Plantavdelning

<p><meta charset="utf-8"><strong>Ananasguava / Feijoa träd i olika storlekar</strong></p> <p><strong>Höjd:</strong></p> <ul> <li><strong> 30–50 cm</strong></li> <li><strong>125-150 cm [ENDAST UPPHÄMTNING]</strong></li> </ul> <p><span>Ananasguavan har hermafrodita blommor men är inte självfertil, så <span style="text-decoration: underline;">två individer</span> behövs för fruktsättning - <span style="text-decoration: underline;">inte nödvändigtvis två olika sorter,</span> även om det anses kunna förbättra fruktsättning. </span><br><strong></strong></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Ananasguava, Feijoa<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <meta charset="utf-8"><em>Feijoa / </em><em>Acca sellowiana</em><br><strong>Familj:</strong> Myrtaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Ananasguava härstammar från Sydamerika och odlas för sina aromatiska, gröna frukter med söt smak som påminner om ananas och jordgubb. Frukterna äts färska eller används till sylt, chutney och desserter. Även blommorna är ätliga och används till dekoration eller som ingrediens i sallader. Växten är uppskattad både för sina frukter och sitt dekorativa silvriga bladverk.</p> <h4>Odling</h4> <p>Ananasguava trivs i soligt, skyddat läge i väldränerad, näringsrik jord.</p> <p>I landets mildaste delar, som i zon 1, kan plantan odlas på friland året runt om den vintertäckes med exempelvis juteväv eller fårullsmatta. <meta charset="utf-8">Hos oss i Marieholm, zon 1 har vi övervintrat en liten 40 cm Ananasguava utomhus med hjälp av vintertäckning i form ac jutesäck runt plantan. Den tappade några blad men överlevde och fortsatte växa frodigt till våren med nya blad. </p> <p>Plantan övervintrades dessutom i kruka, lindad med fårullsmatta - bättre resultat bör ges om man planterar den rätt ned i marken och låts övervintra så.</p> <p><meta charset="utf-8">Stora träd klarar sig troligen ännu bättre.</p> <p>I ouppvärmt växthus klarar de sig utan problem och behåller bladen året runt, även när det i perioder har nått insides temperaturer ned till -15<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p>I kallare delar av landet odlas den bäst i kruka och vinterförvaras frostfritt.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1 (friland med vintertäckning i mildaste delar) / odlas i kruka i övriga landet</p>

<p>Dvärg-Mullbär Mojo Berry® 'Matsunaga': nuvarande höjd 40-50 cm</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Dvärg-Mullbär, Mojo Berry® <strong><br>Vetenskapligt namn:</strong><em> Morus rotundiloba<br></em><strong>Familj:</strong> Moraceae</p> <h4><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong></h4> <p class="p1">Mojo Berry® är en kortvuxen mullbärssort som ger frukt både på äldre och nya grenar, vilket innebär att du kan plocka mullbär under det första året, till skillnad från de vanliga 5 eller 6 åren som det tar de flesta andra mullbär.</p> <p class="p1">Denna dvärgformade, kompakta sort når bara en höjd av cirka 1,5 m (jämfört med vanliga mullbär som kan bli upp till 6-8 m höga) vilket gör den lämplig för alla trädgårdar.</p> <p class="p1">Till skillnad från andra sorter som endast producerar frukt under en 3-veckorsperiod mot slutet av sommaren, producerar Mojo Berry® bär under en mycket lång period, från maj ända fram till september.</p> <p class="p1">Frukterna går utmärkt att använda till sylt, tårta eller andra rätter.</p> <p>Mojo Berry® är vacker som solitärträd i kruka på terrassen/uteplatsen eller i en kruka med samplantering tillsammans med andra växter och är även fin som häckväxt/avgränsare.</p> <p><strong>Allmänt om Mullbär:</strong></p> <p><span></span><span>Mullbärsträd är en av våra äldsta kulturväxter. Det svarta mullbärsträdet härstammar likt den vita varianten, </span><a rel="noopener noreferrer" title="Vitt mullbär (Morus alba)" href="https://tradgardsdags.nu/products/vitt-mullbar-morus-alba" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;">Morus alba</span></strong></a><span>, från Västasien - däremot kom det svarta mullbärsträdet till Europa ett par hundra år före det vita. De första fynden av kännedom om det svarta mullbärsträdet var redan ca 300 f.Kr. Möjligtvis kan det vara så att Morus nigra härstammar något längre åt det sydvästliga hållet (närmare Europa) i Västasien än släktingen Morus alba, och att det är därför Morus nigra även har en lite sämre härdighet i kyliga klimat än släktingen.</span></p> <p><span>Traditionellt sett användes det svarta mullbäret till att framställa vin och smink - tack vare sin höga koncentration av antocyaniner vilka ger bäret sin djupt mörka färg. Men bären odlades även för färsk konsumtion. </span></p> <p><span>Till skillnad från det vita mullbärsträdets frukter som kan variera i färg, är det svarta mullbärsträdets frukter alltid svarta vid mognad. Det svarta mulbäret är även syrligare.</span></p> <p>Bären är rika på antioxidanter och anses, likt te på mullbärsblad, kunna bidra till att balansera blodsockernivån. Detta är tack vare<span> </span><span>innehåll av ämnet MFE som stabiliserar blodsockernivån och därmed dämpar kroppens sötsug. Därför är mullbär ett vanligt substitut för de som vill bli av med sötsuget. </span></p> <p>På grund av bärens ovanligt höga näringsinnehåll anses mullbär, likt <a rel="noopener noreferrer" title="Goji (Lycium barbarum)" href="https://tradgardsdags.nu/collections/froavdelning/products/gojibar-bocktorne-lycium-barbarum" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;">gojibäret</span></strong></a>, vara en så kallad "superfood".</p> <p>Förutom mullbärsvin kan man även göra saft och sylt på bären.</p> <p>På bladen kan man brygga hälsosamt te som historiskt har druckits i Kina och som på senare tid har börjat bli populärt i Asien igen. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Mojo Berry® är härdig ner till -10<span>°</span><span>C = odling på friland zon 1-2</span>. Om man vintertäcker trädet med fårull eller liknande kan det klara sig ute på friland ända upp till zon 5. Alternativt odla i kruka och ställ i växthus/förråd över vintern.</p> <p>Trädet klarar av att växa i de flesta jordar men trivs bäst i luckra, näringsrika jordar. Tålig i blåsiga kustklimat men optimal tillväxt ges i varma, vindskyddade lägen.</p> <p>Passar bra som spaljéträd då grenarna är<span> </span>lättböjliga.</p> <p>Mullbärsträd passar även bra i skogsträgårdar då det är en populär värdväxt bland många organismer och ger återkommande skördar utan större skötsel samt skyddar växter i nedre lager.</p> <p>Mullbär är självfertila vilket betyder att det endast behövs ett träd för att ge frukt.</p> <p>Beskär på vintern när trädet är i dvala för att undvika att trädet "blöder" överdrivet, något som annars är en vanlig egenskap hos<span> </span>mullbärsväxter. </p> <p>Bären mognar kontinuerligt från maj till september.</p> <p><strong></strong>Bären skördas när färgen övergått från rött till kolsvart. Ett tips är att plocka bären med nål för att undvika att de kläms sönder mellan fingrarna.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: runt 150 cm<br>Växtzon: 1-2 på friland, 1-5 med vintertäckning eller i växthus</p>

