Plantavdelning

<p>Daddelplommon i 2 olika storlekar:</p> <ul> <li>Höjd: 100-125 cm<span></span><meta charset="utf-8"> </li> <li> <meta charset="utf-8">Höjd: 140-160 cm <strong>[ENDAST FÖR UPPHÄMTNING]</strong> </li> </ul> <p>Endast 1 planta behövs för att sätta frukt. Frukterna innehåller i dessa fall inga fröer. För fröproduktion behövs 1 till individ. </p> <p><em>Bild tagen i januari varför inga blad syns på trädet. </em></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Daddelplommon, Date Plum, Caucasian Persimmon, Lilac Persimmon, <meta charset="utf-8"> Lotus Persimmon</span><br><strong>Vetenskapligt namn:<span> </span></strong><em>Diospyros lotus<span><br></span></em><strong>Familj: </strong>Ebenaceae<span> </span></p> <div class="column"> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Odlas för sina ätbara frukter. Frukterna har en utsökt, smakrik smak när de är fullt mogna - nästan till den grad då de når övermognad. Innan dess är frukten väldigt sträv och osmakbar - lite likt omogna frukter hos släktingen Kaki (<em>Diospyrus kaki</em>) som dock inte riktigt håller sig sträv lika länge. Lustigt nog så kan frukten utveckla denna eftersökta smak i förtid om frukterna utsätts för en frost. </p> <p>Frukten kan torkas likt dadlar. När frukten torkas försvinner strävheten och smaken utvecklas till något som liknar dadlar. </p> <p>Frukten anses vara febernedsättande och fröna lugnande inom kinesisk medicin (Chopra. R. N., Nayar. S. L. &amp; Chopra. I. C.). </p> <p>Frukten innehåller cirka 1,9% protein, 0,2% fett, 47,7% kolhydrat, 1% diverse mineraler.</p> <p>Träet är hållbart, böjligt och motståndskraftigt mot röta. Används för byggen och snickeri. </p> <div title="Page 2" class="page"> <div class="section"> <div class="layoutArea"> <div class="column"> <h4> <strong>Odling:</strong> </h4> <p>Planteras i soligt, varmt och vindskyddat läge. Trivs bra i näringsrika, lätt leriga jordar. Ogillar våta jordar, trivs i en väldränerad jord.</p> <p>Plantor som fått stå ute och gå in i vinterdvala är mycket härdiga. Även på äldre träd är dock yngre nytillväxt på våren känslig för frost. Plantera gärna på en plats skyddad från tidig morgonsol om möjligt. Täcks gärna med halm och juteväv eller liknande under de första 1-2 vintrarna innan den hunnit etablera sig. </p> <p>Kan bli upp till 15 meter höga. Stora mörkgröna glänsande avlånga blad. Skadedjursresistent.</p> <p>Frukten mognar i okt-nov. Färgen övergår från gult till mörkbrunt, med en lätt genomskinlig egenskap, när frukten mognar.</p> <h4>Egenskaper:</h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 3-4 meter<br>Växtzon: 1-3, i växthus zon 5</p> </div> </div> </div> </div> </div>

<p><strong>Yaupon: nuvarande höjd 20–40 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> <meta charset="utf-8"><span>Yaupon, Yaupon Holly, Cassina, Black Drink Tree</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Ilex vomitoria</em><br><strong>Familj:</strong> Aquifoliaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Yaupon är en nordamerikansk växt med lång tradition som koffeinhaltig dryck hos ursprungsbefolkningen i sydöstra USA. Bladen rostas eller torkas och används till te som har en mild uppiggande effekt. Drycken påminner om yerba mate men är mjukare i smaken.<meta charset="utf-8"></p> <h4>Odling</h4> <p>Yaupon är en tålig växt som klarar temperaturer ner till cirka –18 °C (USDA zon 6–9) och kan därmed odlas på friland i landets mildaste delar, exempelvis i Skåne, på Gotland och längs västkusten. Trivs i sol till halvskugga i väldränerad jord. Tål både torka och vind bra när den etablerats. Lämplig även i kruka.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter (på sikt)<br><strong>Växtzon:</strong> 1 (friland i mildaste delar, annars kruka)<br><strong>USDA-zon</strong>: 6-9<br></p>

