alternative to Stevia: as its leaves contain so-called 'rubusosides' which are part of the same glycoside group as steviosides, and as it is fully winter-hardy and even has a vigorous growth habit. <meta charset="utf-8">The two glycosides stevioside and rubusoside are very similar in their chemical structure and therefore have a nearly identical sweetening effect. The chemical molecule 'rubusoside' in its pure form is approximately 200 times sweeter than commercially refined sugar from sugar beets in its pure form. Even fresh leaves have an enormous sweetness. If you chew on a leaf, it tastes quite neutrally "green" at first, before a distinctive, broad, dull sweetness takes over the taste buds. Sweetleaf<meta charset="utf-8"> ® has no odd aftertaste, which stevia is often criticized for.<meta charset="utf-8"> <meta charset="utf-8">To use Sweetleaf®: tear or cut the freshly harvested leaves into pieces and then blanch them in boiling water. In the process, the sweetening substances are released from the leaves and absorbed by the water. The amount of leaves used is purely a matter of taste. Some like it a little sweeter (more leaves); others don't like it quite so sweet (fewer leaves). You can also rub the leaves in your palms before blanching them, so the leaf structure breaks down and the sweeteners can more easily escape from the cells. The leaves can also be used as a sweetener in dried form, powdered or by boiling a syrup with them. Great for sweetening teas and pastries. <meta charset="utf-8"> <meta charset="utf-8"> Rubus chingii var. suavissimus is one of four species used in Guangxi, China to make the ethnomedicine tiancha (sweet tea). Culture: Sweetleaf® is a vigorous, deciduous shrub. The fast-growing shoots have enormous vigor with an upright growth habit and reach a final height of approximately 250 cm. Due to the strong growth force, the fresh shoots are very tolerant of pruning and grow back quickly. The fresh, green shoots are heavily armed with thorns, but this is not of major importance as only the leaves are of interest. The leaves have a striking, five-lobed shape. Best grown in well-drained soil in sunny to semi-shade.<meta charset="utf-8"> location. Generally tolerant of many different soils. Features: Year: Perennial Growing conditions: sun - partial shade Height: 1.5-2.5 m Growing zone: 1-4

Yellow Gojiberry / Wolfberry Plant 30-40 cm (Lycium barbarum)

245 SEK

1 Yellow Goji plant: 2 years old - ready to flower = bear fruit <meta charset="utf-8"> Current height 30-40 cm Raised in a Swedish climate Common names: Yellow Goji, Yellow Gojiberry, Yellow Buckthorn Scientific name: Lycium barbarum Family: Solanaceae Plant history & use: Yellow Gojiberry is in the same genus as it <a href="https://tradgardsdags.nu/products/gojibar-bocktorne-lycium-chinense" title="Goji (Lycium chinense)" style="color: #4e991d;" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/gojibar-bocktorne-lycium-chinense" target="_blank">red</a> and it <a href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" title="Black Goji (Lycium ruthenicum)" style="color: #4e991d;" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/svart-goji-lycium-ruthenicum" target="_blank">black goji berry</a> and, like its relatives, is a nutritious berry, especially in vitamins and proteins. Unlike the red goji berry, yellow goji berries contain no bitter substances and also have a lower sugar content. Yellow goji berries can be eaten raw as they are, used in salads or dried to add to muesli or baked goods. You can also simply make a drink from them, like black goji berries. Both yellow and black goji berries are relatively uncommon in Sweden so far, so here is the chance to have something outstanding and useful in the cultivation! Culture: Yellow Goji is a hardy shrub that can withstand many subzero temperatures and is therefore suitable for outdoor cultivation in Sweden, either in a pot or in the open field. The shrub grows well in both sandy, clay soils and everything in between, as long as the soil is well-drained. It thrives in sunny locations and is relatively insensitive to drought, wind and salt. The bush also has a strong root system that binds the soil well. Its hardy properties make it an effective plant in maritime coastal climates with a lot of wind. Yellow Goji is a grateful plant that does not require much care. The bush grows to 1-3 meters. The way the bush grows makes it suitable for tying up on strings along a facade to grow as a facade cover. Regardless of whether it grows against a facade or not, give it something to climb on / grow against and the bush will grow faster. Characteristics: Age: Perennial Plant position: sun Height: 1-3 m Growing zone: 1-6