<p>Amerikanskt Judasträd: nuvarande höjd 150-180 cm</p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Amerikanskt Judasträd, Kanadensiskt Judasträd, Eastern Redbud<strong><br>Vetenskapligt namn: </strong><em>Cercis canadensis<br></em><strong>Familj:</strong> Fabaceae</p> <h4><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong></h4> <p>Denna variant av Judasträd härstammar från Nordamerika. När det Amerikanska Judasträdet upptäcktes av spanjorerna under andra hälften av 1500-talet jämfördes det med det Judasträd från medelhavsregionen (<em>Cercis siliquastrum</em>) som de redan kände till - det är även det träd vi vanligast refererar till när vi säger Judasträd här i Europa-regionen. De största skillnaderna är att det Amerikanska Judasträdet har spetsiga blad och är något mindre i vuxen storlek samt är mer köldhärdigt - jämför <em>C. canadensis</em><em>' </em>USDA-zon 4-9 med <em>C.</em> <em>siliquastrum</em>'s USDA-zon 6-10.<em> C. canadensis</em><em> </em>ska även vara mer<em> </em>lämpat för fuktiga miljöer/marker än många andra arter i släktet.</p> <p>Blommar i mars-april med klart rosa blommor på bar stam, då även på trädets huvudstam, vilket ofta är väldigt iögonfallande. Blomstringen sägs styras kraftigt av den föregående vinterns omfattning. Efter hårda vintrar blomstrar Judasträdet mer överflödigt, efter mildare vintrar mindre så.</p> <p>Blommorna kan ätas råa eller picklas. De har en uppfriskande syrlig smak och är rika på C-vitamin. Spännande tillskott till en sallad.</p> <p>Oöppnade blomknoppar kan även picklas eller läggas in likt <a rel="noopener noreferrer" href="https://tradgardsdags.nu/products/kapris-capparis-spinosa" title="Kapris (Capparis spinosa)" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>Kapris</strong></span></a>.</p> <p>Indianstammar i Nordamerika täckte de mogna fröbaljorna med glödande kol för att sedan skala och äta de rostade fröerna. Jag förutsätter att ett modernt sätt att göra detta på är att helt enkelt separera fröerna från fröbaljan och rosta fröerna över spis eller i ugn för att göras redo att ätas. Vissa källor uppger sig ha blötlagt och kokat fröna likt linser, som också är en ärtväxt.</p> <p>Frukterna är proteinrika likt andra växter i familjen Ärtväxter (Fabaceae). Torra frön innehåller ca 25% protein, 8% fett och 3% mineraler av olika slag. För att vara en oförädlad</p> <p> </p> <p>(och vild i Nordamerika) källa på näring är detta rätt bra, näringsmässigt konkurrerar den med både Pekan och Valnöt. Fröbaljorna sitter kvar på trädet en lång tid - de är tillgängliga från sensommaren ända in till vintern - och anses vara acceptabla för konsumtion under denna period. Fröbaljorna kan dock ibland hittas</p> <p> </p> <p>kvarhängande ända fram till våren efterföljande år, om de är lämpliga för konsumtion då eller ej anges inte. Av förut nämnda anledningar anses fröna från C. canadensis vara en användbar källa av överlevnadskost.</p> <p>De unga, gröna och spröda fröbaljorna kan ätas likt sockerärter - ånga dem, koka dem eller woka dem. De passar bra i en wok med t ex lök, vitlök, paprika och bladgrönsaker. Bladen kan ätas likaså - yngre, spröda blad rekommenderas.</p> <p>Te gjort på innerbarken har använts för nedsättning av feber mm. Kallbryggning av rötter och inre bark har i gammal folkmedicin använts för att behandla b la kikhosta.</p> <p>Flitig på att attrahera pollinatörer med sin överflödiga blomstring. Anses vara ett bra träd för honungsbin.</p> <p>Trädet har även många andra tillämpningar inom den Nordamerikanska indiankulturen. En historia om Judas och hur han gav trädet sitt internationella namn är enkelt att hitta för den läsintresserade.</p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Även om det Amerikanska Judasträdet anses vara bättre lämpat för fuktiga marker än andra arter i släktet, så växer den helst inte i överdrivet blöta jordar med hög lerhalt. Den trivs bäst i något sandigare lerjordar.</p> <p>Växer gärna i soligt läge, klarar sig även bra i lätt skugga.</p> <p>Det Amerikanska Judasträdet är ett snabbväxande träd som ofta blir upp till 80 år gammalt.</p> <p>Blommor uppkommer i mars-april på föregående års tillväxt.</p> <p>Det Amerikanska Judasträdet är en utav de få arter i famlijen Ärtväxter som <span style="text-decoration: underline;"><em>inte</em></span> fixerar kväve via sina rötter från luftporer i marken.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol / lätt skugga<br>Höjd: 6-10 m<br>Växtzon: 1-4</p>

<p><strong>Tasmansk Bergspeppar nuvarande h</strong><strong>öjd 20-40 cm</strong></p> <p><strong><span style="color: #4e991d;"><a rel="noopener noreferrer" title="Tasmansk Bergspeppar Hanplanta 20-40 cm (Tasmannia lanceolata)" href="https://tradgardsdags.nu/products/tasmansk-bergspeppar-hanplanta-20-40-cm-tasmannia-lanceolata" style="color: #4e991d;" target="_blank">Följ denna länk för hanplantor</a></span>.</strong></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Tasmansk Peppar, Bergspeppar, Tasmanpeppar, Tasmanian Pepperberry, Mountain Pepper, Pepper Tree</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Tasmannia lanceolata </span></em>(syn. <em><span>Drimys aromatica</span></em>)<em><br></em><strong>Familj:</strong> Winteraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Tasmansk bergspeppar är en kryddväxt hemmahörande i bergsområdena i sydöstra Australien och Tasmanien. Honplantan producerar de dekorativa och smakrika bären – djupt blålila, starkt kryddiga och med en karaktäristisk hetta. Både bär och blad används färska eller torkade i matlagning, exempelvis i grytor, såser eller som pepparsubstitut. För bärskörd behövs en hanplanta i närheten för pollinering. <meta charset="utf-8">En örtmix med en tydligt peppar-underton, brukar beskriva smaken kort och gott.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i halvskugga till skugga i fukthållande, väldränerad och sur jord. Behöver skydd från starka vindar och uttorkande vintersol. Passar i större kruka eller på skyddad plats i trädgården i mildare delar av landet.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Halvskugga till skugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–3 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3 (skyddat läge)</p>

<p data-mce-fragment="1"><strong>Hanplanta Tasmansk Bergspeppar: nuvarande höjd 20-40 cm</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><a rel="noopener noreferrer" title="Tasmansk Bergspeppar Honplanta 20-40 cm (Tasmannia lanceolata)" href="https://tradgardsdags.nu/products/tasmansk-peppar-bergspeppar-20-40-cm-tasmannia-lanceolata" target="_blank"><strong><span style="color: #4e991d;">Följ denna länk för honplantor</span></strong></a>.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnamn:</strong><span> Tasmansk Peppar, Bergspeppar, Tasmanpeppar, Tasmanian Pepperberry, Mountain Pepper, Pepper Tree</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Tasmannia lanceolata </span></em>(syn. <em><span>Drimys aromatica</span></em>)<em><br></em><strong>Familj:</strong> Winteraceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Tasmansk Bergspeppar är en buske från de svala bergsområdena i sydöstra Australien och Tasmanien. Den har använts av ursprungsbefolkningen och senare europeiska bosättare för sina aromatiska blad och bär. Hanplantan behövs som pollinatör för att honplantan ska bära bär. Både blad och bär används som krydda – smaken är pepprig, frisk och något sötaktig, med en stickande hetta som påminner om rosépeppar eller en mild chili. En örtmix med en tydligt peppar-underton, brukar beskriva smaken kort och gott.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i halvskugga till skugga i fukthållande, väldränerad och sur jord. Skyddas från starka vindar och vintertorka. Kan odlas i större kruka eller på friland i skyddade lägen i mildare klimat. Hanplanta krävs för att honplantor ska ge bär.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Halvskugga till skugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–3 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3 (skyddat läge)</p>

<p data-mce-fragment="1"><strong>Turkisk Trädhassel: nuvarande höjd 100-120 cm</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn:</strong> Turkisk Hassel, Trädhassel, Turkhassel, Turkisk Trädhassel<strong data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn:</strong><em data-mce-fragment="1"> Corylus colurna<br data-mce-fragment="1"></em><strong data-mce-fragment="1">Familj:</strong> Betulaceae</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Turkisk Hassel är en trädformad hassel med tjock stam och pyramidformad krona. Härstammar från Sydöstra Europa och Sydvästra Asien - trädet finns vilt växande i regionen från Balkan, till norra Turkiet, till norra Iran. </p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Det är ett snabbväxande träd som är tåligt i utsatta miljöer, t ex stadsmiljö. Turkhasseln blir cirka 20-30 meter högt och får ofta en rak, genomgående stam med mer eller mindre horisontella grenar. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Turkisk Hassel får ätbara hasselnötter som sitter inuti ludna bollar. Nötterna är mindre än dem på den vanligare hasseln - <em>Corylus avellana -</em> men de har ett tjockare skal, vilket gör Turkhasselnöten mer resistent mot hungriga skadedjur av olika slag - t ex </span><span data-mce-fragment="1">nötvivlar, fåglar &amp; ekorrar - som annars är ett stort problem vid odling av vanlig hassel, <em>C. avellana</em>. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Turkisk Hassel kan leva i över 200 år.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Turkisk Hassel är ett snabbvuxet träd som är tåligt mot torka, vind, hetta och kyla när det etablerat sig. Optimal miljö är dock en plats med full sol och en fuktig, väldränerad jord. Den växer dock även bra i tunga lerjordar och sandiga jordar. </p> <p data-mce-fragment="1">Trädet klarar vintertemperaturer ner till -25ºC. </p> <p data-mce-fragment="1">Nötter mognar i oktober-november.</p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 20-30 m<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-5</p>

