News Season 2024!

<p><strong>Lavandin av sorten 'Grosso': nuvarande höjd 20–30 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lavandin<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula × intermedia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lavandin 'Grosso' är en av de mest odlade lavandinsorterna i kommersiell produktion – särskilt i Frankrike där den odlas i stor skala för sin höga halt av eterisk olja och tydliga, klassiska lavendeldoft. Det är en robust och kraftigväxande sort som passar lika bra i örtträdgården som i större planteringar. Lavandin är högre än äkta lavandel och lämpar sig därför bättre till syften av en lågväxande häck. </p> <p>Blommorna används till torkning, lavendelpåsar, teblandningar, örtsalt och naturlig kroppsvård. Lavandin har traditionellt använts för att skapa ro, lindra huvudvärk och stötta sömnen – ofta i form av doftpåsar eller avkok.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt, väldränerat och gärna kalkrikt läge. 'Grosso' är kraftigare än vanlig lavendel och bildar snabbt stora, täta plantor. Passar utmärkt som låg häck eller som solitär i större örtrabatter. Klipps ner efter blomning för att bevara formen och främja ny tillväxt. Tål värme och torka väl, men kräver dränering för att klara vintern.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 60–80 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5 (med god dränering)<br><strong>Blomning:</strong> Juli–augusti<br></p>

<p><strong>Lavandin av sorten 'Phenomenal': nuvarande höjd 5–10 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lavandin<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula × intermedia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lavandin är en korsning mellan äkta lavendel (<em>Lavandula angustifolia</em>) och spiklavendel (<em>Lavandula latifolia</em>), framtagen för att kombinera den förstnämndas arom med den senares växtkraft och tålighet. Sorten 'Phenomenal' är särskilt känd för sin härdighet, täta form och förmåga att klara både fukt och kyla bättre än många andra lavendelsorter. Lavandin blir även högre än vanlig lavendel - passar därför bra i syfte av en lågväxande häck.</p> <p>Blommorna har hög eterisk oljehalt och används precis som vanlig lavendel till torkning, doftpåsar, teblandningar, örtblandningar och naturlig hudvård. Lavandin används också kommersiellt för utvinning av lavendelolja, tack vare sin rika doft.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i full sol i väldränerad, gärna kalkrik jord. Klarar både värme och torka, men också svensk vinter bättre än de flesta lavendelsorter – förutsatt god dränering. Klipps tillbaka efter blomning för att hålla växten kompakt. Utmärkt i rabatt, örtträdgård, slänter eller som kantväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 50–70 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5 (god dränering krävs)<br><strong>Blomning:</strong> Juli–augusti</p>

<p><strong>Lavendel: nuvarande höjd 20–30 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Lavendel<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula angustifolia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Lavendel är en klassisk flerårig kryddväxt med rötter i Medelhavsområdet och lång tradition i både hushåll, örtagårdar och naturmedicin. Blommorna har en tydlig, aromatisk doft och lockar mängder av pollinatörer. Lavendel används både färsk och torkad – till teblandningar, i bakning, till lavendelsocker, örtblandningar, hemgjorda salvor eller som dekoration. Inom traditionell örtanvändning sägs lavendel främja lugn, matsmältning och sömn.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i soligt, varmt och väldränerat läge – gärna med inslag av sand eller grus i jorden. Lavendel trivs bäst i kalkrik jord och kräver god dränering för att klara vintern. Klipps ner lätt efter blomning för att hålla en tät och fin form. Passar bra i örtagårdar, stenpartier, som kantväxt eller i kruka.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 40–60 cm<br><strong>Växtzon:</strong> <meta charset="utf-8">1–5 (väldränerat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–juli<br></p>