Strawberry Raspberry Plant 20-40 cm (Rubus illecebrosus)

285 SEK

Dwarf Mulberry Mojo Berry® 'Matsunaga' 60-80 cm (Morus rotundiloba)

465 SEK

1 Dwarf Mulberry Mojo Berry® 'Matsunaga': current height 60-80 cm <meta charset="utf-8"> The picture is just an example, this batch of plants is taller and stronger. Common name: Dwarf Mulberry, Mojo Berry<meta charset="utf-8"> ® Scientific name: Morus rotundiloba Family: Moraceae <h4>Plant history & use:</h4> Mojo Berry® is a short-growing mulberry<meta charset="utf-8"> variety that bears fruit on both older and new branches, which means you can pick mulberries in the first year, unlike the usual 5 or 6 years that it takes most other mulberries. This dwarf, compact variety only reaches a height of around 1.5 m (compared to regular mulberries which can grow up to 6-8 m tall), making it suitable for any garden. Unlike other varieties that only produce fruit during a 3-week period towards the end of summer, Mojo Berry® produces berries over a very long period, from May right through to September. The fruits are great for using in jam, cake or other dishes. Mojo Berry® is beautiful as a solitary tree in a pot on the terrace/patio<meta charset="utf-8"> or in a pot with co-planting together with other plants and is also nice as a hedge plant/border. General information about Mulberry: Mulberry trees are one of our oldest cultivated plants. The black mulberry tree, like the white variety, <a href="https://tradgardsdags.nu/products/vitt-mullbar-morus-alba" title="White mulberry (Morus alba)" target="_blank">Morus alba</a> , originates from West Asia - however, the black mulberry tree came to Europe a couple of hundred years before the white one. The first findings of knowledge about the black mulberry tree were already around 300 BC. It may be that Morus nigra originates somewhat further to the southwest (closer to Europe) in West Asia than its relative Morus alba, and that this is why Morus nigra also has a slightly worse hardiness in cold climates than its relative. Traditionally, the black mulberry was used to make wine and cosmetics - thanks to its high concentration of anthocyanins which give the berry its deep dark colour. However, the berries were also grown for fresh consumption. Unlike the white mulberry tree, which can vary in color, the black mulberry tree's fruits are always black when ripe. The black mulberry is also more acidic. The berries are rich in antioxidants and, like mulberry leaf tea, are thought to help balance blood sugar levels. This is thanks to content of the substance MFE which stabilizes blood sugar levels and thus suppresses the body's cravings for sweets. Therefore, mulberries are a common substitute for those who want to get rid of their cravings for sweets. Due to the berries' unusually high nutritional content, mulberries, like <a href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" title="Goji (Lycium barbarum)" target="_blank">the goji berry</a> , are considered a so-called "superfood". In addition to mulberry wine, you can also make juice and jam from the berries. The leaves can be used to brew healthy tea, which has historically been drunk in China and has recently begun to become popular in Asia again. <h4> Culture: </h4> Mojo Berry® is hardy down to -10 ° C = outdoor cultivation zone 1-2 . If you cover the tree with sheep wool or similar for the winter, it can survive outdoors up to zone 5. Alternatively, grow in a pot and place in a greenhouse/storage over the winter. The tree can grow in most soils but thrives best in loose, nutrient-rich soils. It is resistant to windy coastal climates but grows best in warm, wind-sheltered locations. Suitable as a trellis tree as the branches are easily bendable. Mulberry trees are also well suited to forest orchards as they are a popular host plant among many organisms and provide recurring harvests without much maintenance, as well as protecting plants in lower layers. Mulberries are self-fertile, meaning that only one tree is needed to produce fruit. Prune in winter when the tree is dormant to avoid excessive "bleeding", which is otherwise a common characteristic of mulberry plants. The berries ripen continuously from May to September. The berries are harvested when the color has changed from red to jet black. One tip is to pick the berries with a needle to avoid crushing them between your fingers. <h4> Features: </h4> Year: Perennial Growing position: sun Height: around 150 cm Growing zone: 1-2 outdoors, 1-5 with winter cover or in greenhouses