<p data-mce-fragment="1">Körsbärskornell: nuvarande höjd 30-50 cm</p> <p class="p1"><span class="s1"><b>Trivialnamn</b>: Körsbärskornell, Cornelian Cherry<br><b>Vetenskapligt namn</b>: <i>Cornus mas </i><br><b>Familj</b>: Cornaceae </span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p class="p1"><span class="s1">Vi refererar gärna till Körsbärskornellen som Europa's (gulfärgade) motsvarighet till Sakura - de japanska körsbärsträden, som också blommar på bar kvist. Likt körsbärsträden får även Körsbärskornellen intressanta, ätbara bär som kan användas till mycket.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Den naturliga utbredningen av körsbärskornell sträcker sig från centrala och sydöstra Europa till västra Asien runt Kaukasus, men den har även med framgång planterats i bland annat Sverige och Nordamerika.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Körsbärskornellen är vanligen använd för sitt prydnadsvärde tidigt på året. Med sin rikliga blomning på bar kvist i mars-april är den en uppiggande syn innan mycket annat hunnit slå ut. I och med detta utgör den också en värdefull tidig källa till nektar och pollen för pollinatörer. Blommorna är små och gula och sitter i kluster.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Av blommorna blir det </span></p> <p> </p> <p class="p1"><span class="s1">sedan olivformade röda bär som är ätliga. Dessa mognar sent på sommaren eller tidigt på hösten. Frukten är hård, sur och kärv innan den är mogen men mjuknar i takt med att den blir sötare. En annan vägledning för när frukten är ätmogen får man genom att titta på marken – när frukten börjat falla har den sötnat. För enklare skörd kan man då skaka grenarna och sedan plocka upp de bär som faller, detta eftersom alla inte mognar samtidigt.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></p> <p class="p1"><span class="s1">Bären som beskrivs smaka tranbär/surkörsbär/plommon kan användas för att göra gelé, sylt, saft, fruktvin och som cocktailbär. Kärnorna kan rostas, malas och sedan användas som kaffesubstitut och omogna frukter kan läggas in och ätas som substitut till oliver. Körsbärskornellen har länge använts i medelhavsländer och västra Asien just för sina frukter och de medicinska egenskaper som de anses ha. Bären innehåller en hög halt C-vitamin och antioxidanten antocyanin som ger frukten dess färg.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></p> <p class="p1"><span class="s1">Körsbärskornellen är självpollinerande men skörden kan bli rikligare om flera individer planteras tillsammans.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Det hårda träet från Körsbärskornellen var högt värderat hos de gamla romerna och grekerna för att tillverka bl a spjut och bågar.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Odling:</strong></p> <p class="p1"><span class="s1">Körsbärskornellen trivs bäst i full sol till halvskugga men fungerar också bra på skuggigare platser men sätter då färre bär.<span class="Apple-converted-space"> </span></span></p> <p class="p1"><span class="s1">Om den får växa fritt så blir den en bred och yvig buske. Det går även utmärkt att stamma upp den till ett litet träd och kronan kan bli lika bred som trädet kan bli högt. Fritt växande blir den flerstammig men det går lika bra att välja att behålla och stamma upp en av stammarna. Körsbärskornell kan dessutom användas som häckväxt då den svarar bra på beskärning.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Har ett upprättväxande växtsätt men blir grenarna långa så kan deras spetsar börja peka nedåt.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Körsbärskornellen föredrar väldränerad, näringsrik jord och är inte kräsen när det gäller pH-värde även om kalkhaltig jord är särskilt gynnsam. Den<i> </i>är värmegynnad och tål torka när den har etablerat sig.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Stammen är gråbrun och barken på något äldre individer flagnar fint. Körsbärskornellen är lövfällande och höstfärgen är vackert brungul till rödbrun.</span></p> <p class="p1"><span class="s1"><b>Egenskaper</b>:<br><br>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol/halvskugga<br>Höjd: 3-6 m<br>Växtzon: 1-4</span></p>

<p data-mce-fragment="1">1st planta Jordgubbshallon: 2 år gammal</p> <p data-mce-fragment="1">Nu i större storlek: C2 kruka och 40-60 cm hög</p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnamn:</strong> Jordgubbshallon, Balloon Berry, Strawberry Raspberry<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><span data-mce-fragment="1"> <em>Rubus illecebrosus</em></span><em data-mce-fragment="1"><br></em><strong>Familj:</strong> <span data-mce-fragment="1">Rosaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Jordgubbshallonet härstammar från Japan och ingår i samma släkte som vårt vanliga hallon (<em>Rubus idaeus</em>), men har ett utseende likt en jordgubb.</span></p> <p data-mce-fragment="1">Smaken påminner om mullbäret. Passar att göras sylt på. Man kan även äta bären som de är. Dock anses bären utveckla mer smak vid tillagning. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Lättodlad. Trivs i soligt läge. Växer bra i de flesta jordar, men vill man ha bra skörd bör en näringsrik jord användas.</p> <p data-mce-fragment="1">Sprider sig lätt via rotskott och bildar et marktäckande buskage.</p> <p data-mce-fragment="1">Självpollinerande. </p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol/halvskugga<br data-mce-fragment="1">Höjd: 50-100 cm<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-5</p>

<p>Citrontörne träd i olika storlekar:</p> <ul> <li>Höjd: 20-30 cm </li> <li>Höjd: 80-100 cm </li> </ul> <p>Citrontörne är självfertil = enbart 1 träd behövs för fruktsättning</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Citrontörne, Bitter Orange, Hardy orange, Trifoliate Orange, Japanese Bitter Orange, Karatachi</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Citrus trifoliata / Poncirus trifoliata<span><br></span></em><strong>Familj: </strong>Rutaceae<span> </span></p> <div class="column"> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <meta charset="utf-8"> <p>En av de få citrusväxter som verkligen är härdiga i vårt klimat. En ovanlig lövfällande citrussort med trefingrade blad och lätt duniga frukter. Härstammar från norra Kina.</p> <meta charset="utf-8"> <p>Enklast använd i vardagen genom att pressa juice från frukterna - och eventuellt blanda med vatten för att göra en uppfriskande dryck som ska vara väldigt välsmakande. <em>Tips</em>: <em>riv av skalet på frukterna och koka i vatten tillsammans med <a title="'Sweetleaf®' / Sweetleaf 30-50 cm (Rubus chingii var. suavissimus)" href="https://tradgardsdags.nu/en/collections/plantor/products/sweetleaf%C2%AE-hallon-30-50-cm-rubus-chingii-var-suavissimus"><strong><span style="color: #4e991d;">'Sweetleaf'</span></strong></a>-blad för att ta bort bitterheten men samtidigt inte gå miste om skalets rika smak, och tillsätta lite sötma till drycken.</em></p> <p>Man kan även koka marmelad och gele på frukterna - deras rika innehåll av pektin gör detta till ett passande användningsområde. Smaken ska ligga någonstans mellan en lime och en grapefrukt. </p> <p>Nyskördade frukter innehåller inte mycket juice, men om man låter de ligga ca 2 veckor efter skörd stiger andelen juice till ca 20%. Frukter är rika på vitamin C. </p> <p>Fruktskal används som smaksättning, torkade eller färska. Även hela frukten kan skivas i bitar och torkas för att använda som smaksättning. Yngre blad är ätbara.</p> <p>Törnar och bark används historiskt för att lindra tandvärk (Duke. J. A. and Ayensu. E. S.). Bark från stammen används mot magbesvär som uppblåsthet mm. </p> <p>Ett träd/en buske kan generera upp till 14 kg frukt.</p> <p>Hela växten, men framförallt blommorna är väldigt aromatiska. Blommar väldoftande i april-maj. Vackert bladverk under hösten. Iögonfallande vacker under vintern med sina gula frukter på bar stam.</p> <p>Används som rotstock för andra citrusarter - tillför en extra 3ºC i härdighet till den ympade plantan (Natural Food Institute).</p> <p>Citrontörne hybridiserar sig flitigt med andra citrusarter, det är därför en bra förädlingsförälder om man ämnar ta fram nya härdiga citrussorter. <em>Citrange</em> är t ex en typ av härdig apelsin som tagits fram genom att korsa Citrontörne med en "vanlig" apelsin.</p> <p>Förutom att bidra med härdighet i förädlingsprogram kan Citrontörne användas för att föra över bl a: god sjukdomsresistens, tolerans mot mer näringsfattiga jordar och lågväxande egenskaper.  </p> <p>De vassa törnarna och det buskiga växtsättet gör den mycket lämpad som avgränsande häck.</p> <div class="page" title="Page 2"> <div class="section"> <div class="layoutArea"> <div class="column"> <h4> <strong>Odling:</strong> </h4> <p>Lättodlad. Tolerans för många olika typer av jordar. Bäst trivs Citrontörne dock i en väldränerad, näringsrik, fuktig och lätt sandig jord.</p> <p>Placera i sol till halvskugga. Citrontörne är en citrusväxt som växer och producerar bra med frukt även som undervegetation som är skuggad delar av dagen.</p> <p>Härdiga ned till -15ºC. Plantor har rapporterats klara kortare perioder av temperaturer ned till -30ºC utan skada. </p> <p>Citrontörne har ofta en livslängd på ca 25 år. Rätt kortlivad med andra ord - med fördelen att den börjar producera frukt tidigare än andra sorter samt att den producerar rikligt med fertila fröer för att driva upp nästa generations plantor i tid.</p> <p>Börjar sätta frukt under sitt 3-5 år.</p> <h4>Egenskaper:</h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol/halvskugga<br>Höjd: 2-5 meter<br>Växtzon: 1-2, upp till zon 5 i växthus</p> </div> </div> </div> </div> </div>