<p><strong>Kapris planta - nuvarande höjd: 20-40 cm</strong></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Kapris<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Capparis spinosa</em><br><strong>Familj:</strong> Capparaceae</p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p>Kapris är en medelhavsväxt som länge odlats för sina ätbara outslagna blomknoppar. Efter plockning läggs dem sedan in i salt för att avge bitterämnen och framhäva den syrliga smaken. Man kan även låta blommorna sitta kvar tills frukt har bildats och istället lägga in de lite större frukterna på samma vis.</p> <p>Att lägga in kapris är väldigt enkelt. Det kan delas upp i 4 steg:<br></p> <ul> <li>Lägg de färska blomknopparna/frukterna i en skål med salt</li> <li>Lämna blomknopparna/frukterna i skålen tillsammans med salt i 3-7 dagar (eller längre om så önskas).</li> <ul> <li>Häll av vattnet som samlas i skålen och tillsätt lite extra salt varje dag.</li> </ul> <li>När inläggningen är klar, skölj av saltet från blomknopparna/frukterna och blötlägg dem i vatten. Blötläggningstiden är upp till egen smak, men kortast rekommenderad tid är 15 minuter. Du kan blötlägga i flera timmar om så önskas. Ta en sked och gör ett smaktest då och då för att hitta den smak som passar dig.</li> </ul> <p>Man kan även lägga in yngre skott och blad från kaprisbusken. Ifall du vill använda även lite äldre blad och skott är ett tips att blanchera dem i kokande vatten 2-3 innan inläggning. Blanda ditt kaprisplock med salt och vinäger, lämna i kylen ca 1 månad. Redo att ätas.</p> <p>Odling av Kapris har kunnat spåras så långt tillbaka som för 7000 år sedan i dagens Turkiet, Jordanien och Syrien. Där tros den ha använts både för kulinariska och medicinska behov. I medicinskt bruk användes alla växtdelar och då främst som matsmältningsbehjälpande.</p> <p>I tropiska &amp; subtropiska skogsträdgårdar (agroforestry) används den effektivt i det understa skiktet som marktäckare.</p> <p><strong>Odling</strong>:</p> <p><meta charset="utf-8">I Sverige odlas Kapris bäst i kruka i ljusa lägen och övervintras frostfritt - men... vi håller på att experimentera med kaprisodling på en stenmur i söderläge. Plantorna är planterade i gliporna mellan stenarna, precis som den ofta växer naturligt på gamla borgväggar nere i medelhavet. De behöver inte mycket jord för att breda ut sig och bli fina. Stenmuren lagrar värme när det är varmt och ger ifrån sig värme när temperaturen sjunker, detta skapar ett något mer gynnsamt klimat. Kapris är härdig ned till -8°C, så med lite vintertäckning i form av juteväv är detta inte omöjligt i förmånliga lägen i landets mildaste delar. </p> <p>Kapris kännetecknas av ett först upprätt växtsätt för att senare växa långa horisontella sidoskott som breder ut sig längs marken eller hänger ned när växandes i sluttningar och på murar/väggar. </p> <p>I sin ursprungliga miljö växer Kapris ofta i höga temperaturer och marker med dålig vatten- samt näringstillgång. En typisk anpassning till en näringsfattig miljö är ett väldigt utbrett rotsystem som gör den lämplig som markbindare vid ex. strandkanter eller eroderande jordar. Kapris är i sin naturliga miljö ofta utbredd på steniga klippor och sluttningar. Den växer på väggarna av många forntida befästningar i medelhavet. </p> <p>Busken är produktiv och vid optimala förhållanden kan det bli ordentliga skördar på upp till 3000 knoppar per buske och säsong. I Sverige kan man inte riktigt förvänta sig samma resultat men man kan göra sitt bästa för att efterlikna plantans ursprungsmiljö genom att:</p> <ul> <li>låta den stå i direkt solljus hela sommarhalvåret,</li> <li>låta den växa i väldränerad medelhavsjord och</li> <li>låta jorden torka ut mellan bevattningarna.</li> </ul> <p>Använd gärna en stor kruka när plantan vuxit till sig.</p> <p>Som beskrivet tidigare skördar man antingen de outslagna blomknopparna eller de färdigbildade frukterna. Om man låter blomknoppen slå ut får busken sötaktigt doftande, spektakulära blommor. Kaprisbusken blomma redan första året vid sådd av frö. </p> <p><meta charset="utf-8">Blomknopparna plockas traditionellt på morgonen då det är då de tycks ha sitt högsta aromatiska värde.</p> <p>Kaprisbusken går att föröka via sticklingar.<strong></strong></p> <p><strong>Egenskaper</strong>:</p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 50 cm<br></p>