Tea bush 'Tearoma®': Hardy variety (Camellia sinensis) 50-60 cm

295 SEK

'Tearoma®' is a tea variety bred in Switzerland for its good hardiness and ability to be grown outdoors all year round in our climate. It is still a new phenomenon that you can grow tea in Sweden, not all tea varieties can cope but the ones with the best hardiness on the market today are this variety and the Dutch-bred variety <a href="https://tradgardsdags.nu/products/tebuske-tetrad-tea-by-me-camellia-sinensis-2-3-ar-30-50-cm" title="Tea bush 'Tea By Me': Hardy variety (Camellia sinensis) 2 & 3 years 30-50 cm" rel="noopener" target="_blank">'Tea by Me'</a> . Common names: Tea, Tea bush, Tea tree, Tea plant Scientific name: Camellia sinensis Family: Theaceae Plant history & use: Tea is consumed all over the world and is the second most common drink after water. The tea bush contains theine, which counteracts fatigue, and theanine, which has a calming effect, unlike coffee, which only has the stimulating properties of caffeine (=theine). A cup of tea can therefore be invigorating and calming at the same time. It is mainly the leaf buds and leaves that are picked to brew tea, but sometimes the flowers are also used. From the tea bush Camellia sinensis, you can make different types of tea: white, yellow, green, blue (oolong), black and “dark” tea. The difference between them is made up of different fermentation and oxidation processes. White tea is not even allowed to oxidize, while “dark” tea is allowed to both oxidize and ferment for long periods. The types in between are gradually more or less in one direction or the other, in the order listed above. All types have their health benefits, sometimes different. Red tea (rooibos) comes from a different plant species, the Rooibos bush. Aspalathus linearis . Tea leaves are also used in cooking in Asia - for example, Tea Leaf Salad (fermented leaves) in Burma and (fresh leaves) in Thailand. Culture: Tea has recently started to be grown in Sweden and there is a successful tea plantation on Gotland that grows for commercial use. The tea bush grows in its natural environment at high altitudes where it gets colder at night, and where it can also be cold during the day. The tea bush can be overwintered outdoors in Sweden, depending on the location and circumstances, the plants may need to be covered for the winter (e.g. with straw). Protect from cold winds with some windbreak, such as non-woven fabric attached to posts around the plant, and cover with straw or similar during the winter months. Tea thrives in acidic soil, use Rhododendron soil when repotting the plant for the first time. Features: Year: Perennial Growing position: sun/partial shade Height: 1-2 meters Growing zone: 1-4

Tasmanian Mountain Pepper Female plant 20-40 cm (Tasmannia lanceolata)

345 SEK

Tasmanian Mountain Pepper Male plant 20-40 cm (Tasmannia lanceolata)

325 SEK

Yellow Goumi / Japanese Silverbush Pointilla® 'Fortunella' 80-120 cm (Elaeagnus umbellata)

385 SEK

Black Raspberry 'Black Jewel' Plant 50-80 cm (Rubus occidentalis)

295 SEK

1 plant Black Raspberry 'Black Jewel': 2 years old - ready to flower = bear fruit <meta charset="utf-8"> Current height 50-80 cm Common name: Black Raspberry 'Black Jewel' Scientific name: Rubus occidentalis Family: Rosaceae Plant history & use: The black raspberry, Rubus occidentalis, is a black colored variant of the more common red raspberry, Rubus ideaus. As can be seen above, however, they are two completely different species. The black raspberry is described as highly disease resistant, easy to grow and early bearing. The black raspberry is also more resistant to heat and drought. The berries keep their shape for several days in the fridge after harvesting. The black raspberry has also been called the "King of Berries" due to its reputed health benefits. The berries contain high levels of antioxidants and also anthocyanins (the group of substances that give fruits and vegetables their dark color - blue/purple/black) which have an anti-inflammatory effect and are also linked to processes in the body in the form of improved memory and increased eyesight . The variety 'Black Jewel' has berries with a high sweetness and a pleasant aftertaste that remains after the berries have been eaten. The berries have a glossy appearance and make an eye-catching addition to the cultivation. The berries can be both dried and frozen for later use. They are good in smoothies. You can also make jam and juice from black raspberries. Culture: Grow in a well-drained soil in a sunny location. They thrive best in a sandy soil rich in humus. To give the plant a humus-rich soil, you can then crowd plant residues (e.g. grass clippings) into the top layer of soil or cover the soil with a layer of plant residues. It may be good to note that the black raspberry is a tall-growing raspberry species, the bush normally grows 2-3 meters high. Characteristics: Age: Perennial Plant position: sun Height: 2-3 m Growing zone: 1-4