<p>Vit Lavendel av sorten 'Alba': nuvarande höjd 20-30 cm</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Vit Lavendel<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Lavandula angustifolia</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Vit lavendel är en mindre vanlig färgvariant av den klassiska äkta lavendeln – en flerårig krydd- och läkeväxt med lång tradition i både hushåll, trädgård och naturmedicin. Sorten 'Alba' har rent vita blomspiror och silvergrått bladverk, och används precis som den blå lavendeln för doft, mat och medicin.</p> <p>Blommorna kan torkas och användas i teblandningar, bakning eller som dekoration i exempelvis lavendelsocker. Lavendel har traditionellt använts för att främja avslappning, stödja sömn och lugna matsmältningen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs bäst i soligt, torrt och varmt läge med väldränerad jord – gärna sand- eller grusblandad. Kalkrik jord är ett plus. 'Alba' blir något lägre än blå lavendel och passar fint i kanter, örtagårdar, krukor eller stenpartier. Klipps tillbaka efter blomning för att hålla formen och stimulera ny tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 30–50 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5 (väldränerat läge)<br><meta charset="utf-8"><strong>Blomning:</strong> Juni–juli<br></p>

<p>Rosenmagnolia 'Genie' i olika storlekar: </p> <ul> <li>Höjd: 80-100 cm </li> <li>Höjd: 175-200 cm <strong>&lt;- ENDAST UPPHÄMTNING I BUTIK</strong> </li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Rosenmagnolia 'Genie' <br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Magnolia soulangeana × liliiflora </em><br><strong>Familj:</strong> Magnoliaceae </p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Genie' är en modern magnoliasort framtagen på Nya Zeeland med fokus på kompakt växtsätt och rik blomning. Den tillhör en grupp hybrider mellan liljemagnolia (<em>Magnolia liliiflora</em>) och praktmagnolia (<em>M. soulangeana</em>), och har snabbt blivit populär för sin djupt vinröda blomfärg och förmåga att blomma både tidigt på våren och ibland om på hösten.</p> <p>Utöver sin prydnadskvalitet har magnolians blomblad och knoppar en lång tradition av användning i örtmedicin i framför allt östra Asien. De har där använts i avkok eller som tillskott, bland annat för att lindra täppta luftvägar och stödja matsmältningen.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord – gärna något sur. Skyddat läge rekommenderas för att undvika frostskador på de tidiga knopparna. 'Genie' har ett kompakt, upprätt växtsätt och passar även i mindre trädgårdar. Vattnas regelbundet under etablering. Täck gärna jorden runt rötterna med lövkompost eller gräsklipp.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 4–6 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3<br></p>

<p>Olivträd - nuvarande höjd 100-120 cm</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Olivträd<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Olea europaea</em><br><strong>Familj:</strong> Oleaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Olivträdet har odlats i över 5000 år och är en av världens mest använda nytto- och kulturväxter. Det är framför allt de omogna, gröna eller svarta, mogna oliverna som skördas för inläggning eller pressas till olja. Obehandlade oliver är mycket bittra, men kan ätas efter blötläggning eller syrning. Trädet odlas i kruka, i växthus eller på friland i de mest gynnsamma lägen i Sverige med vintertäckning. Olivträdet är både vackert och produktivt. Bladen är grågröna och läderartade, och trädet kan ge skörd även i kruka under rätt förhållanden.</p> <p>Olivträd används även för erosionskontroll i utsatta områden. </p> <h4>Odling</h4> <p><meta charset="utf-8">Dessa exemplar med tjockare stam har extra god vedmognad och leverantören uppger att de klarar temperaturer ned till –18 °C under kortare perioder, särskilt i skyddat läge med väldränerad jord.</p> <p>Trivs i full sol, gärna i väldränerad, kalkrik jord. Planteras i stor kruka eller direkt i marken i de mildaste delarna av landet. Under vintern skyddas trädet med fördel med fiberduk, juteväv eller bubbelplast runt kruka och/eller stam – särskilt i utsatta lägen eller vid risk för långvarig kyla. Vattnas regelbundet under tillväxtsäsong, men tål viss torka.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 5–12 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 i skyddat läge, kortvarigt härdig ned till –18 °C<br><strong>Skördemoget:</strong> Efter 3–5 år<br><strong>Självfertil:</strong> Ja, men rikligare skörd med korspollinering</p>