<p>1st planta Äkta Vallört </p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Äkta Vallört<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Symphytum officinale<br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Boraginaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Äkta Vallört är historiskt sett en väl använd växt inom behandling av olika åkommor. Men framförallt är den en väldigt effektiv ackumulator av näringsämnen, alltså en bra jordförbättrare. Vallört växer snabbt och rötterna är djupgående vilket ger växten tillgång till näring från djupare jordlager som annars oåtkomligt för de flesta växter. Det är till största del mineraler som kalium och kalcium som lagras i bladen, men även magnesium, järn, fosfor, mangan m.fl.</p> <p data-mce-fragment="1">Bladen från vallörten kan klippas ner under året och användas som täckmaterial, alternativt myllas ner i jorden, för att göra näringsämnena tillgängliga för andra växter. Vallörtsbladen passar bra som gödning till fruktträd och bärbuskar tack vare dess innehåll av kalium och fosfor.</p> <p data-mce-fragment="1">Vallörten har en lång växtperiod, tidig vinter till sen höst.</p> <p data-mce-fragment="1">Om bladen inte klipps ner innan vintern vissnar de och ger på samma sätt näringstillskott till marken de växer på. Nya blad börjar växa fram på plantan direkt efter snösmältning.</p> <p data-mce-fragment="1">Man kan även göra eget gödselvatten av vallört genom att fylla en behållare med bladen och sedan fylla med vatten upp till kanten. Låt stå i ett par dagar och blanda sedan gödselvattnet med 10 delar vatten för att vattna växterna med.</p> <p data-mce-fragment="1">Effektiv som kantväxt vid gödselstackar för att förhindra näringsläckage, men även som kantväxt kring odlingar och andra ställen man inte vill att rotogräs ska sprida sig. Vallörtens täta rotsystem blir som en underjordisk vägg vilket gör det svårt för andra rötter att ta sig igenom.</p> <p data-mce-fragment="1">Vallörten skapar en attraktiv miljö för andra växter i odlingen - vare sig det är att attrahera pollinatörer eller att fungera som ett naturligt gödselmedel.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Vallört är en örtartad perenn. Den växer alltså kvar på platsen även efter att bladen vissnat under vintern.</p> <p data-mce-fragment="1">Det är en oerhört lättskött växt och den är tolerant i val av växtplats. Den klarar av att växa i skugga samt våta marker och är därför en effektiv komponent i översvämmade och vattenmättade marker.</p> <p data-mce-fragment="1">Den trivs även bra i torrare jordar på soliga platser trots att den mår bäst av en något fuktig miljö.<strong data-mce-fragment="1"></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: skugga/halvskugga/sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 50-100 cm<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-6</p>

<p data-mce-fragment="1">1 st planta Lila Hallon 'Brandywine': 2 år gammal</p> <p data-mce-fragment="1"><meta charset="utf-8">Nuvarande höjd 20-40 cm</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnamn: </strong>Lila Hallon 'Brandywine'<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Rubus occidentalis x idaeus (ssp. strigosus) / Rubus neglectus<br></em><strong>Familj:</strong> <span data-mce-fragment="1">Rosaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1" mce-data-marked="1">'Brandywine' är ett äkta lila hallon - då det är en hybridkorsning mellan det svarta och det röda hallonet - <meta charset="utf-8"> <em data-mce-fragment="1">R. occidentalis </em>och<em data-mce-fragment="1"> R. idaeus</em>. Sorten är framtagen av Cornell University i N.Y. för att vara härdig och framförallt <meta charset="utf-8">anpassningsbar i olika miljöer. Likt det svarta hallonet sätter 'Brandywine' inga rotskott. Bären är stora, genomgående runda till formen och har en fast konsistens. Bären har en lätt syrlig, komplett smak. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1" mce-data-marked="1">'Brandywine' anses vara en utav de bästa lila hallonsorterna, eller enligt vissa källor t om "den bästa".</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1" mce-data-marked="1"><meta charset="utf-8">Sorten ska även vara resistent mot insektsangrepp.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1" mce-data-marked="1">Bra sort att göra vin på, konservera i burk eller frysa in. Går även bra att göra sylt på.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Odla i en väldränerad jord på solig plats. De trivs allra bäst i en sandig jord rik på humus. För att ge plantan en humusrik jord kan du då mylla ner växtrester (t ex gräsklipp) i det översta jordlagret alternativt täcka jorden med ett lager växtrester.</p> <p data-mce-fragment="1">Skotten på 'Brandywine' är kraftiga, ganska upprätta och tunga.</p> <p data-mce-fragment="1">Bär mognar juli till september.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 1,5-2 m<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-4</p>