<p><strong>Fembladig Akebia i olika storlekar</strong></p> <p><strong>Höjd:</strong></p> <ul> <li><strong>80-120 cm</strong></li> <li><strong>180-200 cm [ENDAST FÖR UPPHÄMTNING] </strong></li> </ul> <p><span data-mce-fragment="1">Samtliga plantor är i blommande ålder</span></p> <p><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><a href="https://tradgardsdags.nu/products/akebia-quinata-alba-c2" title="Fembladig Akebia 'Alba' 100-120 cm (Akebia quinata) | Trädgårdsdags" style="color: rgb(78, 153, 29);"><em><strong>För den vitblommiga sorten, se här.</strong></em></a></span></p> <p><strong data-mce-fragment="1">Trivialnamn</strong><span data-mce-fragment="1">: Fembladig Akebia, Chocolate Vine </span><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Vetenskapligt namn</strong><span data-mce-fragment="1">: <em>Akebia quinata </em></span><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Familj</strong><span data-mce-fragment="1">: Lardizabalaceae </span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning</strong><span data-mce-fragment="1">:</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"></span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Den Fembladiga Akebian härstammar från Japan, Kina och Korea där den ofta hittas <meta charset="utf-8">naturligt växande <meta charset="utf-8">i bergssluttningar och på kullar emot häckar, trädstammar, längs skogskanter och vattendrag.</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Höjdpunkten med denna akebia är dess avlånga ätbara, lila frukter som bildas inuti baljor vilka självmant öppnar upp sig när frukten är mogen. Fröna omges av ett saftigt fruktkött som är sött till smaken - det sägs påminna om köttet hos drakfrukten. I Japan äts den främst som en säsongsbaserad delikatess. Frukten äts ibland tillsammans med citron för att förhöja smaken.</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Skalet på baljan används inom matlagning där det bl a fylls med färs för att sedan friteras.</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Fröna är beska och bör inte tuggas på, de kan dock sväljas hela eller helt enkelt spottas ut för att undvika den bittra smaken.</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Frukterna kan göras till sylt, gelé, juice eller smoothies och till och med glass kan göras på fruktköttet.</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Unga skott kan tillsättas i sallader. Blad kan torkas och göras te på.</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Används ofta som en täckväxt: både längs med väggar, staket, marker och övriga mindre attraktiva ytor.</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Akebian används även ofta som en markbindare i sluttningar för att förebygga erosion.</span></p> <p><span>Den Fembladiga Akebian ger trädgården ett österländskt utseende.</span></p> <p><span><meta charset="utf-8">Blommorna uppges dofta allt från vanilj till honung och choklad. Blommorna är visuellt tydligt uppdelade i han- och honblommor.</span></p> <p>Det har gjorts <a title="Bioconverted Fruit Extract of Akebia Quinata Exhibits Anti-Obesity Effects in High-Fat Diet-Induced Obese Rats" href="https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC9656223/" target="_blank"><span style="color: #4e991d;"><strong>studier</strong></span></a> som visar på att konsumtion av <em>Akebia quinata</em> reducerar fettansamling i kroppen samt sänker kolesterolvärdet i blodet och på så sätt kan vara effektiv för att bekämpa fetma. Detta är ett relativt nya fynd (2022) och teorier om att denna frukt kan bli mer välkänd inom snar framtid är uttalade. </p> <p>Samma undersökning har även visat att <em>A. quinata</em> verkar renande för både lever, njurar och hjärt- &amp; kärlsystemet. Regelbunden konsumtion hade kunnat leda till en stärkt hälsa. <em>A. quinata</em> är vätskedrivande. </p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">Vid förtäring av växten ska den även vara hämmande mot bakterie- och svampinfektioner. Rötterna fungerar feberstillande.</p> <p><span>Inom traditionell kinesisk medicin används akebian för att behandla urinvägsinfektioner, otillräcklig laktation och reumatoid artrit.</span></p> <p><span>Rankorna används även för att fläta korgar.</span></p> <p><span>Ur fröna utvinns en olja som används vid traditionell kinesisk tvåltillverkning.</span></p> <p><strong data-mce-fragment="1">Odling</strong><span data-mce-fragment="1">:</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1"></span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Växer helst på solig plats, även om tålig i skuggiga lägen. Föredrar något sandigare jordar med bra dränering och bra fukthållande egenskaper. En humusrik, lätt sandig jord är det bästa - typ planteringsjord blandad med sand. Klarar att växa i jordar med både högre och lägre pH-värden. </span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Tycker om regelbunden bevattning. Den är dock relativt tålig mot torka. Även mycket köldtålig - klarar lägre temperaturer mellan -20ºC och <meta charset="utf-8">-30ºC. </span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Generellt snabbväxande. Kan beskäras tidig vår vid behov.</span></p> <p><span data-mce-fragment="1">Akebior är inte självpollinerande, vilket betyder att samtliga växter i släktet behöver en annan individ som är genetiskt olik för att framgångsrikt pollineras och producera frukt - det behöver inte vara en annan art/sort, bara en annan individ.</span></p> <p><strong data-mce-fragment="1">Egenskaper</strong><span data-mce-fragment="1">:</span><br data-mce-fragment="1"><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växtläge: sol / halvskugga</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Höjd: upp till 4 m</span><br data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-3<br></span></p>

<p><strong>Äkta Valnötsträd</strong></p> <ul> <li><strong>120–180 cm &lt;- ENDAST FÖR UPPHÄMTNING</strong></li> </ul> <p>Dessa träd är uppgrävda från en Valnötsplantage i Småland, zon 4. Det var rätt uppvuxet med träd runtomkring för skydd mot vind, men vi skulle åtminstone utifrån detta vilja säga att de bör vara härdiga i zon 3, istället för zon 2 som vanlig Äkta Valnöt ofta listas som. </p> <p><strong></strong><strong>Trivialnamn:</strong> Äkta Valnöt<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Juglans regia</em><br><strong>Familj:</strong> Juglandaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Valnöt har odlats i Europa sedan antiken för sina näringsrika nötter. Nötterna äts färska, torkade eller används i bakning och matlagning.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol i väldränerad, näringsrik jord. Skyddat läge i kallare zoner. Härdigare exemplar lämpade för svenskt klimat.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol<br><strong>Höjd:</strong> 8–12 meter<br><strong>Växtzon: </strong>1-3 (4 i skyddat läge)</p>