<p>Cembratall av sorten 'Glauca'</p> <p>Cembratallen är en s k enbyggare<em>, </em>den har han- och honblommor på samma individ. Däremot är den inte <em>självfertil, </em>utan den behöver pollineras av en annan individ. Så för fruktsättning behövs 2 individer. </p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Cembratall, Brödtall<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Pinus cembra</em><br><strong>Familj:</strong> Pinaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Glauca' är en blågrön form av cembratall som delar alla de ätbara och användbara egenskaperna med arten, men med ett ännu mer dekorativt, silverblått bladverk.</p> <p>Precis som grundformen producerar den stora kottar med ätliga frön – så kallade pinjenötter – som kan ätas råa eller rostade. Nötterna är rika på fett och protein och har använts som livsmedel i Alperna i århundraden.</p> <p>Cembratallen är känd för att producera kottar i ung ålder - och låg höjd. Av dessa plantor på 30-35 cm är det några som redan har kottar på sig. </p> <p>Sorten kombinerar nytta och skönhet och lämpar sig både för självförsörjning och som långsamtväxande solitär i trädgården.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i sol till halvskugga i väldränerad, gärna lätt sur jord. 'Glauca' växer långsamt men stabilt och utvecklar på sikt en vacker, kompakt pyramidform. Mycket härdig mot kyla och snö. Lämplig för odling i stora trädgårdar, skogsträdgårdar eller som inslag i naturlika planteringar. För god nötproduktion rekommenderas plantering av flera träd.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 10–20 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6<br></p>

<p>Cembratall - nuvarande höjd: 10-20 cm<br></p> <p><meta charset="utf-8">Cembratallen är en s k enbyggare<em>, </em>den har han- och honblommor på samma individ. Däremot är den inte <em>självfertil, </em>utan den behöver pollineras av en annan individ. Så för fruktsättning behövs 2 individer. </p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Cembratall, Brödtall<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Pinus cembra</em><br><strong>Familj:</strong> Pinaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Cembratallen härstammar från Alperna och Karpaterna och har använts i generationer för både landskapsplantering och nötskörd.</p> <p>Trädet är långsamtväxande, mycket härdigt och uppskattat för sin eleganta, smala siluett samt de dekorativa kottarna som producerar ätliga frön – så kallade pinjenötter. Nötterna kan ätas råa eller rostade och har en mild, nötig smak. I ursprungsområdena används de traditionellt i bakverk och matlagning, precis som pinjenötter från andra tallarter.</p> <p><meta charset="utf-8">Cembratallen är känd för att ge nötter i ung ålder - och låg höjd. Plantor på bara 30-35 cm kan bära kottar. </p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i sol till lätt halvskugga i väldränerad, gärna lätt sur jord. Trivs bra i vindskyddade lägen men är även tålig mot kyla och snö. Kräver tålamod – tillväxten är långsam men stabil. Kan användas som prydnads- eller skogsträd, och är särskilt vacker som solitär i större trädgårdar.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 10–25 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6<br></p>

<p>Fikon av sorten <meta charset="utf-8">'Brown Turkey' i C2 kruka - nuvarande höjd 60-70 cm.</p> <p>Självfertil sort = behöver endast 1 individ för fruktsättning.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Fikon<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Ficus carica</em><br><strong>Familj:</strong> Moraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Brown Turkey' är en klassisk fikonsort som odlas brett i Europa tack vare sin pålitlighet, härdighet och goda fruktsättning. Sorten ger medelstora till stora fikon med brunlila skal och saftigt, sött fruktkött i bärnstensfärg. Fikonen kan ätas färska, torkas eller användas i matlagning och bakverk. I gynnsamt läge kan man få två skördar per säsong – en mindre i juli och en större i september.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs bäst i varmt och skyddat läge med full sol. Odlas i väldränerad, mullrik jord – gärna i upphöjda bäddar eller stora krukor. I kallare delar av landet trivs plantan bäst i växthus, uterum eller mot en varm södervägg. Beskärs lätt för att behålla kompakt form och stimulera fruktsättning.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2, i växthus 1–5<br><strong>Skördemoget:</strong> Efter 2–3 år</p>