<p><strong>Fembladig Akebia av den vitblommiga sorten 'Alba': nuvarande höjd 100-120 cm</strong></p> <p><span>Samtliga plantor är i blommande ålder</span></p> <p><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><a href="https://tradgardsdags.nu/products/fembladig-akebia-planta-20-40-cm-akebia-quinata" title="Fembladig Akebia i olika storlekar 100-200 cm (Akebia quinata)" style="color: rgb(78, 153, 29);"><em><strong>För den vanliga lilablommiga sorten, se här.</strong></em> </a></span></p> <p><strong>Trivialnamn</strong><span>: Fembladig Akebia, Chocolate Vine </span><br><strong>Vetenskapligt namn</strong><span>: <em>Akebia quinata </em></span><br><strong>Familj</strong><span>: Lardizabalaceae </span><br><br><strong>Växthistoria &amp; användning</strong><span>:</span><span></span></p> <p><span>Den Fembladiga Akebian härstammar från Japan, Kina och Korea där den ofta hittas <meta charset="utf-8">naturligt växande <meta charset="utf-8">i bergssluttningar och på kullar emot häckar, trädstammar, längs skogskanter och vattendrag. <meta charset="utf-8">Sorten 'Alba' har vita blommor med mild doft.</span></p> <p><span>Höjdpunkten med denna akebia är dess avlånga ätbara, lila frukter som bildas inuti baljor vilka självmant öppnar upp sig när frukten är mogen. Fröna omges av ett saftigt fruktkött som är sött till smaken - det sägs påminna om köttet hos drakfrukten. I Japan äts den främst som en säsongsbaserad delikatess. Frukten äts ibland tillsammans med citron för att förhöja smaken.</span></p> <p><span>Skalet på baljan används inom matlagning där det bl a fylls med färs för att sedan friteras.</span></p> <p><span>Fröna är beska och bör inte tuggas på, de kan dock sväljas hela eller helt enkelt spottas ut för att undvika den bittra smaken.</span></p> <p><span>Frukterna kan göras till sylt, gelé, juice eller smoothies och till och med glass kan göras på fruktköttet.</span></p> <p><span>Unga skott kan tillsättas i sallader. Blad kan torkas och göras te på.</span></p> <p><span>Används ofta som en täckväxt: både längs med väggar, staket, marker och övriga mindre attraktiva ytor.</span></p> <p><span>Akebian används även ofta som en markbindare i sluttningar för att förebygga erosion.</span></p> <p><span>Den Fembladiga Akebian ger trädgården ett österländskt utseende.</span></p> <p><span><meta charset="utf-8">Blommorna uppges dofta allt från vanilj till honung och choklad. Blommorna är visuellt tydligt uppdelade i han- och honblommor.</span></p> <p>Det har gjorts <a title="Bioconverted Fruit Extract of Akebia Quinata Exhibits Anti-Obesity Effects in High-Fat Diet-Induced Obese Rats" href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC9656223/" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>studier</strong></span></a> som visar på att konsumtion av <em>Akebia quinata</em> reducerar fettansamling i kroppen samt sänker kolesterolvärdet i blodet och på så sätt kan vara effektiv för att bekämpa fetma. Detta är ett relativt nya fynd (2022) och teorier om att denna frukt kan bli mer välkänd inom snar framtid är uttalade. </p> <p>Samma undersökning har även visat att <em>A. quinata</em> verkar renande för både lever, njurar och hjärt- &amp; kärlsystemet. Regelbunden konsumtion hade kunnat leda till en stärkt hälsa. <em>A. quinata</em> är vätskedrivande. </p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">Vid förtäring av växten ska den även vara hämmande mot bakterie- och svampinfektioner. Rötterna fungerar feberstillande.</p> <p><span>Inom traditionell kinesisk medicin används akebian för att behandla urinvägsinfektioner, otillräcklig laktation och reumatoid artrit.</span></p> <p><span>Rankorna används även för att fläta korgar.</span></p> <p><span>Ur fröna utvinns en olja som används vid traditionell kinesisk tvåltillverkning.</span></p> <p><strong>Odling</strong><span>:</span><br><span></span></p> <p><span>Växer helst på solig plats, även om tålig i skuggiga lägen. Föredrar något sandigare jordar med bra dränering och bra fukthållande egenskaper. En humusrik, lätt sandig jord är det bästa - typ planteringsjord blandad med sand. Klarar att växa i jordar med både högre och lägre pH-värden. </span></p> <p><span>Tycker om regelbunden bevattning. Den är dock relativt tålig mot torka. Även mycket köldtålig - klarar lägre temperaturer mellan -20ºC och <meta charset="utf-8">-30ºC. </span></p> <p><span>Generellt snabbväxande. Kan beskäras tidig vår vid behov.</span></p> <p><span>Akebior är inte självpollinerande, vilket betyder att samtliga växter i släktet behöver en annan individ som är genetiskt olik för att framgångsrikt pollineras och producera frukt - det behöver inte vara en annan art/sort, bara en annan individ.</span></p> <p><strong>Egenskaper</strong><span>:</span><br><br><span>Årighet: Flerårig</span><br><span>Växtläge: <meta charset="utf-8">Sol till halvskugga</span><br><span>Höjd: 4-6 m</span><br><span>Växtzon: 1-3</span><strong></strong></p>