<p><strong>Hanplanta Minikiwi 'Weiki': nuvarande höjd 60-80 cm</strong></p> <p><meta charset="utf-8">Detta är en hanplanta som används för att pollinera de olika honsorterna minikiwi vi har i butik. <meta charset="utf-8"><span style="color: #4e991d;"><a style="color: #4e991d;" title="Minikiwi 'Issai' Planta 30-60 cm (Actinidia arguta x polygama)" href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-planta-30-60-cm-actinidia-arguta-issai" target="_blank"><strong>'Issai'</strong></a></span> som är hermafrodit kan även användas som pollinator men för bästa fruktsättning rekommenderas en renodlad hanplanta.</p> <p>Sorten 'Weiki' är ansedd som en av de vackrast växande hanplantorna och även effektivt pollinerande.</p> <p>Rekommenderas 1 hanplanta per 6-8 honplantor.</p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Minikiwi, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Actinidia arguta</em><em><br></em><strong>Familj: </strong>Actinidiaceae</p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p>Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. </p> <p>Honvarianten av sorten 'Weiki' är en tysk sort som likt 'Jumbo' är känd för sina stora frukter. Frukterna är söta och smakrika och påminner om den vanliga kiwin till smaken. Sorten är mycket härdig i vårt nordiska klimat och har ett kompakt växtsätt vilket lämpar den för att täcka en yta - t ex en vägg eller spalje.</p> <p>Honplantan 'Weiki' får körsbärsröda frukter med ett fast fruktkött som har en god hållbarhet efter skörd.</p> <p>Frukterna mognar i september-oktober.</p> <p class="p1"><span class="s1">Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.</span></p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwi 'Weiki'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25<span class="s2">℃</span>. </span>Den har ett slingrande växtsätt och <meta charset="utf-8">kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola.<span class="Apple-converted-space"> Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.</span></p> <p class="p1"><span class="Apple-converted-space">I juni blommar 'Weiki' med små, väldoftande vita blommor som sedan hos honplantorna övergår till smakrika, släta små frukter. <meta charset="utf-8">De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone tillförses med god ljustillgång och vindskydd. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. </span></p> <p class="p1"><meta charset="utf-8">Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.</p> <p class="p1">Beskärning:</p> <ul> <li>Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.</li> <li>Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.</li> <li>Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.</li> <li>De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.</li> <li>Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.</li> <li>Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.</li> </ul> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 3-4 m<br>Växtzon: 1-5</p>

<p>Äkta Kastanj:</p> <ul> <li>Höjd: 30-50 cm </li> <li>Höjd: 110-120 cm</li> <li>Höjd: 150-180 cm [ENDAST FÖR UPPHÄMTNING]</li> </ul> <p>Äkta Kastanj är självpollinerande - enbart 1 träd behövs för fruktsättning.</p> <p class="p1"><b>Trivialnamn</b>: Äkta Kastanj, Ätlig Kastanj, Matkastanj<br><b style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Vetenskapligt namn</b><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">: </span><i style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Castanea sativa<br></i><b style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">Familj</b><span style="font-family: -apple-system, BlinkMacSystemFont, 'San Francisco', 'Segoe UI', Roboto, 'Helvetica Neue', sans-serif; font-size: 0.875rem;">: Fagaceae</span></p> <p><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p>Äkta Kastanj har funnits i Europas historia i flera tusen år. Från romartiden började den spridas till de nordligare delarna av Europa - då ofta odlade av munkar i klosterträdgårdar.</p> <p>Det är de kastanjebruna glänsande nötterna som konsumeras. Nötterna är näringsrika och har historiskt sett t o m konkurrerat med nutidens vanligaste sädeslag. Det var då ett mjöl man malde på kastanjenötterna som användes rikligt - möjligt tack vare nötternas rika innehåll av stärkelse, något som annars är ovanligt bland nötter.</p> <p>Ett mer modernt vidspritt sätt att avnjuta nötterna är att rosta dem tillsammans med smör och salt, detta är vanligt både runt medelhavsregionen och i England (med eller utan smör). Rostade nötter har en smak som påminner om sötpotatis.</p> <p>Trädet har ett vackert och majestätiskt växtsätt likt eken. Den äkta kastanjen växer dock snabbare än eken.</p> <p>I sin naturliga miljö, nere i södra Europa, kan träden leva i över 2000 år. </p> <h4> <strong>Odling</strong><span>:</span> </h4> <p>Trivs bäst i varmt och vindskyddat läge på solig plats. Låt växa i väldränerad, mullrik jord. Blanda gärna ner gräsklipp, kompost eller stallgödsel i översta jordlagret. </p> <p>Trivs i lätt sur jord - optimalt pH-värde är mellan 4,5-6. </p> <p>Trivs inte bra i särskilt blöta jordar.</p> <p><span>Bevattna rikligt de första åren av etablering. </span></p> <p><span>Trädet brukar ge skörd efter 3-5 år. Nötterna är vanligtvis redo att skördas runt sep-okt.</span></p> <h4> <strong>Egenskaper</strong><span>:</span> </h4> <p><span>Årighet: Flerårig</span><br><span>Växtläge: sol</span><br><span>Höjd: 20-35 m</span><br><span>Växtzon: 1-2<br>Skördemoget: 3-5 år</span></p>

<p data-mce-fragment="1"><strong>Svart Hallon av sorten 'Black Jewel' - nuvarande höjd 60-80 cm</strong></p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Trivialnamn: </strong>Svart Hallon 'Black Jewel'<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Rubus occidentalis<br></em><strong>Familj:</strong> <span data-mce-fragment="1">Rosaceae</span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Det svarta hallonet, <em>Rubus occidentalis, </em>är en svartfärgad variant av det vanligare röda hallonet, <em>Rubus ideaus.</em> Som framgår ovan är det dock två helt olika arter. Det svarta hallonet beskrivs som högst sjukdomsresistent, lättodlad och tidigbärande. Det svarta hallonet är även mer tåligt mot värme och torka. Bären behåller sin form flera dagar i kyl efter skörd.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Det svarta hallonet har även kallats "Kungen av bär" på grund av dess ansedda hälsofördelar. Bären innehåller höga nivåer av antioxidanter och även antocyaniner (den grupp ämnen som ger frukt och grönsaker dess mörka färg - blå/lila/svart) vilka verkar anti-inflammatoriskt och även kopplas till processer i kroppen i form av bl a förbättrat minne och ökad synförmåga.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Sorten 'Black Jewel' har bär med en hög sötma och en behaglig eftersmak som stannar kvar efter bären ätits. Bären har ett glansigt utseende och ger ett iögonfallande tillskott i odlingen.</span></p> <p data-mce-fragment="1"><span data-mce-fragment="1">Bären kan både torkas och frysas in för senare användning. De är goda i smoothies. Man kan även göra sylt och juice på svarta hallon. </span></p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Odling:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Odla i en väldränerad jord på solig plats. De trivs allra bäst i en sandig jord rik på humus. För att ge plantan en humusrik jord kan du då mylla ner växtrester (t ex gräsklipp) i det översta jordlagret alternativt täcka jorden med ett lager växtrester.</p> <p data-mce-fragment="1">Svarta Hallon är en snabbväxande art. Det kan även vara bra att notera att det svarta hallonet är en högväxande hallonart, busken blir normalt 2-3 meter hög. </p> <p data-mce-fragment="1">Svart Hallon (<em>R. occidentalis</em>) sätter inte rotskott som det vanligare röda hallonet (<em>R. idaeus</em>). </p> <p data-mce-fragment="1"><strong>Egenskaper:</strong></p> <p data-mce-fragment="1">Årighet: Flerårig<br data-mce-fragment="1">Växtläge: sol<br data-mce-fragment="1">Höjd: 2-3 m<br data-mce-fragment="1">Växtzon: 1-4</p>

<p>'Tearoma®' är en tesort förädlad i Schweiz för sin goda härdighet och förmåga att odlas utomshus året runt i vårt klimat. Det är fortfarande ett nytt fenomen att man kan odla te i Sverige, det är inte alla tesorter som klarar sig men de som har bäst härdighet på marknaden idag är denna sort samt ett par sorter från Georgien - <a href="https://tradgardsdags.nu/collections/tesorter" title="Olika sorter härdiga tebuskar | Plantavdelning | Trädgårdsdags" rel="noopener" target="_blank"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>se alla tesorter här.</strong></span></a></p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol-halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC<br></p>