Seabuckthorn 'Friesdorfer Orange' Plant 40-50 cm (Hippophae rhamnoides)

325 SEK

Black Goji Berry / Wolfberry Plant 15-30 cm (Lycium ruthenicum)

195 SEK

1 plant Black Goji: 1 year old - current height 15-30 cm Raised in Swedish climate Common names: Black Goji, Russian Buckthorn Scientific name: Lycium ruthenicum Murr. Family: Solanaceae Plant history & use: Black Goji is, like the relative <a href="https://tradgardsdags.nu/products/gojibar-bocktorne-lycium-chinense" title="Goji berries (Lycium barbarum)" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/products/gojibar-bocktorne-lycium-chinense" target="_blank">Goji ( Lycium barbarum )</a> , a rich source of proteins and vitamins. The black goji berry is particularly rich in anthocyanins, with a higher content than blueberries. The shrub originates in the areas around the Tibetan Plateau and southern Russia. It is a plant that has not yet received much attention in the West, but it has long been used by the indigenous people in its natural plant environment. Surprisingly, the indigenous people of small North Indian communities use the berry to make an ointment to prevent blindness in camels. This is possible thanks to the berry's high content of lutein . The berry gets its deep blue-purple color from the anthocyanins, a substance found in unusually high concentrations in the black goji berry. Anthocyanins are the same substances that color blueberries blue and contribute to many of their beneficial properties. Ripe berries can be eaten raw, dried or cooked. The most common way to consume black goji berries is to make a so-called infusion on them. This is best done when they are completely fresh, but it can also be done with dried berries. The Black Goji Berry gives off different colors depending on the type of water used. In the case of mineral-rich water <meta charset="utf-8">(basic: pH >7) the color becomes deep dark blue and in acidic water <meta charset="utf-8">(pH <7) the color becomes intense purple. Culture: Black Goji originally grows in very extreme climates where it is exposed to drought, extreme cold, high salinity and nutrient poor soils. These factors have made the black goji berry a very hardy plant. It can grow in temperatures down to -20 ºC. It is an easy-to-grow shrub that often produces rich harvests. It likes to grow in well-drained soils (often sandy soils) and establishes a strong root system, which makes it a good soil binder, e.g. at beach edges. It can also naturally form a tight wall that protects against the worst wind. Thrives in bright conditions. The bush grows up to 2 m and can be grown outdoors in open ground in Sweden. To protect your Black Goji bush from the harshest Swedish conditions, in late summer you can cover the base of the plant with straw, leaves or the like. - this protects the plant from the most severe cold and extends the growing season. The numerous berries range from green to black/bluish purple in color. It is only then that they are ready for harvest. This takes place summer-autumn. Characteristics: Age: Perennial Plant position: sun Height: 1-2 m Growing zone: 1-6

Red Goumi / Japanese Silver Bush Pointilla® 'Sweet'N'Sour' 60-80 cm (Elaeagnus umbellata)

385 SEK

Blueberry / Honeysuckle 'Zojka' 40-60 cm (Lonicera caerulea var. kamtschatica)

295 SEK

Tebuske 'Georgian Classic': Härdig sort (Camellia sinensis var. sinensis) 30-40 cm