<p>Päronträd av sorten 'Clapp's Favourite' - nuvarande höjd 125-150 cm<span></span><meta charset="utf-8"></p> <p><strong>ENDAST FÖR UPPHÄMTNING I BUTIK</strong></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Päron 'Clapp's Favourite'<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Pyrus communis</em> 'Clapp's Favourite'<br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Clapp’s Favourite är en amerikansk päronsort framtagen i mitten av 1800-talet och har sedan dess blivit en pålitlig tidig sort även i svenska trädgårdar. Frukten är gul med röda inslag, saftig och söt med mild arom. Den äts gärna färsk men lämpar sig också för inläggning, kompott eller torkning. Eftersom frukten mognar tidigt och snabbt efter skörd bör den konsumeras eller konserveras i tid för att undvika övermognad.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt och skyddat läge. Planteras i väldränerad, näringsrik jord och vattnas regelbundet under etablering och vid torka. Sorten är inte självpollinerande – plantera gärna tillsammans med en annan päronsort för bättre skörd. Frukten mognar i augusti–september beroende på läge.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 4–7 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3<br><strong>Skördemoget:</strong> Efter 3–5 år</p>

<p>Eastern Redbud tree: 2 years old - current height 70-100 cm</p> <p><strong>Common Names:</strong> <meta charset="utf-8">Eastern Redbud, <meta charset="utf-8">American/Canadian Judas Tree, Mexican/Texas Redbud<strong><br>Scientific name:</strong> <em>Cercis canadensis<br></em> <strong>Family:</strong> Fabaceae</p> <h4><strong>Plant history &amp; use:</strong></h4> <p>This variety of Judas Tree originates from North America. When the American Judas Tree was discovered by the Spanish in the second half of the 16th century, it was compared to the Judas Tree from<meta charset="utf-8"> the Mediterranean region (<em>Cercis siliquastrum</em>) which they already knew - it is also the tree we most commonly refer to when we say Judas Tree here in the European region. The main differences are that the American Judas Tree has pointed leaves and is slightly smaller in adult size and is more cold hardy - compare<meta charset="utf-8"> <em data-mce-fragment="1">C. canadensis</em> <em>'</em> USDA zones 4-9 with<meta charset="utf-8"> <em data-mce-fragment="1">C.</em> <em>siliquastrum</em>'s USDA zones 6-10. <em data-mce-fragment="1">C. canadensis</em><em data-mce-fragment="1">&nbsp;</em>should also be more<em data-mce-fragment="1">&nbsp;</em>suited to moist environments/soils than many other species in the genus.</p> <p>Blooms in March-April with bright pink flowers on the bare trunk, then also on the main trunk of the tree, which is often very eye-catching. Flowering is said to be strongly controlled by the extent of the previous winter. After harsh winters the Judas Tree blooms more profusely, after milder winters less so.</p> <p>The flowers can be eaten raw or pickled. They have a refreshing sour taste and are rich in vitamin C. Exciting addition to a salad.</p> <p>Unopened flower buds can also be pickled or put in like <a title="Capers (Capparis spinosa)" href="https://tradgardsdags.nu/en/products/kapris-capparis-spinosa" target="_blank" data-mce-href="https://tradgardsdags.nu/en/products/kapris-capparis-spinosa"><span style="color: #4e991d;" data-mce-style="color: #4e991d;"><strong>Capers</strong></span></a>.</p> <p>Native American tribes in North America covered the ripe seed pods with glowing coals, then peeled and ate the roasted seeds. I assume a modern way to do this is to simply separate the seeds from the pod and roast the seeds over the stove or in the oven to make them ready to eat. Some sources claim to have soaked and boiled the seeds like lentils, which are also a pea plant.</p> <p>The fruits are rich in protein like other plants in the pea family (Fabaceae). Dry seeds contain about 25% protein, 8% fat and 3% minerals of various kinds. To be an unrefined<meta charset="utf-8"> (and wild in North America) source of nutrition this is quite good, nutritionally it competes with both Pecan and Walnut. The seed pods remain on the tree for a long time - they are available from late summer right through to winter - and are considered acceptable for consumption during this period. However, the seed pods can sometimes be found<meta charset="utf-8"> remaining until the spring of the following year, whether they are fit for consumption then or not is not stated. For the aforementioned reasons, the seeds of C. canadensis are considered a useful source of survival food.</p> <p>The young, green and brittle seed pods can be eaten like sugar snap peas - steam them, boil them or stir-fry them. They fit well in a wok with, for example, onions, garlic, paprika and leafy vegetables. The leaves can be eaten as well - younger, brittle leaves are recommended.</p> <p>Tea made from the inner bark has been used to reduce fever etc. Cold brewing of roots and inner bark has been used in old folk medicine to treat whooping cough.<br></p> <p>Diligent in attracting pollinators with its profuse flowering. Considered a good tree for honey bees.</p> <p>The tree also has many other applications within North American Indian culture. A story about Judas and how he gave the tree its international name is easy to find for those interested in reading.</p> <h4><strong>Cultivation:</strong></h4> <p>Even though&nbsp;the American Judas Tree is considered better suited to moist soils than other species in the genus, it prefers not to grow in excessively wet soils with a high clay content. It thrives best in slightly sandier clay soils.</p> <p>Likes to grow in a sunny position, also does well in light shade.</p> <p>The American Judas tree is a fast-growing tree that often lives up to 80 years old.</p> <p>Flowers appear in March-April on the previous year's growth.</p> <p>The American Judas tree is one of the few species in the pea family that <span style="text-decoration: underline;" data-mce-style="text-decoration: underline;"><em>does not</em></span> fix nitrogen via its roots from air pores in the soil.</p> <h4><strong>Characteristics:</strong></h4> <p>Age: Perennial<br>Location: sun / light shade<br> Height: 6-10 m<br>USDA&nbsp;zone: 4-9</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Shirley Temple': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Shirley Temple’ får stora, tätt fyllda blommor som slår ut i ljusrosa och bleknar till nästan rent vitt. Blommorna är svagt doftande och eleganta, med ett något lägre och mer kompakt växtsätt än många andra sorter.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Shirley Temple’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 60–80 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Sorbet': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Sorbet’ har ett unikt färgspel med tätt fyllda blommor i lager av ljusrosa och krämvitt, nästan som en skopa glass – därav namnet. Doften är mild men behaglig, och växtsättet är robust med god blomrikedom.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Sorbet’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 70–90 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Sarah Bernhardt': nuvarande höjd 10–20 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Sarah Bernhardt’ är en av de mest välkända och odlingsvärda pionerna, älskad för sina stora, ljusrosa, tätt fyllda blommor med svag doft. Den blommar något senare än många andra sorter och har utmärkt hållbarhet som snittblomma. Det är även en utav de äldsta sorterna - I Sverige finns det många exempel på plantor av ’Sarah Bernhardt’ som vuxit på samma plats i 30–50 år eller mer.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från <em>P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Sarah Bernhardt’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 80–100 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni–juli</p>