<p>Fikon av sorten <meta charset="utf-8">'Brown Turkey' i C2 kruka - nuvarande höjd 60-70 cm.</p> <p>Självfertil sort = behöver endast 1 individ för fruktsättning.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Fikon<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Ficus carica</em><br><strong>Familj:</strong> Moraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Brown Turkey' är en klassisk fikonsort som odlas brett i Europa tack vare sin pålitlighet, härdighet och goda fruktsättning. Sorten ger medelstora till stora fikon med brunlila skal och saftigt, sött fruktkött i bärnstensfärg. Fikonen kan ätas färska, torkas eller användas i matlagning och bakverk. I gynnsamt läge kan man få två skördar per säsong – en mindre i juli och en större i september.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs bäst i varmt och skyddat läge med full sol. Odlas i väldränerad, mullrik jord – gärna i upphöjda bäddar eller stora krukor. I kallare delar av landet trivs plantan bäst i växthus, uterum eller mot en varm södervägg. Beskärs lätt för att behålla kompakt form och stimulera fruktsättning.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2, i växthus 1–5<br><strong>Skördemoget:</strong> Efter 2–3 år</p>

<p><strong>Vindruva av sorten 'Swenson Red': nuvarande höjd 60-80 cm</strong><strong></strong></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Vindruva, Vinranka<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vitis vinifera</em><br><strong>Familj:</strong> Vitaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Swenson Red' är en härdig sort som ger rosaröda druvor med söt, mild smak med toner av jordgubb. Kan ätas färska eller användas till saft och vin.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8"><span>'Swenson Red' är en hybrid som uppkommit genom en korsning mellan föräldrar som själva är hybrider. Swenson Red innehåller därav en stor genetisk variation från olika <em>Vitis</em> arter, bl a: <meta charset="utf-8"> <em>V. aestivalis, V. cinerea, V. labrusca, V. lincecumii, V. riparia, V. rupestris, </em>och<em> V. vinifera.</em></span></p> <h4>Odling</h4> <p>Soligt läge och väldränerad jord. Ge stöd och beskäres regelbundet. Bra val för nordligt klimat.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3</p>

<p><strong>Korogi: nuvarande höjd 20–40 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Korogi, Kinesisk jordärtskocka<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Stachys affinis</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Korogi är en flerårig rotgrönsak med ursprung i Kina och Japan, där den länge odlats för sina knubbiga, vita jordstammar som är krispiga, milda och mycket användbara i matlagning. Den kallas ibland på engelska för <em>Chinese artichoke</em>, men är inte släkt med varken jordärtskockan eller kronärtskockan.</p> <p>De ätliga jordstammarna skördas sent på hösten eller tidigt på våren och kan ätas råa, kokta, stekta eller t o m <meta charset="utf-8">picklade. Konsistensen påminner om vattenkastanj och smaken är mild, nötaktig och söt. I Japan serveras de ofta picklade som tillbehör, medan de i Kina används i grytor och wok. De är också rika på kolhydrater och anses ha stärkande egenskaper i traditionell kinesisk örtmedicin.</p> <h4>Odling</h4> <p>Korogi trivs i sol till halvskugga i fuktighetshållande men väldränerad jord. Sprider sig under jord via sina jordstammar. Odlas bäst i upphöjda bäddar eller krukor om man vill kontrollera spridningen.</p> <p>Jorden bör hållas jämnt fuktig under växtsäsongen. Torka bör undvikas. Skördas efter första frostnätterna då smaken förbättras. Lämna gärna några knölar kvar i jorden för återväxt nästa säsong.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 30–50 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–4<br></p>

<p><strong>Vindruva av sorten 'Himrod': nuvarande höjd 40–50 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Vindruva<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vitis labrusca × vinifera</em><br><strong>Familj:</strong> Vitaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>’Himrod’ är en kärnfri och självfertil druvsort som togs fram i USA och har blivit omtyckt i både växthus och friland i kallare klimat. Den ger söta, gulgröna druvor med tunt skal – utmärkta att äta färska direkt från rankan eller använda till russin, saft och sylt. Sorten är snabbväxande, ger tidig skörd och har god motståndskraft mot sjukdomar. ’Himrod’ kräver ingen pollineringspartner och ger bra skörd även som ensam planta. Inom traditionell användning har vindruvor även använts för att stödja matsmältning och energiintag.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge – gärna mot en södervägg eller i växthus. Planteras i väldränerad, näringsrik jord med god mullhalt. Beskärs årligen för att ge god skörd och hållbar form. Rankan behöver spaljé eller stöd att klättra på. Täck gärna basen vintertid i kallare delar av landet.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter (klättrande)<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 <br><strong>Skörd:</strong> Augusti–september<br><strong>Självfertil:</strong> Ja<br><strong>Kärnfri:</strong> Ja</p>