<p><strong>Sichuanpeppar i olika storlekar:</strong></p> <ul> <li>Höjd: 35-40 cm</li> <li>Höjd: 60-90 cm </li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> <meta charset="utf-8"><span>Sichuanpeppar, Szechuanpeppar, Kinesisk Peppar, Kinesiskt Pepparträd</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Zanthoxylum simulans</em><br><strong>Familj:</strong> Rutaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>Sichuanpeppar har odlats i Asien i århundraden och är en viktig krydda i kinesisk matlagning. De röda frökapslarna ger en karakteristisk citrusdoft och pirrande känsla på tungan. Även blad kan användas som krydda.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad jord. Härdig i mildare delar av landet, annars odlas den i kruka och vinterförvaras frostfritt. Tål viss torka när etablerad.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 3–7 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–3</p>

<p>Prakttamarisk i olika storlekar: <br></p> <ul> <li>Höjd: 80-100 cm, Kruka: C2</li> <li>Höjd: 90-110 cm, Kruka: C4</li> </ul> <p><strong>Trivialnamn:</strong> Prakttamarisk, Salt Cedar<strong><br>Vetenskapligt namn:</strong><em> Tamarix tetrandra<br></em><strong>Familj:</strong> Tamaricaceae</p> <p><strong>Växthistoria &amp; användning:</strong></p> <p>Prakttamarisken är ett iögonfallande träd med långa böjliga grenar som fylls av plymer av ljusrosa blommor, på bar kvist, under senvåren. Blommorna övergår sedan till olivgröna små, fjällika blad. </p> <p>Prakttamarisken är känd för sin förmåga att ta upp och koncentrera salter i sina växtdelar. Detta är användbart där man har utlopp för gråvatten. Gråvatten är det vatten som kommer ut när vi renar använt vatten från våra kök och badrum - t ex diskmaskiner, tvättmaskiner, duschar osv. När detta vatten renas finns det ofta kvar olika salter som följer med ut i avrinningen. Det är i dessa utlopp som man planterar växter som Prakttamarisken, som verkar vara en utav de mest effektiva växterna just på att ta upp salt från marken den växer i. Oförmåga att ta upp överflödiga salter i jorden kan resultera i problem för kringliggande växter, då det påverkar deras naturliga vattenupptagningsförmåga via osmos.</p> <p><meta charset="utf-8">Du kan även odla Prakttamarisken som en buske. Om du inte formar den som ett träd genom beskärning uppnår den vanligtvis självmant strukturen av en buske.</p> <p>Passar bra att odla i blandad häck då den skapar ett iögonfallande intryck med sina klara, ljusrosa nyanser som lyfter hela häcken.</p> <p>Grenarna används för att fläta korgar.</p> <p>Flitig på att attrahera pollinatörer.</p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p>Trivs bäst i öppet, soligt läge i en väldränerad jord. Gärna mullrik och lätt sandig. Tålig mot de flesta jordar. Ogillar grunda och kalkrika jordar.</p> <p><meta charset="utf-8">Tålig i kustklimat.</p> <p>Blommar på bar kvist på senvåren - blommorna ersätts sedan med små olivgröna blad. </p> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 2-4 m<br>Växtzon: 1-3</p>

<p><strong>Minikiwi 'Ken's Red': nuvarande höjd 60-80 cm</strong></p> <p><meta charset="utf-8">Icke självfertil honplanta = behöver en hanplanta som <meta charset="utf-8"><a rel="noopener" title="Minikiwi 'Weiki' Hanplanta 50-60 cm (Actinidia arguta)" href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-weiki-hanplanta-50-60-cm-actinidia-arguta" target="_blank"><span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong>'Weiki'</strong></span></a> eller en tvåkönad självfertil sort som <span style="color: #4e991d;"><a href="https://tradgardsdags.nu/products/minikiwi-planta-30-60-cm-actinidia-arguta-issai" title="Minikiwi 'Issai' Planta 30-60 cm (Actinidia arguta x polygama)" style="color: #4e991d;" target="_blank"><strong>'Issai'</strong></a></span> för att bära frukt. En renodlad <span style="color: rgb(0, 0, 0);">hanplanta r</span>ekommenderas för bästa fruktsättning.</p> <p><strong>Trivialnamn: </strong>Minikiwi, Krusbärsaktinidia, Hardy Kiwi<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em> Actinidia arguta x melanandra</em><em><br></em><strong>Familj: </strong>Actinidiaceae</p> <p><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></p> <p>Minikiwin är en flerårig klätterväxt som har sitt ursprung i Japan, Korea och norra Kina. Det är en härdig Kiwi-variant som klarar av att växa och producera bra med frukt utomhus i vårt klimat. Frukterna blir små och hårlösa, och äts med skalet på, till skillnad från de håriga kiwifrukter vi är vana vid att köpa i butik. </p> <p>Sorten 'Ken's Red' är en nyzeeländsk korsning mellan Actinida arguta och Actinidia melanandra. Ken's Red är möjligen den Minikiwi som har störst frukter - frukterna är söta och smakrika och påminner om den vanliga kiwin till smaken. Sorten är mycket härdig i vårt nordiska klimat och har ett kompakt växtsätt vilket lämpar den för att täcka en yta - t ex en vägg eller spalje.</p> <p>'Ken's Red' får vinröda frukter med ett fast fruktkött som har en god hållbarhet efter skörd.</p> <p>Frukterna mognar i september-oktober.</p> <p class="p1"><span class="s1">Frukterna är en rik källa till C-vitaminer (upp till 5 gånger mer än t ex svarta vinbär) och går att äta direkt från plantan utan att skalas. Frukterna går även att göra sylt på. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">I Korea används unga blad i en grönsaksrätt som kallas för namul.</span></p> <p><strong>Odling:</strong></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwi 'Ken's Red'  är en härdig sort som klarar temperaturer ned till -25<span class="s2">℃</span>. </span>Den har ett slingrande växtsätt och <meta charset="utf-8">kan bli upp till 3-4 meter hög. Någon typ av klätterstöd är nödvändigt, exempelvis en spaljé, vägg eller en pergola.<span class="Apple-converted-space"> Ifall du vill odla i en skogsträdgård fungerar det utmärkt att låta Minikiwn växa mot en trädstam - försök bara se till att det är någorlunda bra ljusinsläpp ned mot plantan.</span></p> <p class="p1"><span class="Apple-converted-space">I juni blommar 'Ken's Red' med små, väldoftande vita blommor som sedan övergår till smakrika, släta små frukter. <meta charset="utf-8">De sommargröna bladen övergår på hösten till en vacker gul höstfärg.</span></p> <p class="p1"><span class="s1">Minikiwin trivs bäst i soligt, varmt och skyddat läge. Optimal växtplats är i växthus, emot en vägg eller en spaljé. Den klarar sig dock även bra utanför växthus och i skuggigare miljöer - men för bästa fruktproduktion bör plantan åtminstone förses med god ljustillgång och vindskydd. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">Plantera Minikiwin i en näringsrik, väldränerad och fukthållande jord. Om du vill gödsla bör det göras med t ex blåbärsgödsel, då Minikiwin trivs bäst i ett svagt surt pH. Naturgödsel och kompost fungerar även bra. </span></p> <p class="p1"><span class="s1">'Ken's Red' behöver samplanteras med en hanplanta (inom samma släkte: <em>Actinidia spp.</em>) för att bära frukt. Det kan ta ett par år innan plantan börjar producera frukt. En etablerad planta kan producera stora mängder </span><span class="s1">frukt per år, cirka 25kg per planta och i vissa fall mer.</span></p> <p class="p1"><meta charset="utf-8">Det är fördelaktigt att odla emot spalje för att få god luftcirkulation och mer solljus till frukterna.</p> <p class="p1">Beskärning:</p> <ul> <li>Första planteringsåret är det bra att låta plantan börja ta form i 1-3 huvudstammar. Toppa din/dina huvudstammar i slutet av säsongen för att låta bli kraftigare nästa år.</li> <li>Andra året toppar du huvudskotten som utgår ifrån huvudstammarna igen. Sidogrenarna, eller långskotten, börjar då utvecklas. Man bör hålla sig till max 4 långskott per huvudstam.</li> <li>Tredje året bör även långskotten kortas ner till 1-1,5 meter. Vid denna tidpunkt börjar det ofta bildas blommor runt de första centimetrarna av sidogrenarna som sedan övergår till fina frukter.</li> <li>De efterföljande åren väljer du år för år ut de bästa sidogrenarna/långskotten på din planta. Klipp bort övriga uppkommande grenar. På detta vis har du bildat ett stjärnformat grenfäste, en krage, som bär upp resten av plantan med frukter.</li> <li>Låt inte för många sidogrenar sitta kvar då det ger en tät planta med färre frukter. Genom att toppa uppkommande örtartade grenar under sommaren släpper du in mer solljus och luft till frukterna vilket gynnar deras tillväxt.</li> <li>Eventuell beskärning av vedartade växtdelar görs på senhöst/tidig vinter för att undvika blödning.</li> </ul> <p><strong>Egenskaper:</strong></p> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: sol<br>Höjd: 3-4 m<br>Växtzon: 1-5</p>