<p><strong>Luktpion av sorten 'Alexander Fleming': nuvarande höjd 20–30 cm i C2 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Luktpion<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Paeonia lactiflora</em><br><strong>Familj:</strong> Paeoniaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Luktpionen har odlats i Sverige sedan 1800-talet och är uppskattad för sin doft, sin hållbarhet som snittblomma och sitt stabila växtsätt. Sorten ’Alexander Fleming’ får stora, tätt fyllda ljusrosa blommor med kraftig doft – klassisk pionkänsla i både uttryck och doft.</p> <p>Förutom sitt prydnadsvärde har pioner använts i både mat och traditionell örtmedicin, framför allt i Asien. Rötterna har kokats och ätits i soppor, unga stjälkar har använts som kokgrönsak, och fröna har torkats, pulveriserats och blandats i te.</p> <p>Rötterna från<em> P. lactiflora</em> har använts i över 1 500 år inom kinesisk medicin och ingår där som en av huvudingredienserna i den välkända örtsoppan 'Four Things Soup', som traditionellt används som stärkande tonic för kvinnor (<strong>Chevallier. A.</strong> <em>The Encyclopedia of Medicinal Plants</em>).</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till lätt halvskugga i väldränerad, näringsrik jord. Pioner vill stå orörda – plantera på permanent plats och undvik att flytta dem i onödan. Knölarna planteras grunt; för djupt planterade pioner blommar dåligt. ’Alexander Fleming’ är härdig och långlivad, och blommar år efter år med lite grundskötsel. Klipp ner vissna stjälkar på hösten och täck gärna med löv i kallare lägen. Gödsla lätt på våren.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till lätt halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 60–90 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–5<br><strong>Blomning:</strong> Juni<br></p>