<p>Japanskt Russinträd - nuvarande höjd: 100-130 cm</p> <p>[Bild på träd kommer snart]</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Japanskt Russinträd, Orientaliskt Russinträd, Raisin Tree, Chi-Chao Li<strong><br>Vetenskapligt namn:</strong><em> Hovenia dulcis</em><em><br></em><strong>Familj:</strong> Rhamnaceae</p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Det Japanska Russinträdet ett härdigt träd som finns i Asien, från östra Kina och Korea till Himalaya där det växer på höjder upp till 2 000 m öh.</span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">De köttiga, söta och väldoftande frukterna äts råa eller tillagade. När frukterna torkas får dem både en smak och ett utseende som påminner om russin.  </span><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;"></span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Ett extrakt gjort från frön, grenar och unga blad kan ätas likt honung och används även för att göra vin och godis (Facciola, S.).</span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Fröerna innehåller ca 15 % protein och 7,8 % fett (Duke. J. A. &amp; Ayensu. E. S.).</span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Russinträdet har sedan länge använts i traditionella kinesiska, koreanska och japanska mediciner för att behandla en rad olika åkommor, däribland bakfylla (Hyun TK et al.). Frukterna från Russinträdet nämns redan i <em>materia medica</em> från Tangdynastin på 600-talet.</span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Modern forskning bekräftar att flavanonolen ampelopsin / dihydromyricetin (DHM), som återfinns hos växter i släktena <em>Ampelopsis</em> och <em>Cercidiphyllum</em>, kan minska symtomen på alkoholförgiftning och abstinens (Reich L.). </span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Extrakt av <em>Hovenia dulcis</em> finns kommersiellt tillgängliga och marknadsförs som ett botemedel mot efterverkningarna av överdriven alkoholkonsumtion.</span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Trädet är traditionellt känt för sina hälsofördelar vid konsumtion i teform.</span></p> <p><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;"><span>Träet från Russinträdet är hårt och passar väl för tillverkning av möbler.</span></span></p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Trivs bra i väldränerade, sandiga lerjordar i soligt och varmt läge. Skyddas gärna mot frost de första åren, därefter tål trädet ner mot -15°C. Om trädet däremot låts härdas mot kylan långsamt kan vävnaden låtas mogna (förhårdna) och då kan trädet vara härdig ända ned till -25°C (Huxley. A.).</p> <p>Undvik kompakta och våta jordar.</p> <p>Trädet anses vara snabbväxande och blir oftast inte mer än 5-6 meter högt i vårt klimat. I andra delar av världen når det höjder upp till hela 30 meter.</p> <p>Kan toppas för att hållas som en buske eller låtas växa för att bli mer naturligt trädformad. </p> <p>Russinträdet är torktåligt, men kvaliteten på frukten kan påverkas märkbart om vattentillgången ej är god. Vattning 2-3 gånger i veckan rekommenderas under vår och sommar. </p> <p>Frukterna mognar oftast sent på säsongen, runt oktober månad. Frukterna skördas när de torkat på trädet, så inget behov för manuell torkning av frukterna.</p> <p>Russinträdet är självfertilt och producerar rikligt med frukt i mogen ålder.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol / lätt skugga<br>Höjd: 4-30 m<br>Grotid: 1-12 månad/-er<br>Växtzon: 1-4<br></p>

<p data-mce-fragment="1"><strong>Grapefruktmynta 'Grapefruit': nuvarande höjd 40-50 cm</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnamn:</strong> Grapefruktmynta<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Mentha piperita</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Grapefruktmynta är en aromatisk mynta med frisk smak som påminner om grapefrukt och Earl Grey te. Bladen används till te, desserter, drinkar och sallader. Passar utmärkt i somriga drycker eller som smakförstärkare i fruktsallader. Även i teblandningar.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i näringsrik, fuktighetshållande jord. Kan sprida sig snabbt – odlas gärna i kruka eller avgränsat område.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 30–60 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–7</p>

<p><strong>Marockansk Mynta av sorten 'Moroccan': nuvarande höjd 20–40 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Marockansk Mynta<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Mentha spicata</em><br><strong>Familj:</strong> Lamiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Marockansk mynta är känd från Nordafrika där den används i det klassiska myntateet, ofta smaksatt med socker och serverat i små glas. Bladen är aromatiska och används till te, sallader, såser och desserter.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i näringsrik, fukthållande men väldränerad jord. Kan sprida sig kraftigt – odla gärna i kruka eller avgränsat område.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 30–60 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–6</p>