<p><meta charset="utf-8"><strong>Gul Goumi / Koreansk Silverbuske Pointilla® 'Fortunella': nuvarande höjd 80–120 cm</strong></p> <p>2 st individer rekommenderas för god pollinering</p> <p><strong></strong><strong>Trivialnamn:</strong> Gul Goumi, Koreansk Silverbuske<br><strong>Vetenskapligt namn:</strong> <em>Elaeagnus umbellata</em><br><strong>Familj:</strong> Elaeagnaceae</p> <h4>Växthistoria &amp; användning</h4> <p>'Fortunella' är en ovanlig variant av goumi med dekorativa, gulorange bär som har en frisk, söt-syrlig smak. Bären används färska eller till sylt, gelé, saft och vin. Växten har odlats i Östasien både som nyttoväxt och som markförbättrare tack vare sin förmåga att fixera kväve.</p> <h4>Odling</h4> <p>Trivs i sol till halvskugga i väldränerad jord. Lättodlad, torktålig och kan användas som vindskydd eller friväxande häck.</p> <h4>Egenskaper</h4> <p><strong>Årighet:</strong> Flerårig<br><strong>Växtläge:</strong> Sol till halvskugga<br><strong>Höjd:</strong> 2–4 meter<br><strong>Växtzon:</strong> 1–4</p>