<p data-mce-fragment="1">1 Silk tree: 5 years old - current height 70-100 cm</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Common names:</strong> Silk Tree, Persian Silk Tree, Pink Silk Tree, Tree of Happiness, Mimosa <strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Scientific name:</strong> <em data-mce-fragment="1">Albizia julibrissin<br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Family:</strong> Fabaceae</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Plant history &amp; use:</strong></p> <p> The silk tree is an eye-catching tree whose origins can be traced to the area around Iran &amp; Azerbaijan through China, to Korea. The tree is characterized by its fluffy, light pink flowers that resemble a silky feather crown. Its beauty has made it a prized tree all over the world.</p> <p> The silk tree has also been used for its edible and medicinal properties for centuries. Young leaves are eaten as a vegetable - boiled or steamed. They are described as having an aromatic taste. Flowers are also cooked for consumption. A historically known kitchen plant in its native regions.</p> <p> <meta charset="utf-8">The plant's bark, leaves, and flowers &amp; flower buds are used to make teas and extracts with reputed health benefits. Flowers are harvested when they open and the bark is harvested in spring or late summer to be dried for later consumption.</p> <p> Tea made from the flowers is said to have a delicate, sweet taste and relieve stress, tension and even minor depression. This is probably one of the reasons why the tree is also called "The Tree of Happiness". Please decide for yourself if this is true for you.</p> <p> You can also make jelly from newly bloomed flowers.</p> <p> In traditional Asian medicine, it has been used to calm nerves and as a mild sedative for sleep disorders.</p> <p> Flowers have been observed to be effective in attracting bees &amp; butterflies (as well as hummingbirds in America).<br><meta charset="utf-8"></p> <p>This tree, like other plants in the Fabaceae family, has a partnership with soil bacteria that bind nitrogen from the air and fix it to the tree's roots. In this way, the surrounding area is supplied with nitrogen that would otherwise be inaccessible to the vegetation - that is why we call plants that have such a partnership <em>Soil Improvers</em> .</p> <p data-mce-fragment="1"> The wood is also used to make furniture.</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Culture:</strong></p> <p> The silk tree can be grown outdoors in the more favorable locations in Sweden (approximately from Uppsala and south according to growing zones).<meta charset="utf-8"> However, the tree should be hardy down to -25<meta charset="utf-8"> <span data-mce-fragment="1">°C, so geographical location is often ambiguous and success depends largely on the actual growing location.</span> <span data-mce-fragment="1">Thrives</span> best in warm and sunny places - a good location is in a wind-sheltered position against a south-facing wall.</p> <p>Young shoots can be sensitive to cold and frost. If you grow outdoors, protect the tree during the winter, for example with straw around the base and windbreaks in the form of non-woven fabric attached to stakes around the tree if it is in an exposed position. This probably only needs to be done the first winter after purchasing these 2-year-old trees.</p> <p><meta charset="utf-8"> <span data-mce-fragment="1">The silk tree can otherwise</span> be grown in a pot and overwintered in a protected place.</p> <p><meta charset="utf-8"> The silk tree is a fast-growing tree with a relatively low water requirement that can withstand direct sun. The tree prefers well-drained soil and moderate watering. More specifically: water heavily and infrequently, to encourage a higher growth rate. Fairly drought-tolerant.</p> <p> Resistant to pruning. Can be shaped to grow next to a house wall, for example. Pruning is done in late winter or early spring.</p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Features:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"> Year: Perennial<br data-mce-fragment="1"> Growing position: sun<br data-mce-fragment="1"> Height: 5-7 m<br data-mce-fragment="1"> Growing zone: 1-4</p>