<p><strong>Frilandsfuchsia: nuvarande höjd 10–20 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Frilandsfuchsia<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Fuchsia magellanica</em><br><strong>Familj:</strong> Onagraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Frilandsfuchsia 'Gracilis' är en gammaldags och beprövad sort som odlats länge i svenska trädgårdar – ofta i skyddade lägen där den återkommer år efter år. Den blommar rikligt från försommar till sen höst med tunna, rödrosa blommor som hänger som små lyktor längs grenarna.</p> <p>De små bären som ibland följer efter blomningen är ätliga och har en mild, syrlig smak. Fuchsior har även använts traditionellt i sina ursprungsländer, bland annat i enkla örtberedningar för matsmältning. Men framför allt odlas den för sin skönhet.</p> <p>Mycket tålig mot vind och salt varför den lämpar sig väl som skyddande häck i kustnära miljöer. </p> <p>Ett naturligt svart färgämne kan utvinnas ur veden. </p> <h4>Odling</h4> <p>’Gracilis’ trivs i sol till halvskugga i näringsrik, fuktig men väldränerad jord. Den kan övervintra utomhus i <meta charset="utf-8">i zon 1–2, t o m zon 3 i skyddat läge om rötterna täcks med löv, halm eller annat täckmaterial. Skotten fryser ofta tillbaka på vintern, men skjuter på nytt från basen på våren. Klipps ner efter vintern för att stimulera ny tillväxt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 0,6–1 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 (3 i skyddat läge)<br><strong>Blomning:</strong> Juni–oktober<br></p>

<p><strong>Minikiwi av den till övervägande del honkönade men lätt självfertila sorten 'Lucy': n</strong><strong>uvarande höjd 60–80 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Minikiwi, <meta charset="utf-8">Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Actinidia arguta x purpurea</em><br><strong>Familj:</strong> Actinidiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Lucy' är en sort av minikiwi som ger små, släta, gröna frukter med söt smak. Frukterna kan ätas direkt utan att skalas och är rika på C-vitamin.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i näringsrik, väldränerad jord. Planteras vid spaljé eller stöd. Behöver han- och honplantor för skörd.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 3–5 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3 (skyddat läge)</p> <p><strong>Minikiwi 'Lucy' Honplanta: nuvarande höjd 60–80 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Minikiwi<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Actinidia arguta</em><br><strong>Familj:</strong> Actinidiaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>En ny favorit bland minikiwin's olika honsorter! <meta charset="utf-8">'Lucy' är till övervägande del honkönad men visar även till mindre del hermafrodita egenskaper och är dessutom självfertil. Detta innebär att 'Lucy' kan producera frukt på egen hand, men fruktsättning gynnas av närhet till andra pollinatörer såsom renodlade hanplantor - <a title="Minikiwi 'Weiki' Hanplanta 60-80 cm (Actinidia arguta)" href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-weiki-hanplanta-50-60-cm-actinidia-arguta"><strong><span style="color: rgb(78, 153, 29);">'Weiki'</span></strong></a> - eller andra hermafrodita sorter - <a title="Minikiwi 'Issai' Självfertil Sort 60-80 cm (Actinidia arguta x polygama)" href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-planta-30-60-cm-actinidia-arguta-issai"><strong><span style="color: rgb(78, 153, 29);">'Issai'</span></strong></a>.</p> <p>'Lucy' ger rikligt med söta och släta minikiwibär med grönt skal och lätt rött fruktkött. Frukterna är åt det större hållet jämfört med andra sorters minikiwi. Även bladen på denna sort är större än normalt. </p> <p>Frukterna är fulla av vitamin C, antioxidanter och smak. De mognar i september–oktober och är utmärkta som snacks, till efterrätter, i smoothies eller för att torkas.</p> <h4>Odling</h4> <p>Planteras i soligt, vindskyddat läge med väldränerad och mullrik jord, gärna med lätt sur reaktion. Minikiwi trivs bäst med spaljé, pergola eller annat stöd och växer snabbt under gynnsamma förhållanden. Sorten är härdig ner till ca -30°C och går att odla i stora delar av landet. Viktigt med regelbunden vattning – särskilt under etablering och torra perioder. Beskärs lätt under sensommar för att forma plantan.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 3–5 meter (med stöd)<br><strong>Växtzon:</strong> 1–4<br></p>

<p><strong>Vindruva av sorten 'Rondo': nuvarande höjd 60-80 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Vindruva<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vitis vinifera × amurensis</em><br><strong>Familj:</strong> Vitaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Rondo' är en mycket köldtålig vindruvsort framtagen för att trivas i norra Europas klimat. Den är resultatet av en korsning mellan europeisk vinranka (<em>Vitis vinifera</em>) och den extremt härdiga östasiatiska arten <em>Vitis amurensis</em>. Sorten togs fram i Tjeckien på 1960-talet och har blivit populär för vinodling i kallare klimat, inte minst i Danmark, Tyskland och Sverige. Druvorna är små till medelstora, blåvioletta och mognar tidigt – ofta redan i augusti–september i södra Sverige. De har en söt och aromatisk smak, perfekt för både färskkonsumtion och framställning av kraftiga röda viner med djup färg och fruktig karaktär. Skalen är tunna och druvan har hög färgintensitet, vilket gör den särskilt uppskattad av vinmakare.</p> <h4>Odling</h4> <p>'Rondo' är en av de mest härdiga sorterna som klarar ner till ca -25°C. Den trivs bäst i soligt och skyddat läge med väldränerad, gärna kalkrik jord. Rankorna växer kraftigt och behöver stöd i form av spaljé eller pergola. Beskärs på vårvintern enligt traditionell spaljé- eller guyotmetod för att främja fruktsättning. För bästa skörd bör man gallra klasarna lätt under sommaren. Motståndskraftig mot många vanliga sjukdomar. Undvik alldeles för fuktiga växtplatser.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Soligt och varmt läge<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter med uppbindning<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3 <br></p>