375 SEK

Tebuske av den härdiga sorten 'Georgian Classic': nuvarande höjd ca 30–40 cm <meta charset="utf-8">- 2 år gamla<meta charset="utf-8"> 'Georgian Classic' är en traditionell och robust sort från en av de äldsta teplantagerna i Kaukasusbergen i västra Georgien. Regionen har en lång historia av teodling, och den här sorten har odlats och förädlats i generationer för att klara både kyla och torka. <meta charset="utf-8">'Georgian Classic' lämpar sig särskilt bra för att producera grönt, svart och vitt te. Handplockade och varsamt bearbetade ger bladen ett smakrikt och fylligt te med tydlig karaktär. Trivialnamn: Te, Tebuske, Teträd, Teplanta Vetenskapligt namn: Camellia sinensis var. sinensis Familj: Theaceae <h4>Växthistoria & användning:</h4> <meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt teanin (L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus. <meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna. Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. <meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"> Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion: Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. De 6 olika tesorterna: Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat Pu'ehr) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet: Grönt te - den friskaste & grönaste sorten: bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC. Vitt te - den minst behandlade sorten: bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen. Gult te - friskt & grönt med en rund smak: efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån. Oolong te - den mest aromatiska sorten: efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings & oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån. Svart te - milt och runt med låg bitterhet: bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC. Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt & smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner: bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns Sheng Pu'ehr. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då Shou Pu'ehr. Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken Aspalathus linearis. Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel Tea Leaf Salad (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand. Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. <h4>Odling:</h4> Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1. På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. Det finns en teodling i Gränna, se <a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank">Gretas Te</a>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern. Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland. <meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas. <meta charset="utf-8">Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien. <meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck. Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka. <h4>Egenskaper:</h4> Årighet: Flerårig Växtläge: Sol till halvskugga Höjd: 1-3 meter <meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC

Tebuske 'Kolkhida': Härdig sort (Camellia sinensis var. sinensis) 30-40 cm

375 SEK

Tebuske av den härdiga sorten 'Kolkhida': nuvarande höjd ca 30–40 cm - 2 år gamla 'Kolkhida' är en georgisk sort framtagen på 1970-talet i regionen Samegrelo nära Svarta havet – en plats med långa traditioner av teodling i kallare och fuktiga förhållanden. Sorten är framtagen för att vara särskilt tålig mot både kyla och torka. Den har ett brett, horisontellt växtsätt och små, kompakta blad som gör den särskilt lämpad för skörd av unga toppskott för finare sorter av grönt, vitt och svart te. Trivialnamn: Te, Tebuske, Teträd, Teplanta Vetenskapligt namn: Camellia sinensis var. sinensis Familj: Theaceae <h4>Växthistoria & användning:</h4> <meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt teanin (L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus. <meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna. Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. <meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"> Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion: Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. De 6 olika tesorterna: Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat Pu'ehr) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet: Grönt te - den friskaste & grönaste sorten: bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC. Vitt te - den minst behandlade sorten: bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen. Gult te - friskt & grönt med en rund smak: efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån. Oolong te - den mest aromatiska sorten: efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings & oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån. Svart te - milt och runt med låg bitterhet: bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC. Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt & smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner: bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns Sheng Pu'ehr. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då Shou Pu'ehr. Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken Aspalathus linearis. Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel Tea Leaf Salad (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand. Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. <h4>Odling:</h4> Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1. På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. Det finns en teodling i Gränna, se <a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank">Gretas Te</a>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern. Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland. <meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas. <meta charset="utf-8">Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien. <meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck. Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka. <h4>Egenskaper:</h4> Årighet: Flerårig Växtläge: Sol till halvskugga Höjd: 1-3 meter <meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC

Tayberry 'Buckingham Tayberry' Thornless 40-60 cm (Rubus fruticosus x ideaus)

265 SEK

1st plant Tayberry 'Buckingham Tayberry': 2 years old - ready to bloom = bear fruit <meta charset="utf-8"> Current height 40-60 cm Common names: Tayberry, Boysenberry, Bearberry Scientific name: Rubus fruticosus x ideaus Family: Rosaceae Plant history & use: 'Buckingham Tayberry' is a thornless variety with smooth, flat leaves that produces plenty of tasty berries. The tayberry bush produces large, flavorful and juicy burgundy berries that are perfect for eating straight away - but also for making juice, jam and even wine. Another good way to use tayberries is to bake a tayberry pie. Like other hybrids, Tayberry also shows good resistance to plant diseases. Culture: Preferably grow in well-drained, humus-rich soil in a warm, sunny location. Does not do well in heavy clay soils, dry, sandy soils or waterlogged areas. The tayberry bush has inherited its long and slender branches from the blackberry and therefore works excellently to be grown climbing in a pergola, against a wall or similar. The development and health of the bush is generally benefited by some type of support for the branches. The berries ripen from mid-July to late August. Berries are formed on branches that are at least 2 years old. Features: Year: Perennial Growing position: sun/partial shade Height: 2 m Growing zone: 1-2