<p><strong>Frilandsfuchsia: nuvarande höjd 10–20 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Frilandsfuchsia<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Fuchsia magellanica</em><br><strong>Familj:</strong> Onagraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Frilandsfuchsia 'Gracilis' är en gammaldags och beprövad sort som odlats länge i svenska trädgårdar – ofta i skyddade lägen där den återkommer år efter år. Den blommar rikligt från försommar till sen höst med tunna, rödrosa blommor som hänger som små lyktor längs grenarna.</p> <p>De små bären som ibland följer efter blomningen är ätliga och har en mild, syrlig smak. Fuchsior har även använts traditionellt i sina ursprungsländer, bland annat i enkla örtberedningar för matsmältning. Men framför allt odlas den för sin skönhet.</p> <p>Mycket tålig mot vind och salt varför den lämpar sig väl som skyddande häck i kustnära miljöer. </p> <p>Ett naturligt svart färgämne kan utvinnas ur veden. </p> <h4>Odling</h4> <p>’Gracilis’ trivs i sol till halvskugga i näringsrik, fuktig men väldränerad jord. Den kan övervintra utomhus i <meta charset="utf-8">i zon 1–2, t o m zon 3 i skyddat läge om rötterna täcks med löv, halm eller annat täckmaterial. Skotten fryser ofta tillbaka på vintern, men skjuter på nytt från basen på våren. Klipps ner efter vintern för att stimulera ny tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 0,6–1 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 (3 i skyddat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–oktober<br></p>

<p><strong>Frilandsfuchsia: nuvarande höjd 10–20 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Frilandsfuchsia<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Fuchsia magellanica</em><br><strong>Familj:</strong> Onagraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>’Tricolor’ är en särskilt dekorativ sort av frilandsfuchsia med brokiga blad i grönt, vitt och rosa, som tillsammans med de hängande rödvioletta blommorna ger ett iögonfallande uttryck hela sommaren. Liksom andra sorter av Fuchsia magellanica är den härdig, flerårig och övervintrar i stora delar av Sverige – något ovanligt för fuchsior.</p> <p>De små, avlånga bären som kan följa efter blomningen är ätliga och har en mild, syrlig smak.<meta charset="utf-8"> I ursprungsländerna har växten traditionellt använts i enklare örtberedningar, bland annat för matsmältningen. </p> <p>Ett naturligt svart färgämne kan utvinnas ur veden.</p> <p>Tålig mot vind och salt – lämpar sig som häck i kustnära miljöer<br></p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i näringsrik, fuktighetshållande men väldränerad jord. ’Tricolor’ fungerar utmärkt som fristående buske, kantväxt eller låg häck. Mycket tålig mot vind och salt, vilket gör den särskilt lämplig som skyddande häck i kustnära miljöer. Övervintrar på friland i zon 1–2, även i zon 3 i skyddat läge. Skotten fryser ofta ner, men busken skjuter från basen på våren – beskärs då för att främja ny tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 0,6–1 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 (3 i skyddat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–oktober<br></p>

<p data-mce-fragment="1"> 1 so-called Incense Bamboo, edible shoots, hardy in our climate.</p> <p data-mce-fragment="1">Height: 150-200 cm <span style="text-decoration: underline;">FOR PICKUP ONLY</span></p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Common name:</strong> <span data-mce-fragment="1">Incense Bamboo, Bamboo, Chinese Bamboo, Incense Bamboo<br data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Scientific name:</strong> <em data-mce-fragment="1">Phyllostachys atrovaginata</em><em data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"></em> <strong data-mce-fragment="1">Family:</strong> Poaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"> <strong><span>Plant history &amp; use:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> <em>Full description on the way...</em></p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Culture:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8"> <em>Full description on the way...</em></p> <p data-mce-fragment="1"> <strong data-mce-fragment="1">Features:</strong></p> <p data-mce-fragment="1"> Year: Perennial<br data-mce-fragment="1"> Growing conditions: partial shade - sun<br data-mce-fragment="1"> Height: 4-10 meters (probably max. 6 meters in Nordic climate)<br data-mce-fragment="1"> Growing zone: 1-4</p>

<p>&nbsp;</p>