<p><strong>Amurvin - en riktigt härdig fruktbärande vinranka: nuvarande höjd 60-80 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Amurvin, Vindruva, Vinranka<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Vitis amurensis</em><br><strong>Familj:</strong> Vitaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Amurvin är en mycket härdig vinart från östra Asien. Arten är döpt efter den flod som rinner genom Sibirien och Manchuriet. Vintrarna i denna region är betydligt mycket kalla än de vi upplever här. Amurvinet uppges klara temperaturer under -40ºC. <meta charset="utf-8">Amurvin är självfertil.</p> <p>Får små, mörka druvor med frisk smak. <meta charset="utf-8">Druvorna används till vin och saft. Druvorna ska  ge ett vin av god kvalitet med inslag av smultron. </p> <p>På bilderna visas riktiga amurvindruvor på en s k <em>farmers market </em>i Champagne, Frankrike.</p> <p>Bladverket får en mycket dekorativ, djupt röd färg på hösten. </p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol i väldränerad jord. Kräver stöd och beskärning för bästa skörd.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 3–5 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3(4)</p>

<p><strong>Orange Kryphallon av sorten 'Emerald Carpet': nuvarande storlek P9 kruka</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Orange Kryphallon, Taiwanhallon<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Rubus rolfei </em>(Syn.<em> Rubus pentalobus</em>)<br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Orange Kryphallon är en marktäckande hallonsläkting med ursprung i Taiwan och sydöstra Kina. Sorten 'Emerald Carpet' är särskilt uppskattad för sitt täta växtsätt och sitt dekorativa, vintergröna bladverk som får bronsröda toner på hösten.</p> <p>Den odlas främst som marktäckare i trädgårdar och slänter men bären är ätbara – små, orange och milda i smaken, och kan användas i sylt och desserter.</p> <p>Det Orangea Kryphallonet är inte lika kraftigväxande som det vanligare Kryphallonet (<em>R. tricolor</em>) och kan därför vara ett bättre alternativ om man är mer rädd om platsen man vill plantera på - med tiden bildar dock även den orangea kryphallonet en tät marktäckande matta, men den är något enklare att hålla efter.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad, gärna lätt sur jord. Tål torka när den är etablerad. Passar utmärkt som marktäckare i stenparti, på murar eller i slänter. Lågväxande och lättskött, sprider sig med utlöpare.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 10–20 cm<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2</p>

<p><strong>Mandelträd av den självfertila dvärgsorten 'Nut Me Avijor': nuvarande höjd 50–70 cm</strong><br><br><strong>Trivialnamn:</strong> Mandelträd<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Prunus dulcis</em><br><strong>Familj:</strong> Rosaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Mandelträdet har odlats i tusentals år i Medelhavsområdet och Mellanöstern för sina näringsrika nötter. Sorten 'Nut Me Avijor' är en modern dvärgsort framtagen för lättare skörd och mindre trädgårdar. Sorten är självfertil och ger god skörd på egen hand. Blir inte mer än 1,5-2 meter hög.</p> <p>Mandlar äts färska, rostade eller som ingrediens i bakverk, konfekt och matlagning. Alternativt för att göra sin egen mandelolja. </p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i soligt, varmt och skyddat läge i väldränerad, gärna kalkrik jord. Kräver jämn vattning men tål inte stående väta.</p> <p>Odling på friland i gynnsamma lägen zon 1-2, typ i vindskyddat söderläge. I zon 2 rekommenderas att man vintertäcker kronan med någon slags juteväv eller fiberduk. Det finns även de som framgångsrikt odlar Mandelträd i zon 3 och 4 i gynnsamma lägen. </p> <p>Denna sort är härdig ned till ca -15ºC.</p> <p>Annars kan man odla i stor kruka som övervintras frostfritt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 1,5–2 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–2 (3-4)</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Tieguanyin': nuvarande höjd ca 40–50 cm - 4 år gamla</strong><br><br>'Tieguanyin' är en berömd sort från Anxi i Fujianprovinsen i Kina, traditionellt använd för att tillverka det klassiska oolong-teet med samma namn. Sorten har ett brett, horisontellt växtsätt och mellanstora blad som lämpar sig väl för produktion av både oolong och svart te. Den är anmärkningsvärt köldtålig för sitt ursprung och passar därför fint för försök till oolongproduktion även i nordligare odlingszoner.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>