<p><strong>Tebuske av den härdiga sorten 'Kolkhida': nuvarande höjd ca 30–40 cm - 2 år gamla</strong><br><br>'Kolkhida' är en georgisk sort framtagen på 1970-talet i regionen Samegrelo nära Svarta havet – en plats med långa traditioner av teodling i kallare och fuktiga förhållanden. Sorten är framtagen för att vara särskilt tålig mot både kyla och torka. Den har ett brett, horisontellt växtsätt och små, kompakta blad som gör den särskilt lämpad för skörd av unga toppskott för finare sorter av grönt, vitt och svart te.</p> <p><strong>Trivialnamn:</strong><span> Te, Tebuske, Teträd, Teplanta</span><br><strong>Vetenskapligt namn:</strong><em><span> Camellia sinensis var. sinensis</span><br></em><strong>Familj:</strong> <span>Theaceae</span></p> <h4><strong><span>Växthistoria &amp; användning:</span></strong></h4> <p><meta charset="utf-8">Te konsumeras över hela världen och är den näst vanligaste drycken efter vatten. Tebusken innehåller koffein (även kallat tein) som stimulerar energinivån samt <em>teanin </em>(L-teanin) som ger en lugnande, lätt euforisk, fokuserande effekt - till skillnad från kaffebusken som är mer fokuserad <meta charset="utf-8">enbart på koffeinets uppiggande egenskaper. En kopp te kan alltså vara både uppiggande och sinneslugnande på samma gång - det är en slags balans de emellan som kan beskrivas ge ett väldigt klart fokus.</p> <p><meta charset="utf-8">Det är främst bladknoppar och blad som plockas för att brygga te på, ibland används även blommorna.</p> <p>Tebusken härstammar från regionen mellan Kinas sydliga provins Yunnan och de nordliga delarna av Myanmar (Burma), Thailand, Laos och Vietnam. För mer än 2000 år sedan började tekulturen och teodlingen migrera till nordligare provinser i Kina varav nya varieteter utvecklades. </p> <p><meta charset="utf-8">I sin naturliga miljö växer tebusken, eller teträdet, på höga altituder där det kan bli väldigt kallt om nätterna, och där det även kan vara kallt om dagarna, med årstider och perioder av snö precis som vi har här. Även om vi i genomsnitt har det kallare här hos oss i Norden, har tebusken redan en naturlig härdighet mot hårda miljöförutsättningar och frysande temperaturer under längre perioder. Tack vare ett par projekt i Europa har dessutom sorter tagits fram med särskilt god härdighet för att lämpa sig för odling i vårt klimat.<meta charset="utf-8"></p> <p><strong>Jämförelse mellan te och kaffe - konsumtion:</strong></p> <p>Te är en väldigt passande dryck att konsumera medan man gör mentalt krävande arbete tack vare dess inducerande fokusgivande egenskaper, till skillnad från kaffe som kan ge en lite mer rastlös känsla. Te ger en mer långvarig energinivå utan märkbar dipp - kaffe ger ordentligt med energi för att sedan dippa. Teet är inte lika slitande på nervsystemet som kaffe, inte bara pga det lägre koffeininehållet men även pga samverkan utav de andra hälsosamma ämnena som theaflaviner, katekiner och såklart L-teanin m fl. Man hade kunnat säga att te passar bra till stillasittande sysslor och kaffe till mer fysiska arbeten, men ju mer te man dricker märker man att energin räcker gott och väl samt att energin dessutom håller i sig längre. Att kaffe är väldigt gott kommer man dock inte undan, och som en nödlösning när kroppen verkligen behöver en rejäl energiboost är kaffe väldigt användbart. Te är dock en otroligt god dryck likaså, och farmförallt mångfaldig när det kommer till smak: allt från umamismakande Sencha-teer, till aromatiska och fylliga Oolong teer, till intensiva och smakrika Pu'ehr teer. </p> <p><strong>De 6 olika tesorterna:</strong></p> <p>Alla äkta tesorter kommer ifrån arten Camellia sinensis. Från denna buske (eller träd) kan du göra: grönt, vitt, gult, oolong, svart och ”mörkt” (även kallat <em>Pu'ehr</em>) te. Skillnaden mellan de utgörs av deras olika fermenterings- och oxideringsgrad. <meta charset="utf-8">Nedan beskrivs processen för de olika tesorterna i korthet:</p> <p><strong>Grönt te - den friskaste &amp; grönaste sorten:</strong> bladen hettas upp i 220<meta charset="utf-8">ºC direkt efter skörd för att avstanna oxideringsprocessen och därmed "låsa in" smaken och färgen man uppnått i odlingsprocessen. Därefter rullas bladen för att bryta bladstrukturen så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Bryggtemp: 80-85ºC.</p> <p><strong>Vitt te - den minst behandlade sorten:</strong> bladen låts vissna i solen 2-3 dagar direkt efter skörd. Detta sätter igång en rad olika stressresponser i bladen som resulterar i att smaker som sötma och fruktighet utvecklas. Efter detta torkas bladen på låg värme. Eftersom vitt te aldrig hettas upp till en hög temperatur avstannar inte den enzymatiska oxideringsprocessen helt (som den gör för grönt te), därför är vitt te en av de två tesorter som utvecklas i smak och färg ju längre det lagras. Lite som viner. Ingen brytning av bladstruktur sker. Därför är en högre bryggtemperatur på 95ºC nödvändig för att få en full extraktion av teets smakämnen.</p> <p><strong>Gult te - friskt &amp; grönt med en rund smak:</strong> efterskördsprocessen är lik grönt te. Bladen hettas upp direkt efter skörd men på en något lägre temp på 200<meta charset="utf-8">ºC för att behålla viss enzymatisk aktivitet. Bladen rullas för att bryta bladstrukturen <meta charset="utf-8">så att näring och smak frigörs enklare i bryggning. Efter detta samlas bladen i hög för att "gulna", i detta moment oxiderar bladen dels utan enzymatisk aktivitet genom luftutbyte, dels med den lilla enzymatiska aktivitet som låtits hållas vid liv i bladen, och dels med mikrobiell aktivitet. Detta ökar teets fylliga egenskaper och minskar bitterheten. Detta moment pågår i 6-8 timmar. Efter detta torkas bladen för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Oolong te - den mest aromatiska sorten:</strong> efterskördsprocessen av oolong te är troligen den mest komplexa och mest varierande beroende på vilken karaktär man vill att oolong teet ska ha. Först låts bladen vissna i solen 15-20 minuter, sedan flyttas de in för att fortsätta vissna på bambubrickor 5-8 timmar inomhus - varannan timme rör man om bladen för en jämn vissnings &amp; oxideringsgrad. I nästa steg skakar man om bladen i t ex en bambukorg eller roterande bambucylinder - detta bryter cellstrukturen vilket ökar oxideringsgraden samt drar ut smaken och aromen ur bladen. Dessa två moment av brytande och vissnande av bladen görs om igen tills man anser att den önskade oxideringsgraden är nådd. När den är nådd hettar man upp bladen för att "låsa in" den smak och arom man uppnått i behandlingsprocessen. Oxideringsgraden hos olika oolong teer varierar från 5 till 85%. Efter detta knådas och rullas tebladen för att bilda <meta charset="utf-8">små kompakta "pärlor" med intensifierad smak och arom. Detta gör även att smaken frigörs långsamt vid bryggning. Slutligen torkas bladen i ca 100ºC för att dra ned vätskenivån.</p> <p><strong>Svart te - milt och runt med låg bitterhet:</strong> bladen låts vissna i 6-8 timmar, sedan rullas bladen mer intensivt och under längre perioder än i jämförelse med andra tesorter - detta är för att verkligen bryta bladstrukturen och möjliggöra högsta grad av oxidering. I oxideringsprocessen omvandlas bl a de bittra katekinerna till mildare rödbrunfärgade theaflaviner och thearubiginer. Efter rullning läggs tebladen på hög i en fuktig miljö, gärna över 90% luftfuktighet - man kan använda sig av en luftfuktare eller helt enkelt en sprayflaska vid mindre batcher. Ibland lägger man t o m en våt handduk ovanpå bladen för att verkligen skapa en fuktig miljö. Den fuktiga miljön gynnar den enzymatiska aktiviteten som omvandlar bittra ämnen till mildare rödbrunfärgade ämnen. Det är dock viktigt att bladen behåller kontakten med syre, för detta kan man med jämna mellanrum vädra bladen genom att vända om dem i högen. När man har nått sin önskade oxideringsgrad torkar man bladen i ca 100<meta charset="utf-8">ºC.</p> <p><strong>Mörkt te, vanligen kallat Pu'ehr te - ett traditionellt &amp; smakrikt efterfermenterat te som lagras likt viner:</strong> bladen låts vissna i ett par timmar innan de hettas upp traditionellt i en stor vedeldad wokpanna - temperaturen får inte vara för hög eftersom man i denna tesort vill behålla en viss enzymatisk aktivitet, max 200<meta charset="utf-8">ºC. I detta steg vänds bladen om i pannan i en oavbruten rytm för att få en jämn "kill-green"-grad. I detta steget använder man sina sinnen för att avgöra när önskad gräns är nådd, man utgår från bl a konsistens, färg och arom hos tebladen. Efter detta rullas bladen för att bryta cellstrukturen och frigöra smak och arom. Nästa steg är att låta bladen torka ute i solen i ca 1 dag. Att torka i solen har 2 syften: dels att temperaturen aldrig blir så hög att den avstannar den enzymatiska aktiviteten, men också att fuktighetsgraden i bladen aldrig blir så låg som den blir när man hettar upp i ugn - vilket gynnar den vidare efter-fermenteringen av teet. Det sista steget är att pressa ihop tebladen till kompakta tekakor - detta återigen för att behålla en jämn men låg fuktighet i bladen vilket gynnar efterfermenteringen. Dessa teer kan lagras i över 50 år och de utvecklas i smak samt stiger i värde ju äldre de blir. Den process som beskrivs ovan är den traditionella metoden för att producera mörka teer, dessa teer nämns <em><strong>Sheng</strong> <strong>Pu'ehr</strong></em>. Det finns även en modernare metod där man <meta charset="utf-8">påskyndar efterfermenteringsprocessen genom att lägga tebladen på hög i upp till 2 månader i en varm och fuktig miljö, dessa teer kallas då <em>Shou Pu'ehr.</em></p> <p>Alla te-typer har sina hälsofördelar, ibland olika. Forskning har visat att konsumtion av flera olika tetyper ger större hälsofördelar än konsumtion av enbart en typ. </p> <p>Det vi i Sverige kallar rött te (rooibos) kommer från en annan växtart, Rooibosbusken<span> </span><em>Aspalathus linearis</em><em>.</em></p> <p>Tebladen används även till matlagning i Asien - till exempel <em>Tea Leaf Salad</em> (fermenterade blad) i Burma och (färska blad) i Thailand.</p> <p>Man kan även utvinna en nyttig olja ur tefröna genom pressning. </p> <h4><strong>Odling:</strong></h4> <p>Att odla te i Sverige är fortfarande ett nytt och relativt oetablerat fenomen. Vi har börjat anlägga en teplantage intill Kävlingeån och även en i Marieholm. Plantorna har övervintrat fint utomhus försedda med halm och juteväv. Det som visat sig vara mest viktigt hos oss är att skydda från direkt kraftig vind under vinterhalvåret. Detta görs  genom att <meta charset="utf-8">antingen sätta en jutesäck runt plantan eller genom att sätta upp någon slags vindskyddande barriär. Planterar du dina teplantor i ett väldigt vindskyddat läge är detta troligtvis inte en nödvändighet, då kan det räcka med att täcka marken med halm. Båda våra teodlingar är belägna i blåsiga delar av Skåne, zon 1.</p> <p>På våren bör man dock skydda plantorna från direkt sol, likt de flesta andra vintergröna växter - detta eftersom det finns en risk att plantan torkar ut när vattnet i marken är frusen och den starka vårsolen evaporerar växtens vätska i bladen. Har rötterna nått ett djup där marken inte är frusen är detta inte en nödvändighet, men det kan vara bra att tänka på under de första åren beroende på var i landet man bor. I och med nödvändigheten att täcka plantorna för skydd mot tidig vårsol tycker jag att det är lika bra att täcka plantorna redan på vintern, så får man ett tvåfaldigt skydd utifrån ett och samma moment. Man kan antingen täcka var och en planta med varsin jutesäck eller spänna juteväv på ett par stolpar över flera plantor. </p> <p>Det finns en teodling i Gränna, se <span style="color: rgb(78, 153, 29);"><strong><a style="color: rgb(78, 153, 29);" rel="noopener" title="Gretas Te ~ unika teer" href="https://gretaste.se/" target="_blank"><span style="color: rgb(0, 0, 0);"><span style="color: rgb(64, 64, 64);">Gretas Te</span></span></a></strong></span>, som börjat använda sig utav våra buskar för expandering av deras teodling. Gränna ligger i odlingszon 2, med ett jämnt och gynnsamt klimat tack vare angränsande Vättern.</p> <p>Sedan finns det även en teodling på Gotland, men det är oklart ifall de fortfarande odlar på friland.</p> <p><meta charset="utf-8"><meta charset="utf-8">På bilderna ovan ser ni början på vår teplantage intill Kävlingeån - <span class="s1">bilderna är tagna efter deras första övervintring i mars månad år 2025. Första vintern har vi täckt både med halm, individuella jutesäckar samt en skyddande ridå av juteväv för att skydda mot de värsta skånska blåstarna - som kan stå på rejält här i vårt öppna åkerlandskap. De täcktes dock så sent som i mitten av januari, så de har stått helt bara i ruschar ned till -10ºC och perioder av intensiva skånska vintervindar, för er som inte vet har vi inte mycket som saktar ned vinden här, så kylan från trycket blir rätt intensivt. Nästa vinter kommer jag experimentera med att ta bort ett lager utav skydden med nya plantor, antingen ryker de individuella säckarna eller det yttre vindskyddet. Poängen är ju att göra odlingen så enkel som möjligt men samtidigt få dem att trivas.</span><br></p> <p><meta charset="utf-8"><span>Ännu en liten teplantage håller på att etableras i Marieholm på vårt nya Ågården. Det är en terassodling på en liten sluttning för att imitera det sätt som man ofta odlar te på i Asien.</span></p> <p><meta charset="utf-8">Tebusken går alltså att odla och övervintra på friland i Sverige, beroende på plats och omständigheter kan plantorna behöva vintertäckas: t.ex. med halm och juteväv/-säck.</p> <p>Att tänka på är dessutom att te trivs bäst i sur jord, använd Rhododendron- eller Blåbärsjord när du planterar ned i marken, eller i ny kruka.</p> <h4><strong>Egenskaper:</strong></h4> <p>Årighet: Flerårig<br>Växtläge: Sol till halvskugga<br>Höjd: 1-3 meter<br><meta charset="utf-8">Växtzon: 1-4, härdig ned till -15<meta charset="utf-8">ºC</p>